Min husläkare frågade igår om jag var intresserad av att läggas in på rehab (på något av sjukhusen i länet) Dvs bo med okända. Okända ska assistera mig med det privata, personliga. Dessutom är jag nattmänniska. Vilket få sjukhus accepterar (När jag opererades så hade jag enkelrum.) Att tvinga upp mig 7 för att jag ska lära mig leva skulle säkert lära mig något. Men skulle jag klara det psykiskt? Jag ogillar att tvingas umgås med folk. Gillar att träffa folk när jag orkar, vill. Men det är ju inte så på ett sjukhus... Dessutom har alla rehab-människor jag hittills varit i kontakt med konstaterat att min kropp mår dåligt av träning. Lära sig vila och avlasta vore bra. Men när jag sen kommer hem och mitt vanliga stressiga liv är igång igen. För lite assistans (finns en risk att kommunen ser rehab som en möjlighet att minska timmarna, eftersom jag ska lära mig göra det jag behöver) Jag vet att jag måste lära mig avlasta, vila för att inte min kropp ska kraschlanda. Men när min vardag, mitt liv inte ger möjlighet till det så känns det så onödigt att lägga pengar och tid på det.
Hej! Nu vet jag iof inte vilket ställe som skulle vara aktuellt för din del och det här med okända människor är ju något som tyvärr ingår, men rehab behöver inte nödvändigtvis gå ut enbart på träning. Vikten av vila och avlastning är något jag själv fått lära mig på just rehab, för att inte säga vilket stöd jag har haft från kurator mm. Har också fått hjälp att specificera mitt hjälpbehov, genomgång av hjälpmedel osv.. Så det behöver inte vara något negativt.
Förstår dig Morticia, när min rehabläkare började prata om att de kanske skulle lägga in mig under några veckor för utredning och rehab så kände jag att allt blev jättejobbigt. Räckte med dagrehab med massa nytt folk. Har varit inlagd ett dygn och då gav jag personalen en förhållningslista, om att jag inte vill ha onödig kroppskontakt, tex. klappar på axeln osv. De respekterade faktiskt detta, men det var nog bara för den underbara sköterskan som skrev in mig som förstod detta och berättade för sina kollegor. Fick enkelrum som tur var och hon ordnade så sambon fick sova kvar, annars får man ju inte ha andra kvar när man är vuxen. Det är inte lätt att ha autism och liknande, omgivningen har väldigt svårt att förstå våra svårigheter med nytt folk. Vägrar hemtjänst själv för att jag inte klarar av andra personer som ska hjälpa mig, tog lång tid innan sambon kunde ha kroppskontakt utan att det gjorde ont i mig och kändes obehagligt. Synd att vården inte har mer förståelse och kan anpassa sig, men kunskapsnivån är låg.
Du går på dina känslor, de styr dig; du avstår för att du inte vågar. Det är huvudorsaken, och inte att du väljer att inte göra det. Vad tror du ska hända? Du menar att det kanske blir jobbigt, men än sen då? Av vad jag läst av diverse inlägg i forum och dagbok har du det rätt jobbigt ändå, så det borde ju som kvitta... Omväxling är en extra ansträngning för alla, men den förnöjer. Allt du behöver göra är att vilja, inget mer. Du ser ut att ta saker på alltför stort allvar.
Tänk om det vore så enkelt... Som sagt det är få dom verkligen kan förstå hur det kan vara att ha bl.a. Aspergers eller autism. Om man pressar sig kan det sluta med att man inte klarar sv det alls, är det jobbigt innan så är inte lösningen mer svåra situationer. Lösningen är trygghet och förståelse. Tex att få eget rum, gå ha egna lakan i sängen, ha med egna PA eller anhöriga som känner en innan och kan stötta och ser när det blir förmycket, som kan hjälpa till att skapa tydliget och lugn. Allt anpassat till just den individen, bården idag är verkligen inte anpassad för personer dom har extra behov och absolut inte när msn har fysiska och psykiska funktionshinder. Som sagt jag förstår att det inte fungerar som det ser ut idag men hoppas att du får förståelse och hittar det som funkar för dig.
Skulle du inte kunna få rehab pöå Rehab station sthlm då? Där vill de ju att man ska ha assistent med, alla har eget rum dedssutom.
Till sidans topp
jag har inte lass. utan lss av kommunen. om jag flyttar till en annan kommun så får jag söka på nytt. Men måste jag ha flyttat? går det att ansöka innan så ja vet om det går att flytta?
