Gjorde idag ADL-utredning. AT förhörde mig o det känns jättebra. Behövde ej visa grejor. Men hon sade det finns en annan utredning minns ej vad den heter. Utredningen går ut på att AT kommer hem till mig för att titta på mig när jag dammsuga o skura golvet. Låter märkligt....men hon sasde lika bra att göra det nu så kommunen har avårare att säga mot PA. HAR ni också dammasuga o skura inför en AT?
Sambon hade 2 st AT här som gjorde en AMPS-utredning. Han fick dammsuga och sen göra en smörgås och kaffe. Var en del i hans ADL-utredning. Där såg dem att han hade motoriska problem osv. Vi har inte använt den utredningen för att få hjälp från komunen men det låter ju smart av din AT att göra så. Ju mer saker man har på papper desto bättre brukar det vara.
Just det AMPS-utredning! Tack ska du ha. Aldrig hört om det innan. Att fixa kaffe är ju svårare o farligare än att dammsuga o skura....hhmmm
Till sidans topp
Blir nog PA, 128 h / månad. Vilket ger urkassa arbetstider om det ska ge mig goda levnadsvillkor... 4 ev 5 korta toabesök / dygn (ej natten) istället för det min kropp behöver. Lutar åt urostomi oxå. Det borde gå med 2 liters påsar!) Jag ska väl vara jätteglad. Men är besviken. Då hon räknat bort så mycket av det jag bara måste göra/ha hjälp med. Vilket gör att det bli ungefär som nu, och sen något längre pass med PA när jag ska göra något... Glad och besviken samtidigt... Lättare att överklaga än de andra besluten. Men lika svårt att hitta någon frivillig som vill jobba 10 minuters pass 5 ggr per dygn för jag behöver på toa. Så min diet fortsätter, lite in = lite ut! Det blir 5 timmar mer per månad än det jag har nu... Redigerat 2008-02-27 18:03
Hm...kanske inte så mycket att hänga i julgran... Men om du ser det positiva i det hela: du får assistans, du får chans att välja bolag samt vet exakt vem som ska komma när - inga "obehagliga överraskningar" (hoppas jag i alla fall, för din skull!). De som kommer som förhoppningsvis blir fasta hos dig lär sig hur du vill ha det väldigt snabbt, för det är du själv som säger till och påverkar, istället för att det ska gå via en chef på nåt hemtjänstföretag som inte "vill" förstå... En del assistansbolag brukar kunna bistå kunden i kontakten med F-kassan, bl a för att få flera timmar, så det kan man kanske ordna i efterhand i så fall...? Så gjorde min sambo i alla fall, och det funkar väldigt bra idag!
Skönt att du äntligen får pers ass men är du inte nöjd m timmar så bör du absolut överklaga hos länsrätten tycker jag
Men...de 145 timmarna...kan man inte klumpa ihop dem till långa pass, måste det liksom bli 3 olika pass...? Det låter ju knöligt att en person ska kommma och jobba bara lite för att sen gå hem...och sen komma tillbaka...?
145 h fr.o.m igår (22 timmar mer än idag) dvs aningen bättre. Ska ha möte med hemhjälpsföretaget på månad. De ska vara utförare mars månad. Sen blir det något mer erfaret företag.
Men.... alltså jag fattar inte att inte du får ass hela dygnet, det låter ju verkligen som att du behöver det med dina besvär å behov! Helt sjukt. När det finns en massa andra som klarar sig bättre än du som har assar hela dygnet. Snacka om att det är helt olika beroende på vem som utreder...
Eftersom tarmtöming inte godkändes som hjälp. Det är sjukvård. Och jag har i flera år försökt få sjukvården att ta det ansvaret, men inte lyckats. Läkare, sjuksköterskor envisas med att det är egenvård, inte ens sånt man behöver skriva intyg om... Så nu kommer FK på torsdag. Och jag ska på ett fint sätt förklara att då sjukvården inte har någon särskild enhet för tarmtömning, alltså ingen bajs-jour som kör runt och ser till att befolkning blir bajsade. Inte mig eller någon annan. Eller har jag missat det helt? Om inte h-n vet numret? H-n kanske vet någon bra "vad-den nu skulle kallas för"person? Det är alltås därför måste vara egenvård. Sånt en PA kan hjälpa med. Att hitta ett fint sätt att förklara att jag i flera år försökt få läkare mm att skriva intyg att det är egenvård och det inte gått för de ser det som för knäppt blir svårt.
Ursäkta min kanske plumpna rättframhet men menar du att handläggaren på FK anser att sysslan skita inte är att betrakta som ett grundläggande behov? Om uttrycket tillåts så skulle jag vilja påstå att jag har svårt att komma på en situation med ett mer pressande behov av assistans. Det vore faktiskt mycket intressant att höra handläggarens argumentation angående detta...
