Jag har en 2 årig sessa som har Turners syndrom. Vill så gärna komma i kontakt med fler som har syndromet eller är anhörig till någon med Turners. Finns ni? Kram
Till sidans topp
Funktionshinder, arbetsmarknad och sysselsättning - Hej, jag är intresserad av att få träffa dej som har funktionshinder för att samtala om dina erfarenheter av arbetsmarknad och sysselsättning. Jag är forskare på Arbetslivsinstitutet i Malmö som under sommaren 2006 startar en studie om arbete och funktionshinder. Syftet med studien är att ta reda på mer om hur arbetslivet fungerar i dag för personer med funktionshinder. Frågor som studien kommer att belysa är: • Hur upplever du din situation i förhållande till arbetslivet? • I vilken mån är arbetsmarknaden tillgänglig för personer med funktionshinder? • Saknas någon speciell resurs för att underlätta inträdet på arbetsmarknaden eller för att utöka möjligheterna till att behålla arbetet? • Hur upplever du bemötandet från myndigheter, chefer och arbetskamrater? • Har du uppmärksammat förändringarna i de socialpolitiska systemen? • Vilka hinder och möjligheter upplever du finns i de nuvarande regelverken kring arbetsliv? • Har du egna förslag på åtgärder som skulle underlätta din situation? Dessa frågor och liknande skulle jag vilja prata med dej om. Intervjun beräknas pågå i en timme och spelas in på band, om du godkänner det. Du bestämmer själv var vi ska ses. Din medverkan är mycket välkommen men du ska veta att du kan avbryta den när du vill om du skulle ändra dej. Tackar på för hand för ditt intresse och för din kommande hjälp. Med vänlig hälsning Gunnel Östlund forskare vid Arbetslivsinstitutet i Malmö och Linköpings universitet mail gunos@isv.liu.se mobiltelefon 0703489900
Är glad att jag inte är yngre - född 1945. Nu verkar det ju vara ett helvete att komma in på arbetsmarknaden om man har någon form av funktonshinder!!! Man blir klämd mellan försäkringskassan och arbetsförmedlingen och visar man någon form av arbetsförmåga dras andra ersättningar in - moment 22. jag hade inte några större problem trots min CP-skada. Jag tog studenten med toppbetyg och jobb fanns det ju hur många som helst. visserligen råkade jag ut för en arbetsförmedlare som frågade om jag hade svårigheter i kontakten med andra männokor och henne skrattade jag åt och svarade att jag inte brukade ta min första kontakt merd folk via mina fötter och ben. Sen fick jag ett arkivarbetarjobb på Kgl Bibliotekets handskriftsavdelning. Jag skulle katalogisera fem antika handskrifter och det hade jag gjort på en dag. Där fanns en massa kufar och intrerssanta människor, så jag satt och studerade dem. Jag var 23 år, röd som Lenin och jag tyckte att jag satt i ett vaxkabinett. En dag kom fackföreningsrepresentanten och frågade hur jag trivdes "Bra", sa jag, "men jag har inga arbetsuppgifter" Då blev jag uppkallad till chefen som förresten också hade ett funktionshinder.Han hade mist ett ben i finska vinterkriget. Alla sa att han dansade som en gud med sitt träben, men jag fick aldrig se detta. Han var urförbannad för att jag hade sagt att det inte fanns något att göra och tänkte ge mig sparken, men ångrade sig sen och lät mig sitta kvar. På KB finns ju all värledns litteratur och allt som trycks i detta land, så jag satt kvar och bedrev mina universitetssstudier i nygrekiska för 1500 spånn i månaden!.... Jisses du, jag skulle kunna skriva en lång och ganska rolig roman om mitt arbetsliv. Jag har jobbat som socialsekreterare för flyktingar i 34 år. 2005 lades flyktingmottagningen ner och då hamnade jag på det nu så aktuella Jobbcentrum i Skärholnem som arbetskonsulent. Där går folk i flera år ibland, men det är bara att gilla läget och de tillträdande alliansarna tycks anse att vi är fantastiskt duktiga så hoppas man kan sitta kvar till 65 eller längre. Man skulle egentligen dra och släppa fram någon yngre men det vore dumt att släppa jobbet så länge man har ett. Pensionerna lär ju spelas bort och avskaffas... Villl du att jag ska berätta mer? Redigerat 2006-10-04 18:17
