Funktionshinder.se logotyp.
Klicka för att komma till startsidan!
Anpassa utseendet på Funktionshinder.se. Fråga Fh:s panel. Se de senast publicerade texterna indelade i olika kategorier. Till forumet. Se de senaste medlemstexterna och information från administratörerna. Klottra på planket. Sök på Funktionshinder.se efter texter, medlemmar, länkar eller foruminlägg. Länkarkiv - Sök efter länkar till andra sajter.
Sponsra Funktionshinder.se. Kontakta oss som driver Funktionshinder.se. Hjälp / Vanliga frågor. Prylshoppen. utfyllnadsbild
 
fh sponsorer Besök Intressegruppen för Assistansberättigade (IfA) Besök Atlas Assistans AB Besök Livihop ledig sponsorplats
 
Funktionshinderrelaterat
Filosofi & Psykologi (746 inlägg)

Hoppa till första nya inlägget!

Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: Vad skulle du vilja göra
Av: Rosetta 2008-12-09 Kl 00:05
huvudinlägg

om du/ni slapp funktionshindret för en dag? Jag skulle vilja dansa tango med min man. Han är en underbar kavaljer även när han sitter i sin permobil, men som Lasse Lönndahl sjöng: "Tänk att få dansa vid midnatt/tango med den man har kär..." Glad smiley Hjärta

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Vad skulle du vilja göra
Av: Morticia 2008-12-09 Kl 00:10
 

Rosetta skrev:
om du/ni slapp funktionshindret för en dag? Jag skulle vilja dansa tango med min man. Han är en underbar kavaljer även när han sitter i sin permobil, men som Lasse Lönndahl sjöng: "Tänk att få dansa vid midnatt/tango med den man har kär..." Glad smiley Hjärta


Jag skulle testa konståkning!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Vad skulle du vilja göra
Av: Foa 2008-12-09 Kl 01:15
 

Rosetta skrev:
om du/ni slapp funktionshindret för en dag? Jag skulle vilja dansa tango med min man. Han är en underbar kavaljer även när han sitter i sin permobil, men som Lasse Lönndahl sjöng: "Tänk att få dansa vid midnatt/tango med den man har kär..." Glad smiley Hjärta


Bästa inlägget för dagen.. snyggt Ja-smiley, med tummen upp


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Vad skulle du vilja göra
Av: Lotta 2008-12-09 Kl 06:36
 

Jag skulle bara njuta av en helt vanlig dag, slippa prata hela tiden när jag behöver hjälp, åka till ett köpcenter o bara gå i affärer o käka ngn god lunch HELT ensam


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Vad skulle du vilja göra
Av: Anonym[1] 2008-12-09 Kl 11:10
 

Jag skulle snöra på mig ett par gympadojor och ge mig ut i skogen och SPRINGA. Njuta av att känna att min kropp lyder mig och av att kunna sträcka ut ordentligt....

Sedan skulle jag älska min man riktigt hett och galet!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Vad skulle du vilja göra
Av: Moon 2008-12-10 Kl 11:57
 

Lotta skrev:
Jag skulle bara njuta av en helt vanlig dag, slippa prata hela tiden när jag behöver hjälp, åka till ett köpcenter o bara gå i affärer o käka ngn god lunch HELT ensam


Precis - att kunna göra helt vanliga vardagliga saker som tidigare bara var lite trist rutin.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Vad skulle du vilja göra
Av: Anonym[2] 2008-12-13 Kl 04:27
 

Lotta skrev:
Jag skulle bara njuta av en helt vanlig dag, slippa prata hela tiden när jag behöver hjälp, åka till ett köpcenter o bara gå i affärer o käka ngn god lunch HELT ensam



Utan funktionshinder skulle jag välja att besöka lite roligare affärer än köpcenter.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Vad skulle du vilja göra
Av: Moon 2008-12-13 Kl 09:45
 

Anonym skrev:
Utan funktionshinder skulle jag välja att besöka lite roligare affärer än köpcenter.


Det är nog inte affärerna i sig som är det primära utan känslan av att kunna röra sig fritt och ensam.

Sedan tycker jag att det är otrevligt att gå in och surt kommentera andras drömmar och det - som vanligt - anonymt! Fegt och hjärndött.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Vad skulle du vilja göra
Av: Rallyanna 2008-12-09 Kl 14:52
 

Rollerblades skulle jag testa... Det verkar sjukt kul


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Vad skulle du vilja göra
Av: Morticia 2008-12-09 Kl 15:00
 

Rallyanna skrev:
Rollerblades skulle jag testa... Det verkar sjukt kul


Syrran håller på med det. Bra motion är det visst oxå
Jag får nöja mig med såna framhjul på rullstolen Tunguträckande smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Vad skulle du vilja göra
Av: Maxen 2008-12-09 Kl 16:26
 

Förmodligen vara mer social än vad jag kan vara idag.
Som att vara mer aktiv i en förening,vara med o äta Julbord,en pizza,träffa vänner från en av stans kyrkor mm.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Vad skulle du vilja göra
Av: Vejron 2008-12-09 Kl 16:49
 

Rosetta skrev:
om du/ni slapp funktionshindret för en dag? Jag skulle vilja dansa tango med min man. Han är en underbar kavaljer även när han sitter i sin permobil, men som Lasse Lönndahl sjöng: "Tänk att få dansa vid midnatt/tango med den man har kär..." Glad smiley Hjärta


Jag skulle gå på aerobic och kickboxning! Glad smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Vad skulle du vilja göra
Av: KarinSch 2008-12-09 Kl 17:30
 

Jag skulle ---------------------------------------------------------------STÄDA!! Det saknar jag mest av allt, att fixa mitt hem själv, och sen skulle jag baka, det saknar jag med jättemycket, till sist skulle jag ligga sängen utan jobbig ventilator och läsa en bok och äta godis (funkar inte att ha glasögon och ventilatormask).


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Vad skulle du vilja göra
Av: Jörgen 2008-12-09 Kl 18:02
 

Lite tokig som jag är Blinkande smiley så skulle jag ge mig ut och köra traktor.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Vad skulle du vilja göra
Av: Ninnie 2008-12-09 Kl 19:22
 

Jag skulle dansa. Och ha galet sex på alla de vis jag önskar att jag kunde!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Vad skulle du vilja göra
Av: Foa 2008-12-09 Kl 21:16
 

Ninnie skrev:
Jag skulle dansa. Och ha galet sex på alla de vis jag önskar att jag kunde!


Ja-smiley, med tummen upp


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Vad skulle du vilja göra
Av: Vejron 2008-12-09 Kl 21:24
 

Ninnie skrev:
......Och ha galet sex på alla de vis jag önskar att jag kunde!


Jag också! Tunguträckande smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Vad skulle du vilja göra
Av: Foa 2008-12-09 Kl 21:29
 

Vejron skrev:
Jag också! Tunguträckande smiley


Är det nått virus på gång?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Vad skulle du vilja göra
Av: G-man 2008-12-10 Kl 00:35
 

Ninnie skrev:
Jag skulle dansa. Och ha galet sex på alla de vis jag önskar att jag kunde!


HA! Jag kan inte förklara varför men jag var nästan säker på att det var du som postade som Anonym1 här uppe! Visade sig att jag inte var så fel ute i alla fall! Glad smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Vad skulle du vilja göra
Av: Vejron 2008-12-10 Kl 22:02
 

G-man skrev:
HA! Jag kan inte förklara varför men jag var nästan säker på att det var du som postade som Anonym1 här uppe! Visade sig att jag inte var så fel ute i alla fall! Glad smiley


På vilket sätt har det relevans i sammanhanget? *liten stilla undran bara*


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Vad skulle du vilja göra
Av: G-man 2008-12-10 Kl 23:23
 

Absolut ingen relevans överhuvudtaget! Glad smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Vad skulle du vilja göra
Av: Ninnie 2008-12-11 Kl 23:07
 

G-man skrev:
HA! Jag kan inte förklara varför men jag var nästan säker på att det var du som postade som Anonym1 här uppe! Visade sig att jag inte var så fel ute i alla fall! Glad smiley


Haha, prata/skriva om sex och sexualitet gör jag gärna. Krävs ingen anonymitet för mig.

Jag skulle också väldigt gärna laga mat, glömde jag skriva. Hacka grönsaker med mina kockknivar, utan fumliga assistenter som är långsamma. Jätteglad smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Vad skulle du vilja göra
Av: CHBL 2008-12-10 Kl 08:54
 

Ninnie skrev:
ha galet sex på alla de vis jag önskar att jag kunde!


Ja-smiley, med tummen upp låt inget hindra dig. kör hårt Rodnande smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Vad skulle du vilja göra
Av: JoJo 2008-12-10 Kl 00:12
 

Jag skulle dansa i första hand m oxå ge mig ut i naturen, ensam!

+ tusen andra saker som jag inte skulle hinna på bara en dag Glad smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Vad skulle du vilja göra
Av: Jorm 2008-12-11 Kl 00:24
 

Vilken fråga?
Jag är den jag är och jag skulle i all fall göra som jag gör,
och drömma om den jag var då, det gör jag inte.
Således; far och äter, super röker ,knullar o mår gott som vanligt

Innan jag blev sjuk dansade jag klassisk balett, levde ett annat liv så att säga
vem vill vara sjuk eller skadad,idiotisk fråga vi flyger alla 20 cm ovanför jorden i en faslig fart och förhoppningsvis skadar jag ingen!
Häpp
Jorm


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Vad skulle du vilja göra
Av: EvaYvonne 2008-12-11 Kl 13:34
 

Ja du Rosetta - jag skulle vilja gå i sanden - upp i sandkullarna och ner igen. Sen kunna gå i vattenbrynet och känna vattnet mellan tårna!
Dansa skulle jag också göra Mycket och ofta!
Idag kan jag ta mig till stranden och jag kan komma i vattnet och dansar gör jag med rullstol men när du frågar så... jepp jag skulle verkligen vilja kunna göra det utan några som helst problem!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Vad skulle du vilja göra
Av: Elwah 2008-12-16 Kl 16:38
 

Nuppa som en tok hela dagen Ansikte med förseglad mun, hemlighetshållande smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Vad skulle du vilja göra
Av: Jessma 2008-12-17 Kl 19:20
 

Typ allt som alla andra sagt... men en ordentlig joggingtur helt själv i skogen, ett dyk i ett vackert vattenlandskap och så tokdansa hela natten (ja, o så nån assnygg ONS ala Jonny Depp, skulle ju inte sitta fel Tunguträckande smiley (jaja, jag vet att det går med fh, men det vore roligare utan)). Det skulle jag prioritera.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Vad skulle du vilja göra
Av: Rooto 2009-01-06 Kl 20:44
 

Förmodligen speeda runt i en stulen bil nånstans på en motorväg eller springa runt o göra andra dumheter.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Vad skulle du vilja göra
Av: Moon 2009-01-06 Kl 21:22
 

Rooto skrev:
Förmodligen speeda runt i en stulen bil nånstans på en motorväg eller springa runt o göra andra dumheter.


Vad din mamma måste vara stolt ...

... men visst ligger det mycket i vad du skriver för nog hade man hittat på mer om man hade varit mer rörlig. Man har ju liksom haft tid att fundera ut en hel del ... *host* jävulskap lite grann så där .. . Eller så hade man inte det .... Osäker smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Vad skulle du vilja göra
Av: Gordon 2009-01-07 Kl 01:16
 

Jag skulle vilja gå hand i hand med flickvännen.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Vad skulle du vilja göra
Av: Rooto 2009-01-08 Kl 22:37
 

Min mamma är jättestolt över mig Jätteglad smiley.

Det är nog mest att jag inte har möjlighet till att göra det som får mig att vilja kunna göra det, om du förstår vad jag menar. Om jag skulle se det från ett perspektiv där jag aldrig nånsin hade haft min sjukdom hade jag troligtvis inte ens funderat över det. Men vem vet. Saker hade kanske sett helt annorlunda ut med en fjäril's flax för årtiondden sen.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Vad skulle du vilja göra
Av: MissIndependent 2009-03-27 Kl 13:34
 

Samma saker som jag gör redan idag, tycker att jag kan göra allt jag vill, mer eller mindre. Fast kanske gå ännu mera på aerobics och dansklasser än jag gör, för det är ju lite jobbigare för mig nu.

Fast ibland ibland så saknar jag faktiskt att kunna sätta mig i en bil och köra från dörr till dörr, så jag skulle nog göra det... äh men fan jag har ju inge körkort kom jag på, kan man ta det på en snabbis bara under några timmar? Blinkande smiley Sen skulle jag åka runt en hel dag och storhandla, och köpa en massa annat som är tungt att bära, åka runt till en massa roliga platser och på roliga vägar. Oj just det, dygnet har ju bara 24 timmar, glömde de...


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Vad skulle du vilja göra
Av: Mika 2009-04-27 Kl 00:01
 

Jag skulle köra långtradare genom Europa, lyssna på country och filosofera på nästa bok jag skulle skriva.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp



Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: Nietzsche som handikappsfilosof.
Av: Nietzsche 2008-06-20 Kl 16:58
huvudinlägg

Här fortsätter diskussionen om Nietzsche som handikappsfilosof, som startade i tråden "en plats i FN:s säkerhetsråd".

Som vanligt håll god ton och undvik personangrepp samt håll er inom ämnet.

Varsågod, debatten är öppen!

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Nietzsche som handikappsfilosof.
Av: Anonym[1] 2008-06-21 Kl 00:02
 

Du verkar vara väldigt påläst om just Nietzsche.
Finns det några andra särskilda personer som du diggar lika mycket?
Med eller utan funktionshinder.
Känner du till många andra filosofer/författare/celebriteter/politiker/ledare/konstnärer med funktionshinder? Vilka isåfall?

Förlåt om jag förstör din tråd och avviker för mycket från ämnet...
Frågande smiley Rodnande smiley Osäker smiley

Redigerat 2008-06-21 00:06


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Nietzsche som handikappsfilosof.
Av: Nietzsche 2008-06-21 Kl 23:32
 

Jag startar en ny tråd för detta under identitet.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp



Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: Depression-ett fh?
Av: Tinytinis 2008-06-15 Kl 10:48
huvudinlägg

Jag är diagnosticerad depressiv och äter starka antidepressiva(inga tyckasyndom-mår bra nu!!), blir alltid värst under hösten och vintern när det är som mörkast. Saken är den att jag jobbar som asse och har inga övriga "hinder", men skulle man ändå inte kunna säga att depression också är ett funktionshinder egentligen??? För när den är som värst, ja å kan jag inte ta hand om mig själv. Skulle vara intressant att höra andras synpunkter, det här var bara en tanke som slog mig och tyckte att den kanske skulle kunna starta upp en liten debatt? MVh T

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Depression-ett fh?
Av: Vejron 2008-06-15 Kl 11:37
 

Spontant skulle jag säga att alla tillstånd som i nån mån hindrar dig att fungera optimalt, är ett funktionshinder.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Depression-ett fh?
Av: Moon 2008-06-15 Kl 16:34
 

Vejron skrev:
Spontant skulle jag säga att alla tillstånd som i nån mån hindrar dig att fungera optimalt, är ett funktionshinder.


Japp, så ser jag det och så fungerar det ju för de som är drabbade. Men sedan finns det ju olika sorters av funktionsnedsättningar och det är ju en annan sak.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Depression-ett fh?
Av: Morticia 2008-06-15 Kl 14:22
 

Depression kan vara lika förlamande som en avbruten nacken.

För mig är min depression helt klart en funktionsnedsättning.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Depression-ett fh?
Av: Garnet 2008-09-11 Kl 16:57
 

Morticia skrev:
Depression kan vara lika förlamande som en avbruten nacken.

För mig är min depression helt klart en funktionsnedsättning.


Exakt! Även om jag ej har en avbruten nacke så känns det som att ingen kroppsdel orkar fungera. Har själv gått på antidepp i 3 år nu och jag märker direkt när jag missat att ta dom. Och vissa dagar tar jag mig knappt ur sängen om något hänt som gör att jag känner som att någon slagit undan benen på mig. Huvudet är som i ett vaccuum.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Depression-ett fh?
Av: Nietzsche 2008-06-15 Kl 15:13
 

Givetvis är det ett F-hinder. Vore bra om alla insåg att ingen är perfekt o att nästan 99% av jordens befolkning är hindrade på något sett eller annat. Glad smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Depression-ett fh?
Av: Sm2aye 2008-06-15 Kl 15:20
 

Nietzsche skrev:
Givetvis är det ett F-hinder. Vore bra om alla insåg att ingen är perfekt o att nästan 99% av jordens befolkning är hindrade på något sett eller annat. Glad smiley


Håller med... Om nu alla insåg det.. vad skulle det medföra?
Att vi ställer upp på varandra i vått och torrt?
Eller vad skulle resultatet bli?
Eller inser inte 99% det? Ja-smiley, med tummen upp


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Depression-ett fh?
Av: Nietzsche 2008-06-15 Kl 15:34
 

Jag är övertygad om att det skulle leda till en bättre värld. Glad smiley med mer ödmjukhet o utmaningar, samt kärlek och respekt.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Depression-ett fh?
Av: Jorm 2008-06-15 Kl 22:15
 

Klart att deppresion är ett funktionshinder som alla övriga.
J


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Depression-ett fh?
Av: Vattendroppen 2008-06-24 Kl 21:42
 

man kan må så psykiskt dåligt att det kan bli ett funktionshinder. Helt klart kan man ha både fysiska och psykiska funktionshinder och dom kann vara lika hindrade.

