Funktionshinder.se logotyp.
Klicka för att komma till startsidan!
Anpassa utseendet på Funktionshinder.se. Fråga Fh:s panel. Se de senast publicerade texterna indelade i olika kategorier. Till forumet. Se de senaste medlemstexterna och information från administratörerna. Klottra på planket. Sök på Funktionshinder.se efter texter, medlemmar, länkar eller foruminlägg. Länkarkiv - Sök efter länkar till andra sajter.
Sponsra Funktionshinder.se. Kontakta oss som driver Funktionshinder.se. Hjälp / Vanliga frågor. Prylshoppen. utfyllnadsbild
 
fh sponsorer Besök Atlas Assistans AB Besök Livihop Besök Intressegruppen för Assistansberättigade (IfA) ledig sponsorplats
 
Funktionshinderrelaterat
Identitet (1464 inlägg)

Hoppa till första nya inlägget!

Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: Livsångest
Av: Munken 2007-06-01 Kl 20:48
huvudinlägg

Jag mår egentligen ganska bra men har drabbats en hastigt påkommen längtan
efter föränding, kärlek eller död jag vet inte. Jag trivs helt enkelt inte
med livet hjälp mig!

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Livsångest
Av: Jack worm 2007-06-02 Kl 20:38
 

Munken skrev:
Jag mår egentligen ganska bra men har drabbats en hastigt påkommen längtan
efter föränding, kärlek eller död jag vet inte. Jag trivs helt enkelt inte
med livet hjälp mig!


Var vänlig precisera dig innan du ber om hjälp med något du inte riktigt vet om själv vad det är. No offence, men jag är lite bister pga oegentligheter just nu.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Livsångest
Av: Munken 2007-06-02 Kl 20:41
 

Ska jag preciera min livsångest? Förvånad smiley Jätteglad smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Livsångest
Av: Elwah 2007-06-02 Kl 20:46
 

Munken skrev:
Ska jag preciera min livsångest? Förvånad smiley Jätteglad smiley


Kanske precisera vad det är du ber om hjälp med Glad smiley Bara min gissning.

Ångest i sig är ju inte så himla lätt att precisera Cool smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Livsångest
Av: Munken 2007-06-02 Kl 20:46
 

Som du vill Jack worm. Jag känner mig instängd i mig själv, längtar efter mening med mitt liv, att uppnå NÅGOT som gör livet värt att leva.Att bli uppskattad, älskad av en kvinna göra någon som jag att jag känner mig nöjd med livet. Om jag inte uppnår detta snart behöver jag inte finnas!!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Livsångest
Av: Lilleman 2007-06-03 Kl 02:58
 

Munken skrev:
Som du vill Jack worm. Jag känner mig instängd i mig själv, längtar efter mening med mitt liv, att uppnå NÅGOT som gör livet värt att leva.Att bli uppskattad, älskad av en kvinna göra någon som jag att jag känner mig nöjd med livet. Om jag inte uppnår detta snart behöver jag inte finnas!!


Det låter som en form av uttråkning. Du söker meningen med livet. Men den kommer inte av sig själv. Skriv en bok, ut och res, måla en tavla. Kreativiteten, konsten och kulturen är till för att vi ska hitta oss själva. Det låter flummigt, jag vet. Men jag tror faktiskt att det är så. Ingen annan kan skriva ett exakt likadant musikstycke som dig. Ingen kan måla en exakt likadan tavla som du har gjort. Om du gör något som du är stolt över och som är bara ditt så tror jag att du hittar dig själv igen.

Nu gör du precis tvärtemot. Det låter som om du har gett dig själv ett ultimatum. Gör inte det. Jag hade själv skrivit ett avskedsbrev när jag var som mest deprimerad och en kompis, från nätet, fick mig att slänga det. När jag gjorde det frigjorde jag mig från min egen självömkan och bitterhet.
Rent mentalt kan man inte gå vidare när man har ett sånt brev i byrålådan.

En kvinna löser inte dina problem. Jag skulle faktiskt råda dig att INTE börja på ett förhållande INNAN du hittat dig själv. Du kommer annars bara hitta andra problem hos dig själv och tro att du inte är värd henne. När hon sen lämnar dig kommer det bara att ge mer bensin åt dina destruktiva tankar när du ställer dig framför spegeln och säger till dig själv att du är värdelös.

När du själv har lärt dig att hålla huvudet högt och tjejerna ser att du är kille utan ultimatum (de hatar sånt) så kommer de att falla för dig.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Livsångest
Av: Jack worm 2007-06-03 Kl 16:28
 

Då har jag en form av "lösning" för dig. "bryt lite mot lagen" och uppsök en prostituerad... typ.. Hon uppskattar dig verkligen, iom att du isåfall ger henne en form av försörjning.

Eller gör något helt annat. Ge dig in på något med kropp och själ. Låt inget och jgen hindra dig förrän du själv är beläten med vad du har presterat. Annat funkar inte. Elwah har dock rätt, du måste precisera det du vill ha hjälp med.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Livsångest
Av: Munken 2007-06-03 Kl 17:42
 

Lilleman skrev:
Det låter som en form av uttråkning. Du söker meningen med livet. Men den kommer inte av sig själv. Skriv en bok, ut och res, måla en tavla. Kreativiteten, konsten och kulturen är till för att vi ska hitta oss själva. Det låter flummigt, jag vet. Men jag tror faktiskt att det är så. Ingen annan kan skriva ett exakt likadant musikstycke som dig. Ingen kan måla en exakt likadan tavla som du har gjort. Om du gör något som du är stolt över och som är bara ditt så tror jag att du hittar dig själv igen.

Nu gör du precis tvärtemot. Det låter som om du har gett dig själv ett ultimatum. Gör inte det. Jag hade själv skrivit ett avskedsbrev när jag var som mest deprimerad och en kompis, från nätet, fick mig att slänga det. När jag gjorde det frigjorde jag mig från min egen självömkan och bitterhet.
Rent mentalt kan man inte gå vidare när man har ett sånt brev i byrålådan.

En kvinna löser inte dina problem. Jag skulle faktiskt råda dig att INTE börja på ett förhållande INNAN du hittat dig själv. Du kommer annars bara hitta andra problem hos dig själv och tro att du inte är värd henne. När hon sen lämnar dig kommer det bara att ge mer bensin åt dina destruktiva tankar när du ställer dig framför spegeln och säger till dig själv att du är värdelös.

När du själv har lärt dig att hålla huvudet högt och tjejerna ser att du är kille utan ultimatum (de hatar sånt) så kommer de att falla för dig.


Tack Lilleman! Du borde bli, eller kanske redan är mental coach?! Glad smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Livsångest
Av: DodeN 2007-06-03 Kl 18:21
 

Jack worm skrev:
Då har jag en form av "lösning" för dig. "bryt lite mot lagen" och uppsök en prostituerad... typ.. Hon uppskattar dig verkligen, iom att du isåfall ger henne en form av försörjning.

Eller gör något helt annat. Ge dig in på något med kropp och själ. Låt inget och jgen hindra dig förrän du själv är beläten med vad du har presterat. Annat funkar inte. Elwah har dock rätt, du måste precisera det du vill ha hjälp med.



Men hallå? Man blir INTE älskad av en prostituerad bara för att man betalar.
Vad jg tolkar att munken menar är att ha ett förhållande, inte ha sex och känna kroppslig närhet en liten stund. Tänk efter innan du ger tips, annars blir det så jättefel.

Munken: mitt tips, försök gör något nytt som du inte gjort tidigare. Unna dig något speciellt, åk någonstans och ta det lungt.

Att försöka skaffa ett kärleksförhållande när man är deppig rekomenderar jag inte, jag gjorde det och nu höll det. Men det är inte värt det, all mys och sånt som man tänker på som nykära blir inte lika mycket när man mår dåligt. Så laga dig själv först och sen finns någon för dig. Chansen att du ska hitta någon tror jag är mycket större om du är glad och positiv istället för lite deppig.

Men rensa ut allt, alla papper, brev saker osv som gör dig deppig. För mig handlade det om brev från min mor som gjorde att jag mådde dåligt, hade gömt dem men jag kastade och rensade ut allt sånt som inte gav mig positiva tankar.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Livsångest
Av: Munken 2007-06-03 Kl 18:34
 

Kan bli svårt. Det som gör mig deppig är min livssituation. Känner mig instängd av alla människor sopm skyddar mig och säger jag inte kan. Det handlar inte om att rensa ut paper utan att invänta att massa människor försvinner på naturlig väg vilket kommer att ta årtionden. Ledsen smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Livsångest
Av: Moon 2007-06-03 Kl 18:56
 

Munken skrev:
Kan bli svårt. Det som gör mig deppig är min livssituation. Känner mig instängd av alla människor sopm skyddar mig och säger jag inte kan. Det handlar inte om att rensa ut paper utan att invänta att massa människor försvinner på naturlig väg vilket kommer att ta årtionden. Ledsen smiley


Eller att du flyttar och gör upp med det gamla.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Livsångest
Av: Munken 2007-06-03 Kl 19:01
 

Det är inte så lätt.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Livsångest
Av: Lilleman 2007-06-04 Kl 16:10
 

Munken skrev:
Tack Lilleman! Du borde bli, eller kanske redan är mental coach?! Glad smiley


Tack. Jag har ju haft samma tankar som dig. När jag sen blev utmanad i mina tankar dvs folk sa elaka saker till mig t.ex. "jo, du är nog lite tjock" så märkte jag att jag började försvara mig själv. Det var nog bara jag själv som fick prata illa om mig själv och det är ett tecken på att man antingen har dåligt självförtroende eller har hamnat i en "svacka". Man har alltså lite livsgnista kvar även om man inte tror det.

En annan sak kanske låter lite dum men jag skulle råda dig att prata med någon proffessionell t.ex. kurator eller liknande - inte med dina vänner. Mina erfarenheter är att när jag inte någon gång svarade att jag "mådde bra" så tröttnade mina vänner på att fråga mig eller ens vara med mig. Vännerna har man för att ha kul med. Psykologer, kuratorer, präster, etc. finns för att man ska få prata ut.
När dina vänner ser att du blir rakryggad igen och inte hänger med huvudet, dvs stolt och glad, så kommer de att dras till dig mer och mer. De har ingen utbildning för att klara av dina bekymmer även om de kan visa medmänsklighet. Fast tvingas de alltid göra det så kanske de känner att du börjar bli för beroende av dem och då kanske de tar avstånd.

Till sist vill jag skriva vad jag har gjort för att komma ut den känslan som du har och som jag, och säkert många andra, har haft. Känslan tror jag riskerar att bli starkare om man har vissa funktionshinder. Dels för att funktionshindret i sig kanske gör att man funderar mycket och dels eftersom möjligheterna till att träffa andra och få en meningsfull fritid, jobb, osv. inte är lika självklar.

Det jag gjorde var att resa. Först frågade jag ett par stycken om de ville resa med mig. De hade inte tid, ville inte åka till samma ställe som mig eller hade inte råd.
Till slut frågade jag en dåvarande kurskamrat. Han svarade: - Vad blir min roll i det hela?

Han menade alltså att jag försökte få med han som en obetald personlig assistent och inte, som det faktiskt var, som en vän.

Då bestämde jag mig för att åka själv. Jag beställde en månads resa till Nya Zeeland. Jag åkte själv runt på båda huvudöarna och det var ett otroligt lätt land att resa i med massor att göra och fin natur. Jag hittade mig själv och skriver nu en bok om bl.a. detta (hoppas jag att det blir iaf). Det är också så att när man reser ensam så blir också andra mer nyfikna på en. Jag har aldrig träffat så många nya människor som under den resan. Folk är inte lika nyfikna på en om man reser två.
Jag bodde hemma hos folk längs med vägen som hyrde ut rum.

Nu vet jag inte om du har samma förutsättningar att göra en sådan resa som mig. Jag har dock rullstol och har således ett ganska gravt funktionshinder. Så om du inte slår det borde du kunnaBlinkande smiley. Man kan mer än vad man tror. Det var vad jag lärde mig under resan.

Man behöver givetvis inte åka till Nya Zeeland för att hitta sig själv men för min egen del behövde jag så långt bort som möjligt där jag fick tid för mig själv.

Hoppas det löser sig.

MVH Rasmus


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Livsångest
Av: Munken 2007-06-04 Kl 17:50
 

Låter intressant, skulle behöva resa bort ett tag se något nytt. Psykologer och kuratorer har jag fått nog av harv gått i terapi sedan jag var sex år.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Livsångest
Av: Lizzy 2007-06-05 Kl 18:39
 

Det skulle kunna vara så, att du inte är så instängd som du tror. Vad är det som hindrar dig från att ställa dig i bostadskö/söka förtur i en närliggande stad?

Ta en paus från dem som gör att du känner dig instängd, om än bara för en period.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Livsångest
Av: Munken 2007-06-05 Kl 19:25
 

Du har så rätt Lizzy, det är nog mest min egen rädsla och fördomar både mig själv och andramänniskor. Bostadsförtur kan jag inte få tyvärr, men i bostadskö kan jag ställa mig. Blinkande smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Livsångest
Av: Thina 2007-06-10 Kl 14:58
 

om du gått i terapi sedan du var 6 år,har dte hjälpt?

det verkar kanske inte alltid så i och med att du verkar sitta fast i ett negativt tänkande som går i samma spår?

kanske kunde kognitiv beteendeterapi ara ngt för dig?

där arbetar man ju målinriktat och jag tror du kan behöva få känna att du når mål och lyckas


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Livsångest
Av: Hjulia 2007-06-10 Kl 15:06
 

Thina skrev:
om du gått i terapi sedan du var 6 år,har dte hjälpt?

det verkar kanske inte alltid så i och med att du verkar sitta fast i ett negativt tänkande som går i samma spår?

kanske kunde kognitiv beteendeterapi ara ngt för dig?

där arbetar man ju målinriktat och jag tror du kan behöva få känna att du når mål och lyckas


Jag har provat kognitiv beteendeterapi med gott resultat.
Jag har enormt stor nytta av det i vardagen, och en del övningar kan tillämpas på allehanda strul, stort som smått, som dyker upp i vardagen.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Livsångest
Av: Munken 2007-06-10 Kl 18:31
 

Det kan du säkert ha rätt i!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Livsångest
Av: MissIndependent 2007-06-10 Kl 20:20
 

Thina skrev:
om du gått i terapi sedan du var 6 år,har dte hjälpt?

det verkar kanske inte alltid så i och med att du verkar sitta fast i ett negativt tänkande som går i samma spår?

kanske kunde kognitiv beteendeterapi ara ngt för dig?

där arbetar man ju målinriktat och jag tror du kan behöva få känna att du når mål och lyckas


Jag blev också skickad till några olika psykologer och som jag upplevde det så jobbadd de i "team" med mina födäldrar, speciellt den som jag hade när jag var elva. Dessa hjärnskrynklare spedde verkligen på mitt negativa tänkande och det kan bli väldigt farligt då.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Livsångest
Av: Moon 2007-06-02 Kl 22:07
 

Jack worm skrev:
Var vänlig precisera dig innan du ber om hjälp med något du inte riktigt vet om själv vad det är. No offence, men jag är lite bister pga oegentligheter just nu.


Då kanske man skall låta bli att öht svara på ett sådant här inlägg och inte göra ont värre.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Livsångest
Av: Munken 2007-06-03 Kl 19:15
 

Jag vill ha råd, vissa råd har varit bra andra riktigt dåliga. Låter folk svara Moon.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Livsångest
Av: Moon 2007-06-03 Kl 21:01
 

Ett gott råd är väl att du hyr ut i andra hand, hyr ett ställe i stan på et år och hugger av de kontakter som du inte står ut med.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Livsångest
Av: Jack worm 2007-06-04 Kl 12:11
 

Jag gjorde ett livsviktigt val för ett par år saen. Pga avb min alkholiserade kompiskrets valde jag att flytta tyill en annan stad helt enkelt. Allt för att slippa fortsaätta vara ilag med mina s.k "kompisar". Ja, jag var beroende av alkohol faktiskt. Åkte tillbaka varje helg för att kunna fortsätta supa arsalet av mig. Efterhand la jag av helt, dels pga tiden det tog att åka tillbaka, dels pga ren insikt om att livsstilen jag hade inte skulle hålla i längden. Kan skriva en krönika om det valet...?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Livsångest
Av: Munken 2007-06-04 Kl 17:47
 

Skriv du en krönika om det. Jag behöver en nystart i livet av andra skäl känner mig instängd och känner mig lite överflödig i min bekantskapskrets i största allmänhet. Vill möta kärleken men det lär jag aldrig göra bl a de bekanta jag har nu. Därför bl a behöver jag nya.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Livsångest
Av: Jack worm 2007-06-05 Kl 14:24
 

Skrev en krönika om det för ett par dagar sen. Har bytt umgängeskrets till en viss del åtminstone.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Livsångest
Av: Lilleman 2007-06-08 Kl 09:36
 

En annan sak är att man måste försöka säga till sig själv att man mår bra även när man inte gör det. Det är som att träna när man har träningsvärk. Man vet att man behöver det även om det gör ont.

Om man säger till sig själv att man inte tänker nedbrytas så tror jag att man för andra framstår som mer intressant och du kan då e världen ur andra ögon än när du är deppig. Givetvis får man må dåligt ibland och kanske hjälper det här inte för alla. Men så blev jag av med min depression. Jag sa till mig själv "nej nu ska jag minsann inte vara deppig längre". Då började jag planera min resa, söka jobb, ta körkort. Jag behövde tvinga mig till det för att orka skaffa mig dessa förutsättningar till ett nytt liv. Börja drömma. Försök se slutresultatet och och gör upp delmål längs med vägen.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Livsångest
Av: MissIndependent 2007-06-10 Kl 13:14
 

Blinkande smiley
Munken skrev:
Jag mår egentligen ganska bra men har drabbats en hastigt påkommen längtan
efter föränding, kärlek eller död jag vet inte. Jag trivs helt enkelt inte
med livet hjälp mig!


Kan vara jättejättesvårt att precisera, för det är ju just det som är problemet, att man inte riktigt själv förstår så hur ska man gå tillväga för att få andra att förstå... egentligen Frågande smiley.
Har själv samma problem just nu... kanske är det 30-årskris???

Jag kan iaf bara tala för mig själv när jag erkänner att jag skulle kunnat skrivit precis det där... Samtigt som jag är osäker på om jag skulle klara av att leva med någon just nu, när jag knappt orkar leva med mig själv Ledsen smiley .
Nu ska jag iaf förhoppningsvis få hjälp med mitt psyke... läkarbesök imorgon (håll tummarna för mig Blinkande smiley ).

Jag har mått dåligt under många år och under våren har det accelererat med självdestruktivitet (självskadande, supande). Jag klarar inte av att hantera känslor, jag har blivit väldigt fäst vid en person och det har tyvärr urartat i en destruktiv besatthet (i det närmaste). Kastas mellan hopp och förtvivlan, säkerhet och osäkerhet, självhat... Så jag hoppas nu på att få terapi så att mitt tankemönster ändras. För hur krasst det än må låta: Man kan inte bli lycklig med någon annan eller tillfreds med sig själv eller sitt arbete, om man inte först ändrar tankesätt och synsätt. Bitterhet, negativitet och generalisering av allt och alla är en människas värsta fiende.

