Hur många här driver eget företag mer än jag?
Jag startade ett förra veckan.
Det bygger på att jag är ute och föreläser.

Om ni vill kan ni ju kika in på min hemsida och kladda lite i min gästbok.

http://www.dunderbar.com

Vilken bolagsform har du på ditt företag?

Jag också, har ett handelsbolag och en enskild firma!
Föreläser, gör assistentutbildningar och driver den här sidan!
Lycka till med din verksamhet.

Enskild firma. I den gör jag föreläsningar om allt möjligt, workshops & seminarier. Jobbar även med forumteater, informationsfilmer, foto, konst och musik. Har inte kommit igång så nycket ännu, första stora jobbet är i maj! Min dröm är även att starta upp ett bokförlag nån gång i framtiden men vi får se hur det blir :P

http://www.lindlife.se är adressen. Men den ska göras om ganska ordentligt sen.

Hur marknadsför ni er? Bara lite nyfiken!

Redigerat 2007-04-10 12:17

Hejsan hej på dig!
Jag marknadsför mig genom att ringa runt och berätta om mig, maila till föratag/kommunder som jag anar kan vara intresserade.
Utöver det så använder jag munnen och går runt och berättar om mig själv till kompisar i olika butiker och kommuner.
Jag var med i radio förra veckan.
Med mer....

Måste väcka den här tråden till liv, för jag tror att det finns många fler här som driver egna företag.
Det vore jätteintressant att få ta del av fler erfarenheter kring detta.

Är det t.ex. någon av er som har fått 59"000 i starta-eget-bidrag (särskilt för funktionshindrade)?

Själv ska jag snart starta företag också.

Redigerat 2007-05-19 23:41

Finns det ett särskilt starta-eget-bidrag för funktionshindrade??
Låter intressant, berätta mer...

// A E

Hmmm det vet jag inte, men jag har hört, eller läst nånstans ganska nyligen (minns inte var...) att det snart ska kunna vara möjligt att få lönebidrag om man är egen. Varför man nu skulle ha det undrar jag....

MissIndependent skrev: Hmmm det vet jag inte, men jag har hört, eller läst nånstans ganska nyligen (minns inte var...) att det snart ska kunna vara möjligt att få lönebidrag om man är egen. Varför man nu skulle ha det undrar jag....

Varför inte egentligen. En egenföretagare måste ju arbeta lika mkt om inte mer än en anställd. Som fh har man kanske inte de möjligheterna o bör väl då bli lika kompenserad som ett ftg som anställer en m fh.

Jessma skrev: Varför inte egentligen. En egenföretagare måste ju arbeta lika mkt om inte mer än en anställd. Som fh har man kanske inte de möjligheterna o bör väl då bli lika kompenserad som ett ftg som anställer en m fh.

Håller med! Varför inte egentligen? Det verkar gå att slänga pengar runt sig många gånger med bidrag hit och dit och till alla möjliga suspekta grejer men att stödja folk som vill arbeta måste ju vara bra.

Ett lönebidrag ska kompensera arbetsgivare för den arbetsinsats vi inte kan utföra jämfört med icke funktionshindrade. Varför skulle då en funktionshindrad egenföretagare få lönebidrag för att han inte kan vara bättre än sig själv???

Munken skrev: Ett lönebidrag ska kompensera arbetsgivare för den arbetsinsats vi inte kan utföra jämfört med icke funktionshindrade. Varför skulle då en funktionshindrad egenföretagare få lönebidrag för att han inte kan vara bättre än sig själv???

För att han/hon hade väl varit bättre än sej själv i nuvarande situation om han inte varit funktionshindrad?

finns det skärskilt starta eget bidrag för funktionshindrade?
vad kan man hämta det om man jobbar hemifrån ?svar från kiki

Kiki skrev: finns det skärskilt starta eget bidrag för funktionshindrade? vad kan man hämta det om man jobbar hemifrån ?svar från kiki

Du får ta kontakt med arbetsförmedlingen och försäkringskassan för att få svar om regler och vad som gäller.

Har funderat lite åt det hållet.. Har så massa bra och roliga tekniska ideer jag skulle vilja utvekla till verklighet.

Låter verkligen intressant m hur blir det m sjukersätt.? Får man behålla den om man har eget företag?

Du får behålla hela sjukers. om du jobbar högst 5 timmar i veckan. Och om man vill komma någon vart och lyckas med sitt företagande bör man ju arbeta mera, det är massor att göra. Man räknar då inte bara in de uppdrag man har, utan även allt kringarbeta med marknadsföring, fixa hemsidor, förberedelser för uppdrag eller skapande av material mm mm mm...

För min egen del så anser jag mig klara av att arbeta heltid med mitt företag, men i ditt fall så kanske du skulle kunna söka lönebidrag? Det kräver som sagt mycket jobb och FK kan ju bli rätt så griniga om de får reda på att du jobbar mer än 5 tim i veckan och drar ner på ersättningen. De tar ju ingen hänsyn till om du klarar dig ekonomiskt eller ej, så för din egen skull är det bättre att söka lönebidrag om du skulle behöva...

MissIndependent skrev: För min egen del så anser jag mig klara av att arbeta heltid med mitt företag

Så du har avsagt dig din aktivitetsersättning eller hur funkar det? Det låter som ett knepigt projekt att ro i land om man inte vill bli ovän med FK.

Att starta ett eget företag kanske vore en sista nödlösning för min del? Att bli anställd är ju förmodligen ganska omöjligt i dagsläget, iom att jag är hjärntumörsdrabbad, och tvungen att genomgå operationer då och då. Det i sin tur drabbar ju företaget jag är/blir anställd på ekonomiskt.

Nyfikna kan alltid kolla min hemsida http://silentrealm.blogspirit.com
och däri valfritt välja kategori att "göra en vandring" i.

Jack worm skrev: Att starta ett eget företag kanske vore en sista nödlösning för min del? Att bli anställd är ju förmodligen ganska omöjligt i dagsläget, iom att jag är hjärntumörsdrabbad, och tvungen att genomgå operationer då och då. Det i sin tur drabbar ju företaget jag är/blir anställd på ekonomiskt. Nyfikna kan alltid kolla min hemsida http://silentrealm.blogspirit.com och däri valfritt välja kategori att "göra en vandring" i.

Jag får nästan känslan av att du redan bestämt dig för att arbetsgivare inte koimmer att anställa dig innan du testat.
Eller har du kanske testat ett flertal ggr och vet att det blir svårt att få jobb pga diagnosen?

Hjulia skrev: Jag får nästan känslan av att du redan bestämt dig för att arbetsgivare inte koimmer att anställa dig innan du testat. Eller har du kanske testat ett flertal ggr och vet att det blir svårt att få jobb pga diagnosen?

Jag har inte alls bestämt mig för att "ge upp allt hopp". Om du läser mitt inlägg en gång till så kanske du hittar orden "kanske vore en sista nödlösning för min del?"
Lägg inte ord i munnen på mig är du snäll. Uppskattar inte sånt. Du om någon borde känna till hur jag fungerar i normala fall...

Redigerat 2007-05-23 22:37

Jack worm skrev: Jag har inte alls bestämt mig för att "ge upp allt hopp". Om du läser mitt inlägg en gång till så kanske du hittar orden "kanske vore en sista nödlösning för min del?" Lägg inte ord i munnen på mig är du snäll. Uppskattar inte sånt. Du om någon borde känna till hur jag fungerar i normala fall... Redigerat 2007-05-23 22:37

Du tog mitt inlägg på fel sätt... jag vill absolut inte lägga ord i munnen på nån, det vet du.
Jag bara kände en viss uppgivenhet när jag läste ditt inlägg - det är allt. Det huvudsakliga är ju att jag hade fel - du har inte gett upp...eller hur?

Exakt! Att istället välja förtidspension, vore inte det ett beslut om att verkligen ge upp allt hopp om att få ett arbete? Jag har möjligheten att välja fördtidspension men vill ge arbetslivet en chans först. Let"s face it, pengar har ett visst värde trots allt. Pension ger inga rikedomar att leva gott av direkt.

Det enda arbete jag har haft var på farsans företag.Välbetalt och bra. Lönemässigt var det ett par tusen för mycket betalt. Med tanke på arbetsuppgifterna var det ett krav från min sida. Samma sak dag ut och dag in. Men i dåläget var det lönen jag var ute efter.

Till sidans topp

Jag undrar om någon känner till, har skickat ansökan eller tom fått jobb genom detta bemanningsföretaget.

http://www.irishadar.se/extern/bemanning/irisbeman
ningstart.4.31a52ae310f982003c980001547.html

Jag tycker att idén med företaget är bra även om jag önskade att alla kunde få jobb genom AF och vanliga bemanningsföretag. Jag undrar om det fungerar och företag köper in arbetskraft genom dem och om det kommer att minska segregeringen?

Nej, det kommer inte minska segregeringen. Tvärt om är jag rädd.

Nej, jag har inte erfarenhet av Irus Hadar Bemanning, men väl av Iris Hadar för övrigt. Klämkäckare människor får man leta efter - jag vill verkligen spy på människor som tror att en kram hjälper när både FK och facket har vänt uppåner på ens liv?!! Jag bad om professionell support - och fick en kram varje dag i åtta veckor!!
Kay Pollak och hans jävla myspys kan verkligen förvrida hjärnan på damer i 55-årsåldern!

DET är min erfarenhet av Iris Hadar! Mycket snack och oerhört liten verkstad när det gäller de tjänster (kramar??) som de säljer till staten för dyra pengar. Det finns bara ett ord för sånt här: bedrägeri.

// A E

_Anna_ Elisabeth skrev: Nej, jag har inte erfarenhet av Irus Hadar Bemanning, men väl av Iris Hadar för övrigt. Klämkäckare människor får man leta efter - jag vill verkligen spy på människor som tror att en kram hjälper när både FK och facket har vänt uppåner på ens liv?!! Jag bad om professionell support - och fick en kram varje dag i åtta veckor!! Kay Pollak och hans jävla myspys kan verkligen förvrida hjärnan på damer i 55-årsåldern! DET är min erfarenhet av Iris Hadar! Mycket snack och oerhört liten verkstad när det gäller de tjänster (kramar??) som de säljer till staten för dyra pengar. Det finns bara ett ord för sånt här: bedrägeri. // A E

Förlåt A E, men jag skrattade så åt vad du skrev - inget ont åt vad du skrev men åt det du berättade! En kraaam eller ännu bättre: en kramiz! Man kan bara spy! Underbart!

Moon skrev: En kraaam eller ännu bättre: en kramiz! Man kan bara spy! Underbart!

Men bäst av allt var ju ett halvår senare, när livet hade rett upp sig någorlunda med både facket och FK - livet fungerade igen - och kärringen lägger huvudet på sned och lägger handen på min axel och säger:
Du är så harmooonisk nu Anna, du var så butter och tvär i våras...

MEN HALLÅÅÅ!!! Mitt liv fungerade inte!! Jag kunde knappt ta mig ur sängen, än mindre pendla 2 timmar om dagen till Iris Hadars jädra hittepåverkstad! Det hela slutade med att jag blev akut sjukskriven för stresseksem, vilket jag själv hade kunnat räkna ut med r*ven att det hela skulle leda till redan från början.

Men icke! Bara för att man inte tycker det är "kul" att bli kramad dagligen av nån som är speedad på Pollak-tjafs, så är man ...oharmonisk. *öööh*

Respekt för individen. Tack.
Fy fan för Iris Hadar!! (jo, det fanns ett guldkorn bland de anställda, men resten var verkligen skit. Mycket kaffe och gott om statliga pengar. )

// A E

Bra fråga. Går inte riktigt veta i föväg hur detta kommer påverka segregeringen i längden. Det skulle kunna fungera, men också inte. Jag är inte så insatt på hur sånt här funkar faktiskt, men det känns som att man gör en sån där klassisk "särlösning" som många på den här sidan pratar om.

