Funktionshinder.se logotyp.
Klicka för att komma till startsidan!
Anpassa utseendet på Funktionshinder.se. Fråga Fh:s panel. Se de senast publicerade texterna indelade i olika kategorier. Till forumet. Se de senaste medlemstexterna och information från administratörerna. Klottra på planket. Sök på Funktionshinder.se efter texter, medlemmar, länkar eller foruminlägg. Länkarkiv - Sök efter länkar till andra sajter.
Sponsra Funktionshinder.se. Kontakta oss som driver Funktionshinder.se. Hjälp / Vanliga frågor. Prylshoppen. utfyllnadsbild
 
fh sponsorer Besök Livihop Besök Intressegruppen för Assistansberättigade (IfA) Besök Atlas Assistans AB ledig sponsorplats
 
Funktionshinderrelaterat
Identitet (1464 inlägg)

Hoppa till första nya inlägget!

Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: Hur skulle ni göra?
Av: Anonym[1] 2006-08-01 Kl 21:11
huvudinlägg

Om er släkt hade bråkat på er om ditten och datten i fyra år, jag har ringt och åkt på alla sätt visat att jag vill ha kontakt med dem men det tycks lönlöst. De visar inget tecken på att de bryr sig om mig utan bara styr mitt liv. Nu senast jag var upp kallade min styvfar mig egoist för att jag valde att engagera mig i funktionshinder problem, han tyckte att ville jag engagera mig för någon som hade det sämre så skulle jag börja med dem som inte hade en rullstol i andra länder Arg smiley

Mitt tålamod börjar minst sagt på att tryta efter fyra års ständiga påtvingade försvarstal om mina val av man, stad och så vidare...

Redigerat 2006-08-01 21:39

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Hur skulle ni göra?
Av: Moon 2006-08-01 Kl 21:31
 

Jag har lärt mig att den enda person som man kan förändra, det är sig själv. Genom att man ändrar på hur man själv agerar förändras andras agerande.

Med detta vill jag säga, har du i fyra år stridit med din släkt utan att få dem att först hur du tänker, måste du ändra sätt. T ex måste du ha deras godkännande när det gäller. val av man, bostadsort och ditt engagemang i sk "funktionshinderproblem"? Håll inga långa försvarstal utan ryck bara på axlarna. Krama om dem och ta en fika med dem och åk sedan hem till dig utan att gå in i någon diskussion.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Hur skulle ni göra?
Av: Anonym[1] 2006-08-01 Kl 21:52
 

Moon skrev:
Jag har lärt mig att den enda person som man kan förändra, det är sig själv. Genom att man ändrar på hur man själv agerar förändras andras agerande.

Med detta vill jag säga, har du i fyra år stridit med din släkt utan att få dem att först hur du tänker, måste du ändra sätt. T ex måste du ha deras godkännande när det gäller. val av man, bostadsort och ditt engagemang i sk "funktionshinderproblem"? Håll inga långa försvarstal utan ryck bara på axlarna. Krama om dem och ta en fika med dem och åk sedan hem till dig utan att gå in i någon diskussion.


Med tanke på avståndet så är det inte så lätt att bara åka hem och det tvingar mig att försvara saker *För att göra en lång historia kort*

Jag behöver inte deras medhåll men däremot skulle jag behöva deras förståelse och respekt för att jag är jag. Med funktionshinderproblem menar jag min starka önskan att det ska bli ett tillgänligare samhälle för funktionshindrade m.m. Dåligt ordval kanske men det var det enda som jag hittade för tillfället Glad smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Hur skulle ni göra?
Av: Sunshine 2006-08-01 Kl 22:04
 

Allt som oftast så undviker jag att diskutera sånna saker med mina mindre förstående släktingar, men om dom envetnas med att dra upp diskutionen, så säger jag till dom att vi har pratat om detta förut. Ni kommer inte fatta vad jag säger förren ni själva sitter där.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Hur skulle ni göra?
Av: Moon 2006-08-02 Kl 15:59
 

Anonym skrev:
Jag behöver inte deras medhåll men däremot skulle jag behöva deras förståelse och respekt för att jag är jag.
Tyvärr lär du nog inte få det om du fortsätter som förut - eftersom det inte fungerat hittills. Så antingen bryt med dem om du upplever dem alltför jobbiga eller, som jag skrev ovan, förhåll dig annorlunda till dem. För även om jag inte bangar för konfrontation själv så har jag märkt att det fungerar ofta ännu bättre med likgiltighet inför besserwissrar.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Hur skulle ni göra?
Av: Sunshine 2006-08-01 Kl 21:47
 

Det är inget att göra åt, när man har släktingar som inte fattar bättre. Bry dej inte.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Hur skulle ni göra?
Av: Lilleman 2006-08-02 Kl 00:20
 

Anonym skrev:
Om er släkt hade bråkat på er om ditten och datten i fyra år, jag har ringt och åkt på alla sätt visat att jag vill ha kontakt med dem men det tycks lönlöst. De visar inget tecken på att de bryr sig om mig utan bara styr mitt liv. Nu senast jag var upp kallade min styvfar mig egoist för att jag valde att engagera mig i funktionshinder problem, han tyckte att ville jag engagera mig för någon som hade det sämre så skulle jag börja med dem som inte hade en rullstol i andra länder Arg smiley

Mitt tålamod börjar minst sagt på att tryta efter fyra års ständiga påtvingade försvarstal om mina val av man, stad och så vidare...

Redigerat 2006-08-01 21:39


Det är ganska typiskt att man får höra att man inte gör tillräckligt när man engagerar sig för något. Fråga han varför han själv inte engagerar sig för de som inte har rullstol i andra länder? Varför måste du göra det bara för att du är funktionshindrad? Det kanske sätter igång hans tankeverksamhet.
Andra kanske brinner för internationella frågor medans du vill jobba för tillgängligheten i Sverige. Du har väl inte kritiserat din styvfar för vad han väljer att engagera sig i?

Jag kan inte säga att jag håller med de övriga som svarat dig. Jag tycker att du ska säga ifrån. Det är klart att du ska ta illa upp. Han behöver sättas på plats.
Även om jag har en bra omgivning upptäcker jag ibland åsikter och attityder som i det närmaste bara kan beskrivas som tankefel. Överbeskyddelse kan vara ett sådant tankefel eller att generalisera dig med andra funktionshindrade. Ofta förväntas vi bara ta stryk och spela offer. Det kan i sin tur vara frustrerande för de som klagar på oss att vi inte ger igen. Jag har full förståelse för att man inte orkar ta alla diskussioner då vi också bråkar med myndigheter, osv. Men låt dig inte köras över. Då blir det värre. Gör istället det ingen räknar med. Sätt ner foten och säg att de klipper sig och skaffar sig ett jobb. Du borde också kunna säga till din man att han pratar med sin pappa. Det borde ligga i hans intresse att inte hans far beter sig på det viset. Vad du än gör så ta ingen skit!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Hur skulle ni göra?
Av: Anonym[1] 2006-08-02 Kl 09:48
 

Lilleman skrev:
Det är ganska typiskt att man får höra att man inte gör tillräckligt när man engagerar sig för något. Fråga han varför han själv inte engagerar sig för de som inte har rullstol i andra länder? Varför måste du göra det bara för att du är funktionshindrad? Det kanske sätter igång hans tankeverksamhet.
Andra kanske brinner för internationella frågor medans du vill jobba för tillgängligheten i Sverige. Du har väl inte kritiserat din styvfar för vad han väljer att engagera sig i?

Jag kan inte säga att jag håller med de övriga som svarat dig. Jag tycker att du ska säga ifrån. Det är klart att du ska ta illa upp. Han behöver sättas på plats.
Även om jag har en bra omgivning upptäcker jag ibland åsikter och attityder som i det närmaste bara kan beskrivas som tankefel. Överbeskyddelse kan vara ett sådant tankefel eller att generalisera dig med andra funktionshindrade. Ofta förväntas vi bara ta stryk och spela offer. Det kan i sin tur vara frustrerande för de som klagar på oss att vi inte ger igen. Jag har full förståelse för att man inte orkar ta alla diskussioner då vi också bråkar med myndigheter, osv. Men låt dig inte köras över. Då blir det värre. Gör istället det ingen räknar med. Sätt ner foten och säg att de klipper sig och skaffar sig ett jobb. Du borde också kunna säga till din man att han pratar med sin pappa. Det borde ligga i hans intresse att inte hans far beter sig på det viset. Vad du än gör så ta ingen skit!


TACK för ditt stöd! Glad smiley

Det är inte min mans familj som beter sig illa utan min egen och min styvfar. Känner mig mer och mer övertygad om att jag gör rätt som väljer att inte ringa dem, har också bestämt att inte åka dit på ett bra tag! För allt jag blir är olycklig och det drabbar min mans och min realtion på ett sätt som inte är bra för någon av oss...

Och jag har aldrig kritiserat någon av dem för att det väljer att inte göra någonting åt något som de känner starkt för. Mycket snack och liten verkstad är fallet med min styvfar Illamående smiley

Redigerat 2006-08-02 09:59


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Hur skulle ni göra?
Av: Lilleman 2006-08-02 Kl 12:34
 

Anonym skrev:
TACK för ditt stöd! Glad smiley

Det är inte min mans familj som beter sig illa utan min egen och min styvfar. Känner mig mer och mer övertygad om att jag gör rätt som väljer att inte ringa dem, har också bestämt att inte åka dit på ett bra tag! För allt jag blir är olycklig och det drabbar min mans och min realtion på ett sätt som inte är bra för någon av oss...

Och jag har aldrig kritiserat någon av dem för att det väljer att inte göra någonting åt något som de känner starkt för. Mycket snack och liten verkstad är fallet med min styvfar Illamående smiley

Redigerat 2006-08-02 09:59




Jasså, jag läste fel. Hade lite för bråttom. Tänkte på svärfar. Hehe. Okej, då förstår jag. Nej, jag menar inte att du ska söka dig dit. Att undvika dem har du all rätt till när de beter sig som de gör. Däremot NÄR du hamnar i en situation där han går till verbalt angrepp så måste du försvara dig. Att ignorera honom tror jag gör honom ännu värre eftersom han verkar tro att han kan, vet allt och är bäst på allt. Så då måste någon slå näven i bordet och förklara för honom att så inte är fallet. Effekten blir så mycket större om du gör det.

Min lärare på högstadiet sa en gång till mig att jag skulle testa ryta till i klassrummet eftersom jag klagade på att ljudnivån var för hög så jag inte kunde koncentrera mig. Visserligen är det inte min uppgift att säga till andra klasskamrater att vara tyst men det ger en större effekt eftersom det är så oväntat.

Men jag tror att du gör klokt i att inte åka dit. Jag tror att du inte är ensam om att som funktionshindrad få pikar och kommentarer från de som man önskar skulle stötta en allra mest. Ibland tror de att de pikar en i all välmening men då måste man visa att man verkligen tar illa upp.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Hur skulle ni göra?
Av: Anonym[1] 2006-08-02 Kl 12:50
 

Lilleman skrev:
Jasså, jag läste fel. Hade lite för bråttom. Tänkte på svärfar. Hehe. Okej, då förstår jag. Nej, jag menar inte att du ska söka dig dit. Att undvika dem har du all rätt till när de beter sig som de gör. Däremot NÄR du hamnar i en situation där han går till verbalt angrepp så måste du försvara dig. Att ignorera honom tror jag gör honom ännu värre eftersom han verkar tro att han kan, vet allt och är bäst på allt. Så då måste någon slå näven i bordet och förklara för honom att så inte är fallet. Effekten blir så mycket större om du gör det.

Min lärare på högstadiet sa en gång till mig att jag skulle testa ryta till i klassrummet eftersom jag klagade på att ljudnivån var för hög så jag inte kunde koncentrera mig. Visserligen är det inte min uppgift att säga till andra klasskamrater att vara tyst men det ger en större effekt eftersom det är så oväntat.

Men jag tror att du gör klokt i att inte åka dit. Jag tror att du inte är ensam om att som funktionshindrad få pikar och kommentarer från de som man önskar skulle stötta en allra mest. Ibland tror de att de pikar en i all välmening men då måste man visa att man verkligen tar illa upp.



Tro mig när jag säger att jag har försökt med ALLA sätt som finns att förklara att när det kommer till mitt liv så vet jag bäst själv, råd får man givetvis komma med men när det blir till påhopp och de inte lyssnar alls på mig så är det inte okej. Som tidigare sagt jag har bestämt att dra mig undan ett tag för att återhämta krafterna och sen får jag se hur allt fortlöper eftersom. Tack för alla tips och råd ! Glad smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Hur skulle ni göra?
Av: KarinSch 2006-08-02 Kl 19:09
 

Stå bara på dig, vad du väljer att engagera dig i är ditt val. Man måste inte älska sina styvföräldrar. Kan du inte prata med din mor, säga till henna att du inte orkar umgås med dem eftersom han bär sig så ohyfsat åt och om hon vill träffa dig är hon välkommen att hälsa på, ensam.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Hur skulle ni göra?
Av: Nietzsche 2006-08-03 Kl 02:39
 

Anonym skrev:
Om er släkt hade bråkat på er om ditten och datten i fyra år, jag har ringt och åkt på alla sätt visat att jag vill ha kontakt med dem men det tycks lönlöst. De visar inget tecken på att de bryr sig om mig utan bara styr mitt liv. Nu senast jag var upp kallade min styvfar mig egoist för att jag valde att engagera mig i funktionshinder problem, han tyckte att ville jag engagera mig för någon som hade det sämre så skulle jag börja med dem som inte hade en rullstol i andra länder Arg smiley

Mitt tålamod börjar minst sagt på att tryta efter fyra års ständiga påtvingade försvarstal om mina val av man, stad och så vidare...

Redigerat 2006-08-01 21:39



Jag hade brytit kontakten omgånde.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp



Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: fler begrepp..
Av: Pee-jay 2006-07-27 Kl 01:09
huvudinlägg

jag har en stilla undran över varifrån benämningen "brukare" kommer och varför det används flitigt inom den psykiatriska dagverksamheten..

finns det nån som har svar på detta?

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: fler begrepp..
Av: Sunshine 2006-07-27 Kl 02:55
 

Pee-jay skrev:
jag har en stilla undran över varifrån benämningen "brukare" kommer och varför det används flitigt inom den psykiatriska dagverksamheten..

finns det nån som har svar på detta?


Tja, missbrukare, jordbrukare osv. Ingen aning egentligen Osäker smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: fler begrepp..
Av: Pee-jay 2006-07-27 Kl 13:46
 

nej, det är bara "brukare".. och det är personalen/vårdarna som kallar personerna dom arbetar med/för just "brukare"..


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: fler begrepp..
Av: Morticia 2006-07-27 Kl 13:49
 

Man brukar, använder en tjänst i detta fallet Personlig Assistans, Ledsagning... Daglig verksamhet.
Man är en brukare, användare.

Redigerat 2006-07-27 13:50


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: fler begrepp..
Av: Pee-jay 2006-07-27 Kl 13:57
 

åååhhh vilket töntigt uttryck..
riktigt komunalgrått tycker jag det låter.. Frågande smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: fler begrepp..
Av: Morticia 2006-07-27 Kl 14:33
 

Pee-jay skrev:
åååhhh vilket töntigt uttryck..
riktigt komunalgrått tycker jag det låter.. Frågande smiley



Jo... nog låter det tråkigt.
Men jag kallas hellre brukare än patient när någon städar av i köket... Eller trycker ner fötterna i kängorna... Osäker smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: fler begrepp..
Av: Emma_Jönsson 2006-07-27 Kl 15:46
 

Brukare betyder ju användare, hur tråkigt det än låter.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: fler begrepp..
Av: Pee-jay 2006-07-27 Kl 16:16
 

varför inte bara använda orden person, tjej eller kille. kvinna eller man..
jag tycker det låter lite överprofesionellt när man använder sådana titlar..
hur som helst får folk säga det dom vill och jag får tycka det är hur töntigt som helst.. Cool smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: fler begrepp..
Av: Offa 2006-07-27 Kl 16:54
 

När det gäller assistans kanske man skulle kalla "brukarna" för arbetsgivare istället? Det hade väl varit ok?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: fler begrepp..
Av: Pee-jay 2006-07-27 Kl 16:59
 

helt klart, det håller jag med om..


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: fler begrepp..
Av: Moon 2006-07-27 Kl 17:11
 

Offa skrev:
När det gäller assistans kanske man skulle kalla "brukarna" för arbetsgivare istället? Det hade väl varit ok?


Arbetsledare eller i de fall som man är arbetsgivare, arbetgivare - så resonerar jag också.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: fler begrepp..
Av: Morticia 2006-07-27 Kl 18:57
 

Offa skrev:
När det gäller assistans kanske man skulle kalla "brukarna" för arbetsgivare istället? Det hade väl varit ok?


I dom fall man är arbetsgivare så är det helt ok. dvs när man är egen arbetsgivare.
Men har man kooperativ, företag, kommunen så är någon annan arbetsgivare...

Men många är ju arbetsledare åt sina PA. Så nog skulle det gå att hitta en trevliga titel.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: fler begrepp..
Av: Emil 2006-07-28 Kl 11:18
 

Emma_Jönsson skrev:
Brukare betyder ju användare, hur tråkigt det än låter.


Annars är det ju poppis att kalla alla för KUNDER numer. Till och med inom mitt arbetsområde (länstrafiken) heter det inte "trafikanter" eller "passagerare" längre utan KUNDER. När jag var ung var man KUND i affärerna- längesedan jag handlade själv- kanske dessa kunder också fått ny benämning.
Emil


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: fler begrepp..
Av: Morticia 2006-07-28 Kl 13:37
 

Emil skrev:
Annars är det ju poppis att kalla alla för KUNDER numer. Till och med inom mitt arbetsområde (länstrafiken) heter det inte "trafikanter" eller "passagerare" längre utan KUNDER. När jag var ung var man KUND i affärerna- längesedan jag handlade själv- kanske dessa kunder också fått ny benämning.
Emil


Inom hemtjänsten blir man ofta en kund.

