Vet inte vart jag ska börja...
Jag vet mycket väl att detta inte har med handikapp att göra, men ni brukar ju lyssna liksom.

Min kille gjorde slut med mig igår. Det gör så j*vlaont så det går inte!
Han sa att vi var för olika och att det inte skulle fungerat i framtiden p.g.a han ville skaffa bil, och den kunde jag inte åka i. Vilken skitanledning till att göra slut.
Mest ledsen blir jag över att hans mamma (som jag skrivit om tidigare i en tråd här ngnstans) liksom "vann" argumentet om att jag skulle behöva massor av hjälp i framtiden om vi flyttade ihop. Det var ju det som inte skulle inträffa!!

Och det känns som om jag ändå bara är en dum femtonåring som inte har ett dugg livserfarenhet och är helt dum i huvudet.
Jag menar, vem blir inte dumpad när man är tonåring?! Mår så himla dåligt.....(U)

Kram på er/Cissi

Journalist skrev: Vet inte vart jag ska börja... Jag vet mycket väl att detta inte har med handikapp att göra, men ni brukar ju lyssna liksom. Min kille gjorde slut med mig igår. Det gör så j*vlaont så det går inte! Han sa att vi var för olika och att det inte skulle fungerat i framtiden p.g.a han ville skaffa bil, och den kunde jag inte åka i. Vilken skitanledning till att göra slut. Mest ledsen blir jag över att hans mamma (som jag skrivit om tidigare i en tråd här ngnstans) liksom "vann" argumentet om att jag skulle behöva massor av hjälp i framtiden om vi flyttade ihop. Det var ju det som inte skulle inträffa!! Och det känns som om jag ändå bara är en dum femtonåring som inte har ett dugg livserfarenhet och är helt dum i huvudet. Jag menar, vem blir inte dumpad när man är tonåring?! Mår så himla dåligt.....(U) Kram på er/Cissi

Åh vad jag känner igen mig och åh vad jag förstår dig!

När sånthär händer tror man verkligen inte man ska klara av det!

Jag har följt tråden om din killes mamma.

Jag ser det som att din kille har fegat ur och då är det så jä.......la enkelt att ta till det faktum att du är funktionshindrad och inte kommer att kunna det ena eller det andra.

Jag kan inte ens räkna de gånger jag har hört samma sak och det gör fruktansvärt ont när det händer(och hände oftare när både jag och killarna var yngre), men det stärker också.

Att du har ett funktionshinder är inget du har dolt, alltså har han vetat det från början och kunnat se det som ett problem redan då, men han såg dig.

Att han nu använder ditt funktionshinder som skäl för att göra slut, tror jag mer handlar om honom och hans oförmåga att stå emot yttre tryck från t ex sin mamma.

Vissa pallar och vissa pallar inte, det är tyvärr livets gång. Ta det bästa du lärde dig om dig själv i det här förhållandet och gå vidare. Men låt det göra jäv----igt ont först en tid - det tror jag är nödvändigt. Det är ingen bra grej att gömma undan känslor - de kommer ändå alltid upp nånstans, nångång.

Lycka till!
Kram

Eftersom Vejron redan skrivit så klokt här uppe så nöjer jag mig med att ge dig en stor kram, vi har alla varit där, med eller utan funktionshinder så gör det lika jäkla ont. Enda trösten är att de blr äldre och klokare och förhoppningsvis mindre beroende av sin mamma. Jag tror inte på hans skäl, har han bil nu? Är det ett problem idag? Nä, han har tänkt ut att han en dag i framtiden kommer att skaffa en bil du inte kommer in i och därför gör han slut på ert förhållande??
Men hallå, en dag kommer jag att vilja bo i Stockholm och det vill inte min sambo så jag gör slut nu.
Nä, jag tror skälet är ett annat och han fegar genom att använda ditt funktionshinder för då har du inget att sätta emot.
Världen är full av trevliga killar med vettiga morsor, det här var inget värt, hade han älskat på riktigt hade aldrig bilen varit ett problem.
Vet att det gör lika ont ändå, vet att tanken att ingen vill ha en finns, vet att det tar tid att läka såren men vännen, han var inte värd dig, riktig kärlek skiter i hinder.

tack..... jag kan inte fatta att det är över än!
han lovade att vi skulle vara för alltid.........
som alla andra
jag hatar mitt handikapp, det sabbar allting!!!!!!

Journalist skrev: tack..... jag kan inte fatta att det är över än! han lovade att vi skulle vara för alltid......... som alla andra jag hatar mitt handikapp, det sabbar allting!!!!!!

Det känns så nu, men om det inte hade varit det, så hade han hittat nåt annat svepskäl nån annan gång. Det ligger hos honom inte hos dig!

Försök vända på det och använd ditt funktionshinder som en tillgång för dig(man lär sig kämpa, ta motgångar och stå på sig) och som en värdemätare när du träffar människor(de som kan ta dig som den du är och de som inte kan det)

Sänder kramar och styrka!

Redigerat 2008-07-18 15:29

Redigerat 2008-07-18 15:31

Nu har hans mamma mejlat och bett om ursäkt för allt hon sagt gällande mitt handikapp. Känns lite lättare...
Men jag blir galen, för det känns så tomt i hela kroppen

Du det fyller sig snart!
Jag har varit förlovad några gånger gift ett par...
Stitter i rulle, har barn, och är på "marknaden igen".
Har tackat nej till några och är inte rädd att bli på "glasberget". För, för den som är sig självt finns alltid en annan, de andra blir aldrig funna.
Lycka till
J

Jag förstår dig & jag tycker att alla har skrivit så bra till dig. Jag vet hur det är. Jag blev dumpad en gång för killen trodde att jag skulle bli beroende av honom p.g.a. mitt funktionshinder men jag klarar mig själv. En annan dumpade mig för att jag inte kan få bran men duger man inte utan barn duger man väl inte med barn heller?
Men nu är jag gift men en kille jag vet att jag kan lita på för han jobbade med mig så jag skulle få tillbaka mitt självförtroende & våga lita på andra.
KRAM TILL ER ALLA!

jag vet, alla här är så snälla! Och jag kan vara bitchig jag vet ^_^

KRAM<3

Journalist skrev: jag vet, alla här är så snälla! Och jag kan vara bitchig jag vet ^_^ KRAM<3

Det kan vi nog alla vara

Du är FAN inte dum!!!

Själv sitter jag här som relativt nyskild efter att i nästan 16 år varit tillsammans med en mycket trevlig karl!
I takt med att jag blev sämre och sämre såg han bara min sjuka sida, den andra fanns liksom inte längre - och sexlivet ska vi ju bara inte prata om...

För mig går det i perioder, ibland mår jag bra, ibland inte. Det kunde inte han se, inte ville han lära sig något om min sjukdom heller....
Vi är fortfarande goda vänner - men GUD så mycket bättre jag mår utan honom!!!
Och tjafset om huruvida rullstolen verkligen måste med slipper jag också...

Just nu är det inte lätt - men det finns fler (och bättre!)trän i skogen!

Knyttet skrev: (Klippt) Vi är fortfarande goda vänner - men GUD så mycket bättre jag mår utan honom!!! (Klippt)

Kan det vara så att han mår bättre utan dig också då? Isåfall har ni kommit rätt i besluten.

Inte än så länge...
de problem han skyllde på mig har han kvar, tyvärr, men jag önskar honom allt gott och hoppas för allt i världen att han inte vill tillbaka till mig som en del hävdar, för han är faktiskt inte välkommen på det sättet längre.

Det är aldrig lätt att bli dumpad! vare sig man är tonåring eller sk vuxen! Det gör lika ont ändå! Så det så! oavsett om du är 15 eller 50 så gör det ont och är inte ett dugg fördummande!

Du kan ju försöka se det som om att det här killen faktiskt gjorde dig en tjänst som bekände sin rätta färg i tid! Samtidigt som han kanske just var ärlig att han inte skulle orka med framtiden tillsammans med dig. Att hans mamma sen lagt sig i är ju en annan sak och detta är ju då inte klokt av henne men hon ser till sin sons bästa och det är ju hennes jobb.
Att han sen utnyttjar dessa faktum till att dumpa dig säger bara att det här är en kille som inte var mogen eller någonting för dig ändå.

Man känner sig så ensam när något sådant här händer. Det gör ont och man mår kass. Du känner dig förrådd och alla andra möjliga känslor.

man lär sig av alla människor man möter och av detta kan du ju nu ha lärt dig vad du vill ha i framtiden! Vad du ska ställa för krav på ditt liv!

För det första så är du värd någon som vågar älska dig mer än sin mor! Och som våga älska dig om han så skulle behöva bära dig i sina armar hela livet utan att sätta ner dig! Det är vad du ska kräva!

Till sist! Du behöver ingen för att vara stark! Du behöver bara dig själv! Du klarar dig själv och vet att du kan! Det är denna vetskapen som gör att du kan älska någon!
Jag brukar säga till min man när han fråga vad jag skulle göra om han dog. (Knäpp fråga men jag svarar ändå för det verkar viktigt för honom) Jag säger att jag lever med honom för att jag vill det och inte för att jag behöver eller måste det och om han inte fanns så skulle det ju vara tråkigt men jag skulle klara mig bra ändå! jag klarar mig utan honom men jag vill det alltså inte. Jag har inte investerat mer än jag har råd att förlora! Jag har inte mig själv som insats. Jag har valt att leva med honom och han med mig.

Du känner kankse just nu att du aldrig mer kommer att älska någon igen. JO det komemr du att göra men inte på samma sätt eftersom man har olika kärlek till olika personer. Så en dag eller regning natt så älskar du igen! tro mig, jag vet. Så var det för mig. och han skulle bära mig genom livet om det skulle behövas! Det vet jag!

Så han var inte mogen att möta upp med dig! Det är hans förlust inte din.

kram på dig!

Journalist skrev: Vet inte vart jag ska börja... Jag vet mycket väl att detta inte har med handikapp att göra, men ni brukar ju lyssna liksom. Min kille gjorde slut med mig igår. Det gör så j*vlaont så det går inte! Han sa att vi var för olika och att det inte skulle fungerat i framtiden p.g.a han ville skaffa bil, och den kunde jag inte åka i. Vilken skitanledning till att göra slut. Mest ledsen blir jag över att hans mamma (som jag skrivit om tidigare i en tråd här ngnstans) liksom "vann" argumentet om att jag skulle behöva massor av hjälp i framtiden om vi flyttade ihop. Det var ju det som inte skulle inträffa!! Och det känns som om jag ändå bara är en dum femtonåring som inte har ett dugg livserfarenhet och är helt dum i huvudet. Jag menar, vem blir inte dumpad när man är tonåring?! Mår så himla dåligt.....(U) Kram på er/Cissi

Jag tycker inte du ska gråta över honom. Spontant tycker jag mer synd om honom som inte har kraft nog att låta hans mamma sköta sina egna saker istället för att lägga sig i hans förhållanden. Det tror jag är mer negativt för honom i längden. Du själv hittar säkert en ny kille. Han får nog svårt att få det att fungera med tanke på att mamman tycks utgöra en del av förhållandet.

Till sidans topp

Som en spinoff på tråden om nätdejting och om man ska vara öppen med sitt funktionshinder eller ej,
så vill jag diskutera det omvända perspektivet.

Ni som är funktionshindrade,
vilka kan ni själva tänka er att dejta?

Har ni själva några problem med att dejta någon annan med funktionshinder?
Beror det på vilket funktionshinder den personen har?
Föredrar ni att den personen berättar om sitt funktionshinder redan från början?

Kan ni tänka er att dejta devotees?
Alltså personer som gillar just personer i rullstol, just amputerade, just ryggmärgsskadade etc.

Har ni några speciella "krav" på era dejter?
Vem vill ni dejta?
Vem vill ni inte dejta?

Det fokuseras alltid på det här med att man som funktionshindrad riskerar att bli bortvald p.g.a. sitt funktionshinder.
Men vi har väl också "krav" på en eventuell dejt?
Rätta mig om jag har fel,
men bara för att man har ett funktionshinder betyder det inte att man accepterar vilka inviter som helst.

Jag använder själv rullstol men ägnar mig inte åt nätdejting överhuvudtaget,
så jag har egentligen ingen erfarenhet/åsikt i frågan.

Anonym skrev: Som en spinoff på tråden om nätdejting och om man ska vara öppen med sitt funktionshinder eller ej, så vill jag diskutera det omvända perspektivet. Ni som är funktionshindrade, vilka kan ni själva tänka er att dejta? Har ni själva några problem med att dejta någon annan med funktionshinder? Beror det på vilket funktionshinder den personen har? Föredrar ni att den personen berättar om sitt funktionshinder redan från början? Kan ni tänka er att dejta devotees? Alltså personer som gillar just personer i rullstol, just amputerade, just ryggmärgsskadade etc. Har ni några speciella "krav" på era dejter? Vem vill ni dejta? Vem vill ni inte dejta? Det fokuseras alltid på det här med att man som funktionshindrad riskerar att bli bortvald p.g.a. sitt funktionshinder. Men vi har väl också "krav" på en eventuell dejt? Rätta mig om jag har fel, men bara för att man har ett funktionshinder betyder det inte att man accepterar vilka inviter som helst. Jag använder själv rullstol men ägnar mig inte åt nätdejting överhuvudtaget, så jag har egentligen ingen erfarenhet/åsikt i frågan.

