Funktionshinder.se logotyp.
Klicka för att komma till startsidan!
Anpassa utseendet på Funktionshinder.se. Fråga Fh:s panel. Se de senast publicerade texterna indelade i olika kategorier. Till forumet. Se de senaste medlemstexterna och information från administratörerna. Klottra på planket. Sök på Funktionshinder.se efter texter, medlemmar, länkar eller foruminlägg. Länkarkiv - Sök efter länkar till andra sajter.
Sponsra Funktionshinder.se. Kontakta oss som driver Funktionshinder.se. Hjälp / Vanliga frågor. Prylshoppen. utfyllnadsbild
 
fh sponsorer Besök Intressegruppen för Assistansberättigade (IfA) Besök Atlas Assistans AB Besök Livihop ledig sponsorplats
 
Familjeliv
Övrigt (493 inlägg)

Hoppa till första nya inlägget!

Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: Vad behöver man tänka på....
Av: Turistmal 2012-05-10 Kl 15:55
huvudinlägg

Vad behöver man tänka på när man som har funktionshinder letar efter resmål och aktiviteter i Sverige?

Har ingen egen erfarenhet gällande funktionshinder så tar tacksam emot saker som man stöter på, problem osv.

/P

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Vad behöver man tänka på....
Av: Sunshine 2012-05-10 Kl 22:24
 

Lite för tunt frågat, vad menar du?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp



Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: Konflikthantering för familjer
Av: Lotta E 2011-08-12 Kl 08:49
huvudinlägg

Hittade en site angående detta:

Konflikthantering för familjer
Välkommen till min sajt om konflikthantering för familjer. Här får du tips och råd om hur du löser de problem som kan uppstå i de flesta tonårsfamiljer. Du får hjälp med hur du bäst kommunicerar med dina familjemedlemmar. Du har också möjlighet att ställa personliga frågor till mig som jag besvarar allt eftersom.

http://www.konflikter.info/

Den är gjord av någon människa som heter Kersti Hilding Hansen.

Redigerat 2011-08-12 09:09

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Konflikthantering för familjer
Av: Wheelchair-biatch 2011-08-15 Kl 01:49
 

Lotta E skrev:
Hittade en site angående detta:

Konflikthantering för familjer
Välkommen till min sajt om konflikthantering för familjer. Här får du tips och råd om hur du löser de problem som kan uppstå i de flesta tonårsfamiljer. Du får hjälp med hur du bäst kommunicerar med dina familjemedlemmar. Du har också möjlighet att ställa personliga frågor till mig som jag besvarar allt eftersom.

http://www.konflikter.info/

Den är gjord av någon människa som heter Kersti Hilding Hansen.

Redigerat 2011-08-12 09:09




Och hon är expert på funktionshinderrelaterade konflikter eller?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Konflikthantering för familjer
Av: Lotta E 2011-08-15 Kl 10:38
 

Jag vet inte. Känner inte till henne, tänkte att någon kanske kunde hitta något intressant. En del frågor kan ju vara ganska allmängilltiga även om man har en funktionsnedsättning. Det står att man kan ställa frågor gratis och det kan ju vara bra ibland Glad smiley .


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp



Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: Förbannad
Av: Anonym[1] 2011-07-25 Kl 16:12
huvudinlägg

Allstå jag fattar det inte. MÅnga släktingar på min mammas sida verkla frysa ut mig & mamma. en kallade mig nått jag inte gillar & den andra ska vi nog inte tala om. Jag kände mig hatad. Mamma fattar lika lite hon. Jag har de på min pappas siad i alla fall

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Förbannad
Av: Sunshine 2011-07-25 Kl 16:41
 

Släkten blir man inte klok på.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Förbannad
Av: Anonym[1] 2011-07-25 Kl 21:09
 

Nej verkligen inte! Känns som att jag måste be om ursäkt för att jag äar handikappad. Vad ska jag göra?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Förbannad
Av: Sunshine 2011-07-25 Kl 21:33
 

Anonym skrev:
Nej verkligen inte! Känns som att jag måste be om ursäkt för att jag äar handikappad. Vad ska jag göra?