Terapi har hjälpt många, så jag hoppas att det även kan hjälpa mig. Jag har haft en jobbig barndom och uppväxt och har ouppklarade konflikter med mina föräldrar, de har gjort mig så illa. Och jag vet ju att det är samma sak för dig Munken. Det finns psykologer och läkare som hävdar att man inte ska gräva i det som varit, men min teori är att man måste fiska upp det och bearbeta för att kunna gå vidare. Jag t ex har svårt att inte vara bitter eller att inte tänka på det som har varit och må dåligt över det. Jag har svårt att lita på människor. Även om jag i vuxen ålder har förstått att jag har lika stor rätt att ta plats som alla andra, och att jag kan saker och är bra på det jag gör, blir jag lätt osäker på mig själv. Mitt förflutna hinner alltid ifatt mig Nej-smiley, med tummen ner

Vet att du Munken har pratat tidigare om att du skulle gå i terapi hur gick det med det? Jag gick på utredningssamtal hos en psykologstudent, ca 12 gånger. Men sen blev det inget mer. Det är stor skillnad på terapi och terapi, man måste stå på sig och våga ställa krav så att man får den terapiform som passar, samt även våga kräva att få byta terapeut om man inte när nöjd med den eftersom det ärven är stor skillnad dem emellan.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Livsångest
Av: KarinSch 2007-06-10 Kl 18:27
 

Alla har vi livskriser, oavsett om man har ett funktionshinder eller ej, men sen jag hamnade i rullstolen har nog det stora problemet varit att man har svårt att få ut känslan ur kroppen. Att gå eller simma eller sparka på en dörr är faktiskt väldigt skönt när man är frustrerad och ledsen. Jag fick panikångest under några år och gick först hos en KBT terapeut, kruxet var att jag redan låg före honom i tänket och det gav inget. I stället började jag gå hos en tjrj som sysslar med psykosyntes och det gjorde nytta, otroligt mycket nytta. Hon visade mig andra redskap än kroppen som utlopp för ilska och frustration, hon lärde mig att se hela mig, kom på varför jag var så otroligt rädd för sjukhus och läkare. (Hade inte så mycket med just läkare att göra utan med övergivenhet och det var där på sjukhuset jag blivit övergiven)
Idag mår jag bra psykiskt men det betyder inte att man inte är ledsen, arg och frustrerad ibland. men att få hjälp att seperera tankarna och inse att jag är inte ledsen för att jag sitter i rulle utan för att jag är ovän med mina barn och att det inte jämt handlar om just vårt funktionshinder utan om andra saker i vårt inre.
Det blir lätt en vana att skylla på sitt funktionshinder och ännu lättare just för att omgivningen så gärna gör oss till offer för omständigheterna, typ AT, fk, kommunhandläggare osv som trycker ner oss och omedvetet berättar att vi inget kan eller klarar av, det tar ju psyket till sig och då är det lätt att tro att ens livskris faktiskt handlar om att man är funkis.
Så skaffa en bra terapeut, en som ser helheten och inte bara en funktionshindrad person.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Livsångest
Av: Rosetta 2007-06-14 Kl 20:59
 

Hur kan du uttrycka din ångest? Den kan ibland omvandlas till kraft och energi. Kan du måla, skriva, dansa, spela musik? Det brukar klarna när man ger ångesten någon form av uttryck...


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Livsångest
Av: Munken 2007-06-15 Kl 00:18
 

Det kanske jag kan. Jag tycker om att måla och dansa, gör bådadera allt för sällan.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Livsångest
Av: Svantelius 2007-06-15 Kl 16:49
 

Även jag har varit deprimerade blivit mobbad och baktalad. Sa till mig själv då jag tyckte hela livet var pyton. Jag unnar ingen den glädje att se mig knäckt eller försvunnen för alltid.
Jag reste ensam ut i världen som turist. Glömde alla så kallade vänner. Fick nya bekantskaper och så småningom även mitt självförtroende tillbaka. Upptäckte att jag är lika värdefull som alla andra. Strunta i alla som säger att man inte klarar det och det. Nu har jag jobbat som chaufför vilket alla sa att jag inte skulle klara. Tro på dig själv och strunta i vad andra säger och tycker. Om inte annat så byt miljö.
Hälsningar Svante.

Redigerat 2007-06-16 16:52


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp



Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: Är du döv? Gifta dig borgerligt?
Av: Jack worm 2007-04-24 Kl 09:51
huvudinlägg

Är du döv? Vill du gifta dig borgerligt?

Kollar på det teckenspråkiga programmet "Perspektiv" just nu. Första reportaget handlar om ren diskrimination mot oss döva.
I Stockholm finns det 12 politiker som får genomföra borgerliga giftermål. Hur många av dessa kan teckenspråk? Noll? Korrekt uppfattat. En döv man, Christer Hovergren, ansökte om tillstånd att få viga par som gärna undviker att eller inte får/kan gifta sig i kyrkan (homosexuella bl.a)
Han blev nekad!!! Bra pr för landet? Nej. Bra bevis för hur politikerna tänker? Ja. VÄRDELÖÖÖÖÖÖST!!!!

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Är du döv? Gifta dig borgerligt?
Av: DAMP-ohoj 2008-04-15 Kl 22:50
 

Svar: jag är hsk, o anv. hörapparater.
Har grav ADHD och äv. Asperger/Autistiskt syndrom


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Är du döv? Gifta dig borgerligt?
Av: Thomas 2008-04-15 Kl 23:46
 

Varför blev han nekad?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Är du döv? Gifta dig borgerligt?
Av: Anonym[1] 2008-04-18 Kl 11:35
 

Jack worm skrev:
Är du döv? Vill du gifta dig borgerligt?

Kollar på det teckenspråkiga programmet "Perspektiv" just nu. Första reportaget handlar om ren diskrimination mot oss döva.
I Stockholm finns det 12 politiker som får genomföra borgerliga giftermål. Hur många av dessa kan teckenspråk? Noll? Korrekt uppfattat. En döv man, Christer Hovergren, ansökte om tillstånd att få viga par som gärna undviker att eller inte får/kan gifta sig i kyrkan (homosexuella bl.a)
Han blev nekad!!! Bra pr för landet? Nej. Bra bevis för hur politikerna tänker? Ja. VÄRDELÖÖÖÖÖÖST!!!!



Vad hade den döve mannen för kompetens förutom teckenspråk då?
Att han blev nekad att få viga folk, berodde det helt enkelt inte på att han inte uppfyllde krav/lagar som gäller för att ha rätt att viga?

Eller menar du att det var p.g.a. att han var döv som de sa nej?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp



Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: Ordval?!
Av: Lena K 2007-04-15 Kl 01:09
huvudinlägg

Hur tänker ni? Är det samma sak att acceptera sin skada som att lära sig leva med den?

Jag anser att det är skillnad och jag väljer själv att säga att jag lärt mig leva med min skada och smärta.

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Ordval?!
Av: Anonym[1] 2007-04-15 Kl 01:30
 

Lena K skrev:
Hur tänker ni? Är det samma sak att acceptera sin skada som att lära sig leva med den?

Jag anser att det är skillnad och jag väljer själv att säga att jag lärt mig leva med min skada och smärta.



Jag tycker det är två väldigt olika saker.

Å ena sidan har väl jag också "lärt mig leva med min skada".
Men då har det främst handlat om att lära sig stå ut med omgivningens plötsliga och chockartade attityder/bemötanden/medlidande.

Det har aldrig handlat om själva skadan.

Jag accepterade min skada i samma stund som jag vaknade på sjukhuset.
Jag har aldrig behövt kämpa för den acceptansen, den fanns där från början.

Men det beror väldigt mycket på vilken typ av person man är -- i relation till vilken skada man får.

Jag tänker ofta på hur jobbigt det måste vara att plötsligt hamna i rullstol för en person som själv har mycket fördomar om rullstolsburna. Eller för någon som livnärt sig på sitt utseende. Eller för någon som överhuvudtaget är väldigt inskränkt. Eller är väldigt ytlig. Eller...

Det är ingen slump att jag accepterade min skada och ett fortsatt liv i rullstol.
Det beror på vem jag var som person innan skadan.
Och att jag vet att det finns mycket värre tillstånd än en fysisk skada.

Att jag lärt mig stå ut med omgivningens ändrade bemötande är dock ett rent mirakel.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Ordval?!
Av: Lena K 2007-04-15 Kl 10:49
 

Ja så kan man ju se på saken Blinkande smiley

Jag kan inte acceptera att jag har så ont vissa dagar att jag inte orkar delta. Jag har på något otroligt vis ändå lärt mig leva med detta.

Att plötsligt hamna i rullstol som du tar upp som exempel är nog jobbigt för de allra flesta, såvida det inte är tillfälligt. Det är väl knappast ingen som tycker att det är kul men som sagt man kan lära sig leva i stol också och få ett riktigt bra liv. Är det så att man livnärt sig på sitt utseende så är det ju mer som förändras, man måste må hända byta yrke. Det blir ju typ samma sak för en konsertpianist som blir av med en hand.

Att acceptera sin skada när man vaknar upp på sjukhuset som du säger att du gjort låter ganska främmande för mig. Gillade du inte ditt liv innan, blir genast en tanke? Gjorde du det så borde det ju rimligtvis vara så att det tar tid och det är helt okej att det tar tid att lära sig leva med helt nya förutsättningar.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Ordval?!
Av: Anonym[1] 2007-04-27 Kl 21:47
 

Lena K skrev:
Att acceptera sin skada när man vaknar upp på sjukhuset som du säger att du gjort låter ganska främmande för mig. Gillade du inte ditt liv innan, blir genast en tanke? Gjorde du det så borde det ju rimligtvis vara så att det tar tid och det är helt okej att det tar tid att lära sig leva med helt nya förutsättningar.



Jag förstår att det låter främmande. Jag har mötts av den reaktionen många gånger. Jag har också vant mig vid att folk blir skeptiska när jag säger så.

Det "normala" för människor som plötsligt skadar sig, och från den ena dagen till den andra går från att vara fullt friska till att fortsättningsvis leva med en funktionsnedsättning, kanske ett liv i rullstol,
är just att det tar tid att acceptera det som hänt.

Det är på något sätt självklart att man genomgår en process, kortare eller längre, innan man accepterar vad som hänt.

Jag vet att jag avviker från den här normen.
Jag vet också att min inställning rent av provocerar många, som haft svårare att acceptera sitt nya liv i rullstol.

För mig handlar inte det här enbart om det faktum att jag hamnat i rullstol och tycker det är okej. Jag har varit med om det förut, i helt andra sammanhang, att jag avviker från normen. Men bara för att en stor majoritet tycker en sak, behöver ju inte jag foga mig i det.
Jag som människa har alltid ett eget val. Och jag kan ju inte utgå från majoritetens åsikter, utan måste utgå från mig själv.

Rent allmänt tycker jag att alldeles för många människor faller in i normen, eller accepterar saker bara för att majoriteten redan gör/gjort så.

Var och en har möjlighet att ändra på fastslagna normer -- om de bara vägrar att infinna sig i dem.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Ordval?!
Av: KarinSch 2007-04-15 Kl 10:49
 

För mig är det med två olika saker, jag har accepterat mitt funktionshinder men inte fullt ut att jag blir sämre. Däremot har jag onekligen lärt mig leva med det och för mig innebär det att jag inte låter bli att göra saker pga mitt funktionshinder, t.ex. skaffa tre barn, ha stort hus och trädgård fast det onekligen skulle vara lättare med lägenhet, ha en massa djur osv. Enda gränsen är väl att jag försöker att inte utsätta kroppen för alltför mycket skadliga påfrestningar som gör ont och som ger inflammationer.
Folks konstiga attityder och fördomar väljer jag oftast att strunta i, tar för mycket psykisk energi att ta illa vid sig, de är okunniga och det är inte mitt fel.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Ordval?!
Av: Jack worm 2007-04-26 Kl 19:19
 

Lena K skrev:
Hur tänker ni? Är det samma sak att acceptera sin skada som att lära sig leva med den?

Jag anser att det är skillnad och jag väljer själv att säga att jag lärt mig leva med min skada och smärta.


Jag förstår inte riktigt vad som skiljer dem åt? Jag blev döv pga min sjukdom, NF2. Det tog sin tid att acceptera at jag faktiskt aldrig skulle kunna höra igen, men det gick vägen trots allt. Att jag har lärt mig att leva med denna tystnad är även det lite av samma sak enligt mig.
Att verkligen acceptera att jag är sjuk för livet tog kanske en vecka, på sin höjd. Att lära sig att leva med det tog inte många sekunder alls....


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Ordval?!
Av: Hjulia 2007-04-26 Kl 19:22
 

Jack worm skrev:
Jag förstår inte riktigt vad som skiljer dem åt? ....



Jag har inte accepterat att jag är gravt funktionshindrad och jag kommer aldrig att göra det. Däremot har jag lärt mig leva med det, det finns lixom inget val på den fronten. Men acceptera? Njae....


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Ordval?!
Av: Jack worm 2007-04-26 Kl 22:20
 

Hjulia skrev:
Jag har inte accepterat att jag är gravt funktionshindrad och jag kommer aldrig att göra det. Däremot har jag lärt mig leva med det, det finns lixom inget val på den fronten. Men acceptera? Njae....


Ok, har du blivit döv pga NF2? Nej, det har du inte. Har du accepterat att du aldrig kommer att kunna gå som andra gör? Bevisligen inte, men jag begriper mig inte riktigt på dig. Du säger att du har lärt dig att leva med det, men du kommer aldrig att acceptera det? Jag, som blev döv pga denna j-a sjukdom hade liksom inget att säga till om. Antingen dö pga hårt tryck mot lill-hjärnan, eller operera bort tumören/all hörsel. Valet var - enligt mig - mycket enkelt. Hade jag tvärvägrat att operera bort min stora hjärntumör och hörsel hade jag garaneterat varit död just nu. Vore det bättre? Nej, inte alls. Har jag något annat val? Förvisso, jag kan alltid vägra att opereras en gång till, men det leder isåfall till oanade följder, i form av tappad känsel i mina ben, ytterligare facialis pares, rullstolskrav you name it. Inget ont om rullisar, men det är något jag inte gärna vill vara. Beroende av en rullis alltså.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Ordval?!
Av: Anonym[2] 2007-04-26 Kl 23:18
 

Jack worm skrev:
Inget ont om rullisar, men det är något jag inte gärna vill vara. Beroende av en rullis alltså.

Alla har vi våra "värsta scenarion". Själv tror jag definitivt att jag skulle lida mer av att förlora min hörsel, än om jag hamnade i rullstol...


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Ordval?!
Av: Hjulia 2007-04-27 Kl 07:10
 

Jack worm skrev:
Ok, har du blivit döv pga NF2? Nej, det har du inte. Har du accepterat att du aldrig kommer att kunna gå som andra gör? Bevisligen inte, men jag begriper mig inte riktigt på dig. Du säger att du har lärt dig att leva med det, men du kommer aldrig att acceptera det? Jag, som blev döv pga denna j-a sjukdom hade liksom inget att säga till om. Antingen dö pga hårt tryck mot lill-hjärnan, eller operera bort tumören/all hörsel. Valet var - enligt mig - mycket enkelt. Hade jag tvärvägrat att operera bort min stora hjärntumör och hörsel hade jag garaneterat varit död just nu. Vore det bättre? Nej, inte alls. Har jag något annat val? Förvisso, jag kan alltid vägra att opereras en gång till, men det leder isåfall till oanade följder, i form av tappad känsel i mina ben, ytterligare facialis pares, rullstolskrav you name it. Inget ont om rullisar, men det är något jag inte gärna vill vara. Beroende av en rullis alltså.


Nej, jag är inte döv. Nej, jag har inte fullt ut accepterat att jag aldrig kommer kunna gå igen.

Jag har heller inget att säga till om vad gäller mina sjukdomar, men det spelar ju ingen roll. Grejen är ju att jag inte vill kapitulera och låta diagnoserna helt fritt härja med mitt liv. För mig är acceptans farligt nära "att ge upp" - och ge upp är det sista jag gör.
Jag tror att du har samma inställning, men vi lägger olika värderingar o betydelser på ordvalen. Glad smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Ordval?!
Av: Knutta 2007-04-27 Kl 09:00
 

Då har jag en fråga till er alla.... Glad smiley
om man accepterar sitt funktionshinder
är det sammasak som att ge upp/kapitulera??


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Ordval?!
Av: Sunshine 2007-04-27 Kl 11:22
 

Knutta skrev:
Då har jag en fråga till er alla.... Glad smiley
om man accepterar sitt funktionshinder
är det sammasak som att ge upp/kapitulera??


Nej.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Ordval?!
Av: Jack worm 2007-04-27 Kl 21:57
 

Anonym skrev:
Alla har vi våra "värsta scenarion". Själv tror jag definitivt att jag skulle lida mer av att förlora min hörsel, än om jag hamnade i rullstol...


Varför då? Är du en audist eller? Att bli döv är nämligen det absolut värsta som kan inträffa här i livet, det anser audister. Det var lite pga det jag frpågade om även du tänker på samma sätt?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Ordval?!
Av: Incendium 2007-05-11 Kl 09:59
 

Jack_worm;
Vi har alla olika referensramar och vi tycker att olika saker skulle vara det värsta som skulle kunna hända.
För mig skulle det inte vara det värsta att förlora hörseln, jag är iofs hörselskadad sedan födseln så talar hjälpligt tsp, men för mig skulle synen vara det värsta att förlora som det känns nu, men samtidigt skulle jag nog sakna min känsel mest förutom då allting bara gör ont.
Du kanske kunde välja att operera och bli döv eller att dö, men många har inte den valmöjligheten, och även om dom hade det så tror jag få skulle välja att dö framför att bli döva, så vida det inte är metastaser i hela kroppen och man vet att man ändå kommer att dö.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Ordval?!
Av: Jack worm 2007-05-16 Kl 12:40
 

Incendium skrev:
Jack_worm;
Vi har alla olika referensramar och vi tycker att olika saker skulle vara det värsta som skulle kunna hända.
För mig skulle det inte vara det värsta att förlora hörseln, jag är iofs hörselskadad sedan födseln så talar hjälpligt tsp, men för mig skulle synen vara det värsta att förlora som det känns nu, men samtidigt skulle jag nog sakna min känsel mest förutom då allting bara gör ont.
Du kanske kunde välja att operera och bli döv eller att dö, men många har inte den valmöjligheten, och även om dom hade det så tror jag få skulle välja att dö framför att bli döva, så vida det inte är metastaser i hela kroppen och man vet att man ändå kommer att dö.


Ok, vet du vad en hoptryckt lillhjärna kan åsamka för skador? Vet du hur exempelvis du skulle befinna dig i för läge, om din lillhjärna fick alltmer stryk? Om jag inte har helt fel så blir man medvetslös om någonting öht påverkar lillhjärnan det allra minsta, för att slutligen falla i koma. För att få det bekräftat tillfrågar jag Hjulia, eftersom jag KAN ha fel. Men samtidigt styr ju lilhjärnan ditt undermedvetna....


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Ordval?!
Av: Incendium 2007-05-17 Kl 22:41
 

Jack;
En ihoptryckt lillhjärna vet jag tyvärr ej vilka skador det ger, men däremot blödningar i lillhjärnan och och lillhjärnsskador p.g.a. trauma. Kan säga att jag för ett tag sedan hade två patienter, en som hade skadat lillhjärnan i en olycka samt en som fått en blödning där, och det var mest motoriska svårigheter som ingen balans, oförmåga att koordinera rörelserna och att få kroppen att lyda. Ingen medvetande sänkning i de delar som de två hade skador i.

Sedan menade jag inte att det inte var allvarligt med en hjärntumör, och jag vet mycket väl att tumörer som trycker på lillhjärnan och hjärnstammen är mkt allvarliga.
Ville egentligen bara ha fram att vi alla har olika referensramar. Kanske dövhet är värsta som kan hända någon, medan det värsta som kan hända någon annan är någonting helt annat.


och om du missuppfattade vad jag svarade på så var det detta;

"Anonym skrev:
Alla har vi våra "värsta scenarion". Själv tror jag definitivt att jag skulle lida mer av att förlora min hörsel, än om jag hamnade i rullstol...


Varför då? Är du en audist eller? Att bli döv är nämligen det absolut värsta som kan inträffa här i livet, det anser audister. Det var lite pga det jag frpågade om även du tänker på samma sätt?"

