Jag skall hålla en föreläsnings serie inom förskolans verksamhet gällande bemötande av personal gentemot föräldrar som har barn med funktionshinder. Du som är förälder till ett barn med funktionshinder, hur skulle du vilja att förskolan bemötte er. Vad är viktigast för er och ert barn utifrån ert barns funktionshinder?? Tar tacksamt emot kommentarer och tips. Tack på förhand. Anna
Människor drar ofta alldeles egna slutsatser då de möter barn som våra. Det som behövs är att verkligen informera om barnet och dess funktionshinder. Utgå inte från att förskolepersonal förstår. Jag har själv fått argumentera varför mitt då normalbegåvade barn skulle få ingå i den pedagogiska verksamheten på dagis. Föreståndaren såg oss bara som ett problem som hon inte visste hur hon skulle bemöta. Ett halvår efter att mitt barn börjat dagis hade de alltså fortfarande inte bekantat sig tillräckligt med henne för att förstå på vilken mental nivå hon låg...
Är ju inte "sån" förälder, men ville bara säga att JIPPIE vad bra att du (och just du) ska göra detta. Värdefullt!
Jag är förälder till barn med funktionshinder men är också förskollärare som har arbetat/arbetar mycket som resurspedagog, har många tankar om detta utifrån båda synhåll men mest som förälder eftersom det berör mig mest, där kan jag inte vara "professionell". Ska klura lite på formuleringen på tankarna, det går bra att maila annars. Arbetar och bor i Göteborg.
Jag kanske är sent ute, men svarar ändå. Tror precis som Simplicity att just att personalen förstår funktionshindret är viktigt och vet vad barnet behöver (och inte behöver) hjälp med. Att som barn ställa sig upp och kräva sina rättigheter är väldigt svårt i en miljö där man kanske mest vill passa in och vara som alla andra barnen. Så det tror jag är viktigt, men sen är det mycket som är svårt att säga vad som är bäst. Och kanske är det för att jag vet vad som varit bra och dåligt i min uppväxt men om allt hade kommit på silverfat så hade det nog inte varit bra det heller.
Kanske också är sent ute men nu har sonen gått på förskola 5 veckor, han har flera allergier mjölkprotein, havre och soja är konstaterat via pricktest och provokation men vi misstänker vete, råg, korn, ägg också och nu även fisk fast det får han äta än så länge. När vi kom dit första dagen så hade chefen inte sagt detta till personalen, vi informerade chefen om det. Så de blev rätt chockade och hela första veckan pratade och hintade de om att det ju finns allergiförskola. Nu har vi tur att köket gör all mat själv och kokerskan är kanonbra att ha att göra med och ser inte allergierna som något stort problem. Men det kändes de första veckorna som om sonen inte var önskvärd där. var mycket prat om "här kommer han som bara får äta potatis". Man var ville inte ha honom där för man var rädd att han skulle få anafylaktisk chock eller likande. Trots att jag förklarade att det värsta som hänt hittils är att han får mycket ont i magen, blir orolig, ledsen, får eksem och dålig mage. Ofta händer sånt några timmar senare så de troligen inte skulle se något, och så sa jag att om han blir jättedålig och andningen påverkas så får de ju ringa ambulans precis som om ett annat barn blir akut jättesjuk och då får vi agera utifrån detta. Nu har personalen landat i det hela och verkar känna sig trygga med det hela, de frågar vad han får äta om det är något nytt och fokuserar inte på att att han är sjuk utan att han är ett barn precis som alla andra. Nu är han den lille killen som inte kan gå, alla andra barn är 6månader och äldre och alla kan gå. Jag vill hellre att fokus ligger på den biten och inte att han är allergisk. Blir ju tillräckligt med sånt ändå för oss. Jag håller på att trycka på att han inte ska bli lämnad utanför, de försöker ändra sin policy om kalas, att det inte ska bjudas på glass utan frukt. Det är för alla barns bästa, men de allergiska/intoleranta barnen slipper känna sig utanför. Samma som nu när de fick kanelbulle på kanelbullens dag, då fick sonen ett äpple. Nu älskar han äpplen och var jättelycklig men säg när han är 4-5år då kanske han inte tycker det är så kul. Men då kan de ju säga till i förväg och få tips om alternativ eller att vi tar med något som fungerar. Ingen vill ju se sitt barn vara ledset och sitta och titta för att omgivningen inte orkar försöka inkludera barnet.
