Min 14åring ska få nån form av hjälp på mornarna när jag går till jobbet, väckning, stöd i hygien o ta rena kläder, göra frukost o komma iväg till skolan i rätt tid. Jag skulle vilja att personalen sitter med sonen vid frukostbordet o småpratar lite. Bjuder gärna på kaffe el the. Tror ni det är ok? Bör jag bjuda på lite frukost också eller?
Vilken typ av hjälp? Alltså, enligt vilken lag? Jag tycker absolut att man kan bjuda på kaffe/te, men frukost kan hända är skattepliktig förmån.
Det kan de ta med hemifrån, frukost alltså.
Kaffe och te kan du bjuda på, det är väl trevligt när de ska sitta med din som vid frukost. Men en frukost är nog ngt som måste förmånbeskattas. Tänk på att kaffe och te o dyl kan du köpa mot kvitto o sen ta ut från din arbetsgivare.
Till sidans topp
Åh, jag har så många funderingar. Ni som lever med någon som har dygnet runt-assistans. Hur man ska förhålla sig till denna person som ständigt är här men som liksom egentligen inte ska vara här. Och hur man försöker att vara så privat som det går. Hela tiden denna balansgång. Det är ju ändå en person, en människa med känslor och behov som är hos oss samtidigt som det inte är för dennes skull den är här utan i vår familj. Jag tycker det är så svårt! Jag är inte van vid att hela tiden ta denna hänsyn, och grubbla över hur mycket rätt jag har att känna som jag gör. För personen måste ju vara här för min sambos skull, men sen kan man ju vara här på olika sätt. Olika assistenter gör olika, en del kan vara här utan att det märks så mycket medan andra är här och märks väldigt mycket. Jag försöker sätta fingret på vad det är. Assistenten kan gå hem för att komma tillbaka utvilad några dagar senare medan vi ständigt får förhålla oss. Det känns ibland som det glöms bort. Ni som blivit sambo och har assistans, vad upplever ni som svårast just i förhållande till att ni inte bor ensamma längre? Och ni som lever med någon som har assistans, vad upplever ni vara svårast i det här? Och hur kan man vara en bra assistent i sådana lägen? Redigerat 2010-06-30 12:42
Hejhej, Jag tycker att det är viktigt att förstå att en assistents arbete är att skapa den bästa miljön för brukaren. Visst är assistenter människor men man bör kunna vara så öppna mot varandra att brukaren ska kunna säga till när man vill vara själv. Sen är det självklart upp till vilken hjälp brukaren behöver och hur mycket man kan lämna honom/henne. Men jag tycker det är viktigt att inte glömma att assistentens arbete är att se till att brukaren lever ett så normalt liv som möjligt. Lycka till!
Jag tycker det borde vara olagligt att anställa någon inom familjen. Tack vare att man fick anställa inom familjen blev jag ju självklart tvingad att ha min mamma som assistent eftersom hon inte har något jobb. Anledningen till att hon inte har ett jobb är för att hon inte har utbildning och är helt värdelös på att komma i tid etc. Anledningen till att hon skulle jobba som assistent var ju såklart att det är jobbigt att ha andra människor i lägenheten. Jag kan säga det att det tamejfan de värsta åren i mitt liv när jag bodde hemma och hade mamma som assistent. Jag kunde gråta mig till sömns. Ibland kunde hon komma flera timmar försent. När jag klagade till chefen så blev det att jag var ett problembarn. Mamma mådde tydligen dåligt av att jag hela tiden bara trycker ner henne och kräver hjälp med saker jag inte behöver hjälp med och att jag hittar på saker jag behöver hjälp med bara för att jag jävlas med henne. Sanningen är den att hon aldrig kom i tid, hon försov sig minst 2ggr/vecka pga. att hon går och lägger sig 3 på nätterna (ofta alkoholberusad). Det är helt omöjligt att väcka henne när hon sover djupt. Hon välte min duschstol när jag satt i den, men det var för att hon var stressad. Varje gång min chef ringde och frågade henne om hon verkligen var på sin arbetsplats så säger hon