Men oftast är det inte funktionshindret i sig som är hindrade utan omgiviningens sätt att se på den som har funktionshinder som är mäst funktionshindrande.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Depression-ett fh?
Av: FallsToClimb 2008-09-15 Kl 19:45
 

Depression är ett funktionshinder. Det går under psykiska funktionshinder.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Depression-ett fh?
Av: Pontus__mamma 2009-12-08 Kl 23:18
 

Jag har också depression, ångest, torgskräck och på det ständig värk *BLÄ* så om nån vill så skriv gärna till mej


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Depression-ett fh?
Av: RastaHanna 2010-11-21 Kl 15:16
 

JA, det är ju självklart att det är det! Jag tycker att det finns så mycket okunskaap om just detta! Så jag glad att debatten är i gång!!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Depression-ett fh?
Av: Normfors 2011-06-25 Kl 01:58
 

Vad gott att ja hitta detta. Känt mig lite utanför när ja vart här inne o känt att ja måste marknadsföra att ja faktiskt har ett fh. Me nu hitta ja en tråd där de står förutom de ja skrivit.

Inge vidare att de existerar depression o andra psykiska funktionshinder men ändå gott o inte känna mig som den enda här. ``Bara`` sett bokstavs kombinationer. O de e väl i nån annan kategori av psykiskt?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp



Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: Mobbning
Av: Smirnoff72 2008-04-18 Kl 17:01
huvudinlägg

Här är de som vill välkomna att skriva och diskutera om man har erfarenhet av mobbing i någon form. I skolan, på arbetsplatsen, pga funktionshinder eller liknande.

Redigerat 2008-07-16 17:48

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Mobbning
Av: Anonym[1] 2008-04-19 Kl 00:33
 

Smirnoff72 skrev:
Här är alla välkomna att skriva och diskutera om man har erfarenhet av mobbning av någon form. I skolan, på arbetsplatsen, pga funktionshinder eller liknade.



Har du någon erfarenhet av mobbning?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Mobbning
Av: Smirnoff72 2008-04-23 Kl 19:49
 

Ja. det har jag dels har jag själv varit mobbad i skolan. Dessutom har jag arbetat med olika ungdomsgrupper på högstadie och gymnasie nivå, för att motverka mobbnig i skolorna. Numer är jag delansvarig på min arbetsplats i konflikthantering.

Om jag inte hade egen erfarenhet av mobbning vore det knappast någon idé att starta ett Forum.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Mobbning
Av: DAMP-ohoj 2008-04-23 Kl 21:06
 

DAMP-ohoj! Kan du inte logga in dig på MSN, vännen?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Mobbning
Av: Bodenkille 83 2008-07-07 Kl 00:07
 

Några tankar om varför man blir mobbad som funktionshindrad? Kan skälen variera beroende på funktionshinder? Vad är det mobbaren retar sig på?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Mobbning
Av: Anonym[2] 2008-07-07 Kl 00:10
 

Bodenkille 83 skrev:
Några tankar om varför man blir mobbad som funktionshindrad? Kan skälen variera beroende på funktionshinder? Vad är det mobbaren retar sig på?


Och vad är skälen när en icke funktionshindrad blir mobbad??

Tvivlar på att ens funktionshinder är skälen.
De som mobbar gör det oavsett om man har rött hår, kryckor, eller är helt vanlig.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Mobbning
Av: KarinSch 2008-07-07 Kl 11:05
 

Bodenkille 83 skrev:
Några tankar om varför man blir mobbad som funktionshindrad? Kan skälen variera beroende på funktionshinder? Vad är det mobbaren retar sig på?


Oftast att man inte blivit behandlad som andra ungar av sina föräldrar, de överbeskyddar och låter funktionshindret gå före barnet. Det gör att funkisbarn ofta är annorlunda än andra och allt annorlunda kan sätta igång mobbing eftersom mobbing ofta utförs av personer som själv är otroligt rädda för allt de inte förstår.
Det har alltså inte om funktionshindret i sig att göra utan att barnet inte integrerar på "rätt sätt i gruppen, samma gäller allt utanförskap, du kanske inte har cykel för dina föräldrar inte har råd, du kanske föredrar 50-tals stil fast du är 16 år, du skiter i mode och tvättar bara håret en gång i veckan, genast avviker du från normen och är ett ev. mobbingoffer.
Om man som funkis tar samma smällar som andra, lär sig att hänga med på samma vilkor som andra och vågar placera assistenten på en bänk långt bakom med ögonbindel så ser kompisarna ens insida istället för funktionshindret. Jag vet massor med funkisar som aldrig blivit mobbade fast icke funktionshindrade blivit det på samma ställe.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Mobbning
Av: Bodenkille 83 2008-07-07 Kl 22:56
 

Fel av mig att göra en sådan association. Ber om ursäkt för det.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Mobbning
Av: Bodenkille 83 2008-07-07 Kl 23:02
 

Jag har själv en teori om att min tidigare sociala oförståelse kan ha varit en bidragande orsak till att jag själv varit mobbad, under iallafall 3 skolår av mitt liv.

Sen var det fel av mig att prata i såpass generella termer om funktionshindrade. Ber uppriktigt sagt om ursäkt för det.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Mobbning
Av: Nietzsche 2008-07-09 Kl 17:25
 

Anonym skrev:
Och vad är skälen när en icke funktionshindrad blir mobbad??

Tvivlar på att ens funktionshinder är skälen.
De som mobbar gör det oavsett om man har rött hår, kryckor, eller är helt vanlig.


Givetvis beror det på funktionshindret då mobbning handlar om förakt mot svaghet, det vill säga det "avvikande".


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Mobbning
Av: MissIndependent 2009-03-27 Kl 13:40
 

KarinSch skrev:
Oftast att man inte blivit behandlad som andra ungar av sina föräldrar, de överbeskyddar och låter funktionshindret gå före barnet. Det gör att funkisbarn ofta är annorlunda än andra och allt annorlunda kan sätta igång mobbing eftersom mobbing ofta utförs av personer som själv är otroligt rädda för allt de inte förstår.
Det har alltså inte om funktionshindret i sig att göra utan att barnet inte integrerar på "rätt sätt i gruppen, samma gäller allt utanförskap, du kanske inte har cykel för dina föräldrar inte har råd, du kanske föredrar 50-tals stil fast du är 16 år, du skiter i mode och tvättar bara håret en gång i veckan, genast avviker du från normen och är ett ev. mobbingoffer.
Om man som funkis tar samma smällar som andra, lär sig att hänga med på samma vilkor som andra och vågar placera assistenten på en bänk långt bakom med ögonbindel så ser kompisarna ens insida istället för funktionshindret. Jag vet massor med funkisar som aldrig blivit mobbade fast icke funktionshindrade blivit det på samma ställe.


Åh Karin, du är så klok så klok, du får dagens ros av mig för det här inlägget, som jag lika väl kunde skrvit själv. Nästan läskigt, det var precis mina ord! Det är just detta som jag försöker jobba för att motverka. Det behövs verkligen att fler jobbar hårt efter samma linje så vi får någon rätsida på det.

Kram på dig!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Mobbning
Av: Mizhou 2009-04-03 Kl 06:05
 

Jag vill inte förringa alla som blir mobbade som har andra funktionshinder än jag själv. Mobbing kan ta lika hårt oavsett om den psykisk eller om det rör sig om fysisk misshandel.

Ni som sitter i rulle får rätt mig om jag har fel. Jag tror i alla fall att det är mer psykisk mobbing för de som har fysiska funktionshinder. Jag har svårt att tänka mig att 10 ungar hoppar på och misshandlar en som sitter i rullstol. Om de nu skulle göra det så hoppas jag verkligen att någon vuxen ingriper. De flesta inser nog att det är helt oacceptabelt att slå någon som inte kan försvara sig. Däremot tror jag att det är vanligt att de fysiskt funktionshindrade utsätts för psykisk mobbing, som t.ex utfrysning, eller att man pekar på och pratar om den som är funktionshindrad. Även direkta glåpord är nog vanligt.

Bodenkille 83 skrev:
Jag har själv en teori om att min tidigare sociala oförståelse kan ha varit en bidragande orsak till att jag själv varit mobbad, under iallafall 3 skolår av mitt liv.


Jag håller med. Jag har själv "diagnosen" Asperger syndrom, och var mobbad för att jag var så annorlunda. Just i gruppen med denna typ av funktionshinder är det vanligare med fysiska mobbing. Man blir puttad, och det kan vara slag och sparkar. Om en lärare ser detta så ingriper de oftast inte. En del gånger tror de nog att den som blir slagen kan försvara sig själv. Den som blir mobbad är ju inte fysiskt funktionshindrad, och ett slagsmål är ju inte så ovanligt ungar emellan. Andra gånger inser läraren kanske att de som mobbar och mobbas båda skulle behöva hjälp, för att det ska bli slut på mobbingen, men läraren har inte tillräckliga kunskaper om hur, och då är det lättare att inte låtsas se. Man vänder bort blicken, och låter mobbingen fortgå, hellre än att man lägger sig i och gör något fel.

Jag blev mobbad ända upp i högstadiet, innan jag fick nog och slängde en kille i golvet. Jag hade då tränat en hel del judo, vilket de inte visste om. När jag slängde ner honom, så garvade hans kompisar åt honom, och efter det så vr han snäll som ett lamm.

Jag har engagerat mig ideellt i både de som mobbar och de som blir mobbade. Det är tyvärr inte alltför ovanligt att båda uppvisar tecken på t.ex ADHD, dyslexi , Asperger eller liknande. Ofta har det gått dåligt i skolan för den som mobbar, och de skulle själva ha hamnat utanför all gemenskap, om de inte hade mobbat.

Jag har snackat med många ungdomar som hamnat snett i livet, och ofta har de misslyckats i skolan. Det går inte att arbeta bara mot mobbing, utan man måste arbeta med förståelse med dessa elever. En del lärare tror att dessa barn ska respektera de vuxna lärarna bara man gapar och skriker tillräckligt högt åt dem.

Det går aldrig att få någons respekt om man inte visar dem respekt tillbaks. Jag har haft att göra med sådana elever som ingen annan vill veta av, och de är inga ouppfostrade idioter. Ofta är de rätt intelligenta, men väldigt frustrerade över att ingenting i deras eget liv fungerar.

Det kan vara en kille med dyslexi, som knappt kan läsa eller skriva. Han går i en vanlig klass, eftersom han inte fått någon diagnos. Han känner sig värdelös när alla andra kan och förstår, men inte han. Denna frustration tar han ut på andra genom att mobba dem. Lärarna kan inte få honom att sluta mobba bara genom att jobba med mobbingen. De måste förstå hur han känner, och hjälpa honom att känna sig mindre värdelös. Först då kan han sluta mobba.

Samma sak med ungdomar som hamnar i missbruk eller kriminalitet. Jag har nyligen snackat med en kille som skolkat mycket och stulit bilar, trots att han är minderårig. Hans läskunnighet är på en 9-årings nivå, trots att han fyller 16 i år. Klart att grabben känner sig värdelös. Nu har vi dock hittat en lösning tillsammans med hans mamma och socialen, som ska provas, och jag fick vara med och uttala mig på ett möte med socialen. Det var bra att de lyssnade på mig. De hade nog velat skicka honom till fosterhem, men jag påpekade att det inte hade hjälpt. Vad hjälper det att flytta till en annan familj och börja på en ny skola, när han fortfarande inte kan läsa. Han ligger ju fortfarande långt efter sina jämnåriga, och känner sig fortfarande värdelös.

När socialen skickar sådana ungdomar till fosterhem, så flyttar de bara runt problemet. För att få slut på hans beteende så måste man visa lite förståelse också. Jag har länge sagt att det är skolan som är det stora problemet, och det står jag fast vid. Vissa har svårt att lära sig genom att läsa i böcker. De kan däremot bli enormt duktiga på annat sätt, till exempel så skulle jag vilja att man införde lärlingjobb igen, och inte bara på gymnasienivå. Hade det varit för tvåhundra år sen, så hade den här killen kanske varit smedlärling eller glasblåsarlärling eller dräng. Det skulle han mått bättre av, än att sitta i en skolbänk.

Nu blev det inte riktigt som jag föreslog, men inte heller blev det fosterhem. Det blir istället en liten grupp i en skola, där de INTE sitter stilla i klassrummet och läser böcker, utan där de är ute mycket och arbetar mer praktiskt. Synd bara att det ska ta så lång tid för samhället att ens försöka fixa en sådan lösning. Grabben som egentligen borde gå ut nionde klass nu, går nu bara i åttan, då han gått om ett år i mellanstadiet. Det är ingen idé att tvinga honom att gå kvar i ett år till. Han hänger ju inte med. Alla andra kan, men inte han.

Om inte denna lösning fungerar så borde han få praktisera på heltid. Här känns det i alla fall som att socialen lyssnade på mig, och försökte få fram en lösning som är godtagbar för grabben. Hade inte jag varit med så hade de bara fokuserat på skolk och bilstölder, och då hade det kanske blivit fosterhemsplacering eller liknande.

Nu ska denna lösning provas, och om inte det hjälper så kommer jag att vara med ifall socialen behöver ompröva sitt beslut. Jag kan INTE acceptera att någon skickas till fosterhem, bara för att skolan har misslyckats med att lära honom läsa och skriva.

Nu har inte den här killen mobbat någon. Detta är en ganska lugn kille, och de blir mer självdestruktiva. Hade han varit den utagerande typen, så hade han garanterat varit en mobbare.

Skillnaden på mobbare och de som mobbas är inte så stor, som många tror. OFta har båda funktionshinder inom NPF, där den som mobbas är mer introvert (inåtvänd), och den som mobbar mer extrovert (utåtriktad).


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Mobbning
Av: Anonym[1] 2009-04-04 Kl 05:45
 

Mizhou skrev:
Ni som sitter i rulle får rätt mig om jag har fel. Jag tror i alla fall att det är mer psykisk mobbing för de som har fysiska funktionshinder. Jag har svårt att tänka mig att 10 ungar hoppar på och misshandlar en som sitter i rullstol. Om de nu skulle göra det så hoppas jag verkligen att någon vuxen ingriper. De flesta inser nog att det är helt oacceptabelt att slå någon som inte kan försvara sig. Däremot tror jag att det är vanligt att de fysiskt funktionshindrade utsätts för psykisk mobbing, som t.ex utfrysning, eller att man pekar på och pratar om den som är funktionshindrad. Även direkta glåpord är nog vanligt.




Jag gillar inte benämningen "sitta i rulle" men jag antar att jag måste acceptera ditt språkbruk.

Jag rättar dig.
Du har fel.

Dessutom så ska du inte utgå från att en rullstolsåkande person per automatik inte kan försvara sig. Det är en grov generalisering. Om man nu nödvändigtvis måste generalisera vissa grupper så kan jag lova dig att det finns gott om andra grupper som har svårare för att försvara sig än vad rullstolsburna har.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Mobbning
Av: Mizhou 2009-04-04 Kl 09:28
 

Anonym skrev:
Jag gillar inte benämningen "sitta i rulle" men jag antar att jag måste acceptera ditt språkbruk.

Jag ber om ursäkt för det. Jag menar inte alls att vara nedsättande på något sätt, men vissa som använder rullstol använder själva liknande uttryck, så jag antog att det var okej. Nej, du behöver inte alls acceptera mitt språkbruk. Du har all rätt att säga ifrån, och jag accepterar det, om du gör det på ett trevligt sätt.

Jag vet inte om du är samma "anonym" som skrev i en annan tråd, där det insinuerades att "med mina åsikter så var det fritt fram för apartheid". Det är precis en sådan attityd som man INTE ska använda om man vill bli respekterad själv. Jag säger inte att det var du som skrev det, men det är ju svårt att veta vem som skriver vad när de som gör sådana påhopp väljer att gömma sig bakom "Anonym".

Anonym skrev:
Jag rättar dig.
Du har fel.

I så fall ber jag om ursäkt även här.

Anonym skrev:
Dessutom så ska du inte utgå från att en rullstolsåkande person per automatik inte kan försvara sig. Det är en grov generalisering. Om man nu nödvändigtvis måste generalisera vissa grupper så kan jag lova dig att det finns gott om andra grupper som har svårare för att försvara sig än vad rullstolsburna har.


Jag ber om ursäkt för mitt sätt att formulera mig. Vad jag menade var att om en lärare ser en elev som slår en elev i en rullstol, och som inte kan försvara sig, så kommer de nog att ingripa. Om det däremot är en annan elev som blir slagen, så är attityden mer att den som blir slagen får väl slå tillbaks.

