Är det någon kvinna här med fh som gjort IVF? Är det någon som velat göra IVF, men blivit nekad pga funktionshindret? Vi (jag o maken) har gjort inseminationer utan att lyckas och nu när det blev tal om IVF ska vi plötsligt utredas för att se om vi blir lämpliga som föräldrar. Känner mig väldigt diskriminerad och nedvärderad. Jag kan inte använda mina armar och därmed förlorar jag chansen att bli mamma?
Jag känner till ett par kvinnor med fh som gjort IVF och där var det ingen tal om att utredas som föräldrar.
Det verkar konstigt. Jag menar, alla borde ju bli utredda i så fall och inte bara vissa. Tänk om jag blir nekad IVF bara för att 'reglerna' är såna här, just där jag bor. Jag skulle väldigt gärna vilja komma i kontakt med fh kvinnor som gjort IVF, finns ni därute? (e-post adresser utbytes i så fall) Redigerat 2008-09-24 15:01
Jag känner också ett par och där var det inget snack. De fick hjälp direkt när det hade konstaterats vad som var svårigheten. Tycker också det verkar helskumt att ni ska utredas!
Har du lust att maila mig på jellba@yahoo.se ? Vore intressant att prata vidare, lite mer privat.
Till sidans topp
Hejsan! Jag har bara en liten fundering. Ni som sitter i rullstol och har fött vaginalt (antar att det kanske finns nån som har) hur funkade det efteråt? Det gör ju ganska ont att sitta även om man inte sitter i rullstol. *nyfiken i en strut*
nu sitter jag ju inte i rullstol längre men jag har gjort vid mina gravideteter (3 av 6). Att man har ont efter förlossningen är ju lite indivuellt och hur mycket och om man gått sönder osv. Som alla andra kan man då få en kudde med hål i som man sitter på så att det inte trycker så mycket! Funkar bra! Sen läker man väldigt snabbt så efter någon dag så känns det inte så mycket längre.
hejsan hur har ni gjort när ni varit på stan och måste gå på toa. är förlamad från midjan och neråt och tappar mig. var gör man av barnet de känns inte som man lämmnar de till nån man inte känner. har man en kompis med funkar de men tips på hur man gör annars. min dotter är nu 7 månader. när hon kna gå löser de problemet lite lättare men nu vet jag inte hur.
Hej! När min flicka var liten hade jag med henne in på toaletten, oftast satt hon då i en maxicosi (bilbarnsstol) på golvet. När hon kunde sitta själv satt hon i min rullstol medan jag satt på toaletten.
Om jag inte får med vagnen in på toa, så skulle jag nog lägga en filt (som vi alltid har med oss) på golvet och sätta/lägga min son där. Ganska snart kan han sitta i min rulle tror jag. Jag tror att det snarare kan bli svårare när han kan gå, och är mer aktiv...
jag sitter i min stol och tappar mig så att sätta barnet i stolen funkar inte och jag har inte nån vagn efter som jag inte kan köra stol och ha vagnen med mig hon sitter i mitt knä och har inte bilbarnstolen efte som den hindrar en massa när man ska köra stol tycker jag och har svårt att ta upp henne från golvet om hon skulle vara där. så de är lite problem.
Sätt barnet på toa sitsen luckan stängd såklart, eller fäll ner skötbordet och sätt/lägg barnet på den om detta finns på toan, vilket ofta gör har jag sätt...
barn rör sig högt att falla från skötbordet. tvättstället är nog bäst
Då är det ju knepigt... Sätt ungen i handfatet. Haha.
En banan i näven på barnet och flytta ner henne på fotstödet på rullstolen, ha en gammal hederlig barnsele på ungen så det inte kan bli några kul utflykter till närmsta spännande papperskorg eller annat intressant som kan finnas på en toalett. Sjung högljutt älskade barnvisor och busa under tiden så det inte blir tråkigt för då kanske det krånglas varje gång sen.
Hejsan alla! Nu är mitt lilla dilemma så att jag har ett lätt funktionshinder och jag börjar tänka väldigt mycket på barn och sånt. Jag ser alla andra med den naturligt runda "med barn magen" och känner en sådan saknad och längtan i mitt bröst att jag bara vill gråta. Tre stycken jag känner i min bekantskap (syrran o brorsanstjej) är gravida och jag bara står tom och ensam känns det som. Har pratat med min pojkvän som jag haft sedan ett år tillbaka och han säger det att han tror inte jag får bli gravid eftersom jag har ett funktionshinder, jag får inte ta på min en sådan stor roll som räcker hela livet. Han säger att ingen kommer acceptera det och att socialen kommer ta barnet ifrån oss. Jag har inget stort handikapp, utan ligger på gränsen till normalbegåvad.. Känns dumt att skriva så, men rena rama sanningen. Nu är min fråga det, är det någon av er här inne som har barn? Och vad hände när ni berättade att ni var gravida? kontaktade soc er? Fick ni kämpa för att behålla erat barn? Mvh Mira
Jag vill inte skaffa barn för att det är kul! Utan jag vill verkligen kunna ge den enorma kärlek som ges till ett barn från förälder, killen vill också. Men är rädd att dom tar barnet ifrån oss. Och man skaffar visst barn, man blir gravid och är jättelycklig över pluset på stickan. Skulle jag bli iallafall. Om man tar bort skaffar, vad säger man isf då? Och min syster var 17 när hon fick sin son (men hon är inte funkis) så varför skulle inte jag klara det? Jag har som sagt stor erfarenhet av barn eftersom jag suttit mycket barnvakt och så. Barn är det bästa som finns, och jag vill verkligen bli gravid.
