Ringde neurologen igår för att kolla om de blir någon magnetröntegn eller ej. Men de stog inget i journalen och sköterskan visste inget så jag skulle höra av mig om två veckor igen för då hade läkaren kommit tillbaka från sin semester. Så mitt liv får vara på pause ett tag till. Blir så trött. Man får ju ingen hjälp så länge man inte har någon diagnos. Men de verkar som man inte ska rätt till att leva ett vanligt liv bara för att man inte kan gå.
Till sidans topp
Har nyligen blivit sämre och har fått svårt att klara av vissa enkla saker i vardagen. Har hört att de finns olika saker som pa,ledsagare,bilstöd mm. Vad är de för olika slags hjälp man kan få och hur får man den??
bilstöd söker du hos Försäkringskassan. Parkeringstillstånd hos Tekniska kontoret på din hemkommun
personlig ass måste du kanske få något intyg från din läkare som styrker det och det måste du även ha när du söker bilstöd och Parkeringstillstånd
Även vid ansökan av ledsagare ska man ha ett läkarutlåtande. Kan sökas enl LSS eller SoL lättare att få via socialtjänstlagen.
En enkel grundregel är att man i princip alltid behöver styrkande läkarintyg vid en ansökan.
Är det någon som har en aning om hur man ska gå till väga för att söka färdtjänst? Jag skulle gärna vilja ha färdtjänst för att jag tycker det är jättejobbigt att åka hem sent på kvällarna med buss och tunnelbana. Det är så mycket konstiga människor ute på kvällen och jag blir helt nojjig ibland. Inbillar mig en massa saker och mår ganska dåligt när jag ska hem sent. Är rädd för fulla människor och tycker det är obehagliga. De blir så högljudda och de är så oberäkneliga. Sedan är jag också så hima mörkrädd. Händer ofta att jag undviker aktiviteter på kvällarna för jag är rädd och tycker det är jobbigt att åka hem sent. På dagen går det ganska bra att åka både buss och tunnelbana ensam och ännu bättre när jag har sällskap. Den enda gången det är jobbigt på dagen är under rusningen. Hatar att stå som packade sillar i tunnelbanan och på en buss. Är så kort i rocken dessutom att jag tappar uppfattningen ibland om vart jag är i tåget och vart jag kommer ut eftersom jag inte ser något över folk. Blir då rädd att inte komma av där jag ska Dessutom blir det svårt att andas för luften försvinner. Gillar inte att behöva stå så nära folk jag inte känner och känna den flåa mig i nacken. Får nästan lite panikkänsla ibland. Vad ska man tänka på när man söker färdtjänst? Hört att de är hårda och att man måste vara envis? Vad ska jag trycka hårdast på för att få igenom min vilja? Räcker det med dessa skäl tror ni för att få färdtjänst förutom att jag har AS och Dyslexi? Någon som är ett råd?
Prata med din läkare om att du vill ha färdtjänst så hjälper hon/han dig skriva ett medicinskt underlag. Sedan ringer du kommunen och tekniska kontoret och ber dom skicka hem blankett om färdtjänst. Annars kan du säkert gå in på kommunens hemsida och ta ut blankett på skrivaren om du har en sådan. Redigerat 2007-09-20 17:11
Av det du skriver här så tror jag tyvärr inte du har en chans att få färdtjänst. Du KAN ju åka kollektiv, men vågar inte på kvällarna. Jag kan förstå hur du känner men jag har svårt att tro att det räcker för att få färdtjänst. Men söka kan man alltid göra, det är man ju i sin fulla rätt till.
Behöver du inte färdtjänst så behöver du det inte. Låt dem som inte har några alternativ använda sig av den. Vi åker den inte för bekvämlighets skull.
Du behöver inte vara otrevlig för det Moon. Du har ingen aning om hur vida jag behöver färdtjänst eller inte eller vad jag har för svårigheter. Så ska du fortsätta vara fräck så ber jag dig hellre att hålla tyst. Har en kompis med AS som har färdtjänst så man kan visst få det beviljat när man har AS. Sedan ska du inte nervärdera dem som har mindre funktionshinder än du själv. Alla har rätt att söka färdtjänst oavsätt vad de har för funktionshinder eller hur mycket funktionshindrad man är. Det behövs inte synas utan på hur funktionshindrad man är för att ha svårigheter. Tänk på det innan du har åsikter. Redigerat 2007-09-21 15:47
Mycket hänger på om minst en läkare anser att du har behovet. Det krävs mycket för att beviljas FTJ. Ansöka har man alltid rätt att göra!
Fast det sista att man inte gillar att stå nära folk kan vara ett argument. Speciellt om vi pratar om personer med AS. Sitter själv och skriver på sambons ansökan till färdtjänst och ett av hans argument är att han inte klarar av när det är mycket folk och dem kommer nära. Det blir förmycket sinnesintryck. Men bara det argumenter håller nog inte. Har du utretts av arbetsterapeut för din AS eller gjort en ADL, så kanske det kan vara bra att ta med det som står där.
INLÄGGET HAR RADERATS AV ADMINISTRATIONEN!
Samma sak gäller dig CHLB. Ska du vara fräck så ber jag dig att hålla tyst. Man kan visst få beviljat färdtjänst när man har AS. har fortfarande en kompis med AS som har de. Har du föresten någon aning om vad man har för svårigheter när man har AS? En sak är just att man har svårt att stå nära folk och svårt med beröring bland annat. Man kan ha väldiga svårigheter även om det inte syns utanpå. Vissa med AS klarar inte ens att skaka hand med folk eller kramas för att det är för jobbigt. Sådan är inte jag i alla fall. Redigerat 2007-09-21 15:41 Redigerat 2007-09-21 15:52
Jag har aldrig påstått att jag ska söka färdtjänst för att jag är mörkrädd eller har Dyslexi. man tolkar det man vill tolka. Talade om att jag har Dyslexi och sedan talade jag om varför jag tycker det är jobbigt att åka tunnelbana och där ingår bland annat att jag är mörkrädd. Det betyder inte att jag ska använda detta som argumet för det. Finns fler skäl som att jag sitter och inbillar mig en massa saker om folk på kvällarna, att de är fulla, eller att de ska få utbrott när som helst eller att någon ska ramla ihop eller att folk ska spy eller att något ska hända på tåget eller att tåget ska börja skena iväg i världens fart. Blir helt nojjig och om det skulle hända något med någon så blir jag så fruktansvärt skärad och rädd att efteråt kan jag inte släppa händelsen på flera dagar. Kan inte sova eller någonting. Dessutom är det för stökigt och skrikigt och högljudt på kvällarna som gör mig stressad. Även på kvällarna är det mycket folk och ganska trångt i tåg och bussar och det är jobbigt. Alla dessa känslor som jag nämt ovan kommer igen under rusningstrafiken på dagarna också då det är mycket folk. Sitter alltid med min MP3 spelare på i öronen för att hålla mig något sånär lugn och så inte hjärnan ska sätta igång med en massa dumheter. Sedan att jag dessutom är ytters mörkrädd jag inte dessa svårigheter mindre svåra precis. Allt detta som jag nämner är typiska svårighetar när man har AS. Sedan att jag unviker att åka på aktiviteter på kvällarna för att jag tycker det är jobbigt att åka hem sent är ett ytterst bra skäl. Nämnde även detta i mitt första mail. Men ni verkar bara läsa det ni vill läsa.
Konstigt att denna tråd hamnade i Myndighetstrassel? Jag la den nämligen i hjälpmedel när jag startade den? Höll inte på att hitta min egen tråd. Ganska snällt om admin åtminstone kan maila och tala om att ni har flyttat på ens trådar om ni nu måste flytta på dem som man hittar dem när man ska kolla av dem. Eller är det för mycket begärt?