Skulle man inte hellre vilja ha lika möjlighet som alla andra med rätt utbildning och kriterier att bli anställd på ett "vanligt" bemaningsföretag istället för på ett "särbemaningsföretag"? Men visst, det är ju säkert ett bra alternativ en del. Så är det ju alltid med allt

(Men om man är tvingad att kramas hela tiden så är detta nog inget för mig iaf )

intressant det där med den kramiga miljön, hade nog inte stått ut.

Redigerat 2007-04-02 23:30

För ca 8 år sedan blev jag rekomenderad att söka dit eftersom jag är handikappad.
Det mäsrkliga var att jag redan hade en tjänst men en handläggare på FKassan hade ringt upp någon på AF för att det skulle till en utredning om arbetshjälpmedel.....

Jag kommer dit till deras kontor i Malmö (efter att besökt deras anläggningar i Eslöv och Lund) och lämpar av en massa betyg arbetsgivar intyg, och annat pappersvänderi. Vad de söker är en arbetsledare och det har jag vartit i ett företag innom rotsektorn riktad mot historika miljöer i ca 10 år innan jag insåg att jag måste ta det lite lugnare. först blir det lite klappar på huvudet, du invalid som tror att du kan hantera ett arbete som detta...
Efter att killen bläddrat igenom pappersbunten började han bli lite orolig och pratade om att vi måste fika och vore det inte bättre att vi flyttade över till direktionsrummet. efter att ha så att säga män imella röjt ut snacket om lönsamhet började jag ställa frågor om lönsamhet och anställdas löner
Han skyddade sig med den stora insatts de gör rent socialt och var inte blyg för att påpeka den stora vinst de gjorde per person och anställd genom att förverkliga de statliga målen.
När jag frågade om min roll och lön så blev det annat ljud i skällan och han skyllde på att det var ju en handikappad som skulle komma! När jag påpekade vad avtalen sade om erfarenhet och utbildning och lönelägen backade han totalt ochsa att han hade inte förväntat sig någon som var "frisk"????

Jag fick Fkassan att kontrollera att jag varit där och min kommande chef (som jag fortfarande umgås med)ringde upp och löste in anpassningarna för att bli av med skitsnacket som han uttryckte det.


Hadar och allas deras avläggare, personal som varit inblandad(ur ledningsynpunkt) bör skys som pesten.
De profiterar på stat och förståndshandikappade på ett osmakligt sätt. Avläggare av ett sådant företag bär med sig en intern social struktur och mentalitet. Det är ingenting som de skakar av sig i brådrasket. Hadar tillåter inte längre "oprovocerade" arbetsplatsbesök av utomstående?
DVS det går inte längre att komma dit och desöka dem utan att ha beställt tid och få en ledsagare (friskis)som kommmer emellan dig och personalen.
Jag sände dit en frilansjournalist som blev stoppad.
Jag tror inte på dem, jag tror inte på deras syfte, delar av vad de gör med arbetsgemenskap är tvivelaktiga. Det goda de möjligtvis gör är att förståndshandikappade som inte klarar yttre arbete får ett och det är gott. Detta sker på bekostnad på personer som är i bättre skick och behöver stödet mer och detta till stora kostnader för staten.
MVH
Jorm

Uppdrag granskning eller Robban Aschberg?

Egentligen borde man inte bli överraskad över det du sa där Jorm, men ändå...

Konstigt att de kan slippa igenom systemet, men det är väl för att de tar hand om oss "stackars handikappade" som inte kan få jobb på egen hand.

Tur att man har arbetslivserfarenhet, små anpassningsbehov (söker endast jobb vars arbetsplats är någorlunda anpassad) och skiter i FK.

Låter som Samhall, kom så utnyttjar vi handikappade, de gör gärna skitjobben för en skitlön.
Har inte haft kontakt med dem själv (tack och lov, hatar att behöva krama människor jag inte gillar) men hört andra som inte trivts så bra, mycket gull gull och tant duktig som klappar dukig invalid på huvudet.

Jo Karin det har jag också hört!
Jag tycker att det är märkligt att det får fortsätta såhär.
De som arbetar är ju inte så medvetna om det men det är de som är arbetsmaterialet.
Det vore kul att i all tysthet sammla ihop material både på företagen och deras chefer för att de olika ekonomiska incitamenten. Jag tror nämligen att de är hopkoplade på mer än ett sätt.

Jag har inga bevis men har fått för mig att en del produkter (åtminstone medio 90) var ämnade för landstingens inköpscentral, dessa vidarebefodrade varorna ut till olika slutanvändare..
Äffärsiden var alltså enkel; ta betalt ( från stat och landsting)och få subventioner (från landsting och kommuner)för att sätta folk i arbete och sedan
sälja produkterna på samma slutna marknad(innom social och vårdsektorn).

Jag har ingen som helst pejl på hur det är nu och känner inte riktigt att jag orkar rota i det, finns det inga militanta självständiga undersökande invalider längre.

Om jag nu gått för långt ber jag herrar och fruar moderatorer att ta bort inlägget.
Jorm

Något jag i så fall inte förstår är varför de har en bemanningstjänst där det krävs att man skriver ihop ett CV, hur många i deras egentliga målgrupp (om man utgår från vad som kommit fram här) är kapapla att skriva bra och korrekta CV´n?

Det är väl så att företag i allmänhet försöker att brädda sitt kundunderlag. Dessutom bör de ha upptäckt att det under åren utexaminerats flera personer med funktionshinder från våra högskolor, och kan man ta ett pris på samhällets tröghet i att anställa handikappade så tar man det.
svårare än så är det inte och själv är du klar för eximination om ca 1½år (glatt sarkastiskt)

Tyabba från
Jorm

Jorm skrev: Det är väl så att företag i allmänhet försöker att brädda sitt kundunderlag. Dessutom bör de ha upptäckt att det under åren utexaminerats flera personer med funktionshinder från våra högskolor, och kan man ta ett pris på samhällets tröghet i att anställa handikappade så tar man det. svårare än så är det inte och själv är du klar för eximination om ca 1½år (glatt sarkastiskt) Tyabba från Jorm

Även om du var sarkastisk så ligger det en del i det - anledningen till att jag startade den här tråden var för att jag tänkte att det kanske var något bra det de presterade, men i mitt eget fall behöver jag inte nån hjälp för att få jobb. Flera kommuner och sjukhus i Skåne har sagt att de så gärna vill ha mig som praktikant under utbildningen och hoppades att jag skulle söka jobb hos dem efteråt. I mitt fall behöver jag inte vara orolig - jag tror tom att mitt FH är ett plus inom jobbet.

Det tror jag också, bra och väl jobbat
Jorm

Hi.
For more cyber security, please do check:
http://www.passwordmanagers.net/ Windows Password Manager

http://www.passwordmanagers.net/Android-Manager.ht
ml Best Android Password Manager

http://www.passwordmanagers.net/Iphone-Manager.htm
l File Manager App For Iphone
SEE MORE AT: http://www.passwordmanagers.net/

gå ej in på dessa länkar innehåller troligen virus...

admin radera snarast och blocka denna användare..

Till sidans topp

Jag har börjat föreläsa om mitt liv med funktionshinder.
Hur jag haft det, hur jag har det med mer.
Saker jag lärt mig i livet.
Men det är inte det jag vill skriva om.

Jag undrar om det är någon mer som är ute och föreläser.

Nu har folk börjat ringa in från andra kommuner än min och fråga om betalning med mer.
Jag har ju pension nu, men jag har börjat inse att jag är väldigt attraktiv med min föreläsning.
Nu undrar jag, hur ni andra gör.

Maila gärna mig här på funktionshinder.se då jag inte hinner logga in varje dag och kolla forumen.
Maila mig och berätta hur du gör, eller om du har några tips.

Tack på förhand

Jag har nyligen startat egen firma. Men det finns ju de som frilansar också, det vet jag inte så mycket om. Har aktivitetsersättning som snart går över i sjukersättning i någon grad om jag inte lyckas hitta heltidsförsörjning p´å annat sätt. Det enda som min handläggare sa till mig var att jag får jobba som mest fem timmar i veckan om jag ska behålla hela ersättningen. Så jag vet inte hur mycket man får tjäna men logiskt borde det ju inte gå att tjäna hur mycket pengaga som helst, eller?

Någon annan som vet?

Fem timmar gäller om man har hel "sjukpension" - har man annan grad av pension har man inga timmar alls.

Hur menar du "inga timmar alls"? Att man får jobba obegränsat antal timmar?

Om man har 25, 50 eller 75% sjukersättning, får man inte ha någon sidoverksamhet som kan likställas med arbete - ingen alls!

// A E

Redigerat 2007-03-23 07:22

Det smög in sig ett "inte" för mycket i ditt svar, Anna_Elisabeth: har man 25, 50 el 75 procents "pension" får man inte ha någon sysselsättning vid sidan om.

Tack! Jag fixar!

Jörgen kan flytta detta inlägg, för det är ju bland det roligaste som finns - att få flytta inlägg som inte "fyller någon funktion"...

// A E

Men.... jag får absolut inte ihop detta!!!
Sjukersättningsgraden ska väl kompensera den nedsatta arbetsförmågan och den procenten som man inte jobbar...?

Och har man hel ersättning, alltså anses vara helt oarbetsför då får man jobba 5 tim per vecka.

Men om man anses ha viss arbetsförmåga då får man inte jobba alls!!!

Men alla ni som jobbar 50 eller 75 % och har sjukers resten, hur går det ihop??

Ursäkta mig om jag verkar lite trög, men detta är rena grekiskan för mig. Alltså ska man se till att ej behöva någon sjukersättning i framtiden! Blir till att få snurr på verksamheten snarast då för jag fyller ju 30 i juli och faller ur aktivitetsersättningen... och man ska söka sjukers. senast i april... GAH!!!!

MissIndependent skrev: Men.... jag får absolut inte ihop detta!!! Sjukersättningsgraden ska väl kompensera den nedsatta arbetsförmågan och den procenten som man inte jobbar...? Och har man hel ersättning, alltså anses vara helt oarbetsför då får man jobba 5 tim per vecka. Men om man anses ha viss arbetsförmåga då får man inte jobba alls!!! Men alla ni som jobbar 50 eller 75 % och har sjukers resten, hur går det ihop?? Ursäkta mig om jag verkar lite trög, men detta är rena grekiskan för mig. Alltså ska man se till att ej behöva någon sjukersättning i framtiden! Blir till att få snurr på verksamheten snarast då för jag fyller ju 30 i juli och faller ur aktivitetsersättningen... och man ska söka sjukers. senast i april... GAH!!!!

FK anser att om man har hel "pension" får man sitt "sociala liv" tillgodosett på de 5 timmar man får arbeta. Har man 25, 50 el 75 procents anställning och pension resterande del har man redan fått sitt "sociala behov" fyllt och har därför ingenrätt att arbeta mer.

Men då arbetar man ju redan en viss del, så då är det klart att man inte kan arbeta extra! Jag fick visst ett litet hjärnsläpp där, men jag missuppfattade det hela

Sociala liv tillgidosett, ahaja... men då borde de inte se mitt arbete som socialt. Jag menar hur socialt är det på en skala från 1-10 att sitta framför en dator och häcka, eller framför målarduken... än så länge så är ju bara mina updrag ute på fältet obetydligt. Har min fösta stora kund i maj men jag hoppas ju genom slit med marknadsföringen att få något innan dess!