Tillhör ju med de äldre här, nyss fyllda 50, och har aldrig haft några större beskymmer med jobb. Började med att bli inskriven på Ams efter att ha gått ut gymnasiet, där skulle det kollas om jag kunde arbeta. Vägrade gå dit efter tre dagar, då hade jag fixat jobb på en socialbyrå i Malnö som receptionist. Efter några år och några barn gick jag ner till halvtid och läste till soicionom, arbetade som behandlingsassistent med unga missbrukare ett tag. När jag vick mitt tredje barn orkade inte kroppen med både hem och arbete utan jag hade sjukpension i 10 år. Under den tiden jobbade jag ideeelt istället, hade övervakaruppdrag och var kontaktperson. När barnen blivit större sökte jag jobb och blev ombudsman inom ångestsyndromsällskapet på halvtid och blev sedan erbjuden jobb på kooperativet där jag arbetar nu. Eftersom arbetet med assistans ligger mig varmt om hjärtat gick jag över till det helt efter några år, men nu när kroppen inte vill som jag vill längre har jag gått ner i tid men tänker arbeta så länge som möjligt. Har aldrig haft några problem med myndigheter som varit arbetsrelaterat, inte heller med kolleger. Enda problemet jag haft har varit att vissa arbeten jag velat söka har visat sig otillgängliga och det är ju alltid retligt.
Du har gjort ett jättejobb Karin - du har ju fostrat upp egna barn också. Vad jag INTE skulle vilja göra om jag vore ung i dag vore att reducera min arbetsinsats till att bli arbetsledare för egen personlig assistans eller jobba inom en rh-organisation! Jag tror att det är bra att kunna skilja yrkesliv och privatliv åt. Att vara funktionshindrad 100% av min tid skulle jag inte orka med. Jag hade en kollega som valde att jobba med flyktingfrågor för att hennes föräldrar överlevde andra världskriget och hon kände något slags skuld som hon ville gottgöra. Hon blev utbränd och det skulle jag nog också blivit om jag fastnat i funktionshinderfrågor. Man måste nog ha en viss distans för att orka vara professionell när man jobbar med människor. Därmed menar jag inte att mitt funktionshinder inte har varit en värdefull tillgång och en bra erfarenhet i vissa situationer. Vad tycker ni därute i den frågan? Redigerat 2006-10-07 12:10 Redigerat 2006-10-07 12:10
Jaghåller med dej, problemet när man jobbar ideelt i handikapp frågor så blir man tillfrågad lite väl mycket, och man har varken ork eller tiden som det krävs att jobba gratis. plus det faktum att man blir utbränd, vet detta av egen erfarenhet.
Hejsan. Jag söker kontakt med folk som vart i USA, som turist med ett funktionshinder, för att få er syn på deras "handikapp"politik. Söker även funktionshindrade som är födda i USA, så om ni har amerikanska vänner så tipsa gärna dom. Kontakt: Mail/msn: info@permoman.com Mvh, Eric Hammarstrand
Ta en titt på medlemmen "Matt"!
Jag har själv varit mycket i USA. Brukar åka över någon gång per år. Har bott där ca 1 1/2 år som barn också. Tillgänlighet har blivit en rättighet genom ADA-lagarna från 1990, och de som inte följer ADA riskerar att få betala skadestånd. Kontakta mig på msn om du vill. Mvh Micke.
Hej jag skulle vilja ha kontakt med någon tjej/kvinna som har laktosintollerans gluten eller mjölk allergi..
