Jag är 31 år och både när jag var gift och efter skilsmässan kommer kommentarerna -"Ska du inte skaffa barn snart med tanke på din ålder?" eller "Du kommer verkligen bli den perfekta mamman". Men själv känner jag att jag absolut inte vill. Dels pga min grundskada men också pga mer personliga orsaker.

Är det fel av mig att känna så här? Måste alla längta efter ungar?

enkelt svar är nej och nej på dina frågor. Alla måste inte längta efter ungar, livsmålet för många är inte att skaffa barn. Vet många i min vänkrets som inte har barn och har valt att ha det så.

Men visst kan det säkert vara jättejobbigt när andra inte förstår det. Själv vill jag gärna ha barn, om det är en verklig möjlighet eller inte är en annan fråga.

Så låt inte andras drömar trycka ner dig, dina känslor är också helt normala och det är iget fel alls.

Tjenare. Först vill jag skriva att jag tycker du har intressanta inlägg, även om jag inte orkat läsa alla. Jag håller med dig oxå... det här var ju en intressant tråd eller forum eller vad det kallas. Oj, jag måste tusan åka nu. Det var en fr Linköping som ville få kontakt med dig TROR jag. Han är skittrevlig o jag trodde att du kan gå oxå, men jag kanske har missuppfattat det du skrivit. Nåväl. Han kan gå men har rullstol ändå, pga sin olycksskada... minns ej detaljer. Minns ej vad han heter just nu.

MVH /Philip

Anonym skrev: Är det fel av mig att känna så här? Måste alla längta efter ungar?

Jag tror att du egentligen redan vet det - men nej, det är inte fel av dig att känna så!!!

Ibland när folk fäller såna kommentarer kan man (jag gjorde det iaf) få uppfattningen att de tror att man inte ens tänkt på frågan. Att man ska vakna en dag när man är 46 och tänka "visst ja, det var det där med barn, ja, det glömde jag ju alldeles bort...". Så är det nog ganska sällan! Så jag tror det ibland är nån knäpp slags omtanke... Och folk fattar heller inte hur sårande tjatet kan vara.

Följ ditt hjärta! Om du inte längtar efter barn så ska du inte skaffa barn. Såklart. Kanske ändrar du dig längre fram, och ändra sig har man alltid rätt att göra!

Eloge för dig, Ninnie.
Ja, vissa verkar verkligen intelligenta som, i sin enfald, på fullt allvar tror att vissa kommer på det där med barn, vid 45 års ålder. Ha ha ha ha.

Nä, jag slår ett slag för FRIVILLIG barnlöshet

Nä, nu ska jag till Häktet - ny underbar arbetsdag mellan cellerna, väntar

Philip

Anonym skrev: Jag är 31 år och både när jag var gift och efter skilsmässan kommer kommentarerna -"Ska du inte skaffa barn snart med tanke på din ålder?" eller "Du kommer verkligen bli den perfekta mamman". Men själv känner jag att jag absolut inte vill. Dels pga min grundskada men också pga mer personliga orsaker. Är det fel av mig att känna så här? Måste alla längta efter ungar?

bra att du vet vad du vill!
skit i vad alla andra säger.
jag tror att många skaffar barn för att man "ska" göra det utan att egentligen tänka efter. tänk på att väldigt många människor är rädda för att falla utanför normen. och att inte vilja ha barn är inte riktigt normen.

jag vill inte heller ha barn.
eftersom jag använder rullstol så är folk förstående och antar att det beror på att jag inte kan få barn, eller att det är problem p.g.a. rullstolen.

men när jag säger att jag bestämde mig för att inte skaffa barn innan jag hade rullstol,
då blir de flesta helt ställda.

jag vill gärna ha fosterbarn,
och det tycker folk oftast är jättekonstigt.
att vilja ha fosterbarn,
istället för biologiska barn,
anses tydligen vara väldigt konstigt.

att inte vilja skaffa barn kan handla om självkännedom och mognad.
alldeles för många människor skaffar barn utan att riktigt förstå vad det innebär, vilket medför att alldeles för många barn föds in i en dålig start i livet.

jag vet inte varför,
men helt klart är detta en känslig fråga.
jag blev ofta ifrågasatt för det här förut
("du kommer att ändra dig om några år" och bla bla bla),
men inte sen jag hamnade i rullstol.

Klart att de inte är fel, det är väl bra att ha sådan trygghet i sig själv så att man vet vad man vill. Om alla som inte orkar eller kan ta hand om sina barn tänkt efter före så hade inte så många barn haft de svårt under sin uppväxt.
Barn är något man ska vilja ha och önska av hela sitt hjärta. För mig var barn det viktigaste i livet, men självklart är det lika rätt att inte vilja ha barn.

Jag kände likadant. Barn är inga dockor, utan ett livslångt ansvar. Eftersom man i min ungdom - 60-talet - var dum om man litade på en man, vågade jag aldrig skaffa barn. Skulle jag klara ungen när gubben stack med något bättre, skulle samhället hjälpa eller stämpla mig som funktionshindrad? Om man hade kunnat - som i vissa andra länder - leva i ett kvinnokollektiv med barnen och med de opålitliga männen som strykarkatter i marginalen. då hade jag kanske vågat. Men som ensamförsörjare med en pappa som kanske skulle ge fan i underhållsbidraget för att han ville bilda ny familj med någon annan och prioritera de barnen. Ensamförsörjare, nej tack!
Nu när vi är över 60.har jag träffat en man som är sjysst och som ångrar att han inte har barn. Men han är alldeles för snäll. Han skulle ha skämt bort barnet till max...

Undrar om tjejer är mer drabbade för detta s.k. "krav". Förstår i så fall inte varför tjejer skuldbeläggs mer än killar, då de uttrycker icke-saknad av barn. För mig är det helt uteslutet att skaffa barn. Om jag nånsin skulle göra det, skulle jag adoptera en döv unge. Sen skulle tjejen få välja namn o för all del få vårdnaden eftersom det ej finns i min begreppsvärld att ta hand om nåt barn.

Nä, jag tycker verkligen inte att du skall skuldbeläggas för att du ej vill skaffa barn. Det är alls privata val. Jag tycker det är jävligt oförskämt av folk som tjatar på dig om barn - det kan ju förhålla sig så att vissa VERKLIGEN VILL men (av medicinska och/eller psykologiska skäl) inte kan skaffa barn.

Jag vill inte ha barn. Jag är inte typen som gullar med en bebis så fort det finns en i rummet. Jag längtar inte alls efter barn när jag ser en unge på stan.

Jag upplever det som att det är en sådan press på oss tjejer. Vi ska ha moderskänslor, vi ska älska tanken på barn och vilja ha barn. Det känns nästan dumt att säga att man inte vill ha barn. Jag är i och för sig ung än, men jag hatar när folk frågar "Varför vill du inte ha barn?"
Vad har dom med det att göra? Det är väl ett fritt val om man vill ha barn eller inte ! Och i och för sig är det bra, om man inte är mammatypen (eller pappatypen för den delen) så ska man inte ha barn. Man kan inte anta att man blir en supermamma bara för att man får barn. Om känslan inte finns finns den inte, helt enkelt.

Till sidans topp