saker som "man måste väl ha rätt att åka och handla, annars skriker han väl att han är hungrig", och sedan kunde de sitta och prata om allting mellan himmel o jord i en timma. Anledningen till att man klart o tydligt kunde se att jag var ett problembarn var självklart att jag hade torskat för att ha rökt hasch (inga stora mängder) en gång när jag var 16. Min chef drog in mig på kontoret och diskuterade massa om detta och talade om för alla mina assistenter att jag varken får dricka alkohol eller ta droger och att de måste rapportera alla händelser till henne. (personligen tycker jag det är sjukt att cannabis är olagligt överhuvudtaget. Det slår över på alkohol, men cannabis blir man lugn på. Vad är problemet? Varför ska Sverige ljuga så mycket om all fakta som finns kring det och slösa miljarder varje år på att systematiskt jaga en grupp harmlösa individer?) Måste förövrigt säga att när jag blev 18 så kollade jag igenom min mamma gamla tidrapporter. Min chef hade skrivit över kopiösa mängder med övertid åt henne (ibland 60 timmar/vecka). Sanningen var att hon jobbade mindre än andra assistenter som jobbade 15 tim/vecka. Kom nu inte och säg till mig att jag skulle anmält henne. Ingen anmäler sin mamma. Jag gick inte ens till någon och pratade om det eftersom tystnadplikten i Sverige är så extremt luddig. Jag tror dessutom inte detta är något extremt fall utan ganska vanligt. Föräldern tror jag inte ens själv inser att de gör fel, för människans försvarsmekanismer är starka. Min mamma rationaliserade alltid allting jag klagade på. Hon räknade upp för mig allt hon gjorde och ja, man kan säga att hon var totalt utbränd, men det är pga. att hon är så obildad och tror allt blir bättre av att supa, bli tillsammans med psykopater och av att hela jävla tiden stressa. Jag har sagt till hon att stress är en objektiv känsla som sitter i hjärnan och som egentligen bara är en sorts ångestkänsla. Hon fattar inte ett skit utan säger bara att det är klart som fan man inte hinner med nånting om man inte stressar. Trots allt så älskar hon väl sina barn och har alldeles föör starka försvarsmekanismer, varvat med alkoholism och okunskap. Det jag försöker komma till är att man borde inte få ha sin förälder som assistent! Okej, nu kanske texten blev lite lång, men jag skulle vilja se någon lyckas argumentera emot mig! Allt det jag skrivit är en sann historia och jag behåller mig anonym eftersom det är min familj vi pratar om.
Varje gång jag har råkat utför assistenter som beter sej som din mamma, så har jag avskedat dom, man kan inte tillåta att få hela sin tillvaro förstörd pga assar som inte sköter sej det gäller även om dom är familjemedlemmar. Att du var tvungen att anställa henne förstår jag inte.
En bra sak är i alla fall att den nya propositionen om personlig assistans kommer att stärka barnperspektivet. Dvs att barn/tonåringar förhoppningsvis kommer att få större inflytande över åtgärder som rör dem. http://www.regeringen.se/content/1/c6/14/20/95/c94eff69.pdf
jo, vi har ju hört om flera som berättat att de "tvingats" anställa anhöriga och vänner där det sen inte fungerat alls. Men att besluta att man absolut inte får anställa anhöriga tycker jag inte är rätt väg att gå. Men skyddet måste bli starkare så man inte utnyttjas och tvingas, det är ändå säkert lätt att anställa sig själv till sitt barn om man inte har jobb av en eller annan orsak, sen finns det föräldrar som funkar kanonbra som assistenter men det måste vara fruktansvärt när det inte fungerar och assistenten dessutom är en anhörig man är beroende av i andra situationer. Vet en som fick höra att om hon inte accepterade mamman som assistent så skulle hon bli utkastad från hemmet, hon var visserligen 18år då men hade ingen aning om vart hon kunde vända sig osv. Hon hade levt i en "skyddad verkstad" hela sitt liv. Det var en svår situation att lösa.
