hej
Till sidans topp
Min kille har hjälpt mig mycket nu under vintern svåra tid. Jag är ibland orolig att han ska tröttna men han säger att han älskar mig vad som än händer. Han har tålamod
jag har en liten fråga eller rättare sakt en undran.. varför är vissa killar bara ihop med en för att dom tycker synd om en???
Bra fråga... Men hur vet man att det är därför de är ihop med en?
min kompis berättade för mig .. nig jag misstänkte det redan innan... det märks
Min erfarenhet är att en del killar (och tjejer) inte riktigt förstår allt det där "extra" som blir när man är tillsammans med en person som är muskelsjuk. Alltså, man tror att det bara handlar om att personen inte kan gå... Sen tror jag, att en del människor tror att vi är extra sköra och sårbara... Att det därför blir ännu svårare att göra slut. Men sådana saker handlar ju inte om att ha sjukdom eller ej. Jag har vänner utan sjukdom som är betydligt mer lättsårade och sköra än jag...
ja du har nog väldigt rätt i de du säger..
En kometar bara till Ninnie Vissa med muskelsjukdommar kan ju gå!
Ehm, jo det vet jag, men i just detta så utgick jag från mig själv...
Jag vet exakt vad du menar.Jag var ihop med en handikappad tjej när jag var frisk.Ho var otrogen mot mig.Men jag kunde inte göra slut med henne för jag tyckte synd om henne.Sedan gjorde jag slut till sist men det är en anna historia.
Vill bara tipsa om Erotikmässan som anordnas vid ett flertal tillfällen varje år över hela landet. En kul och annorlunda upplevelse. Mycket att kika på, leksaker, stripp, mm.mm. Åk själv eller med en partner.... alltid lika kul... För info, kika in på http://www.fairerotica.nu /T
När människor slutade bry sig om såna som Nietzsche (filosofen) och började leva... /T
Hehe Nietzsche den va bra! Jag har aldrig vart på erotik/porr-mässan, och sanolikheten att jag sätter min fot där är nog lika stor som att jag skulle få full syn- alltså obefintlig. Själv så tycker jag att sex är oerhört överreklamerat, det är sex ö v e r a l l t. Det har iaf inte för mig med nåt filosofiskt eller psykologiskt tänkande att göra, utan att jag helt enkelt inte är road av sexleksaker, potensmedel och porrfilmer. Jag ser nog det här med kärlek på ett djupare plan, och må hända att jag är filosofisk men... sex är inte så viktigt för mig, utan det är närheten. Att kramas, få massage å så.
Håller med, erotikmässan kan vara skoj.
Jag har ännu inte varit på någon av mässorna men vill gärna gå någon gång. Tycker att det är högst individuellt vad man anser vara erotik, porr, kärlek, sex. Tycker dock det är roligt med mässor som den här då jag själv har en ganska avslappnad inställning till sex och kan prata om det som vilket annat ämne som helst. Sen är det skillnad att prata om sin egen sexualitet och sex rent allmänt. Anser dock att vi är mera öppnare idag angående sex än vad man var tidigare. Det är bara bra att vi kan prata om sex som vilken annan grej som helst. Den uppfattningen jag fått är att dom här mässorna är roliga att gå på även om man inte tilltalas av allt. Själv kan jag tipsa om "våran" erotiska butik i Uppsala Lustgården där dom har underkläder, leksaker, böcker, oljor, present&skämtartiklar mm Har även butik på nätet http://www.lustgarden.se
Här var det en intressant del av forumet... och mus-kel-sjuk som man trots allt är så finns säkert en hel del att läsa här... /T
Jag har svårt att tänka mig att du, min vän skulle lyckas med att göra någon tjej galen.... i alla fall inte på det önskvärda sättet... /T
Nu syftade jag ju inte på mig själv, mitt inlägg var ju bara ett oskyldigt skämt... du tolkade det väl inte som något annat? /T
Guys... Munhuggas kan ni göra i varandras gästböcker, håll er till ämnet här i forumet så blir vi alla glada och nöjda. Kej?!
