Jag vet att man inte sak tänka framåt men jag är ändå orolig! Min mamma kan bli sämre & jag kan sitta i rullstol som jag ibland gör redan nu fast jag inte vill. Min sambo säger att han kommer inte lämna mig & alltid ställa upp & jag vet att han talar sanning för han ställer upp redan nu om det så brehövs! Men jag vill unte ändra på mitt liv & en del saker måste ju ändras om rullstolen blir på heltid!
Ängslan för framtiden är nått vi alla har, inget fel i det.
Till sidans topp
hej jag undrar om någon vet nåt om strandvallens korttidsboende på tuna i luleå ? Tror det ska vara rätt så nystartat. men vore kul om nån visste nånnting om det. ha det bra och skriv här om du vet nåt eller maila: frida_jambo@hotmail.com Mvh/frida
Varför är de alltid jag som får skiten fast jag typ inte har gjort något…. Började med att mamma åkte till en vän vi kan kalla han J igår kväll för att sova där. Vi bestämde att hon skulle komma hem senast tio för att vi skulle hinna äta och hon skulle duscha innan vi skulle till stan för hon lovade de igår eftersom hon inte orkade igår. När klockan var elva hade hon inte kommit hem, ringde henne på mobilen men de var avstängd. Ringde hem till J och dom skulle bara ordna lite saker innan dom kom hit. Vid tolv kom dom och då började mamma med maten och gick sedan in i duschen maten var klar vid ett och precis innan vi skulle äta råkade jag säga något som inte passade J och då vart han sur och då sa jag åt han att passade de inte så kunde han åka hem och de gjorde han. Nu vill han inte träffa mig mer. Mamma har nu vart sur hela dagen och vi åkte aldrig till stan. Kom iväg till mataffären vid halv fem. För mamma skulle fika hos grannen M först. Dom hade pratat och kommit fram till att jag var väldigt bestämde. ( jag brukar vilja att vi planerar vad vi ska äta så man kan handla hem de man behöver så man slipper åka till affären massa gånger i onödan.) Och att jag säger för ofta vad jag tycker. Man ska tydligen tänka efter vad man säger först. Jag sa till mamma att jag inte ville ta mer skit av J för han har vart elak mot mig massor av gånger och gjort så jag blivit ledsen. Och då vart hon sur. Hon tycker jag ska vara snäll mot J för han är faktiskt ”sjuk”. Han är nämligen alkolist och dricker i perioder och sen när han slutat dricka så får man inte säga något åt han på flera dagar för då blir han jätte arg. Och de var så nu att han nyligen slutat dricka. Men jag är trött på att vara tyst hela dagarna när han är här bara för att de ska passa honom. Skulle kunna berätta massor mer men orkar inte. Är de mig de är fel på eller vad är de??? Känner mig helt värdelös och får skit av mamma hela tiden.
Nej, det är inte fel på dig. J är ju tydligen alkoholist, och du ska inte behöva finna dig i vad som helst för det. Jag vet precis hur det känns att få en massa skit, och det är inte alls roligt. Du har ju min MSN, så hör gärna av dig om du vill chatta. /Danne
En stor kram till dig, det är absolut inte ditt fel... Fattar inte egentligen- vad i hela världen skulle kunna vara ditt fel i detta??? Tänk inte ens så... Att J super är varken ditt fel eller ditt problem.. Ni borde åkt o handlat som var lovat... Lycka till och var rädd om dig...
Hallå. Nej det är inte dig det är fel på. Det är inte fel att säga vad man tycker,så länge man inte gör personliga påhopp,och sårar någon. Det är inte ditt fel att han inte vill träffa dig mer. DU SKA ABSOLUT INTE TA SKIT FRÅN J,BARA FÖR ATT HAN ÄR ALKOLIST,KOMMER INTE PÅ FRÅGA. STÅ PÅ DIG,INNAN NÅGON ANN GÖR DET. Fortsätt att säga vad du tycker. Hör av dig till mig och berätta hur det går
En del i min släkt kan bli arga för att jag har mycket ont eller blir lätt trött nu i kalla tider. Men är det mitt fel att min kropp reagerar så! Med mit handikapp är kylan en fiende. Är det mitt fel?
Nej, det är inte ditt fel, vi är nog många som har "problem" med oförstående familjer och släktingar, tyvärr.
