Hej, Jag har tidigare berättat om ett pågående forskningsprojekt kring sexuell hälsa och sexualitet som jag håller på med vid Lunds universitet. Nu är sista chansen att delta! Man kan fylla i ett antal frågor om sina tankar och erfarenheter kring dejting, relationer, stödbehov mm. Se mer info i detta inlägg på min projektblogg: https://stg.blogg.lu.se/sista-chansen-att-delta/ Vill man veta mer om projektet och vilka saker som framkommit hittills finns andra inlägg att läsa på samma blogg! Hälsningar, Julia
Hej! Vi är två studenter som kommer från högskolan i Gävle och studerar Industridesign. I kursen Design för alla ska vi i ett projekt undersöka utformningen av handfat, där ingår även spegel, placering av handduk och förvaringsmöjligheter. Målet med projektet är att skapa lösningar som ökar tillgängligheten för alla utifrån olika behov och erfarenheter. Vi skulle vara jättetacksamma om ni skulle vilja hjälpa oss och svara på några frågor. Tack på förhand! https://docs.google.com/forms/d/1txjP_4-ho_p1wutxJq_t95wYypyvqab1XLEWlFF2-K0/prefill
🌺 Semestertips i Sverige Hur man hittar anpassade hotell, vandrarhem, semesterstugor, campingplatser, sommarkurser på folkhögskolor, hur man kan åka rullstol och skidor i fjällvärlden m.m. Se: https://handikapptips.wordpress.com/2012/10/18/sommavistelse-for-handikappade/ Semestertips i utlandet Här nedan följer några förslag på rekreation & semester utomlands för personer med funktionsnedsättning. Länder: Danmark, Grekland, Italien, Spanien, Tyskland & Åland. Se: https://handikapptips.wordpress.com/2016/09/11/sem estertips-i-utlandet-for-personer-med-funktionsnedsattning/
🌺 Om REUMATIKERPENNAN Contour och andra pennor som är lämpliga vid olika typer av skrivproblem som darrningar, svaga fingrar, svårt att greppa och fingrar som korsar varandra har jag skrivit om i min blogg. Se: https://handikapptips.wordpress.com/2016/04/24/hjalpmedel-for-att-skriva-rita-och-mala/ 🌺 OBS! Min blogg är ideell och har inte har någon försäljning eller ersättning från butiker. 🌺
I min blogg har jag nu lagt in ett nytt mönster på en lättsydd snygg jacka, urenkel att ta på och av. Jackan är sydd i ett enda stycke. Vid rörelseproblem öppningsbar såväl fram som i sidorna. - Kan du inte sy själv kanske du har någon anhörig eller vän som kan göra det. Gratis beskrivning och mönster, se: https://textilochtips.wordpress.com/2020/07/13/jacka-oppningsbar-bade-framtill-och-i-sidorna/
jag mår bra ska ha hemvård i morgon ska ta blodprov i morgon det är tur att emblasalva finns
I och med coronavirusets som spridit sig – och, i skrivande stund, fortsätter sprida sig – i landet, har bland annat en uppmaning om ”social distansering” förmedlats som åtgärd. Jag förstår absolut tanken bakom, så det är inte något jag på något sätt ifrågasätter (!), men, det jag vill dela med mig av här och nu är... Jag, som har en känsla av att ofta leva mellan ”den normala världen” och ”den andra” (den för personer med samma / liknande typ av funktionsnedsättning som mig), ser, och hör ju, rapporter om hur många människor som lever i just ”den normala världen” påverkas – negativt – av denna sociala distansering; att inte få, eller kunna, ha kontakt med andra människor. Jag hör om isoleringens effekter; direkta, som indirekta; de som sker NU, de som KAN ske framöver, beroende på hur länge isoleringen varar. Jag hör om hur många i ”den normala världen” tvingas anpassa sig till nya förhållanden – men också hur samhället anpassar sig till det samhälle som är just nu. Naturligtvis tycker jag att coronan var oönskad, men samtidigt tänker jag, som ALLTID har levt med ett autismspektrum som, visserligen visar sig på många sätt i fel / ”rätt” sammanhang, men just där det sociala är svårast och visar sig oftast, att, även om jag inte sitter i, bokstavlig isolering (varken med, eller utan coronavirus), så är det ju mycket så som andra bara / ”bara” får testa nu, som jag alltid lever: * Det är jag som står utanför livsmedelsaffären klockan sju på morgonen, direkt när de öppnar, och, det är inte av virus-skräck (!!), utan för att undvika alla ljud- och synintryck, och alla människor som bara gör mig stressad. - Nu under corona-tider har många affärer börjat med andra öppet-tider för riskgrupper, de har hemkörning, de packar varorna… Dessa åtgärder säger jag inte något om (!), men… För att klara mig i vardagen, har JAG fått anpassa mig – det är inte samhället (affärerna) som gör det. * Alla arrangemang som ställs in. Det är inte eller något jag ifrågasätter med tanke på att läget är som det är just nu (!), men… Alla arrangemang som jag visserligen vill gå på, men undviker, eftersom de inte är ... autismspektrum-anpassade, utan gjorda för människor i ”den normala världen”, och SÅ mycket lever inte jag i den, att jag får / ”får” besöka sådant. - Det är först nu – när även den normala världen – på något sätt drabbas, som evenemang börjar flytta in på internet för att människor, digitalt, ska kunna besöka dem. * Jag har ju förstått att restauranger och caféer är branscher som (också) har drabbats hårt på grund av uppmaningen till social distansering. Liksom tidigare exempel med matvaruaffärer och arrangemang, säger det mig en hel del om hur många människor i ”den normala världen” tycks leva (man går ut och äter / fikar), men är en sådan sak som jag, i alla fall till stor del, undviker. Är jag själv, och bortrest, kan jag gå ut och fika någon gång, men att göra det tillsammans med någon – och lyckas fokusera på samtalet i den (ljud-) som uppstår med en massa andra människor omkring som pratar samtidigt, om andra saker, fungerar inte. Jag förstår absolut att det finns olika typer av isolering i samhället nu: Frivillig av olika anledningar, liksom ofrivillig av olika anledningar. Jag ska inte lägga någon värdering i varken det ena eller det andra, men – de flesta kommer ändå att kunna återgå till, vad de kallar, en mer normal vardag när den värsta corona-faran är över. För min del fortsätter det; även utan corona. För min del är det, det här som är det … ”normala” känns som fel ord i sammanhanget, men… Förutom längre avstånd till närmaste människa i kassakön, har inte jag behövt göra någon distanserings-uppoffring. - För min del kommer jag inte att få / kunna börja träffa en massa människor / vänner igen, efteråt, för, de fanns inte innan eller… Med mina svårigheter för sociala relationer som jag redan har i och med min funktionsnedsättning, har jag inte fått, eller kunnat, flytta över några till den digitala världen under tiden. - Jag kommer eller inte bara att få / kunna börja gå på olika evenemang, och / eller gå ut för att äta eller fika när den här corona-nedstäningen är över, för, för min del återstår svårigheterna. De kanske bara blir tydligare igen, när ”alla andra” åter igen kan, men inte jag eftersom jag fortfarande kommer att känna mig SÅ felplacerad och bortkommen i sociala sammanhang.