Dom har väl flyttat den för att färdtjänst frågor är en myndighetsfråga, inte en hjälpmedelsfråga.
Tycker färdtjänst är ett hjälpmedel för dem som inte kan ta sig fram komunalt. men det är min åsikt. Spelar ingen roll vilken tråd den ligger i egentligen, jag blev bara irreterad över att den var flyttad utan att jag fått veta det. Höll inte på hitta min tråd alls nämligen. Flyttar de trådar kan de gått skriva en komentar till en i gästboken eller ett mail här att den är flyttad så man hitter dem. Var det jag irreterade mig mest på.
Jag förstår hur du tänker, men varför inte ta upp den diskutionen med admin i stället?
Jag tycker du ska söka färdtjänst är du berättigad färdtjänst får du det. Reglerna för färdtjänst är olika i de olika kommunerna. Men ett plus är att ha ett riktigt underlag från din läkare. Färdtjänst ska vara ett hjälpmedel för att du ska ta dej fram om du inte kan åka andra färdmedel av olika orsaker. De kan vara både psykiska och fysiska problem. De är ingen annan än din kommun som kan bevilja det så vad andra säger har inte mycket med saken att göra avgörandet ligger hos kommun. Så sök du kan inte få merän nej! Ta fram att du blir stressad och osäker när du åker kommunalt. Sök också ledsagare enligt socialtjänstlagen.
Absolut Marisan! Mitt misstag, brukar alltid meddela. Dock är detta en mer passande kategori då Färdtjänst knappast klassas som hjälpmedel. Då var den saken utredd och själva diskussionen kan fortsätta! Admin/förvirrad Ninnie.
Jag upprepar mig... Personer med AS och andra neuropsykiatriska funktionshinder kan ha jobbigare än andra personer när det är trångt och många intryck. Så att Marisan tycker det är jobbigt i rusningstrafik kan bero på AS och dem problem som det medför. Så kan ni vara snälla att sluta dra egna slutsater att alla tycker det är jobbigt. Det är som att säga till någon som har problem att gå att alla tycker det är jobbigt att gå längre sträckor. Nu vet inte jag om det är AS som är problemet till att hon har svårigheter i trafken, lika mycket som någon annan. Marisan: du har mail med lite tips.
Marisan får självlart ansöka om färdtjänst, men jag tror inte man blir beviljad det om man anger fobier eller mörkerrädsla som skäl. Ingen gillar trånga tåg och bussar, vissa har fobi för det. Fast om man kan visa att det beror på funktionshindret så kanske man får färdtjänst. Redigerat 2007-09-22 17:24
Vet personer med social fobi och panikångest som fått färdtjänst, men självfallet ska det styrkas av läkare och psykriatiker och det krävs otroliga svårigheter, typ att man kräks eller svimmar när man går på bussen eller att man inte kan kontrollera sitt handlande och därmed är en fara för sig själv eller andra, så det är inte lätt att få och det räcker inte med att man är rädd och orolig, eller tycker det är jobbigt med mycket människor. Då skulle hälften av befolkningen haft färdtjänst eftersom det är många människor som är både rädda för andra människor och som har förväntansångest och tror att allt möjligt hemst ska hända. Eftersom det enda som hjälper vid den sortens ångest är att utsätta sig och inte bli bekräftad i att det är farligt att t.ex. åka buss krävs det oftast speciells skäl för att få färdtjänst, det kan t.ex. vara för att man ska kunna åka till sin skola eller arbete, men man blir inte berättigad till fritidsresor. När jag jobbade på Ångestsyndromsällskapet tror jag att det var fyra här i skåne som hade färdtjänst och då hade i alla fall två av dem andra sjukdomar som gjorde att de inte kunde åka kommunalt. Vet däremot inte hur de bedömer AS, men i färdtjänst reglerna står att man inte ska kunna ta sig till hållplats, eller komma på kollektivtrafik för att vara berättigad.
Har inte social fobi och det handlar verkligen inte om det. Mina svårigheter beror på min AS, dock inte mörkrädslan, men den har säkert bidragande orsak. Hade jag inte haft AS kanske jag inte varit så förbaskat mörkrädd heller. Visst man kan vara mörkrädd utan att ha AS också med iofs. Så jag vet inte om det är fobi eller min AS eller både och. men det hänger säkert ihop i alla fall. Har skrivit flera svårigheter i ett inlägg längre upp som tillhör AS, sedan finns även mina svårigheter på min presentation här på funktionshinder.se också. Men har aldrig påstått att jag ska använda min mörkrädsla eller att jag har Dyslexi som skäl till att söka färdtjänst. Talade bara om vad som är jobbigt och att jag är mörkrädd är en av sakerna. Varför kan inte folk se att vissa saker faktiskt beror på funktionshindret i sig stället för att bara se att dessa problem inte håller för att söka färdtjänst?
Man kan söka färdtjänst till fritidsresor. Hör av andra som har färdtjänst och från psykologer och läkare. men det är svårt att få det.
Man får ju räkna med att vissa folk ej förståreller har ej nån respekt. Så du får ej ta illa upp för det även om det känns jättehårt. MVH Marie
Hej Jag har aldrig ansökt om färdtjänst...minns ej när jag fick den men hade ju den när jag kunde gå utomhus utan problem. Nu när jag ej klarade det längre började jag att använa färdtjänst mer o mer och ctill slut på heltid. Har aldrig ansökt om förläning eller så. Alltså borde jag ej ha färdtjänst då? När jag kunde gå i utan större problem. Använde den bara vid fester på dagen åkte jag buss till skolan el jobbet. Jag skämsae tidigare för att anvöända färdtjänst. Så vad är skillnad mellan mig och Marsian?
Det har jag nog aldrig hört talas om förr., sökte möjligen dina föräldrar till dig när du var ung. Jag har ju med, för arbetsresor och om bilen är trasig, men det ska sökas om vart 4de år och då sitter jag i permo konstant. Innan jag hamnade i permobilen hade jag ingen alls, tyckte det fungerade bra med min egen bil, var den sönder så kunde man ju åka med vem som helst så länge man bara har manuell rulle. Tänkte aldrig på att söka, fanns ju inget behov, och jag visste ju hur svårt det var för dem som hade färdtjänst att få bilar när de behövde. Och jag hade tyckt att det varit konstigt att använda den vid fester och inte annars, känns som att utnyttja systemet och taskigt mot kompisar, att de fick ta vanlig taxi och betala men inte jag.
Hej Jasg vet ej vad jag ska svara på det här ang vilken som har rätt ftiill färdtjänst. Jag hade ej kompisar i närhetet pga dövhet. De flesta fanns i Lund eller i Malmö. När jag är i de välkända miljö där gatorna är helt plan och utsn hinder så tog jag buss. Nya platserr vet jag ju ej hur det ser ut pga jag har svårt för terrräng och för trappor. Tycker ni fortfarande att jag hyar utnyttjat sysrtemet även då? Jag kan ej gå i isig unsderlagh på vintern. Men idag hgar jag elmoped så jag blie ju tvingad till färdtjänst. Fester hos vänneena äe oftast inte i centruymen så gatorna är sämre. Jag är svårt att förstå poängen med detb hela vilka som hsr rätt till färdtjäänst nu blev jag ju syndbock som Marisan.