Men jag tycker att de borde tänka innan & lära sig vad detta handlar om! Mamma, pappa & mina syskon förstår
Försök att inte bry dig så mycket om vad de säger och undvik att umgås med dem så långt det nu går, vet att det är jättesvårt att acceptera att vissa människor inte har inlevese förmåga men så är det ju.Det finns tyvärr inte så mycket man kan göra för att förändra deras inställning, för den här typen av människor är ofta väldigt princip fasta
Blir de ARGA för att du har ont eller blir trött...?! Men guuuuud, de stackarna verkar inte veta någonting om din sjukdom. Nästa gång du måste träffa dom, sätt någon infobroschyr framför nyllet på dom, se dom i ögonen och säg: "Så, här har du information om min sjukdom, läs den och sluta sedan och gnälla! Annars tänker jag bryta kontakten! Det är verkligen tragiskt att man inte kan acceptera och sätta sig in i andras situationer!". Kapitulerar dom inte då, så vet jag inte vad
Ingen ide att försöka. Mamma har fått skälla ut mormor ett antal gånger men hon vill inte fatta. Jag åker inte hem till henne nått mer bsra träffar henne om hon är här. De tycker jag är tråkig när jag blir så trött
Nej ,det är inte ditt fel.
jag har ju rullstol o det krisar men min mormor säger åt mig att slänga den & det sårar
Hon tror ju inte att det är nått fel på mig det är baar fel på min s:k. moster
Jag bor hemma tillsammans med min mamma. Jag är 18 år och har skolios och en del neurologiska symtom som minskad känsel och rörlighet i ett ben. Har fått en Invacare Rea Spirea rullstol av at, mamma har ont i ryggen pga förskjuten kota och har svårt att lyfta saker. Så rullstolen är jobbig att lyfta för henne och hon får ont. Eftersom vi oftast åker bil dit vi ska så är de hon som får lyfta i och ur rullstolen. Jag försöker att ordna så jag får en aktiv stol dels pga att den är lättare även för att den kommer ge mig en större frihet än jag har nu för nu får mamma hjälpa mig att köra ibland och då kör hon inte direkt dit jag vill. Och vänder mig bort från folk och saker jag vill prata/kolla på. Och då känner jag mig kränkt. Nu när jag ringt runt till massa folk och försökt få hjälp till att få en annan stol så blir hon bara sur och arg. Fattar inte varför och när jag frågor så säger hon att jag bara tjattar/gnäller hela tiden. I morgon ringer neurologen hit och jag sa till henne att hon ska be han skriva ett intyg på att jag behöver en aktiv rullstol av olika andledningar och då svarade hon att hon ska kräva att utredningen av mig blir klar denna vecka. Ska göra en magnetröntgen som jag tycker ska bli jätte jobbigt men mamma vill inte riktigt lyssna på de. Har försökt att göra en sådan tidigare och fick panik och mådde skit resen av dagen orka inget mer den dagen. Mådde sedan halv dåligt en tid efter de. Och de tär på psyket att göra sådana saker och när man inte får något stöd från mamma heller. Hon tycker även jag ska flytta hemifrån. Men hur de ska gå till vet jag inte. Dels har jag inte ekonomi för de och sen klarar jag inte av alla dagliga saker själv.
Jag skulle tro att du har rätt till en assistansutredning.
Det var tråkigt att höra att du och din mamma har det så jobbigt. Jag har problem åt andra hållet min dotter är 19 år och har jättesvårt att gå med mej när jag har rullstolen, Att söka assistans kan vara jobbigt men du kan lätt få en ledsagare enligt socialtjänstlagen vilken följer dej från dörr till dörr och måste du gå någonstans så ska den gå med vill du titta eller prata med någon så ska den stanna och dessutom är de lättare att få LSS är svårt tack vare de kriterier som måste uppfyllas som inte är de samma i socialtjänstlagen. Jag har alltid ledsagare med mej t ex när jag nu ska på bokmässan är hon med och rullar mej så jag orkar mer.
Du har ingen kompis eller så som du kan ta med på MR:en så du får stöd i den delen om det känns jobbigt att ha mamma som "stöd". Jag har en polare som var tvungen att genomgå en operation och hennes föräldrar var med som stöd, men hon tyckte det var jobbigt så jag tog ledigt från skolan en vecka och åkte med och bodde på sjukhuset med henne. Förstår att du tycker det är jobbigt nu när du är så jätteberoende av din mamma för att komma ut också. Men du gör rätt i att bråka vidare om stol, din mamma kanske inte förstår hur det känns för dig att inte kunna titta på det du vill i en affär tex. Det är svårt att förstå förrens man har upplevt situationen.