Jag börjar bli lite småkär i dina klockrena komentarer Adryan, hehe
Den 16:e mars 2006 ska jag föreläsa i Göteborg och min rubrik är "Självkänsla, kärlek och sex - för mig eller bara för andra?". Vad tycker ni är viktigt att ta upp på detta tema när det handlar om funktionshinder? De som kommer dit är både ungdomar med funktionshinder och olika slags personal. Jag har några idéer själv givetvis, men vill gärna höra vad ni tycker.
Aalt är väl viktigt! Men de ska inte vara rädda att de inte ska bli älskade för de de är p.g.a. deras handikapp! Den rätta finns alltid nånstans! Det har jag märkt
Det finns den räötta om man har tålamod att vänta eller mod att satsa
Du får tro vad du vill, men eftersom av alla människor på jorden inte är hetrosexuella, inte intresserade av förhållanden eller det faktum att vi inte har ett jämnt antal män och kvinnor - så är din tes varken realistisk eller möjlig.
Kärlek finns ju överallt för alla
Det är nog dags att avsluta även denna undertråd...
Att man måste även som funktionshindrar få "misslyckas" här i livet, även då i ungdomen när man letr/byter partner Tror att det är lätt att man överbeskyddar även inom detta område
Det var bra sagt Lotta
Ja, att man inte behöver skämas om man inte haft sex eller förhållanden som funktionshindrad, samt att ens existens berättigande inte vilar på i fall man har haft sex eller förhållanden.
Hej Ninnie! bara för andra? det blir det säkert om man själv inte tar ansvaret för sina egna känslor och sin njutning. De flesta av oss går omkring och letar efter sin livs partner. Jag tycker att vi först behöver bli oss själva med allt det innebär. Kärlek och sex kan man ha hur mycket man vill bara man är sig själv och litar på sina känslor. Sedan är det så att för oss med funktionshinder kräver ibland lite mer nrj eftersom det finns fortfarande fördomar i samhället. Min tips är att du ska ta upp att vi ska tillåta oss att vara oss själva som vi är och stå för det. Vänligen Otrebla
Eftersom jag fick barn på den tiden när Hedenhös sprang omkring på jorden (första för 29 år sedan) och då ingen ens kunde tänka tanken att funktionshindrade hade sex, eller förhållande, så trodde jag i min enfald att det måste väl ha förändrats under de år som förflutet sen dess (fick barn för 2 och 19 år sen med, för att kolla om något förändrats (S)) men så mycket bättre har det ju inte blivit, finns samma gamla fördomar än. Men värst av allt tycker jag det är när någon duktig specialist ska tycka till om funktionshindrades rätt till sex och samliv, då låter det oftast så kliniskt och sjukdomsaktigt så vem som helst kan bli mörkrädda och bli rädda för att inleda ett förhållande för all framtid. Lär ut att det viktigaste är att våga prova, att våga exprimentera, man kan kanske inte använda fingrar men en pensel i mun. Att inte vara rädda, att våga ta för sig av kärlek och att se till att sparka ut assistenten, man kan med hjälp av partner och ev. en kompis, det blir mindre komplicerat. Att man sen vågar vara sig själv och bjuda på sig själv, går något fel får man vara den första att skratta åt eländet, det är svårt för en frisk partner att veta hur man ska bete sig, det måste vara den som är funktionshindrad som tar initiativ till humor och tester. Och visst kan alla hitta en partner, jag har trots krokig sned kropp, rullatorer och rullstolar aldrig haft problem med att hitta män, de män som inte velat ha mig för att min kropp ser konstig ut har inte varit värda min kärlek. När jag var 40 och hade blivit rejält sämre och själv mådde dåligt psykiskt av det träffade jag min nuvarande sambo, 4 månader efter att jag skilt mig, han älskade det som fanns inuti mig och gör det troligtvis fortfarande för han är kvar. Med det här vill jag inte skryta utan ge hopp, det finns en massa trevliga människor att älska och bli älskad av, så ge aldrig upp. Lycka till Ninnie.
Eller antalet pojkvänner som JAG har. *höhöhö och här förstörs svenssonfamiljelyckan* Var jag dutti nu, Adryan?
Ninnie, jag tycker det är viktigt at ta upp när det gäller sex och funktionshinder att funktionshindrade har alla preferenser som icke funktionshindrade när det gäller sex. läst sexologi i olika steg på gbg univ. och det typiska när man talar om sex och funktionshinder samt självkänsla är att man utgår nästan alltid att det handlar om hetrosexualitet,med det typiska samlaget, eller alternativa ställningar mellan man kvinna, glömmer att funktionshindrade faktiskt också kan vara bisexuella, homosexuella eller även intresserade av avvikande sexualiteer, sma osv.... Detta tycker jag är något viktigt att ta upp.