vill tacka alla för era inlägg. Håller på att finslipa min föreläsning och mycket intressant att läsa alla era kommentarer. Tack
Till sidans topp
Verkar tyvärr som om vi måste sätta sonen på förskola i hösten, jag hade hoppats på att jag skulle kunna vara hemma till nyår och träna och rehabilitera mig vid sidan av men det verkar inte så. Nu har jag lite ångest över förskolestarten, antar att alla har det men mina tankar är kring sonens allergi, än så länge vet vi att han inte kan äta mjölk, inget alls med mjölk i funkar. Vi har misstanke om något mer för han blir dålig till och från, så nu ligger vi på för att lista ut vad. På allt så får han röda kinder och eksem av något. Hemma kommer det ofta, ute aldrig, men på mamma och pappagruppen så får han det också. Vi vet inte vad det är. För att göra allt lite värre så verkar han ha svårt för röriga miljöer, jag pratade med en barnpsykolog vi träffar för föräldrastöd och hon tyckte det lät lite mer än vanlig oro i hans fall. Han sover dåligt, blir lätt trött när vi varit på mamma och pappagrupp så någon öppen förskola har inte fungerat. Nu ska vi se ifall vi kan slussas över till en "öppen förskola" fast en med en liten fast grupp. Både jag och pappan har adhd så detta med att ljud och röriga miljöer är jobbigt är något vi har erfarenhet av även om vi har jobbat med det så vi klarar av det bättre nu än tidigare. Är så rädd att sonen ska må dåligt av förskolan, när jag tagit upp det här med vänner så har alla sagt att man inte kan diagnostisera så små barn och det kan man inte men det betyder ju inte att de inte kan må dåligt. Ofta så är jag och sonen själva på dagarna, det är lungt här och vi hittar på aktiviteter och går ut men väldigt sällan i större grupper. Fler med liknande tankar, eller kanske har barn med någon diagnos som varit orolig över hur barnet klarar sig i förskolan.
Hej! Jag förstår att det känns oroligt inför din sons förskolestart. Jobbigt att inte veta vad mer, utöver mjölk, som han är allergisk mot. Jag antar att ni redan har kontakt med en specialistläkare kring det. Jag går med min son på barnläkarmottagningen baltazar i motala för att behandla hans astma och vad jag tror är glutenallergi (det är under utredning just nu.) De är väldigt bra att diskutera allergier med. Angående hans trötthet efter att ha varit i "röriga" miljöer så har jag tyvärr inget annat råd att ge än att diskutera frågan med BVC/vårdcentralen och se om de kan skicka er son vidare till utredning inom barn och ungdomshabiliteringen. De kanske inte kan sätta en diagnos men har förhoppningsvis tips att ge. Hoppas att det löser sig!