Jag och min man sedan 2 år har precis separerat och ska troligtvis även skiljas. Nu kanske jag ställer en konstig fråga men är det någonting särskilt man ska tänka på om man ska skiljas och har ett fh?
Jag beklagar! Tjaa, om du har hemtjänst/assistans kanske ditt behov blir annorlunda när du bor själv (vilket jag antar?). Annars ev. bostadstillägg och KBH.
Om jag har rätt så har Elin ju ett jobb så kan man ju ej få bostatillägg eller KBH? Redigerat 2007-09-23 21:36
Förlåt om jag inte hänger med nu men kan du utveckla vad du menar med att behovet av ass blir annorlunda. Att behovet ökar eller?
Tack nu förstår jag bättre Till saken hör ju att både jag och Peter har fh men bara jag har ass. Men vi har ju båda bostadstillägg. Måste jag nu meddela fk att våra familjeförhållanden har ändrats eller räcker det om detta sker med automatik när skilsmässan går igenom?
Jag skulle gissa att det går automatiskt, men jag rekommenderar dig att anmäla det ändå så att du inte blir återbetalningsskyldig. Förklaringen till assistanskommentaren ser jag att du redan har fått.
OK nu börjar det klarna lite mer. Skönt med folk som delar med sig av sin kunskap
Anmäl direkt alla förändringar till Fk, de är snabba med att kräva tillbaka för mycket utbetalt men inte lika snabba om du behöver ansöka om mer bostadsbidrag. När jag skilde mig fick jag visa upp personbevis på exets nya adress både för barnens bidragsförskott och för mitt eget bostadsbidrag. Nu var det ju många år sedan så det kan ju ha ändrats, ring dem så får du reda på allt du behöver.
Är det till fk jag ska vända mig om jag ska söka fler asstimmar även om jag har ett kooperativ som samordnare eller räcker det med att jag vänder mig till kooperativet?
Koopertivet kan ju hjälpa dej med ansökan, så vänd du dej till dom.
En del kooperativ hjälper till. BOSSE kan också!
Känner du att du fixar det själv så är ju inte det fel, men koopet hjälper dig helt säkert om du behöver det. http://www.fk.se/blanketter/?page=/privatpers/funktionshindrad/assers/index.php#Funktionshindrad Blankett 3062 Vet du vem som handla ärendet på Försäkringskassan så kan du ju alltid höra av dig till henne(brukar oftast vara en "hon" *L*) Redigerat 2007-09-25 09:36
Hej! Att genomgå ett skilsmässan är en svår process för dig och din dåvarande partner ÄVEN för fh. barn... Så det viktigaste av allt är att ni har ändå ett BRA relation som vänskap även om ni inleder med en annan förhållande eller föredrar ett snigelliv så det viktigaste är att fh barnet får ett bra kontakt med dig och din dåvarande samt den barnet skall leva som ett barn med trygg miljön. Hoppas att det blir ett positivt skilsmässan för er! Lycka till även om det är svårt så se till att barnet är i trygga händer...
Ni med eget funktionshinder som har en partner - tror ni att ni hade "valt" samma partner även om ni inte haft funktionshindret? Jag har en del tankar, men låter er svara först.
Det är en helt annan fråga. (Också intressant, starta gärna en ny tråd.) Jag menar den som den är ställd!
Med Bamse - JA, absolut, kan inte få bättre man. Tog tid innan jag insåg hur underbar han var och jag var nog långsammare att bestämma mig än vad han var. Men med min förra make är jag tveksammare, jag hade säkerligen valt honom men jag tror inte jag skulle stannat kvar så länge som jag gjorde om jag inte varit funktionshindrad. Men tre minderåriga barn själv och ett funktionshinder kändes tufft fast vi väl inte hade världens bästa äktenskap de sista 10 åren. Men samtidigt vet jag inte, man stannade ju kvar även för barnens skull, de hade rätt till en pappa och han var ju inte elak eller så, var bara gnistan som var död.
Jättesvår fråga! Jag menar, jag är ju den jag är till stor del beroende på mitt funktionshinder och den inställning jag har till livet och dess innehåll och de erfarenheter jag har av livet är ju klart färgade av det faktum att jag har mitt funktionshinder så jag tycker det känns som en omöjlighet att svara på eftersom jag inte ens vet hur jag själv skulle vara som person om jag fötts utan mitt funktionshinder. Men jag hoppas verkligen att jag hade hittat Conny ändå för bättre man finns inte för mig!