Enligt LSS §16 har du rätt att ansöka om insatser innan du flyttar. "Om en person som anges i 1 § tänker bosätta sig i en kommun, skall kommunen på ansökan meddela förhandsbesked om rätten till insatser från kommunen enligt 9 §. Vid prövningen av en ansökan om förhandsbesked skall bestämmelserna i denna lag gälla. Kommunen skall utan dröjsmål planera och förbereda insatser som förhandsbeskedet ger den enskilde rätt till om han bosätter sig i kommunen. Förhandsbeskedet gäller under sex månader räknat från den dag då insatserna blir tillgängliga för den enskilde."
Är det någon som råkar veta hur Stockholms stad beräknar KBH? Och vilka andra regler som gäller. Jag har fått ett nytt beslut och jag är nyfiken på hur de fått fram summan. Sist jag försökte nå dem på telefon tog det tre veckor, och jag fick inget vettigt svar...
KBH = Kommunalt Bostadstillägg för Handikappade Ingen aning, går det inte att maila?
Tja... om de kunde upplysa om adressen vore det bra. Den generella försökte jag med förra vändan, inget svar...
Jag tror att det är som med andra typer av bidrag, det finns en gräns för vad som är skäligt att betala själv, hyra i detta fall, enligt vissa uppdragna normer för levnadsstandard sen tas ju inkomster med i beräkningen också. Mer än så vet jag inte.
Hittade detta när jag sökte runt gäller göteborg men det borde vara relativt liknande förfarande här..... http://www4.goteborg.se/prod/g-info/ffs.nsf/375623d6d925132cc1256d9600237493/dcb309b713f6e88ec1256d96003d7e1f!OpenDocument
Hur kan jag gå tillväga...för att få ut ersättning från försäkringsbolaget? Jag har nyligen fått besked om mitt funktionshinder pga skadan jag fick som 7-åring. Känner mig helt maktlös, då försäkringsbolaget skyller på att ingen har anmält skada då...plus att det har gått för många år... Men om man inte får sin diagnos förrens nu...Hur skall man då kunna få sin rätt? Tack på förhand!!
Har jag gjort...men han säger att det inte går att göra ngt åt saken nu
Jag kommer snart få bil och vi har funderat på det här med garage. Vi bor i hyreslägenhet och garaget är i källaren. I vårat hus är det skyddsrum och en hög kant in till garaget, vet inte riktigt hur hög var länge sedan jag var där och tittade. Jag vet inte hur det ser ut inne i garaget för man måste ha passerkort för att ta sig dit och det har vi inte. Men jag ska be hyresvärden om att låna ett kort och titta. Det går att ta sig in via bilvägen också men då är det en lång och tuff backe, för att komma upp igen från garaget. Kan man söka bostadsanpassning för en sådan sak, det handlar i alla fall om kanske 2 ramper. Dörrarna är nog inte så mycket att göra åt, men oftast har jag ledsagare eller anhöriga med mig som kan öppna dörren. Men jag kommer ändå inte över tröskeln. Det är samma tröskel över till förrådet och där får jag krypa över, något som inte fungerar för garaget dit jag behöver ta mig oftare.
Kan du inte ha en lätt, portabel ramp? Typ Guldmann?
Jo, men i mitt landsting så får man bara låna ramper i 3 månader om man väntar på bostadsanpassning. Man får inte ut det som hjälpmedel längre tid. Så då måste jag söka fonder och hoppas att få svar snabbt. Får göra det ändå eftersom det behövs ramp för besök till släktingar men bilen kommer troligen komma inom 2 veckor, blev ett snabbt beslut.
Mm, fast bostandsanp lär du heller inte få inom två v. Lycka till!
nej självklart inte, men om man kan få det så är det värt att bråka med AT om att få låna portabel ramp undertiden. Det var så jag tänkte
Lånade passerkort idag och tittade, blev glatt överraskad verkar som om den delen sv garaget är anpassad, ingen hög tröskel och bara en stängd dörr som inte är väldigt tung, sen är det asfalterad ramp ner i garaget som är lagom brant, så det enda som behövs är dörröppnare i hissen och ev till garaget. Inte någon annan uppgång har en sådan lagom brant ramp alla andra uppgångar till de andra husen gar en kort och brant ramp. Ibland blir man glatt överraskad. Så vi bokade plats direkt, visserligen en långt bort men ska sätta upp lappar om någon vill byta. Nu ska jag ringa komunen fick ett nummer till de som ordar med anpassning. Så får vi se om de kan fixa med öppnare.
Komunen svarade att det jag kan få bostadsanpassning för garage, de ordnar dörröppnare och kan tom. göra rampen lite mindre brant om det behövs, så nu får jag försöka få tag på arbetsterapeuten.