I dom kommuner som köper tjänsten av privata företag är det den som behöver hjälpen som är kunden...


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: fler begrepp..
Av: Vejron 2006-07-28 Kl 14:13
 

Morticia skrev:
I dom fall man är arbetsgivare så är det helt ok. dvs när man är egen arbetsgivare.
Men har man kooperativ, företag, kommunen så är någon annan arbetsgivare...

Men många är ju arbetsledare åt sina PA. Så nog skulle det gå att hitta en trevliga titel.


I kooperativet jag är med i kallas vi arbetsledare, vilket ju är vad vi är varje dag.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp



Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: Begreppet funktionshindrad
Av: Pee-jay 2006-07-21 Kl 00:19
huvudinlägg

Om jag bestämt menar att begreppet funktionshinder klingar bra mycket värre i mina öron än vad just "skröppel" gör, vad säger ni då?

enligt mitt sätt att se på det så är 100% av jordens befolkning funktionshindrade. på ett eller annat sätt, fysiskt som psykiskt..
alla har någon "defekt" enligt mig.

om jag får spekulera lite i hur man har kommit fram till hur en "icke funktionshindrad person skall vara så kanske man använde sig av nån form av normalitetsskala när man bestämmer vad som är normalt att en människa ska klara av. den som inte klarar av något eller några av dessa funktioner, är således funktionshindrad..

det finns ett amerikanskt begrepp som heter TAB. (temporary able body - tillfälligt funktionell kropp)
det grundar sig på teorin om att vi föds funktionshindrade, utvecklas därefter till en viss grad av funktionalitet för att senare bli gamla och funktionshindrade igen.
det jag undrar lite över är om det finns några medelvärden om hur pass funktionella eller till vilken nivå vi egentligen förväntas nå upp till under denna mellanperiod i livet. på det fysiska planet är det nog ganska så enkelt att se vilka funktioner som finns/inte finns och som ev. borde finnas. däremot så tvivlar jag på att psykiska funktionshinder är möjligt i dagens läge att konstatera..
med det menar jag att vi är alla olika, ingen är den andra lik..

just därför så hävdar jag att 100% av jordens befolkning är funktionshindrade mer eller mindre på något vis..
motbevisa mig gärna!

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Begreppet funktionshindrad
Av: Offa 2006-07-21 Kl 17:53
 

Är en Astronaut funktionshindrad? På vilket sätt? Utveckla gärna. Det verkar vara ett knepigt sätt att se på det, men aningen intressant. Blinkande smiley
Vad utmärker ditt sätt att se på funktionshinder? Är rädsla för höjder ett funktionshinder t.ex.?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Begreppet funktionshindrad
Av: Pee-jay 2006-07-24 Kl 20:20
 

ja, en astronaut kan mycket väl ha sina skavanker.. han eller hon kanske har en lilltå som inte går att röra på. (vad nu den funktionen ska vara bra till)
höjdrädsla är också ett funktionshinder enligt mig..


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Begreppet funktionshindrad
Av: Lilleman 2006-07-23 Kl 17:18
 

Pee-jay skrev:
Om jag bestämt menar att begreppet funktionshinder klingar bra mycket värre i mina öron än vad just "skröppel" gör, vad säger ni då?

enligt mitt sätt att se på det så är 100% av jordens befolkning funktionshindrade. på ett eller annat sätt, fysiskt som psykiskt..
alla har någon "defekt" enligt mig.

om jag får spekulera lite i hur man har kommit fram till hur en "icke funktionshindrad person skall vara så kanske man använde sig av nån form av normalitetsskala när man bestämmer vad som är normalt att en människa ska klara av. den som inte klarar av något eller några av dessa funktioner, är således funktionshindrad..

det finns ett amerikanskt begrepp som heter TAB. (temporary able body - tillfälligt funktionell kropp)
det grundar sig på teorin om att vi föds funktionshindrade, utvecklas därefter till en viss grad av funktionalitet för att senare bli gamla och funktionshindrade igen.
det jag undrar lite över är om det finns några medelvärden om hur pass funktionella eller till vilken nivå vi egentligen förväntas nå upp till under denna mellanperiod i livet. på det fysiska planet är det nog ganska så enkelt att se vilka funktioner som finns/inte finns och som ev. borde finnas. däremot så tvivlar jag på att psykiska funktionshinder är möjligt i dagens läge att konstatera..
med det menar jag att vi är alla olika, ingen är den andra lik..

just därför så hävdar jag att 100% av jordens befolkning är funktionshindrade mer eller mindre på något vis..
motbevisa mig gärna!


Jag håller med till fullo. Det finns inget bra ord för att benämna s k "funktionshindrade". Funktionshindrad är inte bättre än att bli kallad för handikappad. Nästan värre eftersom jag ju har en hel del funktioner som inte alls är hindrade på något sätt.
Det är sant det du säger om att vi bara lånar den friska kroppen under en kort tid av våra liv. Vi måste därför jobba mer med inkludering istället för särskilda lösningar för en grupp som egentligen kan göras hur stor som helst och som ingen har något bra namn för - eftersom vi inte är särskilt olika "de övriga".


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Begreppet funktionshindrad
Av: Legoprinsessan 2006-07-26 Kl 20:13
 

Jättebra skrivet! Har tänkt mycket på detta själv, och jag känner att jag mår mycket bättre när jag tänker så, jag känner mig inte så annorlunda. Exempel på funktionshinder/handikapp:

Totalt ohändig i köket
Höjdrädsla
Känslig för sol
Tondöv (eller att ha absolut gehör kan vara skitjobbigt)
Att inte klara av att se blod

Och det finns så mycket mer exempel. Detta kanske låter som knäppa saker men vad jag menar är att alla människor har någon slags avvikelse elller dyl som gör det svårt för dom. Alla människor är lika olika. Alla är bra eller dåliga på olika saker, har styrkor och svagheter. Vem har egentligen befogenheter att avgöra vem som är funktionshindrad eller inte? Vad är ett funktionshinder?

Håller däremot inte med om att skröppel är ett fint ord. Jag tycker det är ett fruktansvärt ord. När jag tänker mig ett skruppel ser jag ett sklett framför mig! *skrattar*


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Begreppet funktionshindrad
Av: Pee-jay 2006-07-26 Kl 23:41
 

nä, skröppel är väl egentligen inget fint ord utan det är bara ett slanguttryck för alla facktermer som finns när det gäller den dysfunktionella världen.. Glad smiley

om någon skulle be mig definiera betydelsen av handikappad, funktionshindrad eller skröppel mm. så är det första som flyger upp i mina tanke, en bild på en individ som är i stort sett ett kolli. dvs. en person som är totalt oförmögen att utföra någon somhelst handling..

kanske det just därför som jag ogärna sätter in mig i nått av dessa fack med någon politisk korrekt benämning..

visst, jag har brytit min rygg på ett flertal ställen, två gånger dessutom och jag är lam i mina ben, bål och lite i min högra hand, inkontinent som en gamling på långvården, men inte fan känner jag mig handikappad för detta.. stöter jag på något hinder (vad det nu än må vara) så hör jag någon djävul skricka inom mig, "lös problemet!!"
min rullstol kör jag fan så mycket bättre än gemene man, vilket oftast dom oinvigda har svårt att hantera och acceptera i olika situationer. trappor t.ex.

nåja, nog om detta.. det här är min uppfattning av det hela..


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp



Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: Svårast?
Av: Lotta 2006-06-02 Kl 14:50
huvudinlägg

Vad tycker ni är svårast med att leva med ett funktionshinder?

Jag tycker att det som är allra värst är att bli ifrågasatt typ:

av pa, att man inte alltid fattar att vi är ju rätt "normala" när det väl gäller. Tråkigt för dem ibland men så är det!

Att bli ifrågasatt av kommun/`FK varför kan de inte bara fatta att jag/ vi har samma behov som övrig befolkning

Annars har jag inte några större problem med mitt funktionshinder förutom att jag hatar att bli ifrågasatt

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Svårast?
Av: Lena K 2006-06-02 Kl 14:59
 

Att inte orka allt som jag vill.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Svårast?
Av: Lotta 2006-06-02 Kl 15:02
 

Jo det också, har haft en kanonhelg på västerhav men.. nu får jag lida för jag inte har vilat tillräckligt


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Svårast?
Av: Lena K 2006-06-02 Kl 15:06
 

Fast ibland är det värt att lida efteråt för att få ha riktigt skoj, eller hur?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Svårast?
Av: Lotta 2006-06-02 Kl 15:12
 

Så sant, jag hade en kanonhelg på västerhav!

Men samtidigt lite deppigt när man inser att man inte orkar...


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Svårast?
Av: Munken 2006-06-02 Kl 15:15
 

Att jag som privatperson aldrig blir behandlad eller betraktad som vuxen och att jag inte känner att jag har ett eget livsutrymme ( mentalt alltså).


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Svårast?
Av: Lotta 2006-06-02 Kl 15:17
 

Munken skrev:
Att jag som privatperson aldrig blir behandlad eller betraktad som vuxen och att jag inte känner att jag har ett eget livsutrymme ( mentalt alltså).


Tråkigt att folk inte fattar att du är vuxen o tar egna beslut. SÄg ifrån o vägra att de behandlar dig "som mindre vetande"


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Svårast?
Av: Ninnie 2006-06-02 Kl 15:21
 

Utan tvekan att min mentala och kroppsliga energi är i total obalans...


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Svårast?
Av: Morticia 2006-06-02 Kl 15:23
 

Dom är i olika galaxer.
Mitt fysiska jag, mitt psykiska jag...
Enda gången dom möts är när min depression är på botten.
Och mötet blir aldrig särskilt bra. Ledsen smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Svårast?
Av: Lotta 2006-06-02 Kl 15:28
 

Ninnie skrev:
Utan tvekan att min mentala och kroppsliga energi är i total obalans...


Jo man vill ju så mkt!! Men kroppen orkar inte, så.. jobbigt


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Svårast?
Av: Lena K 2006-06-02 Kl 15:29
 

Riktigt kasst när man planerat något med barnen som man sedan inte orkar. Det blir en besvikelse för hela familjen, inte bara mig.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Svårast?
Av: Offa 2006-06-02 Kl 16:17
 

Det svåraste tycker jag nog är att be om all hjälp man behöver, att inte kunna göra saker själv. Plus att man måste vara så j****a tacksam hela tiden.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Svårast?
Av: Morticia 2006-06-02 Kl 16:18
 

Offa skrev:
Det svåraste tycker jag nog är att be om all hjälp man behöver, att inte kunna göra saker själv. Plus att man måste vara så j****a tacksam hela tiden.



Instämmer. Att hela tiden vara vråltrevlig och tacksam för det andra ser som självklart tröttar ut en.

Och allt onödigt tjat... vem utan hjälp pratar med tallrik, glas, strumpor... Varje gång... även när glaset vet vad det är i det Blinkande smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Svårast?
Av: Moon 2006-06-02 Kl 17:51
 

Svårt för mig att vara vråltrevlig *skrattar*, jag har bara liksom inte de förutsättningarna.

Jag tycker ALLT är svårast. Har inte funnit mig tillrätta efter alla år som gått. Jag bara inte pallar tanken på att inte gå, greppa, springa, böja mig, sträcka mig, klättra etc etc. Och så dessutom att träffa på dessa egendomliga människor ........

Men jag har fått finna mig och har i vissa fall "gjort det bästa" av tillvaron men .... jag är aldrig nöjd med min kropp. Att ens kropp svikit/sviker en är nog bland det värtsa man kan råka ut för. Ett sorgearbete som inte riktigt accepteras.

Redigerat 2006-06-02 17:52


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Svårast?
Av: Lena K 2006-06-02 Kl 17:57
 

Moon; Jag kan heller aldrig acceptera min skada, även om jag tycker att jag oftast försöker göra det bästa av mina nya förutsättningar. Det är för starkt ord för mig att säga att jag accepterat, som att ge upp! Jag har absolut inte gett upp men jag försöker tänka sunt och realistiskt.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Svårast?
Av: JoJo 2006-06-03 Kl 00:50
 

Lotta skrev:
Jo man vill ju så mkt!! Men kroppen orkar inte, så.. jobbigt



Det tycker ja oxå e värst. De e som om man är två olika personer. En energisk o produktiv persom som är fast i en smärtdrabbad, sne o ving och utslitet skal som inte orkar el klarar något Ledsen smiley.... men det finns fördelar oxå Glad smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Svårast?
Av: Terinon 2006-06-03 Kl 10:37
 

Offa skrev:
Det svåraste tycker jag nog är att be om all hjälp man behöver, att inte kunna göra saker själv. Plus att man måste vara så j****a tacksam hela tiden.


Tacksam??? Varför känna sig tacksam för något man betalar dyrt för?

Det jag tycker är svårast är kampen för att få mat. Jag älskar att laga mat och baka, men armarna klarar inte av det och jag har inte råd med färdigmat.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Svårast?
Av: Offa 2006-06-03 Kl 14:26
 

Terinon skrev:
Tacksam??? Varför känna sig tacksam för något man betalar dyrt för?


Med tackasam menar jag att man måste visa tacksamhet och vara trevlig mot myndigheter och kassor och kommuner, assistenter, anhöriga, vänner och arbetskamrater etc.m.m. när man kanske helst av allt skulle vilja vara ifred och rå om sig själv, utan hjälp.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Svårast?
Av: Terinon 2006-06-03 Kl 15:07
 

Offa skrev:
Med tackasam menar jag att man måste visa tacksamhet och vara trevlig mot myndigheter och kassor och kommuner, assistenter, anhöriga, vänner och arbetskamrater etc.m.m. när man kanske helst av allt skulle vilja vara ifred och rå om sig själv, utan hjälp.


Jag förstår - du menar all den hjälp jag inte får. Jag har slutat vara andra till lags, de gör ju inget för att förenkla något för mig.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Svårast?
Av: Nietzsche 2006-06-11 Kl 00:18
 

Lena K skrev:
Moon; Jag kan heller aldrig acceptera min skada, även om jag tycker att jag oftast försöker göra det bästa av mina nya förutsättningar. Det är för starkt ord för mig att säga att jag accepterat, som att ge upp! Jag har absolut inte gett upp men jag försöker tänka sunt och realistiskt.



Som att ge upp? Vore det inte bättre att inse att du aldrig kommer bli botad...så för dig kanske, det vore värt att ge upp - så du kan börja leva igen.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Svårast?
Av: Munken 2006-06-11 Kl 00:26
 

Mycket intressant, förklarar i mångt och mycket hur du tänker.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: botad.
Av: Berghman 2006-06-11 Kl 11:01
 

Nietzsche skrev:
Som att ge upp? Vore det inte bättre att inse att du aldrig kommer bli botad...så för dig kanske, det vore värt att ge upp - så du kan börja leva igen.


Själv tror jag man kommer kunna "bota" ryggmärgsskador, frågan är när.
Vad gäller muskelsjukdomar så hoppas jag man kommer kunna bevara musklerna som de är, istället
för att de ständigt blir svagare.

Jag tycker man ska leva och se.
Kommer det nya framsteg och behandlingar så gör det.
Om det sker under ens egen livstid är en annan fråga.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: botad.
Av: Nietzsche 2006-06-11 Kl 14:41
 

Berghman skrev:
Själv tror jag man kommer kunna "bota" ryggmärgsskador, frågan är när.
Vad gäller muskelsjukdomar så hoppas jag man kommer kunna bevara musklerna som de är, istället
för att de ständigt blir svagare.

Jag tycker man ska leva och se.
Kommer det nya framsteg och behandlingar så gör det.
Om det sker under ens egen livstid är en annan fråga.



Att vilja bli botad är det samma som att be om att bli dödad. Du har en kropp och det bästa för alla är att lära sig acceptera den oavsett vad denna kropp än är.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Svårast?
Av: Nietzsche 2006-06-11 Kl 14:43
 

Munken skrev:
Mycket intressant, förklarar i mångt och mycket hur du tänker.


Och hur tänker jag?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Svårast?
Av: Nietzsche 2006-06-11 Kl 14:53
 

Lena K skrev:
Riktigt kasst när man planerat något med barnen som man sedan inte orkar. Det blir en besvikelse för hela familjen, inte bara mig.



Hur kan det vara det? Jag menar ni vet väl om att denna möjlighet finns, det blir väl en besvikelse bara om man försöker ignorera fakta - du har ett funktionshinder...


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Svårast?
Av: Nietzsche 2006-06-11 Kl 14:54
 

Offa skrev:
Det svåraste tycker jag nog är att be om all hjälp man behöver, att inte kunna göra saker själv. Plus att man måste vara så j****a tacksam hela tiden.



Varför ska man behöva vara tacksam?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Svårast?
Av: Morticia 2006-06-11 Kl 15:00
 

Nietzsche skrev:
Varför ska man behöva vara tacksam?


För att få hjälp?!
Om jag inte visar tacksamhet mot biståndaren som beviljat så himla mycket hjälp (ett mål mat per dag) så kan det tar ett år till hon "orkar" gå igenom mina assistansansökningar igen...

Sen kanske en del har råd att inte visa tacksamhet...

Jag hade en tjej som jobbade. Men bara om jag sa "kan du vara snäll och göra..." Och tack efter varje moment...
Gissa om allt tog lång tid!
Hon var den enda företaget kunde få fram.
Hon tyckte inte lönen var tack nog... Ledsen smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: botad.
Av: Berghman 2006-06-11 Kl 17:15
 

Nietzsche skrev:
Att vilja bli botad är det samma som att be om att bli dödad. Du har en kropp och det bästa för alla är att lära sig acceptera den oavsett vad denna kropp än är.