Nu behöver ju inte jag dejta, eftersom jag är gift
Men när jag dejtade så var det killar av alla de slag; svenskar, killar med invandrarbakgrund, kristna, muslimer, mc-killar, schlager-killar, killar med funktionshinder och killar utan.....

(ja jag dejtade friskt som singel - lärde mig jättemycket om mig själv framför allt! )

När jag var i yngre tonåren kunde jag inte tänka mig att vara ihop med någon som satt i rullstol. Skälet till det var att jag tyckte att mitt eget funktionshinder skulle synas så mycket då(sitter också i stol). När jag blev äldre, behöll jag egentligen samma inställning, att jag inte ville ha förhållande med någon i rullstol, men jag ändrade skälet. På senare tid blev det så att jag tyckte att det räckte med att en av oss satt i rullstol. Sexbiten spelade också in i det - för att jag ska kunna ha sex och njuta som jag vill, så kräver det nästan att killen är mer rörlig än vad jag är och det är han ju inte om han är lika förlamad som jag själv är.

Min drömkille har alltid varit lång, mörk, muskulös med bruna ögon.

Min make är medellång, blond, smal, blå ögon.

-Kärleken är blind!

Nu var det ju några år sedan jag dejtade sist, men har aldrig varit speciellt fixerad vid någon speciell typ, de ska vara intressanta, spännande, trevliga, snälla med inte idiotsnälla utan kunna säga ifrån, då kan det bli något.
På det ljuva 70-talet testade jag faktiskt att ha sex med en kille i rullstol just bara för att se om det funkade, men som Vejron skrev, det blir för jobbigt rent praktiskt så jag har valt att ha fullt rörliga killar, det betyder inte att de måste vara kärnfriska. Men om jag skulle få för mig att dejta nu så inte skulle jag vilja dejta någon som börjar med att berätta om ev. funktionshinder eller sjukdomar, de hade känts som om de inte hade något annat intressant i sitt liv, det pratar man om när det passar in, så småningom.
Devotees skulle jag inte dejta om det bara handlade om att de blir upphetsade på mitt funktionshinder, om de däremot älskar mig och tänder på rullen är det ju annorlunda.
Självklart ska man ställa krav, finns väl ingen anldning att inte göra det, däremot ska man inte förakta att den man väljer att inte dejta med kan bli en bra vän.

KarinSch skrev: Devotees skulle jag inte dejta om det bara handlade om att de blir upphetsade på mitt funktionshinder.....

Man kan ju råka ut för devotees utan att veta det.

Mitt första one-night-stand(som jag inte fattade förrän efteråt att det just var en engångsgrej, från killens sida) var med en kille, som jag senare fick reda på bara hade haft sex med mig för att vinna ett vad bland sina polare - att han kunde ragga upp en brud i rullstol.

Vejron skrev: Man kan ju råka ut för devotees utan att veta det. Mitt första one-night-stand(som jag inte fattade förrän efteråt att det just var en engångsgrej, från killens sida) var med en kille, som jag senare fick reda på bara hade haft sex med mig för att vinna ett vad bland sina polare - att han kunde ragga upp en brud i rullstol.

Sånt kan jag stå ut med, vann ett vad en gång på om jag kunde få en kyss av den sexigaste kille vi någonsin sett på den puben vi var på. Vann eftersom jag gick fram, förklarade att det gällde ett vad och att jag var tvungen att kyssa honom för att få mina 300 spänn, det slutade med att vi och våra resp. kompisar hade n superkul kväll tillsammans och det kom fler kvällar efter det.

KarinSch skrev: Sånt kan jag stå ut med, vann ett vad en gång på om jag kunde få en kyss av den sexigaste kille vi någonsin sett på den puben vi var på. Vann eftersom jag gick fram, förklarade att det gällde ett vad och att jag var tvungen att kyssa honom för att få mina 300 spänn, det slutade med att vi och våra resp. kompisar hade n superkul kväll tillsammans och det kom fler kvällar efter det.

Om man vet det ja, så kan det ju vara sin sak. I det här fallet trodde jag verkligen han var intresserad av mig och det gjorde jävligt ont att veta att det var det faktum att jag var förlamad som gjorde att han ville ligga med mig.

Vejron skrev: Om man vet det ja, så kan det ju vara sin sak. I det här fallet trodde jag verkligen han var intresserad av mig och det gjorde jävligt ont att veta att det var det faktum att jag var förlamad som gjorde att han ville ligga med mig.

Sådant är inte ovanligt - flera bekanta har råkat ut för samma sak. Som tjej och kvinna är det oerhört viktigt att känna till att sådana män finns. Sedan kan man ju välja att hänga på eller avstå - men bara att man vet om det så att man inte blir besviken.

Tycker dessutom att det är skillnad på "normal" nyfikenhet, att någon kan tycka att det skulle vara spännande att se hur det är att ligga med någon som är funktionshindrad är för mig inte detsamma som ett sjukt sätt att tända på funkisar. Det är inte konstigare än att vilja testa en kille med extra stor snorre bara för att det skulle vara kul man måste ju inte älska honom för det. Vi får nog inse att det är så och acceptera att vi alla är nyfikna på olika saker, det betyder inte att det är något sjukt med det.

KarinSch skrev: Tycker dessutom att det är skillnad på "normal" nyfikenhet, att någon kan tycka att det skulle vara spännande att se hur det är att ligga med någon som är funktionshindrad är för mig inte detsamma som ett sjukt sätt att tända på funkisar. Det är inte konstigare än att vilja testa en kille med extra stor snorre bara för att det skulle vara kul man måste ju inte älska honom för det. Vi får nog inse att det är så och acceptera att vi alla är nyfikna på olika saker, det betyder inte att det är något sjukt med det.

Nej jag tror inte heller att just den här killen hade någon sjukare böjelse, utan det var en "kul grej" bara. Det var jag som var grön och som inte fattade galoppen förrän det var försent. Jag själv är inte Guds bästa barn, utan har testat på det ena och det andra jag också.

Anonym skrev: Som en spinoff på tråden om nätdejting och om man ska vara öppen med sitt funktionshinder eller ej, så vill jag diskutera det omvända perspektivet. Ni som är funktionshindrade, vilka kan ni själva tänka er att dejta? Har ni själva några problem med att dejta någon annan med funktionshinder? Beror det på vilket funktionshinder den personen har? Föredrar ni att den personen berättar om sitt funktionshinder redan från början? Kan ni tänka er att dejta devotees? Alltså personer som gillar just personer i rullstol, just amputerade, just ryggmärgsskadade etc. Har ni några speciella "krav" på era dejter? Vem vill ni dejta? Vem vill ni inte dejta? Det fokuseras alltid på det här med att man som funktionshindrad riskerar att bli bortvald p.g.a. sitt funktionshinder. Men vi har väl också "krav" på en eventuell dejt? Rätta mig om jag har fel, men bara för att man har ett funktionshinder betyder det inte att man accepterar vilka inviter som helst. Jag använder själv rullstol men ägnar mig inte åt nätdejting överhuvudtaget, så jag har egentligen ingen erfarenhet/åsikt i frågan.

Hihihi!! Så det kan bli i livet; Du ville ha en "sorts" kille/man, men fick en annan...!!

Själv vill jag ha en jämngammal kille med samma handikapp och intressen som jag har (se min presentation).

Till sidans topp

Jag har funderingar om det här med rullstolsburna och sex och hoppas att någon här, kanske någon med erfarenhet kan svara på frågorna jag har.

först och främst så vill jag inte göra någon ledsen eller uttrycka missaktning mot någon, så ta inte illa upp om jag skriver konstigt. jag menar inget illa.

ja, jag undrar då hur det fungerar för rullstolsburna att ha sex? nerverna från hjärnan går ju inte ner till området under stället där ryggraden tex blivit bruten och således så har ni väl heller ingen känsel nedanför den punkten, visst är det så?

då funderar jag hur mannens lem kan resa sig, om han inte kan få signaler från hjärnan om det. eller hur kvinnan blir "redo" för sex, om signalerna inte kommer längre ner än till en viss punkt i ryggraden.

är det skönt att ha sex även fast man inte har känsel där nere? förklara gärna lite granna om såna här saker till mig, jag är intresserad av att veta.

jag vill helst inte se några elaka eller oseriösa inlägg i ämnet heller, jag vet att det finns lustigkurrar som säger att man ska värma upp stolen och sånt innan man har sex med den och sånt, men det vill jag gärna att vi undviker.
tack på förhand
//V
ps. jag undrar främst om människor med brott på nervbanan från ryggraden, jag har redan fått ett väldigt bra svar från en människa som hade en cp-skada och därmed satt i rullstol. ds.

Jag har skrivit en del i ämnet.
Du hittar artiklarna här:
http://www.morticia.se/text_sex_index.shtml
två finns även här funktionshinder.se

tack för länken, jag ska läsa igenom den när jag har lite tid över

jag läste igenom dina artiklar, och dom var väldigt intressanta. jag tycker att det är jättebra att du kan skriva om sånt här på ett så öppenhjärtligt sätt, det är ju trots allt en känslig fråga fortfarande, även för människor utan handikapp.

Vice skrev: ps. jag undrar främst om människor med brott på nervbanan från ryggraden, jag har redan fått ett väldigt bra svar från en människa som hade en cp-skada och därmed satt i rullstol. ds.

Ryggmärgsskada heter det.

ok, tack, då vet jag vad jag ska referera till i framtiden.

Vice skrev: ps. jag undrar främst om människor med brott på nervbanan från ryggraden, jag har redan fått ett väldigt bra svar från en människa som hade en cp-skada och därmed satt i rullstol. ds.

Det är inte min mening att dissa... Uhm, alla med CP sitter inte i rullstol. Jag själv, trots lite taskig CP, är ambulerande om än med annorlunda gångart.

nej, jag menar inte på det sättet. jag menar att jag fått ett svar från en människa som hade en cp-skada som tvingade honom att sitta i rullstol.

Vice skrev: Jag har funderingar om det här med rullstolsburna och sex och hoppas att någon här, kanske någon med erfarenhet kan svara på frågorna jag har. först och främst så vill jag inte göra någon ledsen eller uttrycka missaktning mot någon, så ta inte illa upp om jag skriver konstigt. jag menar inget illa. ja, jag undrar då hur det fungerar för rullstolsburna att ha sex? nerverna från hjärnan går ju inte ner till området under stället där ryggraden tex blivit bruten och således så har ni väl heller ingen känsel nedanför den punkten, visst är det så? då funderar jag hur mannens lem kan resa sig, om han inte kan få signaler från hjärnan om det. eller hur kvinnan blir "redo" för sex, om signalerna inte kommer längre ner än till en viss punkt i ryggraden. är det skönt att ha sex även fast man inte har känsel där nere? förklara gärna lite granna om såna här saker till mig, jag är intresserad av att veta. jag vill helst inte se några elaka eller oseriösa inlägg i ämnet heller, jag vet att det finns lustigkurrar som säger att man ska värma upp stolen och sånt innan man har sex med den och sånt, men det vill jag gärna att vi undviker. tack på förhand //V ps. jag undrar främst om människor med brott på nervbanan från ryggraden, jag har redan fått ett väldigt bra svar från en människa som hade en cp-skada och därmed satt i rullstol. ds.

Jag är nyfiken på varför du frågar?
Har du tänkt att ha sex med någon som har rullstol?
Ska du skriva uppsats i ämnet?
Vill du veta för att du möter ryggmärgsskadade i ditt yrkesliv?
Är du bara allmänt intresserad? Varför?

Du behöver förstås inte redovisa dina skäl till att fråga.
Men jag tror att du får fler och bättre svar om du berättar varför du vill veta.

min anledning att jag frågar är eftersom jag träffat en tjej på internet som jag mer eller mindre föll magplask för, hon var och är otroligt vacker, och vill lära känna henne bättre.

hon sitter i rullstol, varpå en massa frågor om det har dykt upp, så att jag ska veta mer om hennes situation. jag har tex läst på om rullstolsetikett och såna saker för att jag vet hur jag ska bete mig runtomkring henne. det sista jag vill är att inte veta hur jag ska bete mig och därigenom göra henne ledsen på något sätt. jag har aldrig haft kontakt med en människa i rullstol, därav att jag inte känner till hur man ska göra.

jag har aldrig ens tänkt tanken att det skulle vara ett problem att hon är rullstolsburen, men att veta det "normala" sättet man ska bete sig för att inte såra någon i situationen är nog väldigt viktigt för mig. om man tex ska fråga om man ska gå ut på en promenad. kan man fråga sånt? enligt rullstolsetiketten så är det troligt att människan i rullstol använder samma ord, varpå det är ok. såna saker är viktigt för mig att kunna så att jag inte gör henne ledsen.

i mitt yrkesliv så kommer jag också att ha kontakt med människor som av en eller annan anledning sitter i rullstol, varpå det är bra för mig att känna till mer om dessa individer i ett allmänbegrepp. naturligtvis så känner jag ju till att människor är individuella, och en sak som är ok för en behöver inte vara det för en annan människa. men lite riktlinjer är bra att ha. tex det här med att skjuta på rullstolen, eller om man ska gå ner på knä när man pratar med människan för att komma i samma ögonhöjd. det sista har jag inte fått ett bra svar på egentligen, mer än att man borde sätta sig ner någonstans om man ska prata lite längre.