Men jaja dom har inte sagt NEJ iaf, så då är det ju bra

Hej! Om man har 100% sjukersättning har man rätt att jobba max 5 timmar i veckan. För dessa 5 timmar får man ta emot 1/8 normal lön för arbetet, vad som nu menas med det. 5 timmar på en vecka är ju 1/8 av vad som menas med normal veckoarbetstid, dvs 40 tim. Så som jag tolkar det hela, så får alltså ersättningen vara rimlig jämfört med med sjukersättningen. Kolla med försäkringskassan.

Lycka till!

Atjoo skrev: Jag har börjat föreläsa om mitt liv med funktionshinder. Hur jag haft det, hur jag har det med mer. Saker jag lärt mig i livet. Men det är inte det jag vill skriva om. Jag undrar om det är någon mer som är ute och föreläser. Nu har folk börjat ringa in från andra kommuner än min och fråga om betalning med mer. Jag har ju pension nu, men jag har börjat inse att jag är väldigt attraktiv med min föreläsning. Nu undrar jag, hur ni andra gör. Maila gärna mig här på funktionshinder.se då jag inte hinner logga in varje dag och kolla forumen. Maila mig och berätta hur du gör, eller om du har några tips. Tack på förhand

Jag är väl lite av en frilansande föreläsare sedan några år tillbaka i tiden. Förr var det mer ett intresse och ett sätt att själv lära mig mer om mitt funktionshinder, vilka möjligheter det finns och hur man med olika perspektiv kan se på de problem som finns i samhället. När man själv informerar om något tvingas man ju också hitta egna lösningar, man ser sammanhang och får nya idéer - inte minst genom publikens frågor och kommentarer. Men till en början var det mest ideellt - mycket eftersom jag då gick på aktivitetsbidrag och att Försäkringskassan hotade att dra in den så fort jag visade att jag kunde utföra någon typ av arbete.

För oss att gå ut och berätta om vår situation tror jag är mycket värt för utbildningar. De har ofta läkare, pedagoger och terapeuter som utbildare. Många säger att de saknar någon med egna erfarenheter. Men det gäller att också understryka att det du pratar om är DINA erfarenheter och inte generella sanningar. Vi kan ha olika förutsättningar beroende på vilken skada vi har, var vi bor och hur vi är uppfostrade. Så två personer med samma fysiska förutsättningar behöver inte alls ha samma förutsättningar i det verkliga livet. Något annat påstående skulle kunna sticka i ögonen på folk och det kan anses att du då inte har tillräckligt med kunskap om hur det ser ut i samhället.
Det är allktså viktigt att hålla sig till sånt man kan och det man vet säkert.

Det är viktigt med ett bra upplägg. Börja med en liten rolig incident eller något som får folk att dra på smilbanden. Publiken avgör inom några minuter om de ska välja att lyssna eller slå dövörat till så framställ dig som intressant direkt.

Det är viktigt med konkreta exempel hämtat från din vardag! Försök aldrig ta något citat eller något exempel som du inte kan stå för/inte är ditt eget. Om man inte är säker på att man har rätt som talare så blir man inte trovärdig och man framstår som okunnig eller nervös.

Och våga bjud på dig själv. Välj inte bara solskenshistorierna utan vill du verkligen att din publik ska få en förståelse för din situation så måste du berätta hur du känner och vad du verkligen gått igenom.

Prata inte för länge. Gör pauser, kanske visa en KORT film med något som är nära bundet till ämnet, fråga om publiken har några frågor och försök hitta värderingsövningar eller annat som kräver lite tänkande och aktivitet från publikens sida.

Undvik PowerPoint. Jag hatar det! Det är ett redskap för den som är ännu latare än Over Head-brukarna. Det handlar om att man inte har tillräckligt mycket plats i huvudet utan behöver stolpar som man med lättförtjänta pengar framställer inför gruppen som några klokt genomtänkta "stolpar".
Power Point missbrukar allt som oftast som en stor digital fusklapp - av läkare, av lärare, osv.
Det är på tok överskattat och det du har att säga utantill är 100% mer värt än det publiken kan läsa sig till på egen hand. Vill du använda Over Head så föreslår jag att du sammanfattar i få "stolpar" där du kan prata fritt under varje rubrik.

För det här är det viktigaste: Värdesätt dina erfarenheter. Har du möjlighet att ta betalt (så att du ej förlorar bidrag eller når upp till skattegränsen) så gör det. Att jobba gratis kan göra att beställarna av dina föreläsningar ser dig som mindre kunnig.

Närmast har jag en föreläsning på ett seminarium om bistånd i Stockholm där jag ska presentera mitt egna nyss genomförda utvecklingsprojekt.
I Maj har jag en föreläsning på Malmö Högskola där jag också regelbundet föreläser.

Atjoo skrev: Jag har börjat föreläsa om mitt liv med funktionshinder. Hur jag haft det, hur jag har det med mer. Saker jag lärt mig i livet. Men det är inte det jag vill skriva om. Jag undrar om det är någon mer som är ute och föreläser. Nu har folk börjat ringa in från andra kommuner än min och fråga om betalning med mer. Jag har ju pension nu, men jag har börjat inse att jag är väldigt attraktiv med min föreläsning. Nu undrar jag, hur ni andra gör. Maila gärna mig här på funktionshinder.se då jag inte hinner logga in varje dag och kolla forumen. Maila mig och berätta hur du gör, eller om du har några tips. Tack på förhand

Om du pga. sjukbidrag eller aktivitetsersättning inte kan ta betalt så har du rätt att begära omkostnaderna betalda, dvs. du kan få mat och hotell samt reskostnader enl. skattefri milersättning eller biljettpris utan att det räknas som betalning.

KarinSch skrev: Om du pga. sjukbidrag eller aktivitetsersättning inte kan ta betalt så har du rätt att begära omkostnaderna betalda, dvs. du kan få mat och hotell samt reskostnader enl. skattefri milersättning eller biljettpris utan att det räknas som betalning.

...och om du gör din föreläsning tillsammans med en organisation/förening så kan du låta resten av arvodet gå dit. Jag brukar oftast föreläsa genom Handikappidrotten och utöver resa och käk så blir det en slant till idrotten. Hur mycket du ska ta för din föreläsning är upp till dig att bestämma. Jag var frikostig när jag började föreläsa men efter hand så har jag oftast tagit betalt. Jag anser att jag har något av värde att förmedla "smakar det så kostar det" Ofta så har jag inte enbart en föreläsning utan också ett tillfälle för deltagarna att prova på idrott för funktionshindrade. Jag brukar köra rullstolsteknik och rullstolsbasket och någon gång också rullstolsdans. Att få både lyssna till en föreläsning av någon som själv lever med ett funktionshinder och få prova på hur det är att (med en oftast fullt frisk kropp) köra och idrotta i rullstol brukar vara en givande dag.

Jag anser att handikappkunskap skulle bli en obligatorisk kurs i grundskolan. Man får lära sig att göra en skärbräda i slöjden, att baka bullar på hemkunskapen, att stå på händer i gympan osv. En del i denna kurs skulle då enligt mitt tänk vara att få möta några personer som vet hur det är att leva med tex ett rörelsehinder en synskada, utvecklingsstörning, hörselskada och doldt funktionshinder. Att få testa idrott för funktionshindrade och diskutera bemötande måste ju vara ett viktigt ämne även för skolan kan man tycka. Kanske kunde man få bort fördomar och få en bättre tillgänglighet snabbare om man införde detta.

oj, nu blev det ett sidospår

Lena K skrev: Jag anser att handikappkunskap skulle bli en obligatorisk kurs i grundskolan. Man får lära sig att göra en skärbräda i slöjden, att baka bullar på hemkunskapen, att stå på händer i gympan osv. En del i denna kurs skulle då enligt mitt tänk vara att få möta några personer som vet hur det är att leva med tex ett rörelsehinder en synskada, utvecklingsstörning, hörselskada och doldt funktionshinder. Att få testa idrott för funktionshindrade och diskutera bemötande måste ju vara ett viktigt ämne även för skolan kan man tycka. Kanske kunde man få bort fördomar och få en bättre tillgänglighet snabbare om man införde detta. oj, nu blev det ett sidospår

Jag startar en ny diskussion om detta i Arbete/Studier-forumet.

Till sidans topp

Jag föreslog ett forum för Arbete/Studier.
Inte för att jag själv gör varken det ena eller det andra för tillfället he he,
men jag är ändå nyfiken på vad folk här jobbar med eller pluggar.

Om ni inte alltid har haft ett funktionshinder vore det också intressant att veta om arbetssituationen påverkades av skadan/olyckan/diagnosen/rullstolen/etc.

Den som vill diskutera funktionshinderaspekten av arbetslöshet, svårigheter att få jobb etc
kan starta en annan tråd om det istället.


Den här tråden är typ tänkt som positiv inspiration eller nåt.

Redigerat 2007-03-12 01:09

Jag har inte arbetat på några år pga att kroppen inte orkar men arbetade förut som Verksamhetsledare på Frösunda Assistans i Värmland. Har haft frera olika arbeten innan dess, idrottskonsulent, fritidsvärd, idrottsinstruktör, barnskötare på sjukhus, dagbarnvårade, olika jobb innom restaurang och hotell, hemsamarit, dramalärare, montör, truckförare, pizzabagare, i kläd affärer, och i hönseri (när jag var 12-13 år) Flera av dessa jobb var bara sommarjobb och extra knäck och jag har säkert glömt något också.

Jag läste på teknisktgymnasium och senare till barnskötare och där efter till fritidsledare. När jag skulle söka in till gymnasiet så låg vård linjen på närmare 5.0 och riktigt så högt betyg hade inte jag, så jag valde ett gymnasium där det fanns gott om killar, knäppt men sant fast lite berodde det nog också på att min pappa tyckte att jag skulle gå den utbildningen och sedan bli säljare innom teknik. Fast så blev det inte. Jag var ganska ung när jag skadade mig och ännu yngre när jag fick mina två första barn så därav hade jag inte läst klart innan skadan. Hade då planer på att läsa till gympalärare men det fick bli fritidsledare. Det var kort om mina arbeten och utbildningar.

jag har jobbat av och till sen jag var 15 år. Jag har haft jobb som dagisfröken, personlig sekreterare, telefonist, kanslist.....innan jag utbildade mig vid universitet i 3 år. Efter utbildningen har jag jobbat som verksamhetsledare inom kommunal personlig assistans, personalhandläggare och nu senast office manager

Vejron skrev: Efter utbildningen har jag jobbat som verksamhetsledare inom kommunal personlig assistans, personalhandläggare och nu senast office manager

Oj vilka fina jobb du har haft, Vejron! Ja, själv är jag "bara" läkarsekreterare på heltid, har jobbat med det sedan 1989. Börjar väl tröttna, men vet inte vad jag vill göra istället. Plugga är uteslutet, jag har inget läshuvud.

Hade jag inte haft mitt funktionshinder hade jag velat bli veterinär helst...och det måste man ju verkligen inte plugga till mycket för att bli, ooooneeeej! *ironisk*

Jenny skrev: Oj vilka fina jobb du har haft, Vejron! Ja, själv är jag "bara" läkarsekreterare på heltid, har jobbat med det sedan 1989. Börjar väl tröttna, men vet inte vad jag vill göra istället. Plugga är uteslutet, jag har inget läshuvud. Hade jag inte haft mitt funktionshinder hade jag velat bli veterinär helst...och det måste man ju verkligen inte plugga till mycket för att bli, ooooneeeej! *ironisk*

Jag ville bli en kvinnlig Perry Mason egentligen, men jag orkade inte plugga så mycket som det krävs för att bli stjärnadvokat

Redigerat 2007-03-12 15:35

Jenny skrev: Oj vilka fina jobb du har haft, Vejron! Ja, själv är jag "bara" läkarsekreterare på heltid, har jobbat med det sedan 1989. Börjar väl tröttna, men vet inte vad jag vill göra istället. Plugga är uteslutet, jag har inget läshuvud. Hade jag inte haft mitt funktionshinder hade jag velat bli veterinär helst...och det måste man ju verkligen inte plugga till mycket för att bli, ooooneeeej! *ironisk*

Det kan jag förstå, för att bli veterinär måste man vara bra på matte.

