Vet inte vart jag ska börja... Jag vet mycket väl att detta inte har med handikapp att göra, men ni brukar ju lyssna liksom. Min kille gjorde slut med mig igår. Det gör så j*vlaont så det går inte! Han sa att vi var för olika och att det inte skulle fungerat i framtiden p.g.a han ville skaffa bil, och den kunde jag inte åka i. Vilken skitanledning till att göra slut. Mest ledsen blir jag över att hans mamma (som jag skrivit om tidigare i en tråd här ngnstans) liksom "vann" argumentet om att jag skulle behöva massor av hjälp i framtiden om vi flyttade ihop. Det var ju det som inte skulle inträffa!! Och det känns som om jag ändå bara är en dum femtonåring som inte har ett dugg livserfarenhet och är helt dum i huvudet. Jag menar, vem blir inte dumpad när man är tonåring?! Mår så himla dåligt.....(U) Kram på er/Cissi
Eftersom Vejron redan skrivit så klokt här uppe så nöjer jag mig med att ge dig en stor kram, vi har alla varit där, med eller utan funktionshinder så gör det lika jäkla ont. Enda trösten är att de blr äldre och klokare och förhoppningsvis mindre beroende av sin mamma. Jag tror inte på hans skäl, har han bil nu? Är det ett problem idag? Nä, han har tänkt ut att han en dag i framtiden kommer att skaffa en bil du inte kommer in i och därför gör han slut på ert förhållande?? Men hallå, en dag kommer jag att vilja bo i Stockholm och det vill inte min sambo så jag gör slut nu. Nä, jag tror skälet är ett annat och han fegar genom att använda ditt funktionshinder för då har du inget att sätta emot. Världen är full av trevliga killar med vettiga morsor, det här var inget värt, hade han älskat på riktigt hade aldrig bilen varit ett problem. Vet att det gör lika ont ändå, vet att tanken att ingen vill ha en finns, vet att det tar tid att läka såren men vännen, han var inte värd dig, riktig kärlek skiter i hinder.
tack..... jag kan inte fatta att det är över än! han lovade att vi skulle vara för alltid......... som alla andra jag hatar mitt handikapp, det sabbar allting!!!!!!
Nu har hans mamma mejlat och bett om ursäkt för allt hon sagt gällande mitt handikapp. Känns lite lättare... Men jag blir galen, för det känns så tomt i hela kroppen
Du det fyller sig snart! Jag har varit förlovad några gånger gift ett par... Stitter i rulle, har barn, och är på "marknaden igen". Har tackat nej till några och är inte rädd att bli på "glasberget". För, för den som är sig självt finns alltid en annan, de andra blir aldrig funna. Lycka till J
Jag förstår dig & jag tycker att alla har skrivit så bra till dig. Jag vet hur det är. Jag blev dumpad en gång för killen trodde att jag skulle bli beroende av honom p.g.a. mitt funktionshinder men jag klarar mig själv. En annan dumpade mig för att jag inte kan få bran men duger man inte utan barn duger man väl inte med barn heller? Men nu är jag gift men en kille jag vet att jag kan lita på för han jobbade med mig så jag skulle få tillbaka mitt självförtroende & våga lita på andra. KRAM TILL ER ALLA!
jag vet, alla här är så snälla! Och jag kan vara bitchig jag vet ^_^ KRAM<3
Du är FAN inte dum!!! Själv sitter jag här som relativt nyskild efter att i nästan 16 år varit tillsammans med en mycket trevlig karl! I takt med att jag blev sämre och sämre såg han bara min sjuka sida, den andra fanns liksom inte längre - och sexlivet ska vi ju bara inte prata om... För mig går det i perioder, ibland mår jag bra, ibland inte. Det kunde inte han se, inte ville han lära sig något om min sjukdom heller.... Vi är fortfarande goda vänner - men GUD så mycket bättre jag mår utan honom!!! Och tjafset om huruvida rullstolen verkligen måste med slipper jag också... Just nu är det inte lätt - men det finns fler (och bättre!)trän i skogen!
Inte än så länge... de problem han skyllde på mig har han kvar, tyvärr, men jag önskar honom allt gott och hoppas för allt i världen att han inte vill tillbaka till mig som en del hävdar, för han är faktiskt inte välkommen på det sättet längre.
Det är aldrig lätt att bli dumpad! vare sig man är tonåring eller sk vuxen! Det gör lika ont ändå! Så det så! oavsett om du är 15 eller 50 så gör det ont och är inte ett dugg fördummande! Du kan ju försöka se det som om att det här killen faktiskt gjorde dig en tjänst som bekände sin rätta färg i tid! Samtidigt som han kanske just var ärlig att han inte skulle orka med framtiden tillsammans med dig. Att hans mamma sen lagt sig i är ju en annan sak och detta är ju då inte klokt av henne men hon ser till sin sons bästa och det är ju hennes jobb. Att han sen utnyttjar dessa faktum till att dumpa dig säger bara att det här är en kille som inte var mogen eller någonting för dig ändå. Man känner sig så ensam när något sådant här händer. Det gör ont och man mår kass. Du känner dig förrådd och alla andra möjliga känslor. man lär sig av alla människor man möter och av detta kan du ju nu ha lärt dig vad du vill ha i framtiden! Vad du ska ställa för krav på ditt liv! För det första så är du värd någon som vågar älska dig mer än sin mor! Och som våga älska dig om han så skulle behöva bära dig i sina armar hela livet utan att sätta ner dig! Det är vad du ska kräva! Till sist! Du behöver ingen för att vara stark! Du behöver bara dig själv! Du klarar dig själv och vet att du kan! Det är denna vetskapen som gör att du kan älska någon! Jag brukar säga till min man när han fråga vad jag skulle göra om han dog. (Knäpp fråga men jag svarar ändå för det verkar viktigt för honom) Jag säger att jag lever med honom för att jag vill det och inte för att jag behöver eller måste det och om han inte fanns så skulle det ju vara tråkigt men jag skulle klara mig bra ändå! jag klarar mig utan honom men jag vill det alltså inte. Jag har inte investerat mer än jag har råd att förlora! Jag har inte mig själv som insats. Jag har valt att leva med honom och han med mig. Du känner kankse just nu att du aldrig mer kommer att älska någon igen. JO det komemr du att göra men inte på samma sätt eftersom man har olika kärlek till olika personer. Så en dag eller regning natt så älskar du igen! tro mig, jag vet. Så var det för mig. och han skulle bära mig genom livet om det skulle behövas! Det vet jag! Så han var inte mogen att möta upp med dig! Det är hans förlust inte din. kram på dig!
Till sidans topp
Som en spinoff på tråden om nätdejting och om man ska vara öppen med sitt funktionshinder eller ej, så vill jag diskutera det omvända perspektivet. Ni som är funktionshindrade, vilka kan ni själva tänka er att dejta? Har ni själva några problem med att dejta någon annan med funktionshinder? Beror det på vilket funktionshinder den personen har? Föredrar ni att den personen berättar om sitt funktionshinder redan från början? Kan ni tänka er att dejta devotees? Alltså personer som gillar just personer i rullstol, just amputerade, just ryggmärgsskadade etc. Har ni några speciella "krav" på era dejter? Vem vill ni dejta? Vem vill ni inte dejta? Det fokuseras alltid på det här med att man som funktionshindrad riskerar att bli bortvald p.g.a. sitt funktionshinder. Men vi har väl också "krav" på en eventuell dejt? Rätta mig om jag har fel, men bara för att man har ett funktionshinder betyder det inte att man accepterar vilka inviter som helst. Jag använder själv rullstol men ägnar mig inte åt nätdejting överhuvudtaget, så jag har egentligen ingen erfarenhet/åsikt i frågan.
Nu var det ju några år sedan jag dejtade sist, men har aldrig varit speciellt fixerad vid någon speciell typ, de ska vara intressanta, spännande, trevliga, snälla med inte idiotsnälla utan kunna säga ifrån, då kan det bli något. På det ljuva 70-talet testade jag faktiskt att ha sex med en kille i rullstol just bara för att se om det funkade, men som Vejron skrev, det blir för jobbigt rent praktiskt så jag har valt att ha fullt rörliga killar, det betyder inte att de måste vara kärnfriska. Men om jag skulle få för mig att dejta nu så inte skulle jag vilja dejta någon som börjar med att berätta om ev. funktionshinder eller sjukdomar, de hade känts som om de inte hade något annat intressant i sitt liv, det pratar man om när det passar in, så småningom. Devotees skulle jag inte dejta om det bara handlade om att de blir upphetsade på mitt funktionshinder, om de däremot älskar mig och tänder på rullen är det ju annorlunda. Självklart ska man ställa krav, finns väl ingen anldning att inte göra det, däremot ska man inte förakta att den man väljer att inte dejta med kan bli en bra vän.