Idag så var det tänkt att jag skulle utredas av FK. Men hög feber, urinvägsinfektion, ingen sömn stoppade det Jag försökte nå henne via telefon. Men misslyckades. Så det var här jag sa att jag inte orkar nu.
Jag har ett väldigt viktigt läkarbesök idag. Om intyg för färdtjänst, hjälpbehov. Det ska vara inne på länsrätten senast nästa vecka ang en överklagan som är ett år (gäller bl.a. ledsagningen). Och så blir ledsagan sjuk... Har jag tur kan hemhjälp A som jobbar precis före ledsagan skulle jobbat följa med... Har jag otur blir det tvärstopp. Och det blir dags för ett halvårs väntan till. Intyget om hjälp har jag väntat i flera år på. Men läkaren jag träffade i april 07 skulle snabba på det. Men så blev det inte. Och dagens läkarbesök är livsviktigt. En kvart senare: Ja Hemhjälp A kom jobba. Himla tur att A inte har andra kunder. Redigerat 2008-02-21 09:02
Läkarbesöket kändes bra. Jag lämnade kopia på min PA ansökan. Och vi pratade lite om vad mitt liv ska vara. Läkaren ska tänka igenom och ringer mig fredag eftermiddag. Sen så ska han skriva ihop intygen i helgen... Jo han sa faktiskt det. Var helt slut när jag kom hem vid 11 tiden. Men kroppen vägrade ta det lugnt. Om en vecka ska intyg postas till länsrätten, ett intyg jag lovade redan i somras. Men inte fått loss innan... Och att vara ute i god tid när jag ska förnya färdtjänsten känns så bra. Och han ska kryssa i ledsaga/medresenär och behålla gamla förklaringen. Han missade kryssa så jag fick överklaga 2005. Och biståndsbedömaren ringde igår... Och vid diskuterade lite hur jag skulle göra med larmet om jag får PA! Och jag sa att då får kommunen ta det. Så idag SMS-ade jag hemtjänstföretaget och bad att få tillbaka nyckeln. Jag kanske får lite PA snart...
Ojdå! Det börjar röra på sig...kanske...om än väldig, väldigt lite, men ändå!*håller alla tummar och tår* Vettigare läkare denna gång?
Hoppas det går vägen nu .
Det är ofta i möten med okända människor och miljöer som en person med Aspergers syndrom upplever svårigheter. Här presenteras materialet "Stöd vid möten", som på ett enkelt och handfast sätt kan underlätta kontakten med olika myndighetspersoner och yrkesgrupper. http://www.autismforum.se/gn/opencms/web/AF/Vad_kan_man_gora/stod_vid_moten/ Bra dokument där var och en kan fylla i det som är viktigt.
Funkar även för andra diagnoser. Själv så tog jag delar av dessa och la till egna och gav till sjukhuset när jag var inlagd. Sköterskorna uppskattade det väldigt mycket för då fick dem en klar bild av vad som var viktigt att tänka på osv. Det fungerade också, dem tig till sig det på ett bra sätt.
OBSERVERA, ruggigt långt inlägg och ganska mycket gnäll. Bara en varning... Ibland kan man fråga sig den frågan. Jag är född och uppväxt med ett muskelhandikapp. Jag följdes av läkarteam, till jag var så där en 15 år och sen var det bara - Tack o hej, leverpastej och vi i familjen fick stå på egna ben. Vi gjorde det också väldigt bra, jag studerade, sökte jobb och flyttade till stan eget boende vid 20 års ålder. Allt flöt väldigt bra, med studier, arbetslöshet, arbetsmarknadspolitiska åtgärder osv till 1999, då jag råkade ut för en hästolycka. Under rehabiliteringen tillbaka efter hästolyckan hade jag åter läkarteam, med en fantastisk kurator som hjälpte mig med ALLT från kontakter med utbildning, försäkringskassa, färdtjänst, biståndshandläggare och vad det nu var. "Du ska bara tänka på att bli frisk" hette det. Då kändes DET rätt skönt. Men idag, ångrar jag att jag inte frågade mer om hur och vad man skulle göra... Förra sommaren dog nämligen kuratorn, som jag haft lite mejlkontakt med sedan dess, i cancer och i augusti krockade jag med min bil. Fick problem med synen och får inte köra bil. Utan jag har varit sjukskriven mer eller mindre sedan dess. Och sista sjukskrivningen gick ut sista januari. I början av december 2007 fixade jag intyg både från min rehabläkare och ögonläkare att jag behövde färdtjänst. Dum som jag var 2002, när jag fick börja köra bil igen, var nämligen att inte förnya färdtjänsten och det ÅNGRAR jag idag... För hade jag vetat vilket *piiip* strul det skulle bli. Min far, som är pensionär och kanske vill göra annat får skjutsa mig överallt nu, till min häst... ja, jag har häst. Men jag skulle inte kunna ha häst om jag inte haft så fantastiska stallkompisar och kontakter som jag har. Och han skjutsar mig hemifrån stan och ut till sig på landet, på politiska uppdrag, till och från affären. Det ska inte behöva vara så här, anser jag. 21 januari opererades jag för starr på höger öga och fick en lins mot närsyntheten på det ögat. Vilket gör att jag idag inte