nästan 3år sedan jag skrev frågan men magkänslan verkar tyvärr stämma. Fick klarhet i att han inte tål en massa annat men allergierna har vi under kontroll nu och kokerskan på förskolan är fantastisk. Däremot så ser jag fler och fler tecken på autismspektrumstörning och ev. adhd/add. Blev byte av avdelning på förskolan till en 3-5år istället för 1-5år och första veckorna var kaos, sonen vägrade gå dit. Lång väg, flera försök att kontakta Bup och få barnpsykologen som jag haft som samtalskontakt 1år att fatta så har en sochandläggare fått lite fart på saker. Jag sökte kontaktfamilj åt sonen vilket vi beviljades men fick sen svaret att typ ingen vill ta ett barn som är så "sjukt" som sonen är. Så jag ska inte räkna med någon hjälp. Men handläggaren som gjorde utredningen tröttnade på allt bollande och har jagat på Bup och barnpsykologen så nu ska vi ha möte med förskolan och ett gäng till så får vi se. Var hos barnläkaren på bvc idag också för att prata sömn, sonen sover inte utan mediciner så nu skulle han skriva brev till Baltazarmottagningen, jag har också tagit kontakt och väntar på att någon ska ringa. Men min magkänsla att det är något mer än allergierna verkar stämma. Asjobbigt, och jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen med alla känslor och funderingar nu.
Nu har vi fått tid till ryggoperation till vår pojke som är 11 år och har SMA 2. Det blir i slutet av maj. Vi har ju hela tiden vetat att dagen skulle komma, men nu är det nära...och det känns nervöst! Tror säkert det kommer gå bra och jag hoppas och tror att mycket kommer bli lättare efteråt och att han kommer slippa ha ont i ryggen. Albin är i ganska bra skick med andning och så, och ryggen har inte hunnit bli så väldigt sne än, så han är i "perfekt skick" för en operation (säger dem). Skulle gärna vilja höra lite erfarenheter från andra som gått igenom en steloperation av ryggen. Är det några praktiska saker vi behöver tänka på att fixa? Vad ska vi förbereda oss på? Tacksam för många svar! / Helena
Hej Anna! Roligt att höra att operationen ändå blev positiv. Albin går ju ingenting, så de problemen kommer ju inte han att ha iaf. Smärtan efteråt är väl nästan det som oroar mig mest. Det är jobbigt att se sina barn ha ont. Men vi ska ladda med filmer och annat kul! Tack för ditt svar!
Jag gjorde min för snart 3 år sedan, när jag var 15. En bra sak är att förbereda hjälpmedelscentrum på att rullstolar etc. antagligen måste anpassas på nytt. För mig tog återhämtning nästan 3 veckor för lång tid pga att jag inte fick nytt ryggstöd till permobilen. Även jag fick höra att jag var rätt perfekt för Operationen och allt gick toppen, rent av exemplariskt.
Tack för svaret! Jag har pratat med Albins sjukgynast och vi har diskuterat hans stolar, så det känns som de är förberedda. Blev det några positiva förändringar för dig efter operationen? Blev du nöjd med resultatet? /Helena
Hmm, min andning blev långsiktigt avsevärt mycket bättre. Annars upplevde jag själv mer direkta nackdelar, jag kände att jag tappade rörligheten jag hade innan etc. Fast under en långsiktig period är jag nu rätt övertygad om att det var bäst. Hade förmodligen inte orkat så länge till i vilket fall. En kul grej var att komma tillbaka efter till skolan och alla reagerade på hur mycket längre jag var (blev nästan 10 cm längre)
Oj, 10 cm, va mycke! Albin har pratat mycket om just sin längd. Han inser ju att han inte kommer att växa mer i ryggen efter operationen....men kan själva operationen räta upp honom några cm är det ju positivt. Han är 152 cm nu, så han är ju inte extremt kort iaf...
Då är det typ som jag var, något längre kanske. Men var ju ganska mkt äldre när jag gjorde den.