Om du är född 89 är du fortfarande tonåring. Betänk att i genomsnittsåldern för att föda barn i Svergie är 29 år. (Män blir förstagångsföräldrar när de är i snitt 32 år.) Även om man som tonåring inte tror det så är det ofta en väldigt stor mognadsskillnad emellan en tonåring och en 30-åring. (Detta håller samtliga 30-åringar med om.) 30-åringar har ofta avslutat sin utbildning, skaffat egen boende, jobb osv. De har oftast en betydligt mycket stabilare grund att stå på än en tonåring. Att ha denna grund att stå på är på många sätt och vis nödvändigt för att kunna bli en bra förälder. Man måste se skillnad på ATT VILJA bli en bra förälder och ATT KUNNA bli en bra förälder. Kvinnor som föder barn tidigt är, hur trevligt det än må vara, den i särklass vanligaste gemensamma faktorn bland den allra fattigaste samhällsklassen i Sverige. (Ja, i hela världen faktiskt.) Nu påstår jag inte att ekonomisk rikedom är viktigare än barn, men det behövs inte bara kärlek och lust för att bli en bra förälder. Det krävs även en möjlighet att ta hand om barnet och kunna ge det en trygghet. En sådan trygghet involverar såväl omtanke som "tak över huvudet". Anser du att du idag har den mentala mognaden samt den ekonomiska grunden för att kunna ge ett barn all den form av trygghet som behövs? Ska vi snacka hårda kalla siffror så bör du ju ha minst (!) 5.000 kronor över varje månad i dagsläget (och veta med dig att din inkomst inte kommer att sjunka kraftigt inom kort) för att kunna ge ditt framtida barn en trygg uppväxt. Kom ihåg. Du "skaffar" inte ett barn för din skull. Du skaffar ett barn för barnets skull. Redigerat 2008-09-07 17:16
Jag kände precis som du (jag har passerat 20 nu) till för bara något år sedan. Jag längtade också extremt mycket och visste till 100% att jag skulle klara av ett barn och allt vad det innebär. Men jag va realistisk och visste att det inte passade MITT liv (säger inte att det autmatiskt är fel för andra som är under 20!). Jag bestämde mig för att åka iväg som au pair för att "stilla mitt barnlängtande". Bodde hos en familj med en bebis på 7 veckor, ett barn med ADHD på 3 år och en extremt livlig tjej på 5 år. Det gick bra, inga problem, men även fast jag bara hade en arbetsvecka på 45 h (och som förälder har man en "arbetsvecka" på 24 h 7 dagar i veckan) och jag enbart hade tvätten att ta hand om förutom matlagning och annat (alltså ingen tomt, bostad mm att sköta) så var jag helt slut när min dag var över. Jag hade roligt, men bara spädbarnet gav mig fullt upp, med 2 till så räckte inte armarna alltid till. Efter att ha insett hur mycket tid det tar, inte bara dagtid, ett barn finns ju där dygnet runt, så vet jag att även fast jag tror att jag är det, så är jag INTE mogen att få barn än. Och det här är bara ur ett tids-perspektiv, det kostar ca 1 miljon för ett barn från 0-18 år och barnbidraget står för knappt en fjärdedel av detta. Att välja att få ett barn i så tidig ålder är det (enligt mig) det största beslut man kan ta. Din tid kommer också, tro mig, men mitt råd är att se dig om efter andra möjligheter. Åk som au pair? Det är jätteroligt!
Mira, jag kan verkligen förstå din längtan och önskan om barn. För mig var vägen till att bli mamma lång och krokig, tog 5 år totalt innan vårt mirakel anlände. Jag vill berömma dig för att du är mogen nog att tänka framåt, alltså att fundera kring föräldraskap och funktionshinder innan du blir gravid. Många handlar impulsivt och tänker sedan. Bra av dig! Du och din kille måste vara 100% överens och helt säkra på att ni vill ha barn. Och att ni vill det nu. Sen bör ni klura på hur ert nätverk ser ut, stöttar de er? Kommer de att hjälpa till (tro mig, det behövs!!!)? Har ni ett bra boende? Har ni stabil ekonomi? Har ni kunskap nog att vara föräldrar (i den mån man kan ha det i förväg)? Soc omhändertar inte barn hipp som happ - men... Minsta misstag, och man har ögonen på sig för all framtid. Antagligen extra mycket om man har funktionshinder. Önskar er all lycka oavsett hur det blir!
Tror inte några av dina handikapp är något hinder för att du ska kunna bli en bra mamma! Jag bara undrar.. varför så bråttom? Du är ung! ta det lugnt och se tiden an lite! Jag hade 3 barn när jag var 23 och fick mitt första som 16 åring. Det är tufft, rakt igenom tufft. Jag skulle aldrig råda en ung tjej att skaffa barn eftersom man har så mycket med sig själv den här tiden. Att längta efter barn är en bra sak och den förbereder dig för framtiden. jag har en hjärnskada som gör att jag har både svårt att komma ihåg, koncentrera mig osv... och när alla ungarna håller på och bråkar eller annat så är det svårare för mig att hålla ordning på dem än kankse för andra! det är så mycket som ska funka och fixas! De är bebisar så kort tid och sen är det dagis, aktiviteter, slitna knän, laga mat, se till så de har kläder nästa dag osv osv... Du har gott om tid att samla på dig erfarenheter och strategier för hur du ska lösa alla vardagliga situationer! jag har fött barn 1985, 88, 91, 2001, 03 och 2005! Jag har både varit tonåring och över 30 och jag måste säga att jag var mycket bättre rustad när jag var 32 än när jag var 16! Jag ångrar inte att jag fick mina första barn tidigt! jag ångrar bara att jag inte var mer förståndig och väntade så att jag kunde ge dem mer än bara kärlek. För det är det första de behöver men de behöver mer än så.! Mycket mer än så! Jag är överygad om att du kommer att älska ditt barn mycket och innerligt men jag vet åxå att har man de bekymmer du har med dig själv så kommer det att bli än tuffare för dig att fixa alla bitarna! och det har inget med varken normalintelligent eller inte att göra. Det är bara så att vi har våra begränsningar och det handlar om barnets bästa och det kan jag läsa av vad du skriver att du är mån om ett barns bästa! Så min enda fråga till dig är... varför så brått?