Jag heter Andreas Nilsson och driver webbyrån: https://www.eskalera.se/ Jag håller på med att försöka bredda mitt sökande av kandidater såhär i Corona-tider, specifikt riktad mot individer med funktionshinder. Finns det något särskilt ni tycker att jag borde tänka på eller överväga vid intervju och anställning av någon med funktionsvariation, eller är det snarare tvärt om, att man ska agera "som vanligt"? Hälsningar, Andreas
Hej allihopa, Jag heter Julia Bahner och är forskare vid Socialhögskolan i Lund. Jag har tidigare varit aktiv här i samband med ett tidigare forskningsprojekt kring assistans och sexualitet och haft kontakt med några av er. Nu har jag ett nytt projekt som är kopplat till funktionsrätt, dvs. ett lite bredare perspektiv: PERSONER SÖKES TILL FORSKNING OM #SEXUALITET OCH #FUNKTIONSRÄTT! Jag heter Julia Bahner och är forskare vid Socialhögskolan, Lunds universitet. I detta projekt ligger fokus på hur möjligheten till att uppnå önskad sexuell hälsa och välbefinnande påverkas av otillgänglighet, brist på stöd och hjälpmedel, diskriminering eller negativa attityder bland personer som lever med funktionsnedsättning, kronisk sjukdom, diagnos, normbrytande funktionsvariation, dövhet eller liknande. Studien har planerats och utförs delvis i samarbete med funktionsrätts-aktivisterna Finn Hellman och Mia Larsdotter. Projektet är också ett samarbete med RFSU och Funktionsrätt Sveriges projekt "Sexualitet och funktionsrätt"(Allmänna Arvsfonden). Tidigare forskning visar att det kan finnas svårigheter att delta i samhällslivet på lika villkor som andra, vilket kan påverka dejting och sexuella relationer. Men det saknas svensk forskning med koppling till FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning – och särskilt artiklarna om sexuell hälsa, familjeliv och delaktighet. Målet med projektet är att utveckla metoder eller material som stöd för myndigheter och andra ansvariga organisationer för att tillgodose rätten till sexuell hälsa och delaktighet. Du kan bidra till forskningen på flera olika sätt: * Vi kan träffas enskilt eller i grupp för en intervju, personligen eller via nätet. * Du kan besvara frågor i ett mail/brev, skriva en dagbok, ta foton eller skapa konst utifrån dina upplevelser. * Jag kan följa med dig i olika sammanhang där du kan visa och beskriva dina upplevelser av otillgänglighet eller andra problem. * ...eller på något annat sätt som passar dig! Dina svar kommer att anonymiseras och förvaras säkert vid Lunds universitet. Vissa frågor kan upplevas som privata/känsliga, men du behöver inte svara om du känner dig obekväm. Du har också möjlighet att när som helst avbryta din medverkan, i enlighet med Vetenskapsrådets forskningsetiska principer. Forskningsresultaten kommer att spridas i vetenskapliga och populärvetenskapliga artiklar, på konferenser och seminarier. Har du frågor? Kontakta oss för att få mer information eller anmäla ditt intresse att delta: Julia Bahner: julia.bahner@soch.lu.se Tel: 073-3497223 Finn Hellman: finn.hellman@gmail.com Sonja Ghaderi, RFSU: Sonja.ghaderi@rfsu.se (för frågor om RFSU och Funktionsrätt Sveriges projekt Sexualitet och funktionsrätt) Projekthemsida: http://www.stg.blogg.lu.se
Önskar er alla en trevlig påsk hoppas att allt blir toppen mvh Kent.
TELEFONSAMTAL Tisdag den 14/1-20 Som jag berättat om i ett tidigare inlägg här, fick jag, på grund av avståndet (= det hade behövts att jag rest ena dagen, sovit över en natt och sedan åkt hem dagen därpå – vilket inte kändes värt att göra så ofta som en gång i veckan i sex veckors tid, för ett möte på en och en halv timme per tillfälle) tacka ”nej” till att delta i den samtalsgrupp för personer med min typ av funktionsnedsättning, som skulle starta i Gällivare nu i början på året. Idag fick jag ett telefonsamtal från en kvinna som jobbar på LSS – och som berättade att det kommit ett återbud till att delta i kursen som skulle starta i Luleå, och att jag, eftersom jag då visst hade någon form av reservplats nummer ett, nu fick möjlighet att vara med på den istället. Till Luleå fungerar det ändå att åka över dagen, men var ju ändå tvungen att prata med min chef innan jag tackade ”ja” eftersom det, hur som, kommer att påverka arbetet. När jag fått klartecken därifrån, ringde jag upp och tackade då ”ja”, och, ja… Redan på nästa onsdag börjar den… Som sagt: Det ÄR enklare att ta sig till / från Luleå (!), men… När jag kollade med bussarna, visade det sig att jag ändå måste vara i Luleå två timmar innan träffen ens börjar, och… Just det känns väl så där… :/ Luleå är visserligen stort, men – att fördriva två timmar (och så ofta som det kommer att bli) i väntan på något… Jag hoppas att det är värt det!! FÖRSTA TRÄFFEN Onsdag den 22/1-20 När jag kom tio – femton minuter innan träffen skulle starta, satt redan tre deltagare i väntrummet – varav jag genast kände igen två av dem eftersom de kommer från samma ort som mig och som jag känner igen från ett projekt jag (och, ja, även de då) var med i för så där tio år sedan som riktade sig till ”ungdomar som står långt från arbetsmarknaden (= alla med någon form av diagnos. Jag hade inte gjort utredningen vid det tillfället, och hade alltså inte någon diagnos nedskriven, men… Tja… Alla / ”alla” förstod väl att det var NÅGOT). Det var dock inte några som jag fick någon kontakt med då, så – jag visste inte att de skulle vara där då, och det blev inte eller något kärt återseende. Förutom de två tjejerna var de en tjej till, och tre killar. ************************************ Visst, det ÄR jobbigt att komma in i en grupp och vara HELT ny, men… Vid det här tillfället funderar jag över om det, på något sätt, inte varit lättare ändå..? ************************************ När alla kommit, gick vi vidare till ett mötesrum vars möblering bestod av ett bord med plats för tio personer, och, visserligen var jag först att komma in i rummet, men – väl där blev jag ju så osäker på vart jag skulle sätta mig, så, ja, jag blev stående tills alla andra (utan problem, tycktes det), hade tagit en plats, och, ja, sedan fick jag den som var över… Okey, det hade ju blivit konstigt OM det till exempel stått var och ens namn vid en plats också, men… ************************************ Kan det vara så enkelt att man helt enkelt bara går och tar en plats, vilken som..!? ************************************ Så här första gången gick en av de två handledarna genom lite bakgrund, och olika kriterier för att få diagnos… Det var väl inte några nyheter så, men – att få höra det ena efter andra radas upp och kunna ”checka av” i princip allting… Det tar… Handledarna frågade om vilka förväntningar vi har på träffarna… ”Att inte känna att jag fastnat mellan ’den normala världen’ och ’den andra’”, men – även om det är sanningen (!), så lät det som ett på tok för djupt svar, så, jag sa ingenting. ANDRA