Det var exakt så det var för mig. Jag sa att jag vill ha en annan assistent och då sa hon att jag bara kunde flytta om jag vill förstöra hennes ekonomi. Hon vände alltid allting emot mig.
Det är nog väldigt individuellt. Min mamma har jobbat hos mig jämt, även sen jag flyttade hemifrån för tolv år sedan, och det fungerar otroligt bra.
Okej, för dig kanske det var bra. För vissa andra, som för mig, så förstörde det hela min uppväxt.
Oj vilken fruktansvärd historia! Tycker definitivt att du bör ifrågasätta din anordnares beteende i den här frågan, samtalde inte du och din handläggare ensamma om detta problemet? Lyssnade ingen på dig? En assistent som har missbruksproblem är livsfarligt och det du beskriver är inte okej vare sig det är en anhörig eller en vanlig anställd! Förbud mot anställning av anhöriga blir dock svårt, väldigt många vill ha sina anhöriga som anställda och det måsta vara okej om det fungerar och alla inblandade är nöjda. Det nya förslaget om stärkt skydd för barn och barnperspektivet hoppas jag kan fungera så att ingen skall behöva genomlida det du beskriver. Hoppas du har en bättre fungerande tillvaro nu och att din mamma mår bättre. Mvh Alex
Om vi kallar henne för missbrukare så tror jag nog att vi kan kalla typ någon miljon till i Sverige för missbrukare. Det är sjukt många svenskar som super varje helgdag och dricker sig salongsberusade på vardagskvällarna. Assistanssamordnaren jag hade var väldigt okompetent. Hon lyssnade bara på min mamma eftersom hon ansåg att jag var ett problembarn eftersom hon fick höra att jag hade rökt hasch en gång. Jag talade alltid argt mot min mamma när jag bodde hemma och därför trodde alla att jag var jätteotrevlig som person, men det var jag inte. Jag hade bara sådana starka aggressioner mot henne eftersom jag hatade henne. Jag hatade henne av hela mitt hjärta eftersom hon satte mig i så svår situation. Jag fick jämt sitta hemma eller vara med en kompis för att göra någonting. Hon tyckte inte att det var fel på något sätt utan det var bara jag som var löjlig enligt henne. Om jag frågade henne vad hon trodde att hon fick betalt för så sa hon bara: "Vet du hur mycket jag gör? Jag städar, jag diskar, jag lagar mat åt dig och alla andra, jag handlar åt er, jag städar åt er blablabla..." Jag försökte förklara för henne att då får hon väl ordna ett annat jobb för i det här jobbet så måste man vara med mig och hjälpa mig när jag behöver hjälp. Hon tyckte jag var jätteelak mot henne och hon fick sina kompisar med på sin sida, så vad kunde jag göra? Jag gick till en psykolog en gång och berätta och vad gjorde hon? Joo, hon gjorde en soc-anmälan och vad hjälpte det? Det blev en soc-anmälan och jag framstod som en jävla idiot där hemma. Alla hennes kompisar dricker precis lika mycket (helt vanliga svenssons) och de tyckte det var helt normalt och det var ju helt självklart att hon skulle jobba som assistent för hon slet ju så hårt. Det var ju bara att titta på henne så såg man att hon var utsliten. Visst var hon utsliten, men ska det behöva förstöra allting för mig? För det andra så spelar det ingen roll om hon ens hade haft tid att hjälpa mig, så hade jag fortfarande tyckt som jag tycker. Man borde ju inte behöva ha med sig sin mamma vart man än går? Man framstod ju som ett socialfall vart man än gick. Det enda jag kunde tänka var att jag skulle härda tills jag fick flytta hemifrån. Jag vet inte vad jag tycker om lagen egentligen, men jag tycker att det måste finnas något sorts skydd som kan skydda mot detta, men det finns nog ingen bra lösning. Om lagen säger att arbetsgivaren verkligen måste vara noga med att kolla ifall den minderåriga verkligen vill ha sin förälder som assistent, ja då tvingar väl bara föräldern sitt barn att säga så till assistanssamordnaren. Det är inte svårare än så. Lyssnar man inte så får man ett helvete där hemma och det blir inte precis bättre om man skulle anmäla det eller nånting. Har man ingen bra familj så antar jag väl att allting bara blir..... handikappat!? (det ordet passar nog bäst in där, för det är precis så det känns när man tänker på det. En gång satt jag 5 timmar framåtlutad mot en bänk för att ingen kom. Hon tog för givet att jag inte behövde hjälp om jag inte ringde) Det finns inte så mycket att göra i lagen åt det här. Nu blev det kanske ett långt meddelande och jag vet knappt varför jag skrev så mycket. Det finns ändå ingenting som kan få tillbaka min uppväxt och det här är nog den första gången jag fick det här ur mig, vilket antagligen är varför jag skrev så mycket... Finns tusen saker jag skulle kunna säga, men jag är egentligen inte den typen som får saker ur mig. Tack för att ni lyssnade.