Min sambo har hel sjukersättning, hon har aldrig jobbat så hon har bara garantiersättningen. Nu har vi barn och vi har fått olika besked angående föräldrapenningen. En kurator på vuxenhab tyckte det var väldigt konstigt att vi inte sökt föäldrapenning till mamman. Hon sade att man kan få sjukersättning och föräldrapenning samtidigt! Jag ringde till FK och frågade, och fick beskedet att man inte kan få föräldrapenning när man har sjukersättning. Detta var för cirka ett år sedan. Nu talade vi igen med en annan kurator på vuxenhab, hon sade att man visst kan få föräldrapenning när man har sjukersättning. Vi är förvånade för jag tycker att beskedet från FK var väldigt klart, kunde inte missförsås. Det är ju ändå ganska fördelaktigt för jag som pappa kan ta alla dagarna, utom de 60 som är reserverade för mamman, samtidigt som mamman är hemma med sin sjukersättning. Vet någon vad som gäller? /stolta pappan
När jag fick min dotter för fem år sedan hade jag inte heller jobbat, i alla fall inte tillräckligt länge för att få SGI. Jag hade hel aktivitetsersättning (det är vad jag vet det samma som sjukersättning, det heter bara olika beroende på hur gammal man är, tror jag). Jag fick veta av FK att jag hade rätt till Föräldrapenning också, garantiersättningen. Kolla upp detta igen, för jag tror det är som Vuxenhab säger.
Hej! Jag har sjukersättning, sen januari utan tidsbegränsning. Jag blev sjukskriven i fjärde/femte månaden med andra barnet -02, blev handikappad pga att jag var gravid samt födde barn: kronisk foglossning + att jag har värk i hela kroppen som blivit sju resor värre sedan jag inte kan gå o hålla i gång. Jag har lämnat över mina dagar till min man. Nyss fick jag veta av FK att jag kan ta ut de minsta beloppet, garantidagarna trots att jag har "sjukpension". Nu fyller min äldsta 8 i okt så jag lär väl inte hinna. Jag har jobbat o tog ut alla våra gemensamma dagar med vårt äldsta barn så det är bara rätt att han får mer nu. *ler* Men de garantidagarna kan man ej ge bort, de är å andra sidan väldigt lite pengar. Ni lär tjäna på att hon ger över dagar till dig, utom de futtiga garantidagarna. Lycka till! Hoppas ni får bättre bemötande av FK, de är ofta rätt svåra att ha att göra med.
Hej igen! Menar du att du har rätt till din "sjukpension" och föräldrapenning samtidigt? Jag ringde FK för ungefär ett år sedan och fick ett klart svar: Om man har sjukersättning så har men ingen SGI och kan därför inte få föräldrapenning" Jag skall ta kontakt med FK igen.
Det här svaret fick jag när jag mailade och frågade om min situation: "Tar du ut föräldrapenning, får du lägsta beloppet med föräldrapenning 180:- då du inte har någon sjukpenninggrundande inkomst. Du har rätt att få både sjukersättning och föräldrapenning för samma tid. Den andra föräldern kan ta ut föräldrapenning samtidigt som du har din sjukersättning och få ersättning efter hans/hennes sjukpenninggrundande inkomst. Ni kan inte ta ut föräldrapenning båda två för samma tid ." Men det kanske beror på var i landet man bor och vilken handläggare man får. Jag har inte använt mig av föräldrapenningen än så jag vet inte om de står för det de sagt. Meddela gärna vilket besked du fick! Är det fler som har kunskap/erfarenhet om detta så är jag intresserad av att veta hur systemet fungerar för oss föräldrar/blivande föräldrar m sjukersättning. Redigerat 2008-09-07 14:31
den minsta ersättningen ja, det som egentligen är för lite att leva på, men många bäckar små... *ler* De sa så i alla fall. Jag jobbade ju innan jag blev sjuk -02, men vet ej hur länge det finns kvar, att man får räkna sgi, men nu pratade ju jag om garantinivån.
Hej! Om man får sjukersättning, så nollas man och har alltså inte längre någon SGI, så tyvärr är det garantinivån som gäller i föräldraförsäkringen.
Precis så var det för mig!!
http://www.dhr.se/index.php?page=archives&year=2008&month=08&news_id=371 Kanske ngt för någon/några här ?
Kanon, jag har mailat Wenche!
