Aftonbladet har kört en drive om henne, tagit fram stora offerpennan och uppviglat 96 procent av befolkningen att rösta ja till dödshjälp. Igår publicerades ett brev som Kim själv har dikterat, och det här kan vara det mest obehagliga jag läst på mycket länge:


"Hej min familj och mina vänner och assistenter!
Gamla som nya.

Jag är sämst på att skriva brev och vara tydlig så att alla förstår, but I’ll give it a try.

Jag är nu 31 år, snart 32, och har levt ett mycket bra, och så galet liv som jag kunnat få. Jag har haft och har en massa vänner, jag har supit och rest, gått på krogen, och en massa annat.

Men jag hoppas att alla förstår, eller åtminstone kan acceptera, mitt val som jag nu har gjort. Jag känner mig väldigt trygg och tillfreds. Helt enkelt lugn i själen.

Jag vill avsluta mitt liv när det fortfarande är värdigt och jag mår bra fysiskt som psykiskt (förutom just nu när jag har ont i kroppen hehe) i stället för att ruttna bort.

Det är förbjudet i Sverige att få aktiv dödshjälp och det är jag helt på det klara med, men jag och mamma har pratat med några läkare som förstår mig och de har börjat kolla runt om det överhuvudtaget går med tanke på min situation. Vi vet fortfarande ingenting men processen är igång. Det kan dock dröja månader eller år.

Jag vill absolut att ingen åker dit och blir anklagad för mord. Det är big no no! Det är jag som vill och ingen annan ska få skit för det. Framför allt inte min familj.

Jag tänker fortfarande leva mitt normala liv och vara mitt normala jag och jag hoppas att andra kan förbli det också fram tills den dagen, om den blir av, vilket jag hoppas. Jag förstår om ni hoppar högt och tycker jag är konstig men jag skulle uppskatta om ni inte pratar sönder mig eller tjafsar om mitt beslut. Men fråga gärna!

Tack för alla som har funnits och finns omkring mig nu!
Take care och kram på er! :)"

Ju mer jag läser om och av henne desto argare blir jag. Hur gammal är människan? Fjorton? Visst kan man tycka synd om folk som har en besvärlig livssituation och yada yada men den här kvinnan är så egocentrerad att jag bara blir förbannad.

Det kan låta hårt att be rörelsehindrade att skärpa sig och skaffa sig ett liv i stället för att grovt manipulera oss rörliga och snyfta om dödshjälp - men jag gör det ändå.

Jag vill se fler mongon på barrikaderna. Visa att det inte är någon skillnad på rörliga och orörliga, att vi alla har samma möjlighet till ett bra liv, att det till och med finns fantastiska fördelar med att vara ett mongo. Slåss för människovärdet! Men tyck för fan inte synd om er själva. Hör hur ni låter: Buhu, vi vill ha tillgänglighet överallt, ge oss, ge oss!

Hör här nu: Kanske ni undrar varför Sverige fortfarande inte är handikappanpassat. Svaret är enkelt: vi vill inte ha er där. Vi vill inte ha dreglande rullstolsmongon överallt. Alla icke anpassade platser är våra frizoner från er. Ett par artiklar i Aftonbladet om en förlamad tjej och ett så gott som unisont Sverige skriker "Döda, döda!" Vi vill inte bara att "Kim" ska dö, av barmhärtighet skulle vi kunna tänka oss att hjälpa er alla. Till och med en förståndshandikappad fattar att barmhärtighet bara är ett annat namn för förakt.


Nu ett tips från en rörlig, som dessutom är utbildad arbetsterapeut och personlig assistent från helvetet: Man får inte rättigheter, man tar dem. Kriga mot oss, visa att ni är något att ha, med era skelande ögon, ryckiga rörelser och tänder överallt.
Om inte vi gör samhället tillgängligt för er så får ni väl gå ihop, skrapa samman förtidspensionen och anställa tekniker och ingenjörer som bygger fordon och hjälpmedel så att ni kommer fram ändå. Vad väntar ni på? Att vi ska ge er allt med silkesband på för att vi tycker synd om er? Glöm det. Ni får inte ett skit. Jo, en spruta barmhärtighet kan ni få.


Så hur ska ni ha det? Är ni Kim som bara viker ner sig eller har ni lite stake under all den där imperfekta oformligheten?