Vejron skrev: Jag ville bli en kvinnlig Perry Mason egentligen, men jag orkade inte plugga så mycket som det krävs för att bli stjärnadvokat Redigerat 2007-03-12 15:35

Jag läser juridik...Det är jättekul men absolut inte hälsosamt. 2 månader kvar till tenta på 4300 sidor...

Becky skrev: Jag läser juridik...Det är jättekul men absolut inte hälsosamt. 2 månader kvar till tenta på 4300 sidor...

Kul! Lycka till! Vilken form av juridik vill du jobba med?

Nu får ni ursäkta min rättframhet, men vad är det som gör att kroppen inte orkar jobba, på vilket sätt tar det sig uttryck? Jag menar, det finns ju så mycket olika arbeten och en hel uppsjö av olika arbetshjälpmedel och ergonomiska lösningar; stolar, monitorarm till dator så att man iprincip nästan kan ligga ner och jobba... Jag är helt faschinerad av allt som finns! Fick gå runt på en massa ställen och klämma och känna på allt på mitt förra jobb.

Idag har jag eget företag. Nystartat, och än så länge på hobbynivå. Förutom det läser jag juridik på distans, och så har jag gjort praktik på Jorielskolan ett par dagar och så ska jag nog fortsätta med det ett tag, får veta det denna veckan. Vet inte om jag vill jobba i skola, men jag ser det även som "forskning" för mitt engagemang i funktionshindrade barn och deras möjligheter. Det är alltså en specialskola för cpskadade barn men en del har även andra fh tror jag. Dom har iaf särskola där...

Innan har jag jobbat på musseum, pluggat hotellutbildning och praoat på konferensanläggning och i kök.

MissIndependent skrev: Nu får ni ursäkta min rättframhet, men vad är det som gör att kroppen inte orkar jobba, på vilket sätt tar det sig uttryck? Jag menar, det finns ju så mycket olika arbeten och en hel uppsjö av olika arbetshjälpmedel och ergonomiska lösningar; stolar, monitorarm till dator så att man iprincip nästan kan ligga ner och jobba...

Det är ju högst individuellt, vilka anledningarna är till att ens kropp inte orkar jobba. I mitt fall så klarar jag helt enkelt inte att sitta en hel dag utan att få ont i rygg och höfter. På ett tidigare jobb där jag provade jobba heltid satte man in en brits på mitt kontor som jag skulle kunna sträcka ut mig på men det funkade inte för så länge jag fanns på jobbet så var det alltid något som måste göras och jag hann inte lyssna på kroppen. Jag provade jobba heltid i drygt ett halvår, sen tvingades jag gå ner på halvtid igen.
I andras fall kan det ju vara så att man äter mediciner som gör en trött. Sen är det ju också så att arbetsmarknaden inte välkomnar oss som "bara" kan jobba halvtid eller mindre. En kompis till mig råkade ut för en whiplash för flera år sen och har varit sjukskriven sen dess. Hon har genom utredning fått konstaterat att hon skulle kunna jobba 33% men det får hon inte, eftersom man bara kan vara sjukpensionär(jag kan inte den nyare termen) 25, 50, 75 eller 100%. Och arbetsgivare vill ju ofta inte ha nån som inte kan jobba minst 75% Alltså sätter ju andra krafter än våra egna krokben för människor som vill jobba men som inte orkar med en heltid. Dessa människors arbetsinsats är ju inte mindre värd och borde inte värderas mindre heller.

Redigerat 2007-03-12 20:03

Jag började min bana med att sitta i receptionen på en socialbyrå. Därefter kom barn 1, passade på att studera till socialpedagog och jobbade med sen med missbrukare fram till 86, pluggade till socionom men missade sista månaden pga hälsoskäl. Trillade helt enkelt ihop genom att försöka både ta hand om tre barn, studera och jobba. Stannade därför hemma under de åren barnen var minderåriga och jobbade extra med att ha fosterbarn, dagbarn och vara övervakare och kontaktperson. När barnen blivit stora och klarade sig själv började jag jobba halvtid som ombudsman för Svenska Ångestsyndromsällskapet, blev sen erbjuden arbete som rådgivare på Hil på 75 % och tog det. Nu har jag återigen gått ner i tid, arbetar 2 dagar på Hil och några timmar hemifrån samt extra vid behov.
Min kropp klarade det inte heller, blev utbränd av smärta och sömnlöshet (Kunde inte sova pga. smärta och andningsproblem). Handlar inte om de hjälpmedel som finns utan om ens egen kropps ork. Man har ofta inte samma ork som gående eftersom hela systemet ofta blir nedsatt när man inte kan röra sig. Tar dessutom starka tabletter för att klara att jobba och de gör mig tröttare.
Dessutom är det ju ofta mycket mer tidskrävande att göra sig klar och ta sig till och från jobb. Att klä sig, duscha, gå på toa och övriga överflyttningar är ofta en halv dags jobb bara det, sen kanske man måste åka färdtjänst, det måste jag (orkar inte både köra bil och jobba på samma dag) och då kan det ta tid, blir ofta fel och en resa som ska ta 20 min tar en timme. Det tar tid att ha ett funktionshinder och kräver mycket mer rent fysiskt av oss att göra vardagssaker vilket gör att vi ofta inte kan jobba mer än vad vi gör eller kanske inte alls om vi ska ha någon livskvalitet.

För min del är det andningsbesvär....

Det är väl bara att inse att alla inte kan jobba heltid. Vissa kan inte jobba alls.
Själv har jag inte jobbat alls hittills, är ju dock bara 20 nu.
Vill gärna hitta ett jobb, men det känns som jag måste plugga mer först. Jag skulle inte kunna ta nåt okvalificerat jobb som kräver fysisk ansträngning. Orkar iofs göra ganska mycket bara jag sitter skönt i permon. Mina dagliga rutiner (kliva upp etc.) går relativt fort och smidigt.

MissIndependent skrev: Nu får ni ursäkta min rättframhet, men vad är det som gör att kroppen inte orkar jobba, på vilket sätt tar det sig uttryck? .

Smärta!

Mitt första sommarjobb var att packa skruv på en bilfirma. Då var jag 16 år, 1962. Sommaren därpå jobbade jag på en barnkoloni, sen skrev jag fakturor på ett statligt verk där min mor var anställd.Under universitetsåren blev det cirkelledare och översättare och tolk och korrekturläsare - jisses vad jobb det fanns på 60-talet! Mitt första heltidsjobb var 1968 på Kgl Biblioteket. Det var ett s.k. arkivarbetarjobb, mer eller mindre konstruerat, ingen höjdare.Jag satt där och pluggade för att få tiden att gå. 1969 kom jag ut på den reguljära arbetsmarknaden som assistent (motsvarar nu nårmast generalist på medborgarkontor) för invandrare. Sen läste jag vidare på socialhögskolan och större delen av mitt yrkesverksamma liv (cirka 30 år)
har jag varit socialsekreterare på flyktingmottagningen. Den lades ner 2004 och nu kallas jag arbetskonsulent och sitter på en arbetssökarverksamhet i en stadsdel. Om fyra år fyller jag 65 och hoppas få pension, men det kan man inte vara säker på. Egentligen hade jag velat bli författare, men mina föräldrar tyckte att jag skulle skaffa mig ett borgerligt yrke, och det kanske var bra. Jag skulle ut i livet på den tiden som folkhemmet fanns, och det drog jag nytta av. Någon har frågat mig vad jag skulle ha blivit utan mitt funktionshinder.... barnläkare, kanske, och jobbat för Läkare utan gränser... om jag hade klarat att utbilda mig till ett naturvetenskapligt yrke med det dåliga betyg som jag hade i matte. Hade jag vetat att miniräknaren skulle komma, skulle jag ha struntat i multiplikationstabellen. Det finns två yrken som jag absolut inte skulle vilja ha. Det ena är telefonförsäljare....tänk att ringa hem och terra folk precis när de kommit hem från jobbet för att pracka på dem prylar som de inte har bett om.
Det andra är jobb inom funktionshindersvängen. Har man ett funktionshinder ska man nog inte ha det som yrke också, för då tror jag att man lätt kan bli utbränd.
Jag jämför med kollegor som valt att jobba med flyktingar för att de själva är barn till Tredje Rikets överlevare, eller invandrade socialsekreterare som får pressen på sig att antingen vara "extrasnälla" mot sina landsmän eller bli hårdare än den värsta svenska fascist för att visa sig duktiga. Vad säger ni som är yngre - bör man inte göra skillnad på yrkesliv och privatliv? Vore kul att få era synpunkter.

Redigerat 2007-03-12 23:27

Jag håller just nu på att utbilda mig till socionom. Jag skulle dock inte ha något emot att jobba med personer som har funktionshinder trots att jag själv har det. Kanske dels för att mitt är så litet, samt att jag gjort en praktik inom en verksamhet som stöttar funktionshindrade. Där märkte jag snarare att det var en fördel att jag själv hade ett funktionshinder. Det fanns nämligen en del som var mer villiga att lyssna på mig än den handledare. Dock är det ju alltid en balansakt med att veta var gränsen går. Jag tror på att det till största del är ett individuellt val man måste göra.

Får man fråga på vilken skola du går på?
Stockholms universitet?

Tror tvärtom. När jag var yngre och relativt frisk hade jag inte en tanke på att arbeta med funktionshinder men när jag blev äldre och kom mer i kontakt med alla instanser som man kan få avslag från blev det en nödvändighet för mig att jobba med det. Fast jag brinner i och för sig för allt jag jobbar med, vare sig det gällde barn med sociala problem eller som nu med funktionshindrade som behöver rådgivning och hjälp i en byråkratisk värld som många inte förstår. Just att man har egen erfarenhet tycker jag ger en bättre kunskaper och insikt. Sen måste man kunna skilja på jobb och fritid, det gäller oavsett vad man jobbar med.

Jag jobbar som larmoperatör på räddningstjänsten, har gjort det i 25 år den 18 mars. Tar emot brand/inbrott/tekniska larm samt trygghetslarm för ca 3500 brukare. Det är ett mycket varierande jarbete, man vet aldrig vad som kommer att hända under ett pass, jobbar skiftgång dock ej nätter längre. Dessförinnan har jag jobbat på polisen, kontor och barnflicka (i min ljuva ungdom) Tänkte faktiskt utbilda min till barnsköterska men så blev det ej. Jag triv super på mitt nuvarande jobb,

Jobbar heltid på IGS Stöd & Service som företagsutvecklare. Arbetar med kundkontakter, utbildning och juridiska frågor. Har arbetat sen 97, först en kort sväng på JämO och efter det i ett par assistansbolag.
Har gått juristutbildningen. Efter den var jag arbetslös ett par år, men sen har det gått som på räls. Trivs jättebra med jobbet nu och tycker det funkar perfekt. För min egen del har den personliga assistansen betytt oerhört mycket i yrkeslivet. En annan bidragande faktor är att jag är framåt och snacksalig, samt att jag inte har ont.

jag jobbar som kontorist och lärarhjälp, men utbildar även elever från åk 1-6 i att använda StarOffice och andra datakunskaper så som fingersättningen när de skriver. Datautbildningen har jag över halva min tjänst som är på 75% (orkar inte jobba mer även som jag skulle vilja) Informerar även de nya ettorna om mitt funktionshinder, så det är överstökat tills lektionerna börjar. Jag trivs kanon bra, barnen ser mig som vem som helst.