TRÄFFEN Onsdag den 29/1-20 Jag måste ju säga att det kändes bättre den här gången ändå: Jag hade varit till lokalerna tidigare (ja, förra gången, vilket var första gången), jag visste vilka som skulle vara där (deltagare. Två tycktes dock ha ”försvunnit” sedan förra onsdagen, så gruppen var mindre, men – inte mig emot!), vilka handledarna skulle vara, och… Alla satte sig på samma platser som förra gången kring bordet, så… Ja, jag hade lite mer koll, helt enkelt Dagens ämne var ”kommunikation”, och, ja… Precis som förra gången var det bara att ”checka av” allt som stämde – vilket var MYCKET (!), men, ja, jag VET ju att det är en av de saker jag har svårast för (”lider” mest av), så… TREDJE TRÄFFEN Onsdag den 5/2-20 Ämnet – ”kommunikation” – som vi började prata om förra onsdagen, fortsatte även den här gången, och… Det var väl egentligen inte något nytt, utan en hel del som jag tänkt på / funderat kring själv tidigare (men inte lyckats översätta från teori till att fungera i praktiken), men… När vi kom in på ”ringar med olika nivå av förtrolighet” (som jag visserligen har hört talas om tidigare, men…) slogs jag av en tanke kring det som jag inte tänkt tidigare (kanske på grund av / tack var e att det skedde i det sammanhang som det nu gjorde?) och som gjorde att… tja… Jag kanske förstod på ett annat / nytt sätt varför det, för min del, varken fungerar med människor ”i den normala världen”, eller ”den andra” utan återigen känner jag mest / bara att jag hamnat någonstans mitt emellan… :/ Jag har inte någon lösning för att få det att fungera åt något håll… Sedan pratade vi lite om telefonsamtal = något som jag tycker är / kan vara (beroende på med vem det är / vad det handlar om då!) RIKTIGT svårt. Är det svårt att kommunicera med människor man SER (deras kroppsspråk, som inte alltid är lätt att tyda, men…), så – när man inte SER människan!? ”Tipset” jag fick av en av en av de andra deltagarna var att helt enkelt berätta direkt att jag har en autismspektrumstörning. Hmm… Nä, det var verkligen inte något tips jag ens kommer att ha en tanke på att använda mig av...! Visst – jag HAR svårt för telefonsamtal (!!), men grovt: - Hej! Jag heter Maria och har visserligen en autismspektrumstörning, men tänkte ändå åka ner till xx då och då och tänkte höra om ni har något rum ledigt då; en natt, en person? Nä, att jag har den typ av svårigheter som jag har gör ju inte att jag behöver något handikappanpassat rum, någon specialkost för att jag är allergisk – det är ju sådana här gånger jag får en chans att verkligen leva i ”den normala världen”! – så, nää, jag kan inte se att jag skulle behöva ta upp det (mina svårigheter) vid till exempel ett sådant här tillfälle… ************************************ Förra gången (andra gången) blev det ju ändå att vi hälsade på de andra deltagarna i väntrummet eftersom vi visste vilka de andra var. Den här gången gjorde vi inte det… ”Kommunikation” var det, visst…? Samtidigt: Med tanke på vad nåra i gruppen tog upp, förstår jag det… ************************************ FJÄRDE TRÄFFEN Onsdag den 12/2-20 Dagens tema var ”Sinnesintryck”, och, ja, som oftast hittills – oavsett tema – var det bara att ”checka av” i princip allting eftersom jag kände igen mig i det… Samtidigt var det ju inte några nyheter, även om det är först senaste åren jag har blivit mer och mer medveten om hur det påverkar. Och hur jag – både medvetet och omedvetet – börjat undvika situationer där det blir FÖR mycket av något (= ofta ljud). Efter själva gruppträffens slut, fick jag chans att prata enskilt med en av handledarna kring en del (nya) funderingar jag haft sedan förra träffen, och – jag verkade inte vara HELT borta i tankegångarna (*ler*). FEMTE TRÄFFEN Onsdag den 19/2-20 Dagens tema var ”Exekutiva funktioner ” (som det så fint heter. Själv kan jag knappt varken uttala det, eller stava till det *ler*), och det var… Ja… Mina svårigheter där har väl alltid mer eller mindre funnits, naturligtvis, men det är också svårigheter som jag (och kanske även omgivningen? Mycket av det andra har ju varit mer ”självklart” på något sätt, men… Det är väl först när man, av någon anledning, hamnar i en situation som man aldrig varit i tidigare, som svårigheter visar sig ibland också..?) blev mer och mer medveten om i och med att jag fick 2016 (och fortfarande har). NU när jag, genom att det visat sig i jobbet, kan jag ju ”se” det i min vardag också; även om det sällan är något som ”stört” (så jättemycket) där; bara det att jag kanske tänker på det mer nu. SJÄTTE – och sista – TRÄFFEN Onsdag den 26/2-20 Idag var då sista träffen. Veckorna – och även träffarna – har gått fort (!), men… Jag kan / ska väl varken säga att jag är besviken eller lättad över att det är över nu, för, det (”lättad” och ”besviken”) är fel ord, men… Jag tror att jag kanske hade fått ut mer av det om jag levt mer i ”den andra världen” än i ”den normala” – vilket jag nu, trots att jag inte eller hör hemma där – tycks göra. Samtidigt har jag flera gånger under de här veckorna även fått en ”påminnelse” om att jag nog lever mer i ”den andra världen” än vad flera av de andra deltagarna verkar göra när de, som i förbifarten, nämnde ”universitetsstudier”, ”fru”, ”barn”, ”pojkvän” = relationer som är SÅÅ svåra att tänka att det skulle fungera i mitt liv. Jag tycks ju liksom inte ens kunna få VÄNrelationer, så – hur skulle det gå till att… tja… dels få det då, men att sedan byggare en ännu djupare relation med någon!? Ärligt: Jag har aldrig haft någon längtan efter det eller (!), utan bara / ”bara” vänner skulle vara gott nog, men… Ja, just när det gäller det, känns det verkligen som jag lever i ”den andra världen” – kanske FÖR mycket , utan att kunna påverka. Det är ju det sociala som är absolut svårast; som jag ”lider” mest av, och som jag oftast blir påmind om… Jag önskar att jag skulle ha känt mig mer bekväm med de i gruppen så jag kunnat ta upp en del frågor och funderingar ((”Hur känns det för dig att veta att någon” (kontaktperson) ”får betalt för att umgås med dig?”)), men… Ärligt är det en lättnad att träffarna nu är slut, för – jag har sällan känt mig SÅ obekväm med tillsammans med andra människor som jag har gjort nu!! Absolut inte något personligt mot någon av dem (!!), men… Där jag lärt mig leva (för mycket?) i ”den normala världen” – där lever de i ”den andra”, och, ja, där JAG lever ”i den andra”, där lever de i ”den normala”. Vid första träffen frågade handledarna om våra förhoppningar. Nu hade det väl varit ett mindre mirakel om jag, efter bara sex träffar, fått någon form av svar på frågan jag haft i flera år – ”Vart hör jag hemma!= Hör jag alls hemma någonstans?” – så, nä… Något svar fick jag inte, men, eftersom jag inte trodde det eller, är jag inte eller besviken… Känslan av att vara mitt emellan dessa två världar, finns fortfarande kvar.