Klart att du har rätt till färdtjänst, du skriver ju tom när du inte kan åka, men jag tycker det är konstigt att du inte måste söka om, det har jag aldrig hört förr. Den här diskusionen handlar nog mest om var gränsen går för att man ska ha rätt till färdtjänst när det inte gäller fysiska funktionshinder, du har ju gångsvårigheter och då är det ju självklart att det är mer eller mindre jobbigt beroende på var man är. Men vid neuropsykriatiska funktionshinder är det svårare, att få färdtjänst för att man tycker det är obehagligt att stå nära andra är liksom inte en referensram på samma sätt som att gå dåligt. Alla människor tycker det är jobbigt och otrevligt att trängas på bussar, mer eller mindre, men när går det över till att bli ett funktionshinder? Är det ett skäl till färdtjänst om man har en AS eller ADHD diagnos men inte om man bara inte klarar av det. Vissa saker måste man övervinna för sin egen del, för att få ett bra liv, men vem sätter gränsen och var ska den sättas. Det finns en massa människor utan diagnoser som inte åker buss på kvällen för de är rädda, ska då inte även de ha rätt till färdtjänst. Självfallet ska alla ha den hjälp de behöver, men man ska inte ha så mycket hjälp så man själv blir mer beroende än nödvändigt. Kanske hade ledsagare varit en bättre hjälp till Marisan som Moon skriver, någon som kunde dels hjälpa henne ut på kvällarna och dels stötta henne vid resor. Men det är inte vi som ska bedöma det, utan handläggarna med hjälp av läkarintyg, och vi har bara sagt att det är jättesvårt att få ft på de svårigheter som Marisan beskrivit.
Ja...konstig att jag ej behöver ansöka på nytt. Nu på det senaste kortet står det T. V. vilket betyder Tills Vidare. Har aldrig fått nån blankett när tiden var ute utan det kom automatiskt ett nyytt kort. Hur är det för er andra? Därfär blev jag häpen hur ni andra måste ansöka om.
När jag flyttade och bytte kommun för två år sedan, ansökte jag om ny färdtjänst. Döm om min förvåning när jag sedan i januari i år av en slump insåg att tillståndet hade gått ut! De hade bara ställt färdtjänstkortet på ett år trots att jag har en cp-skada och dessutom varit berättigad till färdtjänst sen 1988... Men det löste sig. Ringde till en jättesnäll handläggare (vikarie förvisso, men en pärla ) som snabbt insåg att mitt hälsotillstånd inte kommer att förbättras - snarare tvärtom. Hon förlängde mitt tillstånd till 2011. Underbart!! Tänk, ibland finns rätt person på rätt ställe! // A E
Först fick jag på två år, men sista gången på 4 år och om det är ett kroniskt funktionshinder är det 4 år som gäller här numera, för andra så är det max 2 år mellan omprövningarna.
Antagligen hade jag inte haft dessa nojjor jag bekriver eller rädslor och svårigheter för att åka tunneblana sent på kvällen om jag inte haft AS.
Ja visst tycker alla det är jobbigt att trängas i tunnelbanan när det är mycket folk och kanske otryggt att åka hem sent. men för en person med AS är det extra svårt och jobbigt. Mer jobbigt och svårt än det skulle behövas om personene inte hade haft AS eller något annat NPF hinder. Försök att förstå det. Funktionshinder innebär just bland annat att man kanske tycker det är jobbigt att vara där det är mycket folk, svårt för beröring, svårt med trängsel svårt när det är högljut och stökigt runt omkring. Detta är just det som är funktionshindret. Finns även andra saker som ingår i funktionshindret och det har jag förskt förklara i en annan tråd som ligger i Övrigt som heter "Olika funktionshinder" Läs där så kanske du får mer grepp om vad AS är förutom huvudkritererna som är att man har relationspropblem, svårigheter i kontakt med andra människor, har en klumpig motorik, har specialintressen, svårt att förstå och använda språket i komunication till andra. Alltså man säger oftast direkt precis vad man tycker i stället för vad som är socialt lämpligt. Man har ofta tvingade rutiner och handlingar och man har ofta säregna och ovanliga sinnesintryck. Sedan finns det så mycket mer som kan ha med AS att göra men det är så himla olika från person till person vad man har svårt med. Kolla denna länk för mer kirterier på AS. http://hem.bredband.net/b115842/diagnos_asperger.htm Har även skrivit om just mina svårigheter på min sida här inne. Jag har ju också ADD vilket är ADHD utan h:et, fast inte fått dety fastställt ännu, men håller på att ordna det. Här finns diagnoskriterierna för det också. http://hem.bredband.net/b115842/diagnos_kriterier_ad.htm Men kom ihåg att även där finns det andra svårigheter också som finns hos många men det är så olika där med.
Jag fattar, min dotter har ADHD, och jag har arbetat med barn med dessa diagnoser tidigare, har ju skrivit det, det gör liksom ingen skillnad. Det är inte alls säkert att det är jobbigare, det kan vara så att man intalar sig att det är jobbigt och själv ökar på stressen, vilket man ofta gör vid både ADHD och AS, man behöver hjälp att ändra tankesättet, att få färdtjänst bekräftar bara ditt tänk med att det är farligt att åka kollektivt och du får ännu mer sjukdomssyndrom. Det kvittar vad problemen beror på, är det av något skäl jobbigt med olika saker som att åka kollektivt är färdtjänst kanske inte rätt lösning ändå, det kanske bara gör dig räddare, du kommer att få ännu svårare att åka kollektivt om du inte utsätter dig för det som är jobbigt. Skälet till varför det är jobbigt är liksom ointressant, det kvittar väl om det beror på AS, ADHD , social fobi eller anan typ av ångest, är det en otroligt jobbig upplevelse så kanske man ska ha hjälp att lära sig hantera det och nte göra sig själv mer beroende än nödvändigt av samhällets hjälp. Jag står fast vid att man kan hitta strukturer i sin vardag som gör att man kan hantera det som är jobbigt vid alla dessa bokstavsdiagnoser. Man kan inte ta bort funktionshindret, men man kan lära sig leva med det. Om du får färdtjänst så kommer du att använda den istället för att kämpa med dig själv och få ett självständigt liv, om du istället får ledsagare kan du tillsammans med denne hitta en strategi där du klarar att åka kollektivt, varför vill du inte vara trygg och självständig och kunna leva som andra? Jag kan kriterierna både för ADHD, Asbergers, autism osv, det är ju därför jag också vet att du kan lära dig hantera din skräck. Om man inte har ett tilläggshandikapp i form av begåvningsnedsättning så kan man få ett bra och självständigt liv med rätt stöd.
Fyllde i en förlängning av färdtjänsttillståndet idag och där fanns faktiskt en ruta där man kunde ange social fobi etc. Dock så är det ju främst fysiska möjligheten, gångförmåga etc, som bedöms...
I min Kommun verkar det som om man bedömmer behovet efter funktinshinder. Även jag har ett T.v tillstånd. Väldogt logiskt när man har ett kroniskt f.h. Man lär ju inte bli en gångare efter en massa år!
Jaha, så bara om man får hjälp att ändra sitt tankesätt så har man inget funktionshinder längre? Vad bra. Alla ni som sitter i rullstol eller har andra funktionshinder. Sök bara hjälp att ändra ert tankesätt så kan ni gå igen och klara er själva. Detta var det dummaste jag har hört. Det handlar inte om att ändra sitt tankesätt. har man funktionshinder så har man och då spelar det ingen roll hur man tänker. Man behöver lika mycket hjälp ändå.
Men om man pga. as är överkänslig mot ljud och andra sinnesintryck, villket många är så blir det obehagligt att åka buss och vara där många personer är. Det blir som en fobi men kan INTE botas med terapi. Vanlig fobi kan oftast botas men inte alla gånger, så inte ens personer med rikigt fobi kan bli friska bara genom att ändra tankesätt. Många har inte en aning om hur det kan vara att ha den extra känsligheten för sinnesintryck. Jag vet, det kan vara ett helvete. För mig ordnar det sig oftast med att jag lyssnar på musik på mp3-spelaren, men vissa gånger så väljer jag att inte åka buss alls eller vänta på en annan om den är fullpackad. Jag klarar helt enkelt inte av alla intryck. Ljud, rörelser, folk som rör vid mig osv. Har tagit upp detta med min utredande psykolog samt arbetsterapeut och det är bara att försöka hitta andra vägar. Ibland är en av dem vägarna att få färdtjänst. Inte aktuellt för mig visserligen, men för min sambo med AS så är det en väg, och kanske även för marisan. Hos oss är det så att om man får färdjtjänst så får man ta med en ledsagare gratis på bussen, det kan vara ett sätt att klara av att åka om man har någon brevid som man känner som kan stötta. Så man slipper sitta brevid någon okänd, att man kanske kan gå av bussen tidigare utan att få problem med att inte hitta därifrån för att det är en ny plats. osv. Hjälp marissan med dem frågor hon har och låt läkare, psykolog, handläggare mm ta beslutet om hon behöver färdtjänst eller kanske något annat. Ledsagningen är ett jättebra tips.