Redigerat 2007-03-14 14:54

Chamar skrev: utbildar även elever från åk 1-6 i dataanvändning

Dataanvändning eller datoranvändning? Det är inte samma sak.

ja, vad kan det vara må tro mtp att det är åk 1-6 och resten av texten?
jag gissar på datoranvändning!

Chamar skrev: jag jobbar som kontorist och lärarhjälp, men utbildar även elever från åk 1-6 i dataanvändning. Datautbildningen har jag över halva min tjänst som är på 75% (orkar inte jobba mer även som jag skulle vilja) Informerar även de nya ettorna om mitt funktionshinder, så det är överstökat tills lektionerna börjar. Jag trivs kanon bra, barnen ser mig som vem som helst.

Jag var med min minsting som går i 3:e klass idag. Hennes musiklärare använder rullstol vilket barnen verkar ta naturligt. Jag tycker det är kanon bra att min dotter har en lärare som också är FH och använder rulle liksom jag. Då får hon möta FH i skolan också och denna lärarens elever får ju förmodligen se att hon är som vilken musiklärare som hellst även om hon inte kan trampa ned pedalerna på pianot. Det är att arbeta bort fördomar redan från det att man är liten och det är nog den allra bästa medicinen mot fördommar.

Så med andra ord chamar, du är viktig på din arbetsplats inte bara för det jobb du utför utan också för att motverka fördomar . Önskar att fler FH ville/kunde arbeta med skolbarn.

Jag hade tur fick jobb direkt efter studiena. så senaste 5åren har jag jobbat som vårdare på boende för personer med autism o psykiska påbrå. jag trivs jätte bra med det. det passar perfekt eftersom det inte innehåller några lyft eller så

Tog mitt första arbete, som datatekniker, vid 13 års ålder, ett sommarjobb. Delade ut post med min syster ett tag, men hon fick dela ut och jag vika (kan inte springa i trappor eller cykla runt), så hon tröttnade.
Sedan arbetade jag som vårdbiträde (var undersköterskelev och gjorde undersköterskeuppgifter) under sommarloven på gymnasiet. Efter gymnasiet fick jag jobb som undersköterska på ett vårdhem som inriktat sig på palliativ vård (dvs vård i livets slutskede). Jag arbetade heltid, men fick gå ner till halvtid efter ett tag, både pga studier och kroppens ork.

Nu studerar jag tilll sjuksköterska, men arbetar samtidigt, både på det arbete jag fick precis efter gymnasiet och på en vårdavdelning på ett sjukhus.
Det fungerar bra så länge man har bra arbetskamrater som gör det man själv inte kan göra, och patienterna tycker ofta att det är roligt då någon i rullstol skall hjälpa dem upp i sängen, och kanske ner i deras egen rullstol.
Många som nyligen blivit FH av våra boende brukar få rätt mycket tips från mig, om vart de skall vända sig, bra hjälpmedel de skall be om m.m. och den kunskapen saknar t.o.m. arbetsterapeuten och sjukgymnasten där.

Jag jobbar som timvikarie på en gruppbostad, döva+funktionshindrade. Men jag söker fast jobb bland den hörande världen men det är så svårt.... Dom fleta arbetsgivare tror att det blir provlem med kommunikationen mellan mig och kunden... Har även sökt i den döva världen, men där saknar jag utbildning och så finns det inte så många jobb för oss döva/hörselskadade... Men jag är glad att jag har timvikariat så länge...

Jag pluggar heltid till arbetsterapeut, har 3 terminer kvar (utav 6), på sommarn jobbar jag med allt mellan himmel och jord ex. vårdare och telefonintervjuare. Vid sidan om skolan är sitter jag som ledamot i nämnden för rehabiliteringsutbildningar vid Lunds universitet, som ledamot i Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter (AT fackförbund)´sutbildnings och forskningsråd och styrelsen för AT-studenterna. Egentligen har jag inte ens ork att klara av själva studierna, men mina andra uppdrag ger mig en sån energikick att jag klarar allt jag tar mig för. Visst möter jag ganska många undringar om vad jag klarar av på alla ställen jag är (ex. om jag verkligen klarar av att resa till och från Sthlm på egen hand, om jag klarar av studierna och praktikperioderna). Men jag är inte rädd för att slänga mig ut i allt vad livet innebär av svårigheter.

Jag visade på en av praktikplatserna (inom daglig verksamhet) att jag som rullstolsburen klarar av ungefär samma saker som all annan personal, så jag fick av chefen rådet att söka sommarjobb hos dem.

Jag tycker egentligen inte att det är så mycket jag inte klarar som jag klarade av innan sjukdomen, vill jag nånting så kan jag det, smärtan och förlamningen ska inte hindra mig. Det enda inom vården jag inte klarar av är att putta nåns rullstol i branta uppförsbackar.

Mitt FH har bara gjort mig starkare och mer envis.

Jag arbetar som läkarsekreterare 50%. Stormtrivs med det! Tidigare jobbade jag på ett hk-förbund som administratör i 9 år. Aldrig mer säger jag bara!

Efter studier till konservator fortsatte jag med arkeologi ,historia, konstvetenskap och teoretisk vetenskapsfilosofi.
Arbetade med antikviteter och forskning i äldre metodik.
"pensionerade mig" dvs tog det lungt med en antikaffär i flera år. De sista tio åren arbetade jag som lärare i dekorativt måleri och renoverings/konserveringsteknik vid Vingaskolan i Malmöförutom en del uppdrag som lärare i designhistoria och internationell föreläsare.
Nu ere sjukbidrag som gäller.
mvh
jorm

Terinon skrev: Jag pluggar heltid till arbetsterapeut, har 3 terminer kvar (utav 6), på sommarn jobbar jag med allt mellan himmel och jord ex. vårdare och telefonintervjuare. Vid sidan om skolan är sitter jag som ledamot i nämnden för rehabiliteringsutbildningar vid Lunds universitet, som ledamot i Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter (AT fackförbund)´sutbildnings och forskningsråd och styrelsen för AT-studenterna. Egentligen har jag inte ens ork att klara av själva studierna, men mina andra uppdrag ger mig en sån energikick att jag klarar allt jag tar mig för. Visst möter jag ganska många undringar om vad jag klarar av på alla ställen jag är (ex. om jag verkligen klarar av att resa till och från Sthlm på egen hand, om jag klarar av studierna och praktikperioderna). Men jag är inte rädd för att slänga mig ut i allt vad livet innebär av svårigheter. Jag visade på en av praktikplatserna (inom daglig verksamhet) att jag som rullstolsburen klarar av ungefär samma saker som all annan personal, så jag fick av chefen rådet att söka sommarjobb hos dem. Jag tycker egentligen inte att det är så mycket jag inte klarar som jag klarade av innan sjukdomen, vill jag nånting så kan jag det, smärtan och förlamningen ska inte hindra mig. Det enda inom vården jag inte klarar av är att putta nåns rullstol i branta uppförsbackar. Mitt FH har bara gjort mig starkare och mer envis.

Jag är helt övertygad om att man orkar mer än vad man tror. Precis som du säger, gör man en massa kul och intressanta saker som man brinner för så får man energi av det. Jag arbetade heltid på musseum för några år sedan. Första perioden visstades jag hela dagarna i en bäckmörk utställning och var ganska trött när jag kom hem. Men jag gick och tränade och vari iväg på kurser. Bara vetskapen om att jag efter arbetsdagens skut skulle få SE människor och vistas i dagsljus, fick mig att orka med dagarnai mörker med ojämt stengolv under fötterna. Jag hade nog inge fixat det annars.

Jag är socionom, jobbar med biståndsbedömning av personer med psykisk sjukdom, främst schizofreni.

Jag är utbildad till förskollärare, och arbetade först i förkolan. (1-5 år). Då min kropp försämrades fick jag chans att arbeta i en 6-årsgrupp. Det var en härlig tid!!
När kroppen sen försämrades ytterligare blev steget större att ta, och då hamnade jag som extra resurs/assistent i en 5:a. Jag är fortfarande kvar på "mellanstadiet", och trivs kanonbra, även om jag kan sakna tiden med de yngre barnen.....
(Jag har även hand om bildlektionerna i 5:an & 6:an på skolan där jag jobbar....).
Anette

Redigerat 2007-04-02 20:20

Wheelchair-biatch skrev: Jag föreslog ett forum för Arbete/Studier. Inte för att jag själv gör varken det ena eller det andra för tillfället he he, men jag är ändå nyfiken på vad folk här jobbar med eller pluggar. Om ni inte alltid har haft ett funktionshinder vore det också intressant att veta om arbetssituationen påverkades av skadan/olyckan/diagnosen/rullstolen/etc. Den som vill diskutera funktionshinderaspekten av arbetslöshet, svårigheter att få jobb etc kan starta en annan tråd om det istället. Den här tråden är typ tänkt som positiv inspiration eller nåt. Redigerat 2007-03-12 01:09

Jag kunde inte fortsätta mitt jobb eftersom de inte beviljar nya lönebidrag.
Nu ska jag studera istället. Gillar dock regeringens nya förändringar om bostadsbidraget/bostadstillägget men det påverkar inte mig eftersom jag inte har det längre. Jag tycker vidare att man inte bör få sänkt A-kassa efter 100 dagar om inte Arbetsförmedlingen erbjudit dig ett enda jobb.
Nu ska jag börja studera till fritidspedagog iaf.

Lilleman skrev: Jag kunde inte fortsätta mitt jobb eftersom de inte beviljar nya lönebidrag. Nu ska jag studera istället. Gillar dock regeringens nya förändringar om bostadsbidraget/bostadstillägget men det påverkar inte mig eftersom jag inte har det längre. Jag tycker vidare att man inte bör få sänkt A-kassa efter 100 dagar om inte Arbetsförmedlingen erbjudit dig ett enda jobb. Nu ska jag börja studera till fritidspedagog iaf.

Det där med bostadsbidragsbiten har jag inte riktigt fattat mig på än eftersom jag tycker att informationen har varit mest inriktad på barnfamiljer och förtidspensionärer, men hoppas att de hinner lägga ner det innan sommaren. Det påverkar mig dock inte så mycket eftersom jag har en låg hyra, men det kommer att avskräcka studenterna i själva Lund eftersom hyrorna är mycket högre.

Vad kul att du ska börja plugga , tror att du blir riktigt bra som fritidspedagog eftersom du kan ge svar på tal och kan engagera.
Lycka till får jag önska dig!

Lilleman skrev: Jag kunde inte fortsätta mitt jobb eftersom de inte beviljar nya lönebidrag.

Det är just detta som är faran med lönebidrag. Det används på fel sätt. Meningen är ju att det ska vara en inkörsport och en morot för företaget att våga anställa en med "sämre arbetsförmåga". Men det ska också minskas eller försvinna efterhand. Nu vet ju inte jag vad du hade för jobb och var din arbetsförmåga brast. Förklara gärna det du kan maila mig om du vill, för detta är ett ämne som jag verkligen brinner för att diskutera!

MissIndependent skrev: Det är just detta som är faran med lönebidrag. Det används på fel sätt. Meningen är ju att det ska vara en inkörsport och en morot för företaget att våga anställa en med "sämre arbetsförmåga". Men det ska också minskas eller försvinna efterhand. Nu vet ju inte jag vad du hade för jobb och var din arbetsförmåga brast. Förklara gärna det du kan maila mig om du vill, för detta är ett ämne som jag verkligen brinner för att diskutera!