Den träffen som det står om på DHRs hemsida har redan varit. De som höll i den vara förädranätverket, en grupp som ligger under organisationen DHR. Vad det handlar om, kan du ju utläsa av texten. Det är blivande föräldrar eller föräldrar som träffas och pratar om problem eller tankar runt förädraskapet när man har en funktionsnedsättning. Det komer säkert att bli fler träffar om intresse finns. De är säkert intresserade av fler deltagare men jag antar att du först måste bli medlem i DHR. Anledningen är ju att organisationen sponsrar en sådan här aktivitet med mkt pengar och arbetstimmar och då vill man att det skall komma medlemmarna till godo.
Då är Attention-riks mer för dig. Forumet jag tipsade om i en annan tråd ägs av en förening för personer med bla. AS, där kanske du kan få liknande hjälp som man kan få i DHR om man har rörelsehinder.
Ja du är välkommen att anmäla dig till Wenche på Dhr
...vem har inte gått där..........med ett stort leende blev jag vän med en annan kändis här inne...
Det är en träff för funktionshindrade föräldrar, man bör vara medlem i Dhr. Jag är en av kursdeltagarna. Träffen är vecka 26 mån-fredag. Anmälan görs till Wenche på Dhr.
Träffen skall vara på Sommarsol Vejbystrand, kostnad är ej klart ännu, en fördel är ju att vara medlem i DHR då brukar självkostnadspriset inte bli så högt.
Vi är just nu i planering så vi vet inte riktigt än vad det skall handla om. Ska skicka ut en förfrågan till de som är intresserade av träffen för att få in lite tips. Men förra året prtade vi bla om hur det var att ha ett funktionshinder och skaffa barn, vi hade grupparbeten, mamma o pappagrupper, hur mycket ansvar får den icke funktionshindrade ta, hur funkar barn o ass m.m. I år ska vi bjuda en en gäst är det tänkt, men vi ska även ha lite roligt så en resa till Köpenhamn finns med i planeringen. Jag återkommer så fort vi fått ett program så får ni veta mera.
Det är så att jag nu är gravid mid mitt andra barn. När första kom så hade jag inte assistans så jag har lite frågor och funderingar kring just detta. Jag är i tidigt skede i graviditeten och känner inte för att berätta det för assarna än, men när ska man göra det? den dagen kommer ju då jag ska till MVC och då får det ju inte bli en chock för stackars assen men jag vill på samma gång hålla det "hemligt" så länge som möjligt. Jag vill ha mitt privatliv i gott förvar så gott det går/så långt det går. *Hur ska man förbereda assarna om vad som gäller under och efter graviditeten?
Det är ju knappast så att "dom" alltför ofta informerar oss i tidigt skede, så varför skulle du göra det?
Först - jättegrattis!!! Man måste ju följa sitt hjärta. Jag berättade jättetidigt. Ville att de skulle veta varför jag var så "hormoniell" och trött, och att de skulle hålla koll på toapappret (blödningar osv) eftersom jag behöver assistans med det. Dessutom ville jag och Stefan kunna prata öppet hemma, utan att bry oss om vem som hörde...
Med mitt första barn berättade jag också väldigt tidigt. Av samma anledning som Ninni. Nu andra barnet har jag varit mer hemlig. Sa inget förrän vecka 12. De förstod ju säkert, eftersom jag mådde illa och så... Men ingen sa något och jag kände att assistenterna respekterade vårt privatliv. Eftersom jag har både berättat och inte kan jag inte tycka att något alternativ är fel eller rätt, nej man måste helt enkelt göra vad som känns rätt för en själv.
Jag är gravid med mitt andra barn (som jag skrivit om tidigare inlägg) och har sedan v 12 behandlats med fragmin (ett blodförtunnande läkemedel) för att inte få blodpropp. Jag är lite dubbel i min inställning till detta, eftersom jag inte har någon uppenbar propprisk, förutom det faktum att jag sitter och är immobiliserad. Med uppenbar propprisk menar jag bla att jag inte har några ärftliga faktorer när det gäller proppbildning, jag har inte högt blodtryck etc. Läkemedlet är ju inte helt utan risk, jag får yrsel och blodtrycksfall för att mitt blod blir utspätt. Sen blir jag väldigt lättblödande också. Vad har ni andra för erfarenheter av blodförtunnande under graviditet? Har ni fått det? Om inte, fanns det någon motivering till att inte ge det? Tacksam för svar!
Jättegrattis till graviditeten!!! Jag fick inget blodförtunnande. Mitt blodtryck kollades ofta och var alltid perfekt, och liksom du så hade jag ingen "uppenbar propprisk".
Tack! Ok, det var rätt intressant. Här i Visby är de helt frenetiska med blodförtunnade, fick det vid förra graviditeten också. Och blev så dålig. Blödde ut ca halva min blodmängd och trodde att jag skulle dö. Det läskiga var att de inte satte ut medicinen innan snittet, och därför blödde jag jättemycket under op också. Ska verkligen ta en diskussion till med läkaren angående detta.
Eftersom jag har haft en propp så var det det första jag gjorde innan jag blev gravid att söka upp koagulationstjosan på SS. De testade mig och kom fram till att det som hänt var en oturlig engångshändelse och de andades inte om att ge mig blodförtunnande. Inte heller kom det på tal vid specmvc öht.
Eftersom jag inte hade någon annan riskfaktor än immobiliseringen så behövde inte jag heller ta blodförtunnande. Redigerat 2008-08-13 18:35
Nej, jag slutar ta det där giftet. Blöder ju som en gris, typ vid blodprov och så. Om ingen av er här har fått det, tror jag inte att jag behöver det heller. Ska diskutera med läkaren!