Vice skrev: min anledning att jag frågar är eftersom jag träffat en tjej på internet som jag mer eller mindre föll magplask för, hon var och är otroligt vacker, och vill lära känna henne bättre. hon sitter i rullstol, varpå en massa frågor om det har dykt upp, så att jag ska veta mer om hennes situation. jag har tex läst på om rullstolsetikett och såna saker för att jag vet hur jag ska bete mig runtomkring henne. det sista jag vill är att inte veta hur jag ska bete mig och därigenom göra henne ledsen på något sätt. jag har aldrig haft kontakt med en människa i rullstol, därav att jag inte känner till hur man ska göra. jag har aldrig ens tänkt tanken att det skulle vara ett problem att hon är rullstolsburen, men att veta det "normala" sättet man ska bete sig för att inte såra någon i situationen är nog väldigt viktigt för mig. om man tex ska fråga om man ska gå ut på en promenad. kan man fråga sånt? enligt rullstolsetiketten så är det troligt att människan i rullstol använder samma ord, varpå det är ok. såna saker är viktigt för mig att kunna så att jag inte gör henne ledsen. i mitt yrkesliv så kommer jag också att ha kontakt med människor som av en eller annan anledning sitter i rullstol, varpå det är bra för mig att känna till mer om dessa individer i ett allmänbegrepp. naturligtvis så känner jag ju till att människor är individuella, och en sak som är ok för en behöver inte vara det för en annan människa. men lite riktlinjer är bra att ha. tex det här med att skjuta på rullstolen, eller om man ska gå ner på knä när man pratar med människan för att komma i samma ögonhöjd. det sista har jag inte fått ett bra svar på egentligen, mer än att man borde sätta sig ner någonstans om man ska prata lite längre.

Tack så mycket för ett uttömmande svar!
Kul att du fallit för någon.
Kul att du inte backar p.g.a. att hon använder rullstol.
Bra att du på ett ambitiöst sätt vill ta reda på mer för att du inte vill "göra fel".

Min personliga åsikt i frågan är att de här "reglerna" för rullstolsetikett är skit.
Alla rullstolsåkare är individer och tycker olika.
Om jag var du skulle jag skicka rullstolstjejen en länk till etikettsreglerna och fråga henne vad hon tycker.

Lägg gärna in en länk här också till dessa regler.
Eller kopiera reglerna och lägg in här.
Då kommer du säkert få en massa respons och märker hur många olika åsikter det verkligen finns om vad som är "rätt" och "fel".

Jag själv hatar t.ex. när folk böjer sig ner på knä när de pratar med mig.
Jag vet nämligen att för de allra flesta är det inte särskilt bekvämt att stå på knä. Jag blir bara stressad av vetskapen att de inte sitter på ett bra sätt.
Om det inte finns en stol eller bänk i närheten, där gångaren i fråga kan sitta bekvämt, så föredrar jag att han/hon står upp istället.

Det man kan tänka på är dock att inte stå för nära,
så att den som sitter i rullstolen måste sträcka på nacken för mycket för att få ögonkontakt. Bättre att stå en bit ifrån så att man har ögonkontakt, rullstolsåkaren slipper sträcka på nacken och gångaren slipper sitta obekvämt på knä.

En hel del råd och tips och information kan du absolut få genom att starta den här diskussionstråden.
Men det viktigaste är att du frågar tjejen direkt.
Hennes åsikter kanske inte alls stämmer överens med vad vi här tycker,
eller vad som står i rullstolsetikettsreglerna.

Det är en fin tanke av dig att du inte vill säga något olämpligt etc,
men jag skulle ändå råda dig till att inte tänka för mycket på det här.
Försök lära känna tjejen och strunta i rullstolen.

Jag personligen tycker att när människor anstränger sig för mycket för att inte säga något dumt (relaterat till rullstolen) då blir det lätt konstlat.

Jag tycker det bästa är när folk skiter i att ta en massa hänsyn.
Jag gillar när folk är sig själva.

Folk som själva inte använder rullstol är ibland rädda och osäkra för att säga något "fel". Men för oss som använder rullstol är det så naturligt att vi inte ser det som något känsligt.

Jag tycker det är bättre att folk frågar rent ut varför man sitter i rullstol,
hur det är att sitta i rullstol etc.
Jag tycker inte att det finns några "dumma frågor".

Hur ska ni som inte sitter i rullstol kunna förstå något om ni inte frågar?
Jag brukar inte prata om min rullstol eller skada om folk inte frågar.
Jag är så van vid mitt liv att jag inte ser det som något intressant.
Om ingen frågar så antar jag att de inte bryr sig.
Om de bryr sig och är nyfikna så får de gärna fråga.

Lycka till med rullstolstjejen!
Har ni träffats på riktigt eller bara på nätet?

Alla rullstolsåkare som jag känner har sex lika ofta som gående personer.
Vissa klarar inte av vissa ställningar, men alla har hittat olika sätt att ha sex på.
Rullstolen och funktionsnedsättningen är egentligen irrelevant i sammanhanget.

Alla människor gillar att ha sex på olika sätt.
Man ska aldrig utgå från vad en tidigare sexpartner gillade eller ogillade.
När det kommer till sex är det bäst att stryka ett streck över tidigare sexuella erfarenheter och istället utgå från vad den aktuella personen gillar.
Sett ur det perspektivet spelar det alltså ingen roll om personen i fråga har rullstol eller inte.
Man ska bara tänka på att alla gillar olika saker.

Redigerat 2008-07-03 16:09

Vice skrev: eller om man ska gå ner på knä när man pratar med människan för att komma i samma ögonhöjd. det sista har jag inte fått ett bra svar på egentligen, mer än att man borde sätta sig ner någonstans om man ska prata lite längre.

Skulle faktiskt tycka att det var otroligt pinsamt om folk gick ner på knä för at prata med mig, på sin höjd kan väl folk böja lite på nacken och se en i ögonen.
Kan tyvärr inte ge dig några tips om sex i samband med känselbortfall eftersom jag inte har det men i princip gäller väl att vara rak och ärlig, bete dig som du gör mot alla andra, när ni väl kommer så långt som till sex har ni nog lärt känna varandra lite och du kan fråga henne vad som funkar.

KarinSch skrev: Skulle faktiskt tycka att det var otroligt pinsamt om folk gick ner på knä för at prata med mig, på sin höjd kan väl folk böja lite på nacken och se en i ögonen.

För mig är det där oerhört olika... Beror på personen och situationen. Ibland känns det helrätt, ibland snudd på kränkande.
Inte lätt att vara oss "rullister" till lags.

tack för ditt väldigt långa svar. det glädjer mig att ni här inne orkar svara på frågor om det jag undrar över, och inte blir stötta av det jag frågar om.

nej, jag skulle aldrig backa pga att hon har rullstol, det skulle vara helt befängt. det är som att säga att man inte kan vara intresserad av någon pga deras längd, hårfärg eller vad som helst annars. känslor sitter inte i ögonen, dom sitter i hjärnan. eller hjärtat för dom som är mer romantiskt lagda

tack för tipset om att prata med henne ang det här. som jag tidigare skrev så känner jag till att alla är individer med olika tyckanden och tänkanden, men ja, jag är väl lite orolig för att göra henne ledsen över något. men jag ska vara försiktig med att fråga det iaf.

nej, vi har bara träffats på nätet. det är därför jag känner att jag vill ta reda på såna här saker innan vi träffas så att jag inte gör henne ledsen eller något sånt. vi har egentligen haft väldigt lite kontakt, men jag visste direkt jag såg henne att det är en människa som jag är intresserad av.
tack så mycket för ditt långa svar

Vice skrev: tack för ditt väldigt långa svar. det glädjer mig att ni här inne orkar svara på frågor om det jag undrar över, och inte blir stötta av det jag frågar om. nej, jag skulle aldrig backa pga att hon har rullstol, det skulle vara helt befängt. det är som att säga att man inte kan vara intresserad av någon pga deras längd, hårfärg eller vad som helst annars. känslor sitter inte i ögonen, dom sitter i hjärnan. eller hjärtat för dom som är mer romantiskt lagda tack för tipset om att prata med henne ang det här. som jag tidigare skrev så känner jag till att alla är individer med olika tyckanden och tänkanden, men ja, jag är väl lite orolig för att göra henne ledsen över något. men jag ska vara försiktig med att fråga det iaf. nej, vi har bara träffats på nätet. det är därför jag känner att jag vill ta reda på såna här saker innan vi träffas så att jag inte gör henne ledsen eller något sånt. vi har egentligen haft väldigt lite kontakt, men jag visste direkt jag såg henne att det är en människa som jag är intresserad av. tack så mycket för ditt långa svar

Om någon blir stött över att en ovetande person vill veta mer om rullstolar och rullstolsåkare, så är det den personen som har problem.
Frågan är öppen och det finns ingen anledning för någon att bli stött.

Jag tycker att du ska sluta oroa dig för att göra henne ledsen.
Min personliga erfarenhet är att det är just denna oro från ovana personer som skapar problem. För även om personen inte säger att den är orolig, så känner jag av det. Den där oron, särskilt om den inte ens är uttalad, gör mig superosäker. Det är fint och mänskligt att vilja ta hänsyn till andra människor.
Men min erfarenhet av att sitta i rullstol är att folk tar hänsyn på "fel sätt".
Istället för att ta reda på vad jag anser vara hänsynsfullt,
så utgår de ifrån sina egna uppfattningar.
Och de egna uppfattningarna, hos folk som saknar erfarenhet av att umgås med rullstolsåkare, stämmer sällan med verkligheten.

När folk "tar hänsyn och inte vill göra mig ledsen" genom att undvika frågor om min rullstol eller min skada, då blir jag irriterad.
Jag känner mig ärligt talat idiotförklarad av sånt.
Jag är nämligen fullt kapabel att säga ifrån om jag finner frågorna jobbiga.
Genom att undvika frågorna (till en person i rullstol) ger du nämligen aldrig personen chansen att säga "Det är lugnt, jag har fått frågorna 1000 gånger förut, det är inte ett känsligt samtalsämne, jag har inga problem med att prata om sånt här..."

Och om jag uttryckte mig otydligt i mitt förra inlägg så gör jag ett nytt försök:
Jag tycker alltså inte att du ska vara försiktig med att fråga -- tvärtom.
Sluta oroa dig för att hon ska bli ledsen.
Om hon blir det; låt henne säga det så kan du anpassa dig efter vad hon tycker.

Okända människor tror ofta att rullstolsåkare är känsliga och "ömtåliga" varelser.
Men min erfarenhet är att människor som använder rullstol är allt annat än just det. Man härdas av svårigheterna helt enkelt.


Åter igen, jag talar alltså om mina personliga åsikter.
Det finns säkert en hel del andra medlemmar som inte vill ha frågor om sin funktionsnedsättning eller rullstol.
Men låt dem isåfall få säga det.
"Vi" brukar vara ganska tydliga med vad vi tycker är okej och inte.

jag ska satsa på att ta efter dina tips och hoppas att det är ok för henne. dock så är jag en person som är orolig för att göra andra ledsna eftersom jag kan råka säga konstiga saker vid fel tillfällen ofta. medan hjärnan tänker så glappar munnen så att skriva.

Vice skrev: jag ska satsa på att ta efter dina tips och hoppas att det är ok för henne. dock så är jag en person som är orolig för att göra andra ledsna eftersom jag kan råka säga konstiga saker vid fel tillfällen ofta. medan hjärnan tänker så glappar munnen så att skriva.

Säg det till henne då; att du ibland pratar först och tänker sen.
Hon kanske också är en sån person?
Hon kanske gillar människor som inte är superkontrollerade hela tiden?
Hon kanske ogillar det, men då vet hon åtminstone att det ligger i din personlighet och att hon inte ska ta det personligt.

Jag vet inte hur många gånger folk har pratat först och tänkt sen i mitt sällskap.
Jag tycker inte det är ett dugg konstigt, även om jag själv har en förmåga att tänka för mycket (och kanske prata för lite).

Det finns mycket komik i vad folk slänger ur sig reflexmässigt.
Särskilt om det gäller politiskt inkorrekta kommentarer som på något sätt kan associeras till rullstolar och funktionsnedsättningar.

Tjejen du gillar kanske inte alls har samma humor som jag.
Men jag tror ändå du oroar dig mer än nödvändigt.
Eller är du lika orolig och ängslig för att säga något förhastat även till människor som inte använder rullstol?

Om du alltid ängslas i alla situationer med andra människor,
då är det din personlighet.
Om du ängslas just p.g.a. hennes rullstol,
då kan det absolut vara läge att aktivt bekämpa oron.

Kort sagt:
Behandla människor i rullstol som om de inte hade någon rullstol.
Rullstolen är oftast en större grej för gående personer än den är för rullstolsåkaren.

Det kanske är svårt, men försök att strunta i rullstolen och
pejla in hennes personlighet.

jag är också en sån som ibland säger saker utan att tänka, men sambon vet om det och han är också en sådan. Vi snackar om det och så funkar saker och ting så mycekt bättre.

Tänkte på det här om att göra fel i olika situationer. Min sambo har visserligen aspergers och har svårt att läsa av endel situationer. När jag fyllde år så hade vi bestämt att jag skulle ta pengarna jag fick av mina föräldrar och lite pengar från vår ekonomi och köpa en iPod, pengarna från mina föräldrar kom lite senare så till den dag jag fyllde fick jag inget alls av sambon.

Jag blev jätteledsen, trots att vi hade sagt att jag inte skulle få något för att den pengen skulle gå till iPodköpet som skedde lite senare så hade jag i min tankevärld trott att sambon i alla fall skulle ha köpt ett kort, en chokladkaka vad som hellst. Bara för att visa sin kärlek.