kan använda mina glasögon som korrigerar nästan lika dålig syn på vänster öga och brytningsfelet jag har på bägge ögonen. Så just nu ser jag halvbra utan glasögon i alla fall. När jag kom hem 23 januari ringde jag färdtjänsten och undrade om de inte fått min ansökan. Jo, det har vi och handläggaren har sökt dig 21 och 22 januari... Jaha, men då låg jag på sjukhus, ja det var ju beklagligt lät det då. 31 januari var jag i alla fall uppe hos färdtjänsthandläggaren som inte hade tid att göra hembesök. Och det tackar jag iofs för, det ser ut som ett bombnedslag hemma... "Brist på allmänna kommunikationer, ger inte rätt till färdtjänst... " var ungefär vad mötet gick ut på... Det var ett himla tjat ifall jag kunde ta mig över små hinder och gå på buss och vad det nu var. Får jag GOTT OM TID, så kan jag tyvärr klara sånt, ja. Men den tiden finns sällan, då chaufförer idag är stressade och brukar börja köra när man lagom kommit på bussen. Tre gånger i vinter har jag blivit liggande i gången och för att få sittplats måste man ha en skylt med "invalidos" runt halsen. I bästa fall kan man hänga över motorutrymmet långt fram i bussen och hoppas att någon ska sucka och resa sig. Men det är inte lösningen heller, då jag känner av nacken när stressade chaufförer kryssar mellan filer, gasar och bromsar. Man brukar fara som en vante på sätet. Jag har gått av bussen en gång i vinter och ringt min pappa. Jag anser inte att det är ett anständigt alternativ för mig att åka buss. Men nu ska jag bara avvakta och se vad beslutet blir. Handläggaren skrev så pennan glödde och det blev nog sex eller sju handskrivna sidor förutom de papper jag hade skrivit som tillägg till ansökan. Men VARFÖR ska det vara lättare att få rätt bara för att man har en kurator bakom ryggen. Är inte MITT ord lika hållbart som en tjänstemans? Det är ändå jag som har behov. Så där står jag nu och kan inte ta mig till mitt halvtidsjobb en mil utanför stan. Det går ingen buss dit och jag har ingen lust att min pappa som bor en mil från min arbetsplats, först ska åka en och en halv mil in till stan för o hämta mig, skjutsa mig till jobbet, åka hem till mamma, hämta mig på jobbet... osv osv... Jag är faktiskt 42 år och har halvt sjukbidrag. Det kostar bra nog för mig att betala pappas bensin och pappa och mamma är också pensionärer. Jag har också större delen av januari försökt få tag på försäkringskassan, för jag vet att det går att få i alla fall arbetsresor den vägen... I början av januari fick jag nämligen ett trevligt brev, från någon som skulle bli min handläggare på försäkringskassan. Jag började ringa på det direktnummer jag fick i växeln. Det var upptaget, tjänsteresor och vad det nu var. Jag lämnade flera långa telefonmeddelanden med namn, personnummer och ärende, men ingen hörde av sig. 28 januari, fick jag så svar... Nämen h*n har inte haft det här numret på ETT ÅR. H*n har det här numret. Jaha, då började jag ringa där... SEMESTER åter måndag 4/2 då jag redan jobbat sedan den första... 4 februari fick jag tag på henne i alla fall och hon sa att jag bytt handläggare... IGEN???? och då kan jag säga att fyrtiotvååriga jag tog till storlipen, och undrade vad i jag skulle göra då. Jag sa rätt ut "ska jag då behöva sjukskriva mig pga att jag inte tar mig till jobbet". Då blev det tyst i luren och... "Nej, så kan vi ju inte ha det och jag ska ringa min chef, din nya handläggare har semester ser jag... och se till att det löser sig och återkommer till dig så fort jag kan." Ett par timmar senare ringer "chefen?" - vet ej om... "men... du har ju ingen sjukskrivning?" Jo, det hade jag till i torsdags och jag har försökt få färdtjänst i fem veckor, låg på sjukhus när färdtjänsten ringde, har jagat min handläggare i fjorton dagar och DÅ var jag sjukskriven. "Ja, men nu är du inte det och vi kan inte ge dig resa om du inte är sjukskriven." Ska jag då behöva säga upp mig, sjukskriva mig, bli sjukpensionär eller vad fan ska jag göra för att få hjälp??? *tyst i luren* "Ja... våra regler är så här i alla fall, så du får ringa din läkare och be om ett sjukintyg." Igår 5 februari, ringde jag min ögonläkare på ögonkliniken och bad om förlängt sjukintyg, för att glädja försäkringskassan. Det var en sköterska som tog meddelandet, så jag hoppas att hon får tag på honom idag. Men man vet aldrig, han opererar också och är nog ganska upptagen. Så nu är det bara att vänta igen. Huvudvärk har jag. Jag for omkull på gårdsplan, vid bilen när pappa skulle köra ner mig till jobbet. Ja, jag jobbar. Men går det här åt helvete, så att jag inte får hjälp med bil, så kommer jag gå hemma i stället. För