Jag hade precis träffat min man när jag fick min arbetskada som ledde till mitt funktionshinder. Så vi valde varandra och det hade mer med personlighet att göra. Men idag har jag blivit sämre och det kan påfresta på vårt förhållande ibland när jag har så ont att jag ber varenda en att dra dit pepparn växer. Men vi har varit ihop i 20 år och gifta i 16 år och än har vi inte ens varit nära en skillsmåssa eller ett uppbrott. Så ja vi hade valt varandra trots det, vi träffades inte först utan prata massor i telefon innan vi träffades därav personligheten som vi fastnade för.
Intressant filosofisk fråga, man har ju ingen aning om hur ens liv sett ut om man inte hade haft funktionshindret. Kanske hade det haft en helt annan rikting, annat jobb, andra idrotter osv. Men om jag hade träffat min sambo - oavsett om jag hade varit "frisk" eller ej - så hade jag gett mig tusan på att "få" henne... hon är liksom ett kinderägg, rolig, vacker o kyssvänlig - o det hade hon ju varit även om jag varit frisk Men frågan kvarstår, hade våra vägar mötts om jag inte varit handikappad... troligen inte. Redigerat 2007-09-24 11:24
Som någon skrev så hade ju hela livet sett annorlunda ut utan mitt fh. Jag tror att jag och Lars hade träffats ändå, att det på något vis fanns inskrivet i stjärnorna - men det hade förmodligen skett senare i livet har jag en känsla av. Jag har mognat mycket fortare än vad jag kanske gjort utan mitt fh och han tvingades mogna fort pga andra omständigheter, så vi är på samma nivå eller vad man ska säga. Men utan mitt fh hade jag förmodligen åkt jorden runt (nu har jag "bara" flyttat Sverige runt) och lekt av mig ordentligt först innan jag skulle satsa på en långvarig relation.
Som funktionshindrad är man ju, som sagt, eller krasst nog... "annorlunda", med vissa "defekter", eller vad man nu väljer att kalla det. Vi har alla människor olika behov och som funkis har man ju ett hjälpbehov i olika grad. Iaf jag själv tar mig mera tid att "känna in" den ev partnern, vad han eller hon har för attityder till funktionshinder, annorlunda utseende mm mm. Missuppfatta mig ju inte, men jag hävdar att som partner till någon med funktionshinder eller sjukdom gör man ju en "uppfoffring". Exempelvis, att denne får ledsaga eller ge ett extra handdtag när man är ute, kanske hjälpa till oftare med städning, att bära saker, vara beredd att rycka in vid ett ep-anfall eller blodsockerfall etc. Och det kräver ju således att denne har både tålamod, en naturlig inställning och även att han eller hon är trygg i sig själv och därmed kan "stå" för att h*n älskar en person med speciella behov. (syftar nu till ett inlägg i ett annat forum ang. killen som uppenbarligen skämdes för tjejen i rulle). Hade inte jag haft funktionshinder så vet ju inte jag om jag om jag haft samma inställning till andra funktionshindrade, eller om jag hade känt någon person med fh, och jag hade ju då inte heller behövt bry mig om vilket förhållningssätt mina ickefunktionshindrade bekantskaper har till detta.
Det tror jag inte!
Min nuvarande partner har ett omfattande funktionshinder. Om jag inte hade haft mitt eget fh hade jag nog aldrig sett honom, varken träffat honom eller tagit mig tid att lära känna honom.. fast det är svårt att veta eftersom jag alltid har tänt på svårerövrade killar - jag vill jobba lite för kärleken. Jag har haft partners både utan och med funktionshinder - en del har varit jätteknepiga fast dom såg helt funktionsdugliga ut. Kärleken drabbar en ju bara - pang!