Att vilja ta del av nya behandlingar är inte samma sak som att be om att bli dödad. Jag är ganska nöjd med mitt liv, men skulle inte tacka nej till en ev. framtida behandling som ger starkare muskler eller bevarar det jag har.

Försöker ta hand om min kropp. Jag kan t.ex. inte gå längre, men ståtränar varje dag för att jag mår bra av det och vill hålla hälsenorna långa för att slippa få spetsfot igen.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Svårast?
Av: Berghman 2006-06-11 Kl 17:26
 

Morticia skrev:
För att få hjälp?!
Om jag inte visar tacksamhet mot biståndaren som beviljat så himla mycket hjälp (ett mål mat per dag) så kan det tar ett år till hon "orkar" gå igenom mina assistansansökningar igen...

Sen kanske en del har råd att inte visa tacksamhet...

Jag hade en tjej som jobbade. Men bara om jag sa "kan du vara snäll och göra..." Och tack efter varje moment...
Gissa om allt tog lång tid!
Hon var den enda företaget kunde få fram.
Hon tyckte inte lönen var tack nog... Ledsen smiley


Klockrent exempel på den tacksamhet som förväntas
av funktionshindrade.
Visst tackar jag mina assar ibland, men inte för vardagssaker som att jag får mat när jag vill.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Svårast?
Av: Offa 2006-06-11 Kl 18:02
 

Nietzsche skrev:
Varför ska man behöva vara tacksam?


För att få bli bemött med värdighet från myndigheter, assistanssamordnare, hemtjänst m.m m.m. Se Morticias svar.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Svårast?
Av: Hjulia 2006-06-11 Kl 18:14
 

Offa skrev:
För att få bli bemött med värdighet från myndigheter, assistanssamordnare, hemtjänst m.m m.m. Se Morticias svar.


Det var länge sen jag slutade vara tacksam. Varför ska jag vara det när jag vill ha/får mina rättigheter tillgodosedda?

Den myndighetsperson som sätter sig på höga hästar gentemot mig har stött på helt fel person!

Arg smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: botad.
Av: KarinSch 2006-06-11 Kl 21:14
 

Tycker också att det är självklart att man villmå så bra som möjligt och det har väl inte bara med funktionshindret att göra. Man tränar om man kan, äter nyttigt, slutar röka eller snusa, annars är man ju destruktiv och vill må dåligt, förstöra sitt liv.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: botad.
Av: Offa 2006-06-11 Kl 21:26
 

KarinSch skrev:
Man tränar om man kan, äter nyttigt, slutar röka eller snusa, annars är man ju destruktiv och vill må dåligt, förstöra sitt liv.


Utan mitt snus, är mitt liv slut. Blinkande smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: botad.
Av: _Anna_ Elisabeth 2006-06-11 Kl 21:35
 

Offa skrev:
Utan mitt snus, är mitt liv slut. Blinkande smiley

Instämmer med Offa! Glad smiley
Inte med snuset, men med god onyttig mat! Jätteglad smiley

// A E


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: botad.
Av: KarinSch 2006-06-11 Kl 22:35
 

Jaja, ok, behåll det.
Fast jag är avis, slutade för snart två år sen (med cig) och lääääängtar än.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Svårast?
Av: Lena K 2006-06-11 Kl 23:26
 

Nietzsche skrev:
Som att ge upp? Vore det inte bättre att inse att du aldrig kommer bli botad...så för dig kanske, det vore värt att ge upp - så du kan börja leva igen.


Fattar inte hur du tänker?

Jag lever i allra högsta grad och jag vill mycket gärna leva länge och väl. Därför vill jag om möjlighet finns bli bättre, få mindre smärta tex. Är det konstigt att inte acceptera smärta? Jag anser det knepigare att säga till sig själv - Jag accepterar att jag har ont och jag ska inte ta emot den hjälp som utvecklingen kan ge....

Jag är en människa som älskar livet och det tänker jag fortsätta att göra.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Svårast?
Av: Lena K 2006-06-11 Kl 23:38
 

Nietzsche skrev:
Hur kan det vara det? Jag menar ni vet väl om att denna möjlighet finns, det blir väl en besvikelse bara om man försöker ignorera fakta - du har ett funktionshinder...



Så klart jag och familjen vet att jag ibland får ställa in saker pga av bristande ork/smärta men självklart blir man ändå besviken. Jag och min familj har känslor, det är väl inget knepigt i det? Jag hoppas att jag aldrig blir så avtrubbad i känslolivet att jag inte reagerar när något tråkigt eller roligt händer. Ledsen smiley Jätteglad smiley Gråtande smiley

Jag är mycket väl medveten om att jag har ett funktionshinder men det är inte min identitet!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Svårast?
Av: Nietzsche 2006-06-12 Kl 00:29
 

Offa skrev:
Med tackasam menar jag att man måste visa tacksamhet och vara trevlig mot myndigheter och kassor och kommuner, assistenter, anhöriga, vänner och arbetskamrater etc.m.m. när man kanske helst av allt skulle vilja vara ifred och rå om sig själv, utan hjälp.



Du bara gnäller för INGEN tvingar dig att vara tacksam och varför vara tacksam för saker som är mänskliga rättigheter?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: botad.
Av: Nietzsche 2006-06-12 Kl 00:35
 

Berghman skrev:
Själv tror jag man kommer kunna "bota" ryggmärgsskador, frågan är när.
Vad gäller muskelsjukdomar så hoppas jag man kommer kunna bevara musklerna som de är, istället
för att de ständigt blir svagare.

Jag tycker man ska leva och se.
Kommer det nya framsteg och behandlingar så gör det.
Om det sker under ens egen livstid är en annan fråga.


Att bevara muskler längre är inte att bota, utan att anpassa sig till situationen, det är ett hjälpmedel som rullstol, smärtpiller eller vaccin. Jag drar gränsen vid bot, för man kan ju inte göra svarta vita. Inse fakta att vi med genetiska/medföda funktionshinder är folkgrupper...


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Svårast?
Av: Morticia 2006-06-12 Kl 00:37
 

Nietzsche skrev:
Du bara gnäller för INGEN tvingar dig att vara tacksam och varför vara tacksam för saker som är mänskliga rättigheter?


Att sitta och vara megatacksam gav mig rätt att följa med till affären. Något jag inte fått om jag inte bönat och bett.
Vi lever ibland i olika världar och ibland i samma.
Jag är inte ensam att inte få gå på toa utan tacksamhet.
Eller äta utan att böna lite.

För oss är det bland det jobbigaste i livet med något funktionshinder.

För andra som redan har dessa självklara saker i livet är det självklart andra saker som är jobbigaste.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Svårast?
Av: Nietzsche 2006-06-12 Kl 00:41
 

Morticia skrev:
För att få hjälp?!
Om jag inte visar tacksamhet mot biståndaren som beviljat så himla mycket hjälp (ett mål mat per dag) så kan det tar ett år till hon "orkar" gå igenom mina assistansansökningar igen...

Sen kanske en del har råd att inte visa tacksamhet...

Jag hade en tjej som jobbade. Men bara om jag sa "kan du vara snäll och göra..." Och tack efter varje moment...
Gissa om allt tog lång tid!
Hon var den enda företaget kunde få fram.
Hon tyckte inte lönen var tack nog... Ledsen smiley



Att du inte får assistans kanske just beror på att du är för tacksam och inte ryter ifrån, tänkt på det? Haha, vilket skitsnack om att visa har råd att inte vara tacksama - så du menar vi är bortskämda? Vad vinner du på att skylla på oss att du är vek och tacksam över saker som egenyligen är din rätt. Mortica, vad fan, bli soldat - du har ju rätt virke om du bara ger fan på det. Fokusera rätt nu...


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: botad.
Av: Nietzsche 2006-06-12 Kl 00:43
 

KarinSch skrev:
Tycker också att det är självklart att man villmå så bra som möjligt och det har väl inte bara med funktionshindret att göra. Man tränar om man kan, äter nyttigt, slutar röka eller snusa, annars är man ju destruktiv och vill må dåligt, förstöra sitt liv.



Och är inte all denna nyttighets fascism grogrunden till att avvikelser föraktas?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Svårast?
Av: Nietzsche 2006-06-12 Kl 00:48
 

Lena K skrev:
Fattar inte hur du tänker?

Jag lever i allra högsta grad och jag vill mycket gärna leva länge och väl. Därför vill jag om möjlighet finns bli bättre, få mindre smärta tex. Är det konstigt att inte acceptera smärta? Jag anser det knepigare att säga till sig själv - Jag accepterar att jag har ont och jag ska inte ta emot den hjälp som utvecklingen kan ge....

Jag är en människa som älskar livet och det tänker jag fortsätta att göra.



Jag pratar inte om smärta, men smärtan har lärt mig att verkligen njuta av icke-smärta. Min fråga är därför, hade jg nått detta lyckorus om smärtan inte funnits? Svaret är nej. Livet är det lycka? Nej, liv är smärta och lidande - lycka kan bara defineras eftersom just livet som är värt att levas vilar på onda saker såsom smärta, lidande och förlust.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Svårast?
Av: Nietzsche 2006-06-12 Kl 00:50
 

Lena K skrev:
Så klart jag och familjen vet att jag ibland får ställa in saker pga av bristande ork/smärta men självklart blir man ändå besviken. Jag och min familj har känslor, det är väl inget knepigt i det? Jag hoppas att jag aldrig blir så avtrubbad i känslolivet att jag inte reagerar när något tråkigt eller roligt händer. Ledsen smiley Jätteglad smiley Gråtande smiley

Jag är mycket väl medveten om att jag har ett funktionshinder men det är inte min identitet!



Din kropp är alltid du, du kan inte fly detta öde...


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Svårast?
Av: Morticia 2006-06-12 Kl 00:52
 

Nietzsche skrev:
Att du inte får assistans kanske just beror på att du är för tacksam och inte ryter ifrån, tänkt på det? Haha, vilket skitsnack om att visa har råd att inte vara tacksama - så du menar vi är bortskämda?

Vad vinner du på att skylla på oss att du är vek och tacksam över saker som egenyligen är din rätt. Mortica, vad fan, bli soldat - du har ju rätt virke om du bara ger fan på det. Fokusera rätt nu...



En av anledningarna till att inte får assistans är att jag har 12 diagnoser. Och alla mottagningar anser att någon annan ska fixa intygen. Sånt tar lite tid. 5,5 år för att fåt intyg så jag kunde söka färdtjänst.

Jag blev av med all hjälp när jag röt ifrån förra gången.
Och tyvärr så fungerr inte det en gång till.

Jag anser inte att ni med PA är bortskämda.
Jag är glad att lagen fungerar i vissa handläggare hjärnor.

Och soldat... Det rätta virket behöver mat och rätt att ligga och sova, rätt att må bra för att kunna ens överväga det.

Nej. Ni med assistans är inte bortskämta. Inte enligt mig i alla fall.
Jag blir glad när någon _råkar_ beviljad.
För det är ibland som slump. Ibland så får den ett bra intyg. Sen finns det bra handläggare. Som ser behoven. Som förstår att vissa saker tar mycket längre tid när kroppen är totalt förlamad, eller stel, eller smärtar.
Och då räknar med det.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Svårast?
Av: Lena K 2006-06-12 Kl 01:20
 

Nietzsche skrev:
Jag pratar inte om smärta, men smärtan har lärt mig att verkligen njuta av icke-smärta. Min fråga är därför, hade jg nått detta lyckorus om smärtan inte funnits? Svaret är nej. Livet är det lycka? Nej, liv är smärta och lidande - lycka kan bara defineras eftersom just livet som är värt att levas vilar på onda saker såsom smärta, lidande och förlust.


Nähä, men det gör jag för smärta är det som begränsar mig mest.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Svårast?
Av: Vejron 2006-06-12 Kl 09:49
 

Nietzsche skrev:
Jag pratar inte om smärta, men smärtan har lärt mig att verkligen njuta av icke-smärta. Min fråga är därför, hade jg nått detta lyckorus om smärtan inte funnits? Svaret är nej. Livet är det lycka? Nej, liv är smärta och lidande - lycka kan bara defineras eftersom just livet som är värt att levas vilar på onda saker såsom smärta, lidande och förlust.


Jag har skrivit det i ett annat inlägg och jag skriver det igen: Du verkar ha väldigt mycket fritid! Frågande smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Svårast?
Av: Terinon 2006-06-12 Kl 12:47
 

Nietzsche! Jag tror att du skulle må bra av att få samma sorts hemtjänst som Morticia. Då får du känna på hur det känns att inte få allt serverad på ett silverfat som bra assistans innebär. Du får gå på toa när du behöver utan att behöva ringa minst en timme innan du känner behovet, du kan få komma ut i friska luften när du behöver - inte vänta flera dagar på att ev. få en ledsagare, få mat 3 gånger om dan och slippa leva på mackor eftersom hemtjänsten inte har tid att hjälpa dig med annat, Sist, men inte minst - du kan få vara spontan. Har man hemtjänst kan man aldrig vara säker på att få något av det.

Ibland måste man vara tacksam för det lilla man får eftersom klagomål an orsaka att all hjälp dras in.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Svårast?
Av: Nietzsche 2006-06-12 Kl 13:56
 

Terinon skrev:
Nietzsche! Jag tror att du skulle må bra av att få samma sorts hemtjänst som Morticia. Då får du känna på hur det känns att inte få allt serverad på ett silverfat som bra assistans innebär. Du får gå på toa när du behöver utan att behöva ringa minst en timme innan du känner behovet, du kan få komma ut i friska luften när du behöver - inte vänta flera dagar på att ev. få en ledsagare, få mat 3 gånger om dan och slippa leva på mackor eftersom hemtjänsten inte har tid att hjälpa dig med annat, Sist, men inte minst - du kan få vara spontan. Har man hemtjänst kan man aldrig vara säker på att få något av det.

Ibland måste man vara tacksam för det lilla man får eftersom klagomål an orsaka att all hjälp dras in.



Vad vet du om hur mitt liv varit? Så innan du beter dig som en fördomsfull åsna, tänk igenom vad du skriver....min erfarenhet av livet och av mortica är att gnäll är bekvämare än att göra skillnad. Hur många gånger har vi inte hört hur hemsk Morticas situation är? Vad fan med det hon berättar borde hon ju anmäla det, dra till med en lex sara eller vad det nu heter. Ja, kanske till och med gå till media. Nej, heldre sitter man här och gnäller.

Och nej, något är fel i systemet om man är tvungen att vara tacksam för mäniskliga rättigheter. Det är en icke-funktionshindrad fasciststat, som jag alltid sagt, om icke-funktionshindrade äger rätten att kunna strypa vår rätt till existens.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: botad.
Av: KarinSch 2006-06-12 Kl 15:14
 

Äh, nä, till att må bra.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Svårast?
Av: Offa 2006-06-12 Kl 16:41
 

Nietzsche skrev:
Du bara gnäller för INGEN tvingar dig att vara tacksam och varför vara tacksam för saker som är mänskliga rättigheter?


Det är lite lättare att få ut hjälpmedel etc. om man är tacksam och beter sig artigt mot myndigheten ifråga.

Det här med att jag tydligen bara gnäller tänker jag inte ens kommentera vidare.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Svårast?
Av: Nietzsche 2006-06-12 Kl 18:17
 

Offa skrev:
Det är lite lättare att få ut hjälpmedel etc. om man är tacksam och beter sig artigt mot myndigheten ifråga.

Det här med att jag tydligen bara gnäller tänker jag inte ens kommentera vidare.



Och om vi ska diskutera det väsentliga, är det rätt att behöva vara tacksam för de saker du, anhöriga och hela svenska folket genom skatten har betalat för? Nej. Vidare ska man heller inte behöva vara tacksam för saker som är mänskliga rättigheter som egentligen alla världens stater gemensamt ska pröjsa för. Men om vi vill nå dit måste vi upphöra med tacksamheten och börja kräva rättvisa...


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Svårast?
Av: Vejron 2006-06-12 Kl 22:43
 

Nietzsche skrev:
Och om vi ska diskutera det väsentliga, är det rätt att behöva vara tacksam för de saker du, anhöriga och hela svenska folket genom skatten har betalat för? Nej. Vidare ska man heller inte behöva vara tacksam för saker som är mänskliga rättigheter som egentligen alla världens stater gemensamt ska pröjsa för. Men om vi vill nå dit måste vi upphöra med tacksamheten och börja kräva rättvisa...


På vilket sätt, rent konkret, i vardagen, kräver DU din rättvisa?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Svårast?
Av: Terinon 2006-06-13 Kl 01:15
 

Nietzsche! Det jag försökte att beskriva var varför vissa av oss måste visa tacksamhet för saker vi borde räkna som naturliga.

Men om du hellre ville att jag nämnde mitt eget fall så gör jag så gärna det. Vad god och läs i min dagbok här eller i min blogg/hemsida.

Jag skulle så gärna byta både liv och sjukdom med dig, men jag tror faktiskt inte att du pallat med att leva mitt liv, inte ens en dag.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Svårast?
Av: Nietzsche 2006-06-13 Kl 11:00
 

Terinon skrev:
Nietzsche! Det jag försökte att beskriva var varför vissa av oss måste visa tacksamhet för saker vi borde räkna som naturliga.

Men om du hellre ville att jag nämnde mitt eget fall så gör jag så gärna det. Vad god och läs i min dagbok här eller i min blogg/hemsida.

Jag skulle så gärna byta både liv och sjukdom med dig, men jag tror faktiskt inte att du pallat med att leva mitt liv, inte ens en dag.