Obehagligt bekant det där, tillhör du långarydssläkten?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Förbannad
Av: Anonym[1] 2011-07-26 Kl 00:09
 

Sunshine skrev:
Obehagligt bekant det där, tillhör du långarydssläkten?


Vilka eller vad är det


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Förbannad
Av: Sunshine 2011-07-26 Kl 13:22
 

Anonym skrev:
Vilka eller vad är det


Googla, Långarydssläkten. Det är en stor släkt som även jag tillhör, därför är beteendet så bekant.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Förbannad
Av: Anonym[1] 2011-07-26 Kl 18:37
 

Sunshine skrev:
Googla, Långarydssläkten. Det är en stor släkt som även jag tillhör, därför är beteendet så bekant.


Nej det gör jag inte. Men den kärlek som jag kände för dom är död


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Förbannad
Av: Wheelchair-biatch 2011-07-27 Kl 00:40
 

Anonym skrev:
Allstå jag fattar det inte. MÅnga släktingar på min mammas sida verkla frysa ut mig & mamma. en kallade mig nått jag inte gillar & den andra ska vi nog inte tala om. Jag kände mig hatad. Mamma fattar lika lite hon. Jag har de på min pappas siad i alla fall



Jag förstår inte riktigt vad du syftar på men har du ställt släkten mot väggen och frågat vad problemet är?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Förbannad
Av: Anonym[1] 2011-07-27 Kl 10:32
 

Det är ingen ide tt försöka. Jag vet sen förr att man inte får ett ord ur dem


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Förbannad
Av: Moon 2011-07-27 Kl 14:33
 

Bara för att man är släkt behöver man inte umgås. Är de elaka mot dig strunta i att träffa dem. Att förändra taskiga människor är svårt, de gillar ju vad de gör så det enda man kan göra är att hålla sig borta.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Förbannad
Av: Anonym[1] 2011-07-27 Kl 20:16
 

Moon skrev:
Bara för att man är släkt behöver man inte umgås. Är de elaka mot dig strunta i att träffa dem. Att förändra taskiga människor är svårt, de gillar ju vad de gör så det enda man kan göra är att hålla sig borta.


jag tog bort dom från min mobil i alla fall


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Förbannad
Av: Moon 2011-07-28 Kl 23:56
 

Anonym skrev:
jag tog bort dom från min mobil i alla fall


Oj, stora grejer förstår jag!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Förbannad
Av: Anonym[1] 2011-07-29 Kl 10:52
 

Moon skrev:
Oj, stora grejer förstår jag!


Ja för mig


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp



Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: Lämnar han mig nu?
Av: Anonym[1] 2011-06-14 Kl 09:59
huvudinlägg

Jag och min man har varit tillsammans i snart ett decennie. Jag har en funktionsnedsättning som är progressiv så jag var mycket "friskare" när vi träffades även om han visste att jag var sjuk. Nu har vi ett barn ihop och han vill ha ett till. Jag vet inte om jag orkar, speciellt med tanken at han redan tycker att han måste göra mycket trots att vi delar på allt som vhar med barnet att göra.

Senast han var lite på lyset började han snacka på väldans om att han flera gånger funderat på att lämna mig men alltid kommer fram att han älskar mig. Om jag inte vill skaffa ett till barn kanske han skaffar det med nån annan. Jag tog det inte på så stort allvar då men nu i efterhand känner jag mig skiträdd.

Vi jobbar på en ansökan om personlig assistans så jag är livrädd för hur det ska gå om jag får avslag. Blir det droppen som får bnägaren att rinna över?
Lämnar han mig då? Jag är så jävla trött på att stå i underläge till alla bara för att jag behyöver deras hjälp. Ska jag behöva känna så för min egen man? Att han lämnar mig om jag inte uppfyller hans önskningar till fulla.

Gud, jag tror jag deppar ihop totalt.