Under min skoltid var jag just en sådan som flera andra elever slog på, och ingen lärare ingrep, trots att de flera gånger såg när det var bråk. De väljer ofta att inte se, eftersom de inte vet hur de ska hantera det. Jag klandrar dock inte lärarna. Det är lärarutbildningen det är fel på. De borde ingå utbildning i konflikthantering och även hur man bemöter andra, både de med och de utan funktionshinder.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Mobbning
Av: Anonym[1] 2009-04-05 Kl 11:14
 

Mizhou skrev:
Jag ber om ursäkt för det. Jag menar inte alls att vara nedsättande på något sätt, men vissa som använder rullstol använder själva liknande uttryck, så jag antog att det var okej. Nej, du behöver inte alls acceptera mitt språkbruk. Du har all rätt att säga ifrån, och jag accepterar det, om du gör det på ett trevligt sätt.



Jag tror inte att du är nedsättande.
Jag gillar bara inte uttrycket "rulle".
Jag representerar inte alla som använder rullstol, jag representerar bara mig själv. Om andra vill säga att de sitter i rulle får de gärna göra det, men jag tycker att det låter som barnspråk. Och som rullstolsåkare har jag fått nog av att man ofta blir bemött som ett barn.

Jag vet inte hur du definierar "trevligt sätt" men efter 7 år med rullstol kan jag säga att jag är hjärtligt trött på att andra människor kommer med goda tips och råd om hur man borde göra det ena och det andra.

Jag har rätt att uttrycka mig hur jag vill.
Om jag vill uttrycka mig otrevligt så har jag lika stor rätt till det som alla andra människor.

Jag begär inte att du ska förstå det här eftersom du uppenbarligen inte själv använder rullstol.
Det är egentligen ingen personlig kritik mot dig,
men jag spyr på omgivningens förväntningar om hur man borde uppföra sig.

Det bemötandet man får som rullstolsåkare gör att man ständigt måste anstränga sig för att inte slå folk på käften.
Så om vi med rullstol ibland tröttnar på att alltid vara extra trevliga mot okända människor som tar sig rätten att lägga sig i våra förehavanden,
så är det inte konstigt.

En gång på 1000 orkar man helt enkelt inte vara trevlig.
Men som sagt, jag begär inte att du ska förstå det.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Mobbning
Av: Mizhou 2009-04-05 Kl 14:42
 

Anonym skrev:
Jag tror inte att du är nedsättande.

Det låter bra. Jag ville bara försäkra mig om det. Det sägs ju att vi med Asperger syndrom har svårt för social interaktion, och att vi ibland uttrycker oss klumpigt och därför sårar andra utan att vi har avsikt att göra det.

Riktigt så dåliga är vi nog inte, men visst har det nog hänt att man uttryckt sig på ett dumt sätt någon gång, men det tror jag kan hända alla.

Anonym skrev:
Jag gillar bara inte uttrycket "rulle".

Okej! Då ska jag låta bli att använda det. Jag respekterar din åsikt.

Anonym skrev:
Och som rullstolsåkare har jag fått nog av att man ofta blir bemött som ett barn.

Det förstår jag mycket väl.

Anonym skrev:
Jag vet inte hur du definierar "trevligt sätt" men efter 7 år med rullstol kan jag säga att jag är hjärtligt trött på att andra människor kommer med goda tips och råd om hur man borde göra det ena och det andra.

Det är nog oftast i alla välmening som folk kommer med sådana tips. Jag hör också sånt ofta. Jag har ju en autismdiagnos och ADHD. Hur ofta tror du inte jag fått höra en massa kostråd, med tips om att jag ska undvika att äta Aromat (som innehåller glutamat), och att jag ska äta Omega-3-fetter med mera. Folk menar nog väl, men jag förstår mycket väl att det är tröttsamt att höra sådana råd.

Dock försöker jag att inte bli arg. Tänk dig själv att jag fått goda råd att 9 personer, och så börjar jag bete mig som en barnunge själv mot den tionde, som i all välmening ger mig goda råd. Har den personen gjort något ont, som de andra 9 inte gjort?

Jag har själv blivit så förbannad så jag kokar emellanåt, som t.ex när jag jobbade på en skola och försökte förklara för en lärare varför en elev betedde sig som han gjorde. Killen hade svår ADHD, och jag förklarade för läraren vad som låg bakom, och läraren sa " har ingen jävla ADHD. Han är bara ouppfostrad och skulle behöva ett kok stryk". Jag hade god lust att klippa til den läraren. Att han gjorde fel från början, kan jag förstå, för då berodde det på okunskap, och det finns ingen anledning för mig att bli arg för att läraren gör saker på fel sätt när han inte fått lära sig hur man ska göra.

Dock så berättade jag som sagt hur det låg till, och då sa läraren som ovan, och då är det inte okunskap längre utan ett klart attitydproblem.

Anonym skrev:
Jag har rätt att uttrycka mig hur jag vill.
Om jag vill uttrycka mig otrevligt så har jag lika stor rätt till det som alla andra människor.

Ja, självklart har du samma RÄTT som andra människor, men om du är otrevlig mot andra, så kan du inte förvänta dig att de ska vara trevliga mot dig.
Är de otrevliga mot dig först, så har jag mycket väl förståelse att du inte har någon lust att vara trevlig tillbaks heller.

Anonym skrev:
Jag begär inte att du ska förstå det här eftersom du uppenbarligen inte själv använder rullstol.
Det är egentligen ingen personlig kritik mot dig,
men jag spyr på omgivningens förväntningar om hur man borde uppföra sig.

Förvisso sitter jag inte i rullstol, men som sagt så innebär det inte att jag inte upplever liknande saker som du gör. Det finns många som har synpunkter på hur jag ska göra för att må bra. Det har många gånger debatterats vad ADHD och närstående "diagnoser" beror på. Jag vet hur många föräldrar som helst till sådana barn, som fått höra att det är fel på dem, och att de inte kan uppfostra sina barn. Ungar med ADHD får ofta höra hur värdelösa de är.

Jag försöker dock sprida kunskap om det, så att "vanligt" folk ska förstå, istället för att gå omkring och vara sur på folk. Det är inte lätt alla gånger, men jag försöker i alla fall.

Anonym skrev:
Det bemötandet man får som rullstolsåkare gör att man ständigt måste anstränga sig för att inte slå folk på käften.

Som sagt så har jag full förståelse. Samtidigt så skulle nog inte du tycka att det var skoj att någon vill slå dig på käften, när du bara ville vara snäll och hjälpa till. Om du gör något i all välmening, och den du försökte hjälpa vräker ur sig en massa okvädningsord mot dig, så kommer det bara att förvärra din inställning mot personer som har samma funktionshinder som den du försökte hjälpa.

Anonym skrev:
Så om vi med rullstol ibland tröttnar på att alltid vara extra trevliga mot okända människor som tar sig rätten att lägga sig i våra förehavanden,
så är det inte konstigt.

Som sagt så är detta min vardag också. Det är kanske inte på exakt samma sätt som för dig, men det är många som försöker lägga sig i. Oftast tror jag dock att de inte har onda avsikter, men det finns ju så kallade besserwissers, som alltid tror sig veta bäst.

Anonym skrev:
En gång på 1000 orkar man helt enkelt inte vara trevlig.
Men som sagt, jag begär inte att du ska förstå det.

Jodå, jag förstår mycket väl. Jag blir också arg ibland, och det är väl rätt mänskligt, så det finns ingen anledning till att du aldrig skulle kunna bli det.

Det gäller bara att försöka rikta ilskan mot rätt personer. Det är ju bara att titta på det här forumet. Alla har vi ju funktionshinder i en eller annan form, och vi har väl alla erfarenheter av en oförstående omgivning, och ändå kan inte alla här dra jämt. Vi borde ju försöka dra åt samma håll allihop, för att åstadkomma förbättringar i samhället för funktionshindrade, istället för att det blir inbördes bråk här.

Visst har vi olika förutsättningar, och de anpassningar med mera som vi är i behov av ser ju olika ut beroende på funktionshinder. Vi har dock fortfarande en hel del gemensamt. Det är mycket i samhället som inte fungerar för oss, och som vi vill ändra på. Klart att vi ska vara med och förändra det.

Jag sitter som sagt inte i rullstol, men jag lär mig gärna mer om just dina svårigheter, och hjälper gärna till med att påverka omgivningen. Jag skrev i en annan tråd om en pendeltågsstation här i Nynäshamn. Där hade de en gångfålla förut, där det var i princip omöjligt att komma fram med barnvagnar, rullatorer och rullstolar. Stationen byggdes om under sommaren, och meningen var att gångfållan skulle varit kvar. Min granne och jag engagerade oss i frågan. Det skrevs insändare, och vi skrev också förslag om bommar med en bra motivering, som lämnades in till den lokala partiavdelningen i det parti vi är med i, och vår ordförande (som har en del kontakter i landstinget) skickade den vidare till just landstinget. Det blev bommar.

Om vi bara hade ställt oss på ett torg och gapat om hur dumma i huvudet alla politiker är, tror du då att det hade blivit några bommar? Det tror inte jag.

Politikerna ser ju att bommar kostar pengar, och det är pengar som måste tas från någonstans. Det gäller att motivera den kostnaden. Det var inte så svårt att göra det. Pga att stationen är otillgänglig så måste vissa åka färdtjänst, och det är ju också en kostnad. Meningen med ombyggnaden var bland annat för att öka tillgängligheten. De justerade plattformens höjd, så att den skulle komma i samma nivå som vagnarna, för att underlätta att komma av och på tåget med rullstol och annat.

Vi påpekade då att rullstolar inte ens kan komma fram till stationen, och att många därför måste fortsätta att åka färdtjänst, och det argumentet fungerade. De insåg nog att ombyggnaden av stationen var meningslös, om det inte ens går att komma fram till den. Nu kommer man förmodligen att spara en del pengar på färdtjänst, i och med att fler kan åka pendeltåg istället.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Mobbning
Av: Moon 2009-04-05 Kl 21:05
 

Mizhou skrev:
Det låter bra. Jag ville bara försäkra mig om det. Det sägs ju att vi med Asperger syndrom har svårt för social interaktion, och att vi ibland uttrycker oss klumpigt och därför sårar andra utan att vi har avsikt att göra det.

Riktigt så dåliga är vi nog inte, men visst har det nog hänt att man uttryckt sig på ett dumt sätt någon gång, men det tror jag kan hända alla.


Mizhou: Det är enklare om du försöker vara kortare i din text och hålla dig till tråden och inte glida ut så mkt. Det blir omöjligt att bemöta dig när det spretar så hejdlöst.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Mobbning
Av: Foa 2009-04-05 Kl 21:14
 

Moon skrev:
Mizhou: Det är enklare om du försöker vara kortare i din text och hålla dig till tråden och inte glida ut så mkt. Det blir omöjligt att bemöta dig när det spretar så hejdlöst.


Å andra sidan är det svårt att missförstå honom.. bättre med långa utlägg som inte missförstås än korta som ideligen missförstås och fastnar i pajkastning.
Sedan tycker jag att Mizhou blir mycket ifrågasatt av någon anledning.. och då bör ett långt svar få vara befogat från honom.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Mobbning
Av: Wheelwoman 2008-05-12 Kl 14:45
 

Smirnoff72 skrev:
Här är alla välkomna att skriva och diskutera om man har erfarenhet av mobbning av någon form. I skolan, på arbetsplatsen, pga funktionshinder eller liknade.


Det är väl bra att de här som vill skriva om mobbning ska få göra det. Om de vill tala om på vilket sätt eller varför de blivit utsatta osv. Men risken är ju att det blir en hiskeligt lång tråd adresserat till dig om ämnet "mobbing." Typ, första tråden "mobbing." Sen nästa tråd "mobbing 1" osv osv. Just för att tråden i sig kan bli så fruktansvärt lång, beroende på hur många som är villiga att svara...

På det sättet du skriver ovan, så låter det som att du vill att alla ska skriva till just dig om detta. Så varför då inte kanske omformulera ditt inlägg litegrann och kanske istället skriva: "Här är de som vill välkomna att skriva och diskutera om man har erfarenhet av mobbing i någon form. I skolan, på arbetsplatsen, pga funktionshinder eller liknande. Annars går det bra att ni mailar mig istället."

Eller hur du nu vill att andra ska komma i kontakt med dig.

För alla kanske inte har lust att hänga ut sina personliga erfarenheter (beroende på vad de råkat ut för naturligtvis) i en forumstråd här. Vissa saker kanske är jättekänsliga.

Har jag kanske fel? Vad tycker ni andra?

Redigerat 2008-05-12 14:46


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Mobbning
Av: Anonym[1] 2008-05-13 Kl 22:52
 

Wheelwoman skrev:
För alla kanske inte har lust att hänga ut sina personliga erfarenheter (beroende på vad de råkat ut för naturligtvis) i en forumstråd här. Vissa saker kanske är jättekänsliga.

Har jag kanske fel? Vad tycker ni andra?



Den som inte vill hänga ut sina personliga erfarenheter kan ju bara låta bli att skriva i den här tråden, eller hur?
Eller också kan man använda sig av anonym-funktionen.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Mobbning
Av: Nietzsche 2008-07-09 Kl 17:32
 

Wheelwoman skrev:
Det är väl bra att de här som vill skriva om mobbning ska få göra det. Om de vill tala om på vilket sätt eller varför de blivit utsatta osv. Men risken är ju att det blir en hiskeligt lång tråd adresserat till dig om ämnet "mobbing." Typ, första tråden "mobbing." Sen nästa tråd "mobbing 1" osv osv. Just för att tråden i sig kan bli så fruktansvärt lång, beroende på hur många som är villiga att svara...

På det sättet du skriver ovan, så låter det som att du vill att alla ska skriva till just dig om detta. Så varför då inte kanske omformulera ditt inlägg litegrann och kanske istället skriva: "Här är de som vill välkomna att skriva och diskutera om man har erfarenhet av mobbing i någon form. I skolan, på arbetsplatsen, pga funktionshinder eller liknande. Annars går det bra att ni mailar mig istället."

Eller hur du nu vill att andra ska komma i kontakt med dig.

För alla kanske inte har lust att hänga ut sina personliga erfarenheter (beroende på vad de råkat ut för naturligtvis) i en forumstråd här. Vissa saker kanske är jättekänsliga.

Har jag kanske fel? Vad tycker ni andra?

Redigerat 2008-05-12 14:46



Alltså, vad är problemet? Detta är ju en tråd fritt för alla som vill att använda, var nånstans står det att trådskaparen vill få erfarenheterna addresserade till sig själv?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Mobbning
Av: Smirnoff72 2008-07-16 Kl 17:52
 

Tack för ditt tipps att ändra i forumumets rubrik eller vad man ska kalla det.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Mobbning
Av: Nietzsche 2008-07-09 Kl 17:27
 

Smirnoff72 skrev:
Här är alla välkomna att skriva och diskutera om man har erfarenhet av mobbning av någon form. I skolan, på arbetsplatsen, pga funktionshinder eller liknade.


en fråga, är det mobbning generellt eller mobbning p g a f-hinder, du vill diskutera?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Mobbning
Av: Smirnoff72 2008-07-16 Kl 18:00
 

Nietzsche skrev:
en fråga, är det mobbning generellt eller mobbning p g a f-hinder, du vill diskutera?


Från början hade jag tänkt mer generelt att man kunde diskutera mobbning men det verkar som folket här mer vill diskutera saken utifrån sina respektive funktionshinder vilket jag mycket väl kan förstå eftersom det är en sådan sida.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Mobbning
Av: Pontus__mamma 2009-12-08 Kl 23:16
 

javisst


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Mobbning
Av: _Anna_ Elisabeth 2009-12-09 Kl 16:08
 

Pontus__mamma skrev:
javisst

??? Frågande smiley

- - -

Följande regler gäller när du skriver i funktionshinder.se:s forum:
3. Diskussioner mellan endast två personer ska inte föras inne på något av forumen utan föras via Mail eller gästbok. Till detta räknas inlägg som "tack", "ja", "smiley", "grattis" eller andra enstaka ord utan diskussionsart.


Inte lätt att vara ny - jag vet!
Fråga gärna om det är något du undrar över. Glad smiley

// A E


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Mobbning
Av: Pontus__mamma 2009-12-09 Kl 16:56
 

jag vart mobbad hela min skoltid

och även nu märker jag att min släkt fryser mej ute. de pratar inte med mej när vi ses... aja alla är inte så men min ena morbrors fru, min ena bror säger massor av elaka saker till mej så nog vet jag vad mobbing är


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp



Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: Psykolog/kurator
Av: Yoni 2008-03-25 Kl 00:03
huvudinlägg

Hejsan

Har länge haft behov av att bolla tankar med en psykolog/kurator som är insatt med livskriser/handikapp som man genomgått/genomgår som vuxen.
Vanliga psykvården där jag måste tala om allt själv, och psykologen sitter som en tyst cementmur fungerar inte för mig.
Har vart hos psykologer och kurator men ingen kan "hantera" det här med funktionshinderbiten och allt vad det innebär. Dem har uttryckligen sagt det själva att dem inte kan hjälpa mig över huvudtaget.

Jag känner mig rätt åtsidosatt men samtidigt äckligt medveten om att jag behöver hjälp på den mentala biten.
Jag klarar inte att hantera allt på egen hand, att gråta mig till sömns varje natt för allt man upplever i vardagen blir för mycket.
Jag sörjer mitt liv till max och kan inte gå vidare själv...