*Harkel* Jo, detta ar jag mycket insatt i , och det ar en viktig poang att ta upp.
förstår av ditt *harkel* att det kanske var obekämt ämne. Jag är själv hetorsexuell, se till och med jag måste "bevisa det", men efter läst sexologi på univ. insåg jag ännu mer att man glömmer att det faktiskt finns funktionhindrade som har annan läggning än hetrosexualitet och detta ämne är redan något svårt att prata om.... tycker det är jätte viktigt. Vad gör man när man behöver ha hjälp med sitt sex och är homosexuell? Det är ju redan på sin spets idag om assistenter skall hjälpa en person till att hamna i rätt ställning för att kunna utföra hetrosexuellt sex. Onani?? också en viktig fråga anser jag. Vissa muskesjuka kan ju inte ens klara av det själva. Och jag tycker vi är fega när vi säger att sex är inget för mig... det är något man vant sig vid för man inte kunnat klara av det eller fått möjligheten. Sex driften är ju något vi föds med.
Hörri ni, när man vill träffa en partner men har svårt att vara ensam (assistans osv), hur gör man då?
Det har jag också undrat! Jag träffade min man under min tid som självgående utan PA. Självklart förstår jag att....... det går, men hur gör/gjorde ni när ni dejtade när ni hade PA med er?
Intressant fråga Ninnie!! Jag är singel och beroende av PA så jag är intresserad av tips på hur man raggar/dejtar i en sådan situation. Ninnie: Hur gick det till du träffade Stefan? Hade du PA "när det begav sig"?
Jag har testat alla möjliga och omöjliga varianter. Internet är dock det som har funkat för mig!
Nätet är nog en bra plats. Där kan man vara sig själv och det blir inte lika pinsamt som att träffas ute och ha en PA med sig. Tror också det är viktigt att berätta att man har ett rörelsehinder. Man skall nog vänta med att berätta det tills man har lärt känna varandra. Berättar man det det direkt så tror jag risken är stor att man skrämmer bort sin nyfunna vän.
Min erfarenhet om internetraggning säger annat, jag brukar ragga med repliken: "Sugen på att testa en invalid?" eller "För fin flicka för en invalid?". Dessa repliker kryddat med ett mördande självförtroende, värdig en invalid kejsare, är en dödlig kombination. Detta sätt har fört mig nära många vackra, djupa och älskvärda kvinnor - för som ni vet kvinnor vill ha sina män starka och en krigare kan komma i flera olika skepnader. Så mitt tips är att ni redan från början bör skjuta skarpt och utgå från principen: Once you go invalido, you'll never go abelbodie again!
Tack för tipsen, den ska jag testa Oh, när jag tänker efter, det har funkat en gång! Vi var iof inte ihop speciellt länge, men han blev impad när jag srev på en chat typ såhär: "Jag är vindögd och har lätt rörelsehinder om det duger". Det var några år sen nu, jag kanske skulle testa nu igen?
Nja internet är ett gott alternativ, när det "tänder till", träffa en partner på "nätet" är ett bra? Alternativ, vad jag menar när det snackas om dejt så kanske en djupare relation blivit jag menar att en sån sak det görs inte på en kort tid, ärlighet varar längst, sitta och ljuga men det håller inte. Det "chatt" måste hålla i hop och en telefonkontakt, underlättar nog? Svårt svårt!