Okej, jag ber om ursäkt för att jag drog förhastade slutsatser angående mitt uttryck "missbrukare". Ledsen för det. Tråkigt att höra att socialtjänsten kunde göra så lite för dig, det är tyvärr så där som i alla yrken, en del är bra andra är dåliga på sitt jobb. Angående er relation brukare-assistent tycker jag definitivt ni hade behövt mer stöd ifrån handläggaren men det är ju som med soc en del är ganska oengagerade tyvärr. Det låter som om du har det bättre nu, hur löste du detta problem? Hur hade du önskat att handläggaren hade hjälp dig? Dela gärna med dig med tips så att andra kan slippa känna som du! Klart du ska kunna "vräka ur" dig dina känslor såhär, det måste ju vara en av forumvärldens bra funktioner att man kan lätta på det man känner med någon som lyssnar men som man inte har någon relation till. Mvh Alex
... Redigerat 2010-04-22 21:26
Hej! Vi har en liten 8-årig tjej som har assistans , vi arbetar själva som assistenter, samt en utomstående assistent. Jag undrar hur man får ihop pappaledighet dom här 60 dagarna som bara pappan får ta ut i kombination med assistansen. Vår dotter fyller 8 i okt och då måste dessa tas ut. Min man jobbar 24-h pass och skulle vilja vara pappaledig vissa timmar på dygnet, samt att han arbetar som pers ass. Är det någon som vet hur man kan få ihop detta? Tacksam för svar!
Hej! Jag heter Veronica Svensk och arbetar som projektledare med projektet En hemlighet känd av många. Jag föreslår att du pratar med försäkringskassan och frågar hur du kan göra. Lycka till! Med vänliga hälsningar Veronica Svensk
Någon med erfarenhet av att arbeta som ass. till eget barn? Tips och råd? Ligger i ansöknings-stadiet just nu och vill ha lite råd. / Mia
Jag jobbar som assistent till mitt eget barn men ser det inte som en långtidslösning. Det är en oerhörd förmån att kunna göra det nu medans barnen är små för att kunna finnas på hemmaplan mer. Det är också svårt att få ihop ett normaljobb med alla besök, sjuka utomstående assistenter. Min kille har i stort sett dygnet runt assistans och jag har valt att bara jobba kvällar och nätter för jag vill vara tillgänglig som mamma på dagtid. Det är också ovärderligt att se det som sonens andra assistenter gör, de är fantastiska gör ett toppenjobb med allt och möjliggör mycket i hans utveckling som jag som mamma skulle hämma honom i. Ska ärligt säga att jag tycker det är kul att leka med min barn men inte 10 timmar i sträck vilket är precis vad jag skulle behöva göra om jag arbetade under dagtid. Detta klarar de utomstående av med glans. Jag finns tillhands under nätter och vänder lägger tillrätta masserar stela ben har koll så han inte får ngt epilepsianfall. Det ger mig också möjligheten att sköta mycket av hushållsysslorna på nätterna tack vare att vi har en övervakningskamera som jag håller ett öga på hela tiden. Mycket av de arbete som kommer med arbetsledarrollen kan jag också sköta under nätter såvida han sover. Personligen tycker jag att assistent till sitt eget barn kan hämma barnen i deras utveckling det kan lätt bli en ond cirkel där mamma eller pappa aldrig får vara just föräldrar och barnen blir otroligt beroende av en. Det är som sagt inte så lätt tycker jag en otrolig förmån men samtidigt så ska barn ha rätt till sina föräldrar och att vi just ska vara förälder inte assistent. Vi föräldrar som väljer att arbeta med våra barn har ett enormt ansvar som vi inte får glömma att vi måste sätta våra barns intressen först.