Redigerat 2007-05-17 22:44


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Ordval?!
Av: Moon 2007-04-26 Kl 19:22
 

Att acceptera men inte med betydelsen att kapitulera inför sin nya situation.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Ordval?!
Av: Offa 2007-04-26 Kl 19:30
 

Jag håller med Hjulia. Jag börjar bli bra på att leva med mitt handikapp, men jag kan aldrig acceptera det. Än idag undrar jag varför i h-vete jag skulle kasta den där löjliga stöveln. Arg smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Ordval?!
Av: Hjulia 2007-04-26 Kl 19:45
 

Offa skrev:
Jag håller med Hjulia. Jag börjar bli bra på att leva med mitt handikapp, men jag kan aldrig acceptera det. Än idag undrar jag varför i h-vete jag skulle kasta den där löjliga stöveln. Arg smiley


Eftersom ditt f-hinder beror på en skada kan jag tänka mig att det kanske är tuffare att acceptera det... jag är född med mina sjukdomar - det är ju lite annorlunda om man jämför med förvärvade skador..(gillar inte det uttrycket riktigt men...)
För att prata klarspråk: hade du inte kastat stöveln...precis som du själv säger, så hade ditt liv sett helt annorlunda ut.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Ordval?!
Av: Atetos74 2007-04-27 Kl 00:21
 

Jag är född cp o döv. Vet bara hur det är att leva som döv o cp. Inget problem för mig och borde vara stark men ändå blev det en chock när jag drqabbade av en "försämring" av gångförmåga men det har skett under flera år utabn att jsg fattade dwt. Ändå dravbade jag av en livkris dvs en utmanimngsdeppression jag som borde ha varit stark men....Det är en förändring alltså o det var jobbigt att acceptera den. Det sägs att det tar 2-5 år innan man blr vän med förändringen. Jobbigt ibörjan var omgivningenb....tog vett bra tag för dem att förstå att jafg ej längrte kan gå utasn stöd....rn massa konflikter med förälrna om den sak men nu efter 2 år tänker de ej ens på det o de ser hur elmoped o rollator underlättar klivet för mig. Poängen till det här att man måste låta tid gå sin gång tar ju nå¨gfra år innan man är nöjd o trivs med livet vgen. mvh marie


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Ordval?!
Av: Lizzy 2007-04-26 Kl 21:45
 

Moon skrev:
Att acceptera men inte med betydelsen att kapitulera inför sin nya situation.




Jag skulle nog säga att det är likadant för mig. Jag accepterar mitt funktionshinder. Jag tror att det har hjälpt till att forma mig, på gott och på ont. Jag tror inte att jag skulle ha samma personlighet, utan funktionshindet, och kan inte föreställa mig hur det skulle vara att leva utan.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Ordval?!
Av: Knutta 2007-04-26 Kl 23:14
 

Personligen tror jag att man måste aceptera sitt funktionshinder, för kunna leva sitt liv fullt ut varesig det är gravt eller ej.
Tror det lättare aceptera det när man född med skadan för då vet man ju inget annat, tror funktionshindet formaren med värderingar exp utan vårt funktionshinder hade vi kanske inte haft den kunskap vi ha idag.
Men jag kan tänka mig att har man en skada som gör att man blir sämre o sämre att det riktigt svårt att aceptera. eller att man blir svårt skadad vuxen ålder då man vet vad man missa
men det ju bara vad jag tror Glad smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Ordval?!
Av: Sunshine 2007-04-27 Kl 08:29
 

Jag är född med mitt funktionshinder, det svåraste för mej är att acceptera att andra inte kan accptera att jag är funktionshindrad med allt vad det innebär.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Ordval?!
Av: Lena K 2007-04-30 Kl 01:46
 

Knutta skrev:
Personligen tror jag att man måste aceptera sitt funktionshinder, för kunna leva sitt liv fullt ut varesig det är gravt eller ej.
Tror det lättare aceptera det när man född med skadan för då vet man ju inget annat, tror funktionshindet formaren med värderingar exp utan vårt funktionshinder hade vi kanske inte haft den kunskap vi ha idag.
Men jag kan tänka mig att har man en skada som gör att man blir sämre o sämre att det riktigt svårt att aceptera. eller att man blir svårt skadad vuxen ålder då man vet vad man missa
men det ju bara vad jag tror Glad smiley


Njaa...

Jag tror att man måste lära sig leva med sitt FH för att få ett bra liv. Att säga att man acepterat skadan/sjukdomen anser inte jag nödvändigt. För mig skulle det vara som att säga att det är okej och det är inte okej att ha värk så man inte fixar det man vill!

Det är alltså skillnad i dessa två uttryck men kanske är det så att vi lägger in olika innebörd i orden.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Ordval?!
Av: Knutta 2007-04-30 Kl 03:02
 

Lena K skrev:
Njaa...

Jag tror att man måste lära sig leva med sitt FH för att få ett bra liv. Att säga att man acepterat skadan/sjukdomen anser inte jag nödvändigt. För mig skulle det vara som att säga att det är okej och det är inte okej att ha värk så man inte fixar det man vill!

Det är alltså skillnad i dessa två uttryck men kanske är det så att vi lägger in olika innebörd i orden.


Men där har vi ju frågan som jag stälde... om aceptera= ge upp
personligen för mig är aceptera att inse se fakta exp ja jag är cp-skadad och att de något jag får leva med
men det betyder inte jag slutar försöka och över vinna dom hinder som kommer ivägen för mig.
Jag kan tänka mig det skit jobbigt leva med smärta konstant visa dagar bättre än andra säkert
det ju inget som säger att du ska sluta tro/ försöka hitta något som kan under lätta (hoppas du förstår vad jag menar, är dålig på formulera mig dessutom är kl3 på natten Osäker smiley )
Du har nog rätt om att vi lägger olika betydelse i orden Glad smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Ordval?!
Av: Lena K 2007-04-30 Kl 17:24
 

Knutta skrev:
Men där har vi ju frågan som jag stälde... om aceptera= ge upp
personligen för mig är aceptera att inse se fakta exp ja jag är cp-skadad och att de något jag får leva med
men det betyder inte jag slutar försöka och över vinna dom hinder som kommer ivägen för mig.
Jag kan tänka mig det skit jobbigt leva med smärta konstant visa dagar bättre än andra säkert
det ju inget som säger att du ska sluta tro/ försöka hitta något som kan under lätta (hoppas du förstår vad jag menar, är dålig på formulera mig dessutom är kl3 på natten Osäker smiley )
Du har nog rätt om att vi lägger olika betydelse i orden Glad smiley


Jag kan se likheter med att jämföra "ge upp" och "acceptera". Synonymer till acceptera är ju bla ” gå med på”, ”godta””, ”anta”, ”Säga ja till” mfl, men som sagt vi lägger nog olika vikt i detta ord. Jag kommer aldrig säga ja till att bli FH och vad det innebär för mig men jag säger ja till att fortsätta leva så bra som möjligt. Det innebär att jag måste lära mig leva efter mina nya förutsättningar men inte att jag måste acceptera själva skadan. Jag vet att detta kan låta dubbelt men för mig är det skillnad och en åtskillnad som jag måste få ha. Annars skulle jag alltså säga ja till att ha värk som jag stundtals inte mäktar med.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Ordval?!
Av: Ninnie 2007-04-27 Kl 10:36
 

Här är en krönika som jag skrev för länge sen på detta tema:
http://www.funktionshinder.se/index.php?Zm9yY2Vfc2
lkYT1ZWEowYVd0bGJDNXdhSEFfWVZkUk9VNTZTVDA9


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Ordval?!
Av: DirtyDiaana 2007-05-21 Kl 14:10
 

Jäkligt bra! Det skulle behövas fler debattartiklar i ämnet. Ja-smiley, med tummen upp


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Ordval?!
Av: Incendium 2007-05-11 Kl 10:27
 

Det är skillnad på att lära sig leva med sitt funktionshinder och att acceptera det.
Delvis känns ordet acceptera som att ge upp, men på ett annat plan gör det inte det. Det jag menar med det är att jag sedan länge har accepterat att jag har min sjukdom, och att jag inte kan göra någonting åt att den finns, men jag accepterar inte alla begränsningar den ger mig.
Jag har lärt mig leva med smärtan, jag har lärt mig leva med hjälpmedlen jag behöver för att kunna klara av min vardag, men samtidigt så försöker jag så långt det går att använda så få hjälpmedel som möjligt, jag försöker så mycket jag kan att inte låta sjukdomen vinna över saker, för det gör den så ofta ändå.
Samhället i sig underlättar inte precis genom att ifrågasätta i fall man verkligen klarar saker, och det gör att jag måste bevisa för dem att jag kan mer än vad de tror, och det gör det svårt att acceptera alla fysiska begränsningar man har.

Ursäkta om det blev rörigt, hoppas ni förstår hur jag menar.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Ordval?!
Av: Garnet 2007-05-21 Kl 09:59
 

Jag tycker också det är 2 skilda saker. För ävenom jag haft mitt handikapp hela livet så finns det vissa saker jag ej accepterar med det


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp



Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: Nyskadade invalidos.
Av: Anonym[1] 2007-04-01 Kl 14:16
huvudinlägg

Är det fler än mig som tycker att en del nyskadade ser ner på oss som är födda med våra handikapp? Typ att vi är dåliga som har assistans och inte tränar flera timmar om dan. Jag tycker det känns så ganska ofta...

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Nyskadade invalidos.
Av: Anonym[2] 2007-04-01 Kl 14:19
 

Anonym skrev:
Är det fler än mig som tycker att en del nyskadade ser ner på oss som är födda med våra handikapp? Typ att vi är dåliga som har assistans och inte tränar flera timmar om dan. Jag tycker det känns så ganska ofta...



Jo jag kan tycka det och jag kan också tycka att samhället spär på det där genom att när det t ex gäller hjälpmedel göra skillnad på nyskadade och oss som är födda med vårt funktionshinder. Jag vet förvärvs-skadade som har fått sina hjälpmedel i princip kastade efter sig, dvs de har inte behövt strida för att få dem, medan jag och många med mig har suttit med bevisbördan på våra axlar och fått besvara frågor som: "Behöver du verkligen en stol nu igen, du fick ju en för inte alltför länge sen"(typ 7 år sen eller nåt!)


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Nyskadade invalidos.
Av: Anonym[3] 2007-04-01 Kl 16:13
 

Jag kan hålla med den generaliserade bilden av nyskadade vad gäller att kämpa på i alla lägen och undvika assistans av andra när det inte behövs. Även när det gäller gnälligheten över otillgänglighet står jag på den sidan med tanken "gör nåt åt det då"! Många gnäller på kammarn med sin sjukersättning när det saknas arbetskraft. ALLA kan jobba, studera osv.


Många som fötts med sitt FH har inget att jämföra med och tar därför till sig det passiva beteendet man möter.

På ett läger med unga rörelsehindrade möttes jag ständigt av påtryckningar om att ansöka om assistans - jag trodde att Unga var intresserade av att man skulle kunna leva självständigt. Jag var den enda som åkte kollektivtrafik dit. Många hade kunnat leva ett fullgott liv utan assistans.

Det är dax att ni visar vad ni går för om ni vill bli accepterade samhällsmedborgare. Allt gnäll om studielån och hur fattiga ni blir om ni börjar studera - bullshit!

Lägg ner LSS eller strama åt riktlinjerna.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Nyskadade invalidos.
Av: Hjulia 2007-04-01 Kl 16:31
 

Anonym skrev:
Jag kan hålla med den generaliserade bilden av nyskadade vad gäller att kämpa på i alla lägen och undvika assistans av andra när det inte behövs. Även när det gäller gnälligheten över otillgänglighet står jag på den sidan med tanken "gör nåt åt det då"! Många gnäller på kammarn med sin sjukersättning när det saknas arbetskraft. ALLA kan jobba, studera osv.


Många som fötts med sitt FH har inget att jämföra med och tar därför till sig det passiva beteendet man möter.

På ett läger med unga rörelsehindrade möttes jag ständigt av påtryckningar om att ansöka om assistans - jag trodde att Unga var intresserade av att man skulle kunna leva självständigt. Jag var den enda som åkte kollektivtrafik dit. Många hade kunnat leva ett fullgott liv utan assistans.

Det är dax att ni visar vad ni går för om ni vill bli accepterade samhällsmedborgare. Allt gnäll om studielån och hur fattiga ni blir om ni börjar studera - bullshit!

Lägg ner LSS eller strama åt riktlinjerna.


Och vem gav dig rätten att bedöma vem som har rätt till assistans eller inte?! Arg smiley Arg smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Nyskadade invalidos.
Av: Lilleman 2007-05-02 Kl 00:07
 

Anonym skrev:
Jag kan hålla med den generaliserade bilden av nyskadade vad gäller att kämpa på i alla lägen och undvika assistans av andra när det inte behövs. Även när det gäller gnälligheten över otillgänglighet står jag på den sidan med tanken "gör nåt åt det då"! Många gnäller på kammarn med sin sjukersättning när det saknas arbetskraft. ALLA kan jobba, studera osv.


Många som fötts med sitt FH har inget att jämföra med och tar därför till sig det passiva beteendet man möter.

På ett läger med unga rörelsehindrade möttes jag ständigt av påtryckningar om att ansöka om assistans - jag trodde att Unga var intresserade av att man skulle kunna leva självständigt. Jag var den enda som åkte kollektivtrafik dit. Många hade kunnat leva ett fullgott liv utan assistans.

Det är dax att ni visar vad ni går för om ni vill bli accepterade samhällsmedborgare. Allt gnäll om studielån och hur fattiga ni blir om ni börjar studera - bullshit!

Lägg ner LSS eller strama åt riktlinjerna.


Det är när flera användare använder sig av "Anonym"-funktionen som förvirring lätt kan uppstå. Är det så svårt att stå för sina åsikter?

Funktionshindrade gör något åt tillgängligheten genom att protestera. Vi vill göra samhället uppmärksam på att samhället inte är tillgängligt. Det verkar tyvärr som att man funktionshindrade inte ska ha några åsikter utan bara snällt ta emot - om man inte själv kan fixa det. Vi glömmer ofta bort hur människor i allmänhet klagar i vårt land - och då kanske det är för att någon fimpat i ens rabatt.

Vad jag vill ha sagt är att jag anser att man gör helt rätt i att inte finna sig i att det finns offentliga miljöer som utestänger funktionshindrade.

Hur vet du att alla kan arbeta? Problemet med den förra regeringen var också att många inte fick arbete. Så fort man frågade efter en praktikplats riskerade de att ta ifrån oss den enda inkomst vi har. Specifiera gärna vilka bidrag du tycker är orättvisa och varför. Det är lätt att själv döma när man inte sitter i samma båt, eller hur?

Du ställer också ett ultimatum om vi vill bli accepterade samhälslmedborgare. Är din åsikt alltså att vi är statslösa pga av våra funktionshinder?

Till sist vill jag klargöra det här med studielån. Problemet om man som funktionshindrad tar studielån är att vi, trots likvärdig utbildning, inte har samma chanser att få jobb som andra. Detta i kombination med de merkostnader man har pga sitt funktionshinder innebär att många inte vågar studera. Funktionshindrade kan också behöva läsa längre tid än andra vilket medför ännu större studieskulder.

Funktionshinder gör dessutom att du i princip inte kan ta extrajobb som andra studenter kan och därmed underlätta för sig ekonomiskt under studietiden. Förlorar du din pension förlorar du dessutom ditt bostadstillägg vilket gör att man blir bostadslös.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Nyskadade invalidos.
Av: Jack worm 2007-05-02 Kl 13:56
 

Anonym skrev:
Jag kan hålla med den generaliserade bilden av nyskadade vad gäller att kämpa på i alla lägen och undvika assistans av andra när det inte behövs. Även när det gäller gnälligheten över otillgänglighet står jag på den sidan med tanken "gör nåt åt det då"! Många gnäller på kammarn med sin sjukersättning när det saknas arbetskraft. ALLA kan jobba, studera osv.


Många som fötts med sitt FH har inget att jämföra med och tar därför till sig det passiva beteendet man möter.

På ett läger med unga rörelsehindrade möttes jag ständigt av påtryckningar om att ansöka om assistans - jag trodde att Unga var intresserade av att man skulle kunna leva självständigt. Jag var den enda som åkte kollektivtrafik dit. Många hade kunnat leva ett fullgott liv utan assistans.

Det är dax att ni visar vad ni går för om ni vill bli accepterade samhällsmedborgare. Allt gnäll om studielån och hur fattiga ni blir om ni börjar studera - bullshit!

Lägg ner LSS eller strama åt riktlinjerna.


Ok, det är altid bra att NÅGRA kan använda den allmänna kollektivtrafiken för att kunna ta sig till de ställen dit de önskar vara. Men, för vissa kanske det är helt omöjligt? Nu nämner jag inga namn, men i dern här diskussionen finns säkerligen de som inte kan, av rent praktiska skäl.

För övrigt håller jag med Hjulia. Lägg ner LSS eller strama åt riktklinjerna. Vad är det för larv?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Nyskadade invalidos.
Av: Hjulia 2007-05-02 Kl 14:00
 

Jack worm skrev:
Ok, det är altid bra att NÅGRA kan använda den allmänna kollektivtrafiken för att kunna ta sig till de ställen dit de önskar vara. Men, för vissa kanske det är helt omöjligt? Nu nämner jag inga namn, men i dern här diskussionen finns säkerligen de som inte kan, av rent praktiska skäl.

För övrigt håller jag med Hjulia. Lägg ner LSS eller strama åt riktklinjerna. Vad är det för larv?


Det var INTE jag som skrev det inlägget, det var Anonym.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Nyskadade invalidos.
Av: Anonym[4] 2007-08-19 Kl 20:18
 

Anonym skrev:
Jag kan hålla med den generaliserade bilden av nyskadade vad gäller att kämpa på i alla lägen och undvika assistans av andra när det inte behövs. Även när det gäller gnälligheten över otillgänglighet står jag på den sidan med tanken "gör nåt åt det då"! Många gnäller på kammarn med sin sjukersättning när det saknas arbetskraft. ALLA kan jobba, studera osv.

Många som fötts med sitt FH har inget att jämföra med och tar därför till sig det passiva beteendet man möter.

På ett läger med unga rörelsehindrade möttes jag ständigt av påtryckningar om att ansöka om assistans - jag trodde att Unga var intresserade av att man skulle kunna leva självständigt. Jag var den enda som åkte kollektivtrafik dit. Många hade kunnat leva ett fullgott liv utan assistans.

Det är dax att ni visar vad ni går för om ni vill bli accepterade samhällsmedborgare. Allt gnäll om studielån och hur fattiga ni blir om ni börjar studera - bullshit!

Lägg ner LSS eller strama åt riktlinjerna.


Det där skulle kunnat vara skrivet av mig! Du skrev precis det som jag tänker. Men att man väljer att vara anonym i detta läget är inte konstigt då man blir totalt förnedrad av folket här på denna "usch vad det är synd om oss funkisar och gud vad onda alla människor är"-sidan.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Nyskadade invalidos.
Av: Vejron 2007-08-20 Kl 10:32
 

Anonym skrev:
Det där skulle kunnat vara skrivet av mig! Du skrev precis det som jag tänker. Men att man väljer att vara anonym i detta läget är inte konstigt då man blir totalt förnedrad av folket här på denna "usch vad det är synd om oss funkisar och gud vad onda alla människor är"-sidan.



Om du nu inte själv vill bli generaliserad så är det tragiskt att du då ägnar dig åt att generalisera! Jag för min del skriver mycket sällan anonyma inlägg - inte för att det är fel att göra det, det är upp till var och en - men det har INGENTING att göra med att jag är rädd för att säga vad jag tycker. Alla har rätt till sin åsikt, men det man riskerar är att andra inte tycker som man själv, men det får man ta - det växer man av som människa, tycker jag.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Nyskadade invalidos.
Av: Hjulia 2007-08-20 Kl 13:47
 

Anonym skrev:
Det där skulle kunnat vara skrivet av mig! Du skrev precis det som jag tänker. Men att man väljer att vara anonym i detta läget är inte konstigt då man blir totalt förnedrad av folket här på denna "usch vad det är synd om oss funkisar och gud vad onda alla människor är"-sidan.


Vad bra att både Anonym 1, och du Anonym 2, vet exakt vad en del f-hindrade klarar av och inte klarar av. Det måste vara suveränt att kunna avgöra folks hälsa med ett ögonkast och utifrån det döma folk ordentligt!

Arg smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Nyskadade invalidos.
Av: Helna 2007-11-26 Kl 10:27
 

Jack worm skrev:
Ok, det är altid bra att NÅGRA kan använda den allmänna kollektivtrafiken för att kunna ta sig till de ställen dit de önskar vara. Men, för vissa kanske det är helt omöjligt? Nu nämner jag inga namn, men i dern här diskussionen finns säkerligen de som inte kan, av rent praktiska skäl.

För övrigt håller jag med Hjulia. Lägg ner LSS eller strama åt riktklinjerna. Vad är det för larv?