Löjligt att jämnföra liv, men eftersom människan är anpassningsbar och att hade jag levt ditt liv hade ju det varit mitt enda liv så självklart hade jag klarat det. Så sånt här trams kan vi lägg ner, ok?

Jag är inte dum i huvudet, att jag inte förstår varför man behöver vara tacksam utan det jag ifrågasätter är varför man ens ska behöva vara det och om det är rättvist. Förstår du?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Svårast?
Av: Anonym[1] 2006-07-01 Kl 22:27
 

Har ni alldrig kännt som om kroppen bara är ett skal som du bor i men du själv är ett mentalt väsen som orkar och kan hur mycet som ehelst. Ibland kan jag nästan se mig själv som en ande ovan för mig när jag ligger i sängen, tänk om det vore som i "liftres guide till galaxen" där en lever utan sin kropp, kroppen lever ett liv och "hjärnan" ett annat.

Även om det kanse inte låter så så är min kropp en del av mig själv. även om jag och min kropp inte alltid är så samstämmiga så måste vi sammarbeta...


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Svårast?
Av: Squaw 2006-07-12 Kl 08:53
 

Man kan visa tacksamhet på så många sätt, däremot tycker inte jag att ni skall tacka för allt pa gör...man kan ju vara vänlig när man pratar men man behöver inte be, dom är ju till för att hjälpa eder....


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Svårast?
Av: Vejron 2006-06-02 Kl 16:51
 

Det finns mycket som är svårt...om man är på det humöret, vilket man ju är ibland. I mitt fall är det att personer i olika befattningar i samhället inte fattar att jag vill leva mitt liv precis som de! Jag vill inte behöva rättfärdiga varför jag vill ha dammsugit 2 gånger om dan, om jag nu vill det eller varför jag inte kan duscha på måndagar när hemtjänsten har tid eller nåt...nuförtiden har jag PA så just den biten är ordnad för mig, men det finns andra saker, t ex när man går i klädaffärer och hittar nåt man vill prova och blir erbjuden att prova på lagret eller nåt i den stilen för att de inte har anpassade provrum! Det är SÅ kränkande!! En annan sak som är jobbig, som är av mer personlig karaktär, är ibland när jag behöver hjälp av min partner med mer intima grejor, som toa (är till viss del inkontinent) och är man mitt uppe i en intim stund så är det INTE roligt, det kan jag försäkra! Min partner säger att det bara är jag som har problem med det, han har liksom "köpt" hela "paketet" med mig, men det knäcker min kvinnlighet när det händer i alla fall och den intima stunden blir ofta abrupt avslutad i såna lägen. Så vad han säger och hur han reagerar är inte alltid detsamma....

Men det finns ju saker som är bra med att vara funktionshindrad också tycker jag. Jag är helt övertygad om att min syn på livet och människor inte hade varit densamma om jag inte haft mina erfarenheter som funktionshindrad. Inte heller hade jag per automatik fått träffa många av mina närmaste vänner, som finns i denna "världen"

Redigerat 2006-06-02 16:54


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Svårast?
Av: Ninnie 2006-06-02 Kl 17:06
 

Vejron skrev:
Men det finns ju saker som är bra med att vara funktionshindrad också tycker jag. Jag är helt övertygad om att min syn på livet och människor inte hade varit densamma om jag inte haft mina erfarenheter som funktionshindrad.


Mycket viktig reflektion, som jag också brukar fundera på!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Svårast?
Av: KarinSch 2006-06-02 Kl 17:30
 

Att bli trött och ha ont är nog värst och att inte kunna sova när man har ont.
Irritationen över att bli bemött kränkande och över otillgängligheten i samhället.
Kampen med myndigheter.
Och sist men absolut inte minst min egen frustration över att inte kunna göra saker så snabbt som jag vill och kunde förr.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Svårast?
Av: Mika 2006-07-03 Kl 09:58
 

visst finns det bra saker med att vara Fh! Man får vara ifred från påträngande människor som har krav på att man ska vara himla normal..
Mika Glad smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Svårast?
Av: Helna 2006-06-04 Kl 15:49
 

Jag är helt övertygad om att min syn på livet och människor inte hade varit densamma om jag inte haft mina erfarenheter som funktionshindrad. Inte heller hade jag per automatik fått träffa många av mina närmaste vänner, som finns i denna värld


Skumt jag har också tänkt i de banorna Cool smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Svårast?
Av: Munken 2006-06-04 Kl 18:58
 

Inte speciellt skumt. Hade ni inte haft funktionshinder hade ni varit helt annorlunda som personer. Ganska logiskt.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Svårast?
Av: Legoprinsessan 2006-06-09 Kl 16:45
 

Tyvärr ligger det nog mycket i det... Märker ju bara på de jag träffar i olika sammanhang, att de som inte tar en notis om ens funktionshinder och är helt naturliga inför det är de som har själva eller har erfarenheter av funktionshinder på något sätt. Jag har ju också tänkt på det- det verkar vara en klassiker bland oss funkisar, att hur hade jag varit och resonerat om jag inte haft min a funktionshinder? Vad hade jag valt för vägar i livet t ex?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Svårast?
Av: Terinon 2006-06-11 Kl 23:06
 

Vejron skrev:
(...)Jag vill inte behöva rättfärdiga varför jag vill ha dammsugit 2 gånger om dan, om jag nu vill det eller varför jag inte kan duscha på måndagar när hemtjänsten har tid eller nåt(...)


Jag trodde man fick vara tacksam som kattägare (två stycken som fäller) att det damsugs 1 gång varannan vecka. Undrar om de har någon försäkring för alvarliga allergiska reaktioner pga extrema mängder katthår.
Eller att hela lägenheten stinker kattpiss eftersom de inte heller städar ordentligt när de äntligen kommer.

Åh vad jag känner mig tacksam för att betala 500:- i månaden för detta (+tvätt exakt lika ofta) dessutom måste jag ju ta ledigt från jobbet för att vara hemma när de kommer vilket innebär en totalkostnad på 1228kr i månaden, för vadå?

Detta är väl tacksamhet så hälften kunde räcka.
OBS: det enda i detta inlägget som är ironiskt menat är "åh, vad jag känner mig tacksam"


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Svårast?
Av: CuslonGodibb 2006-06-02 Kl 19:39
 

Lotta - litegrann tycker jag det varierar, beroende på hur dagsaktiviteterna ser ut. Mina fysiska rörelsehinder är jag "van" vid, och dem har jag liksom förlikat mig med. Det jobbigaste tycker jag nu för tiden är att smärtan hindrar mig i vissa lägen. Att vilja mer än vad kroppen/smärtan tillåter...

Lotta skrev:
Vad tycker ni är svårast med att leva med ett funktionshinder?

Jag tycker att det som är allra värst är att bli ifrågasatt typ:

av pa, att man inte alltid fattar att vi är ju rätt "normala" när det väl gäller. Tråkigt för dem ibland men så är det!

Att bli ifrågasatt av kommun/`FK varför kan de inte bara fatta att jag/ vi har samma behov som övrig befolkning

Annars har jag inte några större problem med mitt funktionshinder förutom att jag hatar att bli ifrågasatt


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Svårast?
Av: Hjulia 2006-06-02 Kl 19:46
 

Lotta skrev:
Vad tycker ni är svårast med att leva med ett funktionshinder?

Jag tycker att det som är allra värst är att bli ifrågasatt typ:

av pa, att man inte alltid fattar att vi är ju rätt "normala" när det väl gäller. Tråkigt för dem ibland men så är det!

Att bli ifrågasatt av kommun/`FK varför kan de inte bara fatta att jag/ vi har samma behov som övrig befolkning

Annars har jag inte några större problem med mitt funktionshinder förutom att jag hatar att bli ifrågasatt


Mitt största f-hinder är min tidsoptimism och taskig "självkännedom".
Gång på gån kör jag huvet i väggen, blir medvetslös och får en åktur med plingplongtaxi till plåsterhuset och en gratis övernattning på intensiven.
Ibland nöjer jag mig med att bara svimma en stund i badrummet och slå halvt ihjäl mig.

Jo, jag vet, jag måste lyssna på kroppen, men det finns ingen kurs i hur man gör så jag får lära mig "the hard way".

Nåt som iofs åxå är jobbigt är ju all otillgänglighet, men det är på nåt sätt vardagsmat så ibland glömmer jag bort att störa mig på det.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Svårast?
Av: KarinSch 2006-06-02 Kl 20:15
 

Passa dig. Jag kommer och piskar dig om du inte tar det lugnt!!! Blinkande smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Svårast?
Av: Hjulia 2006-06-02 Kl 20:54
 

KarinSch skrev:
Passa dig. Jag kommer och piskar dig om du inte tar det lugnt!!! Blinkande smiley


Usch ja - du vet ju var jag bor! *darrar av skräck*
Glad smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Svårast?
Av: Paulina1 2006-06-03 Kl 22:20
 

att acceptera situationen det har ja svårt med


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Svårast?
Av: Legoprinsessan 2006-06-09 Kl 16:38
 

Jobbigast tycker jag är folks blickar! Och sen att inte hänga med när jag är ute och går med flera. Hamnar alltid på efterkälken hur jag än kämpar, so fucking frostraited!!! Och detta ständiga ifrågasättande från alla håll som ni beskriver. Att bli misstrodd och att jag känner ibland att en del har lägre krav på mig än på andra. Vad gäller synnedsättningen så är det detta ständiga letande och irrande runt som tar så förbannat mycket tid *trött*. Visst, jag kanske skulle kunna ansöka om ledsagartimmar, men jag är nog lite stolt.... vill ju klara mig själv, kunna vara spontan. Och så på senare år har då mitt psyke börjat tryta mer och mer, vilket förvärrar allting.... Gråtande smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Svårast?
Av: Nietzsche 2006-06-11 Kl 14:47
 

Lotta skrev:
Vad tycker ni är svårast med att leva med ett funktionshinder?

Jag tycker att det som är allra värst är att bli ifrågasatt typ:

av pa, att man inte alltid fattar att vi är ju rätt "normala" när det väl gäller. Tråkigt för dem ibland men så är det!

Att bli ifrågasatt av kommun/`FK varför kan de inte bara fatta att jag/ vi har samma behov som övrig befolkning

Annars har jag inte några större problem med mitt funktionshinder förutom att jag hatar att bli ifrågasatt



Att så många ifrågasätter att mitt funktionshinder/sjukdom är den faktor som gjort en övermänniska av mig. *Flin* Samt att folk har svårt att svälja att vi med funktionshinder har större möjligheter än icke-funktionshindrade att bli bättre människor.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Svårast?
Av: Emma_Jönsson 2006-06-11 Kl 14:50
 

Nietzsche skrev:
Att så många ifrågasätter att mitt funktionshinder/sjukdom är den faktor som gjort en övermänniska av mig. *Flin* Samt att folk har svårt att svälja att vi med funktionshinder har större möjligheter än icke-funktionshindrade att bli bättre människor.


Varför skulle vi ha större möjligheter att bli bättre människor? Överraskad smiley Frågande smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Svårast?
Av: Nietzsche 2006-06-11 Kl 18:55
 

Emma_Jönsson skrev:
Varför skulle vi ha större möjligheter att bli bättre människor? Överraskad smiley Frågande smiley



Eftersom vi har större chans att lära känna våra begräsningar mer än andra samt att vi lever närmare våra kroppar än majoriteten - sen att vi är bespottade och föraktade överallt gör ju inte saken sämre heller. Det ger oss bara större kraft och större möjligheter...


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Svårast?
Av: Emma_Jönsson 2006-06-11 Kl 19:26
 

Nietzsche skrev:
Eftersom vi har större chans att lära känna våra begräsningar mer än andra samt att vi lever närmare våra kroppar än majoriteten - sen att vi är bespottade och föraktade överallt gör ju inte saken sämre heller. Det ger oss bara större kraft och större möjligheter...


Håller inte med, man blir ju inte "bättre" för att man "lär känna begränsningar", man mår kanske bättre själv, men det finns ingenting som säger att människan är bättre än en annan människa!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Svårast?
Av: Vejron 2006-06-11 Kl 19:42
 

Emma_Jönsson skrev:
Håller inte med, man blir ju inte "bättre" för att man "lär känna begränsningar", man mår kanske bättre själv, men det finns ingenting som säger att människan är bättre än en annan människa!


Nietzsche kanske inte menade riktigt så. Jag tror han menar att vi blir bättre som människor men inte att vi därmed tror vi är bättre än någon annan..Rätta mig gärna om jag tänkt fel.

Redigerat 2006-06-11 19:43


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Svårast?
Av: Emma_Jönsson 2006-06-11 Kl 19:59
 

Vejron skrev:
Nietzsche kanske inte menade riktigt så. Jag tror han menar att vi blir bättre som människor men inte att vi därmed tror vi är bättre än någon annan..Rätta mig gärna om jag tänkt fel.

Redigerat 2006-06-11 19:43


Okej, men eftersom han sa "bättre människor" så menas det ju med att man är bättre än någon annan, det var så jag förstod det. Om man inte är bättre än nån annan kallas det bra.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Svårast?
Av: Vejron 2006-06-11 Kl 20:12
 

Emma_Jönsson skrev:
Okej, men eftersom han sa "bättre människor" så menas det ju med att man är bättre än någon annan, det var så jag förstod det. Om man inte är bättre än nån annan kallas det bra.


Man kan ju mena att man är bättre än man var innan skadan eller bättre än man skulle ha varit om man inte fötts med en funktionsnedsättning...


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Svårast?
Av: Emma_Jönsson 2006-06-11 Kl 21:01
 

Vejron skrev:
Man kan ju mena att man är bättre än man var innan skadan eller bättre än man skulle ha varit om man inte fötts med en funktionsnedsättning...


Ja, men han skrev också att "vi" funktionshindrade hade mer chans att bli bättre människor än vad icke funktionshindrade har.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Svårast?
Av: _Anna_ Elisabeth 2006-06-11 Kl 21:02
 

Dessvärre tror jag att Emma gör en korrekt tolkning av Nietzsche. Han brukar nämligen vara av den åsikten att de som är funktionshindrade är bättre än människor utan funktionshinder. Varför? Därför vi tillhör ett folk - de funktionshindrade - och att vara funktionshindrad är det normala... En högre stående "ras", helt enkelt!

Har vi hört det förr???
*ytterligare kommentarer överflödiga*

// A E


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Svårast?
Av: Emma_Jönsson 2006-06-11 Kl 21:03
 

_Anna_ Elisabeth skrev:
Dessvärre tror jag att Emma gör en korrekt tolkning av Nietzsche. Han brukar nämligen vara av den åsikten att de som är funktionshindrade är bättre än människor utan funktionshinder. Varför? Därför vi tillhör ett folk - de funktionshindrade - och att vara funktionshindrad är det normala... En högre stående "ras", helt enkelt!

Har vi hört det förr???
*ytterligare kommentarer överflödiga*

// A E


Jo, just därför att jag hört det förr misstänkte jag att jag inte hade läst fel utan att det var så...


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Svårast?
Av: Vejron 2006-06-11 Kl 21:36
 

Jag böjer mig för majoriteten. Är väl en sådan person att jag hellre friar än fäller, men ni verkar ju känna personen ifråga så därför säger jag inget mer om saken.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Svårast?
Av: Nietzsche 2006-06-12 Kl 00:26
 

Vejron skrev:
Jag böjer mig för majoriteten. Är väl en sådan person att jag hellre friar än fäller, men ni verkar ju känna personen ifråga så därför säger jag inget mer om saken.



Haha, så du böjer dig för pöbelns förutfattade mening om mig?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Svårast?
Av: Nietzsche 2006-06-12 Kl 14:18
 

_Anna_ Elisabeth skrev:
Dessvärre tror jag att Emma gör en korrekt tolkning av Nietzsche. Han brukar nämligen vara av den åsikten att de som är funktionshindrade är bättre än människor utan funktionshinder. Varför? Därför vi tillhör ett folk - de funktionshindrade - och att vara funktionshindrad är det normala... En högre stående "ras", helt enkelt!

Har vi hört det förr???
*ytterligare kommentarer överflödiga*

// A E



Haha, du kan säkert inte läsa, men det gör inte dig till en sämre människa för det. Men låt mig förklara för din fördomsfulla hjärna vad mitt knivskarpa intellekt tänkt ut på sin allt för stora fritid. Blinkande smiley Icke-funktionshindrade och funktionshindrade är, enligt mig, två olika folk med helt olika styrkor och svagheter. Vilket gör att självklart är vi med funktionshinder bättre än de icke-funktionshindrade på att vara de vi är. På samma sätt som icke-funktionshindrade är det genom att vara sig själva. Förstår du? Men i samhället idag råder en konsensus att icke-funktionshindrade är bättre och en högrestånde "ras" eller folk än oss med medfödda/genetiska funktionshinder eller sjukdomar. Och för att retas och skapa en nödvändig motkultur till detta är det faktiskt värdefullt att lyfta fram möjligheten att vi lyten kan vara överlägsna. Men det betyder INTE att jag tycker det är sant - eftersom det är blandraser och folk som är en garant för framtiden. Dock behöver vi med funktionshinder sticka fram hakan och tillskanska oss respekt och makt, detta gör vi inte som offer utan bara som aristrokrater.

