funktionshinder.se logotyp

 

En hand på en joystick.
Bakom spelet för gallerierna.

Krönika av: Ante Blomberg
Publicerad: 2006-08-25

Som rörelsehindrad lever jag ett liv som inte riktigt fungerar som en normal människas. Det är snarare ett liv där jag på ett eller annat sätt är tvingad att ta ställning. Ibland för, ibland emot.

Men här handlar det om att få fungera tillsammans med andra. Ofta på ett mycket grundläggande plan, för att min vardag över huvud taget ska fungera. Genom detta har jag mött både handläggare och politiker som visat mig kalla handen i så enkla och grundläggande saker som att få ett funktionellt kök. Då är det lätt för mig att känna att jag inte behöver ta del av den propaganda som väller över samhället under valåret.

Nu kan detta tyckas som om jag inte bryr mig. Som om jag är en av alla de som helt fullt ut struntar i vilka som styr landet eller att gå och rösta. Det kan också tyckas som om jag spottar de män och kvinnor i ansiktet som kämpat för arbetarklassens och kvinnors rösträtt. Men så är inte fallet. Jag är högst medveten om vad dom gjort för vårat samhälle. Om det är så att jag väljer att inte gå och rösta så beror det på något helt annat. Det kan vara så enkelt som att jag inte ens kommer in i vallokalen.

För mig innebär det att jag är tvungen att tänka politiskt hela tiden. Jag måste kräva min rätt på flera plan och flera gånger om året. Jag måste samtidigt påvisa att jag fortfarande har ett giltigt skäl för detta. Som om jag inte skulle vara betrodd. Skälet är alltså att jag fortfarande har samma rörelsehinder med samma behov av assistans och anpassning i hemmet, vid varje ansökan.

Att ständigt ifrågasättas har gjort att jag själv ifrågasätter. Detta har i sin tur lett till att jag kommer längre och längre ifrån partipolitiken efter som det för mig inte handlar om att vilja skapa en schablonåtgärd utan att aktivt vara med och styra sitt eget liv. Därför tror jag inte på riksdagsformen.

Kan man då vara politisk utan att vara partipolitisk? Klart man kan! Det är typiskt svenskt att över huvud taget ställa denna fråga som om det vore otänkbart att vilja genomföra saker och reformer utan att det är val. Jag menar att det är klart att du också har åsikter även om du ofta håller tyst om dom. även om du muttrar dom i nån busskö eller folkmängd. Kom inte och påstå att du inte har åsikter och försök inte inbilla mig att du inte försöker skapa ett liv på ditt sätt och med dina förutsättningar. Är inte detta politik? Javisst det är i en liten skala men det räknas.

Om Ante Blomberg:
Tvåbarnsfarsa med förflutet som punkare och anarkist. Intresserad av rockabillykulturen, drömtydning, tarot m.m.