🌺 Senaste blogginlägget jag skrivit är tips på hur man kan minska tristessen och ensamhetskänslan som är vanlig på många särskilda boenden. Se: https://handikapptips.wordpress.com/2020/02/11/slippa-ensamhet-pa-sarskilda-boenden/ INNEHÅLLET I BLOGGINLÄGGET: 1. BAKGRUND TILL ATT PERSONER PÅ SÄRSKILDA BOENDEN UPPLEVER ENSAMHET 2. VAD MAN SOM ANHÖRIG ELLER VÄN KAN GÖRA FÖR ATT FÖRBÄTTRA SITUATIONEN a. Komma med egna förslag till verksamhetens förbättrande b. Förslag på samordning av aktiviteter c. Göra en aktivitetsbok. d. Låta de boende hälsa på er i stället 3. FÖRSLAG PÅ AKTIVITETER 4. HUR VÄLJER MAN ÄLDREBOENDE? 5. TIPS PÅ ORGANISATIONER SOM KAN HJÄLPA TILL MED AKTIVERING 6. INTERVJU FRÅN ETT ÄLDREBOENDE & SKRIFT FRÅN SOCIALSTYRELSEN Senaste blogginlägget jag skrivit är tips på hur man kan minska tristessen och ensamhetskänslan som är vanlig på många särskilda boenden. INNEHÅLLET I BLOGGINLÄGGET: 1. BAKGRUND TILL ATT PERSONER PÅ SÄRSKILDA BOENDEN UPPLEVER ENSAMHET 2. VAD MAN SOM ANHÖRIG ELLER VÄN KAN GÖRA FÖR ATT FÖRBÄTTRA SITUATIONEN a. Komma med egna förslag till verksamhetens förbättrande b. Förslag på samordning av aktiviteter c. Göra en aktivitetsbok. d. Låta de boende hälsa på er i stället 3. FÖRSLAG PÅ AKTIVITETER 4. HUR VÄLJER MAN ÄLDREBOENDE? 5. TIPS PÅ ORGANISATIONER SOM KAN HJÄLPA TILL MED AKTIVERING 6. INTERVJU FRÅN ETT ÄLDREBOENDE & SKRIFT FRÅN SOCIALSTYRELSEN Senaste blogginlägget jag skrivit är tips på hur man kan minska tristessen och ensamhetskänslan som är vanlig på många särskilda boenden. INNEHÅLLET I BLOGGINLÄGGET: 1. BAKGRUND TILL ATT PERSONER PÅ SÄRSKILDA BOENDEN UPPLEVER ENSAMHET 2. VAD MAN SOM ANHÖRIG ELLER VÄN KAN GÖRA FÖR ATT FÖRBÄTTRA SITUATIONEN a. Komma med egna förslag till verksamhetens förbättrande b. Förslag på samordning av aktiviteter c. Göra en aktivitetsbok. d. Låta de boende hälsa på er i stället 3. FÖRSLAG PÅ AKTIVITETER 4. HUR VÄLJER MAN ÄLDREBOENDE? 5. TIPS PÅ ORGANISATIONER SOM KAN HJÄLPA TILL MED AKTIVERING 6. INTERVJU FRÅN ETT ÄLDREBOENDE & SKRIFT FRÅN SOCIALSTYRELSEN
När utredningen där mina diagnoser bekräftades , fick jag också – efter MÅNGA år och med MÅNGA olika kontakter med psykiatrin ( vilket väl mest / bara var ett ställe där jag nog egentligen aldrig borde ha varit, men – i brist på alternativ – och kunskap, misstänker jag – var det där de (sjukvården) tyckte att jag skulle vara; trots att det inte var rätt ställe för att få hjälp från, utifrån min funktionsnedsättning som väl / ju alltid funnits, men, som utan utredning, jag inte kunde få någon RIKTIG hjälp i ) fick jag då också rätt till kontakt med LSS ( och vilken första-kontakt jag fick där! Å, vad jag är tacksam mot Gabriella som hon hette! Hon var inte den första, men absolut den andra (myndighets-)människan som jag verkligen kände förstod sig på mig!! ). Jag minns inte längre exakt när det var, men, under tiden jag träffade Gabriella, nämnde hon att det finns samtalsgrupper för personer med samma funktionsnedsättning som en själv; att vi skulle träffas x antal gånger och gå igenom något material tillsammans med någon eller några som jobbar inom LSS. Okey, jag erkänner att jag var rätt tveksam (vilket jag ofta är när det kommer till nya saker), men Gabriella sa att hon i alla fall kunde skriva upp mig på intresselistan, så jag varken behövde säga ”ja” eller ”nej” just exakt där och då, utan fick / kunde fundera. Jag skulle finns på listan ”om”; om jag ville, och om jag inte ville, kunde jag alltid tacka nej. Som sagt, minns jag inte exakt när jag skrevs upp på listan, men, sista gången jag träffade Gabriella, var nog i april / maj förra året, så, innan dess måste det ju ha varit, och, jag måste erkänna att jag verkligen inte ägnat det där med samtalsgruppen en tanke på bra länge, även om jag ju inte eller HELT glömt bort det. Fram till i måndags… DÅ – minst över ett år senare, alltså – fick jag ett sms om att det ska startas en samtalsgrupp i mitten av januari nästa år (= minst två år efter att jag skrivits upp på listan, alltså). I Gällivare. Beroende på vilken tid och buss (bussAR, det är MINST ett byte) man åker tar redan som minst tre timmar, som mest fem och en halv. Och då talar vi ENKEL resa..! Sex – elva timmars restid tur- och retur per tillfälle, alltså… Och varje träff (det ska vara sex träffar under lika många veckor, varar två timmar… Ska jag verkligen åka minst sex timmar (tur- och retur) för ett möte på två timmar!? Och en gång i veckan, under sex veckor… Och: Det går knappast att åka över dagen, så, det skulle innebära övernattning – alltså två dagars bortavaro… Nu har jag absolut verkligen inte några problem med att vara hemifrån, utan tycker snarare att det kan vara / är riktigt roligt med någon minisemester då och då, så – det är absolut inte det (!!!!), men… Så pass många minisemestrar (sex stycken) på SÅ kort tid (sex veckor)..? Nja… :/ Nä… Jag tror inte att det är värt det… Gabriella visade lite av materialet när vi (hon och jag) sågs, och… Det känns inte som det är något som är värt att åka enda till Gällivare för… Det skulle väl isåfall mest / bara vara för att träffa andra med samma / liknande svårigheter som jag har då, men, samtidigt… Mina tidigare erfarenheter av att, i andra sammanhang, träffa / ”umgås” med människor ”i den andra världen” har ju varit … Nja… :/ Visst, det är ANDRA människor jag skulle träffa i Gällivare mot för de jag ”umgåtts” med tidigare (!), men… Samtidigt: Tackar jag ”nej”, kanske det dröjer två – tre år till nästa tillfälle, för, de där träffarna verkar ju inte vara SÅ ofta (*är behovet inte större?* Det kan ju inte vara för att själva diagnosen är direkt jätte-super-ovanlig…), så…