Talar om hur det ligger till innan spm jag fast jag behöver ingen ass. Men hjälp ibland & min nuvarnade hjälper om det behövs
Har du inte någon assistent som förstår dig och din situation? Jag har en hon gör allt för att hjälpa mig till en rimlig gräns. Bibbi
jag har ingen
Av mina egna erfarenheter och att ha mött hanikappade tjejer/killar män/damer.. så har oftast handikappade tjejer lättare att få i hop det med killar/män.. och oftast har de då oxå hittat en icke handikappad kille/man. När det kommer till killarna/männen så visst fins det killar/män som har i hop det med tjejer.. men de är oftast har jag märkt.. sånna som har vart par innan mannen/killen fick sin sjukdom eller skada. Har mött massor med män/killar som inte har nån kvinna/tjej och som berättat om hur de oftast blivit dizzade när de är ute och om de har en vän relation med det motsatta könet och sedan talat om va de känner så har kvinnan/tjejen dragit sig undan. kan de va så att som natur lagarna "säger" att den starka vinner o den svage losar... ja kvinnor vill ha potenta starka män/killar och där förlorar vi hanikappade killar/män.. än om vi så söker kontakt med en hanikappad kvinna/tjej..? Har hört många tjejer sagt på handikapp läger.. -Jag skulle aldrig kunna va ihop med en annan handikappad kille, skulle bara kunna tänka mig en frisk kille! Nå.. va säger ni..?
Tyvärr tror jag att det ligger mycket i det omedvetna, invanda i den här frågan. Mannen ska i det moderna samhället vara stark, bredaxlad, lång, välbyggd, muskulös och beskydda det lilla våpet, som behöver tas om hand och daltas med. Jag tror att det där hänger med oavsett om man är funktionshindrad eller ej. Det verkar finnas en generell attraktion i det förhållandet man/kvinna. Att en kvinna drar sig undan sedan känslor blottats tror jag inte har något med funkionshinder att göra. Så tror jag det fungerar generellt. Om man _inte_ har tycke på samma villkor, så kan det blir krångligt och svårt att umgås så som tidigare.
Helt klart är det så som du säger att det är likadant mellan män o kvinnor där det inte finns funktionshinder oxå... men de verka vara mer vanligt hos icke funktions hindrade män att va med fuktionshindrade tjejer än tvärt om... Tjejer som då ska "tas_hand_om" av en stark man blir då inte så främmande för män att inta den rollen med en funktionshindrad tjej än om det blir tvärt om då denna synen på att män ska va den "omhändertagande". Det verka bli än mer avlägset för en tjej som möter en funktionshindrad kille/man dåhan inte längre är den "starke och beskydande" individen längre. Som sagt.. detta är bara nått jag märkt av att själv vart med om detta sedan min sjudom blivit mer påtaglig än va den va förr och att ha hört andra killars upplevelser...
Tror inte att det är så generellt. Vet många "födedelse" skadade som har sällskap. Tror att man får inte se sig som ett "offer" och att man inte vare sig är man eller kvinna . Människor ser dig som du ser dig själv. Men visst kan det ligga ngt i att kvinna har lite mer "rätt" att vara liten och "klen" Men vågar inte säga ngt generellt
Detta är bara nått jag lagt märke till av att lyssnat på andra killars berätelser som är handikappade och då märkte jag hur vanligt detta är... lika så att hört tjejers tycke och smak... Detta har fått mig att du bara undra...
Det du tar upp är oerhört intressant. Jag har funderat massor genom åren... Och ja, jag föredrar en "frisk" man - av praktiska skäl. Mycket av det jag kan göra nu vore omöjligt med en person med funktionshinder. Sen tror jag, att om kärleken slår till på allvar så får det praktiska stå tillbaka.
jag håller med ninnie, att föredra en "frisk" kille bottnar för min del bara i det praktiska, eftersom jag själv är ganska funktionshindrad och hela tiden beroende av hjälp. Om jag träffar någon som liksom jag är beroende av PA till 99% så kommer inte vi kunna vara ifred för PA överhuvudtaget, de blir liksom en "svans" efter oss. Om jag istället träffar en frisk kille kan den assistera med enklare saker redan första dejten, öppna hissdörren, hjälpa mig av med jackan på bion osv, och allt går mycket lättare...Är det egoistiskt att tänka så? Det är möjligt. Men i min strävan efter ett självständigt liv där PA inte är med jämt så är det oundvikligt. Å andra sidan är det svårare att hitta en frisk kille som förstår och accepterar mig fullt ut, det har betydligt fler funktionshindrade killar varit villiga att göra under åren, men det är en helt annan femma Kärleken kan man nog inte styra över ändå, men det är iallafall så jag generellt resonerar. Jag känner till en hel del friska tjejer, iaf när de uppnått vuxen ålder, som ser förbi många funktionshindrade killars handikapp, så nog finns det hopp
Jag tycker inte att det är egoistiskt. Jag skulle göra likadant, mycket för att slippa känna mig handikappad i alla lägen. Visst klarar jag mig utan assistans (än så länge), men av det jag märkt med mina ex som nu är mina vänner är att det känns ok att protestera och säga "det här klarar jag själv" jämfört med om det är någon som får betalt. Sen skulle det ju också kännas oerhörd skönt att veta att den jag älskar klarar av att "hantera" mig i alla situationer och att jag kan få ta ett steg tillbaka och slippa vara så oerhörd stark.