I hans värld, där saker tolkas bokstavligt emellanåt så tänkte han att min present kommer ju senare och därför gjorde han inget speciellt eller köpte något speciellt.

När vi pratat igenom allt så blev det solklart för oss bägge, det var helt enkelt ett missförstånd, lite väl extremt kanske men det visar på vikten av att man måste våga fråga. Hade han ställt någon fråga så hade det inte skett.

Hade jag tänkt ett steg till så hade jag förklarat hur jag önskade det.

Även om man kan känna att man sårar för att man ställer frågor så är det inget emot det som kan ske om man går och antar saker och inte vågar fråga för att man är rädd för att såra den andra.

För oss som bägge har kognitiva funktionshinder så kan det bli intressanta problem ibland, vi har bägge svårt att läsa av folk osv. Men är jätteöppna med vad vi känner och tycker. nu pratar vi alltid igenom alla saker först.

Så det är bättre att fråga även om man kan tycka att frågan är korkad, än att göra jättefel sen.

händer mycket sånt här också.. är så skönt att det mesta endå reds ut =D

Vice skrev: .... jag har aldrig ens tänkt tanken att det skulle vara ett problem att hon är rullstolsburen, men att veta det "normala" sättet man ska bete sig för att inte såra någon i situationen är nog väldigt viktigt för mig. om man tex ska fråga om man ska gå ut på en promenad. kan man fråga sånt? enligt rullstolsetiketten så är det troligt att människan i rullstol använder samma ord, varpå det är ok. såna saker är viktigt för mig att kunna så att jag inte gör henne ledsen.

Min pojkvän sitter i rullstol o jag har aldrig ens funderat på att bete mig annorlunda kring honom. Han är precis som alla andra jag känner förutom att vi har lättare för o skratta tillsammans (därför jag e kär kanske?!) så sluta fundera så mycket för tycker du så mycket om henne så behandla henne som vilken annan människa som helst så ska du se att hon säger till om hon behöver hjälp!

Dessutom "säga fel" tycker jag att du ska glömma också. Jag tror inte att någon säger "nu ska jag rulla o hämta posten" eller "jag ska rulla på toa".

Mitt tips: SLAPPNA AV!

Vice skrev: min anledning att jag frågar är eftersom jag träffat en tjej på internet som jag mer eller mindre föll magplask för, hon var och är otroligt vacker, och vill lära känna henne bättre. hon sitter i rullstol, varpå en massa frågor om det har dykt upp, så att jag ska veta mer om hennes situation. jag har tex läst på om rullstolsetikett och såna saker för att jag vet hur jag ska bete mig runtomkring henne. det sista jag vill är att inte veta hur jag ska bete mig och därigenom göra henne ledsen på något sätt. jag har aldrig haft kontakt med en människa i rullstol, därav att jag inte känner till hur man ska göra. jag har aldrig ens tänkt tanken att det skulle vara ett problem att hon är rullstolsburen, men att veta det "normala" sättet man ska bete sig för att inte såra någon i situationen är nog väldigt viktigt för mig. om man tex ska fråga om man ska gå ut på en promenad. kan man fråga sånt? enligt rullstolsetiketten så är det troligt att människan i rullstol använder samma ord, varpå det är ok. såna saker är viktigt för mig att kunna så att jag inte gör henne ledsen. i mitt yrkesliv så kommer jag också att ha kontakt med människor som av en eller annan anledning sitter i rullstol, varpå det är bra för mig att känna till mer om dessa individer i ett allmänbegrepp. naturligtvis så känner jag ju till att människor är individuella, och en sak som är ok för en behöver inte vara det för en annan människa. men lite riktlinjer är bra att ha. tex det här med att skjuta på rullstolen, eller om man ska gå ner på knä när man pratar med människan för att komma i samma ögonhöjd. det sista har jag inte fått ett bra svar på egentligen, mer än att man borde sätta sig ner någonstans om man ska prata lite längre.

Jag tycker att du ska skita i allt sånt. Poängen i ett förhållande är att båda kännar sig jämnbördiga. Gå inte runt och tänk på att du kanske säger fel eller behandlar henne fel. Om du gör det är det ju inte med meningen. Jag tror mer på att ta problemen som de kommer. Varken sex eller kärlek bör utgå från färdiga mallar utan det är ert intresse och er kärlek som ska styra. De missuppfattningar eller missödena som ni kanske kommer att uppleva kommer troligen bli till humoristiska minnen eller värdefull kunskap för er båda. Så jag säger: var dig själv! Det är trots allt dig hon blivit intresserad av, inte någon etikettbok.

Jag säger också alltid "går" fastän jag rullar...

dessutom har jag inga som helst fel varken på mina ben eller på känseln under bältet, så det kan som sagt finnas många olika anledningar till varför man har rulle. I just de här sammanhangen beter jag mig precis som de flesta andra människor, men jag kan alltså inte gå något vidare...

Humor är oslagbart när man träffar nya partners!

Vice skrev: Jag har funderingar om det här med rullstolsburna och sex och hoppas att någon här, kanske någon med erfarenhet kan svara på frågorna jag har. först och främst så vill jag inte göra någon ledsen eller uttrycka missaktning mot någon, så ta inte illa upp om jag skriver konstigt. jag menar inget illa. ja, jag undrar då hur det fungerar för rullstolsburna att ha sex? nerverna från hjärnan går ju inte ner till området under stället där ryggraden tex blivit bruten och således så har ni väl heller ingen känsel nedanför den punkten, visst är det så? då funderar jag hur mannens lem kan resa sig, om han inte kan få signaler från hjärnan om det. eller hur kvinnan blir "redo" för sex, om signalerna inte kommer längre ner än till en viss punkt i ryggraden. är det skönt att ha sex även fast man inte har känsel där nere? förklara gärna lite granna om såna här saker till mig, jag är intresserad av att veta. jag vill helst inte se några elaka eller oseriösa inlägg i ämnet heller, jag vet att det finns lustigkurrar som säger att man ska värma upp stolen och sånt innan man har sex med den och sånt, men det vill jag gärna att vi undviker. tack på förhand //V ps. jag undrar främst om människor med brott på nervbanan från ryggraden, jag har redan fått ett väldigt bra svar från en människa som hade en cp-skada och därmed satt i rullstol. ds.

Du kanske borde formulera dig bättre, texten ger intryck att du tror alla i rullstol är förlamade.

Herregud!! Måste det hackas och tolkas negativt hela tiden?!

Måste man vara expert på alla former av funktionsnedsättningar och hur det påverkar varje enskild individ, för att ha rätt att ställa en fråga i det här forumet? Vill vi verkligen skrämma bort alla människor som försöker närma sig oss?

ber om ursäkt om jag är otydlig i min fråga, men jag tänkte i skrivande stund att majoriteten av människor som sitter i rullstol är förlamade. för mig som inte vet sådär jättemycket om olika typer av funktionsnedsättningar samt missväxt så var det min tanke.

jag känner till att människor kan ha missväxt på ben, fötter eller någon annan stans som gör att man inte kan gå normalt och därmed måste sitta i rullstol, och samma sak med människor som har någon form av cp-skada. men jag tänkte inte på att skriva in och formulera det, mer än att jag skrev i slutet att jag mest är intresserad av människor med ryggmärgsskador då jag fått väldigt bra svar från en människa med cp-skada redan.

jag hoppas att jag inte har gjort så att någon tagit illa vid sig i alla fall.

Vice skrev: ber om ursäkt om jag är otydlig i min fråga, men jag tänkte i skrivande stund att majoriteten av människor som sitter i rullstol är förlamade. för mig som inte vet sådär jättemycket om olika typer av funktionsnedsättningar samt missväxt så var det min tanke. jag känner till att människor kan ha missväxt på ben, fötter eller någon annan stans som gör att man inte kan gå normalt och därmed måste sitta i rullstol, och samma sak med människor som har någon form av cp-skada. men jag tänkte inte på att skriva in och formulera det, mer än att jag skrev i slutet att jag mest är intresserad av människor med ryggmärgsskador då jag fått väldigt bra svar från en människa med cp-skada redan. jag hoppas att jag inte har gjort så att någon tagit illa vid sig i alla fall.

Du behöver inte be om ursäkt.
Det är inget fel på ditt inlägg.
Om någon tar illa vid sig är det deras problem.

Människor som inte har en egen funktionsnedsättning,
och inte heller har någon större vana av funktionshindrade,
kan såklart inte veta allt om allting.

Du försöker ju åtminstone öka din kunskap.
Så be för all del inte om ursäkt eller tro att du behöver omformulera dig.

Vice skrev: ber om ursäkt om jag är otydlig i min fråga, men jag tänkte i skrivande stund att majoriteten av människor som sitter i rullstol är förlamade. för mig som inte vet sådär jättemycket om olika typer av funktionsnedsättningar samt missväxt så var det min tanke. jag känner till att människor kan ha missväxt på ben, fötter eller någon annan stans som gör att man inte kan gå normalt och därmed måste sitta i rullstol, och samma sak med människor som har någon form av cp-skada. men jag tänkte inte på att skriva in och formulera det, mer än att jag skrev i slutet att jag mest är intresserad av människor med ryggmärgsskador då jag fått väldigt bra svar från en människa med cp-skada redan. jag hoppas att jag inte har gjort så att någon tagit illa vid sig i alla fall.

Ja, och då kan jag säga att majoriteten inte behöver vara förlamade. Så nu har du lärt dig det.

jag får tacka alla för tipsen jag fått. har träffat tjejen nu och det har gått bra, säkert endel pga tipsen jag fått av människor här, så tack till er alla

Vice skrev: jag får tacka alla för tipsen jag fått. har träffat tjejen nu och det har gått bra, säkert endel pga tipsen jag fått av människor här, så tack till er alla

Hälften vågat allt vunnet!
Jag hoppas att du även i fortsättningen frågar här om saker du funderar på, många har säkerligen samma funderingar som du men utan att våga yppa dem.
Lycka till med allt!

tack så mycket jodå, nog lär jag återkomma hit om jag funderar över något, eller bara för att läsa lite granna i trådarna som jag tycker är väldigt intressanta. fast när det gäller saker om rullstolar och henne så ska jag nog lyda tipset att fråga henne om hur hon tycker att jag ska göra

Vice skrev: tack så mycket jodå, nog lär jag återkomma hit om jag funderar över något, eller bara för att läsa lite granna i trådarna som jag tycker är väldigt intressanta. fast när det gäller saker om rullstolar och henne så ska jag nog lyda tipset att fråga henne om hur hon tycker att jag ska göra

Har du sagt till henne att du är orolig för att säga något "olämpligt"?
Hur reagerade hon?

jodå, det har jag lyckats med också. hon skrattade mest åt mig eftersom hon tycker att det är komiskt, så det är nog ingen fara för det heller. skönt för mig eftersom jag ofta pratar ganska mycket för att vara hane, och vi kan i regel bara göra en sak samtidigt. prata eller tänka tex =D

Vice skrev: jodå, det har jag lyckats med också. hon skrattade mest åt mig eftersom hon tycker att det är komiskt, så det är nog ingen fara för det heller. skönt för mig eftersom jag ofta pratar ganska mycket för att vara hane, och vi kan i regel bara göra en sak samtidigt. prata eller tänka tex =D

Verkligen kul att du träffat henne på riktigt.
Bra att hon tyckte det var komiskt så jag slipper ångra mina råd.
Det kunde ju lika gärna varit så att hon var superkänslig och helt saknade humor.

Lycka till med rullstolstjejen,
hoppas att ni fortsätter att träffas!

jo, precis. fast å andra sidan så vet jag inte om jag hade varit intresserad av henne om hon inte hade haft endel humor, det tycker jag gör livet mycket lättare.

jodå, vi fortsätter och träffas, och jag tycker att det går jättebra

Till sidans topp

Hej allihopa!

Jag har en liten fråga som jag skulle vilja diskutera med er. Jag har precis gått med i en nätdejtingsida och jag tycker det är så svårt att veta om och när och hur man ska berätta om sitt funktionshinder. Om man skriver det på sin presentation så känns det som att det är stor risk för att skrämma bort folk och att de bara ser funktionshindret, inte mig som person. Men när man har börjat prata med någon, hur länge ska man vänta innan man berättar? Igår började jag prata med en jättetrevlig gullig kille och då blev det så att jag berättade nästan direkt och han tog det väldigt bra men jag tycker det är så svårt! Han hade själv Aspergers så det var väl inte konstigt att han tog det bra. Det var faktiskt han som berättade först!

Har ni några kloka råd att ge en kärlekstörstande 19åring?

MissMupp skrev: Hej allihopa! Jag har en liten fråga som jag skulle vilja diskutera med er. Jag har precis gått med i en nätdejtingsida och jag tycker det är så svårt att veta om och när och hur man ska berätta om sitt funktionshinder. Om man skriver det på sin presentation så känns det som att det är stor risk för att skrämma bort folk och att de bara ser funktionshindret, inte mig som person. Men när man har börjat prata med någon, hur länge ska man vänta innan man berättar? Igår började jag prata med en jättetrevlig gullig kille och då blev det så att jag berättade nästan direkt och han tog det väldigt bra men jag tycker det är så svårt! Han hade själv Aspergers så det var väl inte konstigt att han tog det bra. Det var faktiskt han som berättade först! Har ni några kloka råd att ge en kärlekstörstande 19åring?