Jag förstår inte hur man kan ens fundera över att lägga ner LSS som är den bästa lagen för allas lika rätt till delaktighet som har kommit hittills Nej-smiley, med tummen ner

Är det någon som tänker i banorna att det kanske underlättar att man får hjälp med det man inte klarar av för att kunna ha ett arbete och att det ger arbeten?

Jag tror att jag talar för det flesta när jag säger att jag VILL göra rätt för mig så problemet är inte det. Problemet är att Svergie har för många hinder i vägen för att jag ska kunna göra det som till exempel att studietiden medför högre lån och inget garanterat arbete efteråt. Om regeringen vill ha positiv förändring ta inte ifrån människor deras enda verktyg att leva på samma vilkor som alla andra. Öppna ögonen istället för vad som behöver göras för att komma framåt.För kasta sten på den som redan inte har makten att påverka sitt egna liv är rent ut sagt djävligt fult!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Nyskadade invalidos.
Av: Ninnie 2007-04-01 Kl 14:21
 

Man ska nog inte generalisera på det viset.
Däremot kan jag se en viss tuff attityd hos t.ex. Rekryteringsgruppen. Att man har "gett upp" om man har assistans osv. Och även att man har svårt att ta till sig att träning kan vara skadligt (som för mig).


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Nyskadade invalidos.
Av: KarinSch 2007-04-01 Kl 15:01
 

Tycker nog att det är den svåraste biten, att man inte som skadad förstår att funktionshinder kan yttra sig på olika sätt. Jag tycker inte att det ska vara någon "tävling" om att man är en duktig handikappad om man genom att slita muskler sönder och samman för att få på sig sina kläder.
Men jag har ju kunnat allt det där själv och förstört min kropp genom att göra det själv så jag vet att priset är högt.
Den inställningen kan förstöra för många som kämpar med allt för att de tycker att de inte duger om de får hjälp, man duger ju till så mycket annat och hellre lägga krutet på det som man är bra på och som ger resultat än att ta ut sig på vardagssysslor.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Nyskadade invalidos.
Av: Anonym[5] 2007-04-01 Kl 16:40
 

Den mentaliteten som många i RG har (inte alla, finns sunda människor där också) har skördat mer än en förslitningsskada.

Det är korkat att inte tänka praktiskt och sunt men självklart måste man få sträva efter oberoende. fast det finns gränser. Att prata ned om människor som har assistans för att höja sin livsklavitet är mycket illa! Vill någon själv avså från ass så är det väl deras ensak men att andra vill få ut mer av livet än att precis orka hålla huvudet övanför vattenytan är inget att skryta med. I mina ögon är det korkat.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Nyskadade invalidos.
Av: Beorn 2007-04-01 Kl 16:50
 

Jag tror många människor behöver folk som är sämre, som man kan se ner på, för att inte själv känna sig misslyckade. Om det gäller handikappade mer än andra vet jag inte däremot.
Men om man skadat sig och känner sig knäckt för att man inte klara saker som man kunde innan kanske det piggar upp att man minsann kan klara saker själv och utan assistans till skillnad från de slappa genmuterade eller förlossningsskadade. Man mår helt enkelt bättre av att känna sig bättre än andra och för att det ska gå måste man se andra som sämre.
Eller?

Tillägg: Kanske bäst att nämna att de flesta ryggbrötna och andra jag träffat vart bra folk och jag inte upplevt att de sett ner på mig.

Redigerat 2007-04-01 16:53


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Nyskadade invalidos.
Av: Offa 2007-04-01 Kl 18:15
 

Jag tycker fortfarande det är svårt med all påklädning och toalettbesök. Men även efter att ha varit skadad i drygt två år stoppar det mig inte från att ta emot hjälp. Jag är inte så mycket för "duktighetsprincipen", utan känner att det får ta den tid det tar att komma dit jag vill.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Nyskadade invalidos.
Av: KarinSch 2007-04-01 Kl 18:22
 

Det är svårt med att behöva ha hjälp på toa och med kläder, det är svårt att inte kunna duscha själv, det är jobbigt att behöva ha andras händer på sin kropp jämt och ständigt, det blir alltid jobbigt och obekvämt. Alternativet är ännu jobbigare, att vara smutsig och slita som ett djur för att ta sig till toa, dricka för lite och få dåliga njurar för att man inte orkar ta sig dit mer än två gånger per dag. Alltid ha för stora kläder för att de är lättast att ta på, kanske inte orka ta av sig på kvällen för att det gör för ont.

Nä, då är det ett litet pris att betala, den obekväma känslan av att alltid vara beroende, om man jämför vilket värdigt liv det ger.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Nyskadade invalidos.
Av: Sunshine 2007-04-01 Kl 18:45
 

Anonym skrev:
Är det fler än mig som tycker att en del nyskadade ser ner på oss som är födda med våra handikapp? Typ att vi är dåliga som har assistans och inte tränar flera timmar om dan. Jag tycker det känns så ganska ofta...


Tyvärr så är detta nått som jag har påtalat många gånger under flera år, men även jag har träffat på "ny" skadade som inte haft den trånga synen på födda med skadorna. Det glöms allt som oftast att de av oss som är födda med våra funktionshinder/skador, har den typen av förslitningsskador som man "normalt" sett inte får förren efter ett långt liv.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Nyskadade invalidos.
Av: Jorm 2007-04-01 Kl 20:03
 

Och vad menar Beron med"slappa genmuterade"???
Börjar så smått titta runt efter lite glas, för att skära till en liten likkista att förvara en sån i androm till varnagel.

Problemet med RG (var med i mitten på 80-talet) är att de som personer fastnar i sina ideal (men vem gör inte det) Att det sedan blir förslitningsskador är ju tråkigt, normalare vore ju att få dem i handel, industri eller sjukvård som friskisar!

Det större problemet är att lyssna på sin egen kropp när man tränar, jag tror att det är lite socialt även hos oss. Det "känns" bättre att ta i lite mer "det skall kännas" vilket är helt fel.
Sjukgymnaster brottas med problemställningen var dag och i stort sätt med varje patient. Träning är oerhört inviduell så det gäller att kunna sin kropp. Många personer med medfödda skador har från början ett "felaktigt" rörelsemönster, dvs ett sätt som skadar. Så det gäller att politiskt se till att utbildningen blir vad den var.
Tyvärr är det lika för nästan alla yrkesgrupper....
Och vad det gäller gnällande nyskadade så ere bara att plocka ned dem på jorden. De flesta tycker jag synd om när de möter sina egna fördommar


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Nyskadade invalidos.
Av: Beorn 2007-04-01 Kl 23:48
 

Är väl kanske på plats med ett förtydligande. Jag blev provocerad av den anonyme som gapade om att avskaffa LSS och ville provocera lite tillbaka. Samtidigt som jag ibland kan bli lite trött på alla politiskt korrekta uttryckssätt.

Jag har själv aldrig upplevt mig nervärderad av förvärvshandikappade eller vad man ska kalla dem, men sett flera här som menat att de upplevt det så. Då funderade jag helt enkelt på varför medfödda nedvärderas av förvärvade och intrycket är att de är slappa som har assistans, åker färdtjänst, inte tränar som besatta osv.

Sen försökte jag filosofera över varför och anser att det kan bero på komplex för sin egen otillräcklighet, men att man känner sig duktig genom att titta på dem man är bättre än. Och ska man se sig själv som bättre blir nån annan sämre och ibland går det till överdrifter i form av självgodhet och förakt.

Det där med träning vet jag inte så mycket om men du har säkerligen rätt.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Nyskadade invalidos.
Av: Lena K 2007-04-01 Kl 22:14
 

Anonym skrev:
Är det fler än mig som tycker att en del nyskadade ser ner på oss som är födda med våra handikapp? Typ att vi är dåliga som har assistans och inte tränar flera timmar om dan. Jag tycker det känns så ganska ofta...


Jobbigt om du kännt så här ganska ofta. Vet att det finns en del människor i Rg som ser assistans som en fälla till passivitet. Tror dock inte att dessa representarar den största delen av medlemmar i Rg. Jag har inget emot assistans, tvärt om och jag är medlem i Rg.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Nyskadade invalidos.
Av: Offa 2007-04-03 Kl 16:05
 

Lena K skrev:
Jobbigt om du kännt så här ganska ofta. Vet att det finns en del människor i Rg som ser assistans som en fälla till passivitet. Tror dock inte att dessa representarar den största delen av medlemmar i Rg. Jag har inget emot assistans, tvärt om och jag är medlem i Rg.


Vad jag förstår så är det i princip omöjligt att inte bli medlem i Rg. Så fort man skadas i ryggmärg eller likn. så skickas en ansökan dit.
Jag är också med...av någon anledning. Frågande smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Nyskadade invalidos.
Av: Wheelchair-biatch 2007-04-04 Kl 23:58
 

Offa skrev:
Vad jag förstår så är det i princip omöjligt att inte bli medlem i Rg. Så fort man skadas i ryggmärg eller likn. så skickas en ansökan dit.
Jag är också med...av någon anledning. Frågande smiley



Då har du förstått fel.
RG är en förening.
Medlem är du om du betalar medlemsavgift.
Det är valfritt om man vill tillhöra en förening.
Betalar man inte medlemsavgift så är man inte medlem.

Svårare än så är det inte.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Nyskadade invalidos.
Av: Moon 2007-04-02 Kl 11:43
 

Man har ju helt olika bakgrund. Har man sitt funktionshinder med sig från födseln har man ju fått en helt annan uppväxt och bemötande från sin omgivning. Det har ju både positiva och negativa konsekvenser beroende på hur omfattande funktionshindret är och hur familjen fungerat. Man har ju också vuxit in i sin identitet, också det på gott och ont.

Att som vuxen få ett funktionshinder är ju en jäkla omställning. Många saker måste omvärderas. Man kanske inte kan fortsätta jobba med det man gör eller hade tnkt arbeta med. Man kanske har en massa fördomar mot människor i rullstol och så sitter man där själv. Likså kan ens familj bära på alla dessa förutfattade åsikter och då måste man hantera detta.

Att i denna krissituation tänka helt klart, är inte lätt. Man klamrar sig fast i stt gamla liv och det är verkligen inte roligt att vara beroende av hjälp. Sedan är väl ens omgivnings åsikter mkt tungt vägande och att ha assistans är ju ytterligare bevis för att man har fått ett bestående omfattnde funktionshinder. Likaså är det svårt attacceptera att man nu tillhör "de handikappade" och då är det lätt att ta avstånd från dem.

Ingen lätt situation, helt enkelt.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Nyskadade invalidos.
Av: Tiamaria 2007-04-05 Kl 17:00
 

Moon skrev:
Man har ju helt olika bakgrund. Har man sitt funktionshinder med sig från födseln har man ju fått en helt annan uppväxt och bemötande från sin omgivning. Det har ju både positiva och negativa konsekvenser beroende på hur omfattande funktionshindret är och hur familjen fungerat. Man har ju också vuxit in i sin identitet, också det på gott och ont.

Att som vuxen få ett funktionshinder är ju en jäkla omställning. Många saker måste omvärderas. Man kanske inte kan fortsätta jobba med det man gör eller hade tnkt arbeta med. Man kanske har en massa fördomar mot människor i rullstol och så sitter man där själv. Likså kan ens familj bära på alla dessa förutfattade åsikter och då måste man hantera detta.

Att i denna krissituation tänka helt klart, är inte lätt. Man klamrar sig fast i stt gamla liv och det är verkligen inte roligt att vara beroende av hjälp. Sedan är väl ens omgivnings åsikter mkt tungt vägande och att ha assistans är ju ytterligare bevis för att man har fått ett bestående omfattnde funktionshinder. Likaså är det svårt attacceptera att man nu tillhör "de handikappade" och då är det lätt att ta avstånd från dem.

Ingen lätt situation, helt enkelt.


Vad klokt och genomänkt skrivet!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Nyskadade invalidos.
Av: CuslonGodibb 2007-04-03 Kl 12:05
 

Anonym skrev:
Är det fler än mig som tycker att en del nyskadade ser ner på oss som är födda med våra handikapp? Typ att vi är dåliga som har assistans och inte tränar flera timmar om dan. Jag tycker det känns så ganska ofta...


Jo, Anonym och ni andra - ibalnd kan jag också känna av det där; ungefär att man ska vara så förbannat aktiv och vara nästan sliskigt självständig på något konstigt överdrivet sätt. Ibland får jag känslan av att andra tror att det är "lätt" att träna/lära sig klara saker/vara självständig bara för att de själva råkar ha lyckats med det. Det är nästan så att jag får känslan av att de tror att man använder rullstol av ren lathet i sådana lägen. Därför trivs jag oftast illa i "idrottarkretsar" - den mentaliteten passar inte mig, helt enkelt. Men om det är någon skillnad mellan dem som har funktionshinder sedan födseln och dem som har fått det senare i livet har jag inte tänkt på.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Nyskadade invalidos.
Av: Lilleman 2007-05-01 Kl 23:54
 

Anonym skrev:
Är det fler än mig som tycker att en del nyskadade ser ner på oss som är födda med våra handikapp? Typ att vi är dåliga som har assistans och inte tränar flera timmar om dan. Jag tycker det känns så ganska ofta...


Först vill jag säga att jag ogillar att du använder "Anonym"-funktionen i det här sammanhanget. Den gör att vi troligtvis inte kommer kunna hålla isär varandras åsikter.

Jag håller dock med dig i det du skriver. Jag har t.o.m känt en viss pennalism från de som skadat sig senare i livet. Förståelsen för problematiken bakom ett medfött funktionshinder är väldigt dåligt både hos personal, andra funktionshindrade och folk i allmänhet.
En fördel att bli funktionshindrad senare i livet kan ju också vara att man har något att jämföra med och kanske därmed något att hitta tillbaka till.

Problematiken bakom ett medfött funktionshinder glöms ofta bort!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Nyskadade invalidos.
Av: Jack worm 2007-05-02 Kl 13:44
 

Anonym skrev:
Är det fler än mig som tycker att en del nyskadade ser ner på oss som är födda med våra handikapp? Typ att vi är dåliga som har assistans och inte tränar flera timmar om dan. Jag tycker det känns så ganska ofta...


Jag "visste det" först i början. Sen avtog det helt.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Nyskadade invalidos.
Av: Cybertroll 2007-07-21 Kl 08:04
 

hihih
jag som trodde det var tvärt om.

jag får oftast höra ska vi inte vänta med det hjälpmedlet du kan ju bli bättre, bara för att jag e skadad, jag väntade på min elrulle i 5 månader, om jag skulle bli bättre. hiss inne tog 6 månader det e ju inte säkert att du kommer behöva en...

Att jag har assistans har inte alls förmildrat att jag kanske inte kommer behöva.

jag har tom fått föreläsningar från sjukgymnast o arbetsterapeut om folk som brutit nacken och nu är såå friska som dansar hambo på heltid.

Jag tycker varje möte innebär sträck dej utöver din förmåga för du har ju chansen att eventuellt förändras..

Ser ner på någon annan gör jag verkligen inte, inte avundas jag någon annan heller, jag försöker bara ta mig igenom detta på bästa vis hitta ett resept på lemonad jag kan använda mitt livs citroner till.

När jag möter en annan handikappad hoppas jag vi kan prata om annat än jämnföra vem som har ondast, sjukast, diagnoser mm..

Visst finns det funkisar som jag undviker pga att de inte kan tala om annat än sitt handikapps orättsvisoer, där livet består av en diagnos, dessa personer är ju inte så intressanta. själv är jag mera intresserad av att lära mej vad jag kan göra i min nya sits....

Troll


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Nyskadade invalidos.
Av: Anonym[1] 2007-11-14 Kl 18:15
 

På Rekryteringsgruppens klotterplank idag *surprise*:

"....lite väl mycket folk som har assistans numera, fast det är en helt annan debatt, vad hände, varför kan folk inte klara sig själv lägre, vad gick fel...är rehaben så dålig, vad lär man sig på lägren eller kommer man inte med på ett läger. Fast som sagt en helt annan fråga"


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Nyskadade invalidos.
Av: Therese A 2007-11-14 Kl 20:22
 

Jag tycker det är konstigt att människor blandar in sina skador som nya och gamla. Skador som skador. Det känns som en underlig hirearkibildning bland dem få som har ett behov av att trycka ner andra.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Nyskadade invalidos.
Av: Sunshine 2007-11-14 Kl 22:20
 

Therese A skrev:
Jag tycker det är konstigt att människor blandar in sina skador som nya och gamla. Skador som skador. Det känns som en underlig hirearkibildning bland dem få som har ett behov av att trycka ner andra.


Dom har glömt att rehabilitera psyket på de nyskadade, det är därför dom har behov att klanka ner på oss som har haft våra rörelsehinder sen småbarnsåldern eller sen vi föddes. Då är det ju lätt att vara tuff antar jag, eller rättare sagt så är dom väldigt sårbara.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Nyskadade invalidos.
Av: Admin 2007-11-14 Kl 22:41
 

Sunshine skrev:
Dom har glömt att rehabilitera psyket på de nyskadade, det är därför dom har behov att klanka ner på oss som har haft våra rörelsehinder sen småbarnsåldern eller sen vi föddes. Då är det ju lätt att vara tuff antar jag, eller rättare sagt så är dom väldigt sårbara.


Den här typen av generaliserande påhopp undanbedes. Fortsätt gärna diskussionen!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Nyskadade invalidos.
Av: Moon 2008-01-09 Kl 18:36
 

Therese A skrev:
Jag tycker det är konstigt att människor blandar in sina skador som nya och gamla. Skador som skador. Det känns som en underlig hirearkibildning bland dem få som har ett behov av att trycka ner andra.


Finare eller sämre är det ju inte men ... jag tror att det kan vara väldigt stor skillnad på att vara född eller förvärvat ett fh mkt tidigt än att drabbas av det när man är äldre. Ett handikapp är ju inte bara skadan i sig utan hur man hanterar sitt funktionshinder, hur andra ser på en, hur ens liv har hunnit formats etc.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Nyskadade invalidos.
Av: Therese A 2008-01-11 Kl 21:00
 

Moon skrev:
Finare eller sämre är det ju inte men ... jag tror att det kan vara väldigt stor skillnad på att vara född eller förvärvat ett fh mkt tidigt än att drabbas av det när man är äldre. Ett handikapp är ju inte bara skadan i sig utan hur man hanterar sitt funktionshinder, hur andra ser på en, hur ens liv har hunnit formats etc.


Sant. Det håller jag med och har inte skrivit att jag inte gjort det heller. Mitt inlägg handlade om attityd - hur man förhåller sig till andra. Inget annat. Läs om, läs rätt, lägg inte till.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Nyskadade invalidos.
Av: Therese A 2008-01-11 Kl 21:08
 

Anledningen till att jag ens svarade på ditt inlägg var för att du citerade mig i ett annat sammanhäng (i detta fall ditt). (Eftersom diskussionen ändrade rikting i och med ditt inlägg, till skillnade från den besvarade frågeställningen, eller i mitt fall en problematisering av ovanstående frågeställning, där jag klargjorde varför frågan var problematisk.) Jag har inget emot att bli citerad. Det jag vänder mig emot är när jag blir citerad utanför sammanhanget jag förde diskussionen i. Mvh T.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Nyskadade invalidos.
Av: Moon 2008-01-12 Kl 12:21
 

Therese A skrev:
Sant. Det håller jag med och har inte skrivit att jag inte gjort det heller. Mitt inlägg handlade om attityd - hur man förhåller sig till andra. Inget annat. Läs om, läs rätt, lägg inte till.


Ens attityd till sig själv och andra, spelar ju stor roll när det gäller hur man bedömer andra .....

Om jag förstått ditt inlägg fel, sorry - men hur menade du då?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp



Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: Skillnader eller inte?
Av: Lilla Helena 2007-03-29 Kl 14:55
huvudinlägg

Vad är skillnaden mellan att vara själv och att vara ensam?

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Skillnader eller inte?
Av: Vejron 2007-03-29 Kl 15:09
 

Att vara själv är ett rumsligt tillstånd och att vara ensam är ett själsligt tillstånd....tycker jag.

