Undrar hur många jag kan dricka och hinna in på toaletten. Tur att det finns ombyte i närheten. Förra festen var våt, bytte byxor tre gånger, kul var det inte för personalen dagen efter. Elever som bara ville ha dricka och huvudvärkstabletter. Då fick dom sannerligen göra rätt för sin OB. Oj, där dansar en med golvlampan. Efter två öl grimaserar inte mitt ansikte lika mycket. Pinsamt, en tuff grabb som jag i hatt och allt. Pinkar på sig och gör miner likt ett barn när det tvingas i sin medicin. …Övning ger färdighet.

- Vad vill du? Din bräda? Ska du på toa? Då behöver jag inte leta efter den. Kom, kan du gå till rullstolen. För det är svårt att ta sig fram i kaoset i dag.

Snart är vi framme blåsa, snart kan du få ditt utbrott. Inte än! Nej, ta det lugnt.

- Jag väntar utanför, säger assistenten.

Floden väller fram, träffar sitt vattendrag, blir uppslukad.

- Vill du till soffan igen? Kanske en ny öl?

Vad hon är snäll, hon som brukar vara så...

- Var det allt?

Dikten jag skrev i går på svenskan, fick ögonbrynen att höjas. Den nya stora poeten Håkan Pettersson, ska ta Svea Rike med storm. Visa dom jävlarna att jag kan. Att jag är någon även om jag sitter i rullstol.
Kan om jag vill. Vill bli respekterad som en människa och inte ett sprattlande kolli.

- Sitter du här och dricker?

Hon tar sitt glas, ska ge burken på bordet en vänlig knuff. Knuffen blir för mycket, burken flyr.

- Hoppsan, tom. Dålig service på det här stället. Ska jag hämta en ny?

Hon kommer med en ny och sätter sig bredvid.

- Vad tänker du på, snuskhummer där?

Jag rycker på axlarna.

- Nej du, dina tankar kan vem som helst läsa. Cirkulerar bara runt tre saker, sex, drugs and rock''n''roll. Ska vi dansa?

Jag ler och nickar.

Hon hjälper mig till rullstolen och drar ut på dansgolvet. Plötsligt flyter högtalarnas pumpande rytmer ut i en smekande vårvind.

- Flytta på dina händer.

Paniken kommer. Hon sätter sig i mitt knä, lägger sina armar runt min hals.
Var ska jag lägga mina?

Tjuren vaknar, blir klämd. Får trots allt fram ett meddelande till omtöcknade händer. Under kjolen, under kjolen! Alla varningslampor är ur funktion i kväll. Känner det vita tyget när hennes skratt överröstar musiken. Kroppen i mitt knä slänger sig bakåt. Drar med mig i fallet. Hamnar i en hög på golvet. Skrattet skär långt in i mig.

Förstår att det är åt mina fumliga händer som tillhör en elev på hennes arbete.