Ja du jag tror att många föräldrar fastnar i fällan att de är beroende av assistansen som inkomst och glömmer bort att se sig själva och sina barn. Man avskärmar sig från det vanliga yrkeslivet för att det är nästintill omöjligt att få det att fungera när man har ett barn som är assistansberättigat. Det är också så mycket större än detta då vi föräldrar oftast behöver gå ner i arbetstid för att orka och få det att fungera men då vi får ett LSS eller LASS beslut så dras våran säkerhetslina i form av vårdbidrag detta bidrag kan möjliggöra att vi kan gå ner i arbetstid på våra ordinarie arbeten och sköta allt det som kommer med barnet. En oerhörd orättvisa i landet där man måste bo rätt för att få ett beslut som gör att familjelivet fungerar. Men som sagt i slutänden tror jag inte att det är en hållbar situation att vara assistent till sitt eget barn för många föräldrar då barnet inte får det som en utomstående assistent kan ge och barnet hamnar i en situation där det aldrig blir självständigt utan alltid har mamma eller pappa i sin närhet. Inte med det sagt att det inte är en bra lösning för somliga familjer. Men att vara assistent till sitt eget barn kräver en hel del som jag tror att få kan ge.
denna tråd var nog det klokaste jag läst på länge vad gäller barn och assistans
Tror att vi föräldrar som jobbar som asistenter kan underminera våra barns utveckling och självständighet. Även små barn behöver ju börja "frigöra" sig och testa sina vingar utan att ha en förälder i hasorna hela tiden. För mig är valet självklart jag ska inte arbeta som assistent under sonens vakentid det skulle defenitivt inte vara bra för honom och ett stort steg tillbaks. Att arbeta natt och kväll ser jag ännu inget problem med då det är tryggt för vilket barn som helst som sover dåligt att veta att en förälder finns där och vi har under tre år varit vakna i stort sett varje natt pga epilepsi anfall, smärtproblematik och allmänt dålig sömn. Lever man i den verkligheten så orkar man inte med att jobba utanför hemmet och därför är det fantastiskt att numer få betalt för att göra det vi länge gjort obetalt på bekostnad av vår egen hälsa och ekonomiska stabilitet då vi fått leva på en inkomst istället för två. Det är dock inte en livslång lösning och saknaden efter att få jobba med det man är utbildad till finns alltid men orken att klara av det kommer det nog dröja innan den åter infinner sig.
Jag vill bara skicka en stor kram till Adams familj, vilken otrolig tur er kille har som har en sådan sund familj. Och snälla, fortsätt att berätta för andra föräldrar för alltför få tänker som ni gör.