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Lämnar han mig nu?
Av: Anonym[2] 2011-06-14 Kl 17:41
 

Vilken jobbig sits! Hoppas att det ordnar upp sig!
Tycker att du ska fråga honom vid ett lugnt tillfälle hur han känner. Om man inte pratar om känslor är det lätt att man förstorar dem eller läser in fel saker.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Lämnar han mig nu?
Av: Snowwhite 2011-06-14 Kl 18:47
 

Om han lämnar dig för att ahn tycker att ahn gör för mycket är det inte sann kärlek tycker jag. Min man får tyvärr göra det mesta här men inte drar han för det! Ok vi har inga barn men han sköter ju det mesta i hushållet


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Lämnar han mig nu?
Av: Anonym[3] 2011-06-21 Kl 15:04
 

Anonym skrev:
Vilken jobbig sits! Hoppas att det ordnar upp sig!
Tycker att du ska fråga honom vid ett lugnt tillfälle hur han känner. Om man inte pratar om känslor är det lätt att man förstorar dem eller läser in fel saker.



Håller med om det här med tillägget att han bör vara spiknykter när ni pratar. Själv hade jag blivit vansinnig om någon slängde ur sig sådana här allvarliga grejer på fyllan.

Om du inte är helt säker på att du orkar med ett till barn så verkar det vara en dålig idé. Ett barn är ingen garanti för att behålla en partner.

Jag menar inte att måla fan på väggen men tänk om han ändå lämnar dig?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp



Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: hihi
Av: Snowwhite 2011-05-07 Kl 09:25
huvudinlägg

Nu är min mormor rolig. Först skällde hon på mig att jag ibland har rullstol eller permobil för det behöde jag inte. Nu när jag häldsade på henne på sjukhus & kom gående skällde hon på det. Hur ska hon ha det? Hon säger att jag måste ha den men då kunde jag ju gå

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: hihi
Av: Leffe108 2011-05-07 Kl 21:45
 

Jobbigt av dig att inte vara konsekvent i ditt hjälpmedelbehov Blinkande smiley

(ironi)


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: hihi
Av: Snowwhite 2011-05-08 Kl 10:18
 

Men enligt henne är det inget fel på mig eller mamma. Bara på 2 andra i släkten


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp



Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: *Inget ämne*
Av: Adagio 2011-01-17 Kl 22:20
huvudinlägg

hej! jag ser att fler har diskuterat ämnet graviditet. jag har en skelettdysplasi och har väldigt dåliga höfter och en ordentlig skolios som opererats ett antal gånger. jag har stålstag i ryggen och de senaste stagen har det inte varit några problem med. jag väntar på att få byta ut båda mina höfter och det skulle jag absolut vilja ha gjort innan jag försöker mig på en graviditt. jag har igentligen för länge sedan uteslutit den tanken och snarare tänkt adoptera. men nu börjar jag fundera igen. men jag har ju väldit känsliga nerver i ryggen och kring ländryggen, de kommer ju i kläm vid minta väderförändring. när det stiger från lågt tryck till högt tryck ute på natten vaknar jag och känner mig som ett paket cornflakes som någon trampar på. så jag undrar, är det någon med liknande problem som har varit gravid? hur skulle man klara en graviditet?

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: *Inget ämne*
Av: Anna 2011-01-18 Kl 00:18
 

Adagio skrev:
hej! jag ser att fler har diskuterat ämnet graviditet. jag har en skelettdysplasi och har väldigt dåliga höfter och en ordentlig skolios som opererats ett antal gånger. jag har stålstag i ryggen och de senaste stagen har det inte varit några problem med. jag väntar på att få byta ut båda mina höfter och det skulle jag absolut vilja ha gjort innan jag försöker mig på en graviditt. jag har igentligen för länge sedan uteslutit den tanken och snarare tänkt adoptera. men nu börjar jag fundera igen. men jag har ju väldit känsliga nerver i ryggen och kring ländryggen, de kommer ju i kläm vid minta väderförändring. när det stiger från lågt tryck till högt tryck ute på natten vaknar jag och känner mig som ett paket cornflakes som någon trampar på. så jag undrar, är det någon med liknande problem som har varit gravid? hur skulle man klara en graviditet?