Tycker dessutom att det är skillnad på "normal" nyfikenhet, att någon kan tycka att det skulle vara spännande att se hur det är att ligga med någon som är funktionshindrad är för mig inte detsamma som ett sjukt sätt att tända på funkisar. Det är inte konstigare än att vilja testa en kille med extra stor snorre bara för att det skulle vara kul man måste ju inte älska honom för det. Vi får nog inse att det är så och acceptera att vi alla är nyfikna på olika saker, det betyder inte att det är något sjukt med det.
Jag har funderingar om det här med rullstolsburna och sex och hoppas att någon här, kanske någon med erfarenhet kan svara på frågorna jag har. först och främst så vill jag inte göra någon ledsen eller uttrycka missaktning mot någon, så ta inte illa upp om jag skriver konstigt. jag menar inget illa. ja, jag undrar då hur det fungerar för rullstolsburna att ha sex? nerverna från hjärnan går ju inte ner till området under stället där ryggraden tex blivit bruten och således så har ni väl heller ingen känsel nedanför den punkten, visst är det så? då funderar jag hur mannens lem kan resa sig, om han inte kan få signaler från hjärnan om det. eller hur kvinnan blir "redo" för sex, om signalerna inte kommer längre ner än till en viss punkt i ryggraden. är det skönt att ha sex även fast man inte har känsel där nere? förklara gärna lite granna om såna här saker till mig, jag är intresserad av att veta. jag vill helst inte se några elaka eller oseriösa inlägg i ämnet heller, jag vet att det finns lustigkurrar som säger att man ska värma upp stolen och sånt innan man har sex med den och sånt, men det vill jag gärna att vi undviker. tack på förhand //V ps. jag undrar främst om människor med brott på nervbanan från ryggraden, jag har redan fått ett väldigt bra svar från en människa som hade en cp-skada och därmed satt i rullstol. ds.
Jag har skrivit en del i ämnet. Du hittar artiklarna här: http://www.morticia.se/text_sex_index.shtml två finns även här funktionshinder.se
tack för länken, jag ska läsa igenom den när jag har lite tid över
jag läste igenom dina artiklar, och dom var väldigt intressanta. jag tycker att det är jättebra att du kan skriva om sånt här på ett så öppenhjärtligt sätt, det är ju trots allt en känslig fråga fortfarande, även för människor utan handikapp.
ok, tack, då vet jag vad jag ska referera till i framtiden.
nej, jag menar inte på det sättet. jag menar att jag fått ett svar från en människa som hade en cp-skada som tvingade honom att sitta i rullstol.
min anledning att jag frågar är eftersom jag träffat en tjej på internet som jag mer eller mindre föll magplask för, hon var och är otroligt vacker, och vill lära känna henne bättre. hon sitter i rullstol, varpå en massa frågor om det har dykt upp, så att jag ska veta mer om hennes situation. jag har tex läst på om rullstolsetikett och såna saker för att jag vet hur jag ska bete mig runtomkring henne. det sista jag vill är att inte veta hur jag ska bete mig och därigenom göra henne ledsen på något sätt. jag har aldrig haft kontakt med en människa i rullstol, därav att jag inte känner till hur man ska göra. jag har aldrig ens tänkt tanken att det skulle vara ett problem att hon är rullstolsburen, men att veta det "normala" sättet man ska bete sig för att inte såra någon i situationen är nog väldigt viktigt för mig. om man tex ska fråga om man ska gå ut på en promenad. kan man fråga sånt? enligt rullstolsetiketten så är det troligt att människan i rullstol använder samma ord, varpå det är ok. såna saker är viktigt för mig att kunna så att jag inte gör henne ledsen. i mitt yrkesliv så kommer jag också att ha kontakt med människor som av en eller annan anledning sitter i rullstol, varpå det är bra för mig att känna till mer om dessa individer i ett allmänbegrepp. naturligtvis så känner jag ju till att människor är individuella, och en sak som är ok för en behöver inte vara det för en annan människa. men lite riktlinjer är bra att ha. tex det här med att skjuta på rullstolen, eller om man ska gå ner på knä när man pratar med människan för att komma i samma ögonhöjd. det sista har jag inte fått ett bra svar på egentligen, mer än att man borde sätta sig ner någonstans om man ska prata lite längre.
tack för ditt väldigt långa svar. det glädjer mig att ni här inne orkar svara på frågor om det jag undrar över, och inte blir stötta av det jag frågar om. nej, jag skulle aldrig backa pga att hon har rullstol, det skulle vara helt befängt. det är som att säga att man inte kan vara intresserad av någon pga deras längd, hårfärg eller vad som helst annars. känslor sitter inte i ögonen, dom sitter i hjärnan. eller hjärtat för dom som är mer romantiskt lagda tack för tipset om att prata med henne ang det här. som jag tidigare skrev så känner jag till att alla är individer med olika tyckanden och tänkanden, men ja, jag är väl lite orolig för att göra henne ledsen över något. men jag ska vara försiktig med att fråga det iaf. nej, vi har bara träffats på nätet. det är därför jag känner att jag vill ta reda på såna här saker innan vi träffas så att jag inte gör henne ledsen eller något sånt. vi har egentligen haft väldigt lite kontakt, men jag visste direkt jag såg henne att det är en människa som jag är intresserad av. tack så mycket för ditt långa svar
jag ska satsa på att ta efter dina tips och hoppas att det är ok för henne. dock så är jag en person som är orolig för att göra andra ledsna eftersom jag kan råka säga konstiga saker vid fel tillfällen ofta. medan hjärnan tänker så glappar munnen så att skriva.
jag är också en sån som ibland säger saker utan att tänka, men sambon vet om det och han är också en sådan. Vi snackar om det och så funkar saker och ting så mycekt bättre. Tänkte på det här om att göra fel i olika situationer. Min sambo har visserligen aspergers och har svårt att läsa av endel situationer. När jag fyllde år så hade vi bestämt att jag skulle ta pengarna jag fick av mina föräldrar och lite pengar från vår ekonomi och köpa en iPod, pengarna från mina föräldrar kom lite senare så till den dag jag fyllde fick jag inget alls av sambon. Jag blev jätteledsen, trots att vi hade sagt att jag inte skulle få något för att den pengen skulle gå till iPodköpet som skedde lite senare så hade jag i min tankevärld trott att sambon i alla fall skulle ha köpt ett kort, en chokladkaka vad som hellst. Bara för att visa sin kärlek. I hans värld, där saker tolkas bokstavligt emellanåt så tänkte han att min present kommer ju senare och därför gjorde han inget speciellt eller köpte något speciellt. När vi pratat igenom allt så blev det solklart för oss bägge, det var helt enkelt ett missförstånd, lite väl extremt kanske men det visar på vikten av att man måste våga fråga. Hade han ställt någon fråga så hade det inte skett. Hade jag tänkt ett steg till så hade jag förklarat hur jag önskade det. Även om man kan känna att man sårar för att man ställer frågor så är det inget emot det som kan ske om man går och antar saker och inte vågar fråga för att man är rädd för att såra den andra. För oss som bägge har kognitiva funktionshinder så kan det bli intressanta problem ibland, vi har bägge svårt att läsa av folk osv. Men är jätteöppna med vad vi känner och tycker. nu pratar vi alltid igenom alla saker först. Så det är bättre att fråga även om man kan tycka att frågan är korkad, än att göra jättefel sen.
händer mycket sånt här också.. är så skönt att det mesta endå reds ut =D
Dessutom "säga fel" tycker jag att du ska glömma också. Jag tror inte att någon säger "nu ska jag rulla o hämta posten" eller "jag ska rulla på toa". Mitt tips: SLAPPNA AV!
Jag säger också alltid "går" fastän jag rullar... dessutom har jag inga som helst fel varken på mina ben eller på känseln under bältet, så det kan som sagt finnas många olika anledningar till varför man har rulle. I just de här sammanhangen beter jag mig precis som de flesta andra människor, men jag kan alltså inte gå något vidare... Humor är oslagbart när man träffar nya partners!