Jag har Asperger syndrom och Dyslexi. Egentligen har jag ADD också. Min mamma har lungsjukdommen KOL och slutar inte röka. Min mormor dog för två år sedan i samma sjukdom för att hon inte slutade röka. Mamma är på väg åt samma håll. Jag har fortfarande ett så stort behov av min mamma trots att jag är 34 år snart på grund av mina funktionshinder, så jag kommer inte vara någonting längre den dagen min mamma inte finns. Kan inte tänka mig ett liv utan henne. Ingenting kommer betyda någonting när jag inte har mamma. Jag är skräckslagen inför mammas bortgång och det kommer ske inom det närmsta 3 åren om hon inte slutar röka. Mamma är nu 52 år och kommer förmodligen bara bli 55 år om ens det. Jag vägrar se min mamma på dödsbädde precis som jag såg min mormor. Jag är livrädd inför det och det här går jag dagligen och tänker på och oroa mig för. Även hur jag kommer ta dödsbeskedet och för hur jag ska klara mig ensam. Finns ingen i hela världen som kan ersätta min mamma och ge mig det stödet hon ger mig och den kärleken. Min flickvän Jennie får jag mycket stöd av och hon har sagt att hon kommer finnas hos mig när den dagen kommer och det är jag tacksam för. Min sambo betyder allt för mig. Känns som jag redan går och sörjer min mamma fast hon inte dött ännu. Kan man göra det? Vet någon om man på något sätt kan förbereda sig på en anhörigs bortgång så det inte blir så jobbet när den dagen kommer? Någon annans som känner igen sig och som har förlorat sina anhöriga och blivit lämnade ensamma kvar i livet med sina problem och funktionshinder? Redigerat 2007-09-13 22:16
*kramar* Känner med dig! Jag är, till viss del pga mitt funktionshinder, otroligt nära min mamma. Bara tanken på att en dag tvingas leva utan henne är jävligt skrämmande. Hon jobbar även som min assistent, och får aldrig gå i pension! Tack och lov är hon väldigt frisk och ungdomlig! Vad tror ni andra, blir man tightare med sina föräldrar pga funktionshinder?
Tightare, nja det där är nog välldigt olika. Jag är inte så tight med min mamma. Men det kan bero på att hon alltid ringer mig och frågar hur det är ( mest för att ha kollen på mig). Då är jag nog mer lik min pappa, han o jag kommer bra överens. Han har alltid tyckt att jag ska klara det mesta själv medans mamma är tvärtom. Sen jag själv blev mamma har jag lovat mig själv att inte vara daltig mot min dotter. Men skulle min mamma gå bort,..jag vet inte....jag kan inte svara på det.
Både ja och nej för min del får jag säga! Det känns för min del som dom har gjort så man ska vara "beroende" av dom. För att dom varit och är till viss del fortfarande rädda för att dom ska mista kontrollen över mig. För innan jag fick mitt körkort så var jag mycket beroende av dom för att kunna göra något på fritiden och just när det gällde att komma på läkarundersökningar och sådant. Sedan ett tag när jag flyttade hemifrån så kom mor och far alltid och städade varannan vecka hos mig. Men det satte jag stopp för så småningom. För jag tyckte dom kunde komma och bara fika eller äta middag med mig någon gång bara istället för att alltid bara komma när något skulle uträttas. Det var jobbigt för dom i början. Men sedan kändes det som dom tackade mig för det. För det var ju inte min mening att såra utan jag tänkte bara att dom ska ej behöva göra sådant som jag kan få hjälp från annat håll med. Sedan tror jag som sagt också att det beror mycket på hur man är som person om man ej kan riktigt släppa taget om sina föräldrar. För som sagt annan hjälp går att få från annat håll. Redigerat 2007-09-14 16:22
Jag tror många funktionshindrade blir lite väl tighta med föräldrar eller rättare sagt föräldrarna får en för nära relation till sina funktionshindrade barn som gör det svårt för dem att släppa taget och/ eller acceptera barnens frigörelse.
DET beror npg helt o hållet på vilka personligheter man har för i mitt eget fall hade jag nog bättre kontakt med min mamma när jag var frisk eftersom jag inte tolererar att folk pjåskar med mig o jag MÅPSTE få vara så självständig som möjligt men detta är en omöjlighet när min mor är i närheten eftersom hon enbart bromsar mig trots att jag aldrig rusat iväg o gjort nått som inte varit genomtänkt så nu har jag gett upp o ber henne mest att hålla sig undan om hon inte kan behandla mig som nandra människor gör!!!
Jag är också livrädd inför tanken att det kommer att komma en dag när inte min mor finns längre. Tänker på det ibland - senast igår faktiskt! - men tvingar mig själv att förtränga det hela; vill/vågar inte inse det oundvikliga. Egentligen är vi inte särskilt nära varandra, men hon är min mamma och hon kan mig utan och innan. Hjälp vad jag kommer att sakna henne!! // A E
Anna, tror du att du är extra rädd pga ditt fh?