Adagio skrev:
hej! jag ser att fler har diskuterat ämnet graviditet. jag har en skelettdysplasi och har väldigt dåliga höfter och en ordentlig skolios som opererats ett antal gånger. jag har stålstag i ryggen och de senaste stagen har det inte varit några problem med. jag väntar på att få byta ut båda mina höfter och det skulle jag absolut vilja ha gjort innan jag försöker mig på en graviditt. jag har igentligen för länge sedan uteslutit den tanken och snarare tänkt adoptera. men nu börjar jag fundera igen. men jag har ju väldit känsliga nerver i ryggen och kring ländryggen, de kommer ju i kläm vid minta väderförändring. när det stiger från lågt tryck till högt tryck ute på natten vaknar jag och känner mig som ett paket cornflakes som någon trampar på. så jag undrar, är det någon med liknande problem som har varit gravid? hur skulle man klara en graviditet?


Har inte alla dina bekymmer, men är stelopererad från axelhöjd, till sista kotan i bäckenet. Har där av ett "fast bäcken" samt endast nacken som ej är stelopererad.
Problemet för mig var snarare förlossning än själva graviditeten då jag nog aldrig mått så bra som jag gjorde under graviditeten. Fick dock lite ishias, men vem får inte det under en graviditet....Blev också heltids rulltoslburen då jag har en muskelsjukdom och orkade inte gå med den extra vikten ett barn i magen innebar.
Problemet kom dock vid förlossning. Blev snittad, planerat snitt. Tvungen att sövas då stagen/skurvarna i nedre delen av ryggen innebar att man inte kan sätta ryggbedövning på mig....
Mitt tips är att du gör som jag gjorde. Fick en remiss till spec mvc där jag fick träffa läkare för att diskutera huruvida en graviditet skulle fungera för mig samt en förlossning. Utefter den information jag fick där, var vi trygga och kände att en graviditet inte skulle vara för jobbigt eller för riskfullt för mig

Lycka till med ditt beslut


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: *Inget ämne*
Av: Adagio 2011-01-19 Kl 00:14
 

oj då, det var en sak jag inte alls tänkt på. att höra av mig till specialmödravården. tack så mycket för tipset, det hade jag aldrig vetat om jag inte fågat här. jag har nämligen sedan länge beslutat själv att det nog inte är en bra idé att vara gravid men har ifrågasatt mig själv på slutet.

ja, snitt är såklart det enda alternativet men det hade jag redan tänkt. som sagt, man kan ju inte sätta en ryggmärgsbedövning när man ör stelopererad.

tack tack!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: *Inget ämne*
Av: Anonym[1] 2011-01-21 Kl 22:42
 

Ryggmärgsbedövning är väl inget måste.. Så för den delen tycker jag att det är onödigt med planerat snitt..


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: *Inget ämne*
Av: Anna 2011-01-22 Kl 01:12
 

Anonym skrev:
Ryggmärgsbedövning är väl inget måste.. Så för den delen tycker jag att det är onödigt med planerat snitt..


Ursäkta, kan du förklara dig vad du menar med det du skriver??
I vissa lägen är det ett måste med planerade snitt, både ur mamman och barnets säkerhet. Och skall man snittas så måste man ju bedövas på något sätt.
Förstår inte ditt påstående. Utveckla gärna


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp



Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: Bokblogg autism/Aspergers
Av: Mickeborg 2010-12-16 Kl 14:35
huvudinlägg

Hej!

Det kanske finns någon som är intresserad av bra böcker om autism/Aspergers. Jag har startat bokbloggen Annorlundapappan, som riktar sig till föräldrar med barn som har autism/Aspergers syndrom. Bloggen görs i samarbete med Folkbiblioteken i Lund, så alla böcker som jag skriver om ska finnas till utlåning. Ta en titt och lämna gärna kommentarer eller egna boktips!

http://annorlundapappan.wordpress.com/

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp



Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: NÅN
Av: Snowwhite 2010-07-22 Kl 17:54
huvudinlägg

Är det någon som har jobbig släkt när det gäller ett funktionshinder? Nu är min mormor igång igen

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: NÅN
Av: GunillaN 2010-07-28 Kl 20:04
 

Hur menar du jobbig? Jag har muskeldystrofi medfördd och min mamma har alltid förringat den "inte så bescvärligt" och "ingen värk" osv dvs experet utan att ha den själv då jag ärvt den av pappa som dog endast 38 år gammal. Jag har bestämt att jag är min egen expert och ingen annan vet vad jag upplever. MEN ditt problem är kanske ngt annat, berätta gärna