Herregud!! Måste det hackas och tolkas negativt hela tiden?! Måste man vara expert på alla former av funktionsnedsättningar och hur det påverkar varje enskild individ, för att ha rätt att ställa en fråga i det här forumet? Vill vi verkligen skrämma bort alla människor som försöker närma sig oss?
ber om ursäkt om jag är otydlig i min fråga, men jag tänkte i skrivande stund att majoriteten av människor som sitter i rullstol är förlamade. för mig som inte vet sådär jättemycket om olika typer av funktionsnedsättningar samt missväxt så var det min tanke. jag känner till att människor kan ha missväxt på ben, fötter eller någon annan stans som gör att man inte kan gå normalt och därmed måste sitta i rullstol, och samma sak med människor som har någon form av cp-skada. men jag tänkte inte på att skriva in och formulera det, mer än att jag skrev i slutet att jag mest är intresserad av människor med ryggmärgsskador då jag fått väldigt bra svar från en människa med cp-skada redan. jag hoppas att jag inte har gjort så att någon tagit illa vid sig i alla fall.
jag får tacka alla för tipsen jag fått. har träffat tjejen nu och det har gått bra, säkert endel pga tipsen jag fått av människor här, så tack till er alla
tack så mycket jodå, nog lär jag återkomma hit om jag funderar över något, eller bara för att läsa lite granna i trådarna som jag tycker är väldigt intressanta. fast när det gäller saker om rullstolar och henne så ska jag nog lyda tipset att fråga henne om hur hon tycker att jag ska göra
jodå, det har jag lyckats med också. hon skrattade mest åt mig eftersom hon tycker att det är komiskt, så det är nog ingen fara för det heller. skönt för mig eftersom jag ofta pratar ganska mycket för att vara hane, och vi kan i regel bara göra en sak samtidigt. prata eller tänka tex =D
jo, precis. fast å andra sidan så vet jag inte om jag hade varit intresserad av henne om hon inte hade haft endel humor, det tycker jag gör livet mycket lättare. jodå, vi fortsätter och träffas, och jag tycker att det går jättebra
Hej allihopa! Jag har en liten fråga som jag skulle vilja diskutera med er. Jag har precis gått med i en nätdejtingsida och jag tycker det är så svårt att veta om och när och hur man ska berätta om sitt funktionshinder. Om man skriver det på sin presentation så känns det som att det är stor risk för att skrämma bort folk och att de bara ser funktionshindret, inte mig som person. Men när man har börjat prata med någon, hur länge ska man vänta innan man berättar? Igår började jag prata med en jättetrevlig gullig kille och då blev det så att jag berättade nästan direkt och han tog det väldigt bra men jag tycker det är så svårt! Han hade själv Aspergers så det var väl inte konstigt att han tog det bra. Det var faktiskt han som berättade först! Har ni några kloka råd att ge en kärlekstörstande 19åring?
Hur man vill göra med den saken är individuellt såklart... Jag har alltid berättat från första början om att jag har mitt funktionshinder. Det har nästan aldrig skrämt bort folk, jag har nätdejtat "pinsamt" mycket innan jag hamnade rätt. De gånger som det gått åt skogen har det berott på andra saker än mitt fh... Men... Jag fattar att man kan resonera annorlunda. Som jag ser det så är mitt fh och allt som det medför (assistans t ex) en stor del av mig och mitt liv. Och nån som blir skraj av det vill jag ändå inte dejta. Hoppas du hittar kärleken, och var försiktig!
Hej, När jag började dejta så vart det oxå genom nätet, bara vart så. Har vart med i många kommunitys och andra sajter där det för många är målet att kanske hitta ngn att bli förälskad i. Jag har nästan alltid skrivit om mitt handikapp, eller kanske förminskat det hela men ändå gett andra en hint om att handikappet är en del av den jag är. Och jag måste ärligt säga att jag aldrig trodde att folk skulle bli nyfikna el intresserade. Men mkt hänger på ens eget självförtroende....jag skriver inte alla mina diagnoser etc utan oftast att jag är rullstolsburen å lite annat. För mig innebär det oxå att jag identifierar mig med den delen och visar det utåt. Men kanske inte finns ngt rätt el fel i den frågan, då alla är individuella. Jag låter folk veta väldigt snabbt men har aldrig kännt av ngn bitter smak av det, för det mesta är det fler nyfikna människor som vill prata än jag orkar med. Men viktigast är att följa magkänslan såklart.... Om du känner dig nöjd med den du är så märker andra av det ganska snabbt. Jag låter folk ställa tusen frågor om det känns bättre för dem, även om jag får rätt korkade frågor så verkar dem ofta vara viktiga för den andre personen. Men det är ok....såna samtal kan öppna upp mkt möjligheter. Dem gånger jag inte skrivit om mina funktionshinder på nätsajter så märker jag en stor skillnad. Om detta bara är en slump vet jag inte....men folk flockas vare sig jag vill el ej när jag öppnar upp mig om mina sjukdomar etc. När den delen får vara en del i allvarliga samtal, samtal med humor och skratt så verkar folk uppskatta det. För jag kan ändå inte gömma mina funktionshinder den dag man skall träffas. Jag spelar med öppna kort, och visst det är en schansning och trodde aldrig det skulle leda till ngn rellation. Men ack så fel jag hadde.....min öppenhet fick många belöningar. Säger inte att samma fungerar för dig men kanske ger det dig lite perspektiv. Och om sanningen om min hälsa fått andra att rygga tillbaka så brukar jag tänka att hellre dem visar den sidan på en gång....hellre det tar lite tid eller fler människor innan jag hittar rätt än bara rusa in i första bästa så att säga. Även så funkar de för folk utan funktionshinder mm. Tror du finner ditt sätt att hanskas med var individ som du snubblar över, en del måste man släppa taget om och en del finns det shans man får behålla i sitt hjärta. Smaken är som baken, en kille jag pratat med ett bra tag (var för ngr år sen) han tog det jättebra att jag var sjuk och hadde så mkt annat att lägga tid och energi på än en ev pojkvän. Allt verkade fungera mellan oss....men så i ett samtal kom det fram till att jag inte var den där tjejen med "rätt hårfärg"....som han alltid velat ha. Han drog sin kos bara pga det.... Jisses vad jag skrattade inombords, ef det lärde jag mig att det inte alltid är det stora handikappet med stort H som gör att andra drar sig undan el som gör en oatraherande.....små saker som hårfärg eller andra delar kan även dem ha sån stor inverkan att folk vänder på ryggen och går slutade efter det gämt tro att mitt funktionshinder var stora utlösaren till att folk inte var intresserade av mig. -det finns många människor som vill dela kärleken oavsett hur man ser ut eller är, även dem man minst tror. Lycka till
Jag träffade min kille på en chatt, när vi först bara pratade om allt så sa han inget om sitt funktionshinder, epilepsi, men när vi gick över till att prata mer privat och webbcamade så blev det naturligt. När han sa privata saker så sa jag privata saker osv. Att skriva det i profilen är nog inte så smart, utan vänta med att säga något tills ni kan prata om intima saker, när det känns rätt men du känner att den du pratar med kan ta det på rätt sätt. Dvs. den har lärt känna den rätta du, då kommer den andra säkert inte se ditt funktionshinder främst utan se dig som den du är. Ska ni träffas IRL så bör du ha sagt något innan, annars kan det komma som en stor chock. Men som andra sagt kan dem inte ta att du har funktionshinder så ska du inte ha dem alls. Lycka till med dejtandet.
Länk vejron?
Jag har lagt till den här, under "krönikor". Den heter "Att säga eller inte". Jag testar att länka: http://funktionshinder.se/index.php ...men det verkar inte funka....Jag vet ärligt talat inte hur jag länkar till krönikan, men som sagt, den finns att läsa enligt ovan. Redigerat 2008-06-30 16:19
Nu finns den eminenta krönikan i det stora textarkivet och därmed kan man kommentera den! http://www.funktionshinder.se/index.php?Zm9yY2Vfc2lkYT1ZWEowYVd0bGJDNXdhSEFfWVZkUk9VMXFTWGs9 /N.
Nu var det ett tag sen jag dejtade (är gift sen 13 år tillbaka) o "på min tid" dejtade man inte via datorn. Men jag hade helt klart skrivit ut mitt funktionshinder, men först beskrivit mig själv som jag är o sen skrivit att jag har ett funktioshinder ... Redigerat 2008-06-30 07:49
Mitt råd som någon skrev innan är att maila länge, en längre kontakt ger mer trygghet, information och känsla för hur öppen du kan vara. Det kan vara både och att skriva ut sitt funktionshider, det kanske går att skriva på ett vis som inte lämnar ut allt till alla som ser din presentation? Har inga bra förslag på hur det skulle vara men du kanske kommer på något som passar dig.
Varför ödsla tid på folk som är rädda för funktionshinder? Nä, ut med korten på bordet tycker jag! Om någon är "dejtingmaterial" så klarar de sanningen redan från början!
Nej det är inte nödvändigt att säga det de första man gör utan jag bara berättar hur jag har gjort.