Hej! I lördags fick jag ett reklamblad som jag kollade igenom, och texten i en av annonserna löd: ----------------------------------------------------------- PRO-medlemmar hälsas välkomna till ’Glädjestunder’ för att motverka ofrivillig ensamhet. ----------------------------------------------------------- PRO var det alltså… Nä, där är jag (nog) inte (eller) välkommen. Är det bara PRO-medlemmar / - människor som upplever ofrivillig ensamhet? Samtidigt går det väl ut på att prata med andra / nya människor, och… tja… det är ju inte riktigt min grej, :/, så – även om jag nu vore i rätt ålder, skulle jag nog / ju inte vara välkommen… Tankarna kring att inte passa in / höra hemma någonstans (varken i ”den normala världen” eller ”den andra”), och / eller kunna / få känna någon form av gemenskap är de tankar som oftast återkommer, och som får mig att … inte må så jättebra… Egentligen har det väl alltid varit så (!), men, det är först senaste åren som jag på något sätt blivit mer medveten om det, och jag börjat mer och mer se / förstå hur andra lever; att de har människor omkring sig att prata med, umgås med… Och, som sagt, även om jag aldrig haft det, så är det först senaste tiden jag känt mig mer och mer utanför på något sätt; att jag inte får – eller kan – vara en del av det. Jag HAR försökt förklara / parata med några (”proffs”) om detta, men… Min dåvarande kontakt på LSS kunde i princip bara förklara det med att jag har för lite svårigheter för att passa in i ”den normala världen”, men för stora svårigheter dör att passa in i ”den andra världen” – och la till att ”Det spelar inte någon roll vart du bor eller vad du gör, så länge du är som du är så (är det inte någon som vill vara med dig)”. Innan jag fick mina diagnoser hade jag – i väntan på att de visste vart de skulle göra av mig – kontakt med psykiatrin. Det fungerade aldrig (antagligen för att det egentligen inte var där jag skulle vara), men, under en så’n här period med extra mycket tankar kring att jag inte passade in någonstans, kontaktade jag dem för att fråga om jag kunde få träffa någon och prata, bara någon gång, och, eftersom det inte eller fungerade med personen som jag träffade där, när jag hade kontakt där, sa jag att jag ville träffa någon annan. Det blev aldrig något mer det… Det finns ju något ordspråk (eller vad jag ska kalla det?) om att ”Förändra dina tankar och du kan förändra din värld”, men… Det – att jag inte passar in / hör hemma någonstans – ju inte som det bara / ”bara” är mina tankar, och börjar jag tänka på ett annat / nytt sätt, så skulle jag känna att jag passar in, utan… Det ÄR ju så det är, och jag får ju det ”bevisat” i stort sett varje gång jag träffar (nya) människor!! Jag hör passar inte in bland dem (!); oavsett om de lever i ”den normala världen” eller ”den andra”. Även om det är främst i ”den normala” jag ändå lever, så, känner jag mig välkommen? Nä, inte direkt…
Hej! Senaste månaderna har min chefs ena dotters hund varit med honom (min chef) på jobbet, och alltså även med mig – vilket ledde till att jag fick en ny arbetsuppgift (= helt klart en av de roligare! Jag skulle inte ens kalla det ”arbete”, även om det är på arbetstid jag har gjort, och gör, det) – att gå på promenad med henne; en – en och en halv timme varje tillfälle, och i stort sett varje dag. ** I min funktionsnedsättning ingår bland annat att jag har svårt att komma igång med sådant som jag ska / måste / vill. Jag skulle absolut inte ha något emot att ta en promenad då och då (!), men, eftersom jag inte har någon (människa) att ”dra med mig” eller någon (människa) som ”drar med mig” blir det eller inte av. Nu fick jag plötsligt både en anledning att komma ut på promenad – och en vandringskompis!! ---------------------------------------------------------------- För några veckor sedan, hade hon (hunden) sin syster som sällskap. Jag var aldrig ute med båda, men, eftersom jag ju var på jobbet, tog jag varje tillfälle i akt att i alla fall få en mysstund med dem båda; även systern som var på besök, alltså. ** Vi (min chefs dotters hund, och jag) hade då känt varandra i någon månad, och… Visst, hon var kanske lite avvaktande när jag var HELT ny, men det släppte fort, och när jag träffade hennes syster – som ALDRIG träffat mig förr – kunde jag inte låta bli att tänka hur det skulle kunna se ut i människo-världen: Chefens dotters hund hade liksom sedan länge godkänt mig – vilket mest troligt gjorde att även hennes syster direkt också gjorde det eftersom chefens dotters hund ”sagt” att jag var helt, och trots att det då var allra första gången vi sågs, var jag redan på någon lista över de som var godkända. I en människo-relation kanske det fungerar så som att om jag redan var kompis med, säg, en Linda som då godkänt mig, och sedan presenterat mig ”som helt okey” för sin kompis, säg, Kristina, så hade denna Kristina gått in med det godkännandet allra första gången vi träffades. Eller… Kanske det inte fungerat så? Människo-världen ÄR ju / väl trots allt mer komplicerad, och denna Kristina kanske hade tänkt att ”Hur kan Linda tycka att HON är okey!? Hon är ju en komplett idiot!” eller något i den stilen. Ungefär som om hundsystern bara skulle ha skällt och morrat när vi träffades… ---------------------------------------------------------------- Det är vid sådana här tillfällen jag slås av tanken kring att: Tänk om jag hade haft lika enkelt att få kontakt med människor som nu med min chefs dotters hund! (Alternativt att människor varit lika … öppna för kontakt med mig, som den här hunden). Vad enkelt det vore!! Jösses, vad jag skulle ha många kompisar! Jag förstår absolut att man inte kan (eller kanske ens ”ska”?) komma överens / kunna prata med ALLA (människor. Eller hundar), men… Sedan förstår jag att det skulle kunna öppna upp för kontakt med (andra hund-)människor om jag hade en egen hund, men det är inte något alternativ så...