Gå på din magkänsla är det första rådet jag skulle ge dig. Jag skulle inte skriva ut något om mitt funktionshinder i en presentation, däremot säga det om och när det känns ok.

Nångång har jag även berättat det i rent provokativt syfte, för att "skrämmas".

Det är ju ett bra sätt att säga det sådär några gånger in i bekantskapen, innan nåt har "hänt" mellan er, men inte för tidigt så att han inte hunnit lära känna DIG.

Jag träffade min man på internet, men jag fick mig mina smällar innan jag träffade rätt - något som alla får, även tjejer och killar utan funktionshinder.

Lycka till!

Vejron skrev: Gå på din magkänsla är det första rådet jag skulle ge dig. Jag skulle inte skriva ut något om mitt funktionshinder i en presentation, däremot säga det om och när det känns ok. Nångång har jag även berättat det i rent provokativt syfte, för att "skrämmas". Det är ju ett bra sätt att säga det sådär några gånger in i bekantskapen, innan nåt har "hänt" mellan er, men inte för tidigt så att han inte hunnit lära känna DIG. Jag träffade min man på internet, men jag fick mig mina smällar innan jag träffade rätt - något som alla får, även tjejer och killar utan funktionshinder. Lycka till!

Att gå på magkänsla i internetdejtings sammanhang är ju ett farligt råd att ge, speciellt med tanke på åldern och möjligen oerfarenheten.

Nietzsche skrev: Att gå på magkänsla i internetdejtings sammanhang är ju ett farligt råd att ge, speciellt med tanke på åldern och möjligen oerfarenheten.

Nu var det ju först och främst frågan om hon skulle berätta om sitt funktionshinder genast eller hålla på det ett tag. Eller har jag missuppfattat nåt?

Hur man vill göra med den saken är individuellt såklart... Jag har alltid berättat från första början om att jag har mitt funktionshinder. Det har nästan aldrig skrämt bort folk, jag har nätdejtat "pinsamt" mycket innan jag hamnade rätt. De gånger som det gått åt skogen har det berott på andra saker än mitt fh...

Men... Jag fattar att man kan resonera annorlunda. Som jag ser det så är mitt fh och allt som det medför (assistans t ex) en stor del av mig och mitt liv. Och nån som blir skraj av det vill jag ändå inte dejta.

Hoppas du hittar kärleken, och var försiktig!

Hej,

När jag började dejta så vart det oxå genom nätet, bara vart så. Har vart med i många kommunitys och andra sajter där det för många är målet att kanske hitta ngn att bli förälskad i.

Jag har nästan alltid skrivit om mitt handikapp, eller kanske förminskat det hela men ändå gett andra en hint om att handikappet är en del av den jag är.
Och jag måste ärligt säga att jag aldrig trodde att folk skulle bli nyfikna el intresserade. Men mkt hänger på ens eget självförtroende....jag skriver inte alla mina diagnoser etc utan oftast att jag är rullstolsburen å lite annat. För mig innebär det oxå att jag identifierar mig med den delen och visar det utåt.
Men kanske inte finns ngt rätt el fel i den frågan, då alla är individuella.

Jag låter folk veta väldigt snabbt men har aldrig kännt av ngn bitter smak av det, för det mesta är det fler nyfikna människor som vill prata än jag orkar med.
Men viktigast är att följa magkänslan såklart....

Om du känner dig nöjd med den du är så märker andra av det ganska snabbt.
Jag låter folk ställa tusen frågor om det känns bättre för dem, även om jag får rätt korkade frågor så verkar dem ofta vara viktiga för den andre personen. Men det är ok....såna samtal kan öppna upp mkt möjligheter.

Dem gånger jag inte skrivit om mina funktionshinder på nätsajter så märker jag en stor skillnad. Om detta bara är en slump vet jag inte....men folk flockas vare sig jag vill el ej när jag öppnar upp mig om mina sjukdomar etc. När den delen får vara en del i allvarliga samtal, samtal med humor och skratt så verkar folk uppskatta det. För jag kan ändå inte gömma mina funktionshinder den dag man skall träffas.
Jag spelar med öppna kort, och visst det är en schansning och trodde aldrig det skulle leda till ngn rellation. Men ack så fel jag hadde.....min öppenhet fick många belöningar.

Säger inte att samma fungerar för dig men kanske ger det dig lite perspektiv.
Och om sanningen om min hälsa fått andra att rygga tillbaka så brukar jag tänka att hellre dem visar den sidan på en gång....hellre det tar lite tid eller fler människor innan jag hittar rätt än bara rusa in i första bästa så att säga. Även så funkar de för folk utan funktionshinder mm.

Tror du finner ditt sätt att hanskas med var individ som du snubblar över, en del måste man släppa taget om och en del finns det shans man får behålla i sitt hjärta.

Smaken är som baken, en kille jag pratat med ett bra tag (var för ngr år sen) han tog det jättebra att jag var sjuk och hadde så mkt annat att lägga tid och energi på än en ev pojkvän. Allt verkade fungera mellan oss....men så i ett samtal kom det fram till att jag inte var den där tjejen med "rätt hårfärg"....som han alltid velat ha. Han drog sin kos bara pga det....
Jisses vad jag skrattade inombords, ef det lärde jag mig att det inte alltid är det stora handikappet med stort H som gör att andra drar sig undan el som gör en oatraherande.....små saker som hårfärg eller andra delar kan även dem ha sån stor inverkan att folk vänder på ryggen och går
slutade efter det gämt tro att mitt funktionshinder var stora utlösaren till att folk inte var intresserade av mig.

-det finns många människor som vill dela kärleken oavsett hur man ser ut eller är, även dem man minst tror.

Lycka till

MissMupp skrev: Hej allihopa! Jag har en liten fråga som jag skulle vilja diskutera med er. Jag har precis gått med i en nätdejtingsida och jag tycker det är så svårt att veta om och när och hur man ska berätta om sitt funktionshinder. Om man skriver det på sin presentation så känns det som att det är stor risk för att skrämma bort folk och att de bara ser funktionshindret, inte mig som person. Men när man har börjat prata med någon, hur länge ska man vänta innan man berättar? Igår började jag prata med en jättetrevlig gullig kille och då blev det så att jag berättade nästan direkt och han tog det väldigt bra men jag tycker det är så svårt! Han hade själv Aspergers så det var väl inte konstigt att han tog det bra. Det var faktiskt han som berättade först! Har ni några kloka råd att ge en kärlekstörstande 19åring?

Ta god tid på dig, prata länge och väl med personen innan du t ex träffar personen.

Ang. att berätta om sitt funktionshinder, beror från person till person, men regeln är ju tidigare desto bättre, eftersom f-hindret kan fungera som ett bra sät att "rensa" bort idioterna, ursäkta min dåliga norska, men du förstår. Det tar bort de ytliga, dock bör du som tjej vara ännu försiktigare då idioter kan tro att bara för ditt f-hinder så är du lättare "offer" att lura.

Hur som helst, lycka till...

Redigerat 2008-06-30 01:51

Jag träffade min kille på en chatt, när vi först bara pratade om allt så sa han inget om sitt funktionshinder, epilepsi, men när vi gick över till att prata mer privat och webbcamade så blev det naturligt. När han sa privata saker så sa jag privata saker osv.

Att skriva det i profilen är nog inte så smart, utan vänta med att säga något tills ni kan prata om intima saker, när det känns rätt men du känner att den du pratar med kan ta det på rätt sätt. Dvs. den har lärt känna den rätta du, då kommer den andra säkert inte se ditt funktionshinder främst utan se dig som den du är.

Ska ni träffas IRL så bör du ha sagt något innan, annars kan det komma som en stor chock. Men som andra sagt kan dem inte ta att du har funktionshinder så ska du inte ha dem alls.

Lycka till med dejtandet.

MissMupp skrev: Hej allihopa! Jag har en liten fråga som jag skulle vilja diskutera med er. Jag har precis gått med i en nätdejtingsida och jag tycker det är så svårt att veta om och när och hur man ska berätta om sitt funktionshinder. Om man skriver det på sin presentation så känns det som att det är stor risk för att skrämma bort folk och att de bara ser funktionshindret, inte mig som person. Men när man har börjat prata med någon, hur länge ska man vänta innan man berättar? Igår började jag prata med en jättetrevlig gullig kille och då blev det så att jag berättade nästan direkt och han tog det väldigt bra men jag tycker det är så svårt! Han hade själv Aspergers så det var väl inte konstigt att han tog det bra. Det var faktiskt han som berättade först! Har ni några kloka råd att ge en kärlekstörstande 19åring?

För det första vittnar det du berättar om, problmet som jag alltid har hävdat finns med internetdejting. Internetdejting gör utseendefixeringen så pass tydlig att den stunden vi berättar något sådant riskerar att ödelägga hela relationen hur god den hittills har varit.
Jag tycker man kan välja en mellanväg. Jag skulle inte skriva det på en profilsida. Men jag hade nog låtit det komma på tal naturligt långt innan vi träffades för första gången. Det borde ju inte vara så svårt då det väldigt ofta kommer på tal, helt naturligt, att jag sitter i rullstol. Om relationen slutar där så måste jag acceptera det. Vad jag dock märker i det sättet du beskriver är att du menar att han kanske tog det bättre för att han har asperger. Det får mig att tro att du var inställd på att din funktionsnedsättning skulle förstöra er relation. Därför undanhöll du det för honom tills han berättade. Det är precis det som gör internetdejting så dumt. Man kan försköna sig själv hur mycket man vill tills den dagen man träffas och allting raseras om man inte ser ut precis så som den andre önskar.
Personliga möten från början tycker jag är betydligt bättre eftersom det där aldrig blir ett problem för en så länge man har en funktionsnedsättning som är synlig. Här kommer vi till det riktiga problemet. Jag tror inte att personer med funktionsnedsättning går ut och försöker skaffa sig de där personliga mötena nu när internet finns. Det blir en ond cirkel då det bara bidrar till att funktionsnedsättning ses som något onaturligt. Vad som däremot hade varit extremt onaturligt är om någon av oss vore 100 % perfekta.

Lilleman skrev: För det första vittnar det du berättar om, problmet som jag alltid har hävdat finns med internetdejting. Internetdejting gör utseendefixeringen så pass tydlig att den stunden vi berättar något sådant riskerar att ödelägga hela relationen hur god den hittills har varit. Personliga möten från början tycker jag är betydligt bättre eftersom det där aldrig blir ett problem för en så länge man har en funktionsnedsättning som är synlig.

Träffar du någon personligen och ditt funktionshinder är ett problem för den personen, så rensas du bort på studs. Pratar du däremot med någon ett tag, på en chatt, så hinner den personen se förbi din funktionsnedsättning och se dig som person och då kan det faktiskt bli så att funktionshindret blir sekundärt. Man behöver inte måla allt nattsvart heller.

Jag skrev en krönika, finns här på funktionshinder.se, om nätdejting. Kontentan är att man blir lika diskriminerad på nätet som nånannanstans - varken mer eller mindre.

Länk vejron?

Anonym skrev: Länk vejron?

Den verkar inte vara här....Då var det i Stiletten jag skrev den. Vet inte om den finns på nätet, ska kolla det och återkomma.

Jag har lagt till den här, under "krönikor". Den heter "Att säga eller inte".

Jag testar att länka:

http://funktionshinder.se/index.php


...men det verkar inte funka....Jag vet ärligt talat inte hur jag länkar till krönikan, men som sagt, den finns att läsa enligt ovan.

Redigerat 2008-06-30 16:19

Vejron skrev: Jag har lagt till den här, under "krönikor". Den heter "Att säga eller inte". Jag testar att länka: http://funktionshinder.se/index.php ...men det verkar inte funka....Jag vet ärligt talat inte hur jag länkar till krönikan, men som sagt, den finns att läsa enligt ovan. Redigerat 2008-06-30 16:19

Så här kan man länka till din text:
http://funktionshinder.se/minaTexter_visa.php?aWQ9
MjUxNQ==

Wheelchair-biatch skrev: Så här kan man länka till din text: http://funktionshinder.se/minaTexter_visa.php?aWQ9 MjUxNQ==

Tackar för det - jag är inte så bra i såna här sammanhang, som synes

Nu finns den eminenta krönikan i det stora textarkivet och därmed kan man kommentera den!

http://www.funktionshinder.se/index.php?Zm9yY2Vfc2
lkYT1ZWEowYVd0bGJDNXdhSEFfWVZkUk9VMXFTWGs9

/N.

Vejron skrev: Träffar du någon personligen och ditt funktionshinder är ett problem för den personen, så rensas du bort på studs. Pratar du däremot med någon ett tag, på en chatt, så hinner den personen se förbi din funktionsnedsättning och se dig som person och då kan det faktiskt bli så att funktionshindret blir sekundärt. Man behöver inte måla allt nattsvart heller. Jag skrev en krönika, finns här på funktionshinder.se, om nätdejting. Kontentan är att man blir lika diskriminerad på nätet som nånannanstans - varken mer eller mindre.