Verkligen är desperat ang detta....är det någon som vet om det ens existerar terapueuter av ngt slag som hålls med smärthantering/funktionshinder/livskriser etc. etc.???

Jag har bett och bönat efter hjälp i hemkommunen och länet men har inte fått ngn information då ingen vet ngt.

Finns det på nätet ngn information om privata/lanstingsstödda terapeuter??

Vännerna och familjen orkar inte lyssna på allt som man bär med sig och upplever, och själv har man inte samvetet att lasta så mkt på dem.
Det blir i slutänden skrik på hjälp i tystnad...

/Li

Redigerat 2008-03-25 00:04

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Psykolog/kurator
Av: MissIndependent 2008-03-25 Kl 02:56
 

Skulle rekomendera dig att ta kontakt med vuxenhab (om du tillhör det). Vet att det finns en psykoterapimottagning i Stockholm som är specialiserade på funktionshindrade, men har förstått att de främst tar emot klienter med talsvårigheter? För andra psykologer (på psyk t ex) är ofta inte insatta i funktionshinder och iaf jag har upplevt att de gärna vill skyffla över mina psykiska problem på de fysiska. Och visst kan det ibland hänga ihop, men just därför är det ännu viktigare att hitta någon som verkligen är insatt i fysiska fh.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Psykolog/kurator
Av: CuslonGodibb 2008-11-30 Kl 12:50
 

Yoni skrev:
Hejsan

Har länge haft behov av att bolla tankar med en psykolog/kurator som är insatt med livskriser/handikapp som man genomgått/genomgår som vuxen.
Vanliga psykvården där jag måste tala om allt själv, och psykologen sitter som en tyst cementmur fungerar inte för mig.
Har vart hos psykologer och kurator men ingen kan "hantera" det här med funktionshinderbiten och allt vad det innebär. Dem har uttryckligen sagt det själva att dem inte kan hjälpa mig över huvudtaget.

Jag känner mig rätt åtsidosatt men samtidigt äckligt medveten om att jag behöver hjälp på den mentala biten.
Jag klarar inte att hantera allt på egen hand, att gråta mig till sömns varje natt för allt man upplever i vardagen blir för mycket.
Jag sörjer mitt liv till max och kan inte gå vidare själv...

Verkligen är desperat ang detta....är det någon som vet om det ens existerar terapueuter av ngt slag som hålls med smärthantering/funktionshinder/livskriser etc. etc.???

Jag har bett och bönat efter hjälp i hemkommunen och länet men har inte fått ngn information då ingen vet ngt.

Finns det på nätet ngn information om privata/lanstingsstödda terapeuter??

Vännerna och familjen orkar inte lyssna på allt som man bär med sig och upplever, och själv har man inte samvetet att lasta så mkt på dem.
Det blir i slutänden skrik på hjälp i tystnad...

/Li

Redigerat 2008-03-25 00:04


Yoni/Li - jag har nog dessvärre inget konkret tips att ge dig, men när du skrev om psykologer och livskriser/handikapp kom jag att tänka på Petri Mykkänen. Han är "legitimerad psykoterapeut, socionom, och filosofie magister med inriktning i psykosocialt arbete" och dessutom blind och rullstolsburen. Det får mig att tänka att han borde ha en del insikt i funktionshinderbiten.

Jag vet inget om hur man hamnar hos honom, så att säga, men jag vet att han har en hemsida, nämligen denna: http://www.psyksoc.com

Det kanske kan vara något att kolla upp?

Lycka till, i alla fall.

/ CuslonGodibb


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp



Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: Tolerans
Av: Anonym[1] 2008-01-06 Kl 21:55
huvudinlägg

De flesta funktionshindrade vill förbättra tillgängligheten,
bli respekterade, accepterade, förstådda och så vidare.

När jag var medlem i en handikappidrottsklubb,
hörde jag ofta en klick personer uttala sig väldigt nedsättande om icke-svenskar.

Å ena sidan var det befriande att höra funktionshindrade vara "precis som alla andra".

Å andra sidan var det beklagligt att höra den typen av kommentarer.

Om man vill bli tolererad för den människa man är,

borde man inte börja med att visa tolerans först?


(Nu handlar den här tråden alltså om funktionshindrade personers fördomar och nedsättande syn på invandrare och homosexuella etc.
Den som vill diskutera andra gruppers ev. fördomar får vara så vänlig att starta en egen tråd.)

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Tolerans
Av: Sunshine 2008-01-06 Kl 23:13
 

Visst har funkisar fördommar precis som övriga befolkning svenskar som invandrare, men funkisar har ju också en ganska rå humor som kan uppfattas som fördomsfull gentemot en annan grupp.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Tolerans
Av: Anonym[1] 2008-01-06 Kl 23:18
 

Sunshine skrev:
Visst har funkisar fördommar precis som övriga befolkning svenskar som invandrare, men funkisar har ju också en ganska rå humor som kan uppfattas som fördomsfull gentemot en annan grupp.



Jag gillar rå humor,
och jag kan försäkra dig att jag vet skillnaden mellan humor och inskränkthet.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Tolerans
Av: Garnet 2008-01-07 Kl 10:51
 

Sunshine skrev:
Visst har funkisar fördommar precis som övriga befolkning svenskar som invandrare, men funkisar har ju också en ganska rå humor som kan uppfattas som fördomsfull gentemot en annan grupp.


Ja exakt. För i min ungdom så kallades vi som kunde gå med käppar eller hade lättare handikapp så man gick utan hjälpmedel för "lyxinvalider" och dom som ej visste något om jargongen mellan oss vänner blev lite illa berörda innan man berättade hur det funkade mellan oss. Sedan kunde man även skämta om andra saker med som kunde ses som rå humor för utomstående.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Tolerans
Av: Moon 2008-01-07 Kl 14:54
 

Man kan väl tycka/önska att alla människor var snälla, förstående och såg på andra med öppna sinnen - speciellt när man själv tillhör en grupp som lätt blir utsatt för diskriminering.

Men nu är vi ju alla barn av vårt samhälle, vår uppväxt och umgänge och av det kan ju fördomar och intolerans skapas. Även vi med funktionshinder kan ju vara intoleranta vidriga typer.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Tolerans
Av: Jorm 2008-01-09 Kl 02:35
 

Öppet sinne eller inte, du Moon den som skrev inlägget från början är ju annonym. Du som jag är ju intresserade av det som är det politiska och sätter det inte under skäppan på något sätt.
Om han/hon nu inte kan se skillnad på handikapp fysiskt (rörelsemässigt)(eller psykiskt(toleransmässigt) skall vi visa det för en då eller skall en gå till kvavs ensam i natten utan hjälp?
Jag tror att jag röstar för det, för petar på sin grannes strå utan att lyfta sin egen bjälke, så får man bli där, ute i kylan , ensam.
Jorm
(puss på dig Moon)


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Tolerans
Av: KarinSch 2008-01-09 Kl 10:11
 

Jag tänker så här, varför måste jag ha någon sorts gloria och vaa en god människa med föståelse för alla andra bara för att jag har ett funktionshinder. Jag måste väl inte vara en ängel, eller. Som alla andra i Sverige utan funktionshinder kan jag väl vara rasist, homofob, avsky grannen, tycka barn skriker och är jobbiga, avsky katter som skiter i min rabatt och ogilla ICA för att de fuskar med köttfärsen. Nu är jag inte något av det här, eller rättare sagt bara lite av allt det här, men min poäng är att jag inte är en god människa med full förståelse för alla bara för att jag är funktionshindrad, istället är jag en människa med ett funktionshinder som har vanliga fördomar, gillar och ogillar diverse saker, kan bära mig trevligt och socialt åt men även bli fly förbannad och verkligen slå under bältet.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Tolerans
Av: Mizhou 2008-01-09 Kl 14:37
 

KarinSch skrev:
Jag tänker så här, varför måste jag ha någon sorts gloria och vaa en god människa med föståelse för alla andra bara för att jag har ett funktionshinder. Jag måste väl inte vara en ängel, eller. Som alla andra i Sverige utan funktionshinder kan jag väl vara rasist, homofob, avsky grannen, tycka barn skriker och är jobbiga, avsky katter som skiter i min rabatt och ogilla ICA för att de fuskar med köttfärsen.


Jag tror att trådskaparen menar:
Vi vill ju att andra ska ha förståelse och respekt för oss funktionshindrade, och då bör ju visa försöka visa lite respekt mot andra också. Det finns ju ingen anledning till att hela världen ska respektera oss, om inte vi respekterar dem.

Med andra ord: Du behöver inte tycka bra om alla invandrare, homosexuella eller personer med andra funktionshinder än ditt eget, men man kan respektera dem ändå. Jag kan respektera en annan människas åsikt, även om jag inte delar denna åsikt. Jag kan respektera en annan människas religiösa övertygelse, trots att jag själv är ateist. Om du själv vill bli respekterad för den du är, så måste du ju också respektera andra för vilka de är.

Att repektera någon är inte detsamma som att tycka om personen. Säg att jag till exempel skulle tycka illa om dig. Trots det kan jag respektera dig och den du är, och därmed låta bli att trycka ner dig. Om jag inte gillar dig, så låter jag helt enkelt bli att umgås med dig, men jag skulle aldrig uttrycka mig på ett nedsättande sätt om dig. Du får vara den du är, och du får ha dina åsikter, och jag bryr mig inte ett dugg om det.

Självklart får du vara rasist eller homofob eller något annat. Att känna sig illa till mods i närvaro av en viss grupp personer kan man inte göra så mycket åt. Däremot måste man ju respektera att de finns, och inte sprida en massa propaganda om dem, eller ge dem nedsättande kommentarer.

Samma sak mot oss. Det finns säkert många som t.ex tappar aptiten på en restaurang för att det sitter en person i rullstol och dreglar vid bordet bredvid. Innebär det att man inte ska få gå på restaurang om man är CP-skadad? Jag tycker att de ska få gå på restaurang, och att de bör respekteras, men det hindrar ju kanske inte de som sitter runt om att bli äcklade för det. Kanske kan de som inte klarar av att se det, då sätta sig vid ett annat bord, eller sätta sig med ryggen mot den i rullstol eller så.

Kanske tar personen i rullstolen då illa upp, men man måste ju också respektera den som inte klarar av att äta, samtidigt som det sitter en framför en och dräglar.

Respekt måste vara ömsesidig. Som sagt så måste man inte tycka om alla, men man måste respektera att de har vissa rättigheter.

Om en homofob går på restaurang och ser två killar som kysser varandra, så är väl det ungefär samma sak som den som blir äcklad av den dreglande personen i rullstolen. Ska den som dreglar få gå på restaurang men inte de två homosexuella killarna?

Vi lever på samma jordklot, och det är otroligt att det ska vara så svårt att repsektera varandra.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Tolerans
Av: Moon 2008-01-09 Kl 15:01
 

Jorm skrev:
Öppet sinne eller inte, du Moon den som skrev inlägget från början är ju annonym. Du som jag är ju intresserade av det som är det politiska och sätter det inte under skäppan på något sätt.
Om han/hon nu inte kan se skillnad på handikapp fysiskt (rörelsemässigt)(eller psykiskt(toleransmässigt) skall vi visa det för en då eller skall en gå till kvavs ensam i natten utan hjälp?
Jag tror att jag röstar för det, för petar på sin grannes strå utan att lyfta sin egen bjälke, så får man bli där, ute i kylan , ensam.
Jorm
(puss på dig Moon)


Jag förstår tyvärr inte ditt inlägg, Jorm.

Jag vill också leva i en perfekt värld där alla respekterar varandra och behandlar varadra varsamt. Själv försöker jag vara .... detta men självklart klarar jag inte det utan uppför mig dåligt ibland och har inskränkta åsikter om mycket i tillvaron. Men jag håller i princip med den anonyme trådskaparen men jag tror inte vi människor funkar så men vi skall naturligtvis sträva efter det.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Tolerans
Av: Anonym[1] 2008-01-09 Kl 16:44
 

KarinSch skrev:
Jag tänker så här, varför måste jag ha någon sorts gloria och vaa en god människa med föståelse för alla andra bara för att jag har ett funktionshinder. Jag måste väl inte vara en ängel, eller. Som alla andra i Sverige utan funktionshinder kan jag väl vara rasist, homofob, avsky grannen, tycka barn skriker och är jobbiga, avsky katter som skiter i min rabatt och ogilla ICA för att de fuskar med köttfärsen. Nu är jag inte något av det här, eller rättare sagt bara lite av allt det här, men min poäng är att jag inte är en god människa med full förståelse för alla bara för att jag är funktionshindrad, istället är jag en människa med ett funktionshinder som har vanliga fördomar, gillar och ogillar diverse saker, kan bära mig trevligt och socialt åt men även bli fly förbannad och verkligen slå under bältet.



Det är klart att man som funktionshindrad har lika mycket rätt som alla andra att vara inskränkt.

Men min poäng är:

Om du inte visar tolerans,
så får du "skylla dig själv" om du själv inte blir bemött med tolerans.

Om du inte kan visa tolerans,
så ska du heller inte förvänta dig att andra människor visar någon förståelse för att samhället är otillgängligt etc.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Tolerans
Av: Anonym[1] 2008-01-09 Kl 16:46
 

Mizhou skrev:
Jag tror att trådskaparen menar:
Vi vill ju att andra ska ha förståelse och respekt för oss funktionshindrade, och då bör ju visa försöka visa lite respekt mot andra också. Det finns ju ingen anledning till att hela världen ska respektera oss, om inte vi respekterar dem.

Med andra ord: Du behöver inte tycka bra om alla invandrare, homosexuella eller personer med andra funktionshinder än ditt eget, men man kan respektera dem ändå. Jag kan respektera en annan människas åsikt, även om jag inte delar denna åsikt. Jag kan respektera en annan människas religiösa övertygelse, trots att jag själv är ateist. Om du själv vill bli respekterad för den du är, så måste du ju också respektera andra för vilka de är.

Att repektera någon är inte detsamma som att tycka om personen. Säg att jag till exempel skulle tycka illa om dig. Trots det kan jag respektera dig och den du är, och därmed låta bli att trycka ner dig. Om jag inte gillar dig, så låter jag helt enkelt bli att umgås med dig, men jag skulle aldrig uttrycka mig på ett nedsättande sätt om dig. Du får vara den du är, och du får ha dina åsikter, och jag bryr mig inte ett dugg om det.

Självklart får du vara rasist eller homofob eller något annat. Att känna sig illa till mods i närvaro av en viss grupp personer kan man inte göra så mycket åt. Däremot måste man ju respektera att de finns, och inte sprida en massa propaganda om dem, eller ge dem nedsättande kommentarer.

Samma sak mot oss. Det finns säkert många som t.ex tappar aptiten på en restaurang för att det sitter en person i rullstol och dreglar vid bordet bredvid. Innebär det att man inte ska få gå på restaurang om man är CP-skadad? Jag tycker att de ska få gå på restaurang, och att de bör respekteras, men det hindrar ju kanske inte de som sitter runt om att bli äcklade för det. Kanske kan de som inte klarar av att se det, då sätta sig vid ett annat bord, eller sätta sig med ryggen mot den i rullstol eller så.

Kanske tar personen i rullstolen då illa upp, men man måste ju också respektera den som inte klarar av att äta, samtidigt som det sitter en framför en och dräglar.

Respekt måste vara ömsesidig. Som sagt så måste man inte tycka om alla, men man måste respektera att de har vissa rättigheter.

Om en homofob går på restaurang och ser två killar som kysser varandra, så är väl det ungefär samma sak som den som blir äcklad av den dreglande personen i rullstolen. Ska den som dreglar få gå på restaurang men inte de två homosexuella killarna?

Vi lever på samma jordklot, och det är otroligt att det ska vara så svårt att repsektera varandra.


Tack! Du förtydligade det jag menade på ett väldigt bra sätt!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Tolerans
Av: Moon 2008-01-09 Kl 17:13
 

Anonym skrev:
Det är klart att man som funktionshindrad har lika mycket rätt som alla andra att vara inskränkt.

Men min poäng är:

Om du inte visar tolerans,
så får du "skylla dig själv" om du själv inte blir bemött med tolerans.

Om du inte kan visa tolerans,
så ska du heller inte förvänta dig att andra människor visar någon förståelse för att samhället är otillgängligt etc.


Detta är ju på olika "nivåer". Det måste ju vara helt ointressant om Göte 43 år i rullstol hatar bögar och araber - och när det gäller att planera samhället så att det blir tillgängligt för alla. Lika lite som att jag kräver att alla böga skall vara .... gulliga för att de skall få lov att existera och få ha sin kärlek i fred. Tillgänglighet, möjlighet att gifta sig med samma kön och liknande saker beslutas på regeringsnivå och kan inte blandas i hop med hur enskilda personer uppför sig.

Sedan kan man väl tänka sig en gudomlig rättvisa som ger inskränkte Göte en knäpp på näsan men inte skall tillgängligheten hänga på enskilda individers trevlighet/otrevlighet.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Tolerans
Av: KarinSch 2008-01-09 Kl 19:33
 

Mizhou skrev:
Jag tror att trådskaparen menar:
Vi vill ju att andra ska ha förståelse och respekt för oss funktionshindrade, och då bör ju visa försöka visa lite respekt mot andra också. Det finns ju ingen anledning till att hela världen ska respektera oss, om inte vi respekterar dem.