De som inte kan hantera att man har ett fh är inte bra människor. Jag blev ju inte trodd för de flesta jag träffat tror att ett fh måste synas. -jag har aldrig gått med på nån nätdektningsida men träffat folk från nätet & de är få som accepterat mitt fh
jag har läst igenom tråden och det verkar tyvärr som att människor med funktionshinder har ett extra hinder i dejtingträsket, som ändå är svårt nog som det är för människor utan funktionshinder. det var någon (minns inte namnet nu när jag skriver) som skrev att det kanske inte är det bästa att skriva direkt på presentationen, men jag håller inte med. skriver man inte såna saker så tycker jag att det verkar som att det är något som man vill hålla hemligt tills man lärt känna någon. det känner jag direkt att det är fel. det är mycket bättre att göra som många säger, att säga det tidigt eller att skriva det på sin presentation. ett funktionshinder är inget som man ska skämmas för eller hålla hemligt tills man tror att den andra människan är redo att höra det. tänk istället att om en människa inte är redo att höra det direkt så är den människan absolut inget att satsa på. det finns människor överallt som inte skulle kunna tänka sig att vara ihop med någon som har ett funktionshinder, men också för att en människa är för smal, för rund, för lång, för kort, har fel hårfärg (tydligen) och en massa andra smaker. saken är den att stöter man på en sån människa som är selektiv så kommer det inte att leda till något även fast man får en bra kontakt innan man säger att man har ett funktionshinder. det är lite av en loselose situation känner i alla fall jag. då är det bättre att vara öppen med sin situation och därmed undviker man människor direkt som inte kan tänka sig att bli tillsammans med någon som har ett handikapp. dom är ändå inget att ha. jag skulle inte kunna tänka mig att bli tillsammans med en människa som inte skulle kunna bli tillsammans med någon med ett funktionshinder. varför? om jag är med i en olycka och får något förstört eller borttaget så skulle den människan lämna mig. helre att jag får en dejt i mitt liv som inte gör det än 100 som skulle ha gjort det.
det är bara så som jag ser det. jag förstår om man inte vill att sin funktionsnedsättning inte ska komma i fokus, men träffar man en bra människa så kommer den inte att göra det. träffar man en människa som man blir intresserad av som sedan skriver att dom inte vill träffas pga funktionsnedsättningen så blir man säkert mer ledsen eftersom man kanske redan har fått höra den ursäkten, att en människa inte vill träffa en pga ett handikapp. därav varför jag skulle säga att man skulle ha med det eller åtminstone berätta det snabbt för någon som man har träffat på nätdejtingen. för oss som inte har en funktionsnedsättning så kan det vara en stor grej med människor som har det- tyvärr. men sanningen är hård ibland.
Hej igen allihopa! Jag måste bara säga stort tack till alla kloka människor här som har kommit med superbra tips och råd! Vet dock fortfarande inte riktigt hur jag ska göra men jag tror jag låter bli att skriva det i presentationen (så inte allt fokus hamnar på funktionshindret) men jag har börjat berätta för killarna tidigare nu sen jag har läst vad ni har skrivit. Två killar har tagit det jättebra men en var dum i huvudet. Men idioter finns det ju överallt! Vi om några vet ju det! Han skrev att han ville ha en "träningsvillig flickvän" så därför kände han att det inte skulle funka mellan oss. Men det berodde absolut inte på det jag just hade berättat! Nä just det! Vad vet han om mig? Jag kanske är jätteträningsvillig! Jaja suck, nu ska jag inte slösa mer ord, energi eller känslor på honom!
egentligen så ska man alltid vara försiktig med att lägga känslor på människor man just träffat, och det gäller nog alla personer, oavsett om man har funktionshinder eller inte. en flirt stannar ofta just där, och därför är det bättre om man hållt igen lite.
Hej! Detta inlägg som Miss Mupp skriver gör mig väldigt intresserad eftersom jag känner igen situationen att våga eller inte våga nämna sitt funktionshinder. Jag har själv hållit påmed nätdating under tre års tid. Min erfarenhet är att jag framtill förra året lärde känna underbara människor som attraherade mig, men att dessa undvek mig. Maxtiden för en kontakt för mig var fyra månader. Jag är blidn sedan födseln och av naturliga själ vet jag inte hur jag ser ut. Var det utseendet eller funktionshinderet som var boven i spelet? det är en fråga jag inte kan svara på. Men förra året vände detta. Jag bör påpeka att jag hemlighöll funktionshindret länge för de andra killarna, men till honom sa jag det direkt eftersom han själv, dvs den här killen jag haft kontakt med i ett år sade att han ville lägga fram alla sina kort på bordet redan från början och han krävde att jag skulle göra det också. Detta faktum tvingade det svåra ut ur mig och jag sa allt som det var till honom, att jag inte hade haft någon relation tidigare, att jag bara pratat med killar i tre år som jag aldrig fysiskt träffade, och att jag var blind sedan födseln. Honom har jag länge haft kontakt med och han har inte undvikit mig. Men han kräver en sexuell öppenhet vid första daten och jag är jätterädd för det eftersom jag aldirg varit med om något sånt och sedan är jag muslim och lite konservativ och tycker att jag vill vänta tills jag är gift. Jag har gjort det i 32 år så det är svårt för mig att ändra mig, samtidigt som jag verkligen tycker om killen jag pra tar med. Jag undrar om det är jag som är komplicerad, eller är det naturligt att vara så rädd för det där med att killen kräver sexuell öppenhet vid första dejten?)
detta med stälningar verkar vara återkommande och ingen verkar stå för de funderar i alla fall inte frågeställaren. varför görs de inte en kamasutra så att man slipper fundera och skämmas för att man inte vågar fundera. eller för andra nyfkna så kan man konsultera boken i stället.en med 365 varianter vore bra som funkar på de flesta hanikapp. Redigerat 2008-05-21 22:28
pröva med njutningens källor istället. Det handlar ytterst sällan om ställningarna liksom. Alhambra förlag, billig bra pocket Jorm
Jag trodde att vi ville slippa särbehandlas. Alla icke funkisar kan heller inte göra alla ställningar i Kama Sutra men poängen är väl att ha egen fantasi och bara hämta inspiration. Att ha en samlagsbok med en himla massa funkisar är ju som att anordna julafton för devotees.
Jag (jo det var jag som skrev det) menade att Om det nu finns funktionshindrade som skulle villja göra det och tycker att det finns behov av det ska de ju inte hindras av att det finns andra människor som faktiskt kan tända på det. nu är mina erfarenheter kanske lite "extrema" men det är ju endast de jag kan utgå ifrån. hur lätt är det att ta upp en sån fråga som sexualitet med tex sin läkare, det är inte lätt för alla. att visa en öppenhet och "jo det går visst" och inspirera och ge tips vore något positivt tror jag. Mitt ex mådde mycket dåligt av det "ni vet ju hur mycket killar tänker på sex", så, tänk då att varje tanke på sex är kombinerad med obehag, oro eller tom skam. Det tog låg tid för honom att förstå att det faktiskt var natuligt för även rörelsehindrade att ha sex. ( och då fullkomligt exploderade det ... tråkigt nog hann vi inte endå ) hur lätt är det att som 100kilos "kylskåp" (ovig)hitta en ställning som passar en som måste vara liggandes platt, med sned rygg, låsta knän och armbågar, trach, ventilator eller matnings tub och som inte fixar att ha vikten över sig? nej just det, och experimet i all ära men jag tror inte jag skulle hoppa i liften och dingla över honom i första laget :P Jag förstår att ni tycker att det är minst sagt "mycket obehagligt" men deras böjelse kommer inte att försvinna för att någon som vill avstår från att visa nakenbilder på sig själv. Vart går gränsens?? Jag vet att jag inte borde göra det, men jag tar tyvärr åt mig, -jag är inte fysiskt funktionshindrad, min kille är det, han sjukdom är ett helvette men jag tycker min karl är jävligt sexig I hela sin fräckhet och sin krokighet. Är det meningen att jag ska känna mig ful och smutsig över det??
tanken med boken eller hemsidan eller va f**n de kske vara var för att folk skulle slippa undra. även i detta forum kommer de ofta upp vilken stälning använder du. osv.. inte för särbehndlig eller freek show utan info. så folk slipper undra är inte info ett bra sätt att slippa särbehandlig men hur de skulle tryckas och distrubieras för att inte bli en särbehandlande freek show är en annan fråga
För alla som inte vet det finns det gott om "vanliga" och även en del "ovanliga" sexhjälpsböcker på våra vanliga folkbibliotek, tex ovan nämnda. Beroende på hur stort det är hittar man det lämpligen på hylla V eller Vn... Bibliotekarierna brukar också vara ett trevligt och hjälpsamt släkte....