Jag har jobbat med mitt barn i ca 3 år. visserligen bara jour timmar på natten men till en början även tillsammans med assistenterna (dag/kväll) då vi har dubbel assistans.. Jag slutade snabbt att jobba dagtid med assistenterna då jag insåg att jag vill ha rollen som mamma å inte som ass. dessutom gjorde assarna ett bättre jobb utan mej de ville inte trampa mej på tårna å vågade inte ta egna initiativ. Så det fungerade inte alls. I dag jobbar jag journätter (alltså larmar den vakna ass om något händer) och på dagen har jag fullt upp med att vara mamma/lagertomte/sammordnare/bokningsassistent/taxichaffis och arbetsledare. MEN när jag är med mitt barn är jag "bara" mamma och det blir ett värdefullt avbrott för henne från sina assistenter. tror inte hon hade tjänat alls på att ha mej som assistent på dagtid. jag håller med övriga talare men vet också så väl till vilka problem man kan ha att få hushåll,familj,ekonomi osv att gå i hop när man har barn med funktionshinder. så länge man har inställningen att det inte är en permanent lösning tror jag det funkar. Man blir dessutom smått "galen" av att gå hemma i det dygnet runt. Ett annat arbete kan vara ett andrum när du är redo att lämmna över ansvaret till assistenterna. Lycka till
En företrädare för ett större assistansbolag har börjat med en ny form av kundraggning... hon har registrerat sig på ett föräldraforum och utan att berätta att hon har ett assistansbolag erbjuder hon hjälp till föräldrar som har frågor om assistans till sina barn. Så här presenterade hon sig på familjeliv: Hej ! Jag har själv ett funktionshinder o personlig assistans dygnet runt. Jag är idag vuxen, bor i egen lägenhet med mina små hundar. Jag svarar gärna på Alla dina frågor som du har som föräldrer. Jag har själv växt upp med funktionshinder o vet vad det innebär, kompisar, assistans, bostadanpassninging,skola, vårdbidrag. Idag hjälper jag föräldrar med att ansöka om assistans. Skriv gärna till mig. Känns roligt o viktigt att dela med mig av alla de erfarenheter som livet har givit mig, genom mitt funktionshinder. Tack! Ha en härlig Dag! Inte ett ord om att hon har ett bolag! Jag har pratat med IfA om detta och de ser också allvarligt på det! Hon har nu blivit avstängd från det andra forumet! Om ni blir uppraggade på liknande sätt, säg till moderator... det är i strid med de flesta forums regler att företag beter sig på det sättet! Dessutom är det ju förbaskat oetiskt!!!
Särskillt galet blir det när man utger sig för att vara enbart debattör och föreläsare men senare kryper det fram att man vill värva dig som kund. Känns desperat och lågt så gör man inte!
Hehe, alla sätt är bra utom de dåliga? Tragiskt att hon inte inser att hon biter sig själv i rumpan. Fan vad lurad jag hade känt mig om jag hade varit förälder och frågat henne, och sen kryper det fram att hon har eget bolag och egentligen bara vill ragga kunder. // A E
http://www.personligassistent.com/forum/showthread.php?t=7213
Då lämnar vi den diskussionen därhän, då den inte platsar i denna tråd.
OBS! Diskussionen om pa.com förs nu i denna tråd - inte här: http://funktionshinder.se/index.php?Zm9yY2Vfc2lkYT1abTl5ZFcwdWNHaHdQMW96U2pGalNFRTVXVk5hZVUxVU1IbFBSR050WVROU2JsQlVUWGM9
Citerar från en mamma som träffat på detta bolag på Mowe&Walk under sin träningsperiod... Fattar inte hur man kan erbjuda pengar till en sådan träning för den är defenitivt inte gratis och varifrån kommer i sådana fall pengarna om inte från sitt eget barns omkostnadspengar? Liten tanke bara...för det kan ju inte ligga i ett privat bolags intresse att betala för barnen träningsperioder ur egen kassa det skulle inte vara hållbart, eller är det en muta för att få över brukare till sitt bolag. "Ett tag sedan jag skrev här. Läste lite grand ang personen som jagar kunder. Om det är samma ass bolag så var de framme på M&W oxå och nämnde att bytte man ass bolag till deras så skulle man få träningen betald. Med vilka pengar skulle de betala i så fall? Bra fråga."
Jag ska överklaga ett beslut från FK där min son fått färre timmar än hos kommunen trots att det gått ytterligare ett år och att hjälpbehovet absolut inte är mindre. De har räknat av ett föräldraansvar med timmar per vecka och jag undrar bara om någon här kan ge indikationer på hur mycket timmar per vecka som de dragit av för er i föräldraansvar. Min son är snart 5 år och han har fått 28 timmar/vecka i föräldraansvar. Till detta tillkommer 70 timmar/vecka då han sover. Det räknas också som föräldraansvar. All tid utom den aktiva (15 vändningar a 2 minuter) är föräldraansvar nattetid.
kan absolut inga som helst siffror men tycker det verkar HELKNASIGT. Först hette det att vi hade massa föräldraransvar här hemma...sen efter 6 v på sjukhus så va det "absolut inte föräldraransvar"....tragiskt att det måste hände nåt så radikalt för att de skulle tänka om...... vi har ingen assistans i hemmet mellan kl 20-07 nu. Fick fick beviljat jour på natten men FK tyckte vi skulle räkna in detta i vårdbidraget tills det blir "värre". Nu är det blöjbyten och ibland uppstigning klockan 2 som gäller. Får se hur länge det håller. Finns ju gränser för allt...