Kortar ner ditt inlägg men vill ha med en bit så att det syns vad jag svarar på. Självklart har du alldeles rätt i det du säger, men för mig är det normal artighet och det var inte så jag uppfattade trådskaparen, men jag kan ju ha missuppfattat helt och hållet. Jag fattade som att h-n hört några funkisar sitta och prata illa om invandrare och att man som funktionshindrad skulle stå över sådana saker. Det anser jag inte att vi gör eller ska behöva, vi är ju som folk i allmänhet, att man däremot inte behandlar någon illa när man står framför någon som man inte gillar för att den är homosexuell, invandrare eller funktionshindrad är för mig att man är normalt artig och väluppfostrad.
Så självklart ska man visa respekt gentemot alla människor men jag anser inte att det beror på att man har ett funktionshinder, jag anser inte att det är värre när någon med ett funktionshinder är respektlös än om någon annan är det.
Vet inte om det här blev så mycket tydligare men jag hoppas det.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Tolerans
Av: Anonym[1] 2008-01-10 Kl 19:18
 

Moon skrev:
Detta är ju på olika "nivåer". Det måste ju vara helt ointressant om Göte 43 år i rullstol hatar bögar och araber - och när det gäller att planera samhället så att det blir tillgängligt för alla. Lika lite som att jag kräver att alla böga skall vara .... gulliga för att de skall få lov att existera och få ha sin kärlek i fred. Tillgänglighet, möjlighet att gifta sig med samma kön och liknande saker beslutas på regeringsnivå och kan inte blandas i hop med hur enskilda personer uppför sig.

Sedan kan man väl tänka sig en gudomlig rättvisa som ger inskränkte Göte en knäpp på näsan men inte skall tillgängligheten hänga på enskilda individers trevlighet/otrevlighet.



Om Göte hatar bögar och araber så skrattar jag högt åt Göte när han möter en otillgänglig miljö i sin rullstol. Det ska han ha. Rätt åt honom.

Däremot är det tråkigt att det drabbar många andra samtidigt.

Jag valde att starta den här diskussionen under filosofi/psykologi,
inte under politik/tillgänglighet.

Min frågeställning handlar alltså överhuvudtaget inte om regeringsbeslut och tillgängligheten som politisk fråga.

Det är en filosofisk diskussion.
Den handlar just om enskilda personer,
hypotetiska sådana.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Tolerans
Av: Anonym[1] 2008-01-10 Kl 19:26
 

Anonym skrev:
Om Göte hatar bögar och araber så skrattar jag högt åt Göte när han möter en otillgänglig miljö i sin rullstol. Det ska han ha. Rätt åt honom.

Däremot är det tråkigt att det drabbar många andra samtidigt.

Jag valde att starta den här diskussionen under filosofi/psykologi,
inte under politik/tillgänglighet.

Min frågeställning handlar alltså överhuvudtaget inte om regeringsbeslut och tillgängligheten som politisk fråga.

Det är en filosofisk diskussion.
Den handlar just om enskilda personer,
hypotetiska sådana.



ska stå: "hypotetiska och riktiga personer".


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Tolerans
Av: Moon 2008-01-10 Kl 19:42
 

Anonym skrev:
Om Göte hatar bögar och araber så skrattar jag högt åt Göte när han möter en otillgänglig miljö i sin rullstol. Det ska han ha. Rätt åt honom.

Däremot är det tråkigt att det drabbar många andra samtidigt.

Jag valde att starta den här diskussionen under filosofi/psykologi,
inte under politik/tillgänglighet.

Min frågeställning handlar alltså överhuvudtaget inte om regeringsbeslut och tillgängligheten som politisk fråga.

Det är en filosofisk diskussion.
Den handlar just om enskilda personer,
hypotetiska sådana.


Göte är ju övertygad att han har rätt för så läser han sin Bibel. Vem har rätten att säga att han genom dessa åsikter har förverkat sin rätt i samhället? Vem avgör vilka åsikter som är rätt och fel? Om man bara har lite fel åsikter - får man ha det lite bättre då än den som tycker att Hitler var en go gubbe?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Tolerans
Av: Bodenkille 83 2008-07-10 Kl 23:37
 

Men eftersom rättigheter fastställs utifrån mänskligt godtycke. Så är det oundvikligen individer som skapar respekt för varandra genom tolerans. Rent principiellt så spelar det ingen roll vart beslutet fattas så länge det speglar människors intressen på en bred skala.

Beslut fattas av människor med behov och önskemål. Vinner man något av värde på att hävda sin rätt att hata, att neka andra deras rättigheter till ett värdigt liv, oavsett om man är homosexuell, av utländsk härkomst eller funktionshindrad etc? Om du inte visar respekt, är det då troligt att du får den?

Redigerat 2008-07-10 23:44


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Tolerans
Av: Shopoholic 2008-07-30 Kl 21:01
 

Exakt, för till syvende och sist är vi bara människor!

Det jag dock inte tycker om är när jag har träffat folk med funktionshinder som tycker att dom är värda mer än andra. Missförstå mig inte, men på något sätt "söker" dom efter diskriminering mot dom(att dom har samma rättigheter som alla andra) istället för att njuta. Jag vet inte om ni förstår men jag kan inte förklara det bättre.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Tolerans
Av: Moon 2008-01-09 Kl 15:05
 

Anonym skrev:


borde man inte börja med att visa tolerans först?



Hur mycket tolerans skall jag visa för att få komma in på kvarterskrogen? På gymnasieskolan?

Vem avgör om mina åsikter är fel eller vid detta tillfället fullkomligt rätt? Vad är rätt att tolererar? Skall jag tolerara allt? Var går gränsen? Vem har tolkningsföreträde?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Tolerans
Av: Anonym[1] 2008-01-10 Kl 19:22
 

Moon skrev:
Hur mycket tolerans skall jag visa för att få komma in på kvarterskrogen? På gymnasieskolan?

Vem avgör om mina åsikter är fel eller vid detta tillfället fullkomligt rätt? Vad är rätt att tolererar? Skall jag tolerara allt? Var går gränsen? Vem har tolkningsföreträde?



Om du bemödar dig om att läsa det första inlägget,
så kanske du ser att diskussionen inte handlar om att visa tolerans mot otillänglighet.

Det handlar om tolerans mot andra människor.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Tolerans
Av: Moon 2008-01-10 Kl 19:38
 

Anonym skrev:
Om du bemödar dig om att läsa det första inlägget,
så kanske du ser att diskussionen inte handlar om att visa tolerans mot otillänglighet.

Det handlar om tolerans mot andra människor.


Jag tycker att alla människor skall vara toleranta och hyggliga mot varandra och respektera dem som är olika en själv.

Men vad skall vi göra mot dem (oss) som när en liten fördom under blusen trots allt?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Tolerans
Av: Bodenkille 83 2008-07-12 Kl 14:11
 

Insiktsfull med rätt att visa intolerans? Bör man inte jobba på sina brister hellre än att rättfärdiga dem?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Tolerans
Av: Moon 2008-07-15 Kl 15:57
 

Bodenkille 83 skrev:
Insiktsfull med rätt att visa intolerans? Bör man inte jobba på sina brister hellre än att rättfärdiga dem?


Detta var en så gammal tråd att jag få be dig utveckla dig lite mer innan jag svarar - om nu ditt svar var riktat till mig.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Tolerans
Av: Bodenkille 83 2008-07-18 Kl 22:31
 

Du skriver om avundsjuka, hat och intolerans som en slags rättighet, tycker det är lite förbryllande bara.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Tolerans
Av: Bodenkille 83 2008-07-18 Kl 22:34
 

Jag påstår inte att jag är utan brister heller, men jag försöker hellre överbrygga dem än rättfärdiga dem.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Tolerans
Av: Moon 2008-07-19 Kl 21:48
 

Bodenkille 83 skrev:
Du skriver om avundsjuka, hat och intolerans som en slags rättighet, tycker det är lite förbryllande bara.


TS skrev "De flesta funktionshindrade vill förbättra tillgängligheten, bli respekterade, accepterade, förstådda och så vidare.
När jag var medlem i en handikappidrottsklubb,
hörde jag ofta en klick personer uttala sig väldigt nedsättande om icke-svenskar.
Å ena sidan var det befriande att höra funktionshindrade vara "precis som alla andra".
Å andra sidan var det beklagligt att höra den typen av kommentarer.
Om man vill bli tolererad för den människa man är,
borde man inte börja med att visa tolerans först? "


Detta svarade jag på att alla människor kan vara mer eller mindre intoleranta och fördomsfulla. Det vore väldigt fel om vi funkisar skulle ha mer krav på oss än andra att vara snälla och godhjärtade för att vi få t ex tillgänglighet. Även om jag tycker hur illa som helst om en elak invalid, så skall jag som handläggare inte lägga någon värdering i det när det gäller att te x anpassa hennes hem.

Så ja, jag tycker faktiskt att man som funkis har lika stor rätt som någon annan att vara hatisk, avundsjuk, intolerant och att vara en stor skithög. Däremot är det ju inget jag rekommenderar eller tycker är bra och man skall dömas lika hårt som någon annan om man bryter mot ngn lag. Men man skall inte tvingas vara snäll för att få använda en handikapptoalett.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Tolerans
Av: Anonym[1] 2008-07-19 Kl 23:44
 

Moon skrev:
TS skrev "De flesta funktionshindrade vill förbättra tillgängligheten, bli respekterade, accepterade, förstådda och så vidare.
När jag var medlem i en handikappidrottsklubb,
hörde jag ofta en klick personer uttala sig väldigt nedsättande om icke-svenskar.
Å ena sidan var det befriande att höra funktionshindrade vara "precis som alla andra".
Å andra sidan var det beklagligt att höra den typen av kommentarer.
Om man vill bli tolererad för den människa man är,
borde man inte börja med att visa tolerans först? "


Detta svarade jag på att alla människor kan vara mer eller mindre intoleranta och fördomsfulla. Det vore väldigt fel om vi funkisar skulle ha mer krav på oss än andra att vara snälla och godhjärtade för att vi få t ex tillgänglighet. Även om jag tycker hur illa som helst om en elak invalid, så skall jag som handläggare inte lägga någon värdering i det när det gäller att te x anpassa hennes hem.

Så ja, jag tycker faktiskt att man som funkis har lika stor rätt som någon annan att vara hatisk, avundsjuk, intolerant och att vara en stor skithög. Däremot är det ju inget jag rekommenderar eller tycker är bra och man skall dömas lika hårt som någon annan om man bryter mot ngn lag. Men man skall inte tvingas vara snäll för att få använda en handikapptoalett.



Man behöver inte vara snäll,
men om man själv är intolerant så borde man ha förståelse för att andra är intoleranta mot handikappade.
Som intolerant handikappad borde man alltså ha förståelse för att andra skiter i otillgängligheten.

Var hur intolerant du vill,
men förvänta dig inte att icke-handikappade ska tillmötesgå önskemålen om tillgänglighet isåfall.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Tolerans
Av: Sm2aye 2008-07-19 Kl 23:58
 

Anonym skrev:
Man behöver inte vara snäll,
men om man själv är intolerant så borde man ha förståelse för att andra är intoleranta mot handikappade.
Som intolerant handikappad borde man alltså ha förståelse för att andra skiter i otillgängligheten.

Var hur intolerant du vill,
men förvänta dig inte att icke-handikappade ska tillmötesgå önskemålen om tillgänglighet isåfall.

Vad trevligt att läsa detta inlägg som jag citerar här Anonym.. så förståndigt sagt.
Skulle vara intressant att ditt användarnamn fanns med istället för Anonym.. bättre lycka nästa gång.

Redigerat 2008-07-20 00:29


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Tolerans
Av: Anonym[1] 2008-07-20 Kl 00:27
 

Sm2aye skrev:
Vad trevligt att läsa detta inlägg som jag citerar här Anonym.. så förståndigt sagt. Ros
Skulle vara intressant att ditt användarnamn fanns med istället för Anonym.. bättre lycka nästa gång.



Vad är det som är intressant med mitt användarnamn?
Du känner ändå inte mig och vi kommer aldrig att träffas i verkligheten.
Vad som räknas är vad jag tycker, inte vilket påhittat alias jag använder.

Om du har synpunkter på anonym-funktionen så tycker jag att du ska ta det med admins eller i forumet "Om funktionshinder.se".

Det är jävligt tröttsamt att vissa personer måste kommentera varje gång någon skriver anonymt.
Det hör inte till ämnet.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Tolerans
Av: Sm2aye 2008-07-20 Kl 00:30
 

Hoppsan!
Ja jag har redigerat inlägget nu..
Som sagt bättre lycka nästa gång.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Tolerans
Av: Bodenkille 83 2008-07-20 Kl 01:51
 

Eftersom du beskriver socialt, missanpassat beteende som en slags rättighet, så kan du inte heller vänta dig att få dina egna rättigheter respekterade, förutsatt att tesen ifråga färgar sättet du bemöter andra människor på. Om du inte tar hänsyn genom tolerans gentemot andra, är det inte heller rimligt att förvänta sig respekt från sin omgivning .

Sen att även funktionshindrade är mänskliga de med, med allt som tillkommer bör vara en självklarhet. Men rätten att få vara innebär inte ett rättfärdigande av att uppföra sig som skit.

Tycker du målar in dig i ett hörn genom att yrka på den rätten om jag ska vara helt ärlig.

Redigerat 2008-07-20 01:54


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Tolerans
Av: KarinSch 2008-07-20 Kl 08:10
 

Nedanstående är hämtat från Vikipedia ang. ordet tolerans, föruyom nedanstående inlägg fanns även om tolerans mot droger och läkemedel samt tolerans i tekniskbemärkelse med det hör inte hemma i den här diskussionen.
Tolerans handlar alltså inte om att vara snällare än andra utan om att acceptera något avvikande, inte att man måste gilla det. Dvs om jag har grannar som t.ex. är homo så innebär tolerans att jag behandlar dem vettigt och med respekt, att jag tillåter dem att leva sitt liv som de vill, det innebär inte att jag måste slåss för deras rätt eller gå på Pridefestivalen för deras skull, jag kan till och med säga att jag ogillar bögar utan att vara intolerant, men jag kan inte jobba för att deras liv ska förstöras för då handlar det inte längre om tolerans utan om diskriminering.
Som Moon skrev kan man alltså vara lika elak och inskränkt som alla andra som funktionshindrad men för den skull ändå tolerant. Det finns sura bittra intoleranta bögar, funkisar och vanligt folk, gör oss inte till änglar för det är vi inte. Jag försöker tolerera de flesta människor, har dock svårt för egoister, besservissrar och intoleranta människor. Dock har jag full förståelse för de som inte gillar allt de inte förstår som t.ex. personer med funktionshinder (medias fel som ofta får med att vi minsann får ALLT från staten, konstigt att folk blir sura! Det hade jag med blivit om jag inte vetat bättre), invandrare (får också allt från staten, iallafall enl. de svenskar som har det väldigt svårt i vårt land) Om man faktiskt är säker på att någon som kommer hit från ettt annat land får mer än man själv har är det klart man blir sur, men det behöver inte betyda att man blir rasist och slår ner någon, man kan fortfarande hälsa vänligt när man möts i hissen, dvs. man är tolerant men gillar inte dem.

För att klargöra har jag inga fördomar vare sig mot bögar eller invandrare men det betyder inte att jag gillar alla bögar eller alla invandrare, jag gillar inte alla icke funktionshindrade eller icke funktionshindrade heller men jag tolererar deras existens och slåss alltid för deras rätt till ett bra liv.

Samhälle
Samhällelig tolerans betecknar att samhället accepterar andra politiska åsikter, religioner och etniciteter än de som för tillfället är dominerande. Begreppet är närbesläktat med politisk liberalism.


Humanism
Individuell tolerans betecknar en människa som accepterar att människor i hennes omgivning avviker från denne själv och hennes primära etnicitet på olika sätt.

Övrigt
Tolerans misstolkas ofta som acceptans eller synkretism.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Tolerans
Av: Bodenkille 83 2008-07-22 Kl 23:30
 

Hat brukar ofta manifesteras i form av tex intolerans. Att man känner är en sak, men det ger en inte rätt att ge utlopp för negativa känslor så att det drabbar ens omgivning.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp



Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: Ny syn på mentalhälsovården.
Av: Jag Janne 2007-12-18 Kl 23:59
huvudinlägg

Hejsan,

Hoppas det är bra med dig Glad smiley

Har du lust att läsa en bok som visar den mörka sidan av psykiatrin och psykololgin?

Ja då rekommenderar jag starkt författaren Peter Anstrin. Har har skrivit två böcker.
"Ett sekel med psykiatrin. Del 1. - männen bakom Hitler". Den som jag läser heter "Ett sekel med psykiatrin. Del 2 - psykiatrin i statens tjänst".

Anstrin går igenom psykiatrin och psykologins mörka historia och det destruktiva inflytande de har på vårt samhälle.
Han börjar från början med psykiatrins bisarra metoder som t.ex. piskning, brännmärkning, snurrstolar osv.