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: NÅN
Av: Snowwhite 2010-07-29 Kl 11:10
 

mormor säger att det onte är fel på min rygg & ben! Fast mamma säger det & det är läkaren som säger det inte vi


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: NÅN
Av: Anonym[1] 2010-08-14 Kl 09:12
 

Snowwhite skrev:
mormor säger att det onte är fel på min rygg & ben! Fast mamma säger det & det är läkaren som säger det inte vi


Visa mormor läkarintyg?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: NÅN
Av: Becca 2010-08-14 Kl 09:41
 

Min pappa säger att jag inte kan göra saker pga mitt handikapp som att gå ut om det regnar. Frågande smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: NÅN
Av: Sunshine 2010-08-14 Kl 10:51
 

Becca skrev:
Min pappa säger att jag inte kan göra saker pga mitt handikapp som att gå ut om det regnar. Frågande smiley


Var har han fått det ifrån?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: NÅN
Av: Becca 2010-08-14 Kl 11:04
 

jag vet inte. han tror väl att bara för jag är handikappad,så kan jag inte göra ett skit och när jag frågar varför han säger så så skrattar han bara bort det.
men så är han med allt som har med mitt handikapp att göra, jag tror inte han orkar engagera sig .


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: NÅN
Av: Sunshine 2010-08-14 Kl 11:44
 

Becca skrev:
jag vet inte. han tror väl att bara för jag är handikappad,så kan jag inte göra ett skit och när jag frågar varför han säger så så skrattar han bara bort det.
men så är han med allt som har med mitt handikapp att göra, jag tror inte han orkar engagera sig .


Jag tycker att det verkar som om han inte förstår vad ditt funktionshinder innebär.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: NÅN
Av: Anonym[1] 2010-08-14 Kl 11:47
 

Becca skrev:
jag vet inte. han tror väl att bara för jag är handikappad,så kan jag inte göra ett skit och när jag frågar varför han säger så så skrattar han bara bort det.
men så är han med allt som har med mitt handikapp att göra, jag tror inte han orkar engagera sig .


Han vet nog inte hur han ska agera, vill dig inget ont i hela världen och därför överbeskyddar han dig.
Ni kanske ska besöka sjukhuset ihop så de kan tala om för honom hur det är egentligen. För risken är att du är hans lilla barn för honom och då behövs nån utifrån som talar om hur det är för andra.
Kanske ni dessutom på nåt sätt kan träffa andra med samma funktionshinder så han får se att man kan leva mer normalt med det än vad han har fått för sig.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: NÅN
Av: Becca 2010-08-14 Kl 11:59
 

Det känns ju lite som att det kvittar nu när jag är såpass gammal som jag är.

Han lever i ett nytt förhållande och vi träffas inte alltför ofta bara för att han jobbar så mycket som han gör. Han skulle ändå inte hinna åka med mej på de sjukhusmöten som det skulle bli isåfall, det har han aldrig hunnit.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: NÅN
Av: Snowwhite 2010-08-14 Kl 17:00
 

Jag får leva med mormrps anklagelser men jobbigt är det. Ifta när mammaåer fir åker jag inte med & mamma vet varför & förstår mig


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: NÅN
Av: MissIndependent 2010-08-24 Kl 12:21
 

Jadu, det där är ett ständigt gissel... Har ju varit rysligt överbeskyddad genom hela uppväxten och ända upp i vuxen ålder har mina föräldrar, speciellt mamma, hållit på och trampat på mina drömmar och grusat mina förhoppningar med sin pesimism och välvilja att "ta ner mig på jorden och få mig inse att jag är handikappad (hennes ord).

Nu har jag dock lärt mig att känna av när det är på gång, vad som triggar igång hennes beteende och undvika att prata om det. Jag har blivit duktig på att starkt markera var min gräns går, att hon inte har med vissa saker att göra mm. Jag har slutat att gabba emot för det tjänar ändå ingenting till, det tar bara energi både från mig och henne och skapar osämja.