Vi har ett stort bekymmer. Det är så här. Vi köpte en bil 2003. Mina föräldrar bodde då ihop, bilen skrevs på min mamma. Mamma sökte grundbidraget för att köpa bilen, och sedan även anpassningsbidraget för att anpassa bilen. Mina föräldrar skilde sig 2006 och bilen skrevs över på pappa. Något år senare fick pappa ensam vårdnad om mig. Nu gick golvlåset sönder, pappa sökte anpassningsbidrag för reparation. Fick avslag. Det måste vara den som sökt grundbidraget som söker anpassningsbidraget för reparation. - Kan ni inte skriva över bilen på mamman? undrade FK. Jo, praktiskt skulle man ju kunna det, men hon har ju inte vårdnaden om mig längre. Nej, då gick inte det heller. Pappa kan inte söka, mamma kan inte söka. - Man ska alltså vara så förutseende när man köper en bil att man ska tänka vart ens barn ska bo och hos vem om man eventuellt skiljer sig? undrade pappa. - Ja. Jag tycker detta är sjukt. Vi får nu betala för allt själva. Pappa överklagar till länsrätten nu.
Det var det dummaste..... Så flexibla måste väl kassan ändå vara att de skall kunna hantera er situation. Dina föräldrar är ju inte de första och sista som kommer att skilja sig. Går det inte att skriva bilen på dig och uppge att du var för ung när de sökte grundbidraget men att du nu tagit över allt som gäller din bil.
Jag blir 18 i januari. Men jag tror inte det heller gick, de har uttömt alla möjligheter. Det är helt sjukt. Men vi ska vinna detta, gå vidare med detta!
Men är de helt kokko!! Det är väl ditt funktionshinder som från början gett din mamma bidrag till bilen, inte hennes funktionshinder, eller?? Vad skulle hänt om din mamma och pappa fortsatt vara gifta men hon dött? Skulle då bilen tillbaks till FK, eller ärvas av dig/din pappa men ni hade inte kunnat få lagat dem. Vad händer med bilen när du är 18 år, då måste du väl få äga din bil med dina anpassningar eller hur menar de. Om någon som är 17 år har en förälder som söker bilstöd ska då den bilen stå på föräldern tills ungdomen fyllt 27 år och kan söka bidrag igen, eller är det så att om en förälder får hjälp till bil när barnet är 17 år så kan den helt plötsligt vuxna människan söka eget bidrag till ny bil när den fyllt 18 och familjen har lyckats få två bilar med anpassningar. Jag komme kanske att förstå hur fks regler funkar någon gång, men knappast i detta livet. Lycka till Emma!!
Ja, det är helt sjukt! Man förstår liksom inte hur de tänker. Även om bilen sätts över på mig (för bidraget är ju sökt pga mitt funktionshinder) så är det inte jag som sökt grundbidraget så jag antar att jag inte heller får söka något då. Moment 22 liksom.
Kan man vara två som ansöker? Det hjälper ju inte dig och din familj Emma men för andra familjer kan det ju vara en bra ide. Klart att man inte tror att man ska skiljas eller t.o.m. dö men bidraget ska ju vara i 9 år så det är ju bättre att förutse det värsta och sen klara ut situationen om något händer.
Nu har vi fått ett problem, det är så att sambon har tandläkarfobi, han påbörjade en behandling för det i höstas, det gick ok med ett återbud eftersom han fick ett epilepsianfall. Sen gick den psykologen på pappaledighet och en ny skulle ta över men det hände inget, jag jagade tillslut rätt på en person som kunde hjälpa oss vidare, nu fick jag kontakt och förklarade dels att sambon vill ha ett första möte med den nya eftersom han har svårt med nytt folk pga. sin aspergers, och sen skrev jag att han vill ha tider på eftermiddagen så är chansen större att han kan komma iväg även om han haft anfall på natten. Då kommer svaret att hon har bokat in 2 tider direkt till tandläkaren och bägge kl 9:00, och sen står det "Jag vill också påminna om de rutiner som jag måste förhålla mig till vad det gäller uteblivanden och sena återbud, där jag alltså inte kan boka upp nya tider efter upprepade sena återbud/uteblivanden. Jag behöver få avbokningen till mig senast 24 timmar före avtalad tid" Hur kan man få skriva så, vi har varit tydliga med att han har epilespi från början, att bla. stress är en utlösande faktor och tandläkarfobin ger honom otroligt mycket stress. Nu när de själva strulat och överlämnandet inte gick som det skulle, vi blev lovade att det skulle bli ett glapp på en månad men har väntat sen i mars, då får de skylla sig själv. Jag skrev att vi ville ha eftermiddagstider för då är chansen störst att han kan komma iväg ändå. För då hinner han vila extra om han haft anfall på natten, för det är då han oftast har dem. Och får han ett på morgonen hinner han vila lite också. Finns ju inte en chans i världen att vi vet om 24 timmar innan att han haft anfall. Så nu ger det här honom ännu mer stress, såhär får de väl inte bete sig, vem det är som gett henne dessa förhållningsregler vet jag inte, men han gör verkligen allt för att komma iväg. De gånger jag tvingats avboka har varit när han försökt gå på morgonen men fått anfall och inte vaknat upp igen. Ibland tar det 5-8 timmar innan han vaknar efter ett anfall för han somnar direkt. Vad ska jag göra då, släpa honom i armen till tandis? Någon som varit med om liknande?