Hejsan! Jag tycker att du ska lita på dotorn. De är kunniga, o det kan vara farligt att jämföra sig med andra så.Läkaren känner till just dig. Läkarenvar väldigt orolig för att jag skulle få blodpropp, o då hade jag rullstol men gick lite med kryckor inomhus ibland i alla fall. Är du osäker så prata med läkaren o tala om att det är jobbigt att blöda mkt. osv. Det är hög rsk under graviditet med blodpropp om man är i stillhet. Vet ej om dem kan ge fdig nått annat eller ej. Det är inte värt att ta risken att få blodpropp, det är inget att leka med tyvärr. Nu är jag bara undersköterska, du är väl riktig "Syrra"? *ler* Men jag har pratat med läkaren om detta. Grattis till graviditeten förresten!
Håller med dig Ninne! Jag litade blint på läkarna under min förra graviditet, ifrågasatte inte när de ville ge mig den högre dosen av fragmin (blodförtunnande), trots min ganska låga vikt, ca 50 kg. Den dosen jag fick ges till patienter som väger mellan 53 och 80 kg, så spännvidden är ganska stor. Sedan hände det som inte fick hända: Jag fick en infektion i en körtel i underlivet, en sk bartolinit (vet ej hur det stavas). Det kan jämföras med en stor finne som blöder och varar när den går hål på. På grund av fragminet blev "finnen" eller "hålet" efter den en reservoar för gammalt blod, eftersom jag var så lättblödande. Så när jag ställde mig upp eller rörde mig formligen sprutade det blod. Jag blödde igenom allt och det lät som när jag kissade. På BB sa de bara att det var nprmalt, då man har mycket stora blodkärl i bäckenbotten och underlivet vid en graviditet. När de tillslut ändå tog ett blodstautus låg jag på 73! Det normala är att ligga runt 110 vid graviditet och runt 130 annars. Jag var inlagd i 10 dagar och fick hela 5 liter blod. Men det var inte förrän jag återigen började blöda inne på sjukhuset som de fattade att det hade med det blodförtunnande att göra. När de sänkte dosen slutade jag blöda. Som sjuksköterska vet jag nu att kontraindikationerna (alltså sådant som talar mot behandling) är blödning och försvagning t ex så som jag hade. Det som hände mig var alltså en grav miss av läkarna!
Jo, det vet jag. Man måste vara framåt, fråga o ge tips typ ofta. Men det kan vara farligt att bara ge råd så här när man inte är utbildad läkare eller framförallt inte ser patienten o känner till allting. Har varit mkt. aktiv på Föräldranätet förut ( heter Alltforforaldrar.com nu) o det ärväldgt bra att kunna ge råd, men man själv ser inte helheten, har inte hela sjukjurnalen, kunskapen osv. Det är många aspekter som spelar in. det bästa är att råga sig fram härtex. men ssen fråga flera läkare. Barnmorskorna är också kunniga. Man kan tex. begära att få tillhöra specialist mödravården. O det dem inte vet kan dem ta reda på, o man ska fräåga dem mkt. o säga till om något känns fel eller om man undrar något. förstå mig rätt, så astt ingen blir arg på mig. Det är så lätt att missuppfatta när man skriver o inte ser folks ansiktuttryck.
Mamman till vår dotter sitter i permobil (CP-skada) Hon fick innohep när hon var gravid. Det gick bra, inga biverkningar.
och det är???
Nu var det ju väldigt många år sedan jag var gravid och jag kunde ju gå på den tiden men satt ju mer än normalt pga. tyngden (nästan hela tiden utom när jag måste ta mig till toa eller så) men det var inte tal om blodproppsmedicin förren efter kejsarsnittet. Tror man är mer förebyggande idag och det är väl bra på sitt sätt men det betyder inte att alla som sitter får proppar när de är gravida.
Jo, men jag tyckte det var en korkad kommentar. Min fru hade inga av de biverkningar som TS beskrev, får man biverkningar så kan man ju sluta. Man får ju väga riskerna mot nyttan. Innohep ges rutinmässigt inför operationer för att minska risken för proppar. Under operation är det ju inte bra att blöda extra mycket, men man tycker uppenbarligen att positiva effekten är så bra att man ändå ger det.
Tack Moon, för att Du förstår min tanke! Jag tycker det är vansinnigt med denna medicinering. För jag är utredd av specialist som har konstaterat att jag inte har någon ökad propprisk, trots att jag sitter. Läkarna har själva erkänt att de sätter in läkemedlet för i fall att och för att de brukar det. Jag kommer att ta det så länge jag inte blöder, men minsta lilla och jag slutar. Aldrig att jag utsätter mig för något så vidrigt som de där blödningarna igen. Och efter snittet var jag så yr att det kändes som jag svävade en halv meter över sängen, hade ett blodvärde på 65. Hade blött ca 1,5 liter under snittet. Eftersom jag jobbar på en ortopedavdelning där vi regelmässigt ger det läkemedel som jag nu får, vet jag också att man ALLTID sätter ut det innan op. Så varför man inte gjorde det i mitt fall kan man undra...Jag har absolut inget förtroende för läkarna längre. De kunde inte ens sätta in lite järndropp innan jag varit sängliggande i ca 1 mån. Detta för att de inte visste hur man gjorde. Herregud, att sätta dropp hör till vardagen på förlossningen! Dessutom skylls alla mina "gravidkrämpor" på mitt fh. Allt från blodvärde till yrsel och illamående.
Hej! Du skrev: Tror man är mer förebyggande idag och det är väl bra på sitt sätt men det betyder inte att alla som sitter får proppar när de är gravida. Det är väl klart som *** att inte alla som sitter får proppar när de är gravida. Det var den kommentaren som jag tyckte var korkad, och det tycker jag fortfarande. Det kan ju räcka om en av hundra får det för att ta blodförtunnande.