jag anser inte att pappa ska behöva gå upp två-tre timmar tidigare om dagen, skjutsa mig, åka hem, komma o hämta mig vid 12, hjälpa mig med hästen och sen skjutsa min mamma åt de håll HON behöver (träning, vattengympa, möten...) Det är dyrt med bensin ändå och mamma och pappa är pensionärer och jag är 42 ÅR och har rätt till ett självständigt liv. Eller har jag inte det??? För att detta inte ska ses som ett klotterinlägg, så vill jag trycka på frågan om det är fler, som haft detta problem. Att har man kurator, eller annan "pitbull" bakom ryggen, då är det INGA problem, men om man själv vill ta tag i saker och ting är det som att stånga huvudet mot en vägg. Ska det verkligen behöva vara så, ska man omyndigförklaras oavsett funktionshinder? Hur ska man kunna komma tillrätta med detta, för det tycker jag är HELFEL? Redigerat 2008-02-06 10:05
Skriv utförligt till länstyrelsen där du bor! Bifoga gamla beslut (om du inte har dem kvar, begär fram dem i kopia) Bifoga nya beslut. Beskiv din situation ordentligt, med tid, åldrar artbetssituationer och allt. Du har rätt till att i möjligaste mån behålla en handläggare eller byta själv, inte få den utbytt....Det borde din kommun känna till (dvs om handläggaren slutat aktuell tjänst får du och alla den handläggaren haft automatiskt en ny) Lycka till o överklaga Jorm
Jo tack, nu har jag som sagt fått ett intyg från min ögonläkare, där det står tydligt i stort sett med fetstil, att jag inte får köra bil och att jag inte kan använda allmänna kommunikationer, där såna finns. Jag ska trycka upp det i näsan på färdtjänsthandläggaren och densenaste damen, jag träffade på försäkringskassan och kräva brådskande behandling. Annars kan de räkna med högre instans. *Stampar ilsket i golvet*
Dansa o ha kul med dem, själv firar jag en mindre vinst över Staffanstorps kommun! Yieppie! Jorm
Härligt! Grattis! Jag mejlade precis ögonläkaren och tackade för det pedagogiska intyget, som nu är uppkopierat i lämpligt antal exemplar.
Hur kul, var det nu då när man fick tag på försäkringskassan. Den vänliga damen tackade för intyget och jag fick på stående fot resor till och från arbetet 18 februari till 29 februari. MEN STOPP HALLÅ!!! Tre månader kan ni ju hjälpa till. Ja, men din sjukskrivning går ju ut den 29'e... OK, så nu står jag där igen... Men jag ska till ögonläkaren den 20'e och ska då be att få förlängt sjukintyg till och med den 18'e april. Så att det blir slut på DET tjafset. Men så kommer vi till rätten till ett självständigt liv i övrigt. Jag lämnade in papper om färdtjänst i början av december och hade kontakt med färdtjänsten i slutet av januari om det och fick även träffa handläggare. I förrgår ringde handläggaren och sa att hon fått tillbaka min ansökan, med en fråga. Är jag inte behjälpt av en rollator, för att vila och så...? Men för i PIIIIIIIIIP, det är inte för min gamla ryggmärgsskada, som jag har haft färdtjänst till, som jag söker NY färdtjänst. Utan det är för att jag har problem med SYNEN och INTE FÅR KÖRA BIL. Och så lade jag på luren.... Igår ringde beslutsgruppen och meddelade att jag fått avslag. Så nu väntar jag bara på att få tillbaka bibban med ansökan, intyg och hela kittet, så jag kan överklaga. För överklaga ska jag. Det kan ni hoppa upp och sätta er på. Men för att kunna överklaga, vill jag gärna ha lite lagar, förordningar och sånt man kan läsa om på nätet. Tyvärr, så är Örebro fortfarande på stenålderstadiet med handikappolitiska mål, efter vad jag kan se på deras hemsida http://www.orebro.se . FINNS det möjligen någon, som kan hjälpa mig att hitta lite länkar till lagar och förordningar, som styr rättigheter även för oss vuxna och inte bara barn och ungdomar. För förordningar om barn och ungdomar det finns... men just för vuxna, eller mer allmänt... Jag är tacksam för alla uppslag, så jag kan skriva ihop en rejäl överklagan att lämna in till berörda instanser. För jag anser inte att jag ska behöva betala min pappa 2000 i månaden, för att han som pensionär ska behöva vara privatchaufför till mig, samtidigt som han ska vara privatchaufför till min mamma, som heller inte har färdtjänst... De är pensionärer bägge två, men de ska inte behöva ansvara för en 42-årig myndig dotter OCKSÅ utan de har rätt till en egen aktiv fritid, likväl som jag anser att jag ska ha det. Så kom igen. Vilken ände ska jag börja? Jag har haft kontakt med min gamla rehabläkare och han ska ordna remiss till vuxenhabiliteringen. Men det kan ju ta tid och tre veckor för överklagan är kort tid. Jag vill börja nånstans, så jag kan ta hjälp av det kontaktnät jag har i övrigt i fråga om juridik och liknande.
