Situationen för de trafikskadade i samhället blir allt bättre tack vare insatser och initiativ från brukarorganisationer och patientföreningar. Trafikskadade som själva erfarit brister i stödsystemen delar med sig av sina erfarenheter för att andra ska få det bättre. Dessa signaler borde tas på större allvar hos de olika vård- och omsorgsinstanserna och uppmärksammas i samhället. Bättre dokumentation och bemötande av de trafikskadade är en absolut nödvändighet för att vi ska kunna tala om ett gott omhändertagande av de som drabbats av tragiska trafikolyckor. Det skriver Jörgen Lundälv, docent i trafikmedicin vid enheten för kirurgi vid Umeå universitet samt universitetslektor i socialt arbete vid Göteborgs universitet i denna debattartikel.

Tiotusentals människor skadas i vägtrafikolyckor i Sverige varje år. Efter hjärt- och kärlsjukdomar och cancersjukdomar är trafikskadorna vårt tredje största folkhälsoproblem. Och så har det varit i Sverige och många andra länder under flera decenniers tid. Samtidigt har välfärdssystemet inte förmått att sörja för de trafikskadades rätt och möjlighet till ett gott omhändertagande. En av de brukarorganisationer i Sverige som gör mycket lovvärda satsningar på de trafikskadade är Personskadeförbundet RTP. Deras information om stöd och satsningar finns tillgängliga på förbundets webbportal. Där står att läsa att förbundet satsar på att ta fram ett särskilt s.k. hälsodokument för förbundets medlemmar. Syftet med dessa dokument är att den trafikskadade personen ska få det enklare och bättre i hennes olika vårdkontakter. Dokumentet är också ett led i att de trafikskadade som grupp i samhället inte ska utsättas för felbehandlingar. Trafikskadade som valt att organisera sig i brukarorganisationen RTP har också berättat om att det saknas kunskaper om vilka specifika förutsättningar som gäller för de olika skadegrupperna och konsekvenserna som följer i dessa.

Inga nya brister
Detta är inte fråga om några nya brister för de trafikskadade. Brister och luckor i de olika vård- och omsorgssystemen har funnits under en längre tid. Själv genomförde jag en studie år 2007 av vilken kunskap som fanns hos s.k. LSS-handläggare (LSS – Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade) d.v.s. biståndsbedömare i landets kommuner och fann att påfallande många ansåg sig sakna kunskap om den målgrupp (trafikskadade) som de mötte och skulle fatta beslut om insats för. En socionom som arbetade som LSS-handläggare i en kommun förklarade för mig att hon inte tyckte det var konstigt att de trafikskadade inte överklagade de beslut som hon var med och fattade om insatser för personen ifråga. Kvinnan sa till mig att hon förklarade för dem som sökte om olika insatser att det inte var någon idé för dem att överklaga eftersom de ändå inte skulle ha någon chans att få rätt. Biståndsbedömarens agerande och nonchalans visar att rättssäkerheten snabbt kan sättas ur spel för de allra mest utsatta i samhället.

Lovvärd satsning
Den satsning som Personskadeförbundet RTP nu gör med stöd av pengar från Arvsfonden är lovvärt av flera skäl. För det första är det viktigt att vårdpersonal kan få en sammanfattning av den skadeproblematik som den trafikskadade äger samt även får tillgång till den medicinlista som enligt RTP kan vara omfattande. Hälsodokumentet kommer att tas fram med hjälp av medicinsk expertis enligt RTP. Jag tycker dessa satsningar är lovvärda och måste tas på större allvar av vård- och omsorgsverksamheterna runtom i landet. En brukarorganisation kämpar i första hand för sina medlemmar och deras familjer. Men vem sörjer för de trafikskadade patienter som inte är organiserade medlemmar i en brukarorganisation? Det är hög tid att ta vara mer på de erfarenheter och kunskaper som finns i brukarorganisationerna. Kunskapen finns och är tillgänglig där vilket passar extra bra i år då tillgänglighetsfrågorna står högst upp på agendan.