Jag tycker att lönebidrag i vissa fall skall fortsätta att betalas ut till arbetgivaren. Det är bara att acceptera att i vissa fall är det mer problematiskt att arbeta med ett funktionshinder och det kan vara en god kompensation för detta. Man kan behöva kontinuerlig arbetsledning och få utsorterade arbetsuppgifter som är lämpliga, uppföljning kan behövas. Man kanske har en lång bortvaro vid operationer eller vistelser vid rehabanläggningar. Man kanske inte heller kan täcka upp för andra arbeskamrater eller lätt åka iväg på olika uppdrag. Sedan är arbetsgivarna kanske organisationer som inte får bidrag för anställda och försvinner lönebidragen så kan man inte ha någon anställd varesig man vill eller inte.

Moon skrev: Jag tycker att lönebidrag i vissa fall skall fortsätta att betalas ut till arbetgivaren. Det är bara att acceptera att i vissa fall är det mer problematiskt att arbeta med ett funktionshinder och det kan vara en god kompensation för detta. Man kan behöva kontinuerlig arbetsledning och få utsorterade arbetsuppgifter som är lämpliga, uppföljning kan behövas. Man kanske har en lång bortvaro vid operationer eller vistelser vid rehabanläggningar. Man kanske inte heller kan täcka upp för andra arbeskamrater eller lätt åka iväg på olika uppdrag. Sedan är arbetsgivarna kanske organisationer som inte får bidrag för anställda och försvinner lönebidragen så kan man inte ha någon anställd varesig man vill eller inte.

Ja om det bara hade använts som en kompensation för sådant du nämner så hade det kanske varit motiverat, men i många fall är det faktiskt så att man får lönebidrag för ett arbete som någon som inte är funkis skulle klara av på ett likadant sätt, sen avpolleteras man som funkis när lönebidraget minskas eller tas bort - jag har sett det ske! En annan sak som är usel med lönebidrag är att man som mottagare av detta inte följer den vanliga löneutvecklingen, eftersom det finns ett tak på bidraget(vilket iofs är riktigt kanske) och då anser arbetsgivaren att man inte har "råd" att ge lön över det man får i lönebidrag av staten, vilket i praktiken innebär att funktionshindrade fungerar som gratis arbetskraft och det STINKER!! I det senaste budgetsnacket sa arbetsmarknadsminister Littorin att man visst det hade tänkt på funktionshindrade, genom att man förbättrat lönebidragsvillkoren(riktigt HUR vet jag faktiskt inte, men det kanske nån annan här vet?), men det är ju inte där skon klämmer egentligen. Om inte vi funkisar är attraktiva på arbetsmarknaden, annat än när staten lovar betala för oss så arbetsgivarna slipper, så är det ju en ATTITYDFRÅGA mer än en ekonomisk fråga, att många funktionshindrade står utanför arbetsmarknaden!!

Redigerat 2007-04-17 11:04

Lönebidrag är ju en kompensation till arbetsgivaren och den måste ju ha ett maxbelopp. Ingenting säger att detta maxbelopp även skall vara ett maxbelopp för lön. Jag och många som jag känner som har lönebidrag har helt andra löner än l-b maxbelpp - men tyvärr finns det arbetstagare vars arbetsgivare gör denna felaktiga koppling.

Moon skrev: Lönebidrag är ju en kompensation till arbetsgivaren och den måste ju ha ett maxbelopp. Ingenting säger att detta maxbelopp även skall vara ett maxbelopp för lön. Jag och många som jag känner som har lönebidrag har helt andra löner än l-b maxbelpp - men tyvärr finns det arbetstagare vars arbetsgivare gör denna felaktiga koppling.

Det borde ju i så fall stå inskrivet i reglerna kring lönebidrag att man i alla fall ska följa den gängse löneutvecklingen så att det inte blir sådär att vissa arbetsgivare inte betalar en krona över det de får i bidrag av staten.

Vejron skrev: Det borde ju i så fall stå inskrivet i reglerna kring lönebidrag att man i alla fall ska följa den gängse löneutvecklingen så att det inte blir sådär att vissa arbetsgivare inte betalar en krona över det de får i bidrag av staten.

Ja, det låter bra!

Just nu studerar jag mest för att vidareutveckla mitt teckenspråk

Innan jag blev döv arbetade jag som montör av lättare industriverktyg i orten där jag tidigare växte upp.

Till sidans topp

Fängslande rubruk eller hur
Näemen seriöst, jag vill verkligen tacka er i redaktionen för att ni äntligen tagit ert förnuft till fånga och startat en forumavdelning om jobb och studier, för det är otroligt viktiga ämnen att diskutera!

Inom Riksorganisationen Unga Synskadade har vi sedan förra sommaren aktivt arbetat med arbetsmarknadsfrågor för funktionshindrade. Vi har en grupp som enbart jobbar med dessa frågor. Det vi planerar att göra i år är:
- Uppvakta arbetslivsminister Sven-Otto Littorin
- Hålla utbildning för Sius-konsulenter (coacher till funktionshindrade på arbetsförmedlingen typ...)
- Genom en databas med arbetande förebilder kunna inspirera och sprida kunskap om hur det går att arbeta med synskada.
- Låta sommarens medlemsforum genomsyra integration och jämlikhet, därmed kommer arbetsmarknaden att vara ett ledande tema. Vi kommer att ha olika utåtriktade aktiviteter ang detta.

Reklam reklam... Varför skriver jag detta här? Jo, för att delge er hur en handikapporganisation kan jobba effektivt med dessa frågor. Jag vet att DHR har en del också, de var ju också i Almedalen t ex. Det skulle vara intressant att höra vad just eran förening gör och hur ni själva tänker kring denna frågan. Gruppen synskadade är ju ändå liten om man ser till hela stora massan av funkisar som står utanför arbetsmarknaden.

MVH en som har mål i livet

... och med de hjälpmedel som finns klarar synskadade av så oerhörd många yrken om bara arbetsgivarna vågade anställa.

Just det med förebilder är oerhörd viktigt för alla både funktionshindrade och "normala"

Jag hoppas ni kommer att lyckas

Mitt sätt att visa på att jag kan saker och ting är att just göra saker som inte förknippas med funktionshinder, men det hjälper nog mer mig än andra eftersom jag inte representerar alla rullstolsburna (och det vill jag inte heller). Jag tror dock att det hjälper att synas i media utanför FH-sammanhang.

Min vision är naturligtvis att det ska göras en motsvarande bank med förebilder som har alla möjliga typer av funktionshinder.

Jag beställde förresten nyligen boken "Det funkar! Se människan bortom funktionshindret" som handlar om arbetsplatser som har anställt folk med olika funktionshindedr och hur de löser situationen. Bla...
Mycket bra bok som borde läsas av alla!

Ska på ett seminarium om om detta också, tror det var någon gång i april! Ska bli otroligt spännande!

Jag har i början på denna månaden anställt en yngre kille med en grav synskada som kanslist på ett förbund där jag är ordförande /personalansvarig. Det är klart att allt inte kommer vara så lätta för honom trots alla högtekniska hjälpmedel men jag tror ändå det kommer funka bra. Det får ta lite längre tid att komma in i jobbet och det finns bra kollegier som kan stötta där det behövs. Denna killen är en toppen tillgång och hoppas han kan vara ett föredome för andra.

Bra att SRF Ung jobbar för att bereda fler människor möjlighet till arbete genom olika handlingar.

Gör dom? Visste inte det. Vet att SRF har yngreverksamhet ja, och att SRF:are sitter med i någon slags referensgrupp till bl a länsarbetsnämnden...
Eller du kanske menade US fast du skrev fel? Hehe inte lätt att hålla isär begreppen. US var ju faktiskt från början SRF´s ungdomsförbund som 1975 bröt sig ur och bildade fristående förening. Så e´re serru

nja det blev nog fel men det har du ju rättat till nu.

Till sidans topp

Detta hände under en enda dag:

Jag fick ett brev från Skattemyndigheten. De hade tittat tillbaka på min ekonomi år 2005 och kommit fram till att jag hade så låg inkomst att de ifrågasatte hur jag kunde klara mig ekonomiskt utan att jobba svart. De skrev att jag var tvungen att skicka in intyg innan fredag (alltså bara en vecka på mig) som intygade att jag haft andra, icke-skattepliktiga, bidrag under den här tiden. Jag hade år 2005 handikappersättning och ett högt bostadsbidrag. Eftersom endast aktivitetsersättningen var skattepliktig så var det den enda uppgift skattemyndigheten fick på mig när de gjorde sin kontroll i registret.

Trots att inga vittnesmål om att jag jobbat svart, inga tips, kommit in till skattemyndigheten så åligger det alltså mig att bevisa att jag INTE jobbat svart. Bevisbördan ligger alltså på mig. Gör jag inte det så sköntaxerar de mig dvs uppskattar hur mycket de tycker jag borde ha betalat.
Jag hörde av mig till Försäkringskassan för att begära ut de intyg som krävts men dessa var arkiverade på flera olika kontor. Personalen var stressad, dock mycket tillmötesgående, eftersom de fått en hel del att extra arbete pga av det här. Klart är att mina intyg inte kommer att kunna lämnas in innan tidsfristen går ut.

Så för att sammanfatta: Utan bevis blir jag anklagad för att ha jobbat svart. Jag anses vara skyldig att bevisa att jag INTE jobbat svart inom en vecka men Försäkringskassan vet inte var alla intyg är från 2005.
Är det hårda bud i Mellerud eller? Jag hittar knappt några ord...

Samma dag åkte jag till ett planerat möte med en tänkbar arbetsgivare och Arbetsförmedlingen. Det är min gamla arbetsgivare som vill ha tillbaka mig på halvtid med möjlig uttökning. Givetvis mycket glädjande ...tills arbetsförmedlingen öppnade munnen.
Pga av nedskräningar i budgeten, efter att man år 2006 delade ut lönebidrag till höger och vänster, beviljas inga nya lönebidrag. Inga nya omprövningar kommer att göras och inga förlängningar när gällande lönebidragstid är slut. Man anser istället att de s k nystartsjobben ska vara en motsvarighet. Ett nystartsjobb innebär att arbetsgivaren får avskrivet arbetsgivaravgiften (ca. 30%).
Dessa 30% ser jag ju aldrig som anställd. Den slopade arbetsavgiften tar heller ingen hänsyn till de hinder för mig att arbete som jag tidigare hade fastställt genom lönebidragsprövningen. Det innebär alltså att det är lönsammare för en arbetsgivare att anställa någon som kan jobba effektivare än mig trots att de kan få slopat arbetsgivaravgiften om de anställer mig.

Jag får alltså inte tillbaka mitt gamla jobb eftersom de nu inte kan betala min lön. Jag kan skrota mina planer på att utbilda mig till fritidspedagog eftersom jag ju har mycket sämre förutsättningar än andra att få ett jobb efter avslutad utbildning nu när de dragit in lönebidragen. Jag vill inte gå 3,5 år i skolan för att sen bli arbetslös och ha ett gigantiskt studielån som jag måste betala tillbaka.

Det var precis det här jag var rädd för med den nya regeringen. Självklart vill arbetsgivare ha så effektiv personal som möjligt, det är ju en sanning vi aldrig kommer ifrån. Om man då blir anställd med lönebidrag ser ju arbetsgivaren att man faktiskt ofta kan arbeta lika bra som en icke funktionshindrad och man kan behålla sitt jobb även utan lönebidrag, men de som inte kan det, som inte orkar fullt ut, de blir ju utsparkade direkt.
Att sen skatteverket och af är knepiga i sig är inget nytt, min ex-make var under en tid arbetslös för minst 25 år sedan, han fick då ingen a-kassa om han inte skickade in ett intyg och bevisade att han inte jobbat svart. Jaha, vem skriver ut sådana???
Lycka till Lilleman i det fantastiska byråkratin.