Hej. Här är en länk där du kan hitta rättigheter och lagar http://www.brukarstod.nu/viewpage.php?page=1 De hjälper personer i västerbotten, hoppas du kan vara hjälpt av informationen även om du inte bor i "upptagningsområdet".
Är du medlem i någon handikappförening? Ofta finns det ju jurister att tillgå på riksförbundens kontor... *tips* Om inte annat kan det ju vara värt lägga ca 250-300 kr på medlemavgift i t ex SRF för att få tillgång till deras juridiska kompetens. // A E
Tack Kängru, det finns säkert något användbart där.
Jo, vi har kommit fram till att det måste bli något sånt. Och det har ju varit RBU, på den gamla goda tiden. Men där är jag lite för gammal idag. Så NHR eller SRF skulle kunna vara något, eller om det kan vara bättre att gå med i DHR, så man får "allt på en gång". Vi får se. Idag har jag i alla fall kikat på lite lagar och förordningara och hittat både en del om Färdtjänst och om socialtjänstlagen på http://www.lagen.nu och genom sökning på färdtjänst, funktionshinder, fritid, vardag och vad jag nu klämde i med. "Snart får de huka sig, för nu har jag laddat om!"
Jag har letat, men du någon "rättighet till självständigt liv" finns inte. Däremot en skyldighet att i görligaste mån leva ett självständigt liv innan man söker hjälp från den kommun man tillhör (det är inte en lag, det är en förutfattad åsikt i den etiska grunden till sociallagens föregångare, om jag förstod det rätt) Överklagan av färdtjänstbeslut går till länsrätten Hadet Jorm
Hej ! Jag och min man är godkända av vår kommun som stöd/kontaktfamilj. Vi gjorde förfrågan om uppdrag i annan kommun än vår egen, då det var dåligt med uppdrag här. Personen i den kommunen upplyste mig om, att när man har ersättning från f-kassan så får du inte vara kontaktfamilj Jag undrar då varför inte vår egen kommun sagt något om detta. Vi blev godkända 2003 och ingen har sagt något. Kontaktade vår hanläggare på kommunen, men har ej fått svar. Kontaktade även min handläggare på f-kassan, som i sin tur skulle ta reda på detta, då han själv inte visste hur det ligger till. Får f-kassan nys om att vi har ett barn och tar hand om och uppdraget upphör, så kan de begära att jag ska gå upp i arbetstid, något som jag faktiskt inte klarar Detta även om det bara är en helg i månaden och kanske någon dag då och då. Vi vill iget hellre än att vara stödfamilj. Ska då detta få förstöra från att hjälpa andra ? Är det någon här som är funktionshindrad och är stödfamilj ? Hur har ni framfört detta till f-kassan i så fall ? Vad har de sagt ? Hälsningar Guldhund
Aldrig hört talas om...
Nej, inte jag heller. Att det kan gälla om man är familjehem har jag hört och det kan jag även förstå. Det innebär en helt annan ansträngning, än om du är kontaktfamilj en helg i månaden. Jag tycker att det är diskriminering. Ninnie...du som gjort utredning för adoption, detta är precis lika ju ! För j..ligt . Vi kan ju hoppas att min handläggare ser mellan fingrarna i detta fall, men hur troligt är det ? /guldhund
Vi är också kontaktfamilj, men ingen har sagt nåt om ekonomin. Känns ju sjukt om det ska räknas som arbete. Knappast nåt man gör för pengarna... Dessutom, skulle jag bli av med sjukers för att jag kan ta hand om mitt eget barn?? Det är ju större "arbetsinsats" än att vara kontaktfamilj.