Måste bara få säga en sak i egenskap av SSK: Även om jag håller med om att det kan bli väldigt svåra följder av en blodpropp och att det till varje pris bör undvikas, så är det faktiskt inte alls riskfritt att behandlas med blodförtunnande. Följderna kan bli minst lika allvarliga som de av en blodpropp. Man kan få svåra blödningar (som jag), man kan få hjärnlödning lättare än annars osv. De riskerna är också större om man inte har många riskfaktorer för blodpropp, utan t ex endast det att man är immobiliserad. Så jag tycker inte att man ska ge det till rullstolsburna kvinnor på rutin, utan istället ha nogranna kontroller, som blodtryck och annat. Även bra att använda stodstrumpor.
Suck!!!!!!!!!!! Jag lägger av nu.
Nu har jag lugnat ner mig lite.
Hej! Jag har en ryggmärgsskada sedan hösten 2000 och har även utvecklat en skolios och är därför stelopererard över 14 kotor. Jag har kraftig spasticitet och har därför en Baklofenpump inopererad. Mitt främsta förflyttningshjälpmedel är manuell rullstol men jag har en inkomplett förlamning så jag kan ta några steg med kryckor eller rullator, jag har full styrka i armarna. I skog och mark och på långpromenader använder jag el-rullstol. Nu planerar jag och min man att skaffa barn och jag har många frågor… Innan jag skadade mig arbetade jag med barn och har således erfarenhet av barn som gående och ”normalskadad”. Jag kan tänka mig att upplevelsen av en graviditet och livet med barn skiljer sig en del om man är "normalskadad" eller om man har ett funktionshinder. Finns det någon här som är rullstolsburen och har erfarenhet av graviditet & barn som ni vill dela med er av? Hur var era graviditeter & förlossningar? Hur resonerade ni kring vaginal förlossning eller kejsarsnitt? Hade ni valmöjligheten? Hur har mödravården bemött er och era behov? Hur fungerar det med sjukskrivning och föräldraledighet? Hur har ni löst saker och ting praktiskt? Har ni några praktiska tips på hur ni enklast får med er barnvagnen, hur ni bär med er barnet i rullstolen, eller andra praktiska saker ni upptäckt med tiden? Det är några av frågorna som snurrar... Det dyker säkert upp fler! Hör gärna av er här i forumet eller via mail. Tack på förhand! Hälsningar Josefine PS! ”Normalskadad” är ett ord jag använder på personer som inte har något uttalat funktionshinder eller sjukdom, men alla människor har fysiska och psykiska begränsningar även om de inte fått en diagnos. Så alla är vi nog lite skadade…
Det är många och omfattande frågor, så det går inte att svara helt på dem. Jag är tetra och tyckte att min graviditet funkade bra. man blir ju alltid stor på slutet och det gör förflyttningarna svåra. Man får en annorlunda tyngdpunkt. Jag gjorde en vaginal förlossning och det gick också bra men man skall vara noga förberedd och "veta allt" och inte lita på personalen. Jag gick på specmödravården och de var underbara, fixade fram all info som jag ville ha. BVC däremot var misstänksamma och jättekonstiga så dem valde vi bort till förmån för en barnläkare iställlet. Föräldraledighete funkade bra och jag hade förmånen att få arbeta delvis hemifrån. Barnvagn kunde jag inte hantera. Jag hade en kilkudde som bebben låg och sedan satt på. En höj och sänkbar spjälsäng som han aldrig låg i och ett höj och sänkbart skötbord som var toppen. Det var några svar.
http://www.funkaportalen.se/Reportage/Relationer/Funktionshindrad-foralder/Foraldrahornan-en-unik-motesplats/ Lite om Föräldrahörnan i Gbg med massor av hjälpmedel för föräldrar med fh.