Nja, det där håller jag inte med om. I en perfekt värld är det som du säger. Men om utseendefixeringen finns där när man ses på krogen så finns den där också efter en lång e-mail konversation. Man vill gärna tro att personligheten ska uppväga utseendet men tyvärr tror jag att utseendefixeringen är mänsklig och det tror jag inte att en god personlighet uppväger. Det du beskriver är ett vänskapsförhållande och om man tycker att den tiden man spenderat på att bygga upp ett vänskapsförhållande som man trodde skulle bli ett kärleksförhållande, är lyckad så ska jag inte vara den som säger att det är fel. Men många gånger tror jag att man känner sig besviken och lurad och att den tiden, kanske månader, man lagt ner på en god kontakt via nätet, kanske t..o.m har varit i onödan. Det handlar om hur mycket som är rimligt att investera i en relation som inte nödvändigtvis får det lyckliga slut man vill att det sa få. Då upplever jag att det är nära till hands att misströsta över sin funktionsnedsättning.
Sen gör det selektiva minnet som alla människor lider av, att vi glömmer alla det gånger där vi känt oss svikna och gått på nitar. Men på internet är det överkomligt eftersom man alltid har väldigt nära till nästa relation. Så för min del tycker jag att internetdejting är lite väl väl ytligt och har ett ganska oförtjänt gott rykte.

Redigerat 2008-07-03 00:54

Redigerat 2008-07-03 00:55

Lilleman skrev: Nja, det där håller jag inte med om. I en perfekt värld är det som du säger. Men om utseendefixeringen finns där när man ses på krogen så finns den där också efter en lång e-mail konversation. Man vill gärna tro att personligheten ska uppväga utseendet men tyvärr tror jag att utseendefixeringen är mänsklig och det tror jag inte att en god personlighet uppväger. Det du beskriver är ett vänskapsförhållande och om man tycker att den tiden man spenderat på att bygga upp ett vänskapsförhållande som man trodde skulle bli ett kärleksförhållande, är lyckad så ska jag inte vara den som säger att det är fel. Men många gånger tror jag att man känner sig besviken och lurad och att den tiden, kanske månader, man lagt ner på en god kontakt via nätet, kanske t..o.m har varit i onödan. Det handlar om hur mycket som är rimligt att investera i en relation som inte nödvändigtvis får det lyckliga slut man vill att det sa få. Då upplever jag att det är nära till hands att misströsta över sin funktionsnedsättning. Sen gör det selektiva minnet som alla människor lider av, att vi glömmer alla det gånger där vi känt oss svikna och gått på nitar. Men på internet är det överkomligt eftersom man alltid har väldigt nära till nästa relation. Så för min del tycker jag att internetdejting är lite väl väl ytligt och har ett ganska oförtjänt gott rykte. Redigerat 2008-07-03 00:54 Redigerat 2008-07-03 00:55

Det finns ju ingen aabsolut sanning, varken för eller emot nätet som "dejting-arena". Om du träffat någon kärlek på golfklubben, så kommer du kanske att säga att just golfklubbar är bra om man vill träffa någon, eller biblioteket eller något annat.

Om du har läst min krönika, så ser du att jag skriver att jag också har gått på nitar på nätet - precis som om jag inte hade suttit i rullstol, utan varit rödhårig, låghalt, lång, smal, tjock, kort, smart, mindre smart...ja, vadsomhelst!

Träffar man rätt, så gör man, oavsett var och oavsett vem man är. Men det jag lärde mig mycket av på nätet, var att inte ta allt så jäkla allvarligt. Möt dem du möter och blir det nåt mer än snack så blir det. Kanske råkar man på någon som bara är nyfiken på att ha sex med en funkis(har hänt mig) eller så får man en livslång vän. Poängen är att möten med andra människor aldrig är bortkastad tid. Kan du inte lära någon annan något om dig, så kommer du garanterat i alla fall ha lärt dig något om dig själv och ditt sätt att vara, tills du träffar nästa och nästa och kanske nästa igen...till slut så är man själv mottaglig för att träffa den rätta.

Jag hade aldrig blivit tillsammans med min man om jag hade träffat honom tidigare än jag gjorde! Faktum är att jag faktiskt träffade honom på nätet ca ett halvår innan vi verkligen började prata med varandra, men jag har inget minne av det, för jag var inte mottaglig då. Detta har min man talat om i efterhand.

Vejron skrev: Det finns ju ingen aabsolut sanning, varken för eller emot nätet som "dejting-arena". Om du träffat någon kärlek på golfklubben, så kommer du kanske att säga att just golfklubbar är bra om man vill träffa någon, eller biblioteket eller något annat. Om du har läst min krönika, så ser du att jag skriver att jag också har gått på nitar på nätet - precis som om jag inte hade suttit i rullstol, utan varit rödhårig, låghalt, lång, smal, tjock, kort, smart, mindre smart...ja, vadsomhelst! Träffar man rätt, så gör man, oavsett var och oavsett vem man är. Men det jag lärde mig mycket av på nätet, var att inte ta allt så jäkla allvarligt. Möt dem du möter och blir det nåt mer än snack så blir det. Kanske råkar man på någon som bara är nyfiken på att ha sex med en funkis(har hänt mig) eller så får man en livslång vän. Poängen är att möten med andra människor aldrig är bortkastad tid. Kan du inte lära någon annan något om dig, så kommer du garanterat i alla fall ha lärt dig något om dig själv och ditt sätt att vara, tills du träffar nästa och nästa och kanske nästa igen...till slut så är man själv mottaglig för att träffa den rätta. Jag hade aldrig blivit tillsammans med min man om jag hade träffat honom tidigare än jag gjorde! Faktum är att jag faktiskt träffade honom på nätet ca ett halvår innan vi verkligen började prata med varandra, men jag har inget minne av det, för jag var inte mottaglig då. Detta har min man talat om i efterhand.

Okej. För min del tycker jag att man vid nätdejting satsar så lite. Det tycker jag är negativt. Man investerar inte mer i varandra än att man bara kan gå till nästa om det inte fungerar. För mig är det inget bra sätt att bygga en relation på.

Lilleman skrev: Okej. För min del tycker jag att man vid nätdejting satsar så lite. Det tycker jag är negativt. Man investerar inte mer i varandra än att man bara kan gå till nästa om det inte fungerar. För mig är det inget bra sätt att bygga en relation på.

Så är det väl vid vanlig dejting också? Jag vet många som satsat skrämmande helhjärtat vid nätdejting...

Lilleman skrev: Okej. För min del tycker jag att man vid nätdejting satsar så lite. Det tycker jag är negativt. Man investerar inte mer i varandra än att man bara kan gå till nästa om det inte fungerar. För mig är det inget bra sätt att bygga en relation på.

Så är det ju i verkliga livet också...annars hade vi inte haft ett fenomen som "one-night-stands". Det finns sjukt många, som satsar väldigt lite i möten med andra, på krogen, på konferensen, på gymet, you name it.....

Lilleman skrev: För det första vittnar det du berättar om, problmet som jag alltid har hävdat finns med internetdejting. Internetdejting gör utseendefixeringen så pass tydlig att den stunden vi berättar något sådant riskerar att ödelägga hela relationen hur god den hittills har varit.

Undra på vilka ställen du varit, eftersom min erfarenhet säger något helt annat...

Nu var det ett tag sen jag dejtade (är gift sen 13 år tillbaka) o "på min tid" dejtade man inte via datorn.


Men jag hade helt klart skrivit ut mitt funktionshinder, men först beskrivit mig själv som jag är o sen skrivit att jag har ett funktioshinder ...

Redigerat 2008-06-30 07:49

Mitt råd som någon skrev innan är att maila länge, en längre kontakt ger mer trygghet, information och känsla för hur öppen du kan vara. Det kan vara både och att skriva ut sitt funktionshider, det kanske går att skriva på ett vis som inte lämnar ut allt till alla som ser din presentation? Har inga bra förslag på hur det skulle vara men du kanske kommer på något som passar dig.

Varför ödsla tid på folk som är rädda för funktionshinder? Nä, ut med korten på bordet tycker jag! Om någon är "dejtingmaterial" så klarar de sanningen redan från början!

Anonym skrev: Jag håller med.

Har både berättat och inte berättat och jag tycker att det funkat bättre när man berättat. Om kiillen inte vill ha mig pga av mitt funktionshinder så brukar jag tänka att då är han inget att ha.

Woman_73 skrev: Har både berättat och inte berättat och jag tycker att det funkat bättre när man berättat. Om kiillen inte vill ha mig pga av mitt funktionshinder så brukar jag tänka att då är han inget att ha.

Jovisst, men är det nödvändigtvis det första man behöver säga?

Vejron skrev: Jovisst, men är det nödvändigtvis det första man behöver säga?

Varför inte det är ju som din hårfärg eller nått annat liknade.

Nej det är inte nödvändigt att säga det de första man gör utan jag bara berättar hur jag har gjort.

Nietzsche skrev: Varför inte det är ju som din hårfärg eller nått annat liknade.

Nej det är det inte och tror du att det är så enkelt så är du väldigt naiv - och det vet jag att du inte är!

Ett funktionshinder, som jag har levt med i 36 år har jag ju haft 36 år på mig att vänja mig vid och arbeta runt, när det har behövts. En kille jag har träffat en gång, på en chattsida, som får hela min "funkis-historia" dumpad i knät, lär ju stänga av datorn fortare än fan!

De som inte kan hantera att man har ett fh är inte bra människor. Jag blev ju inte trodd för de flesta jag träffat tror att ett fh måste synas. -jag har aldrig gått med på nån nätdektningsida men träffat folk från nätet & de är få som accepterat mitt fh

Vejron skrev: Jovisst, men är det nödvändigtvis det första man behöver säga?

Jag håller med Vejron fullt ut! Inte sjutton är funktionshindret det första man skriver! (jag skriver inte heller annat blaj som hårfärg, längd och annat som jag tycker är ytterst bagatellartat...)

Det är väl vem jag ÄR som är intressant, mina värderingar, vad jag gillar att göra och vad jag INTE gillar. <--- inte alltför irrelevant Man gör ju klokt i att t ex berätta att man inte gillar hundar, så man slipper få ett schäferfreak på kroken....

Vill heller inte ha folk som gillar att vara ute i naturen, bokmalar (läser själv typ INGEN skönlitteratur och det är aptrist att föra en dialog med en människa som älskar böcker), allt för hurtfriska människor (träna 5 ggr/vecka för att det är "kul".

Inte för att jag är ute och dejtar nu, har aldrig gjort det faktiskt - inte på rena dateingsajter. Men visst har det funnits trevliga herrar på diverse diskussionsforum genom åren... Bland annar på Aftonbladets chatt på 90-talet, inte att förglömma! *s*

Men oavsett;
Man pratar med dem man tycker är intressanta, som man har ett utbyte med. Bokmalarna blir bojkottade för min del - oavsett om det skulle vara dating eller bara diskussion - och likaså de som skriver "kramizz" och andra uttryck som man får akut allergi av...!

// A E

Vejron skrev: Nej det är det inte och tror du att det är så enkelt så är du väldigt naiv - och det vet jag att du inte är! Ett funktionshinder, som jag har levt med i 36 år har jag ju haft 36 år på mig att vänja mig vid och arbeta runt, när det har behövts. En kille jag har träffat en gång, på en chattsida, som får hela min "funkis-historia" dumpad i knät, lär ju stänga av datorn fortare än fan!

Vem säger att du ska vissa inälvorna?

Vejron skrev: Nej det är det inte och tror du att det är så enkelt så är du väldigt naiv - och det vet jag att du inte är! Ett funktionshinder, som jag har levt med i 36 år har jag ju haft 36 år på mig att vänja mig vid och arbeta runt, när det har behövts. En kille jag har träffat en gång, på en chattsida, som får hela min "funkis-historia" dumpad i knät, lär ju stänga av datorn fortare än fan!

Har inget med naivitet att göra; det handlar om stolthet och att f-hinder för mig är lika "naturligt" som hårfärg, ögonfärg eller längd.

Nietzsche skrev: Vem säger att du ska vissa inälvorna?

Inte jag

jag har läst igenom tråden och det verkar tyvärr som att människor med funktionshinder har ett extra hinder i dejtingträsket, som ändå är svårt nog som det är för människor utan funktionshinder.

det var någon (minns inte namnet nu när jag skriver) som skrev att det kanske inte är det bästa att skriva direkt på presentationen, men jag håller inte med. skriver man inte såna saker så tycker jag att det verkar som att det är något som man vill hålla hemligt tills man lärt känna någon. det känner jag direkt att det är fel. det är mycket bättre att göra som många säger, att säga det tidigt eller att skriva det på sin presentation.

ett funktionshinder är inget som man ska skämmas för eller hålla hemligt tills man tror att den andra människan är redo att höra det. tänk istället att om en människa inte är redo att höra det direkt så är den människan absolut inget att satsa på. det finns människor överallt som inte skulle kunna tänka sig att vara ihop med någon som har ett funktionshinder, men också för att en människa är för smal, för rund, för lång, för kort, har fel hårfärg (tydligen) och en massa andra smaker.

saken är den att stöter man på en sån människa som är selektiv så kommer det inte att leda till något även fast man får en bra kontakt innan man säger att man har ett funktionshinder. det är lite av en loselose situation känner i alla fall jag. då är det bättre att vara öppen med sin situation och därmed undviker man människor direkt som inte kan tänka sig att bli tillsammans med någon som har ett handikapp. dom är ändå inget att ha.

jag skulle inte kunna tänka mig att bli tillsammans med en människa som inte skulle kunna bli tillsammans med någon med ett funktionshinder. varför? om jag är med i en olycka och får något förstört eller borttaget så skulle den människan lämna mig. helre att jag får en dejt i mitt liv som inte gör det än 100 som skulle ha gjort det.