Blev mycket förvånad och arg när jag läste detta. Är det så att man har dragit in på nya lönebidrag i hela landet? I vallöftena från den nya regeringen fick man en känsla av att det skulle bli lättare i framtiden för oss funktionshindrade. Bla tänker jag på möjligheten att starta eget företag med lönebidrag. Att dessutom skattemyndigheten ägnade sig åt en sån här verksamhet, det är ju löjligt. Som sagt, vem skriver ut intyg om att man inte arbetar svart?

Nån som kan intyga att man inte gör det???

Lise skrev: Blev mycket förvånad och arg när jag läste detta. Är det så att man har dragit in på nya lönebidrag i hela landet? I vallöftena från den nya regeringen fick man en känsla av att det skulle bli lättare i framtiden för oss funktionshindrade. Bla tänker jag på möjligheten att starta eget företag med lönebidrag. Att dessutom skattemyndigheten ägnade sig åt en sån här verksamhet, det är ju löjligt. Som sagt, vem skriver ut intyg om att man inte arbetar svart?

Jag håller på att undersöka hur det står till med lönebidraget men här i Skåne är det stopp. Den nya regeringen svarade när vi sa att det pratats för lite om handikappfrågor att deras nya politik gynnar alla. Sanningen är att den har gynnat få eftersom man gjort det svårare för funktionshindrade att få jobb.

Hm, det kan inte vara stopp av lönebidrag i hela skåne för jag fick mitt beviljat nu i februari här i Malmö. Däremot fick jag först fel uppgifter av en handläggare på AF som påstod att lönebidraget inte fanns längre. Detta stämmer såklart inte alls vilket dom sen ursäktade sig för både en och två gånger.

Lisa-Lo skrev: Hm, det kan inte vara stopp av lönebidrag i hela skåne för jag fick mitt beviljat nu i februari här i Malmö. Däremot fick jag först fel uppgifter av en handläggare på AF som påstod att lönebidraget inte fanns längre. Detta stämmer såklart inte alls vilket dom sen ursäktade sig för både en och två gånger.

Nu vet jag hur det ligger till. Staten ska spara in på arbetsåtgärder från ca. 160 000 till nästan hälften. Innan dess beviljas inga nya lönebidrag men de som fortfarande har lönebidrag gällande får utbetalt sitt.
Om en del kontor ändå beviljar det är det för att de talat med sin chef och fått gå över budget. Det kan jag också tycka är fel med tanke på att andra inte får sina bidrag beviljade.

Kontoren hävdar att nystartsjobben är ett alternativ men vad jag kan se i broschyren så omfattas inte jag av det då jag det senaste året har haft ett arbete på lönebidrag. En tänkbar anledning till att det inte står i broschyren är att det är en nödlösning som kommit fram i sista stund. Det är dock inte ett jämförbart alternativ och kommer inte ha någon praktiskt skillnad för funktionshindrade ens om vi får det.

Det här är ju helt otroligt...

Har du inga gamla kontoutdrag kvar som du kan skicka in? Där man tydligt ser att du får handikappersättning och bostadsbidrag varje månad. Kan ju vara bra för att lugna Skattemyndigheten tills FK skrivit ut sina intyg.

Kanske kan du få en läkare/arbetsförmedlare att intyga att dina fysiska förutsättningar gör det svårt att hitta arbete överhuvudtaget, och att vanliga former av svartjobb är uteslutna.

Tja!

En del av förklaringen till att Skatteverket ber dig bevisa att du inte har andra inkomster är att det är sekretess mellan skatteverket och kassan, vilket gör att de inte får ut uppgifterna. Detta är dock ingen ursäkt!

Ang arbete efter studier: Det finns ju alltid möjlighet att få en vanlig anställning...

Lizzy skrev: Tja! En del av förklaringen till att Skatteverket ber dig bevisa att du inte har andra inkomster är att det är sekretess mellan skatteverket och kassan, vilket gör att de inte får ut uppgifterna. Detta är dock ingen ursäkt! Ang arbete efter studier: Det finns ju alltid möjlighet att få en vanlig anställning...

Ja, det vet jag. Jag vet att det är sekretess. Men faktum kvarstår, nämligen att jag på inga andra grunder än att jag var fattig misstänkts att ha jobbat svart.
Dessa intyg finns inte heller kvar på kontoren utan ligger i arkiven och man måste ringa runt och fortfarande vet jag inte om jag kommer få ut några intyg.

Lizzy skrev: Tja! En del av förklaringen till att Skatteverket ber dig bevisa att du inte har andra inkomster är att det är sekretess mellan skatteverket och kassan, vilket gör att de inte får ut uppgifterna. Detta är dock ingen ursäkt! Ang arbete efter studier: Det finns ju alltid möjlighet att få en vanlig anställning...

Är det sekretess på alla uppgifter?
I ett annat forum finns det inlägg med exempel på då FK ger uppgifter till Skattemyndigheten angående utbetalning av assistansersättning. Är det sekretess på sådant också?

Anonym skrev:
Är det sekretess på alla uppgifter

Anonym skrev:
Vad jag vett var så att alla instanser som betalar ut skattepliktig ersättning eller lön har rapporteringsskyldighet till skatteverket, om hur mycket de betalt ut till den enskilde, men det är sekretess på allt annat. Jag vet inte hur det kommer sig att fk rapporterar assistansersättningen till skatteverket. Ser ingen logik i detta

Skicka en kopia på utbetalnings avin för BTP som fk skickar ut. Om du har dom kvar. Jag brukar sätta in mina i en pärm och spara dom

Har du begärt anstånd med att inkomma med din redovisning till Skattemyndigheten?

Statliga myndigheter brukar vanligtvis bevilja det.

Redigerat 2007-03-08 12:04

Wheelchair-biatch skrev: Har du begärt anstånd med att inkomma med din redovisning till Skattemyndigheten? Statliga myndigheter brukar vanligtvis bevilja det. Redigerat 2007-03-08 12:04

Ja, det har jag.

Till sidans topp

Hej

Är orolig över min ekonomisk som en studerande...Ser ut som jag måste plugga till ett yrke om jag nu ska få ett jobb. Hur mycket får man ihop varje månad. Jag lever ju lite dyrare än de med icke FH. Vad får ni fr CSN? Kan man få aktivitetsersättning fr FK istället för CSN? Svåtrt att hitta ett extra jobb. Hur brukar ni göra fötr att få ihop ekonomin? mvh marie

Redigerat 2007-03-01 13:15

Har du BTP ? utan det skulle jag inte få ihop ekonomin.

BTP (Bostads Tilllägg för Pensionärer) känns lite lustigt eftersom ja e blir 22 nästa vecka. Har även aktivitetsersättning

Har a-kassa nu men funderar på att läsa om jag ej hittar nåt jobb. Helst ett jobb men funderar på eknomisassistent-utbildning....har ej bestämt än....bara nyfiken hur det blir med inkomsten när man studerarÄr CSN det enda alernativet nu med modernaternas-reglerna? Är tveksam till att ta lån av CSN när masn ändå måste kämpa hårt för att fån ett jobb eftetåt vill ej tänka negativ men.....arbetslös i flera år efteråt med en stor skuld är jub ej trevligt mvh marie

Atetos74 skrev: Hej Är orolig över min ekonomisk som en studerande...Ser ut som jag måste plugga till ett yrke om jag nu ska få ett jobb. Hur mycket får man ihop varje månad. Jag lever ju lite dyrare än de med icke FH. Vad får ni fr CSN? Kan man få aktivitetsersättning fr FK istället för CSN? Svåtrt att hitta ett extra jobb. Hur brukar ni göra fötr att få ihop ekonomin? mvh marie Redigerat 2007-03-01 13:15

Hej, Tänk dig för!

Nu går det inte längre att studera med aktivitetsersättning. Du måste ta lån. Sen ska du veta att de håller på att plocka bort lönebidragen och ersätta det med nystartsjobb som inte alls är en lika bra motsvarighet. Det gör att du kommer få betydligt svårare i framtiden att söka jobb.

Lilleman skrev: Hej, Tänk dig för! Nu går det inte längre att studera med aktivitetsersättning. Du måste ta lån. Sen ska du veta att de håller på att plocka bort lönebidragen och ersätta det med nystartsjobb som inte alls är en lika bra motsvarighet. Det gör att du kommer få betydligt svårare i framtiden att söka jobb.

Nu går det inte längre att studera med aktivitetsersättning - det låter som att du menar någonting som hänt nu?! Förklara gärna.
Det jag har hört är att man inte samtidigt kan få studiebidrag från CSN som aktivitetsersättning. Är det så du menar?

Studier på högre nivå t.ex. högskola/universitet finns det inget val. Utan det är CSN som gäller, man kan inte välja!

Johank skrev: Studier på högre nivå t.ex. högskola/universitet finns det inget val. Utan det är CSN som gäller, man kan inte välja!

Är detta något nytt som kommit? När kom det upp? Jag vet människor som i undantagsfall beviljats aktivitetsersättning och studier, så sent som 2006.

Pratat med RFV om det år 2004 och det är omöjligt att gå på högskola/universitet med aktivitetsersättning samtidigt, isf har de du hört om gjort fel. Skulle vilja höra en handläggare på FK som motiverar det. Själv tycker jag inte att det inte ska vara så men lagen är en annan.
Vissa yrkesförbredande utb. som erbjuds av arbetsförmedlingen kan gå bra.

Redigerat 2007-03-08 15:30

Just därför är det extra viktigt att om en handläggare säger ja, så ska man se till att få det skriftligt. För precis som du säger Johan, så har de egentligen inte rätt att godkänna det. Däremot är det inte helt ovanligt...

Redigerat 2007-03-08 15:35

år 2000 till 2003 gick jag utbildning på universitetet på distans och hade kvar min halva sjukpension(det hette så då), med motiveringen att det var just en distansutbildning-fråga mig inte var skillnaden var för jag läste ändå på helfart. Hur som helst fick jag igenom det och papper på det, så jag skådade inte given häst i mun där.....men som sagt, konstigt var det. Hade då dessutom fullt lån från och bidrag från CSN, eftersom pensionen i CSN"s ögon inte räknades som en inkomst.

Redigerat 2007-03-08 15:37

Jag har hittills läst 30 poäng på universitet varav 20 på heltid och jag fick behålla min aktivitetsersättning. Handläggaren menade att det är skillnad om studierna leder till arbete, då blir man av med bidraget.

Jag vill läsa nån utbildning så jag får arbete och tänker inte låta FK förstöra min framtid.
Tycker dagens regler är vidriga. De försvårar rejält för f.h. att komma ut i arbetslivet. Fast tanken är väl att "vi" ska hålla oss hemma och vara tacksam för bidrag

Redigerat 2007-03-08 16:16

Anonym skrev: Jag har hittills läst 30 poäng på universitet varav 20 på heltid och jag fick behålla min aktivitetsersättning. Handläggaren menade att det är skillnad om studierna leder till arbete, då blir man av med bidraget. Jag vill läsa nån utbildning så jag får arbete och tänker inte låta FK förstöra min framtid. Tycker dagens regler är vidriga. De försvårar rejält för f.h. att komma ut i arbetslivet. Fast tanken är väl att "vi" ska hålla oss hemma och vara tacksam för bidrag Redigerat 2007-03-08 16:16

Det handlar mycket om hur man ser på sina studier.