Jag menar, du kan vara i ett rum fullt av människor, då är du inte själv, men har du inget gemensamt med alla de där människorna så kan du likafullt vara, och känna dig, ensam.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Skillnader eller inte?
Av: _Anna_ Elisabeth 2007-03-29 Kl 17:17
 

Vejron skrev:
Att vara själv är ett rumsligt tillstånd och att vara ensam är ett själsligt tillstånd....tycker jag.

En språkforskare skulle förmodligen säga tvärtom, att ensam är uttalat rumsligt! Glad smiley
När man inte har någons sällskap, då är man ensam. Däremot kan man göra saker själv - dvs på egen hand; utan hjälp - både när man är ensam och när man har sällskap! Blinkande smiley

// A E


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Skillnader eller inte?
Av: Jessma 2007-03-29 Kl 17:27
 

Hmm... låter ju korrekt båda varianterna... undrar vilken som är den rätta...

Jag skulle nog vilja säga att man väljer att vara själv eller göra nåt själv, men ensam är man om man inte har nåt val... Osäker smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Skillnader eller inte?
Av: _Anna_ Elisabeth 2007-03-29 Kl 18:14
 

"Själv" är talspråk i detta sammanhang. Ofta säger man ju: "Jag vill vara själv" men det är fel - åtminstone om man vill vara språkligt korrekt. Blinkande smiley Den korrekta meningen är "Jag vill vara ensam".

Ordet "själv" har ingenting med fysisk/psykisk närvaro att göra, utan handlar enbart om huruvida man kan göra saker utan assistans av någon annan eller ej. Man kan inte säja "Jag är själv" - [jo visst kan man, men...] - men om vi nu ska ha en språklig diskussion så heter det faktiskt "Jag är ensam" och inget annat. Glad smiley

Däremot:
"Jag kan inte borsta tänderna själv."

// A E


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Skillnader eller inte?
Av: Jack worm 2007-04-28 Kl 16:01
 

_Anna_ Elisabeth skrev:
"Själv" är talspråk i detta sammanhang. Ofta säger man ju: "Jag vill vara själv" men det är fel - åtminstone om man vill vara språkligt korrekt. Blinkande smiley Den korrekta meningen är "Jag vill vara ensam".

Ordet "själv" har ingenting med fysisk/psykisk närvaro att göra, utan handlar enbart om huruvida man kan göra saker utan assistans av någon annan eller ej. Man kan inte säja "Jag är själv" - [jo visst kan man, men...] - men om vi nu ska ha en språklig diskussion så heter det faktiskt "Jag är ensam" och inget annat. Glad smiley

Däremot:
"Jag kan inte borsta tänderna själv."

// A E


Talspråk är ju det vi använder varje dag, inte sant? Jag är inte så mkt för "språkpoliser" alla ggr...


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Skillnader eller inte?
Av: _Anna_ Elisabeth 2007-04-28 Kl 17:45
 

Jack worm skrev:
Talspråk är ju det vi använder varje dag, inte sant? Jag är inte så mkt för "språkpoliser" alla ggr...

Nej, men på direkt fråga om vad som är skillnaden mellan orden, så kan man ju knappast utgå från talspråk! Osäker smiley

// A E
...som "inte är så mycket för" personer som tror att innebörden av ord är strunt samma... Trött smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Skillnader eller inte?
Av: Jack worm 2007-04-28 Kl 17:56
 

_Anna_ Elisabeth skrev:
Nej, men på direkt fråga om vad som är skillnaden mellan orden, så kan man ju knappast utgå från talspråk! Osäker smiley

// A E
...som "inte är så mycket för" personer som tror att innebörden av ord är strunt samma... Trött smiley


Givetvis vet jag att det är skillnad mellan orden skriftmässigt! Talmässigt är skillnaden lite luddigare däremot. Inte sant?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Skillnader eller inte?
Av: Munken 2007-03-29 Kl 22:38
 

Kan instämma med de föregående. Att vara själv är ofta självvalt, positivt medan ensamhet uppstått av omständigheter, inte är självvalt och negativt.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Skillnader eller inte?
Av: Jack worm 2007-04-28 Kl 16:06
 

Personligen trivs jag med att vara själv. Jag har så mkt annat för mig, så det behövs inte fler personer än jag för att utvöva dem. Cool smiley Jag är däremot inte ensam, eftersom jag alltid har fok runt omkring mig.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Skillnader eller inte?
Av: Terinon 2007-04-29 Kl 00:37
 

För en gångs skull håller jag med dig Munken. Jag trivs med att vara själv och göra saker på egen hand, hade jag varit ensam hade jag mått dåligt av det tror jag. Om jag inte trivts med att göra saker och ting på egen hand hade jag nog känt mig ensam och övergiven.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp



Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: Ensam!
Av: Mia-70 2007-03-05 Kl 22:24
huvudinlägg

låter aldrig mitt funktionshinder vara ett hinder för att leva livet. Allt går bara man är tillräckligt envis och det säger de som känner mig att jag är.

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Ensam!
Av: Moon 2007-03-05 Kl 23:02
 

Mia-70 skrev:
låter aldrig mitt funktionshinder vara ett hinder för att leva livet. Allt går bara man är tillräckligt envis och det säger de som känner mig att jag är.


Så härligt! Det låter ju nästan för bra för att vara sant .....


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Ensam!
Av: ElinW 2007-03-05 Kl 23:15
 

Exakt de orden står på min profil. Taskigt att skicka ett inlägg med kopierad text Arg smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Ensam!
Av: Lena K 2007-03-06 Kl 01:34
 

Det är bra! Bara man inte övergår att bli dumdristig som jag var under en lång period då jag skulle visa hela världen och kanske främst mig själv att jag klarade allt. Visst jag fixade mycket och gör så idag också men man måste också tänka lite längre ibland, det kanske du gör men jag gjorde inte det då.

Vilken nytta av mig har mina barn om jag sliter ut mig på helt onödiga grejer bara för att bevisa att jag minnsan kan?

Med en nypa sunt förnuft och så klart positivt och kreativt tänkande når man långt.

Jag har ett motto som jag gillar "Man måste våga misslyckas för att lyckas" det ligger lite i det men som sagt, man får inte glömma bort sunt förnuft.

Fast gött att livet funkar bra för dig Ja-smiley, med tummen upp Har man fått ett liv så ska man ju leva det så bra det bara går Glad smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Ensam!
Av: Anonym[1] 2007-03-06 Kl 09:06
 

På vilket sätt är ditt inlägg hemmahörande i detta forum? Frågande smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Ensam!
Av: Helna 2007-03-06 Kl 10:14
 

Anonym skrev:
På vilket sätt är ditt inlägg hemmahörande i detta forum? Frågande smiley



Tråden uppmärksammats och flyttats till lämpligt forum// Helena

ps. Tråden kommer ursprunlngligen ifrån familjelivs forumet.

Redigerat 2007-03-06 10:15


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Ensam!
Av: MissIndependent 2007-03-16 Kl 20:42
 

Men Mia vad exakt har den dystra rubriken (ensam) med denna positiva text att göra...??? Utveckla gärna!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Ensam!
Av: Mika 2007-03-22 Kl 11:47
 

Mia-70 skrev:
låter aldrig mitt funktionshinder vara ett hinder för att leva livet. Allt går bara man är tillräckligt envis och det säger de som känner mig att jag är.


Håller Med! Tycker det är rätt skönt att leva.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp



Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: Misshandlad pga funktionshindret!
Av: Vejron 2007-03-02 Kl 15:07
huvudinlägg

Jag vet inte om detta är rätt forumkategori(som vanligt..hm), men i alla fall.

Jag blir mörkrädd när jag läser om sånt här:

http://www.expressen.se/index.jsp?a=900675

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Misshandlad pga funktionshindret!
Av: Moon 2007-03-02 Kl 15:57
 

Likadant här: http://expressen.se/index.jsp?a=900090 men det var av en personlig assistent.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Misshandlad pga funktionshindret!
Av: Sunshine 2007-03-02 Kl 16:02
 

Lika illa vilket som faktiskt Arg smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Misshandlad pga funktionshindret!
Av: ElinW 2007-03-02 Kl 16:32
 

Jag blev misshandlad av min far för 3 år sedan. En pers ass kan man bli av med men inte en förälder Ledsen smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Misshandlad pga funktionshindret!
Av: Hjulia 2007-03-02 Kl 22:05
 

ElinW skrev:
Jag blev misshandlad av min far för 3 år sedan. En pers ass kan man bli av med men inte en förälder Ledsen smiley


Så fruktansvärt det låter. *kram*


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Misshandlad pga funktionshindret!
Av: Moon 2007-03-02 Kl 22:01
 

Här står det med om människan som misshandlade en gravt utvecklingstörd man: http://www.corren.se/archive/2007/3/1/j3ilfvm1orgm
tio.xml


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Misshandlad pga funktionshindret!
Av: Woman_73 2007-03-02 Kl 16:38
 

Vejron skrev:
Jag vet inte om detta är rätt forumkategori(som vanligt..hm), men i alla fall.

Jag blir mörkrädd när jag läser om sånt här:

http://www.expressen.se/index.jsp?a=900675
>


Jag läste i expressen eller i aftonbladet (hittar inte artikeln) om en blind och autistisk person som var på badhuset med sin personliga assistent och badade. Tydligen så gick personlige assistenten och drack kaffe och under tiden så hamnade personen på bassängbotten så att en badvakt fick hoppa i och rädda. Arg smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Misshandlad pga funktionshindret!
Av: Sunshine 2007-03-02 Kl 16:46
 

Woman_73 skrev:
Jag läste i expressen eller i aftonbladet (hittar inte artikeln) om en blind och autistisk person som var på badhuset med sin personliga assistent och badade. Tydligen så gick personlige assistenten och drack kaffe och under tiden så hamnade personen på bassängbotten så att en badvakt fick hoppa i och rädda. Arg smiley


Nja, det var nog den här du menade, men jag kan ju ha fel.

Dövblind nära döden
- ledsagarna fikade
En 29-årig gravt handikappad kvinna hittades medvetslös på Gustavsviksbadets botten i Örebro under torsdagskvällen.
Hennes ledsagare hade gått och fikat.
- Ledsagarna har anmälts för vållande till kroppsskada, säger Anders Wallin, vakthavande befäl vid Örebropolisen.

http://www.expressen.se/index.jsp?a=899893


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Misshandlad pga funktionshindret!
Av: Woman_73 2007-03-02 Kl 16:49
 

Sunshine skrev:
Nja, det var nog den här du menade, men jag kan ju ha fel.

Dövblind nära döden
- ledsagarna fikade
En 29-årig gravt handikappad kvinna hittades medvetslös på Gustavsviksbadets botten i Örebro under torsdagskvällen.
Hennes ledsagare hade gått och fikat.
- Ledsagarna har anmälts för vållande till kroppsskada, säger Anders Wallin, vakthavande befäl vid Örebropolisen.

http://www.expressen.se/index.jsp?a=899893
>


ja de var det Rodnande smiley , sorry


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Misshandlad pga funktionshindret!
Av: Sunshine 2007-03-02 Kl 17:00
 

Woman_73 skrev:
ja de var det Rodnande smiley , sorry


Det gjorde ju inget, men jag var bara tvungen att lägga in vad jag trodde att du menade Rodnande smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Misshandlad pga funktionshindret!
Av: Moon 2007-03-02 Kl 16:53
 

http://www.dubbeltutsatt.se/

Vi har nu fått pengar att sjösätta detta projekt som skall leda till mer kunskap om, ge information till berörda och motverka övergrepp av alla slag mot kvinnor med funktionshinder. Detta är ohyggligt mycket vanligare än vad vi vill tro.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Misshandlad pga funktionshindret!
Av: Vejron 2007-03-02 Kl 22:47
 

Superviktigt!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Misshandlad pga funktionshindret!
Av: Terinon 2007-03-31 Kl 22:05
 

Det var väl det här projektet som kvinnojourerna inte kunde applicera på deras verksamhet och vars pengar till viss del hade hamnat i den vanliga verksamheten?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Misshandlad pga funktionshindret!
Av: Moon 2007-03-31 Kl 22:38
 

Terinon skrev:
Det var väl det här projektet som kvinnojourerna inte kunde applicera på deras verksamhet och vars pengar till viss del hade hamnat i den vanliga verksamheten?


Nej.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Misshandlad pga funktionshindret!
Av: Anonym[1] 2007-04-01 Kl 01:54
 

min fd fru slog mej om inte dagligen så ofta.
detta pga att jag inte svarade upp till det jag lovat henne då vi blev tillsammans. Det var min manliga skyldighet
ansåg hon.
Mitt funktionshinder VAR INGEN GRÄNS MAN KUNDE TA HÄNSYN TILL. Jag har en cp skada sedan födseln

när det hände inför vår äldsta son som skrek nej
insåg sja att skillsdmässa var ända alternativet
FLERA ÅR EFTER VARA JAG RÄDD att nar jag ensam öppnade min lägenhetsdörr, så skulle hon stå där och slå mig på käften Osäker smiley

jag har haft panikångest och depretioner
men nu vågar jag iaf ringa henne ang barnen , som jag har varannan vecka

Redigerat 2007-04-01 01:57


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Misshandlad pga funktionshindret!
Av: Thomas 2007-04-01 Kl 14:13
 

illa Ledsen smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Misshandlad pga funktionshindret!
Av: Jack worm 2007-04-24 Kl 10:06
 

Verkligen tragisk händelse. Att det sedan hade hänt en till likande sak bara några dagar tidigare i samms stad kanske borde läggas till, men iaf. Vissa rånare tycks inte bry sig om personen de rånar har något handikapp, eller är gammal. "Enklare att råna och skrämma skten ur".

Jag vet inte om många av er läste nyheten om de båda männen nere i Malmö som kom i bråk för ett par månader sen? En av dem var blind, den andra döv. Ett par missförstånd ledde till att en av männen slog ner den andre. Nästan lika illa det som historien om killen som blev rånad i Hedemora....


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Misshandlad pga funktionshindret!
Av: Lilleman 2007-05-04 Kl 13:08
 

Jack worm skrev:
Verkligen tragisk händelse. Att det sedan hade hänt en till likande sak bara några dagar tidigare i samms stad kanske borde läggas till, men iaf. Vissa rånare tycks inte bry sig om personen de rånar har något handikapp, eller är gammal. "Enklare att råna och skrämma skten ur".

Jag vet inte om många av er läste nyheten om de båda männen nere i Malmö som kom i bråk för ett par månader sen? En av dem var blind, den andra döv. Ett par missförstånd ledde till att en av männen slog ner den andre. Nästan lika illa det som historien om killen som blev rånad i Hedemora....


Min kompis sitter i rullstol. Han fick inbrott i sin lägenhet. Polisen kom och tog fast de skyldiga. Några dagar senare kommer en kille, 15 år ungefär, och misshandlar min kompis som sitter i rullstol och har en treåring i knäet. Alltså en hämndattack. Det är helt klart att våldet mot funktionshindrade ökar och att attityderna hos de kriminella har blivit råare. Man drar sig inte, som man gjorde förr, att slå ner barn, äldre, kvinnor och funktionshindrade. Det krävs att dessa brott tas på allvar. Det gör det inte idag. Pojken får en klapp på huvudet och blir hemskickad. Hur är det ens möjligt att en person som åker fast för inbrott är utsläppt och kan begå en hämndattack några dagar senare?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Misshandlad pga funktionshindret!
Av: Munken 2007-05-04 Kl 17:53
 

Låter fruktansvärt!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Misshandlad pga funktionshindret!
Av: MissIndependent 2007-05-18 Kl 15:27
 

Sånt här är så oerhört viktigt att prata om, så även om man blir ledsen varje gång man läser om något så är det bra att det uppmärksammas så mycket som möjligt. Jag ska på ett seminarium om detta den 28 maj.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Misshandlad pga funktionshindret!
Av: ElinW 2007-05-18 Kl 18:17
 

Var någonstans?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Misshandlad pga funktionshindret!
Av: MissIndependent 2007-08-18 Kl 18:04
 

Det var i Stockholm, men jag missade det Ledsen smiley Fick för mig att det var den 29:e istället för 28:e... *slarver*


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp



Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: Kränkning
Av: Jessma 2006-09-15 Kl 23:00
huvudinlägg

Kom och tänka på en sak när diskussionen kom om betala eller ej på grönan osv...

Jag är en otroligt envis, tålmodig och ibland FÖR snäll tjej. Jag är smart och allmänbildad, och väldigt hjälpsam och lojal mot mina nära och kära. ALLA som känner mig vet detta, det är detta de tänker när de tänker på mig. DETTA är jag. DETTA är min identitet.

Mitt funktionshinder är INTE jag. Måhända kanske det format mig och min identitet, vad vet jag. Men, jag går inte dagarna i ända och grubblar över mitt funktionshinder.

Jag kan därför inte bli kränkt av att slippa betala, gå före kön osv. Om nu anledningen råkar vara att jag sitter i rullstol, so what?! JAG är fortfarande JAG! Jag sparar pengar, jag slipper frysa. Alla mina icke-funktionshindrade kompisar avundas mig. Och jag håller med dem...

Om nån säger att jag inte bryr mig om mina vänner. DÅ blir jag kränkt.

Redigerat 2006-09-15 23:01

Redigerat 2006-09-15 23:02

Redigerat 2006-09-15 23:03

Redigerat 2006-09-15 23:04

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Kränkning
Av: Errkki 2006-09-16 Kl 11:48
 

Det var bra sagt. Jag försökte formulera det tidigare - men du gjorte det bäst!

Ros


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Kränkning
Av: Moon 2006-09-16 Kl 15:18
 

Men är det inte att jämföra äpplen och päron? Man är ju naturligtvis sitt "jag" sin personlighet och kan bli förolämpad och kränkt av olika orsaker men ....

... att sedan vinna (eller förlora) sjukdomsvinster genom att man t ex sitter i rullstol har inte med varandra att göra.

Jag blir förolämpad om någon tror att jag är lite koko (endast) för att jag sitter i stol likaså om de förutsätter att jag inte kan betala inträde. Denna diskriminering försvinner inte bara för att man blundar för den.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Kränkning
Av: Errkki 2006-09-16 Kl 16:45
 

Moon skrev:
Men är det inte att jämföra äpplen och päron?


Du väljer givetvis vad DU känner dej kränkt av. Jag upplever att jag blir kränkt då min personlighet ifrågasätts (precis som Jessma och Rallyanna verkar tycka). Om någon ger mej fördelar på grund av mitt handikapp rör mej ärligt talat inte i ryggen det minsta.

Moon skrev:
Jag blir förolämpad om någon tror att jag är lite koko (endast) för att jag sitter i stol likaså om de förutsätter att jag inte kan betala inträde.


Jag tror inte att de förutsätter att du inte kan betala. Jag tror att de mest vill vara hyggliga. På Liseberg (för att ta ett uttjatat exempel) kanske dämpa något dåligt samvete för att de inte är möligt att uttnyttja nöjesparken fullt ut pga brist på tillgänglighet. Vill du betala så tror jag inte att någon hindrar dej.

Varför bli arg på en kassör(ska) som gör som gör som han blivit tillsagd? Varför överhuvudtaget bli arg? Ingen vill dej illa!

Jag väljer att lägga min energi på annat.

Redigerat 2006-09-16 16:46


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Kränkning
Av: Moon 2006-09-16 Kl 18:41
 

Errkki skrev:
Du väljer givetvis vad DU känner dej kränkt av. Jag upplever att jag blir kränkt då min personlighet ifrågasätts (precis som Jessma och Rallyanna verkar tycka). Om någon ger mej fördelar på grund av mitt handikapp rör mej ärligt talat inte i ryggen det minsta.


Men är det inte just personligheten som blir "kränkt", "ifrågasatt" om du blir särbehandlad just på grund av ditt funktionshinder?

Sedan behöver man ju inte bli arg på kassörskan - det är ju dumt! Utan diskussionen sker ju några snäpp högre.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Kränkning
Av: Jessma 2006-09-16 Kl 19:05
 

Knappast... min personlighet är ju inte beroende av mitt funktionhinder. Det är samma sak som att säga att personligheten ligger i om du har blå eller bruna ögon. På den nivån ligger mitt förhållande till mitt funktionshinder nämligen.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Kränkning
Av: Moon 2006-09-16 Kl 19:12
 

Jessma skrev:
Knappast... min personlighet är ju inte beroende av mitt funktionhinder. Det är samma sak som att säga att personligheten ligger i om du har blå eller bruna ögon. På den nivån ligger mitt förhållande till mitt funktionshinder nämligen.