Ska försöka förklara mitt problem. Jag bor tillsammans med min sambo. Jag har assistans dygnet runt. Både jag och min sambo känner att assistansen tar för stor del i vårt liv. Vad jag menar med det är. Vi tycker det känns som vi lever att annat liv sen assistansen kom in i mitt liv. Vi behöver hjälp med hur vi ska kunna leva med assistans utan att den tar för stor del av vårt liv. Trivs bra med assistenterna så det är inte problemet utan mer att vi tänker nog för mycket på vad assistenterna tycker och tänker. Hoppas någon här förstår vad jag menar och kan komma med någon idé.
Nej det kan inte min sambo.
Prata med assarna om det här. Det är ju dumt att tro ngt som kanske inte är ett problem
Ta hjälp av andra i samma situation... Ibland kan man behöva prata av sig med folk som förstår, som vet vad man upplever. Var inte rädd att be om hjälp. Situationen du beskriver är svår och det tar tid att anpassa sig till en ny situation, för alla inblandade. Det är nog en process att få in assistansen i sitt liv utan att utplåna sig själv och sin familj.
Mitt största problem är nog att jag tycker det är svårt att låta min ass sitta i ass.rum när jag inte behöver hjälp av ass. Men för att jag och min sambo ska kunna ha ett fungerande familjeliv så vill vi ju inte ha ass runt oss jämt. Det är en svår avvägning tycker jag hur mycket vi ska umgås med mina ass. Jag känner att om jag inte umgås med dom utan bara ger dom saker att utföra som jag behöver hjälp med så kanske dom känner sig utnyttjade.
Om jag tex har fullt upp en dag och behöver då alltså min ass hela tiden så känner jag mig dum. Givetvis ser jag till så dom får tid till att äta och gå på toa. Men vissa dagar blir det inte mer lugn än så för ass. Då kan jag känna att jag kanske måste dela upp det som ska göra på fler ass.
Jag tror att det ni går igenom gör alla som får assistans. Det är jobbigt innan man lär sig. Häromveckan var jag ute och for kors o tvärs över hela stan. Det fanns inte tid till vila. I onsdags skrev jag tenta hemma hela dan. Assen satt instängd på asserummet hela dan förutom när jag gick på toa eller åt. Men, de är där för att göra ett jobb. Och så ser jobbet ut.
Skönt och höra att jag inte är ensam att låta en ass sitta på ass.rum mer eller mindre hela dagen. Jag vill nämligen att mina ass ska sitta där när jag inte behöver hjälp om inte jag har sagt något annat.
Kan FK säga att ens assistenter inte ska/får assistera en att byta blöjor på sitt barn och bistå med hjälp överlag när det gäller det praktiska runt ett barn. Någon som varit med om det och i så fall, hur har ni löst det?
När jag fick assistans var det bl a just för att få hjälp med det praktiska runt bebben ..... FK tar dumheten till oanade höjder.
När det gäller LASS så gäller de 20 timmarna, sen räknar handläggare på olika sätta, hos en kan en tid gälla för toa, äta, drick, duscha och hos en annan så ska allt göras på halva tiden. Sen kan man beviljas Personlig Assistans enligt LSS av kommunen. Då är det behovet från första minuten som räknas. De besluten är ofta på ett år (sen får man börja från början igen). Kommunen anser att FK ska gå in med allt över 20 timmar, vilket händer ibland. Men då FK enbart räknar den aktiva hjälptiden när de räknar ut om man tillhör LASS så räknas inte tiden kisset rinner ner i toastolen, bara den tid som man behöver hjälp för och efter. Samma gäller maten, inte tugga och sväljtiden. Det gör att en som behöver hjälp med alla grundläggande behov kommer under 20 timme hos en handläggare men kommer över hos en annan och får 24 timmar/dygn eftersom de kom över 20 timmar och då kan beviljas hjälp med resten i livet.