Jag håller med dej låt dom som ska besluta göra det och andra värdera inte funktionshinder vi måste hålla ihop inte trycka ned varandra! Jag känner inte någon med AS men har en vännina son har fått kämpa för att få hjälp med vissa saker för sin son. Och jag som har både rh och andra funktionshinder som inte syns utanpå så jag har svårt att tycka det är okej att värdera någon högren andra behovet av hjälp ska styra inget annat tycker jag. Börjar vi värdera vad som är högst och lägst på listan fh kommer snart politikerna som att låta oss spara pengar åt dom så tänk er för.
Så konstigt att andra med liknande funktionshinder än kan det då. Om man inte klarar surret i bussar (människoljud och motorbrus) kan man lyssna på musik eller ha hörlurar som tar bort ljudet. Om man inte klarar att sitta brevid okända kan man använda ledsagare eller kompis som sitter ytterst, jag skrev inte att man kunde ta bort funktionshindret utan hitta vägar som gjorde att man kunde hantera det. Och även vi i rullstol måste ändra vårat sätt att tänka när vi hamnar i rulle, har vi inte ft och ingen bil så måste vi kanske ställa oss vid busshållplatsen 3 busstider tidigare än vi behöver för det kan vara fullt med barnvagnar på den första bussen, vi kanske måste ha nycklarna till vårt hem i ett fastsatt band för att inte riskera att vi tappar dem när vi ska låsa upp dörren med våra skröpliga fingrar. Att ändra tänket är att hitta lösningar och inte fastna i ett mönster som säger "Det här klarar inte jag". Och det finns en massa lösningar och strukturer för att underlätta dina problem, sen är det ju upp till dig om du vill använda dig av dem eller om du vill bli omhändertagen mer än nödvändigt av samhället. Så länge vi funktionshindrade själv ser oss som offer och inte själv söker lösningar i första hand så kommer även samhället att tycka så om oss. Sen finns det saker som man efter att ha testat en massa idéer fortfarande bara inte kan lösa och då ska man ta till samhällets hjälp. Kan du inte åka buss på kvällen, inte ens efter att ha dövat ljuden och ångesten och rädslan utan att klara det och faktiskt låta bli att göra saker så ska du kanske ha färdtjänst, då är det kanske rätta lösningen. Fast jag får inte ihop det med längre restider, mer väntetid ute på gatan när bilar inte kommer, samåkning med ibland mycket aggressiva arga människor, förare som man bokstavligen är i händerna på och som ofta kör som de stulit både bil och bensin. Min fråga är nog varför tror du att det är lättare att åka med färdtjänst, ska vi prata obehag och ångest så åker jag hellre buss, de kommer när de ska, man är oftast inte ensam med föraren, de kör bättre (ibland), visst kan det finnas knepiga passagerare men man är inte ensam med dem, man kan gå ifrån sin plats och fram till föraren om det är obehagligt. Ända fördelen är att de kör en fram till dörren hemma, men istället kan man få vänta först 15 minuter innan man får ringa och fråga var de är och sen kan det ta en halvtimme till innan det kommer en ny. Jag avskyr att åka färdtjänst, är jätteosäkert och ger verkligen skräckkänslor att behöva stå utanför ett ställe som stängt, ensam utan något färdtjänstfordon i sikte, och med en mobil som lagt av. Därför föredrar jag buss, när det går pga tillgängligheten.
Jag håller med KarinSch! I dag satt jag utanför vårt hus och väntade på en taxibuss som skulle köra mig till ett möte. Dom ringde efter 20 minuters väntan och talade om att bussen havererat. Jag fick vänta ytterligare en halvtimme och blev därför försenad till mitt möte! Det händer liknande saker stup i kvarten, så jag skulle mycket hellre kunna åka med den vanliga busslinjen! Ibland är man urtrött på färdtjänsten.
Bussar och tunnelbanan går inte alltid heller i tid som de ska. Tunnelbanan är nästan alltid sen den med. Ganska jobbigt att stå i centralen och vänta på ett tåg som man inte ens vet om det kommer så man överhuvudtaget kommer hem mitt i natten. Dessutom finns det en massa fulla människor runt omkring som antingen spyr, skriker och för oväsen eller håller på att ramlar ner på spåret för att de vinglar eller ligger på golvet nerpissade och sover. Ibland är det narkomaner, och psykiskt sjuka människor i farten också som man inte har en aning om vad de tänker ta sig för., när det kommer gående. Sedan slutar tunnelbanan gå kl. 01.00 på vardagar. Då är det nattbussen som gäller och med den tar det halva natten innan man är hemma. Dessutom är det ännu mera liv på en nattbuss, men fulla ungdommar som även där spyr, spiller öl och grisar ner med mat och skriver för full hals + att det är trångt och man oftast får stå. Åker dessutom inte heller ensam på en buss, för man vet aldrig vad busschafören kan ta sig för och åka iväg med en. Skit läskigt att vara den sista på en buss som går av. man sitter bara och önskar att det ska kliva på några fler. Står hellre och väntar på en taxi i 15 min faktiskt
Och säkert är det inte heller att åka färdtjänst, varken i taxibilar elelr specialfordon. För nått år sedan brann ett specialfordon med dödsfall som resultat, taxi bilar har också haft färdtjänst kunder i sina bilar och inte sällan genom ren vårdslöshet orsakat olyckor med skada som följd. Vinterdäck vet dom antagligen inte vad det är på färdtjänsten.
Härrom veckan skulle jag resa ifrån stan hem. Resan utan annan passagerar tar 20 minuter. Först var färdtjänstbussen 35 minuter sen (inget ovanligt) sen var det en till som skulle hem (vilket är vanligt) och den bodde 35 minuter från city och 25 minuter från mig... och sen skulle den personen lämnas säkert... Jag var hemma efter 2 h och 15 minuter. Färdtjänst är inte särskilt praktiskt när det gäller att passa tider eller fungera.