Så även om det är svårt, så försök att ignorera din mormor. Hon vet ju uppenbarligen inte vad hon pratar om och då ska hon inte säga något. Visa att det är du som bestämmer over din kropp, inte hon Glad smiley. Och bästa sättet att visa det är tyvärr inte alltid att tjafsa emot utan bara att ignorera det.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: NÅN
Av: Snowwhite 2010-08-24 Kl 17:36
 

MissIndependent skrev:
Jadu, det där är ett ständigt gissel... Har ju varit rysligt överbeskyddad genom hela uppväxten och ända upp i vuxen ålder har mina föräldrar, speciellt mamma, hållit på och trampat på mina drömmar och grusat mina förhoppningar med sin pesimism och välvilja att "ta ner mig på jorden och få mig inse att jag är handikappad (hennes ord).

Nu har jag dock lärt mig att känna av när det är på gång, vad som triggar igång hennes beteende och undvika att prata om det. Jag har blivit duktig på att starkt markera var min gräns går, att hon inte har med vissa saker att göra mm. Jag har slutat att gabba emot för det tjänar ändå ingenting till, det tar bara energi både från mig och henne och skapar osämja.

Så även om det är svårt, så försök att ignorera din mormor. Hon vet ju uppenbarligen inte vad hon pratar om och då ska hon inte säga något. Visa att det är du som bestämmer over din kropp, inte hon Glad smiley. Och bästa sättet att visa det är tyvärr inte alltid att tjafsa emot utan bara att ignorera det.


Jag gör så gott jag kan men jag åker inte till henne så fort mamma åker dit. Sist mormor var här så gick jag ju över till mamma men jag kunde inte äta där. Min man höll på med maten hemma hos mog


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp



Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: vara gravid med fh
Av: Emmieline 2010-07-15 Kl 16:12
huvudinlägg

hejsan
jag har LGMD 2A. och nu är det så att jag vill skaffa barn.
men jag är rädd att min kropp inte ska orka . så jag undrar om hur det är för andra med muskelsjukdomar att vara gravid. och hur ni gjorde när ni skulle föda...

iaf tack i förväg

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: vara gravid med fh
Av: Lise 2010-07-15 Kl 17:36
 

Hej!

Jag har SMA III som också är en muskelsjukdom. Jag födde mina barn 1988 och 1990 och då visste man väldigt lite om muskelsjukdomar och graviditet. Jag födde mina barn vaginalt, men fick problem med svaga värkar vilket tydligen är en mycket vanlig komplikation. Min kropp orkade helt enkelt inte föda fram barnen på egen hand, utan det fick bli sugklocka. Med facit i hand så skulle jag egentligen valt snitt. Graviditeterna gick bra, förutom att det blev tungt mot slutet. Jag var gående då, så jag har ingen erfarenhet av graviditet i rullstol, men det vet jag att fler här på forumet har.

Lycka till!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: vara gravid med fh
Av: Anna 2010-07-15 Kl 22:10
 

Emmieline skrev:
hejsan
jag har LGMD 2A. och nu är det så att jag vill skaffa barn.
men jag är rädd att min kropp inte ska orka . så jag undrar om hur det är för andra med muskelsjukdomar att vara gravid. och hur ni gjorde när ni skulle föda...

iaf tack i förväg


jag har också en muskelsjudom, Nemalin myopati/Cap myopati. var både gångare och rullis under graviditeten. För mig var det tungt att bära men det fixade ju rullen. Jag har ofta krämpor både före och efter grav...men under min grav så mådde jag kanon. Aldrig mått så bra, så jag borde ständigt vara gravid....Glad smiley Min mamma som också har Nemalin säger samma sak, hon mådde bäst när hon var gravid.

Jag var i kontakt med spec. mödravården under min grav tid. De ordnade också med remiss till narkos läkare som har hand om gravida kvinnor som behöver smärt lindring på olika sätt. Han gick noga igenom mina tidigare journaler och mitt behov inför snittet. Jag var tvungen att sövas då jag ej kan ta rygg bedövning pga steloperation i ryggen. Innan jag skaffade barn så hade min neuvrolog sänt en remiss till spec mödravåden då jag hade många frågor kring just graviditet och mitt funk hinder. De log rart när jag var där och försäkrade mig om att jag inte var den enda muskelsjuka kvinnan i sverige som fött barn.....idag är det inga probs menade de med att ha ett funktinshinder och föda barn. Dock tycker jag det är bra att se till att hamna inom spec mödravården samt spec bb för där har de den bästa kunskapen om olika ovanliga sjukdoms tillstånd.