Psykiatriker var starka anhängare av rashygienen (en ideologi som menar att vissa raser och vissa människor är mindre värda än andra).I början på 1900-talet fick denna ideologi stark medvind – mycket tack vare psykiatrin.

Här nämns den tyska psykiatrin från år 1939 som sökte efter en lösning på problemet med ”de obotligt mentalsjuka, som var en belastning för det tyska folket."Lösningen blev T4-gruppen.T4-gruppen bestod av psykiatriker.Dessa psykiatriker dömde mentalpatienter till döden genom bl.a. svält,gift och exekution. Närmare 200 000 människor avrättades.Sedan blev psykiatrikerna flyttade till koncentrationslägren och fortsatte där.

I ”Mein Kampf ”så hyllar Hitler rashygienen.

Psykologi och apartheid.dr Henrik Verwoerd – Sydafrikas premiärminister 1958–1966 – var utbildad psykolog. Han var också mannen bakom det rasistiska apartheid-systemet.Verwoerd studerade psykologi i universiteten i Hamburg, Berlin samt Leipzig.Dessa universitet var starka anhängare av rashygienen vid den tidpunkten.

Vita och svarta skulle utvecklas på var sitt håll i samhället.Han sade bl.a.:”Denna segregationspolitik (apartheid) tar bestämt avstånd från några som helst försök till likställdhet.” Verwoerd täckte också av ett minnesmärke där det stod:”Detta monument (minnesmärke) symboliserar vår avsikt att förbli en vit nation.”

Verwoerd förklarade helt öppet att svarta aldrig skulle få samma förmåner som vita. Och de svarta fick således stränga restriktioner.Anstrin menar här att detta förtryck är källan till de problem som Sydafrika står med idag. Sydafrika med dess huvudstad Johannesburg är ett av världens våldsammaste länder.

Psykiatrin, elchocker och lobotomi i Norge.
Joar Tranoy – en forskare från Norge – skriver i sin undersökning ang. lobotomeringen på Gaustad sjukhus i Oslo:”Av de första 35 kvinnorna som opererades så dog 18. De blödde ihjäl p.g.a. den klumpiga tekniken.”

Joar skriver vidare ang. lobotomin att bl.a. så användes transorbital lobotomi (vilket betyder att man kör in ett vasst verktyg – ismejsel har använts – genom ögonhålans övre del). Där skar man av nervtrådarna mellan loberna – i blindo..

Psykologiska skoltester.

Här är några exempel på frågor från psykologiska skoltester från USA.
Dessa frågor var ämnade åt lågstadieelever:

Jag undrar om jag utvecklas normalt sexuellt.
Jag tänker på sex en stor del av tiden.
Jag undrar om högskoleelever bör hångla och älska.

Inte direkt passande för barn i lågstadiet – eller hur?


Psykiatri, psykologi och psykofarmaka.

Jag tycker det är tråkigt att psykdoktorerna har gett sig på barnen med Ritalina (som är ett amfetamin).
Jag såg ett TV-program om ett värstingfängelse i USA. Där hade ledningen problem med att det florerade droger där – Ritalina bland annat. Lite konstigt att småbarn och förhärdade brottslingar använder samma preparat? Personligen tror jag inte så värst mycket på det "vetenskapliga" underlaget.

Jag undrar om riks-föreningen Attention hade varit lika mån om barnen om det inte hade varit sponsrade av läkemedelsbolag? Jag har lite svårt att tro det.

Jag tittade lite på Attentions hemsida och kunde där läsa några av symptomen på s.k. neuropsykiatriska barn.

Det står bl.a.:"En del barn år påtagligt överaktiva, .Barnet springer runt, hoppar från en aktivitet till en annan, hamnar lätt i konflikter med de andra barnen och ter sig allmänt splittrat. Vissa barn kan få häftiga utbrott och ofta förstår inte omgivningen varför."

"Andra barn kan vara alldeles för passiva, drömmande och ibland tidvis avskärmade. Att inte förstå sig på hur man anpassar sig i en grupp är vanligt och många barn vet inte hur man gör när man leker. En del barn är motoriskt klumpiga."

"Kamratkonflikter är vanligt. Många barn med neuropsykiatriska funktionshinder har inlärningssvårigheter. Dessa kan ha olika bakgrund: läs- och skrivsvårigheter, svårigheter att förstå, koncentrationssvårigheter."

"Konflikter i samband med läxläsning är vanligt. En del barn är lite udda, har ovanliga intressen som de gärna sysselsätter sig med ensamma. Konsekvenserna av deras problem är i allmänhet uppenbara med dåligt självförtroende som följd. En del tonåringar lider av depressioner och utanförskap. De impulsiva barnen kan lätt hamna i olämpliga kamratgäng, med risk för socialt gränsöverskridande beteenden och ibland kriminella handlingar. De mer inåtvända blir alltmer ensamma, såvida de inte via sina intressen kan upprätthålla kamratkontakter."

Min kommentar:
Hur vanligt är det inte med barn som t.ex. "hoppar från en aktivitet till en annan" eller "har läs- och skrivsvårigheter" eller "koncentrastionssvårigheter" osv, osv. Men att säga att ett barn är "sjukt" bara därför (och ge det en diagnos som t.ex. DAMP eller liknande) tycker jag är ganska lumpet.

Vad är lösningen? Att ge barnet kemikalier? Det blir ett fint samhälle vi får där alla får kemikalier om det uppvisar lite udda fenomen.

Jag har hört historier från USA där föräldrar förvägrats vårdnaden om barnet eftersom de inte ville att han skulle använda amfetamin. Mysigt...

Ett ganska stort kapitel med psykiatri, psykologi och psykofarmaka finns med i denna bok.

Jag tycker det är en jättebra bok som jag rekommenderar. Vill ni läsa kritiskt om psykiatrin och psykologin så har ni en sådan bok här.

Med vänlig hälsning

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Ny syn på mentalhälsovården.
Av: MissIndependent 2007-12-19 Kl 16:22
 

Intressant! Jag ska nog ta och läsa dom Glad smiley
Ja det är märkligt det där med amfetamin, men de här tabletterna man ger till bokstavsbarnen innehåller en såpass liten dos och det har visat sig att det ger motsatt effekt mot vad affe egentligen gör, dvs det är lungnande.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Ny syn på mentalhälsovården.
Av: Munken 2007-12-20 Kl 00:37
 

MissIndependent skrev:
Intressant! Jag ska nog ta och läsa dom Glad smiley
Ja det är märkligt det där med amfetamin, men de här tabletterna man ger till bokstavsbarnen innehåller en såpass liten dos och det har visat sig att det ger motsatt effekt mot vad affe egentligen gör, dvs det är lungnande.


Amfetamin är lugnande om tar det i föreskrivna doser. Vet en del AS och ADHD människor (vuxna) med missbrukarbakgrund som skaffar "mediciner" på gatan det blir det INTE bättre av.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Ny syn på mentalhälsovården.
Av: DodeN 2007-12-20 Kl 12:31
 

Nu ska vi ta och lugna ner oss lite.

Det anfetamin man ger till personer med neuropsykiatriska funktionhinder är en sådan liten dos att det inte ger beroende. Utan precis som andra läkemedel så påverkar det signalsubstanserna och annat i kroppen och ger ett lugn. Det är inte bara barn som tar det utan även vuxna. Dock inte dem med bara AS, då det inte finns några mediciner för denna grupp.

Självklart ska man vara försiktig med mediciner till barn överhuvudtaget, men att koppla ihop den medicin som personer med ADHD får med tunga missbrukare är så tråkigt. För om medicinen hjälper, och det gör den för många är det inte bra då?

Det finns ju personer som missbrukar morfin, ska vi inte ge det till folk som har smärtor då?

"Min kommentar:
Hur vanligt är det inte med barn som t.ex. "hoppar från en aktivitet till en annan" eller "har läs- och skrivsvårigheter" eller "koncentrastionssvårigheter" osv, osv. Men att säga att ett barn är "sjukt" bara därför (och ge det en diagnos som t.ex. DAMP eller liknande) tycker jag är ganska lumpet."

Ja, dem flesta barn har koncentrationssvårigheter och hoppar från en aktivitet till en annan. Men det handlar inte om det, det handlar om att man gör det så mycket att det blir ett handikapp. Gissar att du aldrig har träffat ett sådant hyperatktvit barn eller vuxen.

Jag har levt hela mitt liv och trott att jag varit dum i huvudet och lat. För det är vad folk har sagt. Nu har jag fått min ADHD diagnos och äntligen förstått att jag är smart och inte lat. Jag har fått hjälp och kan plugga och skaffa mig ett liv.

Ingen kan sätta sig in i hur fördjävligt det är att vara hyperaktiv och ha koncentrationssvårigheter. Jag kan inte sitta och titta på en hel film på tv utan att vara tvungen att gå upp och röra på mig etc.

Inte säger man till någon som tex. har epilepsi att dem ska skärpa sig så försvinner anfallen, där ger man mediciner som kan ha värre biverkningar än ritalina och liknande.

Jag är så trött på att andra människor inte vill förstå att dolda handikapp är precis som andra handikapp. Att det nu visar sig finnas ett läkamedel som hjälper som har missbrukats gör inte läkemedlet mindre viktigt.

Sen får inte alla amfetamin, långt ifrån. Själv får jag annat stöd och det fungerar för mig.

Sen är USA och sverige inte samma land... dem regler som gäller där ang. anfetamin gäller INTE här. Så tyck gärna saker om det men lämna attention ifred. Dem gör ett kanonjobb.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp



Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: Mognad?
Av: MissIndependent 2007-10-05 Kl 12:59
huvudinlägg

Längesen någon skrev nåt i denna kategori nu...
Jag kom att tänka på en grej, när jag läste i en annan forumkategori att någon skrev att hon hade mognat tidigare än om hon ej haft fh. Och just det har jag läst av andra tidigare också. Så jag är bara nyfiken, hur menar ni rent konkret att ni mognat snabbare pg a ert funktionshinder?

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Mognad?
Av: Garnet 2007-10-05 Kl 13:06
 

Beror på hur du menar med mognat?! För rent fysiskt så utvecklas vi med ryggmärgsbråck tidigare och kommer t ex i målbrott och får mens tidigare än andra ungdomar.

Men menar du med mognat att man kanske verkar ibland äldre och mognare i just den meningen att man kanske varit med om mycket i sitt liv, då kan jag ej riktigt hålla med för min egen del. För i det fallet tycker jag oftast att jag är på samma nivå som andra i min ålder och t o m ibland rätt osäker på mig själv.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Mognad?
Av: Elwah 2007-10-14 Kl 02:29
 

Garnet skrev:
Beror på hur du menar med mognat?! För rent fysiskt så utvecklas vi med ryggmärgsbråck tidigare och kommer t ex i målbrott och får mens tidigare än andra ungdomar.


Nej, det gör "vi" med ryggmärgsbråck inte.
"Ni" med shunt, kan möjligen göra det, med det är inte alls säkert heller.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Mognad?
Av: Garnet 2007-10-14 Kl 10:25
 

Elwah skrev:
Nej, det gör "vi" med ryggmärgsbråck inte.
"Ni" med shunt, kan möjligen göra det, med det är inte alls säkert heller.


Det fick då jag till svar när jag började komma i puberteten av läkare. Men det är förstås olika från individ till individ förstås. För jag ifrågasatte mycket som hände mig då och fick till svar att ungdomar med ryggm.bråck utvecklas tidigare än ungdomar utan det.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Mognad?
Av: _Anna_ Elisabeth 2007-10-14 Kl 11:08
 

Garnet skrev:
och fick till svar att ungdomar med ryggm.bråck utvecklas tidigare än ungdomar utan det.

Vad Elwah syftar på är att han menar ungdomar med ryggmärgsbråck OCH shunt kommer i puberteten tidigare än andra. Det är shunten som påverkar hypofysen - inte själva ryggmärgsbråcket i sig! Glad smiley

Det är som att säja "rörelsehindrade" och att alltid-alltid-alltid syfta på rullstolsburna! Arg smiley Stora öppna ytor i en tågvagn (Öresundståg) är INTE till att underlätta för rörelsehindrade generellt, möjligvis underlättar det för rullstolburna.

Därmed givetvis inte sagt att man inte ska anpassa för rullstolsburna, men jag stör mig något oerhört på att myndigheter sätter likamedtecken mellan att vara rörelsehindrad och att vara rullstolsburen. Osäker smiley

// A E

Redigerat 2007-10-14 11:17


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Mognad?
Av: Vejron 2007-10-05 Kl 13:44
 

MissIndependent skrev:
Längesen någon skrev nåt i denna kategori nu...
Jag kom att tänka på en grej, när jag läste i en annan forumkategori att någon skrev att hon hade mognat tidigare än om hon ej haft fh. Och just det har jag läst av andra tidigare också. Så jag är bara nyfiken, hur menar ni rent konkret att ni mognat snabbare pg a ert funktionshinder?


Det är ju egentligen svårt att veta eftersom vi ju inte har något parallellt liv att jämföra med, men jag kan känna att jag mognat socialt väldigt fort eftersom jag tvingats möta en massa nya människor hela tiden pga mitt funktionshinder; handläggare, AT, sjukgymnaster, läkare, you name it....Sen alla gånger jag blivit lämnad på sjukhus, alla operationer som jag tvingats genomgå....Men som sagt, jag kunde ju haft erfarenheter som gjort att jag mognat tidigt, även om jag fötts utan funktionshinder.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Mognad?
Av: MissIndependent 2007-10-05 Kl 13:44
 

Jag syftar främst på den psykiska mognaden, och det där med att " tvingas omvärdera saker i livet" funktionshinder, (citat från någon krönika jag har läst). Och detta med omvärdering kan jag ju förstå i de fall där man blir skadad senare i livet, men om man är född så och inte vet något annat? Då förstår jag inte riktigt hur man menar.

Visst har vi med fh fått vara med om mycket och annorlunda saker i livet än ickefunkisar i vår ålder. Som läkarbesök, operationer och annorlunda möten. Men jag skulle nog hellere säga att det gett mig mer kunskap och erfarenhet än mognad. Fast, erfarenhet och kunskap är väl en väg mot mognad... hmm.

När jag ser till mig själv och jämför mig med jämnåriga vad äller arbete, plugg, relationer, uppväxten, då får jag nog erkänna att jag är "omognare".

- Uppväxten. Det ansvar man får hemma t ex städning, ansvar för pengar och förtroende att få göra saker, har enorm betydelse för den framtida mognaden. Jag var överbeskyddad och slapp ofta undan saker p g a mina funktionshinder. Ingen förväntade sig att jag skulle städa mitt rum så då gjorde jag inte heller det.

- Skolan. Under grundskolan hade jag alltid assitenter som hjälpte mig och tog allt ansvar för mig, jag blev därmed förslappad, och tog inte mycket ansvar alls. Lyckligtvis kunde jag hantera övergången till högstadiet och sedan gymnasiet och det ökade ansvaret bra. Fast i nian hade jag en assitent som nästan satt i knät på mig under lektionerna, så jag FICK inte ta ansvar då jag väl ville visa att jag kunde det!

- Arbetslivet. Jag har mycket dåliga arbetslivserfarenheter, och har p g a alltför kortvariga praktiker och anställningar aldrig kommit in i rollen som ansvarstagande arbetande. Genom sjuk- eller aktivitetsersättning är det lätt att man bara går omkring och "glassar runt" och man bekymrar sig inte över ekonomin då liksom.


-Relationer. Vänner hade jag inte mycket av som liten och fick aldrig lära mig att handskas med vänskapens svåra hantverk. Har inte heller haft många partners.

Nu i vuxen ålder har jag många vänner, sköter mitt hem och min ekonomi och har egen firma. Varför jag tog upp de här yttre faktorerna beror på att jag vet att det är såhär för väldigt många med funktionshinder. Så då känns det på något sätt lättare för mig att köpa om någon säger att de mognat senare... kanske låter hemskt att säga men...

Om jag tvingats omvärdera saker i livet p g a mina fh det kan jag ju knappast säga något om eftersom jag har alltid levt såhär. Möjligen hade jag kanske haft körkort, och inte tänkt att "gud vad onödigt att folk ska nålla på och ha med bilen överlallt i stan etc, det finns ju kollektivtrafik för f*n!"
Något annat kommer jag inte på.