Jag kan tänka att det finns info i nedan om vad man får göra under tiden utan att bli av med ersättningen. upp till 1/8 dels "arbete" (5 h /vecka) Brukar FK kunna acceptera. Men det beror på vad det är etc. http://www.forsakringskassan.se/filer/publikationer/pdf/vgl0701.pdf i den finns hänvisningar till: http://www.forsakringskassan.se/filer/publikationer/pdf/vgl0409.pdf Redigerat 2008-01-30 22:08
Hej ! Min handläggare på f-kassan mailade mig idag och skrev , att jag måste komma in med intyg från kommunen där de skriver hur omfattade ett ev. uppdrag kommer att bli och hur ofta vi ska ställa upp i månaden. Detta ska sedan skickas in till f-kassan för bedömning och vill det sig illa, så kommer de att opponera sig och mena på att jag ska gå upp i arbetstid. Tycker detta låter så onödigt och byråkratiskt så det liknar ingenting. Är övertygad om att det finns många kontaktfamiljer i sverie som inte jobbar heltid och som inte vet om detta
Hej ! Jo, vi har inte fått något uppdrag ännu, men det verkar lösa sig ändå om vi nu får ett uppdrag. Kommunen får antingen skicka in papper på hur mycket uppdraget innebär i tid och f-kassan skla bedöma då vad de tycker, men man kan också gå runt detta och skriva allt på min man, så det verkar ändå lösa sig Mvh guldhund
Tänk att det ska vara så knepigt... Det är ju inte så att det finns överflöd av kontakt- och stödfamiljer (inte i Sthlms län iaf). Inget man gör för pengarna, liksom... Kul att det verkar lösa sig för er!
Vi ska få hembesök i mitten av april för att vi har ansökt om att få bli kontaktfamilj. Jag har inte sagt nåt än om att jag använder rullstol, tycker egentligen inte det är relevant i detta läget. Jag och handläggaren hade ett långt och bra samtal på telefon och hon sa flera gånger att hon tyckte jag resonerade helt rätt kring det här med att vara stödfamilj och kontakten med barnets biologiska familj och så, så därför kände inte jag för att "sabba" det genom att säga att jag sitter i stol - tycker hon att jag verkar vettig nu så tycker jag nog att jag är lika vettig när vi ses vid hembesöket.
Håller på att försöka styra upp vårat liv nu. Jag har varit sjuk i ett år, arbetslös eftersom jag inte blir sjuksriven. Sambon har massa utredningar pågång om sina kramper osv. Innan jag blev sjuk så kunde jag sköta hemmet och alla kontakter med myndigheter, skola samtidigt som jag skötte min sambo. Nu orkar jag helt enkelt inte det. Eftersom jag blir sämre så är dagarna då vi helt enkelt skiter i allt och äter mat från frysen och mest vilar, fler och fler. Sambon börjar komma igång och berarbeta allt som hänt honom, han har haft det jättetrassligt i skolan osv. Han behöver aktiveras och få komma igång, men jag vet inte hur jag ska göra. Det ekonomiska ansvaret kan jag itne lämna över till honom, han klarar inte av det. Har testat och den månaden fick vi många påminnelser för han inte kom ihåg att betala vissa räkningar, få in rätt papper osv. Men så är det när man har Asperger. Jag går nu på sjukgymnastik, men har fått träningsförbud för att jag inte återhämtar mig tillräckligt efter passen. Känns som om jag aldrig får en chans att vila. Pga. min sjukdom har jag ett stort behov av att vila, sover ofta 10-12 timmar/dygn och måste vila på dagen med. Att då sköta alla kontakter med myndigheter, vården min sambo och även hemmet blir en heltidsstjänst. Sjukgymnasten tyckte att jag skulle försöka bli sjukskriven så jag kan få mer tid att vila och satsa på träningen för att se om det hjälper. Men en sjukskrivning ger ju inte mig mer tid att vila. Det enda det gör är att soc inte kan gnälla på att jag inte söker jobb, men det gör dem inte nu heller. Har vänt mig till komunen men dem har inte handlaggt ärendet än, och gissar att ev. hjälp därifrån kommer att dröja. Vad händer om jag en period inte orkar mer, kan kommunen sätta in någon hjälp akut. Om jag tex. blir inlaggd på sjukhuset eller liknande. Jag har ingen släkt i närheten som kan hjälpa till, den enda är sambons mor som även hon har massa att göra själv. Ev. matinköp kan hon hjälpa till med en kortare period men om jag inte orkar så är det ju massa med räkningar, städning, matlagning osv. vi behöver hjälp med. Är ingen på och styr sambon så kan han gå dagar utan att äta, eller göra något alls. Blev långt men hoppas någon har tips. Kommunen ger inga raka svar när jag har frågat dem om detta utan säger bara att vi ska kontakta deras handikappsamordnare, villket vi gjort men det är lång väntetid tydligen.
Kommunen ska kunna sätt in insatser ganska omgående, kan ta ett par dygn för de att organisera det, men annars ska det gå snabbt. Ni bör kunna ha rätt till Hemtjänst och kanske en del andra insatser också. Jag tycker det låter som att ni borde kunna få hemtjänst.