Jag gjorde också en sådan operation när jag var 12 år, nu är jag snart 30. Hade inte kunnat vara utan den. Även om jag vet att jag ångrade mig precis hela tiden jag låg på sjukhuset för att det var jobbigt så tog det inte lång tid sen jag kommit tillbaka till "vanliga vardagslivet" tills jag fick ändra mig. Även om jag blev stelare och inte kunde böja ryggen så har blev jag lite starkare och orkade mer. Innan var jag ganska dålig, svårt att äta, svårt att andas och hade ont. Efter så gick det mycket bättre med allt och kunde klara mig bättre själv även om jag fortfarande fick ha kvar min andningshjälp på natten (som de trodde jag skulle kunna slippa). Det första jag gjorde när jag vaknade ur narkosen var att känna längs sidorna och känna att det kändes annorlunda. Ett bra annorlunda. Det var en härlig känsla. Eftersom jag gjorde operationen i Linköping så var det inte så roligt eftersom det inte var där jag bodde så när jag sedan kom till min hemstad och var på sjukhus där så blev jag snabbt bättre när man kunde åka hem på permission och få mer besök. Fast sista tiden på sjukhuset var mest för att jag inte åt ordentligt. Sammanlagt var jag borta i 7 veckor. Lycka till med operationen!
Tack för ditt svar! Vi inser ju också att det kommer vara en riktigt jobbig tid i början, men är ändå positiva till operationen och tror att det kommer att vara bra för honom. Förmodligen har lite hänt inom sjukvården på dessa åren, kanske finns ännu bättre smärtlindring och liknande... Skönt att höra att din operation har hjälpt dig iaf.
Hej Jag har MMC och sitter i rullstol. Jag gjorde min på MAS 94. Den blev okej, men inte så bra som väntat. Jag hade fruktansvärda smärtor innan och hade dubbelt efteråt, vilket jag inte viste att jag skulle få. Men de hade jag bara några månader. Någåt man ska tänka på när man lyfter en person som gjort denna operation, efter operationen är att man lyfter som man tar upp en liten nyfödd, mellan skulderbladen och precis nedanför svanken. Annars gör det fruktansvärt ont och skär som knivar i ryggen. De hände mig, och då kunde jag inte ta ett andetag under dom cekunderna, för att de gjorde så förjordat ont. Lika dant gör man när man vänder en i sängen. jag fick ett glidlakan, som jag har haft stor nytta av, och har det fortfarande för att själv kunna vända mig i sängen. Skriv gärna om du har några frågor och jag önskar er all lycka att allt ska gå bra!
Tack alla för era svar! Operationen gjordes i slutet av juni och det gick jättebra. Albin har blivit rak och fin och han är själv är nöjd med resultatet!
Upptäckte tråden lite sent för att ha svarat innan (är också opererad) men det är skönt att det gick bra!
Har en liten fråga till er som har barn med muskelsjukdom. Hur ofta har ni sjukgymnastik för ert barn via habiliteringen?? Vore ytterst tacksam för alla svar, skulle hjälpa oss oerhört. Med hopp om svar Tack på förhand Anna
Jag har själv muskelsjukdom men svarar ändå. När jag var yngre hade jag gymnastik via hab. en gång i veckan.
Jag, som räknas som barn en stund till ska ha typ varannan till var tredje vecka. Sen har jag sällan tid till det så jag skippar det lite för ofta.
Under terminerna, bad och ridning en gång per vecka. På själva habiliteringen i princip aldrig, utom för att mäta ledrörlighet. Vår dotter har SMA II, 8 år.
Någon som har ett litet barn med peg/knapp?? Söker andra som har barn med det för att få lite info/feed back hur det har förändrat livet för er?? har en dotter som ev. skall operera in en peg då matsituationen inte är den bästa.... //A.
Så nu äntligen har vi fått diagnos på sonen. Eller vi har veta länge att det med största sannolikhet är mjölkprotein han är allergisk emot, men bvc har betett sig som om det inte finns något sånt. De tvingade oss att testa efter att han varit utan mjölkprodukter i 5 veckor. 2dl tyckte de vi skulle ge men jag gav 1 matsked och han fick reaktion. Vi sa till bvc men då fick vi höra att vi måste vänta några veckor till och sen testa igen. Blev en annan sorts mat också och de sa att vi skulle ha socker i så det skulle smaka bättre. Men vi testade utan socker och han åt. Men idag var vi på föräldrastödet och de hade pratat med sin läkare som pratat med allergiläkaren och denne ansåg att det är en solklar allergi och fixade diagnos och mer mjölkfri ersättning. Nu äter han ersättning som vi får på livsmedelsanvisning så det är inte dyrt. 20kr/burk och utan detta kostar det ca 220kr/burk. Men nu måste vi läsa på och lära oss om hur det här fungerar för snart ska han börja med riktig mat. Bara sånt som att han behöver egna kastruller och liknande. Är det fler som har allergiska eller överkänsliga barn?