Det är ett intressant ämne. Människor bedömer ju varandra mycket på utseende och det "yttre". Själv är jag nöjd med min kropp och hur jag ser ut. Folk ser ju att jag sitter i rullstol. Stolen säger däremot inget om mig och min personlighet.
Nu fattar jag ingenting. Vem är Hannah och hennes "mongopojkvän"?
Hur tycker ni att skolpersonal ska beröra frågan om sex och kärlek? Ska de det? I vilket sammanhang? *nyfiken* Eller habiliteringspersonal i stort - samma fråga? (Frågan kommer från en kurator i skolan.)
Tja, är nog för gammal för att svara vad skolelever kan tänkas tycka. Men som vuxen tycker jag att det är en fråga som läkare/vårdpersonal bör våga ta upp med sina patienter och anhöriga. Det kan ju faktiskt vara ett problem för många, vilket senare kan leda till mycket trassel i förhållandet; till exempel otrohetsaffärer och annat skit, om man inte tar tag i saken.
Håller med, men hur och vem ska prata om det?
Om jag tänker på vår situation, så är nog Johans läkare mest lämplig att ställa en sådan fråga, eftersom vi inte annars har så mycket övrig kontakt med vården, förutom då Johans årliga besök hos "farbror doktorn". Jag, och Johan också för den delen är ju personer som gillar raka puckar, så bäst vore ju om läkaren rakt på sak frågar hur det står till med livet i sängkammaren! Nu är ju Johans läkare en raka puckars person, så den frågan kommer nog förr eller senare!
Funderade ett tag på detta inlägg och det enda som jag känner rent spontant är utifrån hur jag hade det under mina tonår och vem jag hade velat få den infon. av Jag träffade ca. 2 ggr om året en läkare på barnhabiliteringen som är urduktig och av henne fick jag svar på alla frågor jag kunde komma på att ställa om allt. En sådan person bör alla ha.
Sex är ju en privatsak. Det är en sak i sex & samlevanslektionen men i privatlivet har
Sex är ju inte alltid en jätte privat sak när man har ett större rörelsehinder och behöver hjälp med att klä av sig av sin ass. för att invänta själva sexakten med sin partner. Sex är ju så mycket mer än bara ett skjut och det kan ju bli väldigt offentligt innan skjutet. Har jag fel? SJälv tillräckligt rörlig än för att ta av mig, men hur är det för er som har pa jämt omkring er??
Skolkuratorer i skolan SKALL beröra frågan sex och samlevnad. Det är det vi bland annat är tillför. När det gäller hab. kuratorer tycker jag att det borde vara deras skyldighet, men de är väl för fega. När jag jobbade som hab. kurator jobbade jag med dessa frågor i grupp med ungdomar som gick på hab. Det är jätte viktigt. (Jobbar idag som skolkurator)
Nu har jag fått den underbaraste killen i världen
Vad kul!
JÄTTEKUL!! Grattis. Jag hoppas Ni får ett alltigenom mysigt och härligt liv tillsammans.
Tack! Det hoppas jag med! Han älskar mig för den jag är & ställer upp när det behövs
Det är det som är sann kärlek! Glad för er skull!
Tack! Jag behävde kanppt leta
Grattis! Så skönt när man hittar sin "ev livskamrat" SJälv är jag gift sen 10 år tillbaka, det är så skönt att vara så trygg med ngn. Ngn man kan skratta, gråta och skälla på *ler* /LOTTA
ja det är sant Vi hjälper varndra kan man säga! Vi har båda ett handoikapp
Jätteglad för din skull!
Tackar! Men jag har mina hjäenspöken
© Copyright 1999-2026 Funktionshinder.se Läs Fh:s regler | Kontakta Administratörerna för Fh | Om cookies på Fh
