Häromdagen var min vän Anna på besök. Hon är en mycket klok person, som pratar mycket med sin dotter och inte drar sig för att förklara saker.

Annas dotter Hedda som är 4½ år var här och hälsade på oss i somras. Nu skulle Anna berätta för henne att hon skulle hit, och försökte förklara vilka hon menade (oss, alltså). Ungefär såhär gick tydligen konversationen:

Anna:
- Jamen, Ninnie och Stefan och Liam?
Hedda:
- ..?
Anna:
- Som bor i Nynäs, som vi fikade hos i somras?
Hedda:
- ..?
Anna:
- I det där röda huset… (Osv osv.)

När Hedda fortfarande inte visste så försökte Anna förklara om mig, att jag sitter i rullstol och så. Märk väl att detta inte var det första Anna beskrev mig med, vilket många andra vuxna säkerkligen hade gjort.
Lilltrollet var fortfarande inte helt på det klara med vilka vi var. Men sen… Efter ett tag, utbrister Hedda:
- Men mamma, det var ju de som hade snäckor på toaletten!!!

Alltså… Den lilla detaljen att jag använder Permobil hade hon inte lagt nån som helst vikt vid. Men att ha ett toalock med snäckor, det är respect!

Och jag bara undrar… Varför slutar vi tänka som fyraåringar?