Lycka till. Har idag en liten tös som om två veckor blir ett år. Det är helt underbart.
Det är också dock bra att förbereda sig på att man kanske måste gå lite tidigare än andra mammor från jobb. Min läkare sjukskrev mig pö om pö så jag började redan vid 3 månaden av grav att gå ner till 75% från 100% tjänst, sedan till 50% och där ifrån helt och hållet. var hemma helt och hållet från maj månad, födde då i juli.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: vara gravid med fh
Av: KarinSch 2010-07-16 Kl 15:42
 

Jag har AMC, också en muskelsjukdom, har tre vuxna barn, satt både i rullstol och kunde gå lite under mina graviditeter. Mådde jättebra i kroppen alla tre gångerna men känner nu när jag blivit äldre att både graviditeter och lyftande/bärande på barn slitet hårt. Fick alla med snitt, ett sovande och de två sista vaken.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: vara gravid med fh
Av: GunillaN 2010-08-01 Kl 16:26
 

Hej
En muskelsjuk mamma till Glad smiley Jag har FSHD som är en muskeldystrofi med försvagning av alla kroppens muskler. Jag fick barn för 8 år sedan var då gångare men idag rullstol. Vaginal förlossning ville jag inte ha då man gav mig 50/50 chans att det skulle fungera, jag fick kämpa en del för att få snitt men till sist gav de med sig.
Graviditeten var kanon inga problem alls och jag jobbade hgela tiden ut även om jag av min läkare hade en "vilande" sjukskrivning men jag mådde kanonbra.

Efter förlossningen fick jag ett skov och flera nya muskelgrupper dvs som ej varit så svårt angripna blev det. Jag har en sällsynt sjukdom så inget är fastställt men för mig har skov kommit vid hormonförändringar som puberteten och graviditeten.

Graviditeten var som sagt bara bra men det var svårt att vara muskelsvag och ha småbarn men hon lärde sig tidigt att kravla i och ur vagn själv osv så det gick Glad smiley

Lycka till och satsa på att bli förälder för det är det bästa som finns och allt underbart man får vara med om överträffar alla besvär 100 ggr om.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: vara gravid med fh
Av: DodeN 2010-08-15 Kl 15:53
 

Jag är gravid nu och ska snittas på tisdag, har ingen muskelsjukdom vad de vet. Läkarna är mer inne på bindvävssjukdom men mina muskler är påverkade och blir lätt uttröttade och jag behöver längre återhämtningstid än en "frisk".

Mådde jättebra i början när hormonerna kickade in, hade knappt ont alls. Men de sista månaderna så har det blivit riktigt tufft. Är gångare inomhus och har rullstol utomhus och kan rulla själv men det har varit många tillfällen som jag behövt knuffhjälp även på köpcentrum.

Jag upplever att min kropp inte orkar längre, när magen blir större och alla förflyttningar blir lite svårare så tär det mycket. Jag har inte gått upp mer än 3kg den första tiden och nu de sista veckorna 4kg på 2 veckor så det har nog påverkat att jag blivit mycket sämre under den tiden.

Planen var igångsättning efter 40 veckor så jag inte skulle behöva gå över tiden, dock med noggran övervakning så jag inte skulle bli helt utmattad. En frisk person kan orka bättre.

Men i veckan så togs beslut att det blir snitt istället, för min kropp har ingen energi kvar alls nu och det värsta som kan hända är att de testar att sätta igång och jag får gå flera dagar med värkar och inget händer, sen att det blir snitt ändå.

Sen får vi se hur jag återhämtar mig, jag hoppas att det kommer bli bättre när bebisen är ute, tidigare erfarenheter från rehab så har jag några veckors återhämtningstid innan kroppen är "normal" igen.

Så jag tror att så länge man funderar och får stöd från vården så går det bra. Men man kan inte räkna med att det kommer vara en dans på rosor, även om man inte ska räkna med att må dåligt heller. Mödravården har varit helt fantastiska och gett oss otroligt mycket stöd hela vägen.