Jag tror att kognitiv beteendeterapi kan vara värt att prova för en person som rent fysiskt klarar av att åka med bussar och tunnelbanor, men av andra skäl tycker det är problematiskt på olika sätt. Eller hypnosterapi. Eller som folk redan har skrivit: en ledsagare. Jag har jobbat med tonåringar som hade färdtjänst p.g.a. diagnosen Aspergers syndrom. Anledningen till att de fick färdtjänst handlade aldrig om att de själva ville ha det, utan det var deras föräldrar som ville försäkra sig om att barnen inte försvann på vägen. De själva hade säkert gärna åkt pendeltåg, buss och tunnelbana. För det var en gemensam nämnare hos alla aspies jag jobbat med; de älskade tåg och bussar. Taxi var inte ett dugg spännande eller intressant. Deras Asperger-relaterade "problem" var inget av det som trådskaparen beskriver. De brydde sig så lite om andra människor att de inte stördes för fem öre av fyllon, ungdomar eller psykfall. Det enda gemensamma draget hos trådskaparen och de aspisar jag träffat är obehaget av närkontakt med andra människor. Det obehaget slipper man inte ifrån med färdtjänst. Samåkning innebär mer närkontakt med andra människor än om du åker med kollektiva färdmedel. Jag säger inte att trådskaparen inte har rätt till färdtjänst. Det är stadsdelsförvaltningens handläggare som avgör efter ett personligt möte och uppvisat läkarintyg. (Om man ska vara petnoga så gör handläggaren i aktuell stadsdelsförvaltning en rekommendation, och Färdtjänstnämnden beslutar.) Men av allt det som skrivits i den här tråden att döma, så tror jag knappast att trådskaparen kommer att beviljas färdtjänst. Hennes problem med att åka kommunala färdmedel låter mer som gemene mans obehag inför fyllon etc. Och då finns det som sagt vanlig taxi att beställa -- den kommer inom 5 minuter och samåkning existerar inte. Problemen med att åka kommunalt tror inte jag bedöms som tillräckligt funktionshinder-relaterade. Utan mer Svensson-problem. Oavsett om personen i fråga har en diagnos eller ej. För min egen del uppskattar jag som fan att jag faktiskt kan åka tunnelbana och buss, trots att jag har rullstol. Med tanke på hur många som fysiskt inte klarar av det p.g.a. den usla tillgängligheten, så känns det faktiskt som ett privilegium att åka kommunalt, och jag njuter av det. Färdtjänst tar jag i nödfall vintertid, när underlaget är för dåligt för rullstol. Men det är alltid ett lotteri och man vet aldrig när färdtjänsten dyker upp (om den alls kommer), vilka omvägar den tar p.g.a. samåkning som man inte ens har möjlighet att bli förvarnad om.
Senast var tunnelbana en halvtimme försenat på grund av olyckfall. Det var stopp från Slussen till fridhemsplan. Är ofta 20 min försenat i tunnelbanan. Men skit samma! Går du och tror jagg jag vill ha färdtjänst för att jag vill ha det bekvämt så har du fått det hela om bakfoten helt. Folk tolkar tydligen bara det de vill tolka. Om du inte gillar den här tråden så låt bli att läsa i den. Okej. Du behöver heller inte bli otrevlig, för det har inte jag varit. Läs vad jag skriver i stället.
Vanlig taxi tar ofta samåkning om det är flera som ska åt samma håll. Så det är inget ovanligt. Har fortfarande en kompis med AS som har färdtjänst. Ska ni inte hoppa på henne för de också så hon blir av med det och så att bättre behövande får ha färdtjänst? Varför ska ni hela tiden hålla på att tävla om vem som behöer mest hjälp, vem som har mest funktionshinder, vem som förtjänar mest färdtjänst och vem som har det svårast? Varför är det hela tiden en tävling? Gillar ni att vara den som har det värst och som behöver mest hjälp och stöd? Verkar inte bättre. Jag frågade bara vad som krävs för att söka färdtjänst, men det här har blivit mer en hönsgård där alla hackar på en enda höna än en tråd där man delar med sig goda råd. Tycker det är vanissningt ful att nervärdera folk med funktionshinder bara för att det inte syns utanpå att man har svårigheter. Vi med dessa funktionshinder har det precis lika svårt som er med synliga funktionshinder. Vi har det till och med ännu värre eftersom vi alltid får kämpa med att bli trodda eftersom det inte syns utanpå vatt vi har svårigheter. Kan inte inte tänkar in i hur det är att ha en massa svårigheter på grund av era funktionshinder och aldrig är det någon som tror er och aldrig får ni hjälp och stöd på grund av det. Det är ett helvete kan jag tala om. Bara detta är det absolut största funktionshindret för oss och det svåraste. Nu är jag trött på att hålla på att jämföras hela tiden med allting av er. jag är inte felfir och är bara människa. Ger er någon gång.
Men vad är det du vill, Marisan? Det är inte vi här som skriver inlägg som kan ge dig tillstånd att resa med färdtjänst. Skaffa ett läkarintyg som stödjer dina problem att resa kollektivt och ansök att för få färdtjänst. Vi kan inte ge dig andra råd än så. Det finns inga speciella tips och trix att ta till. Vad som krävs är: "Färdtjänsten är särskild kollektivtrafik för personer med funktionshinder. Det finns en lag som reglerar rättigheten att få och åka färdtjänst. Den säger att för att få färdtjänst ska du ha väsentliga svårigheter att resa med den allmänna kollektivtrafiken eller förflytta dig på egen hand." Uppfyller du detta så är det inga problem.
Jag undrade mest hur jag ska gå tillväga för att söka färdtjänst för jag visste inte hur man gör. Sedan ville jag veta vad man måste trycka extra på för att få igenom färdtjänst. Samtidigt berättade jag om mina funktionshinder och svårigheter. Vilket nu har blivit en liten bagatell i sammanhanget bara för att folk varken vill eller kan förstå att man har svårigheter även om man har Neuropsykiska funktionshinder och oavsätt om det syns eller inte utanpå. Folk här inne tycker inte att Neuropsykiska funktionshinder är något funktionshinder helt kart och tydligt. Jag är inte dum som fattar det. Men varför i hela världen inte tala om det då att jag har svårt att se dessa funktionshinder som ett funktionshinder just eftersom det inte syns utan på och fråga i stället lite mer vad det innebär för att lättare kunna förstå, i stället för att bara trampa ner på mig, nervärdera mig och till och med hävda, dock inte bokstavligen att jag stjäl färdtjänsten från dem som verkligen behöver den. Det är nästan nu så att jag nästan börjar ångra att ens startade den här tråden (och överhuvudtaget registrerade mig här inne, för jag känner mig inte välkommen längre med mina funktionshinder eftersom det inte räknas som funktionshinder i folk ögon här inne) och bad om råd. från första början. Skulle nog hållit käften helt enkelt. Trodde att jag äntligen hittat ett ställe där jag kunde vara den jag ärutan att bli nersedd på för att jag har Neuropsykiska funktionshinder, men inte ns här inne känns det rätt att vara. Ni är ju faaan värre än folk utan funktionshinder om jag får yttra mig.
Men Marisan, varför skäller du på oss när du själv går på som jag vet inte vad. nu tar vi det från början, du skriver ett långt inlägg om hur du upplever att åka buss på kvällen, och frågar hur du ska göra för att få färdtjänst. De du skriver att du upplever är samma sak som typ 70% av Sveriges befolkning upplever, de flesta tycker att det är så jobbigt att buss på kvällen med fullisar, narkomaner och kriminella att de låter bli att åka buss på kvällen, det är liksom därför som det är så lite normalt folk ute med bussarna. Om man måste, åker man buss men de flesta försöker låta bli just för att de känner som du. Det är inte ett funktionshinder det är det normala lvet för alla, man får inte färdtjänst för det. det förklarade vi för dig och då skäller du ut oss för att vi inte förstår, men hallå, det handlar väl inte om att förstå, det handlar om regler i samhället. För att få färdtjänst krävs att man inte kan ta sig till bussen eller åka med den. Om du då säger att du tycker det är jättejobbigt att åka buss för du har AS och inte klarar att vara nära folk i trängsel så är det ok, men att i samma veva säga att du inte vågar åka själv med föraren av bussen för du är rädd att han drar iväg med dig blir liksom lite konstigt och stämmer inte med att du vill ha färdtjänst, där sitter man ofta ännu trängre, gående får kliva över rullstolar och det finns ingen gång ens mellan säkena i bussarna, åker man vanlig taxifärdtjänst så kan man tryckas ihop tre där bak, det gör man aldrig i en buss, där kan man välja att stå om man inte vill sitta inklämd vid fönstret. Att tunnelbanetåg och bussar är försenade händer, men ALDRIG att de helt enkelt inte dyker upp. Fatta att vi skiter i om du har färdtjänst, det är inte vår sak att bedöma, utan handläggarens, men de som du skrivit här att du är rädd för är just det som oftast händer när man har färdtjänst, inte när man åker kommunalt. Och vanlig taxi har aldrig samåkning om man inte själv är ett gäng som ska på samma håll eller om man frågar kunden om det är ok, tror du på fullt allvar att någon skulle betala 300 spänn för en resa och behöva dela den med någon. Självklart tycker vi att NPF är ett funktionshinder, annans skulle jag inte ha behövt kämpa så för min dotter, men det har du inte ens registrerat, du läser bara det du tycker är negativt för dig och sen klagar du. på oss andra. Oavsett vilket funktionshinder man har ska man väl försöka leva så fullt ut i samhället som man kan, jag är också skitglad att kollektivtrafiken här blir bättre och bättre för oss med rullstolar och väljer alltid det när det går, mycket smidigare än färdtjänst. Men det läser du inte, du ser bara att vi inte vill att du ska ha färdtjänst, vill vill typ att alla skja kunna slippa färdtjänst.