Min älskling idag 8 år var mjölkallergier dvs laktosintollerant sina första levnadsår men det har helt gått över så idag dricker/ äter hon vanliga möjlkprodukter . Vi misstänkte det ganska fort och läkarna var också på det på en gång så det ordnade upp sig ganska snart. Vi gav henne laktorfri kost upp till 3-års åldern då vi testade henne med pricktest med negativt resultat dvs hon var inte allergisk. Var noga nu i början så ni får ordning på hans mage och att han får i sig ordentligt så kan ni testa honom när han är lite äldre. Gunilla
Är det fler som har allergiska eller överkänsliga barn? jag svarade på den frågan - underbart med alla som har ett behov att föreläsa istället för att dela med sig av egna erfarenheter vilket jag trodde forummen var till för ......
Tack Anna_Elisabeth för information som jag inte förut hade koll på. Jag trodde - felaktigt - att dessa två tillstånd var samma sak. Eftersom den allergiska reaktionen är så kraftig jämförelse vid med intoleransen är det en viktig kunskap att ha!
Sambon är laktosintolerant men små barn är sällan det. Fast just nu vet jag inte riktigt, för vi fick en annan sorts mat åt Theo, denna innehåller laktos det gjorde inte den andra och helt plötsligt så kräks han massor, har mer gaser och är jättekinkig igen. Fast samtidigt så tror jag det är tänder på gång för han tuggar på mig hela tiden också. Så svårt när de inte kan berätta vad som är fel. Det blir nog värre när han blir äldre och stoppar allt i munnen och att se till så ingen ger honom något. Är lite läskigt att det kan bli så svåra reaktioner. Läste på om barnmat nu också och från 8månader så är det mjölk i mycket av de färdiga rätterna. Fast då kanske jag kan lära mig laga mat på köpet
Hur har ni som har allergiska barn förklarat att de inte får äta, eller förklarat för andra. I min släkt är det vanligt att man ger barnen grädde tex. från tårtan som de får slicka på. Sånt är no,no för oss. Bävar lite inför julen när vi ska hälsa på för sist fick han kaffe och pepparkaka när jag gick ifrån rummet. Fast mamma har jobbat på allergiförskola så hon borde fatta. Blir nog värre när vi är på mammagrupp och de börjar dela skedar med varandra.
Om man tidigt vänjer barnen att de inte kan äta allt andra äter utan att de har med sig mat, fika de tål, så är det så det är. Sen är det bra att större barn kan förklara för andra barn och vuxna att de faktiskt inte tål det. Att det inte hjälper att det är sockerfritt (eller light) eftersom det är protein eller mjölksocker eller soja eller vad det nu är barnen är allergisk eller intolerant mot. Unga Allergiker och Astma och Allergiföreningen har en del tips.
Min son är 13 år och har just börjat 7:an. Han har redan missat och underkänts på flera prov och läxor pga att han glömmer, har väldigt svårt att lära in "tråkiga" texter. Han har haft svårt hela skolvägen med koncentrationen mm. och nu börjar jag bli riktigt orolig för hur det ska gå. Finns det någon som har bra hjälpmedel eller tips till oss hemma eller som vi kan ta med till lärarna så vore jag enormt tacksam. /Väldigt bekymrad mamma.