Oj, vad jag är smart, och jag räknar inte med att ni förstår mig. För alla genier och profeter behöver dö innan hans/hennes idéer kan accepteras av den korkade massan. Så jag är inte orolig för framtiden, för någon gång kommer ni inse vem ni har skrattat åt, hånat och valt att förakta. Glad smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Svårast?
Av: Vejron 2006-06-12 Kl 14:43
 

Nietzsche skrev:
Haha, du kan säkert inte läsa, men det gör inte dig till en sämre människa för det. Men låt mig förklara för din fördomsfulla hjärna vad mitt knivskarpa intellekt tänkt ut på sin allt för stora fritid. Blinkande smiley Icke-funktionshindrade och funktionshindrade är, enligt mig, två olika folk med helt olika styrkor och svagheter. Vilket gör att självklart är vi med funktionshinder bättre än de icke-funktionshindrade på att vara de vi är. På samma sätt som icke-funktionshindrade är det genom att vara sig själva. Förstår du? Men i samhället idag råder en konsensus att icke-funktionshindrade är bättre och en högrestånde "ras" eller folk än oss med medfödda/genetiska funktionshinder eller sjukdomar. Och för att retas och skapa en nödvändig motkultur till detta är det faktiskt värdefullt att lyfta fram möjligheten att vi lyten kan vara överlägsna. Men det betyder INTE att jag tycker det är sant - eftersom det är blandraser och folk som är en garant för framtiden. Dock behöver vi med funktionshinder sticka fram hakan och tillskanska oss respekt och makt, detta gör vi inte som offer utan bara som aristrokrater.

Oj, vad jag är smart, och jag räknar inte med att ni förstår mig. För alla genier och profeter behöver dö innan hans/hennes idéer kan accepteras av den korkade massan. Så jag är inte orolig för framtiden, för någon gång kommer ni inse vem ni har skrattat åt, hånat och valt att förakta. Glad smiley


Jag för min del har aldrig påstått att jag föraktar dig, jag har heller inte medvetet hånat dig. Jag tycker mest synd om dig faktiskt! Du, som uppenbarligen har sånt "knivskarpt intellekt" och vet hur vi alla funktionshindrade ska och bör agera för att "göra revolution" - du borde kanalisera all den där ilskan du har till något bättre tycker jag.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Svårast?
Av: Nietzsche 2006-06-12 Kl 17:38
 

Vejron skrev:
Jag för min del har aldrig påstått att jag föraktar dig, jag har heller inte medvetet hånat dig. Jag tycker mest synd om dig faktiskt! Du, som uppenbarligen har sånt "knivskarpt intellekt" och vet hur vi alla funktionshindrade ska och bör agera för att "göra revolution" - du borde kanalisera all den där ilskan du har till något bättre tycker jag.



Att tycka-synd-om en annan människa är att förakta den människan - som invalid borde du vid det här laget veta det. Jag tycker exempelvis synd om alla invalider som vill bli friska, normala eller som inte tar upp kampen mot invalidförtrycket - den känslan jag då hyser är förakt. Så säg inte att du inte föraktar min typ, för det gör du. Ilska, haha, sure att jag känner det. Det gjorde jag bara när jag var yngre, nu drivs jag av kraft och övertygelse - därför finns det ingen av er här inne som kommer få mig att ändra åsikt eller ståndpunkt. Sen vore det ju trevligt om du kan kontra mig på det jag sa och inte dra till med att jag bara är arg och bitter...


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Svårast?
Av: Nietzsche 2006-06-12 Kl 18:05
 

Emma_Jönsson skrev:
Ja, men han skrev också att "vi" funktionshindrade hade mer chans att bli bättre människor än vad icke funktionshindrade har.



Jag är funktionshindrad och vet inte vad icke-funktionshindrade har bra chans på att bli - men jag hoppas att de som jag försöker se sig själva som det första och "bästa". Men samtidigt som de respekterar min strävan och rätt att tycka det samma om mitt "folk".


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Svårast?
Av: Emma_Jönsson 2006-06-14 Kl 22:13
 

Nietzsche skrev:
Jag är funktionshindrad och vet inte vad icke-funktionshindrade har bra chans på att bli - men jag hoppas att de som jag försöker se sig själva som det första och "bästa". Men samtidigt som de respekterar min strävan och rätt att tycka det samma om mitt "folk".


Om du inte vet vad icke-funktionshindrade har bra chans att bli, hur kan du då veta att funktionshindrade är bättre?

(bra och bättre är inte samma sak, för bra kan de flesta va..)


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Svårast?
Av: Esmeralda 2006-07-02 Kl 01:42
 

Lotta skrev:
Vad tycker ni är svårast med att leva med ett funktionshinder?

Jag tycker att det som är allra värst är att bli ifrågasatt typ:

av pa, att man inte alltid fattar att vi är ju rätt "normala" när det väl gäller. Tråkigt för dem ibland men så är det!

Att bli ifrågasatt av kommun/`FK varför kan de inte bara fatta att jag/ vi har samma behov som övrig befolkning

Annars har jag inte några större problem med mitt funktionshinder förutom att jag hatar att bli ifrågasatt


Det svåraste med att leva med ett funktionshinder är enligt mig att bli förstådd och accepterad med de funktionsnedsättningar man faktiskt har, synliga eller osynliga.

Med vänlig hälsning
Esmeralda


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Svårast?
Av: Beccapeccan 2006-07-12 Kl 01:01
 

att alltid behöva ha med mig assistent överallt. och att jag kan bryta ihop för ingenting när någonting går emot mig för att jag inte klarar av en del saker


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Svårast?
Av: Legoprinsessan 2006-07-17 Kl 15:55
 

Att mitt dåliga psyke drar ner min fysiska förmåga och gör att jag inte orkar utföra vardagliga sysslor som städning, och att jag då måste förklara hela tiden för omgivningen att det inte är p g a mina fysiska funktionshinder som jag inte "kan" städa. För visst måste jag anstränga mig mer än en som inte har något fysiskt funktionshinder, men mår man bra så orkar man ta det, då accepterar man det och kör på. Men är psyket i botten så orkar jag inte anstränga mig, min uthållighet blir noll... Jag känner att jag har högre krav på att jag ska ha ett perfekt hem just därför, och mår jättedåligt när jag inte pallar... blä!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Svårast?
Av: Helna 2006-07-20 Kl 22:05
 

Lotta skrev:
Vad tycker ni är svårast med att leva med ett funktionshinder?


Jag skulle vilja samanfatta det till att det är samhälls miljön som gör mig funktionshindrad, när jag har alla anpassningar eller allt fungerar som just jag behöver ha det är jag inte funktionshindrad.

Intressant fråga tycker jag, inte helt lätt att svara på då sättet att se på sig själv är väldigt indviduellt Jätteglad smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Svårast?
Av: Vejron 2006-07-20 Kl 22:22
 

Helna skrev:
Jag skulle vilja samanfatta det till att det är samhälls miljön som gör mig funktionshindrad, när jag har alla anpassningar eller allt fungerar som just jag behöver ha det är jag inte funktionshindrad.


Jag håller inte riktigt med dig där...funktionshindrad anser jag att jag är 24 timmar om dygnet pga att jag föddes med ryggmärgsbråck. Handikappad, däremot, känner jag mig enbart när den miljö jag befinner mig i inte är anpassad och tillgänglig.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp



Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: Saknar...
Av: Jessma 2006-01-04 Kl 18:47
huvudinlägg

Har kommit fram till att en av de funktionerna jag saknar mest är förmågan att ge någon en kram. Jag avskyr att se personer som mår dåligt, och det gör ont i mig när jag inte ens kan ge dem en kram.

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Saknar...
Av: Toblin74 2006-01-04 Kl 22:20
 

Måste bara säga...det var bland det vackraste jag hört! Tror nog att din medkänsla och tröst ändå når fram!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Saknar...
Av: Ninnie 2006-01-05 Kl 07:39
 

Jag vet precis vad du menar, och kanske i synnerhet om det är någon som också sitter i rullstol.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Saknar...
Av: Emma_Jönsson 2006-01-05 Kl 10:14
 

Ninnie skrev:
"Jag vet precis vad du menar, och kanske i synnerhet om det är någon som också sitter i rullstol."


Håller med helt.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Saknar...
Av: Peet 2006-01-05 Kl 10:30
 

jag håller också med helt och det är härligt när man får en kram
det värmer i hela kroppen


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Saknar...
Av: Emma_Jönsson 2006-01-05 Kl 11:10
 

ja men det är svårt om man inte kan ge en kram om man hade viljat.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Saknar...
Av: Peet 2006-01-05 Kl 11:29
 

Emma_Jönsson skrev:
"ja men det är svårt om man inte kan ge en kram om man hade viljat."


Jag vet vad du menar håller med dig


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Saknar...
Av: Xappoline 2006-01-06 Kl 10:27
 

Jag förstår dig, för det är något jag själv drömmer om - att få en kram av Kevin. Men han ber nu om kramar och han lutar huvudet mot mig när han kramas tillbaka, så jag tror han gillar mig i alla fall Blinkande smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Saknar...
Av: Berghman 2006-01-06 Kl 11:49
 

Själv kan jag ge en kram, men det blir lite klumpigt ibland när man sitter och inte är så stark i armarna. Det är mycket lättare när jag står upp. Har ståfunktion på rullstolen.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Saknar...
Av: Anneli (Lian) 2006-01-06 Kl 11:47
 

Hej!
Förstår dig också. Det var en av de saker vi skrev i det brev alla föräldrar / barn fick när Nicole började dagis. Att hon liksom många andra gillar att få en kram, men att det kanske krävs att man kommer till henne istället. Vi har också pratat med henne om att hon måste använda sin röst och säga till vad hon vill.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Saknar...
Av: JoJo 2006-01-06 Kl 17:47
 

Håller med helt o hållet. Blev väldigt påmind om den saken i somras när min morfar låg döende. Jag ville så gärna ge honom en kram o verkligen visa att hur mkt jag älska honom o hur mkt ja skulle sakna honom. Det gjorde riktigt ont!Gråtande smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Saknar...
Av: Emma_Jönsson 2006-01-06 Kl 20:58
 

JoJo skrev:
"Håller med helt o hållet. Blev väldigt påmind om den saken i somras när min morfar låg döende. Jag ville så gärna ge honom en kram o verkligen visa att hur mkt jag älska honom o hur mkt ja skulle sakna honom. Det gjorde riktigt ont!:"("


Det kan jag förstå. Så hade nog jag också känt.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Saknar...
Av: Squaw 2006-01-11 Kl 14:27
 

Håller med fullt ut. Jag saknar så mina söners kramar....Men jag kramar dom och jag känner att dom älskar mig lika mycket som jag älskar dom. Niclas är mer kramig än storebro...han ber om kramar i ett.....Kan verkligen förstå er. Om inte jag skulle kunna kramas, skulle jag be om kramar hela tiden, med risk för att bli tjatig....
KRAM till er alla.............


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Saknar...
Av: Terinon 2006-03-31 Kl 18:24
 

Jag kan bara hålla med. Jag önskar att jag klarade av att krama om dem jag älskar, men precis lika mycket klara av att bli kramad av andra. Behovet finns och ökar ständigt, men den konstanta smärtan överallt i kroppen gör att ingen vågar eftersom de ibland har sett tårfyllda ögon av smärta hos mig när de kramat om mig. Även om jag säger att jag behöver beröringen trots smärtan vågar de inte.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Saknar...
Av: Esmeralda 2006-04-17 Kl 21:58
 

Det här kanske är att gå ifrån ämnet, men jag kan känna osäkerhet när jag är med vänner som inte kan krama mig tillbaka. Men nu har jag börjat krama dem i alla fall, de svarar ju, fast på ett annat sätt. Ibland när jag sitter i permobilen och har åkpåsen på mig så att jag inte kan ställa mig upp, känner jag att det är väldigt krångligt att ge någon en kram. Om personen sitter rullstol måste man trixa lite för att nå, och om personen är gående så kan jag ofta inte svara tillbaka på kramen jag får, därför att personen befinner sig högre upp än mig och jag kan inte luta huvudet bakåt pga svag nackmuskulatur och jag kan inte titta uppåt pga att mina ögonlock hänger ner (ptos). Så jag känner mig begränsad för jag kan ofta inte titta folk i ögonen. En gång när jag hade en date så bad jag killen i förväg att ställa sig på knä när han ville krama mig, så att jag kunde se honom i ögonen och svara. Det funkade utmärkt!

Med vänlig hälsning
Esmeralda


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Saknar...
Av: Ninnie 2006-04-17 Kl 23:22
 

Esmeralda skrev:
"Det här kanske är att gå ifrån ämnet, men jag kan känna osäkerhet när jag är med vänner som inte kan krama mig tillbaka. Men nu har jag börjat krama dem i alla fall, de svarar ju, fast på ett annat sätt. Ibland när jag sitter i permobilen och har åkpåsen på mig så att jag inte kan ställa mig upp, känner jag att det är väldigt krångligt att ge någon en kram. Om personen sitter rullstol måste man trixa lite för att nå, och om personen är gående så kan jag ofta inte svara tillbaka på kramen jag får, därför att personen befinner sig högre upp än mig och jag kan inte luta huvudet bakåt pga svag nackmuskulatur och jag kan inte titta uppåt pga att mina ögonlock hänger ner (ptos). Så jag känner mig begränsad för jag kan ofta inte titta folk i ögonen. En gång när jag hade en date så bad jag killen i förväg att ställa sig på knä när han ville krama mig, så att jag kunde se honom i ögonen och svara. Det funkade utmärkt!

Med vänlig hälsning
Esmeralda"


Mm, det där med att instruera folk på förhand tycker jag också funkar bra. I den mån det är möjligt, givetvis. Glad smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Saknar...
Av: Terinon 2006-04-18 Kl 17:52
 

Det tycker jag med, men jag saknar ändå spontanitetskramarna jag kunde ge tidigare i livet.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Saknar...
Av: Esmeralda 2006-04-18 Kl 20:33
 

Det förstår jag.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Saknar...
Av: Legoprinsessan 2006-05-27 Kl 17:55
 

Jag har inte tänkt på det faktiskt. Kanske för att jag är en öppen person som gärna rör vid folk som jag tycker mycket om. Jag älskar att pilla hår, hålla om, visa min kärlek och uppskattning med beröring. Jag kan ju inte rå för att alla människor e så jäkla söta å goa ju, hähähä Tunguträckande smiley. Den som har "otur" kan få både en och två pussar på pannan hähähähähä Jätteglad smiley -


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Saknar...
Av: CuslonGodibb 2006-05-27 Kl 21:36
 

Jessma - jag känner igen mig och förstår vad du menar! Jag tycker ofta att det gäller - ja, vad ska man kalla det? - spontan beröring över huvud taget, så att säga.

Jag känner också igen mig i det Esmeralda skriver: svag nacke = svårt att se folk i ögonen = frustrerande. Och framför allt detta att inte vara "i jämnhöjd" med folk gör ju att det blir svårt med spontaniteten. Och i de fall någon de facto böjer sig ner känner jag mig nästan löjligt liten i stället, och ibland känns det som att jag blir mosad snarare än kramad, vilket får konsekvensen att min egen återkram - jag älskar att konstruera egna ord! - blir "tafflig".

Det här med att instruera folk om att sätta sig ner är nog en bra idé. Jag gör det inte särskilt ofta, men det borde jag nog... Fast det känns nästan "oartigt" i vissa lägen. Jag har förresten varit med om motsatsen: en av mina bybekanta träffade mig på vår bymarknad, och satte sig spontant ner när hon pratade med mig. Jag tänkte inte särskilt mycket på det då, mer än att jag slapp det bekanta grodperspektivet, så jag kommenterade det inte. När samma bekanta pratade med min mor över telefon några dagar senare bad hon min mor hälsa till mig och be om ursäkt "ifall jag hade tagit illa upp"! Där ser man, vilken osäkerhet det ändå finns...! Jag antar att hon blev lugnad när jag tvärtom försäkrade att jag uppskattat gesten. Slutsatsen borde väl då bli att instruktioner är det bättre att få för många än för få av...

Jessma skrev:
Har kommit fram till att en av de funktionerna jag saknar mest är förmågan att ge någon en kram. Jag avskyr att se personer som mår dåligt, och det gör ont i mig när jag inte ens kan ge dem en kram.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Saknar...
Av: Idjeli 2006-05-28 Kl 23:57
 

Jag tycker det är svårt att be om kramar. Mina föräldrar, brorsor och släkten spontankramas - och givetvis min man. Vissa vänner spontankramas emellanåt också, men ibland kan ju jag faktiskt känna för att spontankrama dom! Det är väl som vanligt att man får ta till orden...men det känns ibland som att orden sabbar mer än gör nytta. Situationen kan kännas "tillgjord".
Innan jag gifte mig och jag "dejtade" andra människor så hände det emellanåt att jag ville kasta mig runt halsen på någon - så innerligt att jag höll på krevera - MEN det gick ju inte. Är man då lite blyg också...

Nu för tiden tittar jag på min man och lutar mig lite framåt så fattar han att frugan vill ha en kram, det händer dock att jag får be om en kram men det känns inte alls konstigt med honom.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Saknar...
Av: Ninnie 2006-05-28 Kl 23:59
 

Idjeli skrev:
Nu för tiden tittar jag på min man och lutar mig lite framåt så fattar han att frugan vill ha en kram, det händer dock att jag får be om en kram men det känns inte alls konstigt med honom.


Känns bekant! Mannen fattar exakt, minsta signal. Sen kan han ju välja att ignorera. Haha.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Saknar...
Av: KarinSch 2006-05-29 Kl 00:19
 

Jag kan ju halvkramas, få upp ena armen lite halvdant sådär, men att luta sig mot känns med ok för mig. Jag lytar mig mot gubben min och han får sköta kramandet. Jag är ju i lagom höjd för att få armen runt baken på honom och kan knipa till, kan vara rätt trevligt det med, Blinkande smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp



Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: att ”binda sin tid”
Av: Nietzsche 2005-12-15 Kl 01:07
huvudinlägg

Här kommer en fundering som kommer komma i min kommande bok. Glad smiley

<<<

"De som sämst utnyttjar sin tid är de första att klaga över dess kortvarighet.”
-- Jean de la Bruyère.