Träffade en handläggare idag. Hon var jättetrevlig och verkade förstå, hon sa att hon såg att vi hade stora problem i vår vardag med saker och det kändes som om vi fick bra kontakt. Som avslutning sa hon dock att det kan bli svårt med stöd från dem då dem ger endast om man har en diagnos. Sambon har diagnoser så hans stöd bör inte vara några problem, jag har däremot bara papper på min ADHD som i sig inte är något jag behöver stöd med. Får det redan från andra ställen. Men mitt rörelsehinder är det som gör att jag skulle behöva tex. ledsagning för att komma ut. Finns dagar när jag är sämre då jag inte orkar rulla stolen många meter. Självklart så fattar även jag att dem behöver diagnos för att kunna ge rätt hjälp, men det är bara så tröttsamt att höra samma sak om och om igen. "vi gör inget utan diagnos" Ingen hjälp från komunen, och ingen hjälp från arbetsterapeuterna osv... Ska man vara isolerad och leva i ett bombnedslag för att läkarna inte kommit på diagnos än? Om man räknar tiden från att jag hade remiss till neurolog till att neurofysutredningen påbörjas så är det 9 månader. 9 månader då jag inte kunnat påverka utredningarna utan måste vänta på min tur. Så sjukt att det inte låter som om det är sant. Så nu ska hon prata med sin chef så får vi se. Blir en nervös väntan... om dem ändå hade sagt att vi inte har tillräckligt med problem för att få hjälp. Men nu sa hon flera gånger om att vi har problem. Hon frågade hur vi gör med städning, matlagning, hygien osv... och ja det går som det går. Tänk om dem aldrig kommer fram till vad som egentligen är fel på mig... vill inte ens tänka den tanken.
Hej! Förstår att ni har det jobbigt. Men hur kommer det sig att du har behövt vänta 9 månader på en neurofysundersökning? Kan du inte ringa till patientkontoret i ditt län och åberopa vårdgarantin? Såg också i något inlägg att det kanske rörde sig om Borrelia och MS. Har man inte gjort något ryggmärgsprov ännu för att utesluta detta? Borrelia tex kan man ju inte vänta med att diagnosticera i 9 månader, då kan den ju bli kronisk.
Vi har tagit kontakt med patientombudet eller vad dem nu kallar sig, och neurofys räknas inte in i vårdgarantin då det är en undersökning och inte en behandling eller hur det nu var. Otrevlig var tanten också och hade noll förståelse för att det inte funkar att vänta och bollas runt. Borrelia nämde reumatologen i sommras och skrev det i remisen till neurologen, men neurologen hade egna tankar om livet och efter att han gnällt på mig att ingen kollat borrelia så gick han med på blodprover, någon LP tyckte han inte behövdes. Jag tjatade lite mer och nu 9månader efter att frågan väcktes så ska jag få göra en LP, men på infektion för neurologen vill inte befatta sig med något sånt. Han remitterade mig vidare men gjorde det klart att han inte ansåg det var rätt... han tycker att jag kan vänta på neurofys utan vidare hjälp med varesig sjukskrivning eller smärtstillande... Jag är bara glad om jag slipper ha kontakt med honom. Men om komunen säger nej och kräver papper så vet vi i alla fall villka papper dem behöver för det kan dem inte precisera nu.
Hej! Kände att jag måste skriva, för det här med att behöva vänta med en LP verkar inte klokt! Har själv haft en besvärlig borreliainfektion som verkligen förvärrade min muskelsjukdom och det gäller verkligen att få en diagnos snabbt! Med en LP kan man ju diagnosticera både MS och borrelia, så det är ju fullkomligt sjukt att du har tvingats vänta! Det värsta med just Borrelia i Sverige är att vi har en typ av blodprover som inte är särskilt tillförlitliga. I tex Tyskland använder man sig av ett prov som kallas för westernblott. Lite dyrare och mer omständligt, men betydligt mer tillförlitligt än det Eliza-test man ofta använder i Sverige. Nästan hela Europa använder Westernblott. Hoppas verkligen att du snart får hjälp, för det här är verkligen inte klokt! Kram Lise
Fk:s policy är att en vuxen flerfunktionshindrad som bor hemma får noll timmar med dubbelassistans men om de flyttar hemifrån får de jockpott med dubbel assistanstimmar. Sant. Är det någon här som kan domar ang normalt föräldraansvar för vuxna funktionshindrade. flerfunktionshindrade/multihandikappade, som bor hemma. Det gäller en 19 åring på tidig utvecklingsnivå som går gymnasiesärskola.
Tack det var tänkvärt ett svar! Finns det domar om hur stort föräldraansvaret är för vuxna funktionshindrade som bor hemma. Det kan väl inte röra sig om så många timmar om länsrätten går emot FK i de flesta fall. Jag skulle behöva vägledning och veta hur man resonerar. Vid 18 år blir alla myndiga.