Jag funderade på dethär ett tag och ringde en god vän och fotograf/författare som har en del insikter i det hela. Snacket gick såhär; Kama Sutra är en religiös publikation (det visste Ni inte era kåtskallar?) Om ställningar finns det lite hos RSFU osv. Hjälp med ställningar för alla sjukdomar, missbildningar och förändringar som uppstår av bla rullstolsandvändning, scolios osv skulle bli så många att det skulle bli svårt att publicera som bok. Kvarstår det som skulle kunna vara material till en hemsida. Sagt o gjort vi satte oss med var sin dator och letade och fann en hel del på porn tube, gå dit o ni behöver. Annars så är det bästa att tänka själv, uppleva och ge gensvar. Det finns inga genvägar till kärlek och empati, utom möjligtvis empati och förståelse. Finns inte det med så är det inte läge för att älska, eller hur.
Hej. Jag skulle vilja ha tips på en bra sexställning som kan fungera om man är förlamad (alltså ingen rörlighet i benen alls) och dessutom inte har så stor. Det finns inte jättemycket utrymme för expriment eftersom den inte vill vara med o leka någon längre stund, och dessutom inte är vaken så ofta så man får ta dom tillfällen som finns.
Kan du inte ligga på sidan, så kan hon "backa på dig"? Om hon svankar mycket med ryggen så kan det funka...
69an funkar alltid i sängen men även klassiska ridningen från partnerns sida , eller om du orkar så använd takliften om du har en + liftband för att hålla upp överkroppen så att du står upp på knäna o sätter på henne bakifrån men vill även säga att sex är ej bara kuken in i hålet utan försök hitta platser på kroppen att genom smeka/slicka varandra till extas Redigerat 2008-03-10 04:36
Hej Har du pratat med din "snubbe" om det här? Vad säger han om att testa olika ställningar? Han kanske bara är osäker och blyg, om du tar komandot och "bestämmer" vad ni ska testa o göra så kanske ni/du hittar en ställning som funkar! Sen är det bara att testa vidare tills ni hittar fler!
Lite"sjukgymnastik"är bara bra. Ligg halvt på rygg med en kudde som stöd under ländryggen och dra upp det ben som kommer högst upp. Din partner går in och möter ditt kön med sitt med ett ben böjt och ett ben utsträckt. Ni blir som två Y:n mot varandra om du förstår mig rätt. Om mannen är mindre så är ett effektivt sätt att rida. Fördelen är att kvinnan lätt kan kontrollera sina rörelser efter sina behov om hon är överst. En man med slapp pares kan ställa sig på knä och luta sidan mot väggen och kvinnan kan "åla" sig in i Y:et Fungerar mycket bra sedan man lärt sig tekniken. Hadetfint
Jag vill flytta till Göteborg någongång i livet för att mina vänner ska kunna besöka mig. Nu har mamma förstått det, men pappa och kuratorn tycker jag bor bra som jag gör. Jag behöver träffa en kvinna som kan försvara min rätt till självbestämmande och lösa en del av mina problem. Annars tar jag snart mitt liv!!
Jag måste instämma i "Thomas" inlägg. Du skriver att du vill ha en kvinna som kan försvara dig. Inte ens i ett förhållande är det din partners uppgift att försvara dig. Ingen annan kan heller försvara din rätt till självbestämmande eftersom du ju då bara överlämnar ditt beslutansvar från en person till en annan (i det här fallet kvinnan). Du får det ju inte själv. Dessutom så tror jag att det kan bli svårt att hitta en kvinna som vill inleda ett förhållande under hot om att du ska begå självmord. Och varför säger du inte bara till din pappa och din kurator att du mår dåligt av att bo kvar där du gör och behöver flytta?
Nu är Danmark på väg att ta bort den tvivelaktiga rättighet som finns där, för äldre och personer med funktionshinder; Att få hjälp, både fysiskt och ekonomiskt att ta sig till prostituerade. http://www.kvp.se/nyheter/1.1051058/stopp-for-hjalp-till-kop-av-sex
Jättebra att även danskarna börjat tänka på funktionshindrade som sexuellt normala människor.
Öhh, är de det?
Jag har inte läst artikeln, men tycker att om lagen har tagits bort är det glädjande. Det är en ren och skär kränkning från samhällets sida att ha attityder som att funktionshindrade enbart kan ha en sexuell relation genom att gå till prostituerade och att någon får betalt för att ha en sådan relation med dem. Vi kanske är begränsade fysiskt genomvårt fh, men känslomässigt är det ju inget fel på oss, och visst kan "vi" vara fullvärdiga partners som vilka andra människor som helst. Och sen att få ekonomiskt bistånd för att finansera sexköp! Vad är detta? någon typ av avskyvärt medlidande och "tycka synd om" aktion från samhällets sida eller?
Jamen det gör du ju. Herr filosof har faktiskt rätt. Du bestämmer att någon inte får/bör/ska sälja sin kropp under några omständigheter för prostitution är fel fel fel.
Enda sättyet, vadå? Ett funktionshinder behöver ju inte innebära att man inte kan lära sig hur man bygger/funkar i en relation. Man kanske tycker det är jobbigt om man är autistisk - det funktionshimderet känner jag så lite till, men ser här på sidan att många med detta fh lever i relationer. Man behöver inte ta sitt fh till ursäkt för allt. Är det så svårt att säga: "Nej jag orkar och vill inte gå in i en relation - jag vill hellre läsa porr,ha sex på nätet eller tillfredsställa mig själv. Det finns ju många som gör så - fh eller ej!
Den här debatten är långt mycket större än prostitution eller inte prostitution. Det handlar till stor del om den funktionshindrades syn på sig själv. Till viss del tyder den också på en passivisering där förväntningarna på att någon annan skall orda allt, att samhället skall ställa upp. När det gäller sex så sitter också Luther (felaktigt beskylld för mycket som Jean Calvin ligger bakom ty Luther själv var en livsnjutare) på axeln. För fh likväl som för alla andra handlar det om att våga ta kontakt, att ge sexuella inviter, alla resulterar inte att man hamnar i säng men i många fall blir det så. Du Nietzsche trasslar in dig ordentligt när du blandar ihop sexualitet med prostitution. Prostitution är en affärsuppgörelse där den betalande alltid är den stora förloraren såväl ekonomiskt som känslomässigt. Det finns massor med sex runtom er både för kvinnor och män som dessutom är gratis så ta för er och var inte så rädda.
Din sexualitet har bara med dig att göra, eller hur? Och naturligtvis har Du rätt till den och inga andra, för de har rätt till sin. Och eftersom Du säger att för Dig kan en kram vara en nära döden upplevelse, så antar jag att det passar dig bäst med en som känner till Dina problem. Gör som jag, ha en KK. Eller vart tog hon vägen "Lena Handèen", hon som antingen är till vänster eller höger. Prostitution idag i Sverige och övriga Europa är ett traffikingproblem. Prostitutionsgruppen i Malmö tog till med hårdhanskarna och fick bort de flesta svenska flickorna från gatorna med hjälp av avgiftningsprogram, kvar stod de utländska, som avvisades. Den lite "elegantare" prostitutionen på hotell och via internet och efter vad jag har förstått är det flickor som är ute mycket kort tid och därför inte passar för handikappsproblem. Prostitution medför så stora och många problem att det faktiskt tycks vara bättre att förbjuda den helt. Jag ser här i spanien massor av prostituerade och att män åker hit på sexsemester. I Girona finns det fler än 1200 fasta bordeller och vägarna är kantade av småflickor. Ett vanligt problem här är när de blir så nedknarkade att de inte ens duger för traffikinghallikarna, för de går hand i hand droger och sexköp. Föresten är det inte bara män som åker på sexsemester, Costa Brava kan man snart beskriva som Cellulitkusten, med alla strandkrypare och gigolos som betjänar medelålders kvinnor. Problemet är vad det nu tillför i kriminalitet och tvång för den prostituerade.
Ja Nietzsche det är nog dags att lägga ner. Ty du har ju dina mantra med tron på den lyckliga horan och att funktionshindrade är så oattraktiva att de behöver prostituerade. Visserligen är jag 1000-år men de 1000-åren har gett mig en erfarenhet som säger att du har fel. Det viktigaste är att tycka om och tro på sig själv Som jag tidigare sagt prostitution har inget med sex att göra utan då handlar det om ett affärsmässigt mekanist avkönande.
Vad är inseglet på den uppnådda friheten?", frågar sig Nietzsche i Den glada vetenskapen. "Att inte längre skämmas inför sig själv", svarar han. Senare, Så följ din förebilds råd.