Det var en överlämning från 6:an till 7:an (ny skola) med specialpedagog, den tidigare läraran osv för att vidarebefordra rätt information om att han har diagnosen (lätt) ADHD med autistiska drag och hur skolan och vi hittills har jobbat. Jag har redan haft flera möten med hans nya mentor och tät mejlkontakt även med övriga lärare eftersom det, som jag nämnde, inte har gått så bra hittills. Därav mitt sökande efter hjälp och att vi nu hamnat här.
Svårt att råda men ngt som kan hjälpa är att få läramedel för dyslexier dvs inlästa böcker. Många elever med koncentrtionssvårigheter är hjälpta av att lyssna och läsa samtidigt. Ljudet stänger ute andra intryck samt att de kan lyssna när de åker till och från skolan, när de slappar hemma osv.... Inlärningsprogram för datorer kan också vara en bra hjälp för att öka motivationen och variera inlärningen. Skolan är skyldig att erbjuda hjälpedel inte bara stöd även om det sistnämnd aär nog så viktigt.
Hej Jag undrar om ngn här har erfarenhet av Neurolog mottagningen på Astrid Lindgrens sjukhus i stockholm avseende muskelsjukdommar? Min dotter ska få komma dit och jag hade hellre sett fortsatt läkarkontakt på Huddinge men läkarna rekomenderar och vi testar
Jag själv går på Huddinge och dottern har varit där som liten så jag blev så brydd när de ville byta men det låter bra som du säger att det är där man samlat experterna. Hoppas på ngn med erfarenhet men också känsla för barns egna bekymmer.
Tomas Seijersen ska vara super. Ej haft honom men träffat flera ggr. Redigerat 2010-08-23 21:42
Känner oss som vinnare då vi just fått nämnda doktor. Vet ngn hur deras rehab fungerar?
Vi var på Astrid Lindgrens sjukhus (barnsjukhus) idag Kanonbra läkare då han pratade direkt med min dotter och hon svarade så klokt och bra. Hörseltest står näst och sedan tillbaka för att träffa "muskelteamet" med läkare, sjukgymnast, arbetsterapeut. Verkar vara bra ordning och jag är nöjd då mitt mål vara tt knyta en bra kontakt.
Vad roligt att ni är nöjda!
Har en ungdom som har diagnos autismliknande tillstånd som jag vill få att vakna o gå upp själv o göra morgonrutinerna på egen hand o önskar därför tips på väckarklocka som väcker den mest svårväckta samt tips på schema på vakna, duscha, klä på sig, äta frukost, borsta tänder, gå till skolan. Ska man göra ett schema där allt finns med o hur kan det se ut på ett bra sätt, el placera ut lappar, tex på väckarklockan en lapp med dusch, vid duschen en lapp med kläder osv?
Hej! Finns det någon med barn eller anhörig som fått diagnosen lindrig diplegi? Vi har en dotter på 13 månader som misstänks ha lindrig diplegi, enligt barnläkare, samt barnsjukgymnast. Hon har lite muskelspänningar i fötterna (upptäcktes vid 12-månarskontrollen) och går lite "stelt", annars inga symtom. Hennes utvecklang har varit "normal" och hon går utan stöd. Det vi främst funderar på är om hon kommer att fortsätta gå "stelt" eller om hon kommer att få större problem med att gå då hon blir äldre. Vi är tacksamma om någon vill dela med sig av sina erfarenheter.
Hej janet jag har en kille med en grav skada men nog om detta Det finns en maillista på http://www.kanalen.org sök på maillistor med sökord cp så hittar du den. Där är vi närmare 200 familjer som är med och det är barn med cpskador i alla former. Där byter vi tips ideer tankar och pratar om det mesta. Bara att skriva ett mail och presentera sig och ställa sina frågor och söka kontakt med andra i samma sits.
© Copyright 1999-2025 Funktionshinder.se Läs Fh:s regler | Kontakta Administratörerna för Fh | Om cookies på Fh