Om man då bortser från allt det som jag skrev och helt återgår till huvudfrågan: att mogna och omvärdera saker i livet. Skulle bara vara intressant att läsa era tankar och erfarenheter av det!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Mognad?
Av: KarinSch 2007-10-05 Kl 16:22
 

Svårt, jag mognade nog tidigt just för att min mormor och morfar (som jag bodde hos) insåg att det var extra viktigt att jag lärde mig att klara mig själv, fick själv städa och hjälpa till som alla andra barn. Att sen både de och min mamma dog innan jag fyllt 20 gjorde med att jag mognade, fanns liksom inget val.
Däremot gjorde sjukhusbesök mycket omogen, de startade istället en ångest inom mig som gör att jag fast jag är 50 blir som en rädd barnunge varje gång jag blir sjuk, och fast mitt mogna vuxna jag säger att det inte är som när jag var barn förvandlas jag till en gråtande livrädd liten tös som känner sig totalt övergiven.
Däremot om mogen innebär allvarlig och tråkig så kan jag tack och lov dementera att jag är mogen, men erfaren, klok och förstående blir man av upplevelser i livet, men om det har till följd av funktionshindret eller andra saker man går igenom vet jag inte.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Mognad?
Av: Thomas 2007-10-06 Kl 01:09
 

Ja precis, vad är 'psykisk mognad'? Är det när man blivit förstörd? Blinkande smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Mognad?
Av: Rosetta 2007-10-08 Kl 13:18
 

Mognad kan ha olika betydelse. Om man har haft täta sjukhusvistelser, smärta etc kan man vara mogen på ett sätt men man kanske har misat den sociala biten om man har varit mycket ensam och fysiskt beroende av andra


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Mognad?
Av: Garnet 2007-10-08 Kl 13:25
 

Rosetta skrev:
Mognad kan ha olika betydelse. Om man har haft täta sjukhusvistelser, smärta etc kan man vara mogen på ett sätt men man kanske har misat den sociala biten om man har varit mycket ensam och fysiskt beroende av andra


exakt så menade jag men kunde då ej uttrycka mig i ord fast jag i huvudet visste hur jag själv menade. Tack för hjälpen.
Kram


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Mognad?
Av: Thomas 2007-10-08 Kl 23:57
 

Jag anser mig inte mognare än dem i min ålder - snarare tvärtom faktiskt. När jag var mindre minns jag att jag ofta tyckte att 'de andra' kunde bete sig fånigt men det gjorde jag med, om än på ett annat sätt. Numera funderar jag nästan på om jag inte halkat efter ordentligt på ett par plan, hehe. Men en sak är säkert: Jag är inte normal. Hur kan jag vara det med det jag fått gå genom? Jag har ju aldrig varit normal och kommer aldrig bli. Om det sen gjort mig mer eller mindre mogen vettetusan. Glad smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Mognad?
Av: Moon 2007-10-10 Kl 10:56
 

Jag tror att det kan vara svårt att mogna med alla dessa "experter" runt om sig som säger till vad man skall göra - om man t ex går på något av riksgymnasierna. Eller om man pga sitt funktionshinder inte kan hänga på sina kamrater (eller inte har några kompisar öht). Förväntningar från föräldrar och omgivning är oerhört viktig - är dessa att man inte klarar av ngt så är det nog väldigt svårt att hänga med i sin åldrsmognad.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Mognad?
Av: Elwah 2007-10-14 Kl 02:45
 

Moon skrev:
Jag tror att det kan vara svårt att mogna med alla dessa "experter" runt om sig som säger till vad man skall göra - om man t ex går på något av riksgymnasierna. Eller om man pga sitt funktionshinder inte kan hänga på sina kamrater (eller inte har några kompisar öht). Förväntningar från föräldrar och omgivning är oerhört viktig - är dessa att man inte klarar av ngt så är det nog väldigt svårt att hänga med i sin åldrsmognad.


Riksgymnasiet för mig var bara positivt (men är mycket medveten om att det verkligen inte passar alla, jag gick dessutom i en "vanlig" klass, men bodde på elevhemmet). Jag fick reda på att jag klarade mig själv. Jag var redan rätt "mogen" pga min mammas speciella uppfostran innan jag började på gymnasiet. Men riksgymnasiet gjorde att jag mognade in i mig själv, jag hade aldrig haft vänner med fh innan gymnasiet. Och jag värderar dem så otroligt högt för de har verkligen hjälpt mig att förstå att jag är normal. Som person var jag nog "klok" och säker i mig själv rätt tidigt, men förhållandet till mitt funktionshinder hade jag aldrig ens reflekterat över innan jag träffade andra i samma sits. Jag insåg då att det stört mig hela mitt liv utan att jag visste om det och nu mår jag mycket bättre.

Många kom till riksgymnasiet och kunde inte lägga upp mat på tallriken själv, trots att funktionshindret satt från höften och ner. Till följd av föräldrarnas sätt att uppfostra är min vilda gissning. När sådant hände på vårat elevhem var det säkert jobbigt för personen ifråga när personalen skarpt sa till "Försök själv en gång, går det åt helvete hjälper jag dig". Precis som min mamma sa till mig i hela mitt liv. Jag har alltid fått försöka själv, och aldrig fått höra "det där klarar inte du". Jag fick höra det en enda gång på elevhemmet i gymnasiet. Men då sa jag ifrån ordentligt, vi var faktiskt delvis där för att lära oss att göra vardagliga saker så mycket som möjligt själva.

Många kom dit och hade aldrig haft en vän, aldrig lärt sig sminka sig eller ens klä på sig fast de faktiskt knappt var särskilt funktionshindrade. På RH var det många som fick lära sig att ta ansvar för sig själv. Och få många kompisar som nog är den viktigaste delen i "mognaden" i tonåren.
Och de flesta jag känner gick ut från riksgymnasiet 3-4 år senare som "vanliga" 19-20-åringar (som både kunde tvätta, diska, laga mat, lägga upp maten OCH skära sitt kött själv!) och många av dem hade kommit dit som 4-åringar och levt så i 16 år, vilket de aldrig behövt göra egentligen om inte alla runt omkring dom förstorat upp deras funktionshinder till en kronisk koma.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp



Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: Vem har du varit i tidigare liv?
Av: Moon 2007-07-08 Kl 17:17
huvudinlägg

Och var du funktionshindrad även då? Testa det på. http://www.hypnosissessions.com/past_life_regressi
on.htm


det funkar inte på min gamla dator så än har jag inte testat själv.

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Vem har du varit i tidigare liv?
Av: Lilleman 2007-07-15 Kl 01:06
 

Moon skrev:
Och var du funktionshindrad även då? Testa det på. http://www.hypnosissessions.com/past_life_regressi
on.htm


det funkar inte på min gamla dator så än har jag inte testat själv.


haha jag vågar inte!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Vem har du varit i tidigare liv?
Av: Nietzsche 2008-06-15 Kl 02:21
 

Enkelt.

Den tyska filosofen Nietzsche.

Jämnför hans dödsdatum med mitt födelsedatum o dra din egen slutsats:

F. Nietzsche död: den 25 augusti 1900.

A. Lindens födelsedatum: den 25 augusti 1980

Enligt de flesta rekarnationsteorier lär det ta cirka 60-80 år för en själ att "tanka ner" sig själv o förbereda sig för sin återfödelse, så vem vet? Blinkande smiley

A-d-RYAN Linden


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Vem har du varit i tidigare liv?
Av: G-man 2008-06-16 Kl 11:35
 

HA!

Igår så tänkte jag faktiskt att Nietzsche var minsann ett ovanligt seriöst alias! Nu förstår jag varifrån du fick det! Glad smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Vem har du varit i tidigare liv?
Av: Vejron 2008-06-15 Kl 11:39
 

Min dator är drygt 1 år och det funkar inte på den heller.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Vem har du varit i tidigare liv?
Av: Sunshine 2008-06-15 Kl 12:28
 

Vejron skrev:
Min dator är drygt 1 år och det funkar inte på den heller.


Inte på min heller, och den är bara ett par månader typ.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Vem har du varit i tidigare liv?
Av: Moon 2008-06-15 Kl 16:32
 

Så synd för i det forumen där jag såg denna länk - hade de sett en del fräcka grejer. De försatte sig i hypnos och fick se "sitt tidigare liv".


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Vem har du varit i tidigare liv?
Av: Jorm 2008-06-15 Kl 22:17
 

Ja Du Moon, vad gör man inte för att komma till rätt plats i livet?
J


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Vem har du varit i tidigare liv?
Av: Jorm 2008-06-15 Kl 22:22
 

DVS vad skall Du bli i nästa liv? Det vore väl nåt att veta, eller hur.
J


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Vem har du varit i tidigare liv?
Av: Moon 2008-06-15 Kl 22:41
 

Jorm skrev:
Ja Du Moon, vad gör man inte för att komma till rätt plats i livet?
J


Det var en länk jag snubblade på - verkade kul ... inget jag grubblar på precis men ... man kan ju fundera på det när man inte har ngt annat att göra.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Vem har du varit i tidigare liv?
Av: Lise 2008-06-16 Kl 11:01
 

Kommer tyvärr inte in på länken överhuvudtaget, synd för det hade varit jättekul. Är personligen jättefaschinerad av detta med tidigare liv. För några år sedan kom jag i kontakt med en kvinna som påstod att jag var en äldre själ med 88 liv bakom mig, många avslutades ganska brutalt och våldsamt. Vi jobbade en del med frigörande andning och det var en häftig upplevelse med episoder från tidigare liv. Vet än i dag inte riktigt vad jag skall tro....... Det är definitivt inget jag förväntar mig att personer i min omgivning skall tro på..... Men helt klart har jag fått en del svar på frågor som jag gått och burit på.......


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Vem har du varit i tidigare liv?
Av: G-man 2008-06-16 Kl 11:33
 

Moon skrev:
Och var du funktionshindrad även då? Testa det på. http://www.hypnosissessions.com/past_life_regressi
on.htm


det funkar inte på min gamla dator så än har jag inte testat själv.


Det är i.o.f.s. bara en ren gissning ifrån min sida, men jag tror inte att en hemsida på nätet kan sprida något ljus över denna frågeställning ...


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Vem har du varit i tidigare liv?
Av: Moon 2008-06-16 Kl 13:46
 

G-man skrev:
Det är i.o.f.s. bara en ren gissning ifrån min sida, men jag tror inte att en hemsida på nätet kan sprida något ljus över denna frågeställning ...


Åhhhhhhhhh - jag som trodde att det var seriöst och sant .... Gråtande smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Vem har du varit i tidigare liv?
Av: G-man 2008-06-16 Kl 13:57
 

Moon skrev:
Åhhhhhhhhh - jag som trodde att det var seriöst och sant .... Gråtande smiley


Sorry Moon, men som Nietzsche (här ovan) slog fast redan förra gången han levde så är Gud död. Eftersom chefen på själarnas returanläggning ej styrt över organisationen på drygt 100 år så borde därför dagens själar vara fördelade rent slumpmässigt.

Det är ju dock i detta sammanhang intressant att fundera på vem som återföddes som Gud ...

Redigerat 2008-06-16 14:16


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Vem har du varit i tidigare liv?
Av: Nietzsche 2008-06-16 Kl 15:10
 

Lägg även till principen om den eviga återkomsten som jag, Nietzsche, pratade om innan jag dog... Blinkande smiley

Då ska ju allt återupprepas om och om igen, på exakt samma sätt - så vart befinner vi oss nu kan vi ju fråga oss?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp



Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: Orkens källa
Av: Yoni 2007-07-07 Kl 05:42
huvudinlägg

Hejsan
Jag försöker desperat finna källor där orken finns. Finna energin till att ta sig igenom dagen som den är, att kunna känna energin i sig så man kan göra något vettigt.

Jag har vant mig vid mycket, kanske accepterat så mkt som eg skulle kunna gå att ändra men som i dagsläget får mig att slappna av och tappa hoppet succesivt. Det är svårt att förklara.
Ligger mkt, lever själv, tystheten fyller hela dagarna, finns ingen mat på bordet och energi att göra något kreativt det finns knappt.
Har frågat mig om det handlar om lathet men i min situation finns inte ens ork att vara "lat" så att säga.

JAg vill mkt, envisheten finns, projekt i skallen existerar men ständigt konfronteras jag med faktumet att mer och mer inte går att genomföra längre.
Allt det jag brukar finna energi och ork i är så sällan det går att aktivera sig med.

JAg har accepterat att min kropp är sjuk och på många sätt hindrad, har till stor del accepterat att bygga upp ett annat slags liv än önskat. Trodde det inte fanns mer att göra än så som det är nu med 2 timmars hemhjälp i veckan.
Nu verkar det finnas hopp för att kunna söka för PA, men kampen och den långa vägen att få allt att ordna sig det skrämmer mig. Bara tanken får hjärtat att rusa, jag måste ta hand om allt själv, dvs intygsjagandet osv.
Men jag har inte orken, den sinar för var månad och jag är ärligt rädd att den sinar så mkt att jag lägger mig ned och inte finner ngn anledning till att ta mig upp igen och försöka.
VAd gör man i denna situation!? jag vet en mkt svår fråga, men jag ställer den varje dag.
JAg har kurator, hon vill hellre snacka politik och har ingen kompetens för mina problem. JAg har ingen i kommunen som förstår sig på problmeatiken kring insjuknandet som jag nu går igenom och allt ekring det, hjälpmedel och allt det.
Jag har mina djur, dem får en att kämpa lite för dem behöver matte varje dag, och det är en del jag saknar men allt går inte att få i ett fingerknäpp, det förstår jag.

VArt finner man nu orken att ens kunna orka!?
JAg vill ut i naturen men det närmaste jag kommer är att titta ur fönstret, skådar allt som lever utanför och det ger lite. Jag skriver när jag orkar, målar mkt sällan, kikar runt lite på datorn helt beroende på hur ryggen mår. Men det är på snudd allt.
Finns det ngn liten källa man glömt som finns framför näsan på en i vardagen!?

Jag är desperat efter ngn slags energitillskott i mig, mentalt och kroppsligt. Hur kan man gå tillväga när man knappt kan lämna lgh själv, när man inte har en ekonomi för att ta sig till större ort för träff med människor.

Det måste ju finnas någon ljuspunkt, ngt hopp för att sådant kanske kan ändra sig!?
MAn blir inrutad i sitt tänkande och även i orden, det blir högljudda tankar spec när man lever rätt irolerad "mot sin villja".
När de praktiska lösningarna nästan tar slut, vad får en då att bli övertygad om att det finns ytterligare ngr gömda!?

Det blev en hel del tankar nu, och jag är mkt nyfiken på hur ni andra hanskas med såna här situationer om dem uppstått förståss. Kanske finns det ni som funnit lösningar eller orken i något som kan vara till hjälp för andra?

Finns det fler källor där orken kan "skördas" för att få en att gå vidare?

Mvh Li Glad smiley

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Orkens källa
Av: Berghman 2007-07-07 Kl 12:26
 

Ibland kan livet kännas väldigt svårt och jobbigt. Själv orkar jag göra jättemycket i huvudet, men ibland säger kroppen ifrån.

Med PA och rätt hjälpmedel blir livet mycket bättre.
Ge inte upp bara.

Redigerat 2007-07-07 12:26


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Orkens källa
Av: KarinSch 2007-07-07 Kl 19:21
 

Tyvärr är det nog så för de flesta med fysiska funktionshinder, huvudet och själen lever på som innan man blev sjuk och sen blir man så frustrerad när inte kroppen orkar.
Tycker inte ens att man slipper den känslan om man har assistans. Igår bakade vi kanelbullar och äpplekaka, men det är ju inte JAG som bakar, känns det som. Inte jag som har greppet i degen, som känner när den är färdigknådad osv.
Man får lära sig leva i huvudet så att säga, hitta nya vägar, det gör man men ibland blir det jobbigt och man blir depig och frustrerad. Att använda datorn i sängen t.ex. Går bra om man har skärmen på ett rullbord och sen sladdlöst tangentbord och mus på bricka i sängen. Då kan man göra saker och ändå spara på de resurser kroppen behöver till annat. Man får prova sina gränser och hitta nya vägar.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Orkens källa
Av: Darkman 2007-07-07 Kl 19:31
 

spara krafter så är mitt tips att sätta upp trådlöst nätverk hemma sen koppla upp sig via laptopen som du lägger på ett rullbord vid sängen, men funkar lika bra ute på gården i solstolen Tunguträckande smiley mm beror på vad du har ute Blinkande smiley Jätteglad smiley .

PS glöm ej ha nått o smutta Tunguträckande smiley Jätteglad smiley på i solen o solskyddet Cool smiley såklart.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Orkens källa
Av: KarinSch 2007-07-07 Kl 19:34
 

Ja men du, alla har inte råd till vare sig laptop eller trådlöst nätverk och då är är min variant billigare. Blinkande smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Orkens källa
Av: Darkman 2007-07-07 Kl 19:45
 

trådlös enhet 500 kr en bra laptop 2-3 000 kr de kan man säkert skrammla ihop efter ett tag..


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Orkens källa
Av: Jessma 2007-07-07 Kl 20:50
 

Ja, det är inte lite jag skulle ha gjort ifall mina muskler hängde med i mitt sinnes tempo. Men... jag har ibland fått höra att jag ibland har ett större tempo, och gör mer saker, än de med full fysisk förmåga. Kanske stämmer det...

Och... ja, jag lever mycket genom huvudet. Det är JAG som bakar, inte min assistent. Iaf om det är en bra assistent som jobbar, en assistent som genom sitt beteende får en att känna så.

Tror det också är viktigt att fundera över. Vilken trötthet kommer från mitt funktionshinder, vilken som är normal trötthet och vilken som kommer från en ev begynnande depression eller liknande.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Orkens källa
Av: KarinSch 2007-07-07 Kl 22:27
 

Jessma skrev:

Och... ja, jag lever mycket genom huvudet. Det är JAG som bakar, inte min assistent. Iaf om det är en bra assistent som jobbar, en assistent som genom sitt beteende får en att känna så.