Jo frågorna är många och omfattande, men jag har fått en del svar via mail och nu här i foumet. Tack! Och tack för boktipset, jag skall kolla upp det! Jag är egentligen inte rädd och orolig inför en framtida graviditet, jag vill bara vara så förberedd som möjligt. Jag har inga assistenter, hemtjänst eller liknande. Jag är och har alltid varit envis och vill klara mig själv! Min man är helt underbar och ställer upp på allt till 110 procent när det behövs. Nu menar jag inte att jag vill och ska ta hand om barnet helt själv utan att jag inte vill bli beroende av min man bara för att vi skaffar barn. Därför vill jag vara så förberedd jag kan och kolla upp hur andra gjort och upplevt sin situation. Det praktiska i att ta hand om barnet tror jag löser sig vartefter. Jag är sådan så att jag ser lösningar före problemen. Men jag behöver ju inte uppfinna hjulet två gånger om nu någon annan redan hittat lösningar på vissa problem. Det som faktiskt mest oroar mig är den okunskap och oerfarenhet om funktionshindrade kvinnor och deras graviditeter som jag upplevt inom mödravården hittills och då har jag inte ens blivit gravid ännu... Jag har sedan ett par år tillbaka kontakt med en obstetriker på lasarettet i Västerås. Men varken min ryggmärgsskadeläkare eller obstetrikern har tidigare varit i kontakt med någon ryggmärgsskadad som varit gravid. Det känns lite oroligt och gör mig fundersam om jag skall behöva välja förlossning i en större stad där erfarenheten finns. Jag har 40 mil till GBG så att åka dit för att kolla på utställning får planeras in i framtiden, inte bara att slänga sig iväg. Skall undersöka om det finns på närmare håll. Kommun och landsting där jag bor är helt inkompetenta på alla fronter känns det som många gånger. Det som gör mig fundersam i valet mellan vaginal förlossning eller kejsarsnitt är att jag ju inte vet om de muskler som skall driva ut barnet är förlamade eller inte förrän jag är i den situationen. Tänk om de skulle vara det och så blir förlossningen utdragen och barnet får syrebrist och därför får en hjärnskada, det känns inte rättvist mot barnet! Så jag hade nästan bestämt mig för kejsarsnitt men nu har jag mailat med en tjej som också har baklofenpump precis som jag och hon måste sövas när hon snittas p.g.a. pumpen och då går man ju miste om hela förlossningen. Ryggbedövning kan jag heller inte få p.g.a. pumpen har jag förstått av henne. Det här tål att tas en funderare på och försöka få reda på mer information. Finns det fler som har erfarenhet som ni vill och orkar dela med er av så tas det tacksamt emot! Tack än en gång för era svar! Hälsningar Josefine
Nu blev jag tvungen att registrera mig här efter att bara ha smygläst tidigare. Jag har en tetraplegi och fick en son för två veckor sedan. Han föddes genom en vaginal förlossning som gick otroligt smidigt. Dessutom hade jag inte det minsta ont. (Det enda som gjorde lite ont var nålen som satt i handen .) Problemet med att jag inte kände något var att det blev lite bråttom när de insåg att jag helt plötsligt var fullt öppen och sonen var på väg ut. Livmodern är en mycket stark muskel, som inte påverkas av ryggmärgsskadan, och som förlamad har man en stor fördel av att inte "hålla emot" något utan är fullt avslappnad i alla andra muskler. Det kanske inte gäller dig som har en inkomplett skada dock, men å andra sidan kan du kanske hjälpa till lite med dina fungerande muskler. Jag var precis som du lite orolig för att barnet skulle fastna, att förlossningen skulle bli utdragen och att det skulle leda till syrebrist, men det gick som sagt väldigt fort istället. Jag fick lite hjälp med ett litet drag av sugklocka, men det var väldigt okomplicerat och något som jag var förberedd på. Min barnmorska under graviditeten hade inte speciellt mycket koll på ryggmärgsskador trots att jag gick på specialistmödravården och jag känner inte heller några andra ryggmärgsskadade med barn, så jag läste på så mycket jag kunde själv och tog reda på det jag tyckte att jag behövde veta under graviditeten och inför förlossningen. Jag pratade också lite med min vanliga läkare på neurorehab och fick lite peppning från honom. Nu hinner jag inte skriva mer för den här gången för nu har lillen vaknat och vill ha mat...igen. Men jag svarar gärna på fler frågor om du undrar något. Lycka till! Hälsningar Josefine (också)
Tack för ditt inlägg och stort grattis till nytillskottet! Hur visste du att livmodern inte påverkats av ryggmärgsskadan? Smärta är jag inte rädd för, det är något jag lever med dagligen så det är nog ett av de mindre orosmomenten inför en framtida förlossning. Ja att få hjälp med en sugklocka är ju förstås ett alternativ om det skulle knipa. Får jag fråga var i landet du finns, stor eller liten ort? Jag vet ju att det finns barnmorskor med erfarenhet i Stockholm och andra större städer, men det känns lite långsökt att vända sig till ett annat landsting. Jag vill kunna hålla mig på hemmaplan… Hade din läkare på neurorehab erfarenhet av graviditeter hos ryggmärgsskadade? Det har inte min… och hon är lite knepig… Arbetar du i vanliga fall eller är du sjukskriven? _________________________________________ Hur ställer sig FK till föräldraledighet vid sjukskrivning? Kan jag vara hemma som vanligt och min man ta ut föräldraledigheten? Kan jag ta ut föräldraledighet? Blir min ersättning då sänkt ytterligare… Det borde den inte kunna bli för jag har bara drygt 6000kr/mån i dagsläget. Är det någon som vet? Tack på förhand! Josefine
Min erfarenhet är att Du kan var hemma som vanligt om Du är sjukskriven medan din man tar föräldraledigt. Din föräldrapenning baseras på din sjukpenninggrundande inkomst, dvs som jag fattat det är den lika hög som ersättningen Du får om Du är sjukskriven (rätta mig om jag har fel, någon).
Alla graviditeter ser olika ut, man kan ha tur och må toppen eller få massor av problem. Likadant när barnet är fött man kan få en liten nyfiken aktiv krabat eller en som bara äter, gör i blöjan och sover. Med detta vill jag ha sagt att det är inte fel om du ser över allt stöd du kan få av anhöriga eventuell service av kommunen för man blir väldigt trött efter en gravisitet och förlossning och all omställning när det gäller ett nytt litet liv. Varken du eller din man skall ju slita ut er. Aminingskudde, kilkudde, kuddar öht är bra. Kanske en babybjörn eller annan sele passar dig. Jag hade aldrig ngn. En barnvagn som är låg så man kan se bebben. Ha bebben i sängen om man vill, då ordnar man lyften själv när han skall amma. Det finns en del skrivet om mammor med rms. Det var uppsatser på engelska som jag fick av min BM. Konstigt att mödravården är så oerfarna för det är klart att kvinnor med olika fh har blivit mammor hela tiden. Det finns en bra läkare på Östra sjukhuset Margaretha W.... (någonting) som är kunnig på området. Hon är chef för kk på Östra. Din läkare kanske kan ta en kontakt med henne. musklerna i livmodern är inte beroende av aktiva muskler - de sköter sig själv oavsett om du är förlamad. Men sugklocka är vanligt. Kolla upp om EDA bedövningen och hur det fungerar om du inte kan ta den. blodtrycksökning kan vara farligt. Mejla föräldrahörnan istället eller ring. De kan nog ge info utan att du besöker dem.