Vice skrev: det var någon (minns inte namnet nu när jag skriver) som skrev att det kanske inte är det bästa att skriva direkt på presentationen, men jag håller inte med. skriver man inte såna saker så tycker jag att det verkar som att det är något som man vill hålla hemligt tills man lärt känna någon. det känner jag direkt att det är fel. det är mycket bättre att göra som många säger, att säga det tidigt eller att skriva det på sin presentation.

Vem eller vad är det som säger att man måste säga allt om sig själv direkt i presentationen?
Om man har hålfotsinlägg, skriver man ut det då? *funderar*

Det behöver inte alls handla om att man skäms över att ha ett funktionshinder, det kan lika gärna handla om att man inte vill att funktionshindret, som så många gånger annars, blir det som står i fokus från början.

det är bara så som jag ser det. jag förstår om man inte vill att sin funktionsnedsättning inte ska komma i fokus, men träffar man en bra människa så kommer den inte att göra det. träffar man en människa som man blir intresserad av som sedan skriver att dom inte vill träffas pga funktionsnedsättningen så blir man säkert mer ledsen eftersom man kanske redan har fått höra den ursäkten, att en människa inte vill träffa en pga ett handikapp.

därav varför jag skulle säga att man skulle ha med det eller åtminstone berätta det snabbt för någon som man har träffat på nätdejtingen. för oss som inte har en funktionsnedsättning så kan det vara en stor grej med människor som har det- tyvärr. men sanningen är hård ibland.

Vice skrev: för oss som inte har en funktionsnedsättning så kan det vara en stor grej med människor som har det- tyvärr. men sanningen är hård ibland.

Ja just därför behöver man ju inte skriva det på näsan på folk. Om personen jag träffar, först lär känna mig som Veronica och tycker om mig för min humor, mina värderingar eller vad det nu kan vara, så kan det ju lika gärna bli så att mitt funktionshinder blir mindre skrämmande för den killen, eftersom de sidor som han tycker om hos mig uppväger den eventuella rädslan för mitt funktionshinder som han kan ha.

Talar jag däremot om det från allra första början och killen kanske är rädd och inte vågar se förbi det, så slutar det ju där, när det egentligen inte hade behövt göra det.

Redigerat 2008-07-05 14:29

Hej igen allihopa!

Jag måste bara säga stort tack till alla kloka människor här som har kommit med superbra tips och råd! Vet dock fortfarande inte riktigt hur jag ska göra men jag tror jag låter bli att skriva det i presentationen (så inte allt fokus hamnar på funktionshindret) men jag har börjat berätta för killarna tidigare nu sen jag har läst vad ni har skrivit. Två killar har tagit det jättebra men en var dum i huvudet. Men idioter finns det ju överallt! Vi om några vet ju det! Han skrev att han ville ha en "träningsvillig flickvän" så därför kände han att det inte skulle funka mellan oss. Men det berodde absolut inte på det jag just hade berättat! Nä just det! Vad vet han om mig? Jag kanske är jätteträningsvillig! Jaja suck, nu ska jag inte slösa mer ord, energi eller känslor på honom!

egentligen så ska man alltid vara försiktig med att lägga känslor på människor man just träffat, och det gäller nog alla personer, oavsett om man har funktionshinder eller inte. en flirt stannar ofta just där, och därför är det bättre om man hållt igen lite.

Hej! Detta inlägg som Miss Mupp skriver gör mig väldigt intresserad eftersom jag känner igen situationen att våga eller inte våga nämna sitt funktionshinder. Jag har själv hållit påmed nätdating under tre års tid. Min erfarenhet är att jag framtill förra året lärde känna underbara människor som attraherade mig, men att dessa undvek mig. Maxtiden för en kontakt för mig var fyra månader. Jag är blidn sedan födseln och av naturliga själ vet jag inte hur jag ser ut. Var det utseendet eller funktionshinderet som var boven i spelet? det är en fråga jag inte kan svara på. Men förra året vände detta. Jag bör påpeka att jag hemlighöll funktionshindret länge för de andra killarna, men till honom sa jag det direkt eftersom han själv, dvs den här killen jag haft kontakt med i ett år sade att han ville lägga fram alla sina kort på bordet redan från början och han krävde att jag skulle göra det också. Detta faktum tvingade det svåra ut ur mig och jag sa allt som det var till honom, att jag inte hade haft någon relation tidigare, att jag bara pratat med killar i tre år som jag aldrig fysiskt träffade, och att jag var blind sedan födseln. Honom har jag länge haft kontakt med och han har inte undvikit mig. Men han kräver en sexuell öppenhet vid första daten och jag är jätterädd för det eftersom jag aldirg varit med om något sånt och sedan är jag muslim och lite konservativ och tycker att jag vill vänta tills jag är gift. Jag har gjort det i 32 år så det är svårt för mig att ändra mig, samtidigt som jag verkligen tycker om killen jag pra tar med. Jag undrar om det är jag som är komplicerad, eller är det naturligt att vara så rädd för det där med att killen kräver sexuell öppenhet vid första dejten?)

Aisha32 skrev: ... Jag undrar om det är jag som är komplicerad, eller är det naturligt att vara så rädd för det där med att killen kräver sexuell öppenhet vid första dejten?)

Jag är betydligt äldre än vad du är och jag hade aldrig accepterat någon så kallad "sexuell öppenhet vid första dejten" bara för att mannen ville det! Vill man själv, så kör man men är man det minsta tveksam så väntar man. Du är ju helt klart tveksam så låt dig inte tvingas in i ngt.

Aisha32 skrev: Hej! Detta inlägg som Miss Mupp skriver gör mig väldigt intresserad eftersom jag känner igen situationen att våga eller inte våga nämna sitt funktionshinder. Jag har själv hållit påmed nätdating under tre års tid. Min erfarenhet är att jag framtill förra året lärde känna underbara människor som attraherade mig, men att dessa undvek mig. Maxtiden för en kontakt för mig var fyra månader. Jag är blidn sedan födseln och av naturliga själ vet jag inte hur jag ser ut. Var det utseendet eller funktionshinderet som var boven i spelet? det är en fråga jag inte kan svara på. Men förra året vände detta. Jag bör påpeka att jag hemlighöll funktionshindret länge för de andra killarna, men till honom sa jag det direkt eftersom han själv, dvs den här killen jag haft kontakt med i ett år sade att han ville lägga fram alla sina kort på bordet redan från början och han krävde att jag skulle göra det också. Detta faktum tvingade det svåra ut ur mig och jag sa allt som det var till honom, att jag inte hade haft någon relation tidigare, att jag bara pratat med killar i tre år som jag aldrig fysiskt träffade, och att jag var blind sedan födseln. Honom har jag länge haft kontakt med och han har inte undvikit mig. Men han kräver en sexuell öppenhet vid första daten och jag är jätterädd för det eftersom jag aldirg varit med om något sånt och sedan är jag muslim och lite konservativ och tycker att jag vill vänta tills jag är gift. Jag har gjort det i 32 år så det är svårt för mig att ändra mig, samtidigt som jag verkligen tycker om killen jag pra tar med. Jag undrar om det är jag som är komplicerad, eller är det naturligt att vara så rädd för det där med att killen kräver sexuell öppenhet vid första dejten?)

Varför ha ett sånt krav på dig, låter ju då som sex är viktigast för honom och med tanke på hur du beskriver dig själv; känns killen djupt respektlös mot dig.

Till sidans topp

detta med stälningar verkar vara återkommande och ingen verkar stå för de funderar i alla fall inte frågeställaren.

varför görs de inte en kamasutra så att man slipper fundera och skämmas för att man inte vågar fundera. eller för andra nyfkna så kan man konsultera boken i stället.en med 365 varianter vore bra som funkar på de flesta hanikapp.

Redigerat 2008-05-21 22:28

Christian skrev: detta med stälningar verkar vara återkommande och ingen verkar stå för de i alla fall inte frågeställaren. varför görs de inte en kamasutra så att man slipper fundera som handikappat hur man ska göra vore bra med en 365 varianter som funkar på de flesta hanikapp.

Man kan ju utgå från den Kama Sutra som redan finns och modifiera ställningarna där, efter den egna förmågan.

Varför uppfinna hjulet två gånger, liksom?

Vejron skrev: Man kan ju utgå från den Kama Sutra som redan finns och modifiera ställningarna där, efter den egna förmågan. Varför uppfinna hjulet två gånger, liksom?

Vem vet, det kanske finns en annan rundhet liksom?

pröva med njutningens källor istället.
Det handlar ytterst sällan om ställningarna liksom.
Alhambra förlag, billig bra pocket
Jorm

Vejron skrev: Man kan ju utgå från den Kama Sutra som redan finns och modifiera ställningarna där, efter den egna förmågan. Varför uppfinna hjulet två gånger, liksom?

*Flin* Har du läst orginalet? Om inte så, jo, i det här fallet måste hjulet uppfinnas igen. vissa ställningar är till och med "omöjliga" för TABs (temporary abelbodys) om de inte är elitgymnaster.

Nietzsche skrev: *Flin* Har du läst orginalet? Om inte så, jo, i det här fallet måste hjulet uppfinnas igen. vissa ställningar är till och med "omöjliga" för TABs (temporary abelbodys) om de inte är elitgymnaster.

Det finns ju liksom inte bara EN ställning att välja på så det behöver inte bli nåt problem....säger som Jesper Odelberg: Se möjligheterna, inte problemen!

Vejron skrev: Det finns ju liksom inte bara EN ställning att välja på så det behöver inte bli nåt problem....säger som Jesper Odelberg: Se möjligheterna, inte problemen!

Oavsett så finns det fysiska lagar att följa, så ett CP-kama sutra vore nog inte så dumt.

Nietzsche skrev: Oavsett så finns det fysiska lagar att följa, så ett CP-kama sutra vore nog inte så dumt.

Skulle inte det också bli så otroligt många olika alternativ som är omöjliga för många, för inte kan alla med funktionshinder använda sig av samma "cp-kamasutra".

Jag tror också på att hitta inspiration från ställningar "friska" kan använda sig av,oavsett om det är elitgymnaster eller inte och sen modda utefter sina egna förutsättningar.

DodeN skrev: Skulle inte det också bli så otroligt många olika alternativ som är omöjliga för många, för inte kan alla med funktionshinder använda sig av samma "cp-kamasutra". Jag tror också på att hitta inspiration från ställningar "friska" kan använda sig av,oavsett om det är elitgymnaster eller inte och sen modda utefter sina egna förutsättningar.

Därför behövs en CP-Karma Sutra som säkerligen kommer vara större och innehålla mer personer.

Jag trodde att vi ville slippa särbehandlas. Alla icke funkisar kan heller inte göra alla ställningar i Kama Sutra men poängen är väl att ha egen fantasi och bara hämta inspiration.
Att ha en samlagsbok med en himla massa funkisar är ju som att anordna julafton för devotees.

Nietzsche skrev: Därför behövs en CP-Karma Sutra som säkerligen kommer vara större och innehålla mer personer.

Om man behöver instruktionsbok är man nog inte mogen för den typen av övningar.
När lusten ger sig tillkänna så finns både fantasi och uppfinningsrikedom så det löser sig.

CHBL skrev: Om man behöver instruktionsbok är man nog inte mogen för den typen av övningar. När lusten ger sig tillkänna så finns både fantasi och uppfinningsrikedom så det löser sig.

Du verkar så åldersfixerad, vad har viljan eller behovet av en sexställningsbok för funkisar att göra med mognad?

KarinSch skrev: Jag trodde att vi ville slippa särbehandlas. Alla icke funkisar kan heller inte göra alla ställningar i Kama Sutra men poängen är väl att ha egen fantasi och bara hämta inspiration. Att ha en samlagsbok med en himla massa funkisar är ju som att anordna julafton för devotees.

Enkelt eftersom vi är annorlunda och har andra behov och andra lösningar.

Nietzsche skrev: Du verkar så åldersfixerad, vad har viljan eller behovet av en sexställningsbok för funkisar att göra med mognad?

Mognad har inget med ålder att göra.

KarinSch skrev: Att ha en samlagsbok med en himla massa funkisar är ju som att anordna julafton för devotees.

och varför skulle något sånt hindra en jag menar ni går väl knappast runt och är rädda hela tiden.

CHBL skrev: Mognad har inget med ålder att göra.

Sant

Anonym skrev: och varför skulle något sånt hindra en jag menar ni går väl knappast runt och är rädda hela tiden.

Rädda?? Hur menar du, handlar väl inte om rädsla utan om att inte vilja ge dem en bok men funkisar som har sex, tycker du det är ok med barnporr också? De som tittar på barnporr behöver ju inte nödvändigtvis röra barn men det är väl lika äckligt ändå.

KarinSch skrev: Rädda?? Hur menar du, handlar väl inte om rädsla utan om att inte vilja ge dem en bok men funkisar som har sex, tycker du det är ok med barnporr också? De som tittar på barnporr behöver ju inte nödvändigtvis röra barn men det är väl lika äckligt ändå.

Håller med! Grejen är väl att blanda och ge, att få a l l a sorters människor representerade i alla olika sammanhang. Att ge ut en funkissex bok låter väl lite ointressant och ute.

KarinSch skrev: Rädda?? Hur menar du, handlar väl inte om rädsla utan om att inte vilja ge dem en bok men funkisar som har sex, tycker du det är ok med barnporr också? De som tittar på barnporr behöver ju inte nödvändigtvis röra barn men det är väl lika äckligt ändå.