Om man pluggar för att det är kul, fast det inte leder någonstans, mer som en fritidssysselsättning kan det vara okej. Speciellt med få schemalagda moment, 5 h per vecka har man ju rätt att göra vad man vill.
Sen kan det ju vara medicinska skäl som gör att det är svårt att studera på samma villkor som andra. Man kanske är sämre fysiskt sett i vissa perioder, har svårt att anteckna, missar tentor osv.

Jag har aktivitetsersättning och läser på universitet, med dessa förutsättningar. Har 2,5 år kvar till nästa omprövning, hoppas att det går igenom då också eftersom jag inte är klar med min utbildning...

Anonym skrev: Om man pluggar för att det är kul, fast det inte leder någonstans, mer som en fritidssysselsättning kan det vara okej.

Ja, eller inte.

Jag frågade FK anonymt om det var okej för att läsa en 5-poängskurs på halvfart(!!) på distans. Det var det INTE. De menade att eftersom jag bara har 25% sjukers, kan de där 5 poängen vara liktydigt med att jobba heltid...

Jag tänkte mest läsa kursen för att hitta på "nåt kul" på helgerna men det betyder ju inte att jag orkar jobba 8 timmar om dagen vecka ut och vecka in för det! Jag menar 5 poäng PÅ HALVFART dessuutom - det finns väl de som har andra fritidsintressen som upptar betydligt mer av ens tid...

Men man ska väl inte ha intellektuella intressen som rörelsehindrad.

// A E

Lägger in en länk till min artikel "Skröppel ska inte studera":
http://www.funktionshinder.se/index.php?Zm9yY2Vfc2
lkYT1ZWEowYVd0bGJDNXdhSEFfWVZkUk9VNW5QVDA9

Alltså, i denna djungel som det tydligen är så tycker jag att man får följa sitt eget huvud och chansa. Jag läste en sommarkurs på universitet i somras, med halv förtidspension och andra halvan a-kassa. Jag hade inga planer på att fortsätta efter den sommarkursen och jag försökte inte ansöka om pengar från CSN. Alltså fanns det inget skäl för någon att kolla vad jag gjorde. Jag stod fortfarande till arbetsmarknadens förfogande eftersom jag hade hoppat av kursen i den händelse att jag hade fått ett jobb. Därför gjorde jag det mest logiska för mig i en strulig situation, som ingen lider av! Jag har inte tillskansat mig skattemedel jag inte har rätt till och jag måste ju för f*n ha ett liv också!

Redigerat 2007-03-08 17:09

Anonym skrev: Alltså, i denna djungel som det tydligen är så tycker jag att man får följa sitt eget huvud och chansa. Jag läste en sommarkurs på universitet i somras, med halv förtidspension och andra halvan a-kassa. Jag hade inga planer på att fortsätta efter den sommarkursen och jag försökte inte ansöka om pengar från CSN. Alltså fanns det inget skäl för någon att kolla vad jag gjorde. Jag stod fortfarande till arbetsmarknadens förfogande eftersom jag hade hoppat av kursen i den händelse att jag hade fått ett jobb. Därför gjorde jag det mest logiska för mig i en strulig situation, som ingen lider av! Jag har inte tillskansat mig skattemedel jag inte har rätt till och jag måste ju för f*n ha ett liv också! Redigerat 2007-03-08 17:09

Det är ju tyvärr så att har man halv eller kvarts-pension så får man inte plugga/jobba ideellt vid sidan av sitt arbete. Om man har hel förtidspension/sjukersättning har man 5 timmar/vecka till ideellt arbete.

Det är rena vansinnet eftersom det urholkar demokratin: man kan inte engagera sig politiskt om man har halv "pension"... och det är ju faktiskt en mänsklig rättighet att kunna engagera sig politiskt.

Hmm konstigt för jag vet folk som går på aktivitetsersättning (gamla förtidspension va?) och studerat både på komvux samt universitetet. Ska man verkligen väcka den björn som sover då?

Jag tror att det då kan handla om att man inte nämner något för FK om att man studerar.

Terinon skrev: Jag tror att det då kan handla om att man inte nämner något för FK om att man studerar.

Risken finns väl att de börjar kolla.
Tycker dagens regler är idiotiska. Skulle vara lättare att utbilda sig och hitta jobb om man fick behålla ersättningen under studietiden. Passivitetsersättning tycker jag man kan kalla det nu.

Många med funk.hinder kan inte jobba under studietidene. Att ta studielån avskräcker säkert också vissa.

Redigerat 2007-04-02 21:01

FK har vad jag vet inget avtal med informationsutbyte med universiteterna, men iofs vet man ju inte om de får nån idé genom att snoka här

Jag har hört att så länge man inte pluggar för att få ett jobb, utan mer har det som sysselsättning för att få dagarna att gå, är det ok... speciellt om utbildningen inte har mer än 5 timmar obligatorisk undervisning i veckan...

Sen kanske det har att göra med vilket funktionshinder man har också. Finns det risk att man blir sämre så kanske man inte klarar ett framtida jobb... (jag har pluggat i flera år, men när jag väl fick en praktikplats på halvtid inom typ det jag är utbildad i, så gick det bara två månader innan jag hade slitit ut mig... min kropp är inte gjord för 4 timmar intensivt arbete, utan måste ta långa pauser...)

Terinon skrev: FK har vad jag vet inget avtal med informationsutbyte med universiteterna, men iofs vet man ju inte om de får nån idé genom att snoka här

Det skulle vara lite obehagligt tycker jag.
Tror det är stor risk att man låter ändamålen helga medlen vilket för oss allt närmare kontrollsamhället.

F-kassan samkör med CSN så de som ansöker om studiebidrag samtidigt kan de upptäcka lätt. Eftersom fk har tagit tag i fusket och anställt ett antal spioner är det helt onödigt att ens testa.

Johank skrev: F-kassan samkör med CSN så de som ansöker om studiebidrag samtidigt kan de upptäcka lätt. Eftersom fk har tagit tag i fusket och anställt ett antal spioner är det helt onödigt att ens testa.

Om man nu ansöker om studiebidrag ja, men om man studerar utan det, så känns det inte som man lurar någon tycker jag. Det har hittills inte funnits någon som har kunnat överyga mig om att studier är detsamma som ett heltidsarbete-det är inte det och ska inte dras över samma kan heller.

Har varit förtidspensionerad sedan jag slutade gymnasiet. Började studera och berättade detta för FK som sa att jag bara skulle återkomma då jag var färdig utbildad, detta var 2003 och jag har sedan dess haft aktivitetsersättning. Känns ju lite dumt att då nu ringa upp dem eftersom de bör känna till att jag studerar. Har detta något att göra med om man skadat sig i olycka under ugymnasiet eller har ett medfött funktionshinder?

Anonym skrev: Har varit förtidspensionerad sedan jag slutade gymnasiet. Började studera och berättade detta för FK som sa att jag bara skulle återkomma då jag var färdig utbildad, detta var 2003 och jag har sedan dess haft aktivitetsersättning. Känns ju lite dumt att då nu ringa upp dem eftersom de bör känna till att jag studerar. Har detta något att göra med om man skadat sig i olycka under ugymnasiet eller har ett medfött funktionshinder?

Det ska inte spela någon om man har ett medfött eller förvärvat funk.hinder.

Jag levde på studielån under min studietid - det jag fick var väl som alla andra, cirka 7000 kr per månad. Iofs är jag "nästan normal" (typ!) i den mening att mina extra kostnader inte är så höga så att jag inte kan täcka dem mha att spara in på annat. Dessutom jobbade jag varje sommar för att ha råd med det lilla extra.
Vad gäller att studera eller inte tycker jag iaf att det verkar hyfsat vridet att inte studera som funktionshindrad. Eftersom man är eftersatt med det fysiska gäller det väl att jobba upp det man kan: det mentala. Så har iaf jag resonerat, och det har hela tiden varit min sporre - och är fortfarande.

Thomas skrev: Jag levde på studielån under min studietid - det jag fick var väl som alla andra, cirka 7000 kr per månad. Iofs är jag "nästan normal" (typ!) i den mening att mina extra kostnader inte är så höga så att jag inte kan täcka dem mha att spara in på annat. Dessutom jobbade jag varje sommar för att ha råd med det lilla extra. Vad gäller att studera eller inte tycker jag iaf att det verkar hyfsat vridet att inte studera som funktionshindrad. Eftersom man är eftersatt med det fysiska gäller det väl att jobba upp det man kan: det mentala. Så har iaf jag resonerat, och det har hela tiden varit min sporre - och är fortfarande.

Jag håller med dig. Det är bara dumt att inte plugga och försöka hitta jobb. Man får ju inte allt gratis i livet.

Berghman skrev: Jag håller med dig. Det är bara dumt att inte plugga och försöka hitta jobb. Man får ju inte allt gratis i livet.

Jag har ju pluggat till apotekstekniker men gick tillbaka till mitt ordinarie jobb. Håller ögon och öron öppna och har sökt men eftersom jag inte vill flytta så blir det ju lite svårare.

Alla pluggar ju inte på högskolan. Finns ju andra utbildningar tex via arbetsgivaren eller KV-utbildningar. Många får ju jobb utan att de har pluggat på en högre nivå. Alla har ju ej behörig till högskoan av olika orsaker. Allka är ju inte ett läshuvud. Givetvis får man bättre förutsättningar om man har gått på högskolan. Man är inte sämre bara för man ej har gått på högskolan. mvh marie

Jag studerade mellan 1997 till 2001 på universitetet och fick behålla min sjukersättning. Jag argumenterade med FK och menade att det är svårare att få arbete som funktionshindrad och att det skulle kunna bli svårt att betala tillbaka studielånet. FK gick med på det.

Hej !

Du borde ju få handikappsersättning om du har merkostnader pga. ditt handikapp.

Mange skrev: Hej ! Du borde ju få handikappsersättning om du har merkostnader pga. ditt handikapp.

Jo, men det kan ju på intet sätt jämställas med att få bidrag för att studera...

// A E

Mange skrev: Hej ! Du borde ju få handikappsersättning om du har merkostnader pga. ditt handikapp.

Angående den ekonomiska biten har jag en klar bild på nu ok bra att veta att det är CSN som gäller. Men jag vet ej om jag orkar att börja plugga igen. Krävs mkt krafter av mig. Men i nödfall få jag väl plugga men jag är ej orolig för framtiden ang jobbet. Har stöd av dövkonsultens som hjälper döva i arbetsmaknaden. Vet att det är orättvist mot andra som intwe är döva men har funktionhinder. Det ä inte alla som behöver hjälp av dövkonsultensen. Om jobbet krävs speciella kunskaper så får jag så klart plugga. Det är ju inte lätt att välja en utbildning på högskolan när man ej vet vad man vill bli. Jag ber er att inte kritikera mig för mitt beslut att ej plugga vidare på högskolan iallafall just nu. Vet att vissa av er tycker att man ej ska få jobb gratis utan att ha gått på högskolan. Det gör ju ej alla hörande. Man kan få utbildningar på andra sätt också. mvh marie

Alla har ju rätt att välja själva vad de vill göra i livet.
Inte tusan är man en sämre människa för att man inte pluggar på högskola/universitet. Orka bry sig om vad folk tycker hela tiden.

Jag var i kontakt med F-Kassan och de förklarade för mig att deras grundinställning är; Kan och orkar man studera så skall man försörja sig som alla andra dvs. på bidrag och lån.
Att man orkar tas sedan som intäkt för att man har full arbetsförmåga....
Skillnaden mellan arbete och studier har på så sätt utplånats. Jag frågade då om studier anordnade av ex.vis folkuniversitetet och fick till svar att det fick man ta ställning till......................
Illavarslande eller hur?
Jorm