Tja, har du bruna ögon och får fördelar just för att det antas att du är invandrad, är det rätt eller fel?

Om vi vänder på det: Hur mycket negativ särbehandling accepterar ni? Nu när positiv särbehandling är OK.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Kränkning
Av: Rallyanna 2006-09-16 Kl 15:58
 

Håller såååååå med dig Jessma!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Kränkning
Av: Becky 2006-09-16 Kl 17:05
 

Jag håller med dig så mycket Jessma!
Jag är inte mitt funktionshinder, därför kopplar jag inte vissa fördelar jag får till just funktionshindret... (face it, massor av andra människor slipper betala på krogen för att de känner vakterna)
Varför är det alltid jag som lyckas fixa in mig och mina på fulla krogar, vip-hörnor och backstageområden?
Kanske har jag en bra argumentationsteknik, kanske är det min attityd, mitt utseende, kanske är det min rullstol...Jag tackar, tar emot, men inte sjutton sitter jag och grubblar över det senare...


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Kränkning
Av: PermoRejser 2006-09-16 Kl 18:29
 

Tack jessma! det finns iallafall några som inte flippar ur. Det var ett stort j*la misstag att över huvudtage ge ett litet erfarenhets tips funktionshindrade emellan (det är ju bland annat tanken med FH.se) för det blev tyvärr ett väldigt rabalder.

PS: ni negativa, räkna inte med svar


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Kränkning
Av: Moon 2006-09-16 Kl 18:38
 

PermoRejser skrev:
Tack jessma! det finns iallafall några som inte flippar ur.
PS: ni negativa, räkna inte med svar


Men Permo, menar du att vi som inte vill bli klappade på huvudet och få den tveksamma förmånen att slippa att betala "flippar ut" och dessutom är "negativa"? oj, jag får ju inte räkna med ett svar ... Blinkande smiley

Jag vill grna ställa frågan till er som håller med Jessma i detta: Var går er gräns? När känner ni er dåligt behandlade gällande olika förmåner som ni erbjuds? Det är OK att gå gratis på Sveriges bästa nöjespark men är det OK att få gratis glass i densamma? Det kam ju också vara en tröst för att ni inte kan använda er av alla attraktioner. Är det OK att få åka Farfarsbilarna gratis? Eller är det OK att ta emot en handfull mynt av en grupp .... glada golfare som tycker att ni kan spela på "Hjulen" nu när ni inte kan åka i Bergbanan?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Kränkning
Av: Becky 2006-09-16 Kl 18:45
 

Moon skrev:
Men Permo, menar du att vi som inte vill bli klappade på huvudet och få den tveksamma förmånen att slippa att betala "flippar ut" och dessutom är "negativa"? oj, jag får ju inte räkna med ett svar ... Blinkande smiley

Jag vill grna ställa frågan till er som håller med Jessma i detta: Var går er gräns? När känner ni er dåligt behandlade gällande olika förmåner som ni erbjuds? Det är OK att gå gratis på Sveriges bästa nöjespark men är det OK att få gratis glass i densamma? Det kam ju också vara en tröst för att ni inte kan använda er av alla attraktioner. Är det OK att få åka Farfarsbilarna gratis? Eller är det OK att ta emot en handfull mynt av en grupp .... glada golfare som tycker att ni kan spela på "Hjulen" nu när ni inte kan åka i Bergbanan?


Jag har inte besökt nån nöjespark senaste åren men får ibland gå in gratis på ex. krogar (oftast för att kassapparaten är på den vanliga entrén som man inte kommer in i), eller lyckas ta mig in på ställen jag inte självklart har tillträde till...Precis som att mina gående kompisar blir glada om de vinkas förbi i kön, kan jag bli glad om jag slipper köa, kan komma in fast stället är fullt etc. Gratis glass, mynt etc har jag aldrig råkat ut för...skulle nog se det som ganska konstigt, säga det, och inte acceptera, eftersom detta är något som verkligen inte händer vanliga människor...


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Kränkning
Av: Jessma 2006-09-16 Kl 19:15
 

Så länge jag kan få förmåner så bryr jag mig faktiskt inte. Speciellt inte när det är företag som tjänar massor med pengar.

Råkade sitta i närheten när en tjej på Seven11 fixade lattemaskinen. Hon gillade inte latte och frågade mig om jag ville smaka att den var ok. Sen fick jag den. Var det för att jag satt i rullstol, eller för att jag var i närheten. Who cares... jag fick en gratis latte.

Klappar en gammal tant mig på huvudet, säger att det är kul att såna som mig kommer ut och vill ge mig en tia för glass... ja, då skulle jag nog tacka nej... Fast... om jag var pank, och väldigt sugen på en glass... what the hell, jag fick iaf tanten att tycka att hon gjorde en god gärning...

Såna som jag förstör, inte sant? Blinkande smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Kränkning
Av: Moon 2006-09-16 Kl 19:27
 

Jessma skrev:
Så länge jag kan få förmåner så bryr jag mig faktiskt inte. Speciellt inte när det är företag som tjänar massor med pengar.

Råkade sitta i närheten när en tjej på Seven11 fixade lattemaskinen. Hon gillade inte latte och frågade mig om jag ville smaka att den var ok. Sen fick jag den. Var det för att jag satt i rullstol, eller för att jag var i närheten. Who cares... jag fick en gratis latte.

Klappar en gammal tant mig på huvudet, säger att det är kul att såna som mig kommer ut och vill ge mig en tia för glass... ja, då skulle jag nog tacka nej... Fast... om jag var pank, och väldigt sugen på en glass... what the hell, jag fick iaf tanten att tycka att hon gjorde en god gärning...

Såna som jag förstör, inte sant? Blinkande smiley


Självklart gör du det. Du förstör för dig själv och du förstör för mig och för alla andra som råkar ut för ovan saker och mår dåligt av det.

Men .... du är ju även Jessma och du får dina fördelar och mår bra av dem. Så vem är jag att neka dig en gratis latte, eller gratis glass? Men som ekonom borde väl du av alla veta att: det finns inga fria luncher!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Kränkning
Av: Becky 2006-09-16 Kl 19:51
 

Moon skrev:
Självklart gör du det. Du förstör för dig själv och du förstör för mig och för alla andra som råkar ut för ovan saker och mår dåligt av det.

Men .... du är ju även Jessma och du får dina fördelar och mår bra av dem. Så vem är jag att neka dig en gratis latte, eller gratis glass? Men som ekonom borde väl du av alla veta att: det finns inga fria luncher!


Men herregud, hur ska man kunna uppskatta vanlig vänlighet om man alltid har en avog inställning till alla människors handlande?
Om jag misstänkliggör alla människor som någonsin gör något utöver det extra för mig, för att favorisera mig pga mitt funktionshinder, hur mår jag då som människa?
Ska jag skälla ut servitrisen och fråga "bjuder restaurangen min familj på efterrätt för att jag sitter i rullstol eller för att vi är trevliga"?
Ska jag skälla ut torghandlaren som bjuder mig på jordgubbar för att favorisera funkisar, när jag vet att han gör så med massor av människor.
Nej. Jag känner mig mer kränkt när någon ryggar bakåt när de ser mig, vänder bort blicken. Då blir jag kränkt.
Men när krogvakterna bär ut rampen på sidoingången, låter mig gå förbi kön och uppriktigt säger välkommen, då upplever jag mer acceptans än kränkning, trots att jag inte betalar en krona i inträde.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Kränkning
Av: Moon 2006-09-16 Kl 20:22
 

Becky skrev:
Men herregud, hur ska man kunna uppskatta vanlig vänlighet om man alltid har en avog inställning till alla människors handlande?
Om jag misstänkliggör alla människor som någonsin gör något utöver det extra för mig, för att favorisera mig pga mitt funktionshinder, hur mår jag då som människa?
Ska jag skälla ut servitrisen och fråga "bjuder restaurangen min familj på efterrätt för att jag sitter i rullstol eller för att vi är trevliga"?
Ska jag skälla ut torghandlaren som bjuder mig på jordgubbar för att favorisera funkisar, när jag vet att han gör så med massor av människor.
Nej. Jag känner mig mer kränkt när någon ryggar bakåt när de ser mig, vänder bort blicken. Då blir jag kränkt.
Men när krogvakterna bär ut rampen på sidoingången, låter mig gå förbi kön och uppriktigt säger välkommen, då upplever jag mer acceptans än kränkning, trots att jag inte betalar en krona i inträde.


Att man inte gillar medlidande behöver verkligen inte betyda att man har en "avog inställning till alla människors handlande?" Eller vem talar om att "skälla ut" folk? Var läser ni ut detta? Frågande smiley

Jag gillar också att "gå gratis" och "få saker" när jag får det för min skull. För att det är jag som är så himla ... charmig att jag får gå i gräddfilen. Det gillar jag och det missunnar jag absolut ingen. Men ....

.... görs det av medlidande, dåligt samvete eller av "godhets skull" då förlorar jag mer än jag vinner.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Kränkning
Av: JoJo 2006-09-17 Kl 23:54
 

Men hur ska man veta att det är "...av medlidande, dåligt samvete eller av "godhets skull"..." eller bara snällhet då??
Ska man behöva fråga var gång nån försöker va snäll; - e du bara snäll nu el är det för att jag sitter i rulle??

Redigerat 2006-09-17 23:56

Redigerat 2006-09-18 00:10


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Kränkning
Av: Munken 2006-09-18 Kl 00:08
 

JoJo skrev:
Men hur ska man veta att det är "...av medlidande, dåligt samvete eller av "godhets skull"..." eller bara snällhet då??
Ska man fråga var gång nån försöker va snäll; - e du bara snäll nu el är det för att jag sitter i rulle??

Redigerat 2006-09-17 23:56


Det känner man. De människor som är vana vi funktionshindrade har oftast en naturlig attityd till funktionshinder och ser oss som vanmliga människor. "Goda människor" vill ta hand om och pysla om oss för DE ska må bra. De ser oss som lägre stående människor utan rätt att bestämma över våra liv. Nu är det dem som styr Sverige fyra år frammåt Ledsen smiley Gråtande smiley Arg smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Kränkning
Av: Jack worm 2007-05-09 Kl 16:58
 

Moon skrev:
Men Permo, menar du att vi som inte vill bli klappade på huvudet och få den tveksamma förmånen att slippa att betala "flippar ut" och dessutom är "negativa"? oj, jag får ju inte räkna med ett svar ... Blinkande smiley

Jag vill grna ställa frågan till er som håller med Jessma i detta: Var går er gräns? När känner ni er dåligt behandlade gällande olika förmåner som ni erbjuds? Det är OK att gå gratis på Sveriges bästa nöjespark men är det OK att få gratis glass i densamma? Det kam ju också vara en tröst för att ni inte kan använda er av alla attraktioner. Är det OK att få åka Farfarsbilarna gratis? Eller är det OK att ta emot en handfull mynt av en grupp .... glada golfare som tycker att ni kan spela på "Hjulen" nu när ni inte kan åka i Bergbanan?


Jag håller med Jessma.

MIN gräns går vid de inte alltför ovanliga fall av okunnighet kring dövas värld. Ifall några av er har missat det så blebv jag synnerligen kränkt av en person
som yttrade sig, något nedlåtande, om att jag bara borde vara glad över att jag "bara blivit av med hörseln"! Call me cuku waku huku, men det var ett synnerligen kränkande "angrepp" på döva. Även om jag har gott om självdistans.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Kränkning
Av: Magnus 2006-09-16 Kl 17:14
 

...för min del handlar detta inte om att jag skulle känna mig "kränkt" utan mer om vilken attityd vissa privata (bl a.) företag har mot fh-gruppen. Det har ju dividerats här på forumet om varför just "vår" grupp skulle få den tveksamma förmånen att gå in gratis. Det finns ett gäng andra grupper i samhället som förmodligen också tycker sig ha detta "behov" och då undrar man lite varför dom inte kommer i fråga? ....detta är ingen stor fråga för mig personligen men diskusionerna här på Fh har ändå väckt en hel del tankar och funderingar ang denna fråga.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Kränkning
Av: KarinSch 2006-09-16 Kl 20:04
 

Jag har heller inte tidigare tänkt så mycket på det här, bara när det hänt, typ Liseberg eller snälla tanten som klappar en på huvudet och undrar om man vill ha en glass. Nu har just det inte hänt på väldigt många år, antingen har snälla tanten blivit fattigpensionär och själv behöver en klapp på huvudet och en glass eller så har jag kommit upp tillräckligt i ålder för att inte längre bli klappad på huvudet.

Att komma in på krogen genom att vara charmig/sexig eller något sådant är faktiskt något helt annorlunda än att bli tittad på med medlidsam blick och sen invinkad för att det är synd om en.

Kanske är det t.om. så att det här är värre för oss som är lite äldre och som varit med under den tid då man faktiskt fick "allmosor" som funktionshindrad. När jag var liten fick man alltid godis och pengar av främmande vuxna, och man fick dem inte för att man var söt eller snäll utan enbart för att det var synd om en.

Vad jag sett så är det inte så längre, så ni yngre har kanske en annan inställning, den här diskussionen handlar väl inte om vad som är rätt eller fel utan om vad var och en tycker och känner.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Kränkning
Av: Becky 2006-09-16 Kl 22:22
 

KarinSch skrev:
Jag har heller inte tidigare tänkt så mycket på det här, bara när det hänt, typ Liseberg eller snälla tanten som klappar en på huvudet och undrar om man vill ha en glass. Nu har just det inte hänt på väldigt många år, antingen har snälla tanten blivit fattigpensionär och själv behöver en klapp på huvudet och en glass eller så har jag kommit upp tillräckligt i ålder för att inte längre bli klappad på huvudet.

Att komma in på krogen genom att vara charmig/sexig eller något sådant är faktiskt något helt annorlunda än att bli tittad på med medlidsam blick och sen invinkad för att det är synd om en.

Kanske är det t.om. så att det här är värre för oss som är lite äldre och som varit med under den tid då man faktiskt fick "allmosor" som funktionshindrad. När jag var liten fick man alltid godis och pengar av främmande vuxna, och man fick dem inte för att man var söt eller snäll utan enbart för att det var synd om en.

Vad jag sett så är det inte så längre, så ni yngre har kanske en annan inställning, den här diskussionen handlar väl inte om vad som är rätt eller fel utan om vad var och en tycker och känner.


Jag tror du har en mkt bra poäng Karin (som vanligt Jätteglad smiley), idag tror jag allmosor är väldigt ovanligt...Man möter inte heller så mkt folk som klappar en på huvudet. Tycka synd om mentaliteten är nog ganska obefintlig bland normalt folk, dessa människor stöter jag bara på när jag söker nya assistenter eller besöker sjukvårdsinrättningar (av nån konstig anledning).
Vi som är lite yngre kanske har en annan inställning till själva betalningsprylen eftersom vi vuxit upp med andra attityder fr omgivningen. Det är nog oftare jag känner att jag är krånglig när jag vill ta mig in nånstans, än att folk tycker synd om mig. Därför tror jag att vi yngre kopplar ihop "att slippa betala" med bristande tillgänglighet snarare än "tycka synd om."


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Kränkning
Av: Miffo 2007-01-13 Kl 20:53
 

hmmm för två år sen så fick jag ett läppstift på åhlens när jag köpte en perfum,
vi har så många o det passar dina ögon så bra sa expediten. eftersom jag då inte satt i rullstol kan man undra om det var för mina ståtliga 180 cm, att tantn var lite hot på mej eller tänk om hon trodde jag förbrukat alla mina pengar på en dyr perfum???

jag tog det som omtanke och att de hade en skål med läppstift som vissa fick av, de innan mig fick inget...
jag blev glad o taxsam...

nyligen fick jag gå in gratis på hundmässan. för du kommer inte kunna komma åt överrallt. särbehandlad ja självklart, de visste sina begränsningar i lokalen och jag inser mina med rullen..

Jag ger mig attan på att någon med rulle gjort dom medvetna på att det inte går att ta sig fram där ordentligt med rulle, tror nästan att denne kände sig väldigt särbehandlad som betalade fullt pris...
men vad vet jag...


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Kränkning
Av: Lena K 2007-01-15 Kl 01:56
 

Jag har inga problem att få slinka in gratis på tex en nöjespark eller dylikt. Jag kan ju inte tillgodo se mig på samma sätt nu som före min skada. Det finns dock ett problem. Betalar man inte så kan man inte heller ställa samma krav på tillgängligheten. Jag betalar hellre om jag bara kan få valuta för pengarna.

Annars ifråga sätter inte jag om jag blir bjuden på en drink eller vad det kan vara om jag är ute. Jag blev bjuden före skadan också, tror det beror på min enorma charm Jätteglad smiley Blinkande smiley då blir jag inte kränkt utan smikrad.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Kränkning
Av: Läderjackan 2007-01-16 Kl 00:43
 

ja ha då ska man svara på detta

jag håller med jessma erkki oalla er andra om att blir personligheten kränkt...då jävlar

om man då tar gröna lund har ja ju redan sagt min åsikt i krönikan i somras, och precis som erkki sa så kan d va så att de tycker att vi inte kan utnytta alla attraktioner och ser detta som en slags förlikning. DETTA förstår jag. å håller med!!!!!!!!
D.v.s om jag inte kan åka någonting ska jag inte heller behöva betala


SEN ATT JAG SOM FATTIG FÖRÄLDER INTE HAFT RÅD ANNARS ÄR VÄL ENLIGT ER, INGEN URSÄKT ...suck

istället kommer utanföskapet. - detta som en ännu större kalldusch - att man in kan delta
eftersom det inte är anpassat. eller att allt ska gå så jäkla fort, så vi tar plats, tar tid, är i vägen , kräver mer service..... you name it. Detta äfr en större kränkning

att dina polare Jessma, har varit avundsjuka ser jag
istället , att oki bra då får de veta hur det känns att inte få en favör. vilket vi nästan alldrg får, med speciallösningar hit, och dåliga handikapp platser hit..

Redigerat 2007-01-16 00:44

Redigerat 2007-01-17 02:58


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp



Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: Känner mig otillräcklig
Av: Idjeli 2006-09-02 Kl 12:49
huvudinlägg

Jag vet inte riktigt var detta inlägget hör hemma, men det borde vara här under "Identitet".
Under större delen av mitt liv har jag brottats med ett dåligt samvete för att jag inte kan "hjälpa till" med olika saker. Jag är i den sitsen att jag inte kan använda mina armar eller ben och har i stort sett lärt mig acceptera det, men ibland gråter jag inombords för det är så mycket jag vill, men inte kan göra.
Om en vas är på väg att ramla i golvet kan jag inte kasta mig fram och försöka fånga den, utan istället tvingas jag se den falla i tusen bitar (om ingen annan är snabbt framme).
Min mamma har alltid varit en hårt arbetande kvinna, pappa "såg" aldrig vad som behövdes göras för att underlätta hennes vardag (t ex ta disken för en gångs skull) och jag såg hur hon slet dagarna i ända med städning, matlagning, disk och ta hand om oss barn. Hon var så trött att hon höll på att kräkas och ofta låg hon i migrän och jag...jag ville så gärna hjälpa henne, men kunde inte. Det kändes så hjärtskärande att inte kunna ge henne en hjälpande hand = dåligt samvete. Vi pratade/pratar ofta om detta jag och mamma och hon säger alltid "ha inte dåligt samvete Jennie, jag vet att du hade hjälpt till om du hade kunnat". Men det hjälper inte, jag känner mig ändå otillräcklig.
Jag lever idag med en underbar man som även han är medveten om att jag vill hjälpa till med många saker, men inte kan. Om jag hade kunnat hade jag hållit igång 20h/dygn här i vårt nybyggda hus och målat fasaden, anlagt trädgård m.m. Har bekanta som hjälper till så ofta de kan och assistenterna gör ju en del, men jag känner en sån jävla frustration över att hjärnan vill så mycket, men kroppen kan inte!! Någon mer som känner frustration över att känna sig otillräcklig???

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Känner mig otillräcklig
Av: Ninnie 2006-09-02 Kl 13:05
 

Det skulle lika gärna ha kunnat vara mina ord...