Du skrev tidigare "Man kan inte förneka att det finns såna f-hinder som gör att sexualiteten aldrig kommer få levas ut, eftersom man inte kan tänka sig en f-hindrad som partner" Är inte det att skämas eller du kanske inte har något funktionshinder? Din syn bygger på kroppsideal.
vi är korkade om vi inte erkänner att det finns personer där ute som inte vill ha sex med någon med f-hinder, stort eller litet. Däremot tycker jag personligen att det är deras förlust! Sen finns det några få av oss som har mycket svåra f-hinder och de har antagligen svårt att få till det, helt enkelt eftersom de har svårare att hitta en partner eller röra sig i samhället överhuvudtaget. Eftersom vi är människor har vi lust - huruvida vi har rätt eller inte att få hjälp att bli befriade från den lär debbateras länge, men OM vi nu har rätten, vem ska då utföra tjänsten? Assistenternta?? Åkte tåg för inte så länge sedan. Mittemot satt en mycket trevlig kvinna i 55-årsåldern och vi snackade en hel del. Plötsligt kläcker hon ur sig vad hon har för ett litet "extra knäck". jag blev helt ställd, men kunde ju inte direkt plötsligt sluta prata med denna intressanta kvinna som såg helt vanlig ut. Många av hennes stammisar var handikappade eller sjuka som hon även gick på teatern eller åt middag med, helt enkelt eftersom dessa individer mest egentligen ville ha någon att umgås med. Att inte lyckas hitta det på annat sätt kan tyckas vara tragiskt, men å andra sidan var det som sagt en sympatisk och varm kvinna som man hade trevligt med! Mina fördomar om prostituerade fick sig i alla fall en känga, även om jag självklart inser att många gör det för att finansiera drogmissbruk och liknande. Just denna kvinna hade i alla fall gjort ett mycket medvetet val, och levde på SINA villkor och var nöjd med det - rekommenderade det till och med som en guldkant på tillvaron om jag skulle vilja byta jobb...
Hej! Detta har jag aldrig sakt för någon! Varken över internet eller i ¨värkligheten¨.... Jag gillar tjejer i rullstol (Tro nu inte att jag är någon gammal skummis som sitter hemma och fantiserar. Jag är 23år, utåtriktad och pluggar på universitet med många vänner.) Läste lite på den andra tråden att detta var något man varnar för? Stämmer detta? Tycker alla att det är lika hämskt? Både rullstolbunda och icke rullstolsbunda? Skulle gärna vilja veta mer om vad ni tycker? och så klart lära känna er här. Hör gärna av er med frågor, antar att ni känner lika många Funktionshinderfetischister som jag känner funktionshindrade = med 0st . Hoppas ingen tar illa vid sig Tack för ni lyssnar
Nu är det alltså bevisat det jag och Moon hävdat i många år, dessa människor existrerar alltså, flickor, whatch out, be ware!
På ett sätt tycker jag också att det är helt upp till var och en att avgöra detta men ... samtidigt vänder jag mig mot tanken att det skall vara mittt rörelsehinder som är "grejen" och inte "jag". Sedan är det kanske också känslan att en person som är så inriktad på just att tända på en sak som amputerade personer, bandage, snedvridna leder ... att det inte känns friskt helt enkelt. Man kan läsa (http://www.amputee-online.com/amputee/bruno_art.html): On psychometric testing, the 50 acrotomophiles were found on average to have high scores on self-esteem and intuitive thinking, but low scores on social interest, emotional stability and personal relations. The low scores were referred to by Nattress as "problematic behavior tendencies." Such tendencies have become a concern of people with disabilities since devotees do demonstrate problematic behaviors, ranging from collecting names, addresses and phone numbers of disabled persons, to obsessive and intrusive phone calls, letters and e-mail to persons with disabilities, attending and sometimes organizing disability-related events, lurking in public places to watch, take covert pictures of, talk to and touch disabled persons, and even engaging in predatory stalking. (1,3,19) For example, over 85% of Nattress' sample agreed with the statement, "If I see a female amputee at a shopping mall I will follow her," and over 57% agreed that, "If I see a female amputee in a store I will try to talk to her".¨ ... och det känns inte vidare friskt. Men det är ju mitt utgångsläge och egna personliga tankar och moral och jag är helt på det klara med att andra ser annorlunda på detta. Men det gäller verkligen att man är helt införstådd med ens beundrares preferenser och jag är rädd för att man tjejer och kvinnor med olika funktionshinder lätt kan bli utnyttjade.
Här skriver en amputerad kvinna om hur hon ser på saken och hon har valt att gilla det: http://www.disthis.com/artman/publish/article_10.shtml Hon resonerar bl a som så (fritt citerat): vad säger det om synen på mig själv om jag anser en man som tänder på mig är ett freak? Redigerat 2008-02-14 16:21
På siten: http://lovebyrd.com/forums/viewtopic.php?t=120&postdays=0&postorder=asc&start=15&sid=bd47edf9e4b3936b69b282c1158dbda8 skriver en tjej denna kommentar: I met a devotee on another disabled dating website. He said he came across the website by accident because at that time his son was ill. That explanation didn't make sense to me, so I figured he was a devotee but didn't want to tell me. At that time I had never dated a devotee, at least not to my knowledge, so I was open-minded about devotees. After a few months he did admit to me that he was attracted to disabled women. We had a long-distance relationship for a little over two and a half years. As I got to know him better, I saw that he was more than attracted to disabled women - he was obsessed with disabled women. He initially projected himself as being very sensitive and understanding, but that was his way of manipulating me to believe he was very caring and non-prejudiced towards disabled women, rather than the truth - that he was a devotee and was just trying to get his needs met. When people have an obsession, as devotees seem to have, one person won't satisfy them. Even when he was with me, I later learned he was on-line looking for other disabled women. When I first heard of the devotee phenomenon I thought it was great - men who would be attracted to me even though I was in a wheelchair! But, when something sounds too good to be true, it usually is. I want someone to be attracted to me regardless of whether or not I'm disabled, not because I'm disabled. I know there are non-disabled men and women on this website who are looking for disabled people, so I urge everyone who reads this to be very, very careful. I was very vulnerable, and I let myself be manipulated, but I learned a lot from that experience. Maybe not all devotees are the same, but if I meet one again, I will be extremely careful." ... och henne kan jag lättare identifiera mig med.
INLÄGGET HAR RADERATS AV ADMINISTRATIONEN!
Nu känner jag att jag måste lägga mej i lite här För majoriteten är det personen bakom fh:t som är intressant. "Grejen" som du så fint uttryckte det är bara grädden på moset så att säga. Åtminstånde för mej... Vad gäller vad som är friskt eller inte, har jag en liten fundering. Stora bröst ger med tiden som bekant problem med rygg och nacke pga vikten. Är det då friskt att gilla stora bröst? Och vad gäller risken att bli utnyttjad räcker det med att vara lite korkad. Eller bara lite "blåögd"...
mmmm .... men jag skulle tycka att det var oerhört äckligt om jag visste att en person runkade samtidigt som han tittade på min 11 åring ....
Jag tror att många av oss som tidigare varit i fasta förhållanden och nu ska "ut på banan" igen definitivt funderar över risken. Själv har jag som nyskild singel funderat över vem som utnyttjar vem mest: den som vill ha någon i rullstol, eller jag som bara vill ha en man - vilken som helst egentligen Rent bortsett över hur förvånade de borde bli när man väl kommer hem eftersom jag faktiskt kan gå, fast bara en liten, liten bit. Det är mina lungor det är fel på...
ärligt ja skiter i va alla säger men fan va ja tycker tjejer i rullstol e snygga känner flera plus att ja e devotee
Verkligheten - vad är den? Du skriver utifrån dina åsikter och jag från mina. I mina ögon är devotees något som ligger strax efter pedofiler. Du tycker att de är fina killar och tjejer. Var och en får bilda sig en egen uppfattning. Kan du dra nytta av dessa individer är det ju bra och om du med öppna ögon möter dem. Det stärker i mina ögon Ns åsikter i inläggen ovan. Det jag vänder mig emot är när man inte inser och förstår att det är en devotee som man möter och när man blir utnyttjad. Jag tycker att inlägget som jag citerade i början av tråden, av en kvinna som träffat en devotee säger mycket om hur många känner inför denna företeelse. Det är för många en totalt främmande tanke - att någon vill vara tillsammans med dem pga deras handikapp och att de som personer är totalt ointressanta. En skrämmande upplevelse tycker jag.