Även om jag mått och mår fruktansvärt just nu så är jag övertygad om att det är värt det. Så lycka till Glad smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp



Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: Vill vara hemma mamma
Av: Anonym[1] 2010-05-02 Kl 03:22
huvudinlägg

Jag och min blivande sambo har funderingar på skaffa barn när vi bott ihop ca ett år. Planering krävs extra eftersom jag har mycket medeciner jag behöver sluta med samt att jag behöver se att min mesns blir regelbunden först, så även att samboskapet fungerar.

Problemet vi har är att jag vill vara hemmafru och hemma mamma. Jag har en son på 8år som bor hos sin pappa och jag träffar på helgerna. Ha alltid hafft en dröm om att mina barn skall slippa dagis och fritids. Att jag och mina barn skall gå till kyrkansbarntimmar och andra barnvänliga saker innan de börjar skolan. Samt att när de börjat skolan att jag skall vara hemma och se till hemmet så det ät i ordning när dom kommer hem.

Jag och min man är inte alls främmande för detta. Problemet är dock ekonomin. Samhället kräver att man har ett jobb båda två eller att den ena har väldigt bra betalt. Min man är vanlig industiarbeteare och om jag endast får aktivitets ersättning blir det ca 6tusen och min man har 13-16. Klara en barnfamilj sig på det? Och vad kommer samhället säga om jag en dag inte klassas som sjuk längre? Räknas jag då som lyckosökerska eller undergiven hemmafru för att jag frivilligt inte jobbar? Måste man jobba? Varför får man inte satsa på gfasmiljen istället?

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Vill vara hemma mamma
Av: Kusin 2010-05-03 Kl 02:12
 

visst får du satsa på familjen!
& om ekonomin är dålig får du ju helt enkelt tänka över det & sen avgöra vad du vill göra.

man måste inte jobba men det är slitigt att ha lite pengar, barn eller ej


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Vill vara hemma mamma
Av: Lotten_ 2010-05-18 Kl 12:58
 

Men om du har full aktivitetsersättning så får vi ju anta att du inte KAN arbeta, alltså finns det inga alternativ. Det är klart ni klarar er på de pengarna om ni får en liten men givetvis måste utgifterna anpassas till inkomsterna. Så det hela hänger på hur mycket utgifter ni har.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Vill vara hemma mamma
Av: Normfors 2010-05-23 Kl 08:48
 

Jo nu kan jag ju inte jobba men är under rehabilitering. Visst jag kan tänka mig att rehabiliteras för att må bättre, men samhället verkar bara vilja ge mig rehab för att jag en dag skall kunna jobba. Visst jag kan tänka mig att jobba 25-50% när jag mår bättre. Men inte mer om jag skall skaffa fler barn. Min man jobbar tvåskift och på eftermiddagsveckorna ser man honom knappt. DEtta vill jag kompensera genom att själv vara hemma mer.
När det gäller pengar är jag van vid att ha lite mindre. Jar har under de senaste 6åren levt på aktivitetsersättning på garanti nivå. Blir ca 3tusen kvar efter mina räkningar på hyra el tel mm. Jag får ju bostadstillaägg. Förr fick jag bostadsbidrag för barnfamilöjer. Men flyttade till en 1a och då får jag inte det. Och mig gör det ingen. Varför skall jag få en massa bidrag för min son när han knappt är hos mig? Finner jag onödigt.
Men jag vill e dag påbörja en ny familj. Och då vill jag kunna finnas där på ett vis jag inte kan för min son. Han fick flytta till sin pappa när jag mådde som sämst. DEtta var mitt beslut men hans pappa vägrar nu se att jag mår bättre och därför bor han kvar där. MIn son har en helt underbar pappa så han far ju inte illa där. Min son saknar dock en mamma, han har sin styvmor men vet mycket väl skillnaden. På helgerna har vi dock jätteskoj som mor och son och däremellan ringer vi varann och ibland nått vykort.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp

Till sida nr: 1 [2] 3 4 5 6 7
Visa trådindex

Forumkategorier, rubriklogo

fh sponsorer Besök Intressegruppen för Assistansberättigade (IfA) Besök Atlas Assistans AB ledig sponsorplats
 

© Copyright 1999-2025 Funktionshinder.se
Läs Fh:s regler | Kontakta Administratörerna för Fh | Om cookies på Fh