Mina assistenter är införstådda med att jag är en oerhört energisk (och hjälpsam) person och de gör allt de kan för att underlätta för mig. De skulle aldrig ifrågasätta att jag vill åka hem till mamma eller en vän och avlasta.

Senaste exemplet är en vän som skulle flytta och berättade att hon hade panik för att hon inte hann packa allt.
Oki, jag kommer ner imorgon och packar ditt kök, sa jag.
Jag har noll fysisk förmåga att hjälpa till i ett sånt läge, men assistenten fick vara mina armar. Även om jag inte praktiskt utför det själv så ger det mig en tillfredställelse att faktiskt få vara den jag är. Inuti!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Känner mig otillräcklig
Av: Idjeli 2006-09-02 Kl 13:31
 

Du skulle bara veta vilken helvetisk sommar vi haft... Under husets byggtid skulle vi börja måla fasaden. Jag sa till mina fyra assistenter att detta är något jag vill hjälpa till med. Självklart i deras egen takt och att de fick avbryta när de ville för att pausa, äta, gå på toa etc. Två av fyra sa "naturligtvis Jennie, vi gör ju det som du skulle gjort om du kunnat". De målade i sin egen takt och vi småpratade och skojade och jag kände att jag hjälpte till. Fine.
Två av fyra sa "det ingår inte i vårt jobb, vi har pratat med facket och vi är inga målare, vi är assistenter".
Så istället för att prata direkt med mig, springer de till facket!
Följden blev att två assistenter hjälpte mig att måla, en assistent hjälpte motvilligt till lite grann och en assistent vägrade helt. Vi hade möte tillsammans med mitt ass.bolag som informerade de om vad assistans innebär, att de är mina armar och ben. Ingen hade något att tillägga och allt var frid och fröjd ett tag (bortsett från att den fjärde assistenten alltid slingrade sig så hon "slapp" måla).
En dag sa jag till henne att vi skulle åka ut till huset och börja städa av kaklet på toaletterna eftersom det närmade sig inflyttning. Då säger människan "du vet väl om att facket inte tillåter oss att städa ditt hus så länge du bor här i lägenheten". Jag blev rosenrasande!!
Jag sa upp henne och en månad senare hade hon ordnat ett fackligt möte pga att hon blivit uppsagd på "felaktiga grunder".
Fatta vilken jävla sommar... Och där står min man och målar för brinnande livet (han var så slut att han var nära att svimma ibland) och hon och jag sitter bredvid och gör ingenting och jag känner hans irritation och min egen irritation och jag ville men kunde inte hjälpa till. Har aldrig känt mig så knäckt förut...

Du som vet allt Blinkande smiley... Hur mycket och vad får/ska en ass hjälpa till med? Vad kan jag begära utan att de blir "mina pigor" som facket uttryckte det?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Känner mig otillräcklig
Av: _Anna_ Elisabeth 2006-09-02 Kl 13:45
 

Idjeli skrev:
Då säger människan "du vet väl om att facket inte tillåter oss att städa ditt hus så länge du bor här i lägenheten". Jag blev rosenrasande!!
Jag sa upp henne och en månad senare hade hon ordnat ett fackligt möte pga att hon blivit uppsagd på "felaktiga grunder".

Helt otroligt... På tal om felaktiga grunder så sökte hon ju jobbet med felaktig inställning!! Arg smiley


När det gäller din frustration över att vilja men inte kunna så kan jag bara säja att jag känner så väl igen mig! Har dock inte klokt att säga mer än att tvinga bort dessa tankar, för annars blir man galen av frustration... Ledsen smiley

// A E


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Känner mig otillräcklig
Av: Ninnie 2006-09-02 Kl 13:45
 

Idjeli skrev:
Du som vet allt Blinkande smiley... Hur mycket och vad får/ska en ass hjälpa till med? Vad kan jag begära utan att de blir "mina pigor" som facket uttryckte det?


*skrattar* Kaaaaarin??? Vi har ju vår eminenta panelmedlem KarinSch här!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Känner mig otillräcklig
Av: KarinSch 2006-09-02 Kl 17:05
 

Jag är här (vink vink)
Liksom alla andra så känner jag igen mig i de känslorna, tror nog att de flesta med något funktionshinder gör det. Tyvärr så tror ju facket att PA är samma sak som hemtjänst och de fattar oftast inte vad som är poängen med assistans.
Jag tror inte att det finns några fall som tagits till domstol om vad som gäller helt praktiskt. För mig är det självklart att hjälpa folk att flytta, renovera vårt hus, ta hand om mitt barnbarn, men aldrig mer än vad jag själv skulle kunna tänka mig att göra. T.ex. eftersom jag är kvinna och rätt liten skulle jag aldrig som icke funktionshindrad ge mig in på att bära ner soffer för trappor, så det behöver inte heller mina assistenter göra, däremot allt som jag skulle gjort och som jag vet hur man utför, det ingår. Tyvärr måste man nog vara otroligt noga med att förklara det från början, hur man lever och vad man gör i sitt liv.
Men jag hade också utan tvekan sagt upp den här människan och tagit striden med facket för börjar vi ge efter på sådana saker så sitter vi snart med hemtjänst igen.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Känner mig otillräcklig
Av: Vejron 2006-09-03 Kl 16:03
 

Ser man bara till att allt är arbetsmiljömässigt korrekt så att assistenterna inte skadar sig när de utför sina arbetsuppgifter, så ska de göra vad du skulle ha gjort om du hade haft de fysiska förutsättningarna. Som många andra här redan har sagt så är det viktigt att vara tydlig redan vid anställningstillfället, men jag själv har märkt att man kan ju inte täcka ALLA baser och ta upp precis allt som kan komma att hända i ens liv. Så har inte vi med assistans det och så har ingen annan det heller!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Känner mig otillräcklig
Av: Anonym[1] 2007-01-16 Kl 21:13
 

Jag som själv är fackligt aktiv, och mamma till en funktionshindrad son, tycker att många inom mitt förbund - Kommunal- har en väldigt ensidig bild av personlig assistans. Det kan nog bero på att man fokuserar på det som är dåligt för assistenterna, vi ska väl inte förneka att det finns dåliga arb givare precis som det finns dåliga assistenter men PA är ju till för brukaren! Jag förstår att du tyckte det var ojust att gå bakom ryggen på dig, det hade varit bättre att prata med dig innan man går vidare till facket.
När det gäller vad man får och inte får göra som PA är det en öppen fråga om du inte specificerat arbetsuppgifterna i anst avtalet. Det heter ju att "arbetsgivaren leder och fördelar arbetet". Inom rimliga gränser förstås. Att som PA göra det som brukaren skulle gjort är en mycket bra arbetsbeskrivning tycker jag, mycket bättre än "att vara armar och ben".
Jag skriver anonymt för att inte bli anklagad för att vara arbetsgivarvänlig Blinkande smiley

Redigerat 2007-01-16 21:14


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Känner mig otillräcklig
Av: Kjell 2007-02-24 Kl 10:00
 

Idjeli skrev:
Du skulle bara veta vilken helvetisk sommar vi haft... Under husets byggtid skulle vi börja måla fasaden. Jag sa till mina fyra assistenter att detta är något jag vill hjälpa till med. Självklart i deras egen takt och att de fick avbryta när de ville för att pausa, äta, gå på toa etc. Två av fyra sa "naturligtvis Jennie, vi gör ju det som du skulle gjort om du kunnat". De målade i sin egen takt och vi småpratade och skojade och jag kände att jag hjälpte till. Fine.
Två av fyra sa "det ingår inte i vårt jobb, vi har pratat med facket och vi är inga målare, vi är assistenter".
Så istället för att prata direkt med mig, springer de till facket!
Följden blev att två assistenter hjälpte mig att måla, en assistent hjälpte motvilligt till lite grann och en assistent vägrade helt. Vi hade möte tillsammans med mitt ass.bolag som informerade de om vad assistans innebär, att de är mina armar och ben. Ingen hade något att tillägga och allt var frid och fröjd ett tag (bortsett från att den fjärde assistenten alltid slingrade sig så hon "slapp" måla).
En dag sa jag till henne att vi skulle åka ut till huset och börja städa av kaklet på toaletterna eftersom det närmade sig inflyttning. Då säger människan "du vet väl om att facket inte tillåter oss att städa ditt hus så länge du bor här i lägenheten". Jag blev rosenrasande!!
Jag sa upp henne och en månad senare hade hon ordnat ett fackligt möte pga att hon blivit uppsagd på "felaktiga grunder".
Fatta vilken jävla sommar... Och där står min man och målar för brinnande livet (han var så slut att han var nära att svimma ibland) och hon och jag sitter bredvid och gör ingenting och jag känner hans irritation och min egen irritation och jag ville men kunde inte hjälpa till. Har aldrig känt mig så knäckt förut...

Du som vet allt Blinkande smiley... Hur mycket och vad får/ska en ass hjälpa till med? Vad kan jag begära utan att de blir "mina pigor" som facket uttryckte det?


Jag förstår att du tycker sommaren varit ett h.....e. Om jag varit din PA skulle jag gjort det du bett mig göra. Så anser jag en PA ska vara. Så har jag alltid gjort med början som boendeassistent, vårdbiträde och PA, annars är man ju inte personens armar och ben som det så vackert heter. Stå på dig!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Känner mig otillräcklig
Av: Kjell 2007-02-24 Kl 09:51
 

Ninnie skrev:
Det skulle lika gärna ha kunnat vara mina ord...

Mina assistenter är införstådda med att jag är en oerhört energisk (och hjälpsam) person och de gör allt de kan för att underlätta för mig. De skulle aldrig ifrågasätta att jag vill åka hem till mamma eller en vän och avlasta.

Senaste exemplet är en vän som skulle flytta och berättade att hon hade panik för att hon inte hann packa allt.
Oki, jag kommer ner imorgon och packar ditt kök, sa jag.
Jag har noll fysisk förmåga att hjälpa till i ett sånt läge, men assistenten fick vara mina armar. Även om jag inte praktiskt utför det själv så ger det mig en tillfredställelse att faktiskt få vara den jag är. Inuti!


Jättefint Ninni! Så tycker jag att man ska använda sina PA. Först då blir man den man i verkligheten är.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Känner mig otillräcklig
Av: Morena 2006-09-02 Kl 13:56
 

Idjeli skrev:
Jag vet inte riktigt var detta inlägget hör hemma, men det borde vara här under "Identitet".
Under större delen av mitt liv har jag brottats med ett dåligt samvete för att jag inte kan "hjälpa till" med olika saker. Jag är i den sitsen att jag inte kan använda mina armar eller ben och har i stort sett lärt mig acceptera det, men ibland gråter jag inombords för det är så mycket jag vill, men inte kan göra.
Om en vas är på väg att ramla i golvet kan jag inte kasta mig fram och försöka fånga den, utan istället tvingas jag se den falla i tusen bitar (om ingen annan är snabbt framme).
Min mamma har alltid varit en hårt arbetande kvinna, pappa "såg" aldrig vad som behövdes göras för att underlätta hennes vardag (t ex ta disken för en gångs skull) och jag såg hur hon slet dagarna i ända med städning, matlagning, disk och ta hand om oss barn. Hon var så trött att hon höll på att kräkas och ofta låg hon i migrän och jag...jag ville så gärna hjälpa henne, men kunde inte. Det kändes så hjärtskärande att inte kunna ge henne en hjälpande hand = dåligt samvete. Vi pratade/pratar ofta om detta jag och mamma och hon säger alltid "ha inte dåligt samvete Jennie, jag vet att du hade hjälpt till om du hade kunnat". Men det hjälper inte, jag känner mig ändå otillräcklig.
Jag lever idag med en underbar man som även han är medveten om att jag vill hjälpa till med många saker, men inte kan. Om jag hade kunnat hade jag hållit igång 20h/dygn här i vårt nybyggda hus och målat fasaden, anlagt trädgård m.m. Har bekanta som hjälper till så ofta de kan och assistenterna gör ju en del, men jag känner en sån jävla frustration över att hjärnan vill så mycket, men kroppen kan inte!! Någon mer som känner frustration över att känna sig otillräcklig???


Allt det du skriver stämmer in på hur jag känner mig i de flesta lägen, allt förutom att jag varken har man eller villa. Jag har lärt mig att leva med min frustration över att inte kunna hjälpa till där det behövs men ibland så pluppar dom känslorna upp ändå, man är ju bara människa trots allt.

Mona


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Känner mig otillräcklig
Av: Sunshine 2006-09-02 Kl 14:09
 

Morena skrev:
Allt det du skriver stämmer in på hur jag känner mig i de flesta lägen, allt förutom att jag varken har man eller villa. Jag har lärt mig att leva med min frustration över att inte kunna hjälpa till där det behövs men ibland så pluppar dom känslorna upp ändå, man är ju bara människa trots allt.

Mona


Tur att ni inte är syskon med min syster, hon skall alltid påpeka hur jobbigt det är att jobba med sånna som mej/oss. Jag blir så glad när hon säger. Du måste förstå att det är jätte strängt Arg smiley

Redigerat 2006-09-02 14:09


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Känner mig otillräcklig
Av: Moon 2006-09-02 Kl 17:53
 

Självklart känner även jag igen mig men .... jag är en bekväm person nu och hade troligen varit en bekväm person om jag inte råkat ut för min skada. Så, man kanske överskattar hur man skulle levt sitt liv utan funktionshinder (lite tröst iallafall).

Så tråkigt att du råkade ut för en så obehaglig assistent. Jag hade nog löst det med att hon fått följa med hem till lägenheten och ..... skurat toan, rensat avlopp, målat lite där ....... Hon hade mao fått äta upp sitt val.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Känner mig otillräcklig
Av: Idjeli 2006-09-02 Kl 19:02
 

Tack till er som (hittills) svarat på mitt inlägg. Känns i alla fall otroligt skönt att veta att jag inte är ensam om dessa tankar/känslor. Det är bara så jobbigt att bära de ibland...
Jag skulle vilja veta om det står någonstans vad som faktiskt ingår i assistans? Har försökt läsa lagar och regler, men det känns luddigt. Skulle vara bra att ha någonting att luta sig mot när någon "krånglar".
Sen skulle jag väldigt gärna vilja gå någon utbildning i detta, vill inte ta hand om min assistans helt själv + att jag trivs med det ass.bolag jag har, men lite vägledning typ. Vet att STIL t ex har sådana utbildningar, men då måste man väl vara medlem i STIL?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Känner mig otillräcklig
Av: Jessma 2006-09-02 Kl 19:23
 

Precis som alla andra känner jag igen mig så otroligt väl. Jag är en person som verkligen bryr mig om mina nära och kära, och det gör så otroligt ont i mig när jag inte kan hjälpa till. Och frustrationen av att inte kunna göra saker ens åt mig själv, helt själv. Jag är så in i bomben envis att jag troligen fixat klart i min lägenhet nu, även tunga och svåra saker. Men... mina assistenter är inte lika händiga/logiskt tänkande som jag (tror jag skulle ha varit). Så vad gör man...

Kan INTE rekommendera STILs utbildningar. De gav mig nada. Underbara Ninnie gav mig så mkt mer, när jag använde mig av BOSSE.

Att vara tydlig från början är A och O.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Känner mig otillräcklig
Av: Vejron 2006-09-02 Kl 20:18
 

Jessma skrev:
Precis som alla andra känner jag igen mig så otroligt väl. Jag är en person som verkligen bryr mig om mina nära och kära, och det gör så otroligt ont i mig när jag inte kan hjälpa till. Och frustrationen av att inte kunna göra saker ens åt mig själv, helt själv. Jag är så in i bomben envis att jag troligen fixat klart i min lägenhet nu, även tunga och svåra saker. Men... mina assistenter är inte lika händiga/logiskt tänkande som jag (tror jag skulle ha varit). Så vad gör man...

Kan INTE rekommendera STILs utbildningar. De gav mig nada. Underbara Ninnie gav mig så mkt mer, när jag använde mig av BOSSE.

Att vara tydlig från början är A och O.


Jag håller inte alls med Jessma om att STILs utbildningar inte ger nåt! De ger massor av nyttig och bra kunskap! Det gör säkert Ninnie och BOSSE också men det är ABSOLUT inget fel på STIL"s arbetsledarutbildningar.
Du har dock rätt, Jennie, att man måste vara medlem i STIL för att gå just deras utbildning(ar)


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Känner mig otillräcklig
Av: Fluff 2006-09-02 Kl 20:25
 

Och även jag känner igen mig så väl... Speciellt när jag är i vår familjs sommarstuga. Det är alltid något som ska göras å fixas och oftast är det saker jag inte kan/ orkar göra. Eftersom jag inte har så mycket assistans och ingen assistent när jag är där så kan jag inte heller på det viset hjälpa till eller bli av med otillräckligheten.

Men tänker på de här assistenterna som säger att det inte är deras jobb. Jag tror också det är viktigt att från början ha det väldigt klart för dom vad arbetet som assistent innebär och kan innebära. Och kommunikation. Hela tiden. Om hur arbetet funkar. Men inte minst att ha kontakt med andra arbetsledare för att bli säkrare i sin roll som ledare och även för att få kraft att stå på sig som i sådana situationer där det uppstår tveksamheter/ osäkerheter.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Känner mig otillräcklig
Av: Ninnie 2006-09-02 Kl 20:51
 

För mig gav STIL:s utbildning absolut ingenting heller... Inget jag inte redan visste, så att säga.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Känner mig otillräcklig
Av: Vejron 2006-09-02 Kl 21:12
 

Ninnie skrev:
För mig gav STIL:s utbildning absolut ingenting heller... Inget jag inte redan visste, så att säga.


Det beror ju helt på vilka förkunskaper man har i ämnet eller hur?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Känner mig otillräcklig
Av: Ninnie 2006-09-02 Kl 21:59
 

Absolut, men då visste jag inget... Det var en vecka efter att jag beviljades assistans. Men visst, finns säkerligen folk som gillar arbetsledarutbildningen på STIL.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Känner mig otillräcklig
Av: Jessma 2006-09-02 Kl 22:23
 

Ninnie skrev:
Absolut, men då visste jag inget... Det var en vecka efter att jag beviljades assistans. Men visst, finns säkerligen folk som gillar arbetsledarutbildningen på STIL.


Samma här... liksom "om din assistent är gräsallergiker, sätt inte denne på att klippa gräset"... öh... så dum är inte jag...


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Känner mig otillräcklig
Av: KarinSch 2006-09-03 Kl 11:38
 

Nu har jag ju inte gått STILs utbildning, men vår på HIL ändras från varje år. Vi själva lär oss ju av egna misstag och av det vi fått uppleva under året som gått från våra medlemmar.
Jag som håller i det hela är aktiv här och lär mig av er vad som bör ingå. Tror att det är viktigt att se förändringarna i samhället för att hålla kurserna up to date.
Ang den allergiske assistenten skulle jag nog hellre säga -Anställ inte en gräsallergiker om du har trädgård för det inskränker dina möjligheter att klippa gräset när du vill och även att vistas ute i parker och annat.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Känner mig otillräcklig
Av: Jessma 2006-09-03 Kl 14:16
 

Enligt vad jag har hört verkar både HIL och GIL bättre på detta med kurser etc. Så det är ingen kritik till alla kooperativ som arbetar utifrån IL. Detta är min personliga kritik till STIL (som jag dessvärre vet att det är fler som delar). STILs kurser kanske utvecklas också, vad vet jag... man gick en kurs på 4x3 timmar och det var allt... ingen uppföljning under åren...


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Känner mig otillräcklig
Av: Vejron 2006-09-03 Kl 14:19
 

KarinSch skrev:
Nu har jag ju inte gått STILs utbildning, men vår på HIL ändras från varje år. Vi själva lär oss ju av egna misstag och av det vi fått uppleva under året som gått från våra medlemmar.


Jag har inte varit med i STIL sen starten men jag vet att den utbildningen som de har inte heller är statisk utan ändras och förbättras ständigt så det är orättvist att döma ut den om det var flera år sen man gick den, men visst, alla har ju rätt till sin egen åsikt.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Känner mig otillräcklig
Av: Jessma 2006-09-03 Kl 15:16
 

Men varför då inte se till att ALLA AL får gå på vidareutbildningar varje år? Om den nu ständigt utvecklas... fast nu är vi borta från ämnet, som jag fö tycker är väldigt viktigt att diskutera.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Känner mig otillräcklig
Av: Lise 2006-09-04 Kl 11:05
 

Hej!