Hej! Jag är ju ibland osäker på om jag ska berätta om min funktionsnedsättning eller ej, och, (hittills) är det bara de som verkligen behöver veta, som vet. Sedan kanske det finns de som – tack vare sitt jobb eller något sådant kommer i kontakt med människor med någon form av autismspektrumstörning, som ändå, trots att jag inte berättar, men som, när de träffar mig, ändå förstår lite mer än andra, trots att jag inte rakt ut berättat. Som sagt: De som, av någon anledning, mer eller mindre MÅSTE veta om mina svårigheter, vet, men annars… Det är ju INTE något jag berättar för allt och alla – och jag ser inte någon anledning att göra det eller. I mer fysiska relationer är det kanske också lite att ”De får lära känna mig som jag är”, och, i icke-fysiska relationer (= kontakt med människor bara genom mail, till exempel, sådana jag aldrig kommer att träffa) ser jag helt enkelt verkligen inte någon anledning att berätta, för då märks det verkligen inte (tror jag?). Hur som: För en tid sedan fick jag – via en brevvänsannons på internet – kontakt med en tjej som redan i allra fösta mailet berättade att hon är blind sedan födseln. ”Jaha, och…?” Då kom mina tankar tillbaka (de finns ju där, men inte HELA tiden) till hur / när / om jag berättar om mina svårigheter… Eftersom den där tjejen och jag bara skulle skriva till varandra och mest troligt aldrig någonsin träffas, så var det- att hon är blind – ju inte något som på något sätt skulle ”drabba” mig, så – varför berättade hon? Uppenbarligen kan hon ju både läsa och skriva mail, så, det (hennes blindhet) är / kan ju inte vara något som påverkar henne eller; inte i det avseendet. Samtidigt förstår jag ju någonstans att det är skillnad på funktionsnedsättning och funktionsnedsättning, och, ja… Kanske det är mina – i brist på bättre ord – ”fördomar”, men… Det känns som det är mindre … självklart (om det nu är det?) att berätta om en mer fysisk funktionsnedsättning (blindhet) än en autism-funktionsnedsättning… Jag ”tog i alla fall INTE tillfället i akt” och berättade om min autism...! I skrift (vilket var vad vi skulle ägna oss åt) skulle den ju inte märkas, utan jag skulle få en chans att leva i ”den normala världen” ett tag. Där jag visserligen inte känner att jag hör hemma, men – det känner jag ju inte att jag gör i ”den andra” eller, så… Och, egentligen… Kanske min – om man nu är minsta insatt – autism syns även i skrift? Skrivandet har ju ALLTID (sedan jag lärde mig) varit ”min grej” – och en (vad jag vet. Kanske det är flera, men en som jag vet) har slutat skriva för att hon tyckte jag skrev på ett sätt som gjorde att jag tydligen verkade ha betydligt högre utbildning än jag har (= jag klarade inte ens gymnasiet), och därför slutade eftersom hon visst ansåg inte att hon var ”fin” nog… *Hmm*
Hej jag heter Amanda och är 28 år ...Jag är ny här och hoppas på att träffa trevliga människor att tjöta med
Hej! När jag, nu i morse, vaknade så tidigt som jag gjorde och var för trött för att gå upp, men för pigg för att somna om, började tankarna vandra, och gick till senaste tillfället jag gjorde för att försöka söka ett sammanhang. Det måste vara cirka två år sedan nu, och jag såg att …… sökte folk som – frivilligt – kunde ställa upp och hjälpa till vid kaffeserveringen på söndagarna. Efter tidigare misslyckanden i andra engagemang, tyckte jag verkligen att jag tänkte igenom det innan (!!): Koka kaffe, ställa fram smörgåsar och pålägg – hur social kan man behöva vara för det!? Nä, just det… Och, ja, fram till dess gick det ju … bra, ändå… Tills det började komma människor och det visade sig att man skulle gå runt och prata med dem! Vad skulle jag säga till vilt främmande människor!? Nä, det fick min handledare (som var med, eftersom det var min första gång) göra. Själv gömde jag mig i köket och kämpade för att inte börja gråta eftersom jag ju insåg att jag – åter igen – misslyckats… Dagen efter skrev jag ett mail till dansvarige och sa att jag inte ville (”ville”) fortsätta… Jag ska inte säga att jag ”skylde på” – för det VAR ju faktiskt sant! En del av sanningen… – på att jag inte vågade ta ansvaret ensamt (som det varit meningen att det skulle bli framöver) själv för att det skulle fungera Den andra delen av sanningen – den som jag inte berättade – var att jag inte klarade av den sociala biten… Hade jag bara måst koka kaffe, plocka fram och säga ”Hej” – inga problem (!), men, att gå runt bland borden och prata med besökarna!?