Folk tycker det är jobbigt ja att åka buss och tunnelbana sent på kvällarna. Vet att många tycker det. Men jag tycker det är skit jobbigt, jag är skiträdd och mår dåligt av det. Jag skulle inte tycka det var så skit jobbigt och vara så skiträdd om jag inte haft AS, då hade jag bara tyckt det var jobbigt som alla andra. Kan du förstå skillnaden? Det blir en extra svårighet för mig på grund av att jag har AS. Det bli alltså värre för mig än en person som inte har AS och tycker det är jobbigt att åka hem sent med buss och tunnelbana. Det jobbiga blir dubbelt så jobbigt för mig. Jag läser visst vad du skriver och tycker det är bra det du skriver. men det finns folk här som tycker jag bokstavligen skjäl färdtjänsten för dem som mer behöver det. Det gillar jag inte att bli anklagad för eftersom jag till att börja med inte ens har sökt färdtjänst ännu, utan bara frågat om råd. Så jag kan ju inte tjäla något från någon jag inte ens har. Dessutom får jag dåligt samvete för att jag tycker det är extra jobbigt och svårt och är rädd att åka tunnelbana och buss sent på grund av AS att jag inte vet om jag vågar söka färdtjänst längre. Är det tacken det för att man frågar om råd tycker du? Hoppas du kan förtstå mig lite bättre nu?
Jag har aldrig haft något problem med att förstå dig, men hur kan du veta att dina upplevelser av rädsla är värre än någon annans? Och även om de skulle vara det, varför tror du inte att man kan bearbeta dem och få må bättre och klara saker själv. Kan lova dig att värre känsla än en panikattack när man bara vet att man kommer att dö inom 2 sekunder är den hemskaste känsla som finns, men man måste utsätta sig och våga fortsätta leva annars får man mer ångest. Det är tufft att kämpa men man kommer ur det mycket starkare, och det kan man oavsett funktionshinder.
Ingen som tvingar dig att ha färdtjänst. Om det är så mycket tryggare att åka med kollektivtrafiken så gör det då eller träna dig på att åka med dem så du klarar av det trots ditt funktionshinder. Många med funktionshinder och rullstolar som åker kollektivt. Bara ett problem, hissar är ofta trasiga, så det är svårt att ta sig ner och upp från perongerna. Dåligt tycker jag. Sedan är det svårt att åka pendeltåg med rullstol om det är de gamla pendeltågen som kommer. De nya kommer man på jättelätt. Så alla ni som har färdtjänst som sitter i rullstol, ni kan åka komunalt i alla fall med tunnelbana och peneltåg. Buss är värre, men på vissa bussar har de börjat med ramper. Har ni som åker färdtjänst idag och sitter i rullstol överhuvudtaget testat att åka komunalt själva? Jag har sett rullstolåkare som till och med åker rulltrappa. Blir mycket imponerad över dessa människor måste jag säga. Har en kompis som sitter i rullstol och hon åker tunneblana själv. Ni kan hon åka pendeltåg själv också. Hon har också färdtjänst men åker både och.
Alla med funktionshinder borde hålla ihop och vare en enda stor grupp/familj. Stötta varandra och ge råd. Tycker i alla fall jag. Ser inget fel i det. Snarare tvärt om.
Jag åker som sagt ofta både buss och tåg, men det är inte på alla ställen det fungerar, dessutom går det inte när man har tider att passa, är det redan en barnvagn eller annan rullstol får man inte plats och eftersom jag bor på landet är det minst en timme till nästa buss kommer. så det är inte bara at ta bussen när man sitter i rulle oavsett hur mycket de anpassar.
Och jag? Jag klarar ej att rulla fram mig utomhus mer än 20 meter med min panthera-rullstol. Elmoped är portad fr bussar. finns ingen tåg mellan trelleborg till Malmö. Annars klarar jag mig helt självständig med el-moped utomhus men ett problem är att elmoped får ej tas med i bussar. Jag vill så gärna åka busssar.
Öhum har ej tänkt på det men ej ett dumt förslag. Men jag tror att jag får problem med joystyr..vet ej om jag klarar av att stiga ur och på på egen hand som jag kan göra på min el-moped då man har ju styre som stöd. Samt hjälpmedelcentralen kommer nog ej att bevilja mig en el-rullstol när jag har en rätt ny el-moped. Eller?
Där ser man....det handlar ju nästan om att man har ass eller hur? Inte alla som har ass. Folk blir ju irriterade om man försöker be om hjälp. Jag kan ej prata.
Vet inte om det är mig Marisan syftar på i sitt inlägg, men jag åker kollektivt så mkt jag bara kan. Ibland går det inte, pga tillgänglighet, väder, att jag ska någonstans det är trappor, eller när jag åker själv. I övrigt åker jag självklart kollektivt.
Kan du åka utan ass?
OM jag söker färdtjänst och får det beviljat så kan jag lova att jag kommer inte sluta åta tunnelbana och buss helt och hållet för det. Så mycket tänker jag inte ytnyttja färdtjänsten. Bara i de situationer jag mest behöver det. Dessutom kommer jag kunna åka komunalt på mitt färdtjänstkort + ta med mig en ledsagare gratis. Sedan klarar man sig inte med enbart färdtjänst heller under ett helt år eftersom man bara får en viss begränsning av biljetter per år. Vill bara att ni ska veta det. Har heller inte bestämt till 100% ännu om jag överhuvudtaget ska söka. Får se hur det blir.
Jag ville ni skulle veta att jag inte tänker sluta helt och åka tunnelbana och buss, inte att man bara får viss många biljetter per år av färdtjänst. Smarting!
Tack Vejron! Nu avslutas denna diskussion. Starta gärna nya trådar om det är något ämne ni vill ta upp. Punkt.
Varför då?
Jag undrar om de finns någon lag eller regel där de står vilka rättigheter man har när man vill ha hjälpmedel?? Jag ska träffa min at på tisdag och hon anser att jag inte har rätt till en rullstol eftersom jag kan gå lite inne. Men är de meningen att jag ej ska kunna gå utanför dörren? Min praktik och min fritid har jag fått lagt åt sidan eftersom jag ej kan förflytta mig utomhus. At var här i går och vi pratade lite och hon ansåg att så dålig var inte så jag hade rätt till rullstol. Får ont i både rygg, höft och ben när jag går inne eftersom jag släpar de ena benet efter mig. Lyckades igår att få henne att låna en stol över helgen. Glad att jag fick leva ett normalt liv över helgen. Tyvärr var de en väldigt tung stol så jag orkar inte köra den så mycket. Vill nu ha massa tips och råd vad jag ska säga för att få en ny bättre stol.
Som vi tidigare sagt, du måste skaffa läkarintyg. Det är inte automatiskt bättre varken för höfter eller ryggar att sitta i rullstol, men ibland är det ju oundvikligt iaf.