En tjej från P1 ringde och undrar över lite information. Hon heter Mia Blomgren och har programmet Tendens i P1. Under vecka 35 ska hon sända ett program som handlar om individer med funktionshinder som vill arbeta med finner sig få eller bli förtidpensionerade. Jag gav idén om att hitta någon här på sidan men tänkte att jag skriver till dig också. (Och ja, jag vet att det inte längre heter förtidspension...)
va kul att media själva har lagt märke till sidan
Intressant! Jag är ju en många som fått kämpa för att komma tillbaka till arbetslivet.. Hoppas hon läser min krönika..
Annars kan du ju skicka den till henne. Tycker du borde skicka den till massa andra ställen också iof, den e så jävla bra, du har verkligen fått med allt!
"Alla ska inte jobba" heter Rydisens krönika: http://www.funktionshinder.se/index.php?Zm9yY2Vfc2lkYT1ZWEowYVd0bGJDNXdhSEFfWVZkUk9VNXFhejA9
Jag är en mamma till en sjuårig tjej som ännu inte har fått någon diagnos, kommer troligtvis aldrig få det heller. Jag skulle så gärna vilja komma i kontakt med andra föräldrar till barn som har underutvecklad vit substans och/eller corpus callosum agenesi. Jag har aldrig träffat eller hört om något annat barn med liknande. Vore oerhört intressant att få kontakt med någon likasinnad...
Tack för att du försökte hjälpa till. Simones neurolog forskar just om vita substansen. Simone har varit uppe i en rond i den nationella gruppen( läkare från de nordiska länderna som är specialister just runt vita substansen). Det hjälpte oss inget. Simones genetiker Göran Andre´n har även mailat till olika läkare runt om världen för att få hjälp men ingen känner till något liknande fall. Som jag har förstått så finns det 50 fall i sverige sedan 1971 med CCA men inte i kombination med underutvecklad vit substans. Svårt att hitta någon med just samma kombination men någon med underutvecklad vit substans måste ju finnas....Tack för att du försökte
Ja, nån stans borde det finnas, fast kanske inte här i sverige. Har du försökt att söka i USA och andra delar av världen, typ sydamerika och syd afrika?
Jag har försökt världen över, bland annat USA. Det är inte lätt att göra en sökning. Jag hittade bland annat en intressant diagnos som jag tyckte passade in. Mejlade genetikern som blev positiv. Han hade aldrig hört talas om den, så han tog reda på fakta men tyvärr föll simone ur kriterierna. Han var förvånad att jag hade hittat den för han hade aldrig hört talas om den och undrade vart jag hittade den, för han hittade den inte. Läkarna har sagt att vi troligtvis aldrig kommer få en diagnos, problemet är att Simone har inget avvikande gällande utseendet eller speciella märken etc. Hon ser helt normal ut, kroppsligt m.m. Växer som hon ska men utvecklas mycket långsammare psykomotoriskt än andra barn. Hon ligger idag på ca 18 månaders stadie, hon blir snart 8 år. Det går sakta framåt, men i alla framåt. Det är huvudsaken.
Detta var inte lätt inte,men nu har du ju väkt ett intresse hos några genetiker och läkar, så det kanske leder till nått?
Genetikerna och läkarna har hållt på i 7 år, så det lär nog inte hända så mycket mer på den fronten. Tyvärr.
Det tar tyvärr tid, men håll ögon och öron öppna, rätt vad det är så dyker nått upp.
Ge inte upp. Jag fick diagnos vid 26 års ålder. Med vänlig hälsning Esmeralda
Får man fråga vad du fick för diagnos? Hur kändes det för dig när du fick diagnosen? Lättnad eller? Man har kanske inte gett upp men man tänker inte längre på en diagnos särskilt mycket.
Söker kontakt med folk som öppet eller anonymt vill diskutera adoption och funktionshinder. Med detta menas; personer med funktionshinder som vill adoptera ett utländskt barn, som har gjort det, som fått avslag, eller som på annat vis är insatta i denna fråga. Som kanske fått yttrande från Socialstyrelsens Rättsliga Råd eller så... Håller på att samla ihop material inför ett kommande massmedialt uppbåd med anledning av hur dåligt jag och min man behandlats under vår adoptionsutredning. Vi vill få till en attitydförändring! Skriv här, eller maila mig privat.