Är det alltid därför den ”friske” beklagar sig över livets kortvarighet och drömmer drömmar om evigt liv, medans den dödligt ”sjuke” förlorar sin tidsuppfattning och blir en mästare i att ”binda sin tid”?

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: att
Av: Ninnie 2005-12-15 Kl 11:12
 

Så är det, utan tvekan! Det ser jag nästan varje dag i min omgivning.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: att
Av: Alphadial 2005-12-17 Kl 00:21
 

Ett bra citat. Men... varför citera andra? Kom gärna med något eget... Glad smiley

/T


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: att
Av: Nietzsche 2005-12-17 Kl 00:33
 

Alphadial skrev:
"Ett bra citat. Men... varför citera andra? Kom gärna med något eget... Glad smiley

/T"



Nämn någon som egentligen har något eget att komma med, allt har redan sagts en eller flera gånger i olika versioner redan, eftersom allting återkommer - du har väl hört talas om Nietzsches "det eviga återkommandet"?

Sen så är min kommentar till citatet, det som är centralt och citatet självständigt berör ju inte ens min frågeställning.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: att
Av: Trasdockan 2005-12-17 Kl 13:29
 

Ska du skriva bok? Intressant Jätteglad smiley. Det där citatet lever jag själv efter, för mig är det självklart. När jag har mina deppiga dagar och inte orkar göra nåt så kan jag ibland bli oerhört stressad, frustrerad och rastlös över att jag inte har gjort det som jag borde, inte utnytjade tiden "jag har ju haft flera veckor på mig att göra det där..." t ex. Men det har blivit mycket bättre nu än det var innan. Mycket p g a mottot "bättre sent än aldrig" som också är bra. Självklart ska man inte skuta upp saker för länge, man vet aldrig vilka vändningar livet kan ta, eller när det tar slut. Men jag upplever att många är stressade och ålderfixerade "du börjar ju blir gammal nu, är det inte dags att du bestämmer dig för vad du ska göra nu" t ex. Det finns en slags norm i samhället att man ska ha uppnått vissa mål och gjort vissa saker i en viss ålder. Jag har slutat att leva efter den, jaja jag försöker iaf... hehe. Jag mår så mycket bättre då.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp



Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: selektiv abort
Av: Nietzsche 2005-12-14 Kl 23:46
huvudinlägg

En gång för alla nu diskuterar vi selektiv abort, utan att blanda ihop det med abortfrågan. Respektera detta.

Min inledande fråga: Är inte den selektiva aborten ett hot mot oss med genetiska sjukdomar och medföda funktionshinder, kommer inte den resulterar i att undergräva vår identitet?

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: selektiv abort
Av: Ninnie 2005-12-15 Kl 11:12
 

Nietzsche skrev:
"Min inledande fråga: Är inte den selektiva aborten ett hot mot oss med genetiska sjukdomar och medföda funktionshinder, kommer inte den resulterar i att undergräva vår identitet? "


Ja, den kanske är ett hot. Frågan är snarare om det är bra eller dåligt. Jag tror att det är där som meningarna oftast går isär.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: selektiv abort
Av: Otrebla 2005-12-15 Kl 16:22
 

Selektiv abort låter i mina öron som dödshjälp. Skillnaden är den att selektiv abort dödar man i ett tidigare stadium. För mig är alltid frågan om pengar. Ger man läkare rätt att döda, sparar samhället en massa pengar. Med selektiv abort sparar man mycket mer eller hur?
För mig är det alltid fel att döda folk på grund av funktionshinder. Jag vill i så fall ha "hjälp" för att leva och inte för att dö.
Sedan kan man säga: inget liv = ingen identitet osv.
Alberto


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: selektiv abort
Av: Nietzsche 2005-12-15 Kl 16:45
 

Otrebla skrev:
"Selektiv abort låter i mina öron som dödshjälp. Skillnaden är den att selektiv abort dödar man i ett tidigare stadium. För mig är alltid frågan om pengar. Ger man läkare rätt att döda, sparar samhället en massa pengar. Med selektiv abort sparar man mycket mer eller hur?
För mig är det alltid fel att döda folk på grund av funktionshinder. Jag vill i så fall ha "hjälp" för att leva och inte för att dö.
Sedan kan man säga: inget liv = ingen identitet osv.
Alberto
"



Mycket intressant synvinkel. Påminner mig om det faktum att dödsstraff går att likna vid dödshjälp, nu är jag lite off-topic, men endå... Glad smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: selektiv abort
Av: Emma_Jönsson 2005-12-15 Kl 17:23
 

Otrebla skrev:
"Selektiv abort låter i mina öron som dödshjälp. Skillnaden är den att selektiv abort dödar man i ett tidigare stadium. För mig är alltid frågan om pengar. Ger man läkare rätt att döda, sparar samhället en massa pengar. Med selektiv abort sparar man mycket mer eller hur?
För mig är det alltid fel att döda folk på grund av funktionshinder. Jag vill i så fall ha "hjälp" för att leva och inte för att dö.
Sedan kan man säga: inget liv = ingen identitet osv.
Alberto
"


Ja, intressant! Håller även med Adryan om att det var en intressant synvinkel!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: selektiv abort
Av: Offa 2006-05-23 Kl 19:03
 

Selektiv abort låter lite som utilitarism, dvs. att alla som är ickeproduktiva, sjuka och till belastning för samhället, inte har rätt att leva.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: selektiv abort
Av: Nietzsche 2006-08-02 Kl 03:27
 

Offa skrev:
Selektiv abort låter lite som utilitarism, dvs. att alla som är ickeproduktiva, sjuka och till belastning för samhället, inte har rätt att leva.


Huvudet på spiken, eftersom utilitarismen är den grund som fascism men framförallt nazismen kommit ur. Nationalsocialismen kan man faktiskt kalla en nationalistisk version av utilitarismen - där främst judarna och slaverna, blev de som var nyttolösa och betraktades som syndabockar för tyska arbetarens förfall...till störst möjliga lycka, för mest möjliga antal ariskatyskar Glad smiley

Så mina damer och herrar nazismen och fascismen står på sina fötter igen och marcherar mitt ibland oss i form av utilitarism, dödshjälpförespråkare och selektiv abort ivrrare Glad smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: selektiv abort
Av: Lise 2005-12-16 Kl 12:13
 

Hej! Ibland hänger jag faktiskt inte med i alla "djupa" inlägg som skrivs på detta forum. Min första reaktion blev "sen när är våra sjukdomar detsamma som vår identitet? " Sedan är det väl i och för sig ett intressant ämne att debattera om. Jag tror inte att det går att avgöra generellt om det hela är bra eller dåligt. Det finns så många olika sjukdomar och prognoser och det finns dessutom så många föräldrar som inte skulle klara av att ta ansvaret för ett handikappat barn med allt vad detta innebär. De flesta föräldrar älskar sina ungar med alla ev skavanker inräknade (är själv mamma till 2), men det finns faktiskt dem som inte klarar av att se sitt barn dö i förtid, eller att ta det stora ansvar som det innebär och det tror jag att man måste respektera.

Personligen hade jag önskat mig fler barn än de 2 jag har idag, men valde när jag fick min diagnos att sätta stopp för fler. Visserligen är mina barn friska, men de ärver sannolikt genen för SMA och jag kände att det var onödigt att sätta fler barn till världen pga av detta. Dock hade jag aldrig gjort abort om det visade sig att jag trots allt hade blivit gravid igen, och jag kommer heller inte att avråda mina egna ungar att skaffa sig barn. Dock kan de ju alltid ta beslutet själva att kolla upp om deras framtida partner också bär på genen. Jag tror att det är viktigt att visa ödmjukhet i den här frågan. Min personliga uppfattning är att den selektiva aborten inte i första hand används för att skapa något "elitsamhälle" utan för att stoppa ett ev lidande som inte alla inblandade parter klarar av att hantera.

Hoppas att jag inte trampade nån på tårna nu! Glad smiley

MVH Lise


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: selektiv abort
Av: Otrebla 2005-12-16 Kl 15:37
 

Lise skrev:
"Hej! Ibland hänger jag faktiskt inte med i alla "djupa" inlägg som skrivs på detta forum. Min första reaktion blev "sen när är våra sjukdomar detsamma som vår identitet? " Sedan är det väl i och för sig ett intressant ämne att debattera om. Jag tror inte att det går att avgöra generellt om det hela är bra eller dåligt. Det finns så många olika sjukdomar och prognoser och det finns dessutom så många föräldrar som inte skulle klara av att ta ansvaret för ett handikappat barn med allt vad detta innebär. De flesta föräldrar älskar sina ungar med alla ev skavanker inräknade (är själv mamma till 2), men det finns faktiskt dem som inte klarar av att se sitt barn dö i förtid, eller att ta det stora ansvar som det innebär och det tror jag att man måste respektera.

Personligen hade jag önskat mig fler barn än de 2 jag har idag, men valde när jag fick min diagnos att sätta stopp för fler. Visserligen är mina barn friska, men de ärver sannolikt genen för SMA och jag kände att det var onödigt att sätta fler barn till världen pga av detta. Dock hade jag aldrig gjort abort om det visade sig att jag trots allt hade blivit gravid igen, och jag kommer heller inte att avråda mina egna ungar att skaffa sig barn. Dock kan de ju alltid ta beslutet själva att kolla upp om deras framtida partner också bär på genen. Jag tror att det är viktigt att visa ödmjukhet i den här frågan. Min personliga uppfattning är att den selektiva aborten inte i första hand används för att skapa något "elitsamhälle" utan för att stoppa ett ev lidande som inte alla inblandade parter klarar av att hantera.

Hoppas att jag inte trampade nån på tårna nu! Glad smiley

MVH Lise"


Hej Lise!
jag håller med dig om att det inte går att avgöra generellt om nogonting är bra eller dålig. Jag har själv 3 barn och två barnbarn och har nästan alltid tyckt mycket om att leva. Har njutit av livet och gör det nu.
Om jag hade fått välja mellan att leva eller dö, hade jag valt att leva det livet jag lever nu. Hade någon annan valt att jag inte skulle finnas till, skulle jag inte sitta här och skriva nu.
Jag tycker att varje människa har rätt att välja själv vad man vill göra av sitt eget liv. Men jag tycker också att jag inte har rätt att välja åt andra om de ska leva eller dö.
Det innebär att jag anser fortfarande att det är fel att döda folk p g a sitt funktionshinder. När jag hör orden "selektiv abort" eller "dödshjälp" känner jag att det finns människor där ute som tycker att det vore bättre att jag vore död.
Och till sist vill jag säga angående identitets frågan att jag varken har en sjukdom eller är sjuk. Trots att jag använder permobil istället för två eller fyra ben som visa däggdjur använder för att förflytta sig .

Vänligen
Alberto


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: selektiv abort
Av: Berghman 2005-12-20 Kl 20:54
 

Jag håller med dig Alberto. Tycker "selektiv abort" och "dödshjälp" är helt fel. Det är att värdera mänskligt liv efter en grym måttstock. Det för tankarna till skräckexempel som t.ex. nazi-tyskland och sovjetunionen. Nazisternas övergrepp mot funktionshindrade glöms ofta bort. Accepterar vi selektiv abort hamnar vi ett steg närmare ett sådant samhälle. Det är min åsikt iaf.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: selektiv abort
Av: Denisb 2006-02-23 Kl 21:34
 

Har SMA. Vet ej om vad mina ev. barn skulle ha för risk att drabbas av SMA (någon som vet?). Jag skulle be min fru/sambo att kontrollera om hon har SMA genen och i fall hon hadde den så skulle jag inte vilja skaffa barn fast om det ändå skulle hända skulle jag vara emot abort. Jag vet ändå att det är mammans beslut.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: selektiv abort
Av: Emma_Jönsson 2006-02-24 Kl 13:34
 

Denisb skrev:
"Har SMA. Vet ej om vad mina ev. barn skulle ha för risk att drabbas av SMA (någon som vet?). Jag skulle be min fru/sambo att kontrollera om hon har SMA genen och i fall hon hadde den så skulle jag inte vilja skaffa barn fast om det ändå skulle hända skulle jag vara emot abort. Jag vet ändå att det är mammans beslut."


Om du får barn med en som bär anlaget för SMA är det 25% chans att barnet får det. 50% chans att barnet ärver anlaget men att sjukdomen inte bryter ut. 25% chans att barnet varken får SMA eller bär anlaget vidare.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: selektiv abort
Av: Denisb 2006-02-24 Kl 17:48
 

Så om jag får barn med någon som inte bär anlaget för SMA är det ingen risk trots att jag har SMA?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: selektiv abort
Av: Ninnie 2006-02-24 Kl 18:54
 

Denisb skrev:
"Så om jag får barn med någon som inte bär anlaget för SMA är det ingen risk trots att jag har SMA?"


Exakt! Båda föräldrarna måste vara anlagsbärare.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: selektiv abort
Av: Beorn 2006-12-11 Kl 17:07
 

Däremot lär dina barn bli bli anlagsbärare, men det ser jag som ett mindre problem. Risken finns ju att dina barnbarn får SMA men bara OM de får barn med en annan anlagsbärare. Men sannolikheten för det är relativt liten. Skulle det ändå ske har ju ditt barn växt upp med en SMA-förälder och har både dina och egna erfarenheter till stöd i att ta hand om ett barn med SMA.
SMA får ju folk ändå, jag har ingen tidigare i släkten som haft det vad jag vet. Folk bär på massa anlag till otäcka sjukdomar utan att ha en aning.

Jag själv skulle gärna ha barn även om det inte är aktuellt nu eftersom man måste vara två om det. Ärftligheten ser jag inte som ett problem men jag skulle nog inte göra det om tjejen ifråga har anlag eller har SMA själv.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: selektiv abort
Av: Lena K 2006-05-23 Kl 11:17
 

Tyvärr går det inte svara på den frågan utan att diskutera abort i stort. Vi vill inte bli behandlade annorlunda pga att vi har funktionshinder, eller har jag fel. Varför skulle vi göra det när det gäller oföddabarn?

Jag är för livet!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: selektiv abort
Av: Moon 2006-05-23 Kl 14:43
 

Nietzsche skrev:
En gång för alla nu diskuterar vi selektiv abort, utan att blanda ihop det med abortfrågan. Respektera detta.

Min inledande fråga: Är inte den selektiva aborten ett hot mot oss med genetiska sjukdomar och medföda funktionshinder, kommer inte den resulterar i att undergräva vår identitet?


Jag är för generell abort men mot selektiv abort. Generell abort gör man för att inte graviditeten passar kvinnan och selektiv abort gör man för att inte barnet passar. Dessutom hade jag personligen aldrig kunnat göra en abort men jag vill att möjligheten finns.

Hotet tycker jag ligger i att inte männisovärdet respekteras och inte i att det är ett hot mot er med genetiska sjukdomar. Personligen hade jag valt bort att föda egna barn helt om jag vore anlagsbärare. För jag kan inte se något "gott" med funktionshinder men vårt människovärde är lika stort som alla andras.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: selektiv abort
Av: KarinSch 2006-05-23 Kl 17:02
 

När jag väntade min förste -76, var fostervattenprov rätt nytt och väldigt populärt hos alla läkare. De var fullkomligt förkrossade över att jag inte begärt något sådant så jag hade haft chansen att ta bort mitt ev. funktionshindrade barn. (Man visste då inte om min sjukdom var ärftlig) Jag valde dock att inte göra några prov av den enkla anledningen att jag inte skulle kunna göra abort oavsett vad det handlat om och varför skulle jag då leva några månader med förvissningen och oron över att få ett funktionshindrat barn. Har aldrig haft några tankar på att det skulle vara fel att skaffa funktionshindrade barn, jag har haft ett bra liv, ett rikt liv och varför skulle inte mitt barn få detsamma. MEN jag tycker också att var och en ska få välja, om någon känner att jag klarar inte det här så ska vi inte dömma.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: selektiv abort
Av: Sunshine 2006-05-23 Kl 18:32
 

Min syrra gjorde ett fostervatten prov när hon väntade sitt första, och enda barn. Jag frågade henne varför hon gjorde det och i samma andetag, gjorde du det pga mej? Hon hävdade att så inte var fallet, men nu vet jag sen tidigare, och senare att hon ljuger minst lika mycket som vår morsa så det tror jag inte på. Hon har också sagt att hon inte på några vilkor skulle acceptera att hennes egen son skulle få barn med en kvinna som inte gjorde fostervattensprov, för några ungar som våran brors barn ville hon inte ha i sin familj.

Redigerat 2006-05-23 18:34


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: selektiv abort
Av: KarinSch 2006-05-23 Kl 18:55
 

Släkten är värst, eller.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: selektiv abort
Av: Sunshine 2006-05-23 Kl 18:58
 

Mmmmmmmmm, åtminstonde min närmsta familj.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: selektiv abort
Av: Jenny 2006-07-31 Kl 14:10
 

Sunshine skrev:
Min syrra gjorde ett fostervatten prov när hon väntade sitt första, och enda barn.

Redigerat 2006-05-23 18:34


Min storesyrra gjorde likadant när hon väntade min systerdotter -91. Också p g a "risken" för att hon kunde ha fått ett barn med ryggmärgsbråck, som jag har. Men man vet ju inte än (vad jag har förstått iaf) om just ryggmärgsbråck är ärftligt eller ej. Att hon gjorde det störde inte mig, jag antar att hon hade behållt barnet ändå, även om det hade fötts med sitt funktionshinder.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: selektiv abort
Av: Lilleman 2006-07-31 Kl 12:02
 

Nietzsche skrev:
En gång för alla nu diskuterar vi selektiv abort, utan att blanda ihop det med abortfrågan. Respektera detta.