Hej Jag kan gå utan problem inomhus främst i hemmet o sådana. Kan ej gå utomhus utan stöd. Ändå har jag el-moped, manuell rullstol och rollator. Alla mina hjkälpmedel fick jag för 2 år sedan då jag en dag ej klrade att gå utomhus själv längre. Klarar mig helt självständig med dessa hjälpmedel. Tycker att du har rätt till det för du ska ju kunna leva ditt liv samt att jobba, eller hur? Att ej knna gå till praktrikplats ska ju ej hindra dig. Óm at föortfarande bbråkar om rullstol så försök att få en rullator till vidare så du kan klara dig lite bätrre om du nu kan gå lite med stöd?. Du ska fförståss ha en rullstol med de priooblem du beskriver. Ge ej upp utan stå på dig o fixa ngt intyg. Jag beghövde alderig nåt läkareintyg utam det räckte medd min sjukgymns yttrande.
En sak som funkar ibland är att säga att nu är det så här och läkarintyg är på väg men jag behöver rullstolen nu och om du undrar över något så kan du kontakta min läkare på telefon.
I vårt fall var det arb.terapeuten på hab som skrev ut en rullstol. Men det kanske är skillnad när det gäller barn och vuxna?
Ringde till vårdcentralen i juli månad för att få en tid hos min läkare för ett läkarintyg till handikapparkering. Jag tänkte att jag är ute i relativt god tid eftersom det först går ut den 1 oktober. Sköterskan skulle då sätta mig på väntelista. Fick för ca 1 vecka sedan reda på att jag fått en tid den 4 oktober. Hur långt i förväg ringer ni er läkare för att få en tid.? Jag tyckte som sagt att jag var ute i god tid (ca 3 månader).
Jag har då ej ringt tidigare än dig till min läkare för att få intyg till att ansöka nytt park.tillstånd. Brukar gå rätt fort för min läkare att skriva ut intyg som jag behöver
Du var väldigt förutseende tycker jag! Men att du skulle få vänta så länge på att få träffa läkaren tycker jag är skamligt! Brukar du inte få direktkontakt med din husläkare när du ringer, utan bara prata med sköterska? Oavsett vilket, så hade du kanske behövt tala om att du behöver nytt läkarintyg för detta redan när du ringde, och att du ringer redan nu för att det går ut i oktober, och du måste ha ett nytt utan glapp.
Det låter som lång tid, när jag har sökt så har jag oftast fått höra att jag ska ringa på måndagen så får jag en tid den veckan. På min vårdcentral så öppnar dem tider för ej akuta ärenden på måndagar och man får hoppas på att komma fram och få tid då. Fast sen så har det hänt att dem vägrar ta emot mig överhuvudtaget. Sökte för ansträgningsastma och fick som svar att jag kunde komma om jag hade ett pågående anfall annars så gjorde dem ingen utredning.
Vårdgarantin är 90 dagar med typ remiss ärenden. Att få träffa en läkare på vårdcentralen ska ske på en vecka enligt vårdgarantin. Men det är ju inte klokt att du fått vänta så länge.
Jag genomför nu, på eget initiativ och av eget intresse en liten marknadsundersökning, för att kolla av med er här på denna siten, hur många det är av er som känner att ni skulle kunna tänka er att använda en konsult för att t ex fylla i ansökan till FK eller som en resurs/stöd vid andra myndighetskontakter, överklaganden av beslut etc.?
Jag tycker det skulle vara kanon! Man kan ju få hjälp av kurator på hab eller hkp-central, men jag tror ändå en konsult skulle behövas på varje ställe, en som har gedigen erfarenhet och kunskap om det juridiska, vad det finns för olika stöd, fonder mm, och hur man bäst gör en ansökan och vad man ska ta med för att lyckas bäst. Även att denne kan hjälpa till med att fixa rätt på intyg och papper om man önskar. Det är jag säker på att de flesta skulle skriva under på. Läste i ett äldre nummer av tidningen Föräldrakraft att de på försök erbjuder unga vuxna upp till 25 (tror jag det var) ett sk personligt ombud som hjälper till med allt sådant. Det är bra, men vad är det som säger att man, efter att ha fyllt 25, plötsligt klarar/orkar med att fixa detta själv? Ingenting. Så jag hoppas att detta utvecklas vidare så att alla får möjlighet oavsett ålder, och att denna möjlighet kommer till hela Sverige. Tror det var i Uppsala som försöket genomfördes.
Som typ BOSSE i Sthlm? Absolut!
Vad skulle tjänsten kosta?
Absolut! Jag behöver hjäälp med sådana just nu. Vuxenhabs kuratorer i Trelleborg är dåliga. Jag går därför hos en kurator för döva men denne vet ej mycket om sådana som jag beghöver hjälp med tex PA o LSS. Jag och min kurator jobbart hårt tillsammans men vi behöver hjälp utifrån. Det du Veron pratar om låter jättekanon. Bra med folk som är neurala och experta på just dessa områden.
Jag har haft tankar på att starta en sådan tjänst, skriver ju många överklaganden och ansökningar privat till vänner. Problemet är att många funktionshindrade inte har råd att köpa tjänster på det viset, man är oftast hänvisad till den hjälp man kan få gratis inom hab, soc eller sjukvården, och där är det sällan man får rätt hjälp.
Men många PA-företagar erbjuder tjänsten utan kostnad. Jag ska få hjälp på detta sätt nu. De sade att jag ej behöver välja deras företag om jag blir beviljad PA. Jag kan tänka mig att betala för tjänsten om det är ett rimligt pris.
Min tanke har inte bara varit ärenden som rör personlig assistans, utan i princip allt administerativt som följer med våra funktionshinder. Väldigt många upplever en stor frustration i möte med olika myndigheter och man kanske inte har någon som t ex kan hjälpa till att skriva ansökningar eller att söka upp rätt instans.
Se även http://www.lassekoop.se De kan säkert även där hjälpa till med att rekomendera annan hjälp beroende på vart man bor i Sverige. De är jätte-bra!!!
Kanske kan fungera som en sorts fond samtidigt.. eller hänga ihop med en förening. kontakter kan ske genom en hemsida med reklamplatser. eventuellt erbjuda föreningars medlemmar rabatt mot ekonomiskt stöd från föreningen.. funderar oxå ev på att starta något eget fast då i en annan branch
För att göra en lång historia kort... Jag är 18 år. Har skolios men efter mina operationer svårt att gå och stå längre stunder och behöver en bra stol för att kunna sitta längre stunder. Har dom senaste månaderna blivit sämre i benen och fått mer ont i ryggen och blir trött och orkar inte lika mycket som innan. Har i dag inga hjälpmedel. Tanken är att jag ska ut på praktik via ett kommun projket som heter ung resurs. De är ett ställe för arbetslösa ungdomar. Ringde arbetsterapeuten på min vårdcentral men hon kunde inte hjälpa mig med hjälpmedel till min praktikplats efter som jag är över 18år hon sa att de var ung resurs som får ordna hjälpmedel. Och hem kan hon inte fixa några hjälpmedel så jag kan klara av vardagen lite lättare. Ung resurs säger att dom inga hjälpmedel kan fixa. Och dom vill bara ha papper på vad jag kan göra och inte och vilka jobb i framtiden som kan passa mig i från en läkare. Någon läkare på min vårdcentral får inte hjälpa mig för att jag har vart på ortopeden på ett sjukhus. Läkaren på ortopeden förstår inte hur jag kan vara så dålig och säger att de blir bättre med tiden... Kan man få tillbaka känsel och rörlighet efter 5år. (har lite känsel och rörlighet kvar.) Vem finns de kvar som kan hjälpa mig?? Vart ska jag vända mig?? Har ni några tips på bra hjälpmedel som kan göra vardagen enklare.. De är ett jobbigt att bara att följa med mamma till affären och handla.. Ska jag ha de så resten av livet eller?? Förlåt för allt mitt gnäll men tycker att de är jobbigt att inte veta vad man ska göra för att orka mer och för att få någon hjälp..