*kramar om jag oxå* Jag känner mycket väl igen mig själv i det du skriver om! För ganska exakt 1½ år sedan gick min mamma bort p g a ALS. När vi döttrar fick beskedet om hennes sjukdom knappt ett år innan hon dog, tänkte jag hela tiden bara på att "snart finns inte mamma längre" och jag var jättedeppig. Jag frågade mig, precis som du, hur ska jag klara av detta, jag kommer inte att klara mig utan mamma...lite psykologiskt sådär... Åtminstone jag försökte att på något sätt förbereda mig för den dagen när samtalet skulle komma från mina systrar att mamma hade dött. Men man kan nog inte förbereda sig så mycket, för ändå blir det nästan som en chock när väl det händer, hur mycket man än försöker. Jag var också rädd och osäker inför hur jag skulle reagera när dödsbudet kom och även rädd inför det faktum att det faktiskt inte skulle finnas någon att ringa på det nummer hon hade o s v. Både när mamma hade fått sin diagnos (=dödsdom...?) och fram till strax efter att hon hade dött, hade jag väldigt konstiga och starka drömmar där hon var med och hjälpte mig med tips och råd i olika situationer. Jag drömde även konstiga, roliga drömmar om saker som inte hade hänt i verkligheten, att hon inte var döende, att hon plötsligt hade blivit frisk etc. Önsketänkande! Idag, när jag ser tillbaka på 2005/2006, så tänker jag självklart väldigt mycket på mamma, hon finns i mina tankar 24 timmar om dygnet nästan. Jag tillhör den kategorin människor som tror på att man lever vidare efter döden, särskilt nu när jag har sett en massa dokumentärer om det på TV. Jag "pratade" med mormor (som dog 1989) och morfar (som dog när mamma sjäv var barn, så honom har jag aldrig träffat) bara typ 2-3 dagar innan mamma dog, för jag ville att de skulle möta henne och visa henne till "ljuset" som det pratas så mycket om bland medier. Och jag är helt övertygad om att hon "ser" och "vet" vad jag har för mig o s v, så vad jag menar är att jag inte behöver känna mig ensam och övergiven p g a hennes bortgång. Förlåt att jag svamlar, jag kanske hamnade utanför ämnet, men jag vill bara att du ska veta att du inte är ensam om att vara/ha varit med om detta!
Jag har mist båda mina föräldrar, min far i hjärtinfarkt nov -94, och även om vi var lite förberedda att det kunde ske, så var det en chock när det väl hände. Min mor är den som var vår stora trygghet i livet. När hon fick tillbaka sin bröstcancer började vi alla sakta inse att hon kanske inte skulle klara sig, och vi skulle därmed bli föräldralösa. Det var hjärtskärande att ta till sig vetskapen att hon inte skulle få finnas bland oss så länge till. Mamma levde endast i 2 1/2 månad efter sitt cancerbesked. Hon dog i nov 04.. Vi tog vara på varje liten stund, gjorde saker som vi visste att mamma ville göra. Hon var med ute på dansställen, på halloweenfest, ja allt vad hon orkade såg hon till att göra.... Det var nog bara två önskningar vi inte kunde genomföra. Fotbollsresan till England och hennes önskan om att få 10 år till att leva (för att även få se barnbarnen växa upp....). Vi hade turen att ha en levande mamma ända in till sista veckan som var lite tyngre med sjukhusvistelse och smärtor. Min mamma var en oerhört stark person. Jag är tacksam att vi kunde prata öppet om döden, hur smärtsam det än var. Sorgen och saknaden är så personlig, man vet nog aldrig riktigt hur hårt eller lindrigt den intar en person. Min mamma kommer alltid att vara nära mig. Jag kan aldrig mer se eller krama henne fysiskt i detta liv, däremot för jag en inre dialog med henne, och känner hennes närvaro väldigt väl. Kanske har det gjort att jag kunnat gå vidare i livet och accepterat att hennes jordeliv är färdiglevt.. Vi pratar mkt om mamma och våra andra anhöriga som vi mist på olika sätt. De kommer alltid vara en del av vår vardag....... Anette
Besök gärna min blogg på Internet. http://marisans.blogg.se där skriver jag mycket om min mamma, mina tankar, känslor, rädslor och om livet och döden.