Hej! Innan jag, på egen hand, hittade den här sidan, skrev jag till .... som jobbar med frågor som har med min funktionsnedsättning att göra, och frågade om de hade några tips på sidor där man kunde få kontakt med människor med samma / liknande svårigheter som jag själv - som inte eller känner att de passar in, varken i den "normala världen" eller "den andra". Det hade de inte - men hälsade mig välkommen till deras träffar (som närmast ligger åtta mil, enkel resa, från där jag bor, tror jag). Tack, men, nej tack! Skulle jag som har SÅ svårt för kontakter med, nya, fysiska människor och kontakten med dem, besöka ett ställe med HELT främmande människor och tro att det ska fungera; att jag, helt plötsligt och utan några som helst problem, bara kunna gå fram och ta kontakt med dem / prata vidare med dem!? Nä, det går ju bara inte, hur gärna jag än vill
Hej! Wow, alltså! Under MÅNGA (och då menar jag verkligen MÅNGA med STORA bokstäver!) har jag, till och från, lagt ut och / eller svarat på, annonser på en sida där man söker mail- och brevvänner (= dejtingsidor är verkligen inte något för mig! Det är INTE den typen av kontakt jag letar efter! Och, ärligt: Jag har inte någon längtan efter det eller, utan jag vill... *hmm*... "bara" ha någon vän...) här på internet, men, oavsett om jag berättat om min funktionsnedsättning eller ej (jag känner mig ju inte hemma i någon av "världarna", blir det aldrig några långvarigare kontakter (visst - jag fattar absolut att man inte kan / ska passa ihop med ALLA, men...). Jag vet inte om jag, på något sätt, blir "avslöjad" av de jag inte berättar för, och det är därför de slutar, och, de jag berättar för, blir... tja... rädda..., men... Sedan ska vi inte ens prata om kontakter med med fysiska människor som jag, på ett eller annat sätt, ändå har omkring mig... De är, om möjligt är, ännu svårare. Kanske för att folk då faktiskt kan SE att jag är ... tja... konstig, annorlunda.... i hur jag uppträder? (Och, ärligt: Jag begriper mig inte alltid på dem eller *skrattar* ) Som jag skrev i min presentationstext, så känner jag inte att jag hör hemma i någon av "världarna"; varken den "normala" eller "den andra". Och - jag känner SÅ igen mig i låten "This is me" med att "I am not a stranger to the dark Hide away, they say"Cause we don"t want your broken parts I"ve learned to be ashamed of all my scars Run away, they say No one"ll love you as you are" För någon dag sedan googlade jag på "Kontaktannonser för människor med funktionshinder" - och hittade då den här sidan! Kanske / förhoppningsvis människorna som är på så"na här specifika sidor är mer accepterande..?
🌺 Jag har sett att det är otroligt många länkar i mina blogginlägg som inte fungerar, där det kan stå "Sidan kan inte hittas" beroende på att sidan antingen bytt plats, skrivits om eller tagits bort. ............................... Här följer de länkar i Handikapptips som jag hitintills uppdaterat i år: Rehabiliteringsanläggningar i varmare klimat för reumatisk sjukdom och neurologisk sjukdom eller skada https://handikapptips.wordpress.com/2015/05/28/rehabiliteringsanlaggningar-i-varmare-klimat-for-reumatisk-sjukdom-och-neurologisk-sjukdom-eller-skada/ ……………………………. Stolar och fåtöljer för personer med rörelsehinder https://handikapptips.wordpress.com/2013/12/28/stolar-och-fatoljer-for-personer-med-rorelsehinder/ ……………………………. Förhöjning av befintliga sittmöbler, bord och sängar https://handikapptips.wordpress.com/2013/11/27/forhojning-av-befintliga-sittmobler-bord-och-sangar/ ……………………………. Register över bloggarna https://handikapptips.wordpress.com/2013/05/06/register-over-bloggen/ ……………………………. Vad som är bra med tyngdtäcken https://handikapptips.wordpress.com/2018/01/03/vad-som-ar-bra-med-tyngdtacken/ ……………………………. Semestertips i Sverige för personer med funktionsnedsättning https://handikapptips.wordpress.com/2012/10/18/sommavistelse-for-handikappade/ ……………………………. Tillgängligheten i Stockholms skärgård https://handikapptips.wordpress.com/2014/10/01/tillgangligheten-i-stockholms-skargard/ ……………………………. Rullstolar för strand och bad https://handikapptips.wordpress.com/2014/09/27/rullstolar-for-strand-och-bad/ ……………………………. Bad för dig med funktionsnedsättning https://handikapptips.wordpress.com/2012/11/02/handikappbad/ ……………………………. Bord och brickor lämpliga vid rörelsehinder https://handikapptips.wordpress.com/2014/01/27/bord-och-brickor-lampliga-vid-rorelsehinder/ ……………………………. Målarböcker för vuxna och förtryckta canvasdukar. Del 1. https://handikapptips.wordpress.com/2016/02/21/malarbocker-for-vuxna-och-fortryckta-canvasdukar/ ……………………………. Butiker för personer med funktionsnedsättning https://handikapptips.wordpress.com/category/3-butikerfunktionsnedsattning/ ……………………………. Träffa personer som har hörselnedsättning https://handikapptips.wordpress.com/category/tips-vid-horselnedsattning/ ……………………………………………………………….
. Tips på SKOSNÖREN SOM INTE BEHÖVER KNYTAS som t.ex. ”Självknytande skosnören”, Elastiska skosnören, Magnetknäppning, Snörlås, U-lace, Hickies och Shoeps. För samtliga gäller att man kan trä på sig skorna utan att behöva knyta dem. - OBS! Min blogg är ideell utan försäljning eller ersättning från butiker. - Se: https://textilochtips.wordpress.com/2019/06/20/skosnoren-som-inte-behover-knytas/
Önskar er alla en riktigt trevlig midsommar helg god mat sällskap ja allt kram Kent.
🌺 Beskrivning hur man kan knyta en ryakudde även om man bara kan använda den ena handen. Se: https://textilochtips.wordpress.com/2019/05/01/knyta-ryakudde-med-en-hand/
. Jag har nu skrivit ett blogginlägg:RULLSTOLSTILLBEHÖR & RULLSTOLSHANDSKAR, se https://handikapptips.wordpress.com/2019/05/19/rul lstolstillbehor-rullstolshandskar/ Inlägget handlar om följande föremål och var de finns att köpa: 1. Väskor 2. Rullstolshandskar, vantar, muffar m.m. 3. Rullstolsdynor & mjuka armskydd 4. Rullstolsbälten 5. Paraply för rullstol & rollator 6. Käpp- och kryckhållare 7. Bord/brickor 8. Ekerskydd 9. Backspegel för rullstol 10. Glidbrädor 11. Övrigt (mugghållare, benlyftare) 12. Tips 13. Länkar
. Länken till Böcker om VIRKNING här nedanför fungerar inte! Testar igen: https://textilochtips.wordpress.com/2019/01/13/virkning-litteratur-2/
. Tips på nyutkomna böcker om STICKNING. Se: https://textilochtips.wordpress.com/2019/02/07/stickning-litteratur-2/ Tips på nyutkomna böcker om VIRKNING. Se: https://textilochtips.wordpress.com/2019/01/13/virkning-litteratur-2/
God Jul o Gott Nytt År mvh kent.
🌺 I min blogg har jag nu gjort ett inlägg som handlar om sitt- och lättgympa, som passar många äldre och personer med rörelsenedsättning. Dels om vilka övningar som fungerar i hemmet och dels om tips på hur man kan hitta var det finns grupper för sitt- och lättgympa i Sverige. Se: https://handikapptips.wordpress.com/2018/10/03/sittgympa-och-lattare-gympa/ Bloggen är ideell och har inte någon försäljning eller vinstintresse.