Jag vet att man ska försöka känna så, men det kan jag inte, kanske är det skillnad om man alltid gjort saker med assistans. Jag som förut gjort allt själv tycker ju inte att jag gjort något själv som assistenter gjort oavsett om de inte ens lyfter ett finger utan att jag sagt det, det känns liksom inte så i min kropp eftersom min kropp vet hur det ska kännas när man knådat en stor deg till 100 bullar, då kan liksom inte den sortens nöjdhet i armar och kropp kännas efter t.ex. ett bullbak eller efter att ha städat. Det kvittar liksom hur mycket delaktig jag är muntligen, det jag saknar och vill ha är den kroppsliga känslan av att ha varit duktig och städat/bakat/sytt gardiner eller vad det nu handlar om.
På något sätt tröttar den känslan ut mig mer än själva funktionshinder svagheten. Att aldrig vara nöjd med det gör eller rättare sagt inte tycker mig göra. Jag känner mig mest korkad när jag ska (vi kan fortsätta med bullbaket som exempel, men det gäller många saker) baka bullar med assistent, de flesta vuxna kan läsa recept och själv baka bullar, men ingen kan baka mina bullar, de sitter i precis mitt sätt att ta en nypa, att knåda, att känna precis när jag tycker degen är lagom knådad, det går inte att förmedla. Alltså säger jag bara idag ska det bakas bullar och så sitter jag med och säger typ till om hur mycket kanel och socker det ska vara och hur stora de ska vara, men jag bakar inte bullarna, det gör assistenten. Och självfallet har jag ju mycket mer ork att "göra" saker än vad jag hade när jag kunde gå och kunde göra sakerna själv. Då blev ju även jag normalt uttröttad efter att ha bakat ut bullarna och städat upp i köket. Men jag har likspm på något sätt glömt och kan tycka att assistenter och mannen är långsamma och slöa, fattar på något sätt inte att det går mycket lättare och fortare i mitt huvud att göra saker än vad det gör att faktiskt utföra det och att när det är utfört så är man trött och kan inte kasta sig över nästa stora projekt.
Som muskelsjuk så handlar ju tröttheten inte om att man jobbat sig trött, musklerna vill inte alls, de är ju overksamma från dagens början inte tröttare för att bullarna är knådade och kavlade.
Det är så svårt att förklara den känslan, är som att säga att jag kör bil fast assistenten gjort det. Kör assistenten kan jag ju faktiskt sova jag behöver inte hålla koll på vare sig trafik eller bil, lika lite kan jag med mina armar längre ha koll på hur degen känns, eller känslan av att lyfta tung, blöt och kall tvätt från tvättmaskinen, skaka den och släta ut den när man hänger upp den och sen rfter tvättdagens slut känna den sköna tröttheten i armarna och benen och kroppens nöjdhet efter att ha gkort något bra.
Tröttheten jag känner kommer oftast från frustrationen att inte kunna göra saker och att inte orka plus smärtan. Att inte ha ork gör en mycket tröttare än att göra saker hela dagen. Det är en massa saker jag inte längre gör, just för att jag inte kan själv. Baka gör jag nu, fast det var 5 år från att jag inte kunde själv längre till att assistenterna fick och det gäller bara bullar och äpplekakor, sånt som alla klarar. Men varför skulle jag be assistenten t.ex. sy en dress till mitt barnbarn, det hade ju aldrig kunnat bli en dress jag sytt, möjligen designat och valt färger men den skulle aldrig varit sydd av mig. Däremot kan jag ju använda assistenter till att sy upp gardiner och laga saker för det är liksom sånt som inte är personligt att göra.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Orkens källa
Av: Yoni 2007-07-08 Kl 03:17
 

Darkman skrev:
spara krafter så är mitt tips att sätta upp trådlöst nätverk hemma sen koppla upp sig via laptopen som du lägger på ett rullbord vid sängen, men funkar lika bra ute på gården i solstolen Tunguträckande smiley mm beror på vad du har ute Blinkande smiley Jätteglad smiley .

PS glöm ej ha nått o smutta Tunguträckande smiley Jätteglad smiley på i solen o solskyddet Cool smiley såklart.



Jadu om allt vore SÅ enkelt,för ett år sen köpte jag mig en sprillans ny dator i stationärt "skick". Men då kunde jag vara mer aktiv, ALLT var annorlunda då. På ett år har min kropp blivit mkt dålig.
Jag kan inte jobba, hur skall man då ha råd till en massa tekniska prylar som långt ifrån ger mig den motivation som att träffa livs levande människor. Få inspiration från saker som inte alltid är så långt borta som i datorn.

Nätet är bra, men det kan liksom inte ersätta ens sociala liv. Jag är isolerad i min lgh, kommer inte ut. HAr ingen hjälp med det.

Någon lapptop tänker jag inte köpa igen, för mkt trassel med dem spec när man inte är ngn datakunnig person.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Orkens källa
Av: Yoni 2007-07-08 Kl 03:36
 

KarinSch skrev:
Tyvärr är det nog så för de flesta med fysiska funktionshinder, huvudet och själen lever på som innan man blev sjuk och sen blir man så frustrerad när inte kroppen orkar.
Tycker inte ens att man slipper den känslan om man har assistans. Igår bakade vi kanelbullar och äpplekaka, men det är ju inte JAG som bakar, känns det som. Inte jag som har greppet i degen, som känner när den är färdigknådad osv.
Man får lära sig leva i huvudet så att säga, hitta nya vägar, det gör man men ibland blir det jobbigt och man blir depig och frustrerad. Att använda datorn i sängen t.ex. Går bra om man har skärmen på ett rullbord och sen sladdlöst tangentbord och mus på bricka i sängen. Då kan man göra saker och ändå spara på de resurser kroppen behöver till annat. Man får prova sina gränser och hitta nya vägar.


Jo mkt det du säger känner jag igen, absolut.
Vet inte hur mkt i huvudet som fortfarande lever på som "vanligt". Å idag vill jag byta gardiner, hmm undrar om jag skall tapesera om....eller varför inte mublera om hela lgh. TAr alltid en bra stund innan jag kommer på att det liksom inte funkar, inte alltid som det känns jättejobbigt. Men det var ju det som fick en att känna sig "levande" på ett slags vis förut då allt funkade mkt bättre.

Om min mor slavar med disken, eller kånkar ett ton sopor ur min lgh som denna lördag.....inte känner jag att det är jag. JAg vet ju hur jobbigt det var och hur nästan omöjligt det är idag att genomföra såna saker, jag känner bara ett starkt dåligt samvete. Självklart är dte något man får lära sig men tufft är det när man inte för länge sen kunnat gjort ALLT själv, alltid kunnat trotsat smärtor osv.

Synd att jag har en hel del extrena enheter inkopplade in min dator som jag använder nästan varje dag. Är lite det som gör min dator i princip "icke rörlig", men klart tanken är bra.

Ideer börjar ta slut nu över lag, köper små hjälpmedel så fort jag kan men med dem kvärs oxå en del handlag för att det skall klaffa. Nu hare mer blitt att man ligger i sängen, smärtorna tar bort möjligheterna till att ens försöka många gånger eller att finna nya lösningar.

Det är banne mig inte lätt Ledsen smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Orkens källa
Av: KarinSch 2007-07-08 Kl 10:28
 

Men du Yoni, det blir bättre. Jag kände som du då när jag blev sämre och helt plötsligt inte kunde någonting själv. Men till slut hittar man de där nya sätten att göra saker och fast man så att säga inte gör det själv med assistans och fast man kanske plockar bort mycket man bara gjorde tidigare så blir det mycket bättre eftersom man lär sig hur man ska hushålla på sina krafter, man lär sig att det är bättre att ha en massa trevliga kontakter datavägen och orka umgås med dem än at ha vanliga sociala kontakter hela tiden för det tar för mycket ork. Rätt vad det är så kommer det en dag som man är nöjd med igen, istället för att baka bullar och städat så har man lyckats få en kompis som var jätteledsen att skratta, visserligen kanske bara över telefon, men man lär sig se nya glädjeämne i tillvaron.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Orkens källa
Av: Garnet 2007-07-09 Kl 21:01
 

Jessma skrev:
Ja, det är inte lite jag skulle ha gjort ifall mina muskler hängde med i mitt sinnes tempo. Men... jag har ibland fått höra att jag ibland har ett större tempo, och gör mer saker, än de med full fysisk förmåga. Kanske stämmer det...

Och... ja, jag lever mycket genom huvudet. Det är JAG som bakar, inte min assistent. Iaf om det är en bra assistent som jobbar, en assistent som genom sitt beteende får en att känna så.

Tror det också är viktigt att fundera över. Vilken trötthet kommer från mitt funktionshinder, vilken som är normal trötthet och vilken som kommer från en ev begynnande depression eller liknande.


Jag har känt igen mig en del i det du skriver. För allt har liksom ramlat över mig på 2 år ungefär. Man vill så mycket i huvudet men man orkar ej p g a att man är nedstämd ta sig för med något mer än det vardagliga, som att laga mat och tvätta sig och så tvätta kläder. Men ex städning och sådant som man borde göra blir det inget av. För man tänker att det hinner man ta i morgon när man ändå inte har något annat som man gör på dagarna. Men det blir inget av det alls. Blir liksom trött på mig själv. För tidigare så gjorde jag saker när jag såg det blev stökigt. Men jag tar mig ej för numer.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Orkens källa
Av: Garnet 2007-07-09 Kl 21:05
 

Det är inte det i mitt fall så sett att det är handikappet som gör att jag ej orkar. Det är bara det att jag ej känner igen mitt sätt att vara nu som jag var tidigare. Jag var mer energisk och kunde ta mig för med saker på egen hand och gjorde mycket med glädje. Men något konstigt har hänt som jag ej tycker om hos mig själv och jag önskar jag kunde peka på vad som förändrats hos mig.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Orkens källa
Av: Yoni 2007-07-10 Kl 00:02
 

KarinSch skrev:
Men du Yoni, det blir bättre. Jag kände som du då när jag blev sämre och helt plötsligt inte kunde någonting själv. Men till slut hittar man de där nya sätten att göra saker och fast man så att säga inte gör det själv med assistans och fast man kanske plockar bort mycket man bara gjorde tidigare så blir det mycket bättre eftersom man lär sig hur man ska hushålla på sina krafter, man lär sig att det är bättre att ha en massa trevliga kontakter datavägen och orka umgås med dem än at ha vanliga sociala kontakter hela tiden för det tar för mycket ork. Rätt vad det är så kommer det en dag som man är nöjd med igen, istället för att baka bullar och städat så har man lyckats få en kompis som var jätteledsen att skratta, visserligen kanske bara över telefon, men man lär sig se nya glädjeämne i tillvaron.


Ja jag hoppas dte verkligen. Man bli kluven efter ett tag, som sagt mkt kan jag acceptera, sjukdomarna iaf till viss del som man har diagnostiserat och mina hjälpmedel. Att sitta i rulle är liksom som en befrielse, känner mig fri som aldrig förr och längtar nu som jsutton tills min lättare variant blir levererad.
Men mitt mående blir sämre i rasande takt och man kan inte låta bli att oroas, är sånt som läkarna liksom inte bryr sig om. Sånt gör en frustrerad när man vet att mkt finns att göra åt problemen.

Jag bor ju själv utan PA, knappt ngn hjälp alls. Det är det tyngsta, jag börjar nu senaste månaden skita i saker och det känner jag inte igen. Kan inte urskillja om det är saker mna slutar bry sig om för man är så nedsatt av sjukdomarna eller för man prioriterar annorlunda!?

Jorå att få den kontakten , känna sig behövd trotts dåligt mående det är GULD VÄRT. Har lite av den vara nu och det är glädjande stunder, och man försöker hålla positiviteten upp men det är svårt när det mesta av tiden och orken liksom handlar om att stå ut med 5 olika smärtor, handikapp, funktioner som håller på att landa i soporna. Ja det är så mkt, känner mig ändå trots det ändå "stolt" att ha pallat med allt hitills. Vet kanske låter som om man är självgod eller så men får inte mkt om ingen alls feedbak från min omgivning....ingen som påminner det som man är bra på.

Hoppas allt blir bättre om och när jag får PA, jag vågar inte ens hoppas. Att få det är som att mitt liv retuneras i dörren, jag ser idag många möjligheter att kunna vakna till liv mentalt. Om jag klarar det kan jag ta att en funktion efter en annan liksom tynar bort....bara jag känner mig levande. Levandes här och nu, levandes med andra människor. Skirvit listor över allt som kommer att bli möjligt att genomföra och det är som drömmar, så långt borta. Men hoppas det gör jag.

Vet inte kanske en liten del av tröttheten och orkeslösheten idag kommer ifrån att jag MÅSTE lösa mkt praktiskt annars funkar inget i ens vardag, hemma i lgh. Pressen är för stor för mig fysiskt att klara av....jag får inte slappna av, ingen del av dygnet.
Sjukdomarna tar extremt mkt ork, likaså alla 10 medeciner...
Den ena påverkar den andre mer....tempot måste sänkas annars hamnar min kropp på bårhuset rätt snart.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Orkens källa
Av: MissIndependent 2007-10-21 Kl 01:09
 

Jessma skrev: Det är JAG som bakar, inte min assistent.


Så, om assistenten bränner bullarna, är det DU som har bränt bullarna då? Blinkande smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Orkens källa
Av: Magnus 2007-10-21 Kl 13:59
 

MissIndependent skrev:
Så, om assistenten bränner bullarna, är det DU som har bränt bullarna då? Blinkande smiley


ja, självklart ...varför skulle det inte vara så?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Orkens källa
Av: Ninnie 2007-10-29 Kl 19:16
 

MissIndependent skrev:
Så, om assistenten bränner bullarna, är det DU som har bränt bullarna då? Blinkande smiley


Utan tvekan!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Orkens källa
Av: Lena K 2007-07-24 Kl 03:14
 

Kropp och själ hänger ihop och blir man sjuk/skadad i sin kropp så påverkar det så klart själen också.

Förr kände jag mig lat om jag inte hela tiden höll igång tills jag mer eller mindre stupade. Nu vet jag bättre, lathet är något annat. Det är inte lätt att finna balansgång på livet när man kanske inte vet riktigt vart man befinner sig i sin nya sittuation.

På något vis måste du iaf försöka finna någon glädje i livet och försöka börja leva efter dina nya förutsättningar. Säger inte att detta är lätt men det är nödvändigt. Det är också viktigt att du löser så många praktiska bitar som möjligt. Försök få en kurator till hjälp. Har du möjlighet att få komma till något rehabcentra? Det kan vara en bra vändpunkt.

Jag hör till de som inte klarar av att säga att jag accepterat min skada men jag har lärt mig leva med den.

Försök få hjälp att komma ut i friska luften, det är en källa till livsglädje och till ny energi.

Håller tummarna för dig!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Orkens källa
Av: MissIndependent 2007-10-21 Kl 01:12
 

Så kan det vara... Alla har vi våra dagar, det går upp och ner. Vissa perioder är det bättre, andra sämre. Jag har känt mig jättetrött och hängig sista tiden, men det är många som känner så nu i och med detta vädret (dessa jävla temperaturskiftningar som kan gå på en timme, är NÅGOT energikrävande!) och förkylningar mm. Många funkisar (bl a jag själv) får ju stora kroppsliga påverkningar av kyla och värme. Det här med att "spara" sin energi funkar ju om man är hemma på dagarna.
Mina tips är iaf att utnytja de bra dagarna när man har mycket ork och energi till att t ex göra storkok så att man har färdigt att bara värma upp de dåliga dagarna. Har man inte assistans eller annan hjälp kan man ju be någon vän som har tid att komma över så kan man laga mat tillsammans, det är dessutom roligt! Glad smiley Nyttig och allsidig kost är ju viktigt för att man ska må bra och undvika näringsbrist, liksom att komma ut en stund varje dag.
Vidare får jag mycket energi och inspiration av bra film och musik! Är jag lite seg men känner att jag borde komma igång och göra en sak, då tittar jag på något avsnitt av Stefan & Krister eller nåt annat kul då jag får skratta mycket, då blir jag piggare!

Djur och barn är också rena energikällor iaf för mig! Så fort tillfället är det rätta, så ska jag köpa mig en hund. För taktisit: Fastän jag är extremt morgontrött så får ett litet gny eller en buff från en blöt nos mig att vakna till som om jag var en ny människa, även om kl är fyra på morgonen! Tro mig, jag var hundvakt åt en riktig goding och hon ville ibland gå ut sådär tidigt. Vi gick ju och la oss igen när vi hade kommit hem, men ändå, inte fan går jag ut kl fyra frivilligt annars! När sotarn pringade på dörren vid denna tidpunkt för någon vecka sedan, gissa om jag var irirterad? Sadister... Blinkande smiley

Redigerat 2007-10-21 01:28


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp

Till sida nr: 1 2 3 4 [5] 6 7
Visa trådindex

Forumkategorier, rubriklogo

fh sponsorer Besök Intressegruppen för Assistansberättigade (IfA) Besök Atlas Assistans AB ledig sponsorplats
 

© Copyright 1999-2020 Funktionshinder.se
Läs Fh:s regler | Kontakta Administratörerna för Fh | Om cookies på Fh