i vårt fall röknade man inte hur lång tid saker och ting tog. FK ansåg det omöjligt. Och jag kan inte annat än hålla med... Här gör ass allt kring vår son. Sen är jag eller min man här allt som oftast också....det rä ju inte så att vi inte vill se röken av vår lille.... Det går åt upp mot 20 blöjor per dygn nu. Åtta mindre än för två veckor sen! BRA! Men det ingår i jobbet att ta hand om HELA Z. Skrivit en bra arbetsbeskrivning.
sorry.....
Det är nämligen så att min syster som bor i värmland i ett hus som hon hyr av en som hon var dum nog att inte skriva kontrakt på,ja i vilket fall..Hon är uppsagd från d kontraktet och är alltså bostadslös och arbetslös. Då har hon å min mamma kommit på att då kan hon ju komma ner till mig å jobba som assistent vilket jag inte är så jättepigg på men dom tjatar å tjatar å så får ja dåligt samvete eftersom hon e ju vräkt å har ingenstans att bo å ingen inkomst, så jag är snäll tycker jag då å erbjuder henne en 70% tjänst men då blir hon sur å säger det kan jag inte ta ja måste få 100% annars tar jag det inte för ja har en häst jag måste ta hand om å då säger mamma å min syrra om hon inte får jobba 100% då kommer vi ej å ställa upp mer utan då flyttar vi utomlands dom tycker ja skall ställa upp eftersom dom ställt upp så mycket för mig i mitt 27 åriga liv,dom tycker det är paybacktime för mig,,SNÄLLA VAD SKA JA GÖRA JAG BLIR TOKIG
Din rubrik säger "Elak mot syrran?" men i det här fallet är det för mig uppenbart så att det är hon och din mamma som är elaka mot dig. Om det är så att de har hjälpt dig med olika praktiska göromål under ditt liv, så innebär inte det att du har en skyldighet att ställa upp och ge din syrra en heltidstjänst och nånstans att bo. Hennes misstag att inte skriva kontrakt med sin hyresvärd är ju knappast ditt fel! Stå på dig och säg att "visst, flytta ni och ta hästen med er". I längden kommer du troligen att må sämre av att dagligen befinna dig i en situation du inte själv styr över, vilket det kommer att bli om du anställer din syrra för att hon och mamma har hotat sig till det.
Om din mamma är så mån om att lösa din systers problem, så tycker jag att hon ska göra det. När blev det hela ditt ansvar?? Visst ställer man upp för sin familj, men det du beskriver är mer än någon kan begära. Dessutom är det inte så det är tänkt att assistansen ska funka - som en livlina för oansvariga anhöriga. Vill de verkligen flytta så kommer de antagligen att göra det oavsett förr eller senare.
Hur mycket glädje har du av dem nu? Hur myk problem kan det ställa till med när du anställer din syster? Du klarar nog dig bättre själv, eller hur?
Känner igen mig i diskussionen om tacksamhet, har haft många och långa diskussioner om det med egen släkt.Kan bara säga att du måste stå på dig och be dem sluta skuldbelägga dig för ditt funktionshinder som du absolut inte rår för, förmodligen så kommer de inte ge sig med tanke på inlägget men du ska veta att det är inte dig som det är fel på *kramar* Lycka till!
Så himmla otacksammt av henne! Det är väl ingen annans ansvar att ta till vara på hennes häst än hon själv hon får väll skaffa sig jobb på egen hand i så fall eller dra in på annat. Fasst så som hon behandlar en arbetsgivare kan det ju i och för sig vara svårt för henne att få jobb men det är oxå bara hennes eget ansvar
© Copyright 1999-2025 Funktionshinder.se Läs Fh:s regler | Kontakta Administratörerna för Fh | Om cookies på Fh