Jag instämmer med Ninnie! Det kunde också ha varit mina egna ord! Jag har aldrig lyckats acceptera mitt funktionshinder, hur mycket jag än försöker. Det är så fruktansvärt frustrerande att behöva känna sig till last, och att inte alltid kunna göra saker när man själv vill. Dessutom har jag alltid skuldkänslor för att jag tycker att familjen får lida. Mindre inkomster från mig som inte längre kan jobba så mycket, vilket påverkar tillvaron för alla och dessutom mer och mer saker vi inte kan göra tillsammans pga mig. Vi har också villa med saker som behöver göras, så jag förstår precis! Tror dock som många andra här skriver att detta får man nog lära sig att leva med.
Själv fick jag nog en insikt när jag läste ditt inlägg och det var att det kanske börjar bli dags att överväga att söka hjälp utifrån nu via assistans. Tack för ett superbra inlägg!
Varma hälsningar Lise


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Känner mig otillräcklig
Av: Becky 2006-09-04 Kl 12:29
 

Lise skrev:
Hej!

Jag instämmer med Ninnie! Det kunde också ha varit mina egna ord! Jag har aldrig lyckats acceptera mitt funktionshinder, hur mycket jag än försöker. Det är så fruktansvärt frustrerande att behöva känna sig till last, och att inte alltid kunna göra saker när man själv vill. Dessutom har jag alltid skuldkänslor för att jag tycker att familjen får lida. Mindre inkomster från mig som inte längre kan jobba så mycket, vilket påverkar tillvaron för alla och dessutom mer och mer saker vi inte kan göra tillsammans pga mig. Vi har också villa med saker som behöver göras, så jag förstår precis! Tror dock som många andra här skriver att detta får man nog lära sig att leva med.
Själv fick jag nog en insikt när jag läste ditt inlägg och det var att det kanske börjar bli dags att överväga att söka hjälp utifrån nu via assistans. Tack för ett superbra inlägg!
Varma hälsningar Lise


När du väl börjar ansöka om assistans finns det många saker att tänka på när man formulerar sig för handläggare, de har nämligen en tendens att missförstå, men här är vi många som kan hjälpa till Jätteglad smiley Lotteriet om assistans är nämligen så att den som har tänkt mest före, är mest envis och retorisk, får också det man faktiskt behöver.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Känner mig otillräcklig
Av: Lise 2006-09-04 Kl 12:36
 

Tack snälla! Tar gärna emot all hjälp som går att få! Håller precis på att ordna med min mammas assistans och har förstått att det finns en hel del fallgropar!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Känner mig otillräcklig
Av: PermoRejser 2006-09-06 Kl 14:06
 

Lise skrev:
Tack snälla! Tar gärna emot all hjälp som går att få! Håller precis på att ordna med min mammas assistans och har förstått att det finns en hel del fallgropar!


Du och din mamma kan prata med LASSE brukastöd i Göteborg http://www.lassekoop.se/

Och man måste nästan övrdriva lite i ansökan annars fattar FK inte


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Känner mig otillräcklig
Av: Lilleman 2007-01-12 Kl 17:34
 

Idjeli skrev:
Jag vet inte riktigt var detta inlägget hör hemma, men det borde vara här under "Identitet".
Under större delen av mitt liv har jag brottats med ett dåligt samvete för att jag inte kan "hjälpa till" med olika saker. Jag är i den sitsen att jag inte kan använda mina armar eller ben och har i stort sett lärt mig acceptera det, men ibland gråter jag inombords för det är så mycket jag vill, men inte kan göra.
Om en vas är på väg att ramla i golvet kan jag inte kasta mig fram och försöka fånga den, utan istället tvingas jag se den falla i tusen bitar (om ingen annan är snabbt framme).
Min mamma har alltid varit en hårt arbetande kvinna, pappa "såg" aldrig vad som behövdes göras för att underlätta hennes vardag (t ex ta disken för en gångs skull) och jag såg hur hon slet dagarna i ända med städning, matlagning, disk och ta hand om oss barn. Hon var så trött att hon höll på att kräkas och ofta låg hon i migrän och jag...jag ville så gärna hjälpa henne, men kunde inte. Det kändes så hjärtskärande att inte kunna ge henne en hjälpande hand = dåligt samvete. Vi pratade/pratar ofta om detta jag och mamma och hon säger alltid "ha inte dåligt samvete Jennie, jag vet att du hade hjälpt till om du hade kunnat". Men det hjälper inte, jag känner mig ändå otillräcklig.
Jag lever idag med en underbar man som även han är medveten om att jag vill hjälpa till med många saker, men inte kan. Om jag hade kunnat hade jag hållit igång 20h/dygn här i vårt nybyggda hus och målat fasaden, anlagt trädgård m.m. Har bekanta som hjälper till så ofta de kan och assistenterna gör ju en del, men jag känner en sån jävla frustration över att hjärnan vill så mycket, men kroppen kan inte!! Någon mer som känner frustration över att känna sig otillräcklig???


Ja, absolut. Därför har jag valt bort förhållanden. Det är kanske inte helt och hållet upp till mig egentligen men jag har t.o.m tackat nej till inviter på grund av att jag känner mig otillräcklig. Det är en så dålig känsla hos mig att jag hellre är utan kärlek. Jag kanske inte är jättelycklig men jag är iaf lyckligare nu än när jag har ett förhållande. Man slipper det här mned att "jag gör det för det går snabbare" eller "jag har redan gjort det när jag ändå..." .
Av samma anledning tänker jag troligtvis inte skaffa barn heller. Det kommer bli hon som får göra det mesta ändå och då kommer jag inte känna att jag har så stor del i deras liv.

Jag är ingen romantisk person och jag tror inte speciellt mycket på den "fina" kärleken. Jag kan förstå att det är fint att känna men jag tror ändå inte på den. Det är som jultomten. En dag kommer man ändå att upptäcka att han inte är på riktigt. Kärleken anser jag dessutom är väldigt oärlig eftersom jag känner att den handlar mer om fysisk attraktion. Förhållande tror jag mer handlar om att det är bekvämt och tryggt.

Jag inser att jag inte lär få några flickvänner med detta inlägg men här är iaf en åsikt från mig. Jag känner mig otillräcklig men har löst problemet genom att ge fan i kärleken.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp



Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: dölja
Av: Knasse 2006-08-03 Kl 17:12
huvudinlägg

funderar på varför jag oftast försöker dölja mitt handledsbandage/ortos. ska jag gå ut t.ex. så tar jag nästan alltid en långärmad tröja som räcker så man inte ser bandaget lika bra. som om jag skäms över att jag behöver det. trodde i början att jag skulle bli van att folk frågade vad jag gjort också. men är detsamma nästan efter typ 3 år. vet ju att bandaget är "en del" av mig numera men ändå försöker jag dölja handikappet. varför kan det vara så? någon som känner igen sig?

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: dölja
Av: Helna 2006-08-04 Kl 03:51
 

Knasse skrev:
funderar på varför jag oftast försöker dölja mitt handledsbandage/ortos. ska jag gå ut t.ex. så tar jag nästan alltid en långärmad tröja som räcker så man inte ser bandaget lika bra. som om jag skäms över att jag behöver det. trodde i början att jag skulle bli van att folk frågade vad jag gjort också. men är detsamma nästan efter typ 3 år. vet ju att bandaget är "en del" av mig numera men ändå försöker jag dölja handikappet. varför kan det vara så? någon som känner igen sig?


Acceptans tar tid, jag kan känna igen detta från mina unga år! Det är dessutom svårare med acceptansen när man får ett funktionshinder i senare skede i livet därför att då har man hunnit vänja sig vid att livet och folk är på ett visst sätt Glad smiley

Redigerat 2006-08-04 03:51


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: dölja
Av: Knasse 2006-08-04 Kl 11:42
 

ja precis. tänkte att jag skulle acceptera och inte bry mig efter ett tag. men har knappt blivit någon skillnad. kanske för att jag försöker dölja det på något vis hela tiden. vet inte om det skulle bli bättre om jag kunde strunta i det och gå med kortärmad osv om det skulle gå snabbare då om ja "visade upp". men vet att folk bara vill vara snälla om de frågar om jag vill ha hjälp. men jag tar det nog som om dom tycker synd om mig pga funktionshindret.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: dölja
Av: Pee-jay 2006-08-04 Kl 19:05
 

om man t.ex. tar en sådan person som jag som helst plötsligt hamnar i rullstol vid 26 års ålder. då tar det X antal år innan man har accepterat sin nuvarande situation.. vissa gör det aldrig..


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: dölja
Av: Lilleman 2006-08-05 Kl 07:48
 

Knasse skrev:
funderar på varför jag oftast försöker dölja mitt handledsbandage/ortos. ska jag gå ut t.ex. så tar jag nästan alltid en långärmad tröja som räcker så man inte ser bandaget lika bra. som om jag skäms över att jag behöver det. trodde i början att jag skulle bli van att folk frågade vad jag gjort också. men är detsamma nästan efter typ 3 år. vet ju att bandaget är "en del" av mig numera men ändå försöker jag dölja handikappet. varför kan det vara så? någon som känner igen sig?


Ja, jag har ryggmärgsbråck men kan gå. Jag har fobi för att gå eftersom jag går konstigt. Jag har accepterat mitt funktionshinder fullt ut och är annars en frisk och stark person. Men jag går inte i folksamlingar och jag känner mig verkligen handikappad när jag gör det. När jag sitter i rullstol känner jag mig inte alls handikappad. Jag vet inte varför det är såhär. Jag har ju blivit retad och mobbad men jag tror inte att det satt sig så hårt att detta skulle vara orsaken. Jag har bara själv ansett att det ser dumt ut och att jag ser mer handikappad ut när jag går.

Men sen är det ju jobbigt och svårare också. Rullstolen är förstås enklare. Men det finns situationer där det är bra om man kan gå lite. Men varje gång jag går känner jag mig dum. Jag borde ha vant mig av vid detta efter 26 år men det går inte. Det har t.o.m funnits stunder då jag önskade att jag var dubbelamputerad. Folk som känner mig tror nog inte att jag känner det såhär. Men så är det.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: dölja
Av: Knasse 2006-08-06 Kl 10:07
 

ja jag känner mig mindre handikappad med ortosen också. jag behöver ortosen så jag kan använda handen mer. jag undviker ibland mycket folk också. är jag och fikar eller så och ska bära något är jag alltid rädd jag ska tappa saker. brukar fråga om hjälp med t.ex. brickan om jag har en vän med. men är jag själv så blir det oftast att jag inte fikar. "vågar" inte fråga någon person ja inte känner om hjälp.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: dölja
Av: Lena K 2006-08-13 Kl 19:16
 

Lilleman; kan det kanske ha med att göra att du inte går så bra men rullar desto bättre!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: dölja
Av: Lilleman 2006-08-14 Kl 05:48
 

Lena K skrev:
Lilleman; kan det kanske ha med att göra att du inte går så bra men rullar desto bättre!


Vilket då? Att jag har fobi för att gå? Nej, det har att göra med att det är en sak som jag inte själv accepterat. Jag kan gå tillräckligt bra för att vara hjälpt av det i vissa situationer. Ändå är det något jag sällan gillar att göra. Därför handlar det inte bara om mina färutsättningar utan också om ens egna inställning till det.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: dölja
Av: Hjulia 2006-08-14 Kl 07:08
 

Lilleman skrev:
Vilket då? Att jag har fobi för att gå? Nej, det har att göra med att det är en sak som jag inte själv accepterat. Jag kan gå tillräckligt bra för att vara hjälpt av det i vissa situationer. Ändå är det något jag sällan gillar att göra. Därför handlar det inte bara om mina färutsättningar utan också om ens egna inställning till det.


När jag för några år sen kunde gå ("kunde" är nog att ta i men iaf...) så kände jag ibland att jag slets mellan dessa två grupper, gående o rullande.
Det går inte att komma ifrån att man vill tillhöra en grupp och känna sig hemma där, men jag hattade ju runt i två, inget lyckat alls.
När jag sen, tyvärr, blev helt hjulburen släppte den känslan: jag visste vilken grupp jag "hörde hemma i".

Kan låta banalt o ytligt, men jag vet att jag inte är ensam.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: dölja
Av: Lilleman 2006-08-31 Kl 14:44
 

Hjulia skrev:
När jag för några år sen kunde gå ("kunde" är nog att ta i men iaf...) så kände jag ibland att jag slets mellan dessa två grupper, gående o rullande.
Det går inte att komma ifrån att man vill tillhöra en grupp och känna sig hemma där, men jag hattade ju runt i två, inget lyckat alls.
När jag sen, tyvärr, blev helt hjulburen släppte den känslan: jag visste vilken grupp jag "hörde hemma i".

Kan låta banalt o ytligt, men jag vet att jag inte är ensam.


Nej, jag håller med. Jag känner mig också för gåendes för att kunna kalla mig rullstolsburen men inte tillräckligt gåendes för att vara gåendes. Det ställer till problem när t.ex. ens omgivningen lätt får en övertro på vad jag kan göra gåendes. Jag är ganska aktiv på många sätt och ibland måste jag faktiskt påpeka att jag inte är helt icke-funktionshindrad ändå.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: dölja
Av: Terinon 2007-04-06 Kl 22:39
 

Hjulia skrev:
När jag för några år sen kunde gå ("kunde" är nog att ta i men iaf...) så kände jag ibland att jag slets mellan dessa två grupper, gående o rullande.
Det går inte att komma ifrån att man vill tillhöra en grupp och känna sig hemma där, men jag hattade ju runt i två, inget lyckat alls.
När jag sen, tyvärr, blev helt hjulburen släppte den känslan: jag visste vilken grupp jag "hörde hemma i".

Kan låta banalt o ytligt, men jag vet att jag inte är ensam.


Vad jag känner igen mig i din beskrivning, tyvärr har den närmaste omgivningen inte hängt med vilket innebär att i deras ögon fortfarande kan stötta mig mot min gamla rullstol (det har aldrig funkat sen tippskydden åkte), och när jag gick den sista tiden innan jag äntligen satte mig fick jag höra att jag gick som en cp-skadad (kanske därför jag har haft min lilla fördom om den diagnosen), inte för att jag tycker att man ser ett tydligt gångmönster hos just cp-skadade som inte finns hos andra. Redan då såg jag mig mestadels som sittande och gick bara när jag var illa tvungen.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: dölja
Av: Moon 2006-08-06 Kl 08:47
 

Knasse skrev:
funderar på varför jag oftast försöker dölja mitt handledsbandage/ortos. ska jag gå ut t.ex. så tar jag nästan alltid en långärmad tröja som räcker så man inte ser bandaget lika bra. som om jag skäms över att jag behöver det. trodde i början att jag skulle bli van att folk frågade vad jag gjort också. men är detsamma nästan efter typ 3 år. vet ju att bandaget är "en del" av mig numera men ändå försöker jag dölja handikappet. varför kan det vara så? någon som känner igen sig?


Tänk och gör tvärt om! Jag har en läderhandske på ena handen som hjälp att få tag i drivringen. Den är svart och så har jag satt på massa nitar, det blir snyggt. Många tror nog att det är ett stort avancerat smycke/armband.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: dölja
Av: Knasse 2006-08-06 Kl 10:12
 

jo jag har funderat på om jag kan ha som en finare sak utanpå ortosen. gjorde som en tygsak men lite stil. som jag hade utanpå men det blev lite för varmt istället Glad smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: dölja
Av: Becky 2006-08-06 Kl 14:38
 

Knasse skrev:
jo jag har funderat på om jag kan ha som en finare sak utanpå ortosen. gjorde som en tygsak men lite stil. som jag hade utanpå men det blev lite för varmt istället Glad smiley


man kan piffa upp de flesta hjälpmedel. Jag fixade syrrans armgips med skimrande stenar o paljetter, hon blev dansgolvets drottning. Kanske inte precis din grej, men med lite färg och fantasi kan man fixa det mesta. Jag målar o fixar hejvilt..till hmcs förtret...


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: dölja
Av: Helna 2006-08-07 Kl 04:26
 

Becky skrev:
man kan piffa upp de flesta hjälpmedel. Jag fixade syrrans armgips med skimrande stenar o paljetter, hon blev dansgolvets drottning. Kanske inte precis din grej, men med lite färg och fantasi kan man fixa det mesta. Jag målar o fixar hejvilt..till hmcs förtret...


Bra ide tycker jag Glad smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: dölja
Av: KarinSch 2006-08-07 Kl 04:46
 

Måla den som en tatuering, då smälter det mer in i huden.
Eller gör den extremt synlig, måla/färga den svart, och dekorera med breda svarta läderband. Få den att smälta in i din personlighet.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: dölja
Av: Anonym[1] 2006-08-07 Kl 06:33
 

ja skulle gärna det. dock är ortosen inte av material som jag tror går att färga och som man nog inte borde röra så mycket :/


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: dölja
Av: Knasse 2006-08-07 Kl 09:04
 

anonym var jag Glad smiley
är rädd att det bara ser dumt ut att modifiera om den för min del Glad smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: dölja
Av: Morticia 2006-08-07 Kl 09:34
 

Jag försökte dölja delar mina problem.
Med stora kläder, med heltäckande kläder...

Men insåg för ett antal år sen att det var för jobbigt.
Nu kan jag ha genomskinlig tröja med top under. Om det är inte sol... Täckande kläder skyddar ju huden mot solen.
Men jag gömmer inte armarna längre.
Kan även ha kläder där man ser att ryggen är böjd.

Kan även använda stöden för händerna.
Utan att ha så länga tröjor att det bara sticker fram några krokiga fingrar. Det såg liksom rätt knäppt ut... Smala ärmar och sen vita-lila krokiga fingrar längst ut... Blinkande smiley

Men jag har haft många år att vänja mig...
Och vissa delar kommer jag alltid att försöka dölja en aning.

Men jag använder inte täckande kräm på armarna/händerna alltid. Utan väljer tillfällen där jag vet att det blir frågor... Osäker smiley
En del barn skräms väldigt när man ser alla blodkärl. Och jag väljer att maskera lite då. Tyckte själv det var skitäckligt att se farmors blodkärl när jag var barn.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: dölja
Av: Terinon 2007-04-06 Kl 22:48
 

Jag dolde också mina ortoser ibörjan, mest för att de såg så groteska ut med tumstöd och allt, men de var måsten för att klara av vardagen. De var såklart hudfärgade (vilket inte innebar min hudfärg), smutsiga och illaluktande för att jag inte hade några att byta med när jag tvättat dem. Efter ett tag vande jag mig dock och kunde ha dem oavsett klädsel.

Speciellt skämmigt var det att va på orkesterarrangemang och stå längst fram med det minsta instrumentet och de där ortoserna. Nu har jag bara kul åt det och använder dem knappt, i och med rullstolens inträde har jag inte kunnat använda mig utav dem då jag aldrig fick grepp (eller om jag fick grepp, så gick plastpinnarna inuti sönder vilket inte möttes på något särskilt trevligt sätt).


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: dölja
Av: DodeN 2007-04-07 Kl 12:33
 

Har haft mina handortoser i ungefär 1.5månad, har dem inte på ute, men hemma ibland och då har jag långärmat på, förutom när jag sover. Men ska jag ut och har ont så ligger dem i en påse i ryggsäcken. Men än har dem inte kommit upp. Känns som om jag heldre har superont och undviker att göra vissa rörelser än att ta på dem bland folk. Känner mig sjukare när dem är på.

Mystiskt egentligen, för dem hjälper så otroligt mycket och minskar smärtorna.
Men jag biter väl heldre ihop än att acceptera att jag kanske inte klarar allt själv.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp

Till sida nr: 1 2 3 4 5 6 7 [8] 9 10 11
Visa trådindex

Forumkategorier, rubriklogo

fh sponsorer Besök Intressegruppen för Assistansberättigade (IfA) Besök Atlas Assistans AB ledig sponsorplats
 

© Copyright 1999-2022 Funktionshinder.se
Läs Fh:s regler | Kontakta Administratörerna för Fh | Om cookies på Fh