Go Ninnie, go! Tyvärr kan jag dock inte bidra till något i detta ämne...
Har ju aldrig adopterat men väl varit funktionshindrad mamma i 30 år. Om ni behöver någon info om hur det fungerat eller vad som helst annat så hör av er. Hjälper er hur mycket som helst.
Grämer mig lite att jag inte kan hjälpa till i denna fråga... Tror jag alltid tänkt mig att adoptera om jag skulle skaffa barn, redan i mellanstadiet hade jag den tanken. Känns ju mindre kul att veta att de inte låter en göra det... Redigerat 2006-07-16 14:18
Många säger åt mig atta adoptera men tyvärr. ansvaret går ej
Hej Ninnie!!!! Jag har tagit hand om två barn ensam..det har varit både jobbigt och roligt....mest roligt *L*Men jag är stolt att det har gott bra. Önskar dig lycka till.
Hej! Jag söker kontakt med någon som har, eller som känner till sjukdomen PSP (Proggressiv Supranukleär Pares) Det är en neurologisk sjukdom som hör hemma i Parkinson Plus kategorin. Skulle vara jätteglad om någon ville höra av sig!
Vi på Digital Inv-ision Games (DIG) söker mer folk till vårt 2D pek-å-klick äventyrsspel - just nu behöver vi dig, som har funktionshinder synligt eller dolt, som gillar karaktärdesign eller att konstruera bakgrunder i 2D. Men alla som tror sig kunna bidra med något är givetvis välkommna att höra av sig. Ta kontakt, för ni kommer bli del av ett målmedvetet och trevligt team! Vänliga hälsningar, Adryan Linden - DIG adryan.linden@chello.se
Oj va kul och intressant det låter ! Men tyvärr har jag ingen erfarenhet av att designa spel....
Om ni behöver en programerare säg till.
Du är inlagd.
Du är hos Änglarna nu.. Där vart du hör hemma.. Men i mitt hjärta kommer du alltid finnas.. Å jag ska minnas dig föralltid.. Det va jag som skrev om min lillebror som va sjuk med SMA1.. Han gick bort i December.. Saknar honom otroligt mycket, men man får ta det dag för dag.. Han kämpade så länge han kunde.. Men det måste ta slut nångång.. Och jag är glad för det.. Älskar honom fortfarande.. Tänker på honom varje dag, och kommer aldrig sluta med det heller..
Jag förstår att du måste sakna din lillebror fruktansvärt mycket. Det finns inget jag kan säga för att lindra din sorg men du ska veta att jag tänker på dig och skickar kramar i massor.
han kommer alltid finnas hos dig, i ditt hjärta. stor kram till dig
Sänder dig all omtanke jag har. Jag känner med dig och din familj!
Fötsår om det är hårt! att mista nån amnälskar är ett hårt slag jag vet
Jag sänder en stor kram. Att förlora en man älskar gör väldigt ont. Det är mer än 5 år sen min pappa gick bort. Och jag tänker dagligen på honom. Kan börja gråta av sorg när jag tänker på honom. Jag kan bli arg för han inte finns längre. Men han var så sjuk att det gick inte att rädda honom. Så för honom är detta bäst.
Nu har du en liten skyddsängel i himlen. Tänker på dig och din familj. Det är svårt att missta nån man älskar, man måste låta sig sörja sen så småningom går den stora sorgen över, men personen finns alltid i våra minnen och hjärta. Massa kramar till dig och din familj. Tänder ett ljus för din lillebror
Förstår om du är ledsen, det är inte lätt att mista en familjemedlem. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, men jag tänker på dig!
Kom ihåg att även om han inte fysiskt finns där så kommer han alltid att finnas i dina tankar/drömmar och som en del inom dig. Så är det i alla fall med min bästa väninna som dog för några år sen - hon är alltid med mig, vad jag än gör och kommer att vara det så länge jag lever.
© Copyright 1999-2025 Funktionshinder.se Läs Fh:s regler | Kontakta Administratörerna för Fh | Om cookies på Fh
