Hej jag är ny här!

Jag är en synskadad kvinna, som har det jobbigt då jag både har ett medfött synfel på ett öga och sedan september fått synfel på det andra ögat. Det är jobbigt just nu då jag inte har någon att prata med.

Jag har både blivit utskälld för jag är synskadad och utskrattad.

Men idag tog min man ifrån mig min vita markeringskäp, och mina filterglasögon när vi gick ute. Jag är ljuskänslig, och iallafall så sa han att om jag inte tränar mig att se, och slutar att acceptera min situation och om jag använder filter glasögonen något mer så skulle han ta sönder dem. Han sa du ser bättre än vad du tror. Jag ser suddigt, och utan den käpen så ramlade jag.

Hej och välkommen hit
Först vill jag bara säga: Din man är ett oempatiskt svin som bara bryr sig om hur duframstår för andra. Inte ens han kan fortfarande tro att man kan "tränas" sig till att se bättre 2016?? Jag tror bara att det sårar hans stolthet/ego att "hans kvinna" blivit synskadad...
Visst du kan gå utan staven, men då blir han tvungen att leda dig eller hur?
Och filterglasögonen som du behöver för att se utomhus? Det är bara taskigt och mental misshandel av honom att förstöra dem. Man älskar sin fru ovillkorligt.
Att breöva dig synen för att hans förmodade fåfänga såras av att du använder stav eller specialglasögon..
Vore jag dig skulle jag seriöst fundera över er relation...
Han verkar inte respektera dig alls.

Redigerat 2016-05-22 14:25

Redigerat 2016-05-22 14:28

Är rädd att jag måste hålla med Beavis
Det låter riktigt taskigt det han gör.
Jag kan bara hoppas att han gör så bara för att han inte förstår bättre och är okunnig.
För annars låter det som att han är riktigt taskig. .

Tack båda två!

Känns mycket bättre! Jag håller med er båda och det är precis så jag tänker också. Nä han kan inte acceptera detta som hänt förens han vet vad som osakade det. Å det är så beklagligt. Jag komfronterade honom igår kväll och sa som jag kände. Å dels sa att om han inte slutar upp tänker jag berätta för syncentralen om att han tänker förstöra dom hjälpmedel som jag fått låna.
Han bad om ursäkt igår kväll.

Han har tendens till aspbeger och han är yngre än mig. Ibland tycker jag att han beter sig som en egoist. Jag har inga vänner i den stad jag bor och ingen familj som förstår så jag är helt ensam i detta. Å det känns så tungt och jobbigt.

Bra att du konfronterade honom och fick en ursäkt, hoppas bara att han är kapabel till förändring, Vilket kan vara svårt om han har något av autism i sig?
Men hans beteende emot dig var väldigt otrevligt och förnedrande och jag hoppas för din skull det inte händer igen.
Gör det det så är det definitivt ett mönster och en nedåtgående spiral du inte vill följa med på....

Redigerat 2016-05-24 00:03

Mycket bra att du sa ifrån!!
Man kan ju inte förvänta sig en förändring för ens man gör något åt saken själv. .
Sen ska man inte vara rädd att säga ifrån.
Man kan ju göra det på ett fint sätt så det inte behöver låta ilsket och hotfullt.
Kanske bör du få han att förstå att detta är "din synskada"
Och det bara är "du" som vet vad du själv behöver eller hur du vill ha det.
Ta gärna emot tipps och råd.
Men i slutändan så är det upp till dig hur du vill ha.
Lycka till! !

Till sidans topp