Finns det några "regler" (oskrivna eller ej) om hur man som rullstolsburen får bo? Hur många trappor upp i ett flervåningshus t ex?
Har jag svårt att tänka mig. Tror väll iofs inte att man kan begära att ett flerfamiljshus utan hiss, ett ex, ska installera sådan för att man som rullstolsburen vill bo högst upp men annars så..... Är det nåt bestämt du tänker på?
Såhär står det i lagen om bostadsanpassningsbidrag: 8 § Vid nybyggnad lämnas bostadsanpassningsbidrag endast om det finns särskilda skäl för att välja en utformning av bostaden som kräver anpassning. Lag (2000:527). 9 § Vid köp eller byte av bostad lämnas bostadsanpassningsbidrag till kostnadskrävande åtgärder endast om det finns särskilda skäl för att välja en bostad som kräver anpassning.
När jag bodde i lgh bodde jag på 6:e våningen och jag sitter i rullstol. Det var ingen som sa något om det till mig. Vet många som bor högre än 1:a och 2:a våning.
Har bott på 8 våningen, var förvisso många år sedan men jag har inte hört om några sådana regler. Har även bott i en anpassad lägenhet på 5 våningen så det är nog inga problem. Dock vansinnigt opraktiskt om hissen går sönder.
Jag tillbringar skoldagarna nu för tiden på 5:e våning så då borde man lika gärna kunna bo så högt upp.
Nu måste jag söka handikappersättning, soc tvingar mig och jag får ingen hjälp från dem i ansökandet. Har läst igenom trådarna här och det som står på DHR och har fått en hyffsad bild av vad som kan vara med. Räknade lite på hjälpbehov och kom upp i ca 4timmar/dag. Jag har ingen assistans eller liknande utan bara hemtjänst 1 timmes städ varannan vecka, så sambon tar mycket av det jag behöver hjälp med. Men hur räknar man minutrar, är det den aktiva hjälpen eller även om han står i standby utanför toa och väntar på att jag ska bli klar. Eller i duschen där jag oftast kan skölja mig själv men behöver hjälp med överförflyttningar och hår. Sen det här med läkarintyg, för vad jag har fattat så ska jag inte visa kvitto på min merkostnad utan det är sånt man skriver bara, ska läkaren intyga det också. Tex. merkostnad pga. slitage på kläder eller räcker det med att jag skriver upp det. Det hjälpbehov jag har ska läkaren intyga det eller vad ska det stå i läkarintyget? Jag har bara en läkare på vårdcentralen och han verkar inte ha koll på sånt alls.
Någon som vet hur Stockholms kommun fungerar när det gäller flytt inom denna (men flytt till en annan stadsdel)?? Jag tänkte främst på en sådan dyr sak som t ex köksanpassning med höj- och sänkbart kök etc... Om man väl har fått det i en stadsdel, kan det då bli svårt att få det i nästa stadsdel inom samma kommun, kan man bli nekad den anpassningen (och andra med för den delen)? Finns det någon stockholmare här som är kunnig på området?
Allt hänger på om man kan motivera flytten... OCH valet av just den bostad man flyttar till.
Ok, så det hänger alltså ganska mycket på en själv...det gäller att vara verbal och säga "rätt" saker...?
Har ingen aning om bostadsanpassning (tror den ligger centralt dock), men andra saker drogs in när jag flyttade...
Definera "samma kommun", inom Stockholm. Varför jag skriver detta är inte för att vara petig (jo, lite, jag erkänner), utan för att Stockholms län innefattar 3 olika städer. Stockholmsstad med förorter, hit hör bl.a. Enskede, Vantör, Bromma, Nacka, Saltsjöboo, Hässelby etc. brukar även stå t.ex. "brommastadsdelsförvaltning" officiellt, men tillhör Stockholm. Solna och Sundbyberg är egna städer. Räknas som närförort och ligger mindre än 10 min bort med bil/t-bana/pendel. De tillhör båda stockholmslän, men ligger officielllt inte Stockholm utan är enbart förorter i folkmun. Varför egentligen Solna centrum i praktiken skulle kunna kallas "City" och Råsunda således är en förort till Solna, även om det enbart tar 10 min med t-bana från T-centralen till station Näckrosen... Så för att förtydliga din fråga bör du uppge om du tänker byta stad eller enbart stadsdel.
© Copyright 1999-2025 Funktionshinder.se Läs Fh:s regler | Kontakta Administratörerna för Fh | Om cookies på Fh