🌺 Gratis mönster och beskrivning på anpassad barntröja med dinosauriemotiv. Tröjan kan göras öppningsbar i sidan/sidorna för lättare påklädning och knäppas med blixtlås. https://textilochtips.wordpress.com/2018/09/10/stickad-barnjumper-som-kan-goras-helt-oppningsbar-i-sidan-sidorna/
🌺 Beskrivning på lättpåtagen jumper med blixtlåsknäppning i sidorna. https://textilochtips.wordpress.com/2018/08/18/sti ckad-jumper-med-arm-som-kan-goras-helt-oppningsbar -i-sidan-sidorna/
🌺 Beskrivning på hur man enkelt kan sy en liten RYGGSÄCK. Är man rullstolsanvändare kan man använda ryggsäcken hängande framåt. Se: https://textilochtips.wordpress.com/2018/06/05/ryggsack-liten-lattsydd/
🌺 I min blogg har jag ett inlägg om vilka knep det finns att lätt lyfta hopfällbar rullstol i och ur baklucka. Se: https://handikapptips.wordpress.com/2018/05/14/lyfta-hopfallbar-rullstol-i-och-ur-en-bils-baklucka/
🌺 I min blogg har jag ett inlägg om badkar. När det gäller öppningsbara badkar finns både sittbadkar och vanliga badkar lämpliga för de som vill bada men har svårt att kliva i och ur. Det finns också tippbara badkar som har enkel anslutning och tippas med handkontroll. I vissa fall kan Bostadsanpassningsbidrag erhållas om det finns medicinska behov att bada i kombination med nedsatt rörelseförmåga. Länkar till butiker och filmer som visar hur badkaren fungerar, se: https://handikapptips.wordpress.com/2018/04/22/bad-i-badkar-vid-funktionsnedsattning/ - Bloggen har inte någon försäljning eller ersättning från butiker –
har sett en blitt anfallen av sin egen flickvän o hon är rätt så dominerande o elak råka han göra något eller ens trampar ner foten så blir hon ännu värre så han får det ännu värre svaret jag vet vad ni ger mej har jag gjort o han fick det ännu värre tyvärr det är därför man försöker att hjälpa han på annat håll vet ni vilka sidor han kan vända sej till när det handlar om expert hjälp. en av hans vänner som har sett för mycket utav det hela
hej flyttar nu och wow vilket krångel med hemhjälp sjukvård larm bostadsanpassning ramper och medicin. trött och smått galen av allt som måste fixas och klaffa och snacka inte om vad allt ska kosta. men hej på dej Hässleholm nu kommedr jag! ditt nya lilla URO
Hej jag vill önska er alla en riktigt God Jul & Gott Nytt År hoppas givetvis på ett bra 2018 skickar en julkram till alla mvh Kent .
Hej Mitt namn är Malin och engagerar mig i LSS frågor. Jag har startat en sajt där man enkelt kan få en överblick över alla assistansbolag i hela Sverige. Det kan vara svårt att välja rätt assistansbolag och det krävs mycket research för att hitta rätt. Därför har jag skapat ett betygsystem för att alla ska kunna dela med sig av sin erfarenhet. För närvarande kan man bara sätta betyg på en skala mellan 1-5, men funderar på att göra ett mer avancerat betygsystem. Här behöver jag er hjälp! Jag skulle gärna vilja veta vad ni tycker ska betygsättas hos assistansbolagen. Kom gärna med förslag Med Vänliga Hälsningar Malin https://lssassistansen.se/
Hej admins Det kan vara dags att höja svårighetsgraden för att registrera sig på sajten så vi slipper spammarna som bombar oss med jämna mellanrum
. BESKRIVNING på lättsydda linnen som är öppningsbara i ryggen för personer med rörelsehinder. Se: http://bit.ly/2w2i0io För den som inte kan sy finns liknande att köpa på t.ex. Klädvalet http://www.kladvalet.se/product/mjukt-linne-som-tas-pa-framifran-2/
🌺 I texten nedanför hamnade en sol efter ”60”. Det skedde rent automatiskt när jag försökte skriva 60 kronor, som blanketten kostar.
🌺 FRAMTIDSFULLMAKTER – en ny form av ställföreträdarskap för vuxna. Den nya lagen om framtidsfullmakter trädde i kraft den 1 juli 2017. Lagen innebär att de som i framtiden kan komma att behöva hjälp med ekonomin redan i förväg kan utse en person till detta uppdrag! Om man vill ha hjälp med att skriva framtidsfullmakten såg jag att det finns blanketter att tillgå t.ex. genom Blankettbanken (60 http://www.blankettbanken.se/familjeratt.html Mer om Goda män och förvaltare har jag skrivit om in min blogg, se: https://handikapptips.wordpress.com/2017/02/04/god a-man-som-inte-alltid-ar-goda/
Lindströms konfektion upphör till nyåret 2017. Allt reas ut, i sortimentet finns bl.a.: benfiltar, byxor, caper, förkläden, haklappar/salivskydd, omlottkjol, pyamasoveraller, tröjor, tygstövlar, vantar, halsdukar, mössor, jackor och åkpåsar. Hemsida se: http://www.049023800.se
Hej va gör ni jag är hos mamma äter plättar hoppas att ni får en bra Lördaghelg jag gör inte så mycket våre kul med sälskap ha en skön helg Hälsningar Christian Ahlenius
Önskar er alla en riktigt Glad Påsk god mat och vänskap kram mvh Kent .
Hur funkar det för oss män med ryggmärgsbråck? Har aldrig upplevt något av dessa saker
. Mitt senaste blogginlägg handlar om hjälpmedel vid synnedsättning, de flesta gällande sömnad som t.ex. magneter som fungerar som nåldyna och nålplockare, ”självpåträdande synålar”, nålpåträdare för synålar & symaskin och färgade stickor & virknålar. Men jag har också skrivit om arbetslampor, förstoringsglas, luppar, mätstickor och specialmåttband som man också kan ha glädje av vid hobbyarbeten av olika slag. Se: https://textilochtips.wordpress.com/2017/03/14/hjalpmedel-gallande-somnad-m-m-vid-synnedsattning/
Hej! Jag skulle vilja tipsa er om en kanal, funktionshinderkanalen, som jag nyligen har startat. Min tanke är att vi med funktionshinder ska kunna kommunicera, stötta varandra och prata om allt mellan himmel och jord. Snabbt och enkelt. Låter det intressant? Gå in på Zello (information om appen läser du nedan), sök efter ”funktionshinderkanalen” och börja prata. Kanalen är öppen för alla. Kortfattat om Zello : Zello är en app som fungerar ungefär som en walkie talkie – man kommunicerar med varandra genom korta röstmeddelanden. Appen har i nuläget 100 miljoner användare runtom i världen. Appen givetvis 100 % gratis. Hoppas att vi hörs! Vänligen, Joakim
Önskar er alla en trevlig Alla Hjärtans Dag kram Kent.
© Copyright 1999-2025 Funktionshinder.se Läs Fh:s regler | Kontakta Administratörerna för Fh | Om cookies på Fh