Poängteras ska väl också att det finns galna människor i rullstol som aldrig skulle kunna vara tillsammans med/tända på en partner i rullstol. Så jag föreslår att alla gående, ska watchouta sig för oss alla funkisar, vi KAN vara predatorer, enbart ute efter dina fungerande knäskålar! Nej men seriöst (okej, jag var faktiskt lite halvt seriös ovan). Detta sjuka beteende som beskrivs i tråden, det extrema, skadande och obehagliga alltså, är väl absolut inget som jag ställer mig bakom eller vill försvara, absolut inte. Jag tycker det är bra att det uppmärksammas så att man kan akta sig, precis som alla andra weirdos och sociopater uppmärksammas så att vi kan akta oss för dessa sjuka beteenden. Men uppenbart är det ju egentligen att dessa extrema beteende inte har nånting att göra med vad man tänder på. Personen som gör en sån här grej kunde lika gärna tänt på lackskor och det hade gått lika mycket överstyr. Det kan hända överallt. (Jag hyser dock inte extrem fördom mot människor med lackskorsfetisch, trots denna notion) Jag blir bara så ledsen när alla dras över samma kam, jag skulle vilja påstå att det finns många människor som bara anser det attraktivt att ha någon form av funktionsnedsättning. Jag kan inte riktigt förstå varför, men så är det. Dom behöver inte vara utnyttjande eller sjuka i huvudet för det. Förstår inte varför allt alltid ska dramatiseras, dras till sin spets och alla blir dragna över samma kam. (kammen är ett återkommande tema i mitt inlägg ser det ut som ) Jag känner ganska många människor i rullstol som aldrig kan tänka sig att leva med en annan funktionshindrad, det betyder ju inte att dom är som dessa extrema devotees som beskrivs (ja kanske nån är. vad vet jag), det kanske bara tänder på snygga fotbollsben. Men ja. Nej jag vet inte vad jag försökte säga egentligen. Kanske att alla inte förtjänar att bli dragna över samma kam hela tiden. Trådskaparen frågade väl på ett ungefär om vi alla tyckte det var lika hemskt att tända på människor med handikapp. Nej jag tycker inte det. Jag tycker man är fri att tända på vad tusan man vill, så länge man är ärlig och öppen om det och inte skadar någon. Och jag tror att man kan tända på rullstolar, människorna i rullstolarna, bildäck, anknäbbar och hustak utan att man är sjuk i huvudet
Vad man tänder på kan man inte hjälpa. Det är vad man gör och varför som spelar roll. Detta bör man kanske fråga sig själv. Jag ser inte något problem i det du gör så länge alla parter är med på det. Däremot så har jag reagerat mot att man i detta forum ofta blir kritiserad när man för fram idéer av rädslan för "Funktionshinderfetischister" . Det tycker jag är tragiskt. Man ska alltid vara försiktig men vi kan inte börja leva efter den potentiella risken att någon tänder på det vi gör. Den risken tar man ju alltid. Som någon sa här: Det finns människor med alla möjliga konstiga läggningar.
tänker att VARFÖR kan ha stor betydelse !!!! orsaken till och anledningarna bakom att någon föredrar eller "dras" till rullstolshandikappade kanske har man en mamma eller ett syskon i rullstol någon närstående så man förknippar kärleksfullhet, insiktfullhet, ödmjukhet mm med rullstolen att närhet o samvaro isåfall känns tryggt o vant med en rullstol inblandad finns ju sådana fall oxå inte bara devoties eller personer som dras till rörelsehindrade med tyngdvikt på just "hindrad" = nedsatt kan vara väldigt viktigt o givande att ta reda på HUR det är OM det går vill säga ibland vet folk knappt själva hur det ligger till iofs men det finns så mycket olikhet i människor o allt som verkar hemskt o negativt behöver inte vara det även om det ibland kanske ligger nära till hands det är väldigt givande att ta del av HUR det förhåller sig i specifika fall SE människan - inte dess läggning eller handikapp eller vad det nu kan vara Se PERSONEN o ta ställning till HELHETEN istället för DELEN = det avvikande Redigerat 2008-08-01 13:37
Helt riktigt! Vi vill ju att de ska se hela oss, eller hur?!? Så här tre veckor efter mitt förra inlägg kan jag i alla fall konstatera att stolen inte hade den stora betydelse i det här samanhanget som jag först trodde, säkerligen bortsett då från det lilla fåtalet
hej igen Tack för alla inlägg, har varit riktigt kul och intressant att läsa era åsikter. Har tänkt lite extra på ett av de senare inläggen. Just varför jag gillar rullstolsburna. Tog långtid att komma på det. Men till sist gjorde jag det. Började för länge sedan, läste KP som liten. Brevväxlade där med en tjej. Riktigt trevlig, var alltid lika kul att få brev och skriva. Fick senare reda på att hon satt i rullstol. Så jag förknippar rullstol med någon trevlig ( nu vet ni ) Nu har jag en annn fråga till er Var och hur ska man få kontakt med rullstolsburna? Skulle vara rikigt kul att lära känna någon. Är det nåon som vill fråga något eller ta kontkat så skickar jag med en mail anonyym111@hotmail.com Ta inte detta som något raggningsförsök!!! Ha d bra!
Jag har dålig erfarenhet av en Funktionshinderfetischist. En kille tog kontakt med mig ,det tog ett tag innan jag förstod att han var fetischist kanske pga att han verkade vara en helt vanlig svensk kille. Jag insåg inte förrän han sa: "När får jag se dig i nackkragen då?"Han kom i en tid då allt var väldigt mörkt, illa behandlad av sjukvård , myndigheter och av folk i största allmänhet. Han utgav sig för att vara så förstående. Han tillhör toppskiktet av Sveriges elitidrottare o jag blev smickrad att en friidrottsstjärna visade intresse för ett skröppel som mig (i själva verket var han inte ett dugg intresserad av mig bara av mitt handikapp). Han var skojfrisk o jag tyckte han var så förstående för att vara en ung kille så jag blev dökär i honom. så här såg hans första mail till mig ut: Hej Linda hur är det med dig. Jag har följt dig på din hemsida lite nu och då. Dom 2 senaste åren. Du har ett sorligt och hemskt livsöde. Man blir rent av förbannad hur folk kan behandlas. Själv är jag väldigt långt i från din situation. Ett år då jag är mycket sjuk har jag en förkylning och huvudvärk 3 gånger. Kan inte vara lätt att vara så sjuk och inte få någon hjälp. Men som jag har förstått det är din mamma en bra kvinna som hjälper dig mycket. Hur är det med dig några framsteg med din hälsa?? Här i stholm är det klarröda och gula färger och mycket vackert. Livet kan vara bra fint i bland Hoppas oxå en sjuk tjej som du får uppleva lite av den vackra hösten. Tänker på dig. Han skrev oxå: Ingen orsak. En liten hälsning kan man kosta på folk. Det kostar inget att vara snäll det tjänar man bara på. kram Allting skedde på hans villkor. Han visade inte någon som helst hänsyn till mig.Hans ord var min lag . Hela nätterna frågade han ut mig om mitt handikapp o sjukdomar på MSN . När jag sa att jag inte orkar skriva pga att det spänner upp i musklerna o att jag dessutom tycker det är mycket lättare att prata i telefon vägrade han att vi skulle använda mikrofonerna. Jag sa att jag inte orkar chatta på nätterna , måste få sova eftersom jag är så sjuk men han bara fortsatte fråga ut mig, han var helt besatt. Sedan sa han "Nu får jag gå och duscha av mig." Jag försökte prata om annat för jag ville lära känna honom men han förde hela tiden in samtalet på mitt handikapp o sjukdomar. Han frågade varje gång samma saker:" Är du duktig flicka o ligger i sängen nu med alla skydden på dig?" Ju ondare och mer handikappad man var desto mer eggad verkade han bli.Han chattade med en massa andra sjuka tjejer och på alla sajter har han olika namn o e-mail adresser. När han fick höra att jag har två väninnor varav den ena med Whiplash o den andra med Fibromyalgi , började han höra sig för om deras hälsotillstånd oxå:"Så din Fibroväninna hon ligger mest i sängen hela dagarna? Du kan hälsa din Fibroväninna att hon får gärna skriva till mig!" På youtube letade upp han upp videos av handikappade kvinnor som låg i sängen o stönade o även funktionshindrade barn, Dessa videos skickade han till mig.Han tjatade efter foton o han gav sig inte, hade specifika krav:"Jag vill se dig i din nya rullstol o med nackkragen på. Du ska ha på dig knä- vrist- handleds- armbågs samt ryggskydd. Jag träffade honom i verkligheten. Han hälsade inte ens på min assistent. Han bara ryckte rullstolen ur händerna på henne och körde upp den i skrevet o började genast kladda o tafsa på mig. Jag sa att jag får ont i nacken av att böja upp den men han tog ingen notis utan jag fick sitta med huvudet i familje lyckan. Försökte skjuta i från rullstolen men då drog han helt sonika upp den i skrevet igen. Varför det var så intressant att träffa mig just då var nog för att jag var inlagd på Sahlgrenska bland alla sjukvårdsattiraljer. Nästa