EDA är samma sak som ryggbedövning. Autonom dysreflexi innebär att man kan drabbas av farligt högt blodtryck som svar på tex smärtstimuli nedanför skadenivån. Men detta riskerar man bara om man har en skada ovanför T6 (har jag för mig) så det bör inte vara någon risk för dig. Jag har inte så mycket erfarenthet av FK, men vad jag förstått så beror det mycket på vilken handläggare man får. Som du beskriver det så borde det ju vara så att du får vara hemma med sjukpenning och din man får vara hemma med föräldrapenning samtidigt så att du kan få avlastning pga smärtan. Men det är bara en gissning. Det bästa är nog att ringa och prata med dem.
Hur var era graviditeter & förlossningar? Har aldrig mått så bra som under graviditeten. Hur resonerade ni kring vaginal förlossning eller kejsarsnitt? Hade ni valmöjligheten? Nej, det blev planerat kejsarsnitt med sövning (pga steloperation). Inte kul att missa förlossningen, men min man filmade allt från att Liam kom ut. Jag var uppe i stolen samma kväll som snittet. Hur har mödravården bemött er och era behov? Först lite nervösa, och osäkra. SpecMVC på Huddinge (Stockholm) ville ha stenkoll. Gav ALLA resurser de hade, under förlossning och efter. Hur fungerar det med sjukskrivning och föräldraledighet? Uhp. *visslar*Pass. Hur har ni löst saker och ting praktiskt? Det var en för stor fråga... Har en höj- och sänkbar spjälsäng. Lånade en babytroller (genomskinlig plastbalja som på BB), som Liam låg i på dagarna. Bra höjd, kunde dra med honom, och se genom plasten. Amingskudde, specialsydd av en kompis. Har ni några praktiska tips på hur ni enklast får med er barnvagnen, hur ni bär med er barnet i rullstolen, eller andra praktiska saker ni upptäckt med tiden? Monterad Britaxstol frampå rullstolen funkar kalas. Bilder på tex amningskudden, plastbaljan och Britaxstolen finns i min blogg på http://www.ninnies.se från januari och framåt.
Jag har skickat två bilder på bädden till din mejladress nu.
Barn är det bästa vi med f-hinder eller medfödda genetiska "sjukdomar" kan skaffa oss. De bör användas som ett vapen i vår kamp för jämställdhet... Knull och föräldrarskap är handikappspolitiskt och vi bör organisera en kampanj för barnafödande bland sjuka och handikappade! Vad säger ni?
Men nu har det slagit över totalt tror jag. Att använda barn som vapen är helt fel, vad sänder det för signaler till omvärlden? Att skaffa barn endast för att kampanja och driva jämställdighetsfrågorna frammåt är misshandel och troligen emot flera mänskliga rättigheter. Du som är så mycket för rättvisa mm, borde väl inse att barn inte är något som ska "offras". Barn ska man skaffa av kärlek det är som sagt ingen rättighet utan innebär massa ansvar. Visst knulla på i jämställdighetens namn men lämna oskyldiga barn utanför. Hoppas jag missförstått dig nu... Redigerat 2008-08-09 00:05
Vet du..... Jag skulle aldrig kunna använda mina barn som vapen, inte ens om det gällde att mitt liv var direkt hotat. Utgår från att du inte själv har några barn utifrån ditt sätt att resonera. Redigerat 2008-08-09 17:19
Vad gör du om barnen som föds inte får någon form av funktionshinder då? Abort?
Intressant fråga. Då blir det ju selektiv abort.
Men du skrev ju tidigare att "vi skulle leva vidare" genom barn och om man skulle adoptera så skulle det promt vara ett funkis barn vrf inte ett "normal" unge
Om vad är det sant? Att det är en intressant fråga, eller att om man aborterar foster för att de inte har ett funktionshinder är selektiv abort?
föräldraskapet blir aldrig radikalt. Det är ett naturligt tillstånd bortom politik. Skaffa Du barn det är inte fel, och må lycka le mot dem så att de inte lever Ditt liv, eller lever genom Dig lika lite som Du skall leva genom dem. Det kallas för respekt, ger Du det inte får Du det inte. Genetiken löser så småningom de flesta av våra problem utan selektiv abort men med genterapi. Det kommer antagligen att ta tid innan vi är där och under tiden kommer en eller annan person att missbruka de kunskaper som står den till buds, ellerhur? Det är vi säkert överens om. Som förälder (jodå jag har skäppan full) vet jag att mina barn har "min sjuka gen" och jag är lycklig över att ingen av dem utvecklat sjukdomen. Det skulle Du nog vara om Du var i min situation också! Det finns inte mer möjligheter i ett samhälle än de som kommer ur det, om än alla pengar ställdes Dig till buds skulle de inte räcka till för att täcka Ditt upprop. Önska, önska i en ring, önska kostar ingenting. Men det gör barn Och våran vård. (rent personlig som Du vet)
Okej men det lät inte så
© Copyright 1999-2025 Funktionshinder.se Läs Fh:s regler | Kontakta Administratörerna för Fh | Om cookies på Fh