Det blev skrivfel och det går inte att rätta till efteråt! "Tack det var tänkvärt ett svar!" ska det stå... sorry.
Trassel här, fortfarande fel.. Tack för ett tänkvärt svar! menar jag. Usch då, varför kan man inte rätta till sina skrivfel efteråt.
Varför är det så? Att anonyma inlägg inte kan ändras efteråt menar jag.
*skrattar* Helt underbar diskussionen .... Sedan vill jag tillägga att det vore oerhört cyniskt om föräldrar anses ha förlängt föräldraansvar om "barnet" ha ett funktionshinder - men det skulle inte förvåna mig tyvärr.
Mina föräldrar höll på att skilja sig när jag var 19 år, jag bodde hemma och studerade, dvs var icke-självförsörjande. Även om jag var myndig skulle min far bli underhållsskyldig tills dess att jag var 21 år så länge som jag studerade (eftergymnasial nivå, vet ej om det gäller högskolestudier) Vad jag vill ha sagt med detta att det där med föräldraansvar t o m 21 års ålder inte är helt osannolikt, tyvärr. // A E
Så enkelt är det kanske inte, för FK hänvisar till en kammarrättsdom fr Sthlm där en 33 årig kvinna har flyttat hem till sina föräldrar igen och beviljas ej dubbelassistans. Föräldrarna tog över ansvaret när kommunen hade misslyckats och inte fick till någon struktur i assistansen. Så FK ställer villkor för att bevilja tillräckligt med dubbelassistans timmar. Föräldraansvaret tycks gälla för evärdeliga tider, enligt vissa tjänstemän på FK.
Det handlar nog inte om föräldraskapet utan mer om tillämpningen av LSS och synsättet på anhörigassistans.
Nej Vejron om man läser startinlägget i den här tråden så kan man se att det förmodligen handlar om något annat än föräldraskap "vuxen flerfunktionshindrad som bor hemma får noll timmar med dubbelassistans men om de flyttar hemifrån får de jockpott med dubbel assistanstimmar" även om jag kan förstå att det är lätt att tolka det så eftersom anhörigrellationen i aktuellt fall är just förälder - barn.
FK vägrar att bevilja fullgott stöd till denna multihandikappade person. Istället anser de att personen kan placeras i en rastgård vid utevistelse och bur inomhus -inlåst i ett rum = förvaring och husarrest. Därför reagerar jag väldigt häftigt! Fk ska inte ha åsikter om hur assistansen utformas. De ska se till behovet av stöd och service tillgodoses med kvalitet. Att personen garanteras ett fullgott liv, så likt andra människor som möjligt. LSS lagen garanterar goda levnadsvillkor och full delaktighet i samhället oavsett var man bor. Håller kassan på att nedmontera lagen och hjälpa vissa in på institutionsvård. Ja i smyg.
Rubriken tillåter inte att jag skriver det jag tänkte, nämligen " Hetsjakt på sjuksrivna och arbetslösa". Jag vet att man som funktionshindrad mycket väl kan vara sjukskriven(och få sjukersättning i förlängningen), trots att man egentligen per definition inte är sjuk. Så det behövs inte kommenteras. Däremot vill jag delge er ett underbart debattinlägg i ämnet, skrivet av min nya idol, Marcus Birro! http://www.aftonbladet.se/debatt/article1612630.ab
Vad Marcus gör i sin debattartikel är att man utmålar en karikatyr för att reta och locka till debatt. Man får inte glömma att det också handlar om ett partipolitiskt inlägg utan några förpliktelser. Vad Marcus däremot inte gör är att berätta hur han vill att det skall fungera. Vi kräver integration och lika rättigheter men med rättigheter följer också skyldigheter. Jag vet att det finns funktionshindrade som behöver en spark för att inte slå sig till ro i de skyddsnät som vårt samhälle erbjuder. Jag vet att vi kan och klarar av lång mycket mer än vi själva och andra tror. Skyddsnät behövs men de kan om de är alltför täta och fångar upp alltför tidigt bli passiviserande och kväva de egna initiativen. För att uppnå integration måste det därför också löna sig att delta även i arbetslivet. Redigerat 2008-01-15 07:51
Skickade ansökan till handikapp-habliteringcenter för några veckor sen. Ang hjälp. Fick svar "Vi är inte den instanden inom Landstingen som kan hjälpa dig" Så nu undrar jag vilken instans är mer rätt då? Någon här som vet?
Men, hjälper inte BOSSE till med att leta upp rät kanaler och instanser? Du skulle kanske ha ett personligt ombud?
© Copyright 1999-2024 Funktionshinder.se Läs Fh:s regler | Kontakta Administratörerna för Fh | Om cookies på Fh