Min inledande fråga: Är inte den selektiva aborten ett hot mot oss med genetiska sjukdomar och medföda funktionshinder, kommer inte den resulterar i att undergräva vår identitet?


Det går knappast att disskutera selektiv abort utan att beröra abort. Det är inget hot mot oss med genetiska och medfödda funktionshinder eftersom vi redan är vuxna. Dock så kan man ju ifrågasätta om åldersgränsen för abort bör ändras då det nu framkommit att barn känner och uppfattar mer än man tidigare har trott innan barnet ens är fött. Jag känner inte att min identitet sjunker på grund av att en annan familj har valt att göra abort. Jag tror dock inte att man kan utrota en sjukdom genom att utrota barnen med en viss sjukdomstyp.

Men jag kan förstå den situation föräldrarna är i. Jag tror inte att det hjälper att som du gjorde i TV, kalla blivande föräldrar för fascister. Jag efterlyser istället mer stöd åt blivande föräldrar. Jag är för att göra undersökningar för att ta reda på om barnet har någon typ av funktionshinder. Inte i syfte att göra abort men för att kanske välja kejsarsnitt som är en säkrare födsel om man har en ryggmärgsskada. Det kan också vara så att man då i tid kan sätta in resurser för att förbereda barnets ankomst och prata med föräldrarna om hur de mår. Dock är jag emot fostervattensprov eftersom det fortfarande idag inte är en säker metod.

Jag tycker att sjukhusen ska samarbeta med handikapporganisationerna. Att föräldrarna får en chans att prata med någon som har den typen av skada eller sjukdom. Man ska inte romantisera över det. Det är trots allt en svår situation och man kan inte se graden av funktionshindret på fosterdiagnostistiska metoder. Man kan bara se OM fostret är skadat på något vis.

Således får man vara försiktig med att inte framstå som att man vet hur det kommer att bli för dessa föräldrarna. Det är trots allt dessa föräldrarna som själva måste besluta i slutändan. Men det kan nog vara nyttigt att träffa någon som kan utmana ens fördomar om något som kan kanske aldrig ställts inför förut. Man har kanske aldrig träffat någon i rullstol. Denna metod tycker jag ska finnas för alla blivande föräldrar. De har ofta dålig kunskap och är i chocktillstånd när de måste fatta sitt beslut. Naturligtvis är ett sjukt eller skadat barn en besvikelse i början. Men istället för att klaga på föräldrarna måste vi hjälpa dem att inse att även deras barn är unikt och kan ha ett lyckligt och värdefullt liv.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: selektiv abort
Av: Vejron 2006-07-31 Kl 18:56
 

Det finns en berättelse som heter "Välkommen till Holland" som beskriver just föräldrars kamp vid beskedet om ett funktioshindrat barn, sorgen man känner och chocken äver att det inte blev som man hade tänkt sig, men att det sen i de allra flesta fall leder till många vinster på det mänskliga planet som man inte hade fått annars. Tyvärr vet jag inte författaren men det kanske nån annan här vet.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: selektiv abort
Av: Woman_73 2006-07-31 Kl 19:18
 

Vejron skrev:
Det finns en berättelse som heter "Välkommen till Holland" som beskriver just föräldrars kamp vid beskedet om ett funktioshindrat barn, sorgen man känner och chocken äver att det inte blev som man hade tänkt sig, men att det sen i de allra flesta fall leder till många vinster på det mänskliga planet som man inte hade fått annars. Tyvärr vet jag inte författaren men det kanske nån annan här vet.


Denna bok finns recenserad här på fh.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: selektiv abort
Av: Läderjackan 2006-08-01 Kl 00:11
 

det man glömmer här är val. ven har sagt att "din" eller "min" eller "vår" åsikt måste vara den gällande?oavsett selektiv eller vanlig abort.

Jag själv att en levande abort eftersom man 1969 inte fick göra abort. Om mamma då hade kunnat hade hon säkert gjort det, vilket hon naturligtvis har sin fulla rätt att vilja. Själv hamnade jag på barnhem och har aldrig träffat henne. Även jag själv är far till två aborter ochjag och mina dåvarande flickvänner hade inte kunnat ta hand om barnen, oavsett skadat foster eller ej

vårt värde bestäms inte av om våra framtida gelikar aborteras i en selektiv utrensing. det bestäms av våra handlingar här och nu. kommer då våra liv vara värda så
mycket att vi anses att vi behövs sker där ett uppvaknade. Detta nniebär att det krävs av oss att se till att detta sker

om vi t. ex ställer oss utanför gängse regler och gällade åsikter, i ett funktionshider autonomt tänkande där få förstårbåra åsikter blir detta till ett ohållbart syfte
och enligt mig bakvänd innåtvänd fascism

Redigerat 2006-08-01 00:23

Redigerat 2006-08-01 00:25


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: selektiv abort
Av: Vejron 2006-08-01 Kl 14:53
 

Woman_73 skrev:
Denna bok finns recenserad här på fh.


Heter?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: selektiv abort
Av: Woman_73 2006-08-01 Kl 14:58
 

Vejron skrev:
Heter?


Ursäkta det var jag som såg lite fel tidigare. Den ligger bland "dikter" här på fh.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: selektiv abort
Av: Lizzy 2006-08-01 Kl 16:58
 

Jag har aldrig tänkt på frågan på det sättet, men du har fan rätt. Många av oss är ju för kvinnans fria val till abort, i andra sammanhang. Det är självklart att det är tabu att prata om viken anledning man har till att göra abort, men vad är det som säger att valet ska vara mer socialt accepterat om man inte uttalar sin anledning, över huvud taget?

Jag tror att ett sätt att påverka blivande föräldrar är att vi blir mer synliga, och att vi visar att ett funktionshinder inte innebär att livet blir mindre värt att leva - varken för barnet, eller för dess familj.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: selektiv abort
Av: Lilleman 2006-08-02 Kl 00:31
 

Lizzy skrev:
Jag har aldrig tänkt på frågan på det sättet, men du har fan rätt. Många av oss är ju för kvinnans fria val till abort, i andra sammanhang. Det är självklart att det är tabu att prata om viken anledning man har till att göra abort, men vad är det som säger att valet ska vara mer socialt accepterat om man inte uttalar sin anledning, över huvud taget?

Jag tror att ett sätt att påverka blivande föräldrar är att vi blir mer synliga, och att vi visar att ett funktionshinder inte innebär att livet blir mindre värt att leva - varken för barnet, eller för dess familj.


Ja, jag tror inte att det går att gå hårt mot föräldrarna. Jag tror de gör vad de kan och att det måste vara ett oerhört svårt val.
Om vi är för fri abort så bör vi också inse att vi inte kan förbjuda selektiv abort. Men vi kan reducera antalet kraftigt genom att satsa på förebyggande åtgärder. Föräldrarna måste få veta vilka förutsättningar och vilken hjälp det finns att tillgå i samhället. Man måste visa på att många funktionshinder lever ett bra liv och kanske gärna göra samtalsgrupper med andra föräldrar till funktionshindrade barn. Idag är det tyvärr så att sekretessen på habiliteringar hindrar alla former av tips och råd mellan de som verkligen är experter dvs brukarna och deras anhöriga.

Man måste dock vara försiktig med att lova något. På ett avancerat ultraljud kan du upptäcka skador på fostret men inte hur allvarligt skadat fostret är. Därför måste man vara väldigt försiktig att inte inge föräldrarna i falska förhoppningar. De ska veta att hjälp finns, men att det är deras beslut och man ska inte romantisera kring problemet. Risken är annars att vi får en massa barn med funktionshinder som inte har några föräldrar eller bara en mamma. Det är inte heller bra.

Men tyvärr tror jag att föräldrarna är väldigt ensamma om sitt beslut. Att då gå hårt åt dem tycker jag är väldigt dumt. Min mamma har sagt att hon inte vet hur hon hade reagerat om hon hade vetat att hon skulle få ett funktionshindrat barn. Idag är hon naturligtvis glad över att hon födde mig men jag måste respektera henne för att hon vågade säga att det inte hade varit en självklarhet för henne i just den stunden. Det tror jag bara är mänskligt.



Lizzy skrev:
Jag har aldrig tänkt på frågan på det sättet, men du har fan rätt. Många av oss är ju för kvinnans fria val till abort, i andra sammanhang. Det är självklart att det är tabu att prata om viken anledning man har till att göra abort, men vad är det som säger att valet ska vara mer socialt accepterat om man inte uttalar sin anledning, över huvud taget?

Jag tror att ett sätt att påverka blivande föräldrar är att vi blir mer synliga, och att vi visar att ett funktionshinder inte innebär att livet blir mindre värt att leva - varken för barnet, eller för dess familj.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: selektiv abort
Av: Anonym[1] 2006-08-08 Kl 13:11
 

Nietzsche skrev:
En gång för alla nu diskuterar vi selektiv abort, utan att blanda ihop det med abortfrågan. Respektera detta.

Min inledande fråga: Är inte den selektiva aborten ett hot mot oss med genetiska sjukdomar och medföda funktionshinder, kommer inte den resulterar i att undergräva vår identitet?



Den människa som tar sig frihet att tycka att jag är både det ena och det andra för att jag personligen skulle göra selektiv abort (för att undvika ett barn som får samma helvete som jag) står inte högt i mina ögon!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: selektiv abort
Av: Rooto 2006-08-12 Kl 08:54
 

Jag tror att om man "messar" för mycket med den "naturliga gången" så kan världen gå riktigt snett. Dessutom, hur kul skulle det va med ett designer samhälle där alla har bästa förutsättningarna, f*n, det är juh som att fuska i datorspel. xD


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: selektiv abort
Av: Läderjackan 2006-08-12 Kl 11:39
 

förvisso

men men jag anser att jag inte kan tvinga någon eller en grupp till någonting, än mindre stoppa seletiv abort
det finns lika mycket tankar på hur man får och inte får som det fin individer. det är lätt an generalisera
oavsett håll


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: selektiv abort
Av: Anonym[1] 2006-08-12 Kl 16:52
 

Rooto skrev:
Jag tror att om man "messar" för mycket med den "naturliga gången" så kan världen gå riktigt snett. Dessutom, hur kul skulle det va med ett designer samhälle där alla har bästa förutsättningarna, f*n, det är juh som att fuska i datorspel. xD


"Fuska i dataspel"?!!

Jag tar det som ett skämt, för jag hoppas verkligen inte att du menade allvar med ditt uttryck!
Arg smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: selektiv abort
Av: Nietzsche 2006-08-15 Kl 08:57
 

Läderjackan skrev:
förvisso

men men jag anser att jag inte kan tvinga någon eller en grupp till någonting, än mindre stoppa seletiv abort
det finns lika mycket tankar på hur man får och inte får som det fin individer. det är lätt an generalisera
oavsett håll



Selektiv abort är fascism, när ska du inse det och frigöra dig från de icke-funktionshindrade anarkisternas propagande som säger något annat?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: selektiv abort
Av: Anonym[1] 2006-08-15 Kl 09:54
 

Nietzsche skrev:
Selektiv abort är fascism, när ska du inse det och frigöra dig från de icke-funktionshindrade anarkisternas propagande som säger något annat?



Jag skiter fullkomligt i propaganda från båda hållen - det är _mig_ det handlar om och jag är inte så lättledd att jag låter mig hotas/påverkas av andra åsikter i denna fråga!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: selektiv abort
Av: Vejron 2006-08-15 Kl 12:50
 

Nietzsche skrev:
Selektiv abort är fascism, när ska du inse det och frigöra dig från de icke-funktionshindrade anarkisternas propagande som säger något annat?


hur ska man i så fall ta sig in i folks hjärnor och se om det är pga att ungen kommer att få ett funktionshinder som man gör aborten?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: selektiv abort
Av: Rooto 2006-09-29 Kl 12:02
 

Anonym skrev:
"Fuska i dataspel"?!!

Jag tar det som ett skämt, för jag hoppas verkligen inte att du menade allvar med ditt uttryck!
Arg smiley


Ok ok, det var dåligt utryckt och väldigtm utflummat... Jag ska komma på en bättre metafor nästa gång


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp



Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: Kulturell radikalism
Av: A. Linden 2005-11-04 Kl 23:48
huvudinlägg

Nä, nu är det väl ändå på tiden att vi invalider börjar diskutera lite, så jag tänkte posta en av mina aforismer till och börja med så får vi se vad vi hamnar.

"Kulturell radikalism. - Funktionshinderkulturen är ett yttryck av en kulturell radikalism eftersom den stärker vår, de funktionshindrade folkens - vilja att artikulera våra egna tankar och ge yttryck för våra egna känslor. Den radikaliserar oss på ett sådant sätt att vi både i grupp och individuellt bättre kan förstå och bemästra vår verklighet!"

Källa: http://adryan.blogg.se/

Alla åsikter är välkomna...

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Kulturell radikalism
Av: Anonym[1] 2005-11-06 Kl 14:04
 

Eh... Å på svenska som vi vanliga förstår vill du ha sagt vaddå?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Kulturell radikalism
Av: A. Linden 2005-11-06 Kl 14:55
 

Haha, ja du - det som står Blinkande smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Kulturell radikalism
Av: Emil 2005-11-06 Kl 14:27
 

Jag håller verkligen med Anonym i detta!!!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Kulturell radikalism
Av: Emma_Jönsson 2005-11-06 Kl 16:37
 

Jag också!!!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Kulturell radikalism
Av: A. Linden 2005-11-06 Kl 19:22
 

*Suck* Men svara på detta då, har vi invalider en egen kultur? Är vi ett eget folk? Ni får väl tänka lite... Glad smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Kulturell radikalism
Av: La_dolce_vita 2005-11-09 Kl 20:48
 

Att använda ordet folk är ju att se ett vi och dom tänkande. Jag ser människor som indivder där alla är olika med sina starka och svaga sidor. Vi tillsammans bildar ett kollektiv där alla bör vara lika behandlade. Tyvärr är vi inte där än utanförskapet är stort och att se sig en folkgrupp med gemensam kultur ökar ju bara klyftan.
Detta med att funktionshindrade skulle ha någon gemensam kulturkodex blir ganska komplext. Detta bygger jag på att den funktionshindrade möjligheter är olika i olika länder inom vissa kulturer är funktionshinder ett straff eller man skäms och gömmer undan sina funktionshindrade. För att inte tala om de eknomiska olikheterna. Hur kan vi då ha en gemensam värdegrund att stå på? Har jag samma bakgrund som funktionshindrade i Afrika tror inte det. Man kan väl vara radikal som individ utan att behöva en gemensam kultur. Ser kampen för ett lika samhälle som politisk inte som kulturel radikalism. Förresten uttrycket kulturel radikalism föddes väl med modernismen. Men du får gärna utveckla dina tankar. Läst lite i din blogg du har även intressanta idéer i ditt tänkande.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Kulturell radikalism
Av: A. Linden 2005-11-10 Kl 00:34
 

Tack för ditt inlägg. Glad smiley

Men hur har judarnas kulturella och folkgruppsmässiga sammanhållning varit möjlig, när de som oss - finns i alla länder, i alla sammhällsklasser, i alla yrkeskategorier, respresenterar alla kön och har som du säger "olika förutsättningar"? De är ju fortfarande judar och tillhör det judiska folket - som jag ser det så befinner vi, funktionshindrade, oss i samma situation som vårt syskonfolk judarna och vi har samma förutsättning som dem till en kulturell och folklig gemenskap.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Kulturell radikalism
Av: La_dolce_vita 2005-11-15 Kl 19:29
 

Men det skapar väl ändå ett vi och dom tänkande judar ser sig om offer för omvärldens syn på dem. Tycker du att vi ska acceptera att bli behandla som judarna. Här har du visserligen en poäng att folk är eller känner sig förtrycka skapar starka kultrella band mellan människor med liknande bakgrund. Men är vi verkligen förtrycka eller är det bara något vi vill att vi ska verka. Jag anser att förtryckta är vi snarare kan man kännas motarbetat av samhället. Men lika värde har jag nog i ett socialt perspektiv. Sen finns det orättvisa men den måste minska för alla och samhället ska vara till för alla och inte indelat i grupper.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Kulturell radikalism
Av: Trasdockan 2005-11-27 Kl 22:25
 

På sätt och vis är vi väl det... på samma sätt som ryssar eller eskimåer. Eller. Alla är ju olika och alla tillhör en viss typ av grupp liksom. Så är det ju bara. Vi gör det varken mer eller mindre, för att vi är funktionshindrade. Har vi en egen kultur? Det där är intressant. En bekant ska iväg till London nu på en funktionshinder-filmfestival. Ska bli mycket spännande att höra vad han har att säga berätta när han kommer hem! Gay´s och döva har ju kan man säga en "egen kultur". Nu menar jag inte kultur, i den bemärkelse som t ex turkar har, med alla sina traditioner, seder och bruk. Utan mer att vi "gaddar ihop oss" mot övriga samhället och gör vår egen grej för att visa att vi kan, för att vi har svårt att komma in i den vanliga kulturen och så.

-SRF´s projekt Kulturkraft, synskadade artister går samman i ett nätverk, gör skiva och egen melodifestival.
-Teaterpjäserna "När lillan kom till jorden" och "Mohikan med vita strumpor" (som visserligen inte spelas av äkta funkisar men behandlar ämnena på ett bra sätt).
- Nätverket defekta journalister
- Funktionshindrade stå-upp-komiker, cp-magasinet
- Funktionshinder-skildringar i tv, film och böcker

Därmed inte sagt att jag tycker det är helt i sin ordning att vi "stänger in oss i vår egna lilla lilla värld av blommor" och accepterar att det är såhär. Nej! Jag är övertygad om att det bästa sättet att nå acceptans och likvärdighet i samhället är att synas och höras överallt, på ställen där man minst anar att vi skulle vara. Så att folk vänjer sig. Nu vet jag Adryan att du inte håller med om det, och jag förstår din tanke till viss del...