Hmmm, varför jämföra detta med barnporr? Skillnaden är gigantisk.

Jag (jo det var jag som skrev det) menade att Om det nu finns funktionshindrade som skulle villja göra det och tycker att det finns behov av det ska de ju inte hindras av att det finns andra människor som faktiskt kan tända på det.

nu är mina erfarenheter kanske lite "extrema" men det är ju endast de jag kan utgå ifrån.
hur lätt är det att ta upp en sån fråga som sexualitet med tex sin läkare, det är inte lätt för alla. att visa en öppenhet och "jo det går visst" och inspirera och ge tips vore något positivt tror jag.
Mitt ex mådde mycket dåligt av det "ni vet ju hur mycket killar tänker på sex", så, tänk då att varje tanke på sex är kombinerad med obehag, oro eller tom skam.
Det tog låg tid för honom att förstå att det faktiskt var natuligt för även rörelsehindrade att ha sex. ( och då fullkomligt exploderade det ... tråkigt nog hann vi inte endå )

hur lätt är det att som 100kilos "kylskåp" (ovig)hitta en ställning som passar en som måste vara liggandes platt, med sned rygg, låsta knän och armbågar, trach, ventilator eller matnings tub och som inte fixar att ha vikten över sig? nej just det, och experimet i all ära men jag tror inte jag skulle hoppa i liften och dingla över honom i första laget :P

Jag förstår att ni tycker att det är minst sagt "mycket obehagligt" men deras böjelse kommer inte att försvinna för att någon som vill avstår från att visa nakenbilder på sig själv.

Vart går gränsens??
Jag vet att jag inte borde göra det, men jag tar tyvärr åt mig, -jag är inte fysiskt funktionshindrad, min kille är det, han sjukdom är ett helvette men jag tycker min karl är jävligt sexig I hela sin fräckhet och sin krokighet.
Är det meningen att jag ska känna mig ful och smutsig över det??

Alwa skrev: Vart går gränsens?? Jag vet att jag inte borde göra det, men jag tar tyvärr åt mig, -jag är inte fysiskt funktionshindrad, min kille är det, han sjukdom är ett helvette men jag tycker min karl är jävligt sexig I hela sin fräckhet och sin krokighet. Är det meningen att jag ska känna mig ful och smutsig över det??

Men du älskar väl honom för den han är? Du älskar väl inte honom för att han har ett funktionshinder, eller hade du tyckt att han var mindre attraktiv om han inte varit funkis? Min sambo tycker jag är sexig och attraktiv, men det är ju för at han känner insidan av mig, han tänder på mig som människa, han tänder på mig trots mitt funktionshinder, inte tack vare det.
OM Kama Sutra varit fylld med "vanliga" människor och funkisar och gamla osv. hade det varit jättebra och naturligt men en bok fylld med ställningar bara för funktionshindrde låter bara sjukt. Sen är det ju ofta så att även om man har samma diagnos så har man inte samma förutsättningar ändå. De icke funktionshindrade har heller inte samma förutsättningar, alla kan inte använda alla ställningarna som finns, dels för att de inte fysiskt är tillräckligt viga men även för att det inte tycker det är skönt, men man använder den för att hitta inspiration.
Sen är dt jobbigt att hitta ställningar när det är en massa skit ivägen som ventilatorer och annat men jag tror inte någon bok skulle hjälpa en enskild mer än vad vanliga böcker gör.

Alwa skrev: ... Jag vet att jag inte borde göra det, men jag tar tyvärr åt mig, -jag är inte fysiskt funktionshindrad, min kille är det, han sjukdom är ett helvette men jag tycker min karl är jävligt sexig I hela sin fräckhet och sin krokighet. Är det meningen att jag ska känna mig ful och smutsig över det??

Varför tar du åt dig om det inte gäller dig - det är väl onödigt.

Tycker du att det stämmer på dig och din inställning till din kille, så måste jag likväl få skriva att jag ogillar devotees men det är ju er grej och har ni det bra så har ni det.

Gällande en bok så tycker jag att de flesta särlösningar inte är något vidare. Man har ju ändå så individuella problem och lösningar så det är ju ändå inte troligt att man blir så mkt hjälpt av det.

Alwa skrev: Jag (jo det var jag som skrev det) menade att Om det nu finns funktionshindrade som skulle villja göra det och tycker att det finns behov av det ska de ju inte hindras av att det finns andra människor som faktiskt kan tända på det. nu är mina erfarenheter kanske lite "extrema" men det är ju endast de jag kan utgå ifrån. hur lätt är det att ta upp en sån fråga som sexualitet med tex sin läkare, det är inte lätt för alla. att visa en öppenhet och "jo det går visst" och inspirera och ge tips vore något positivt tror jag. Mitt ex mådde mycket dåligt av det "ni vet ju hur mycket killar tänker på sex", så, tänk då att varje tanke på sex är kombinerad med obehag, oro eller tom skam. Det tog låg tid för honom att förstå att det faktiskt var natuligt för även rörelsehindrade att ha sex. ( och då fullkomligt exploderade det ... tråkigt nog hann vi inte endå ) hur lätt är det att som 100kilos "kylskåp" (ovig)hitta en ställning som passar en som måste vara liggandes platt, med sned rygg, låsta knän och armbågar, trach, ventilator eller matnings tub och som inte fixar att ha vikten över sig? nej just det, och experimet i all ära men jag tror inte jag skulle hoppa i liften och dingla över honom i första laget :P Jag förstår att ni tycker att det är minst sagt "mycket obehagligt" men deras böjelse kommer inte att försvinna för att någon som vill avstår från att visa nakenbilder på sig själv. Vart går gränsens?? Jag vet att jag inte borde göra det, men jag tar tyvärr åt mig, -jag är inte fysiskt funktionshindrad, min kille är det, han sjukdom är ett helvette men jag tycker min karl är jävligt sexig I hela sin fräckhet och sin krokighet. Är det meningen att jag ska känna mig ful och smutsig över det??

Nej, eftersom du älskade/älskar honom för den han var/är vilket givetvis tänder dig - vidare har ingen att göra med dina inre böjelser så länge de inte skadar någon.

Jag har stött på ett par tjejer som faktiskt haft böjelser åt att uppskatta just min Duchenne-kropp (alt. freak-kropp) och dessa personer har inte varit läskiga eller påträngande, utan enligt mig intressanta och ja sexiga, då de sett andra sidor av mig som man lätt själv glömmer...

Moon skrev: Varför tar du åt dig om det inte gäller dig - det är väl onödigt. Tycker du att det stämmer på dig och din inställning till din kille, så måste jag likväl få skriva att jag ogillar devotees men det är ju er grej och har ni det bra så har ni det. Gällande en bok så tycker jag att de flesta särlösningar inte är något vidare. Man har ju ändå så individuella problem och lösningar så det är ju ändå inte troligt att man blir så mkt hjälpt av det.

Vadå särlösning, hur kan vår unika sexualitet vara en särlösning? Vi har som alla andra ett behov att just fritt få ge uttryck av vår sexualitet på lika eller olika villkor.

KarinSch skrev: Att ha en samlagsbok med en himla massa funkisar är ju som att anordna julafton för devotees.

Ungefär som att Systembolaget är julafton för alkoholister.

Anonym skrev: Ungefär som att Systembolaget är julafton för alkoholister.

Håller med. Allting kan brukas och missbrukas.

FallsToClimb skrev: Håller med. Allting kan brukas och missbrukas.

Ja, man vågar ju inte ens ställa sin cykel i cykelstället utanför huset, för det kan komma nån pervers jävel och onanera mot den! *ironisk*

http://stockholm.city.se/nyheter/2008/03/11/Kan_ma
n_sexuellt_ofreda_en_cykel_/

Redigerat 2008-08-29 12:01

Redigerat 2008-08-29 12:02

CHBL skrev: Om man behöver instruktionsbok är man nog inte mogen för den typen av övningar. När lusten ger sig tillkänna så finns både fantasi och uppfinningsrikedom så det löser sig.

Det verkar som att många glömmer bort den lilla detaljen om att alla inte har "tid" att uppfinna alternativ för att de tillfällen som ges till sex är korta och sköra. Det är inte alltid att alla har en timme eller två på sig när ståndet väl är där att hoppa runt i sängen eller vart man e o prova saker som återigen inte fungerar för att det gör ont eller är för svårt eller så saknas balansen. Det kan ju hända att det finns dom som har kanske 3 min när ståndet är där, och då måste det va intensivt om det inte ska hinna försvinna.

tanken med boken eller hemsidan eller va f**n de kske vara var för att folk skulle slippa undra.
även i detta forum kommer de ofta upp vilken stälning använder du. osv..
inte för särbehndlig eller freek show utan info. så folk slipper undra är inte info ett bra sätt att slippa särbehandlig men hur de skulle tryckas och distrubieras för att inte bli en särbehandlande freek show är en annan fråga

Christian skrev: tanken med boken eller hemsidan eller va f**n de kske vara var för att folk skulle slippa undra. även i detta forum kommer de ofta upp vilken stälning använder du. osv.. inte för särbehndlig eller freek show utan info. så folk slipper undra är inte info ett bra sätt att slippa särbehandlig men hur de skulle tryckas och distrubieras för att inte bli en särbehandlande freek show är en annan fråga

Varför ens bry sig om det blir freak-show, vi är annorlunda och behöver "vår" info lika mycket som andra behöver sin.

För alla som inte vet det finns det gott om "vanliga" och även en del "ovanliga" sexhjälpsböcker på våra vanliga folkbibliotek, tex ovan nämnda. Beroende på hur stort det är hittar man det lämpligen på hylla V eller Vn...

Bibliotekarierna brukar också vara ett trevligt och hjälpsamt släkte....

Jag funderade på dethär ett tag och ringde en god vän och fotograf/författare som har en del insikter i det hela.

Snacket gick såhär; Kama Sutra är en religiös publikation (det visste Ni inte era kåtskallar?)
Om ställningar finns det lite hos RSFU osv.

Hjälp med ställningar för alla sjukdomar, missbildningar och förändringar som uppstår av bla rullstolsandvändning, scolios osv skulle bli så många att det skulle bli svårt att publicera som bok.

Kvarstår det som skulle kunna vara material till en hemsida.
Sagt o gjort vi satte oss med var sin dator och letade och fann en hel del på porn tube, gå dit o ni behöver.

Annars så är det bästa att tänka själv, uppleva och ge gensvar. Det finns inga genvägar till kärlek och empati, utom möjligtvis empati och förståelse.

Finns inte det med så är det inte läge för att älska, eller hur.

Till sidans topp

Hej. Jag skulle vilja ha tips på en bra sexställning som kan fungera om man är förlamad (alltså ingen rörlighet i benen alls) och dessutom inte har så stor. Det finns inte jättemycket utrymme för expriment eftersom den inte vill vara med o leka någon längre stund, och dessutom inte är vaken så ofta så man får ta dom tillfällen som finns.

Anonym skrev: Hej. Jag skulle vilja ha tips på en bra sexställning som kan fungera om man är förlamad (alltså ingen rörlighet i benen alls) och dessutom inte har så stor. Det finns inte jättemycket utrymme för expriment eftersom den inte vill vara med o leka någon längre stund, och dessutom inte är vaken så ofta så man får ta dom tillfällen som finns.

Om tjejen är mer rörlig än du så kanske det funkar om hon rider dig.

Vejron skrev: Om tjejen är mer rörlig än du så kanske det funkar om hon rider dig.

Jamen den är lixom för liten för det hon e oskadad så det är inga problem för henne, det är jag som behöver tips o hjälp.

Anonym skrev: Jamen den är lixom för liten för det hon e oskadad så det är inga problem för henne, det är jag som behöver tips o hjälp.

Jo jag förstår, men det är ju ni som behöver hitta ett sätt att få det att fungera, för du vill men kan inte med henne som det är nu och jag antar att hon vill med dig, men kan inte nu. Så även om det är den ene som "har problem" så är det ju båda som drabbas och som måste komma på en lösning som funkar för båda.

Nån mer konkret lösning har inte jag i nuläget, dock.

Kan du inte ligga på sidan, så kan hon "backa på dig"? Om hon svankar mycket med ryggen så kan det funka...

69an funkar alltid i sängen men även klassiska ridningen från partnerns sida , eller om du orkar så använd takliften om du har en + liftband för att hålla upp överkroppen så att du står upp på knäna o sätter på henne bakifrån men vill även säga att sex är ej bara kuken in i hålet utan försök hitta platser på kroppen att genom smeka/slicka varandra till extas

Redigerat 2008-03-10 04:36

Darkman skrev: 69an funkar alltid i sängen men även klassiska ridningen från partnerns sida , eller om du orkar så använd takliften om du har en + liftband för att hålla upp överkroppen så att du står upp på knäna o sätter på henne bakifrån men vill även säga att sex är ej bara kuken in i hålet utan försök hitta platser på kroppen att genom smeka/slicka varandra till extas Redigerat 2008-03-10 04:36

Allt det funkar jättebra o vi har hållt oss till sånt i över ett år nu, men vi vill ta ett steg till. Det är ju en ganska väsentlig del om man ska få barn utan att få hjälp från sjukhus. Har ingen lift och ingenting sånt.

Redigerat 2008-03-11 14:09

Banan skrev: Det är ju en ganska väsentlig del om man ska få barn utan att få hjälp från sjukhus. Har ingen lift och ingenting sånt.

Vid din ålder så bör man tänka mer än två gånger innan man skaffar barn.