gång jag träffade honom hade jag åkt för att heja på honom i en tävling. Han ägnade mig inte en blick sa bara att han inte ville prata trots att han visste hur sjuk jag var o att jag åkt långväga men han pratade med andra.Efteråt fick jag inte ens ett tack men han grämde sig att han varit så trött att han inte sett om jag hade alla skydden på mig. Vi skulle bara chatta när han ville det o ibland svarade han inte på mina mail o gästboksinlägg på Facebook men han svarade o skickade till andra tjejer.Han har en amerikansk flickvän som jag antar att han varit ihop med hela tiden.Hon är helt frisk. Han blir bara kär i och vill ha relationer med friska kvinnor.När det gäller handikappade människor vill han bara höra prat om sjukdomar o titta på bandage för att tillfredställa sig. Han kunde lika gärna ringa till sjukvårdsupplysningen o ha telefonsex med dem. Ålder och kön spelade ingen roll för honom. Han har kontakt med både tjejer, killar, äldre kvinnor, äldre män och barn. Det är det svåraste handikappet och den största nackkragen som verkar egga honom. Det som gjorde mig så ledsen var att jag trodde han var en toppenkille och jag trodde ju från början att han visade intresse för mig, vilket han inte gjorde o jag ville så gärna prata om annat ,att bara prata om sjukdomar gjorde mig kräkfärdig! Han sa att han tycker det är så sött med nackkrage o kryckor o när jag opponerade mig fick jag till svar:"- vi är alla olika" Han sa oxå " - varför har du inte nackkragen på dig på Facebook o Myspace"? Han härjar nu på amerikanska handikappssajter o använder mig som ursäkt för att ragga nya tjejer:"Jag är här för att kunna hjälpa o stötta en av mina bästa vänner" skriver han på sidan trots att han har slutat höra av sig till mig. Han poängterar oxå att "Jag är förmodligen den friskaste mannen i världen" Jag o min ass. skapade ett konto där o låtsades vara en annan bara för o kolla hur han funkar.Han ville genast chatta o frågade samma frågor:"Är du 100% sängbunden?" Han erbjöd sig att prata på Skype redan på första chattkonversationen och även att han kunde skriva med stora bokstäver:" i fall det tar för mycket energi att läsa".Känns bittert att han inte visade hänsyn till mig men mot andra, det var som om det inte var så noga med mig för att jag bara var en lantlolla från Sverige. Min redan skamfilade självkänsla har blivit rejält knäckt, känner mig som en välanvänd disktrasa som nu har slängts i vasken. Jag skäms så för att jag var så naiv o blev lurad o för att jag utplånade mig så för honom. När man är så skör blir man mottaglig när någon kommer o säger att de är en snäll vän. Redigerat 2008-09-22 11:33 Redigerat 2008-09-22 12:47 Redigerat 2008-09-27 12:47 Redigerat 2008-10-01 11:21
Som man i rullstol kan jag intyga att det finns många kvinnor med empatiproblem ute i svängen som beter sig på samma sätt. Det är inte så mycket fetischism (draget, jag skall vårda osv finns där men inte så överdrivet) Skit är det med kärleken, men sex är kul! Och det är ju en bra öppning J
jag älskar tjejers fötter " normala" , inte som många funktionshindrade har, utan sådana som ej funktionshindrade kvinnor har
Jonka påstod ju inte att alla funktionshindrade har likadana fötter, utan sa ju bara att han gillade vanliga fötter och inte sådana som "många funktionshindrade har". Vad det är för slags fötter han menar vet jag dock ej.
Själv har jag några hundra stygn på vänsterbenet till följd av operationer som i sin tur beror av en medfödd skelettsjukdom. Jag har varit tillsammans med några tjejer, någon av de har har nämnt att de tycker mina ärr är sexiga, måste jag känna mig utnyttjad och se mig själv som ett offer för att vara "frisk"? När jag hade sparat ut skägg så blev det nästan jobbigt att gå på festival, de som inte frågade om de fick ta på mitt skägg undrade vad som hänt med mitt ben, dock har ingen hånglat upp mig med anledning av mitt ben, men väl på grund av mitt skägg... Ju fler som blir nyfikna på mig, oavsett anledning, ju större är väll oddsen att jag kan hitta någon som gillar mig som jag är? Om jag skulle råka på någon som uttryckligen är ute efter mina ärr så tror nog jag att risken är större att den personen skulle bli utnytjad än tvärt om, tänk vad skönt att kunna få rummet städat genom att visa upp sina fel och brister... Men givetvis skulle det bara funka om personkemin i övrigt stämmer, annars skulle det nog inte bli mer än en rolig historia att berätta för kompisarna. Sjyst sida fresten, jag har faktiskt saknat något i den här stilen Mvh Turbosnigel >>>_@/" Jag har en egen nick-smily, borde jag fundera på att skaffa ett liv i stället? :P
att tända på tjejer i rullstol! tjejer som tjejer, att få en tjej i rullstol kanske opraktiskt eller bara spännande! man ska nog inte brysig vad andra tycker. man ska brysig vad man själv tycker. hur som hällst så är alla tjejer helt vanliga tjejer. tills! tills man fastnar för någon då blir den tjejen speciell. det är bara att prova någon rullis.
Klokt sagt Tabu!! Redigerat 2011-02-13 22:13
Okej, nu måste jag tycka till lite. Bla så måste jag tyck att det kanske inte är speciellt friskt/sunt att gilla anorektiska tjejer. Då menar jag personer med sjukdomen, för det innebär att man tänder på ett sjukligt beteende som gör att personen i fråga mår väldigt dåligt och dessutom riskerar sitt liv pga denna sjukdom. Det är inte friskt i mina ögon. Att någon tänder på tjejer i rullstol tycker jag känns lite märkligt. Att en kille inte störs av det, eller tycker att det är okej är väl en sak, men att tända på just det, just ett funktionshinder tycker jag är märkligt och jag kan inte låta bli att undra varför. Vad är det som gör det? Att jämföra det med att gilla blont hår eller stora tuttar känns bara löjligt tycker jag. Det är väl rätt stor skillnad eller? Det är väl skillnad på att någon känner en attraktion till mig för att mitt utseende faller i smak och att någon tycker min stol är läcker. Och jämförelsen med att stora tuttar som leder till ryggont osv känns också märklig. Men kanske såhär. Om en kille tänder på stora tuttar enbart för att det leder till smärta och ryggbesvär så ja där kanske det inte är så friskt. Jag vill ju att personer man träffar gillar mig för mig och inte för att jag råkar sitta i rullstol. Ska tända på mig för att jag är jag. Om man nu har den ”läggningen” att man tänder på funktionshinder så anser jag i alla fall at man bör vara uppriktig om det. Jag skulle bli rätt knäckt om jag fick veta att någon börjat träffa mig bara för att de tände på mitt funktionshinder. Kanske kan variera lite beroende på orsaker också, vad vet jag. Mitt funktionshinder som min sjukdom ger är något som jag lider av. Något som tagit ifrån mig mitt liv, så nä jag skulle inte uppskatta om någon tände på det. Och Linda; Beklagar verkligen din upplevelse. Fy vilken typ.
Vill tillägga också att jag är rätt nu här på denna sidan och måste säga att jag redan reagerat på hur mycket folk men den inställningen som verkar finnas här. Folk som gärna vill lära känna funktionshindrade personer. Inte bara lära känna nya människor utan just med funktionshinder. Detta är något som jag inte gillar. Känns som att det på sätt och vis förstör för mig vad jag hade hoppats att detta forumet skulle kunna vara för mig, och det tycker jag är tråkigt. Tycker att dem kan skaffa sig ett forum för likasinnade istället. Då kan ju funktionshindrade som inte störs av det söka sig till de forumet och där ta de kontakterna då.
Alltså, jag tycker det är helt okej. Liksom, de kanske försöker stöta på dig. Men är väl bara ta det som en komplimang och gå (åka) vidare om du inte är intresserad. Så svårt är det.
Håller med dig Fairytale.
jag undrar De andra handikappade som olika rullstol . Men jag menar det finns ensam tråkig bor m,m lgh och jag tror ensam behöver glad partner som assistans kan chans kärleken blir lära hjälpmedel . Det möjlig ni får lära kärleken med partner . Därför ni ska försöka söka ny partner kan hjälpmedel lära kärleken mot de andra handikappade bor kommuen . Redigerat 2008-02-01 15:17
Även om man inte begriper precis allt begriper man andemeningen - och den var fin! Tyvärr hjälper kommunen inte till med det, det mesta som egentligen skulle räknas som skäligt liv ingår inte i budgeten. Jag som tex har min familj på annan ort, har inte fått en elrullstol anpassad efter att själv kunna ta tåget dit, utan bara till at ta promenader här i stan. Vill jag åka tåg måste jag ta den manuella och vara beroende av hjälp eftersom mina lungor gör att jag inte klarar att rulla själv...
© Copyright 1999-2025 Funktionshinder.se Läs Fh:s regler | Kontakta Administratörerna för Fh | Om cookies på Fh