Jag miste min mormor och morfar (Växte upp hos dem så de var mina "riktiga" föräldrar när jag var 13 och 17 år, då fick jag flytta till min mamma och även hon dog i bröstcancer när jag var 20 år, då hade jag ett nyfött barn och var själv sjuk i njursten samt sviter efter kejsarsnittet så jag fick aldrig tid att sörja. Stängde in alla känslor och överlevde helt enkelt. De kom många år senare, när barnen växt upp och jag inte längre behövde vara den starkaste, då kom sorgen efter dem alla tre, sorgen efter att de dött innan vi pratat färdigt med varandra, helt enkelt. Jag tillät mig att känna mig övergiven och sviken, ensam och utsatt (jag kände så eftersom jag helt plötsligt var tvungen att kunna klara allt själv utan någon att fråga). Har alltid haft våldsam dödsångest och är säker på att det kommer från allt som hände när jag var ung, men samtidigt kan jag nog säga att jag inte skulle vara så trygg i mig själv som jag blivit av att klara av allt själv. Man fixar det, man överlever och man blir stark av att klara sig själv, men man måste tillåta sig att sörja och sakna annars far man illa.
Hej Jag är mamma till en kille som har råkat ut för en motocrossolycka för 6 veckor sedan och är förlamad ifrån bröstet. Vår son ligger på sjukhus i Göteborg och ska få komma hem på dagpermission för första gången på fredag. På sjukhuset är vår son den enda tonåring (13 år) som är skadad och det är ju i och för sig positivt, men för vår del saknar man någon att prata med som har upplevt något liknande i tonåren. Hur kan man få en sådan kontakt? Hade oxå varit skönt att få kontakt med någon förälder med liknande erfarenheter.
Ja, min son ligger på avd. 12. Han har träffat 2 killar ifrån rekryteringsgruppen men dom var som sagt äldre. Jag hoppas att min son får kontakt med någon i hans ålder så småningom.
kanske kan du via rekryterings gruppen få kontakt med föräldrar i samma sits och det finns säkert barn som de kan förmedla kontakt till.
Det finns en kille som heter Mohammed,han är cirka 15-16 år och han är patient på avd. 12.Fråga efter han en trevlig kille.
Har mailat dej. Hoppas du fick mailet.
som man kan göra familjeutflykter med en eller flera funktionshindrade i familjen? Tack på förhand
INLÄGGET HAR RADERATS AV ADMINISTRATIONEN!
Det beror på var du bor egentligen
Det beror också på typen av funktionshinder, tyvärr. Vissa ställen kan t.ex vara bra för synskadade, men att det inte går att ta sig fram med rullstol. Jag har själv Asperger syndrom (AS), och har inga problem med att ta mig fram alls. Dock finns det många med AS, som har en svår social fobi, och de undviker gärna platser med mycket folk. Om du skriver vilken/vilka typer av funktionshinder ni har, så är det lättare att rekommendera ställen.
Mizhou, jag måste bara påpeka att det faktiskt finns rullstolsburna som också är blinda.
Slansen kan alla vara på! Rullstoleller inte fram kommer man & mtsgt är det mest vid sommartid.
Naturhistoriska Riksmuseet i Stockholm är jättebra! Dessutom kan man kombinera det besöket med Cosmonova om barnen är över 5 år. Det finns en skyltad entre på baksidan med intilligande h-parkering och utan trappor.
Jag har varit med familjen på Astrid Lindgrens Värld i Vimmerby flera gånger. Tillgängligheten är ganska okej där och allt handlar inte om att klättra eller titta. Det är många skådespelare som spelar upp delar ur Astrids välkända sagor. Haih Chapparall som ligger lite längre ned i Småland är också ett bra tips. Även där är det okej tillgänglighet och skådespel. Det känns som om man är i Vilda Wästern när man är där Känner ni för tivoli så tycker jag personligen att Lisseberg funkar bäst fast det var iof några år sedan jag var på Grönan. Alla grejer kanske inte funkar men man får ju åka mer av det som kan fungera. Många atraktioner har speciella ingångar för FH och man kan få hjälp om man ber om det. Bäst är nog ändå att man har med någon som kan hjälpa till vid lyft. Har varit på Legoland i Danmark och har för mig att det också var rätt okej. Vi ska dit innan hösten och då kan jag tala om hur det funkade.
© Copyright 1999-2024 Funktionshinder.se Läs Fh:s regler | Kontakta Administratörerna för Fh | Om cookies på Fh