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Kulturell radikalism
Av: Nietzsche 2005-11-28 Kl 01:44
 

Trasdockan: Nej, jag ser inte funktionshinderkultur som något som är lika med att isolera sig, den bara finns där oavsett man brukar den eller inte. Detta gör att jag faktiskt inte har någon indvändning att vi invalider kan eller ska synas överallt. Vi med funktionshinder har ju fördelen mot icke-funktionshindrade att vi har möjligheten och rätten att existera inom funktionshinderkulturen och icke-funktionshinderkulturen samtidigt, det jag menar är att vår kultur inte är sämre eller uppkommit bara för att vi tvingats in i den.

Då är inte "Mohikan med vita strumpor" ett yttryck av funktionshinderkultur, då det finns vissa regler för den. Glad smiley

Funktionshinderkultur är:

1. Kultur av och med personer med funktionshinder.

2. Kultur för och om personer med funktionshinder.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Kulturell radikalism
Av: Ava 2005-11-06 Kl 19:38
 

Jag tror att de flesta människor som avviker från normen, de som får större anledning att reflektera över sin situation och hur andra ser på dem, blir mer eller mindre radikala. Man får upp ögonen för orättvisor man kanske bara ryckt på axlarna åt annars.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Kulturell radikalism
Av: Ava 2005-11-06 Kl 19:40
 

Inlägget ovan är svar på det första inlägget.. Lite förvirrande.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Kulturell radikalism
Av: A. Linden 2005-11-06 Kl 20:36
 

Nä, jag tyckte ditt svar var bra - för på något sätt berör du just det jag menar. Att vi funktionshindrade med våra kroppar automatiskt radikaliseras, om vi på allvar skulle fockusera på vilka vi verkligen är.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Kulturell radikalism
Av: Ava 2005-11-06 Kl 20:50
 

precis, vi föds in i en medvetenhet om orättvisor och fördomar. Det vore märkligt om vi inte reagerade en aning militant på allt vi ser ur denna synvinkel.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Kulturell radikalism
Av: A. Linden 2005-11-07 Kl 00:52
 

Jag har länge funderat hur världen skulle se ut om vi började styra den , med vår erfarenhet av utanförskap och orättvisor, är jag överygad att vi hade gjort ett bättre jobb. Vad tror du?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Kulturell radikalism
Av: Ava 2005-11-07 Kl 13:05
 

Jag tror inte att vi hade gjort ett bättre jobb rent generellt.. inte ensamma. Men om man kunde samarbeta mer och om minoriteterna kunde få dela med sig av sina viktiga erfarenheter tror jag att man skulle komma långt. Ett exempel, åtta av tio rörelsehindrade äger en unik kämparglöd och medvetenhet medan bara två av tio friska har samma tankesätt. Därför kanske fler rörelsehindrade automatiskt söker sig till ställen att göra sina åsikter hörda och därmed borde inte minoriteter vara minoriteter i sådana sammanhang. Men att låta funktionshindrade helt styra över friska tror jag skulle fungera lika dåligt som det fungerar nu när friska styr över funktionshindrade.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Kulturell radikalism
Av: Anonym[2] 2005-11-08 Kl 14:17
 

Är vi funktionshindrade och sjuka verkligen en minoritet?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Kulturell radikalism
Av: Ava 2005-11-08 Kl 15:26
 

Det beror ju på hur man definierar funktionshindrade. menar man alla i rullstol så är de en minoritet jämfört med de utan rullstol. om man tänker på det sättet så skulle inte ens jag kunna kallas funktionshindrad. Men menar man alla som avviker från normen så är ju de en majoritet.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Kulturell radikalism
Av: Anonym[2] 2005-11-08 Kl 15:46
 

Då kanske det är så vi måste tänka - att alla som avviker från normen är funktionshindrade och "sjuka".


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Kulturell radikalism
Av: Jessma 2005-11-08 Kl 16:47
 

Men om de avvikande är i majoritet, blir ju det plötsligt normen. De normala blir onormala.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Kulturell radikalism
Av: Hanna 2005-11-08 Kl 17:10
 

Bra skrivet Jessma! Glad smiley

Vem som är funktionshindrad respektive inte är nog en hårfin gräns, som säkert ofta kan påverkas av en själv. Exempelvis kan en väldigt överviktig person se sig själv som funktionshindrad - man hittar inte passande kläder i affärer, man har svårt att komma in på toaletter, man har svårt att gå i trappor o.s.v. En överviktig kanske känner sig väldigt begränsad när en annan inte gör det.
Ekonomi kan ju även innebära hinder - man har inte råd att vara mera ledig, äta det man vill, resa...
Psykiska besvär kan ju också innebära hinder för att fungera i ett samhälle; man kanske har panikattacker, tvångstankar, ångest, social fobi o.s.v. . Så, var går gränsen mellan funktionshindrad och normal? Vad ränkas som normalt och som icke normalt?
Är det så att de flesta människor till syvende och sist har funktionshinder av olika slag?
I så fall blir det ju så att de som funktioshindrade är i majoritet och därmed utgör normen i ett samhälle...


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Kulturell radikalism
Av: Ava 2005-11-08 Kl 19:01
 

Jag tror att alla är mer eller mindre funktionshindrade, beroende på vilken situation det gäller..


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Kulturell radikalism
Av: A. Linden 2005-11-08 Kl 22:14
 

Att vara funktionshindrad, "sjuk", svag - ja till och med döende eller död är enligt mig det som är det mest mänskliga tillståndet att befinna sig i. Någon som har en indvändning mot detta påståndet? Glad smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Kulturell radikalism
Av: Trasdockan 2005-11-27 Kl 22:31
 

Det kan man ju fundera på... Nästan alla människor har ju någon "defekt" (eller hur man nu ska säga, kom inte på nåt bättre ord...) Ingen är perfekt. De som man tror är så perfekta och lever så bra liv, ja då kan man ge sig fan på att det kommer fram att de kanske har haft en svår sjukdom, har ont i benet när det är kallt p g a brott, eller vad som helst. Så nej, att säga att vi är en minoritet känns fel tycker jag... fast det beror ju på vad man definierar som funktionshinder och sjukdomar... alla definerar olika.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Kulturell radikalism
Av: Nietzsche 2005-11-28 Kl 01:47
 

Allt är relativt, därför finns inte "sanningen", inte som något absolut i alla fall. Glad smiley


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp



Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: CP-hip hop...
Av: A. Linden 2005-11-03 Kl 17:07
huvudinlägg

Permoman: Ska vi bilda ett militant invalido-gansta hip-hop crew????

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: CP-hip hop...
Av: A. Linden 2005-11-03 Kl 17:14
 

Dina bästa låtar är "Tranbärsås" och "Conspiracy of what?" med EasyCash - de är mest tighta när det gäller beat och lyrics...


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: CP-hip hop...
Av: Ninnie 2005-11-03 Kl 17:29
 

A. Den typen av inlägg passar ypperligt i var och ens gästbok. Blinkande smiley En sån får man när man är reggad.
Självklart FÅR man skriva sånt även här, men jag ville ändå påpeka det.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp



Skriv ut denna trådSkriv ut denna tråd   Tipsa en vän om denna trådTipsa en vän om denna tråd
Ämne: Sorg
Av: Jessma 2005-10-25 Kl 21:16
huvudinlägg

Sorg över sin/sitt barns sjukdom har diskuterats förr här. För mig har det inte tidigare funnits, men... Följande är ett stycke ur ett mail jag skrev igår till en av mina ass (som jag kommit väldigt nära... för nära kanske...)

"Jag har aldrig känt någon sorg över mitt funktionshinder som sådant. Irritation, ja... men det har mest varit på omgivningen. Eller sorg över folks inskränkthet (eller okunskap, vad det nu är). Aldrig funktionshindret som sådant. Det har alltid funnits där, för mig finns inget annat. Nu... kom plötsligt sorgen. Sorgen över att funktionshindret finns där. Den resa som jag egentligen helst av allt vill göra, går aldrig att göra. Visst, en resa går att göra. En bra resa. En rolig. Osv. Men inte DEN resan. Hela mitt liv kommer vara ett substitut för DET livet. Bara för att jag hade oturen att födas, 1 på 40 000, med SMA. Jag vet att sorgen går över. Det går inte att sörja något man inte kan göra nåt åt. Livet blir inte bättre än vad man gör det. Men... att plötsligt känna sorg över något man levt med i 26 år och trott sig acceptera. Det är omvälvande... och kräver lite tid... för ny acceptans..."



Jag insåg detta under tiden jag skrev. Sorg... så totalt inte mig... känns konstigt...

 
Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Sorg
Av: Ava 2005-10-25 Kl 22:49
 

Just det där, att ens liv är ett substitut för just DET livet, det håller jag med om otroligt mycket.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Sorg
Av: Ninnie 2005-10-27 Kl 17:02
 

*funderar* Tänk vad livet kan ge efter hand. Har en liknande erfarenhet som du just nu Jessma, en frustration och ilska och sorgsenhet. Som ALDRIG funnits där innan. Handlar i mitt fall inte om att resa, utan att bilda familj.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Sorg
Av: Lotta 2005-10-28 Kl 06:44
 

Kände en stor sorg över mitt funktionshinder när jag blev beroende av PA.

Jätteviktigt att få tala om det att vi faktiskt känner sorg ibland över det vi har "drabbats" av.

Många tror "är man bara född med det" så har man det bra. Det är inte alltid så , konsekvenserna med ex SMA är i bland rent ut sagt ********

Många gånger när man möter hinder finns det andra saker man kan hitta på men ibland så vill man verkligen just det som man inte kan pga av SMA


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Sorg
Av: Jessma 2005-10-29 Kl 23:12
 

Undrar...

De flesta av oss känner oss ju inte sjuka. Vi är inte vår sjukdom. Vi är en person, helt oberoende av den. Tidigare har vi diskuterat hur vi ogillar att se oss själva i spegeln, på kort och film. Kanske för att den vi ser inte överensstämmer med vår inre bild av oss själva. Vår inre bild är kanske en kopia av den vi skulle ha varit utan vår sjukdom. Det är därför det känns som ganska lätt att säga vad man skulle ha gjort om man kunnat (allt från att hålla på med kampsport till att alltid hälla ut vatten ur vattenkokaren). Men det gör också att när man kommer på att man vill något stort så tänker man sig in i situationen utifrån den inre, "friska" bilden av sig själv. Iaf till en början. Sen när man inser att så inte är fallet, då blir det tungt. Man tvingas inse att en inre bild aldrig kommer bli verklighet. Man får dras med sitt skal, även om ens själ inte passar det. Lite som Platons skuggvärld... för de av er som läst filosofi...

Sent på kvällen är det... blir alltid lite djupare då... undrar om nån förstod...


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Sorg
Av: JoJo 2005-10-30 Kl 00:39
 

Förstår precis... känner igen... mkt bra formulerat!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Sorg
Av: Emma_Jönsson 2005-10-30 Kl 19:37
 

Det där med foto och film känner jag igen...


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Sorg
Av: Ava 2005-10-31 Kl 13:14
 

Vad lustigt, vår filosofilärare tog upp platons ideér om världen på lektionen i onsdags. Min första tanke var att det förhållandet är likadant som förhållandet mellan mitt inre, osjuka jag och mitt yttre jag.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Sorg
Av: Emma_Jönsson 2005-10-31 Kl 14:43
 

Ja, det låter lustigt måste jag säga!


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Sorg
Av: A. Linden 2005-10-31 Kl 23:06
 

Ava: Fråga om Platons inställning till funktionshindrade. *s*


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Sorg
Av: Ava 2005-11-01 Kl 10:29
 

Jag vet, den är störd. Men det är väl all form av elittänkande.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Sorg
Av: A. Linden 2005-11-01 Kl 14:17
 

Ava: Har du läst "Staten" av Platon?


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Sorg
Av: Ava 2005-11-01 Kl 14:53
 

Nej, men jag vet ungefär vad den bygger på.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Sorg
Av: Sma-Johan 2005-11-01 Kl 17:28
 

Ville bara säga att det var bra skrivit! känner igen mig såå mkt med det där som du säger att man inte gillar sig själv på kort/film

"De flesta av oss känner oss ju inte sjuka. Vi är inte vår sjukdom. Vi är en person, helt oberoende av den. Tidigare har vi diskuterat hur vi ogillar att se oss själva i spegeln, på kort och film. Kanske för att den vi ser inte överensstämmer med vår inre bild av oss själva. Vår inre bild är kanske en kopia av den vi skulle ha varit utan vår sjukdom. Det är därför det känns som ganska lätt att säga vad man skulle ha gjort om man kunnat (allt från att hålla på med kampsport till att alltid hälla ut vatten ur vattenkokaren)"


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Sorg
Av: KarinSch 2005-12-17 Kl 00:08
 

Oj, så mycket jag kände igen. Jag kände heller ingen sorg när jag var ung och starkare än nu, ilska, frustation och irritation kände jag men livet fungerade. Nu med assistans när jag egentligen har mindre ont och kan vila kroppen mer kan jag känna sorg över att inte kunna damma själv, att inte orka lyfta upp barnbarnet själv utan att någon måste lägga honom till mig, sorg över att inte klara att "passa" honom själv och som ni andra säger sorg över allt som man faktiskt inte klarar att uppleva. Som de flesta andra här tycker jag inte om att se mig i speglar eller på kort, blev nästan sotis på dig Ninnie, du är vacker på kort. Men har också hört många "friska" säga samma sak för att de inte ser sig själv som tjocka, smala, gamla eller vad det nu handlar om, så det är kanske inte ett funktionshinder problem utan ett kvinnoproblem. Vet ni vad jag sörjer allra mest? Jo, det som jag skulle ha kunnat hunnit med under tiden jag kunde gå och orkat men som jag sköt upp på framtiden.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Sorg
Av: Carina66 2006-11-23 Kl 14:37
 

Jag har ryggmärgsbråck.
Jag har heller aldrig känt någon sorg över mitt fuktionshinder som sådant. Men för ett par månader sen så kom en konstig känsla över mig som jag inte riktigt förstod mig på. Jag frågade så min kurator vad det kunde vara. Hennes svar blev livet har hunnit ikapp dig. Du har inte sett några problem tidigare i livet men nu helt plötsligt har du insett hur mycket du har fått kämpa för att orka med. Har aldrig sett mitt funktionshinder som ett hinder men har helt plötsligt insett att jag kan inte göra det och det osv vilket inte är någon rolig upptäckt. Gråter väldigt ofta för att jag inte kan göra det eller det och det känns orättvist.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Sorg
Av: Lise 2006-11-24 Kl 10:05
 

Jag känner också igen det här med sorgen. En väldigt speciell känsla av ilska, ledsenhet, frustration osv.... Att inte duga, att inte kunna bidra som alla andra.... Varför just jag osv... Att försöka fokusera på vad man klarar av istället för tvärtom, funkar ibland, men inte alltid. Tror att man måste tillåta sig att släppa på ventilen ibland för att lätta på trycket.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på undertråd
Ämne: Sorg
Av: Lilleman 2006-12-04 Kl 03:40
 

Jag tror att det är ett resultat av en bristfällig barnhabilitering. Vi får alla tänkbara insatser som barn men så fort vi fyller 20 tas allt ifrån oss. Jag föreslår att barnhab. engagerar funktionshindrade som faddrar för att underlätta övergången till vuxenhabilitering - om det ens finns en sådan att prata om. När vi är 20 ska vi kunna allt och de flesta är helt oförberedda.

Det är också när motgångarna kommer som man på allvar förstår att funktionshindret kommer finnas med en hela livet och svårigheterna likaså. Problemet är extra stort för de som föds med sitt funktionshinder (tvärt emot vad de flesta tror) eftersom de som föds med sitt funktionshinder har inget att hitta tillbaka till. De som skadar sig senare i livet har ofta något att kämpa tillbaka till. Jag tycker mig se också att de som är skadade senare i livet får bättre jobb och får ett bättre socialt kontaktnät. Det är t.o.m så att vissa medfödda funktionshinder anses mer eller mindre tillåtet att håna.
Det pågår en pennalism inom handikapprörelsen som ingen vill tala om.
Det är också de som föds med sitt funktionshinder som mobbas mest. Detta är givetvis bara vad jag tror. Jag har inget bevis för det men se er omkring och avgör själva.

Det finns en period i livet när man är ca. 5 år och har ett funktionshinder. Man tror då att man ska bli frisk en dag och kunna klara allt som andra klarar av utan problem. När denna period slutar så uppstår en depression många gånger. Jag tror tyvärr att det daltande som görs av barnhab. upprätthåller denna period så att depressionen inträffar först när man blir vuxen. Det tror jag är anledningen till varför ni mår dåligt just nu.


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


Svar på huvudinlägg
Ämne: Sorg
Av: Pettersson 2007-02-28 Kl 12:51
 

Sorge arbete är svårt, upp och negångar är vanligt.
Det vikdigast tycker jag att man arbetar sig ur sin sorg på ett "normalt" sätt


Svara

 

Klicka här för att anmäla detta inläggBlankstegRapportera detta inlägg


 

Till sidans topp

Till sida nr: 1 2 3 4 5 6 7 8 [9] 10 11
Visa trådindex

Forumkategorier, rubriklogo

fh sponsorer Besök Intressegruppen för Assistansberättigade (IfA) Besök Atlas Assistans AB ledig sponsorplats
 

© Copyright 1999-2025 Funktionshinder.se
Läs Fh:s regler | Kontakta Administratörerna för Fh | Om cookies på Fh