Kontakta läkaren som utförde operationen, det kan vara diskskivorna som ligger fel.
Inte lätt att bli slussad runt... Men jag förstår samtidigt vad arbetsterapeuten på vårdcentralen syftar på. "Vårdcentralsterapeuten" hjälper dig med hjälpmedel i ditt hem, och Ung Resurs är ju inte ditt hem utan kan likställas med arbete. I vanliga fall är det arbetsgivaren/arbetsförmedligen som har hand om hjälpmedel i dessa situationer, därav hennes konstiga svar... Alternativet att Ung Resurs och du ska vända er till arbetsförmedlingen är inget hit. Det lär bli stopp där också eftersom man inte får några hjälpmedel via arbetsförmedlingen förrän man har en anställning(!). Lösningen kan därför vara arbetsterapiavdelningen på ditt sjukhus. Eftersom du har varit patient på ortopeden är du ju indirekt kopplad till dem (och inte vårdcentralen eller annat). Många landsting har informationscentra dit man kan ringa med frågor om hur man hittar rätt i vården etc. Såg att du bor i Östergötland, du kan ju ringa hit och fråga hur du ska få tag i en arbetsterapeut: http://www.lio.se/templates/Page.aspx?id=15749 Om du skriver vill vara JÄTTEsäker på att få ett svar kan du också skriva ett brev till ditt landsting. Brevet diarieförs, vilket indirekt innebär att de måste svara på det! Lycka till, du ska inte behöva slängas runt så här! // En som vet hur det kan vara
Tyvärr har jag inget rakt svar på din fråga, men en allmän reflektion över hur det ser ut i samhället idag. Jag tycker att det är fel att man blir hänvisad runt mellan olika instanser, och att det av den anledningen borde läggas ned en massa myndyigheter. Vi bode ha EN myndighet/instans dit man kan vända sig, som sedan slussar vidare genom systemet. Det är för mycket byråkrati i dagens Sverige. Alla dessa instanser byggdes för att ge en bra service, och intentionerna var säkert goda, men tyvärr så gör det i dagsläget att alltför många hamnar mellan stolarna. Så ska det inte behöva vara. Det medför bara merarbete för dig som hjälpsökande, och det kostar också mer pengar för skattebetalarna. Det finns inget som är bra med dagens alla instanser.
Tidigare fick jag veta att det var okej att flytta timmar /spara timmar. Men nu verkar det inte gälla... Så nu ska jag skicka in en stramare bokning för september. Så himla trött på olika besked. Kvinnan på ledsagarservice ska prata med min biståndsbedömare (igen). Och jag ska ringa i morgon eftermiddag om besked. Att ställa in allt i livet innebär att det inte är ett liv!
Nej, jag kan inte flytta timmar. Om jag inte gör något på 3 mån och sen behöver 3 timmar för mycket en annan månad så får jag ställa in något. *suckar* LSS = goda levnadsvillkor? för vem?
I trelleborg kan man spara uppåt 4-6 mån....Men just nu använder jag kanske 8 tim av de 60 i mån.
Jag har ledsagning 40 timmar i månaden men har inget oftast i juli och fåtaltimmar juni, augusti och december och har alltid fått använda dom timmar till andra månader och skulle dom inte räcka får jag ansöka om utökning, vet inte om det är skillnad på LSS och enligt socialtjänstlagen som jag har för att kunna vara aktiv i föreningslivet och få social kontakt då jag är sjukpensionär.
Jag kan spara timmar ett år, dvs jag har beviljats 480 timmar plus 15 heldagar per år. Tillägg: jag har ledsagning via LSS. Redigerat 2007-09-24 20:30
Jag tycker det är på tiden att samtliga inom Handikapps rörelsen kräver att vi har rätt till ett arbete som vilken svensson som helst .Nu har jag gått sen jag var sexton år med pension var är det för liv igentligen nej naturligtvis det är inget liv det är ett helvete att inte kunna åka någonstans att inte kunna leva som andra är en djup kräckning mot mina rättinheter sen kan man fråga vilka rättingheter har du några .Det så försänkringskassan ser mig och arbetsförmedlingen som ett avslutat kapitel som väntar att få dö.Så känner jag när jag har kontakt med dessa instanser.Tack för ordet leffe.
Vad har du för utbildning?
Du har gått på pension sen du var 16, vilket jag förmodar betyder att du aldrig har arbetat? Nu är du 50... Vad har du gjort i alla dessa år? Har du försökt att få ett jobb, gått yrkesutbildning eller praktik? Handikapprörelsen generellt sett är mesig när det gäller jobbfrågan för funktionshindrade, men unga synskadade är väldigt aktiva. vi var bl a i Almedalen förra året, ska ha utbildning för sius-konsulenter och gör andra kampanjer. Senast i Varberg. Hur kommer det sig att hkp-föreningarna är så slappa på detta område? läser man i medlemstidningar typ SHT står det ailtid en massa artiklar och debattinlägg om arbetsmarknaden. Men hur mycket utåtriktad arbete är det egentligen? Det är utåt vi måste agera, edet blir inte bättre av att vi sitter samlade i ett rum och spyr galla över arbetsmarknaden. Skulle va intressant att höra vad era organisationer gör på detta område.
Undrar om någon här har någon erfarenhet av att få kommunen att bekosta assistenters resa, bostad och traktamente vid en rehabresa till Vintersol, trots att man inte har dem som anordnare. Har hört ryktas att det går, och även att tom min stadsdelsnämnd har godkännt det för någon annan. Tyvärr vet jag inte hur de lyckades, eller vem det var. Är beslut tagna av kommuner offentliga och vart får man tag på dem i såna fall? Jag resonerar som följer: Jag har fått V-sol beviljat av Landstinget. De anser alltså att jag behöver rehaben o kan tillgodogöra mig den. För att jag ska kunna rehabiliteras där måste jag ha mina assistenter, jag är beviljad 27,5 timmar om dygnet vilket garanterat kommer behövas där nere med alla förflyttningar etc. Vintersols personal kan inte fylla mitt assistansbehov, varken i tid eller kunskap. Det gör att minst 4 av mina ass måste med. Mycket dyrt. Kommunen har yttersta ansvaret för assistansen. Det borde ju gälla även på ett ställe som Vintersol. Alltså bör de ju rimligtvis betala om man inte har tillräckligt själv, annars har ju inte jag den assistans jag har rätt till.
Skulle du kunna använda assistansomkostnadspengar till detta?
Jo... om de skulle räcka... sist när resan ej blev av låg budgeten på 80 000. Och då var den ordentligt snålt tilltagen. Sen blev jag av med lite pengar när resan ej blev av. Jag skulle behöva åtminstone 100 000...
Hör med LSS-enheten, tycker jag. Du kanske skulle kunna använda en del av ass-pengarna, och få resten av kommunen.
LSS-enheten på kommunen menar du?
Ja
Så då bör jag kunna ringa min biståndshandläggare? Hittade nåt på nätet om att de kan bevilja tillfälligt utökade timmar, och ev. kostnader för dessa ass. Då borde man rent rimligtvis kunna ansöka enbart om kostnader...
Ja, så borde det vara. Gör så
du kan också hyra assistenter på Vintersol det funkar bra då slipper du en stor kostnad för resa traktamente och boende, om inte så kanske det räcker med 2 egna och sen köpa tjänsten där nere
Tyvärr måste man ha rätt lång intro för att klara jobbet hos mig. Då skulle all min kraft gå åt att lära upp V-sols personal, och träningen bli extremt lidande (bortkastad). Möjligtvis att jag använda dem för visst dubbelassistans, men det behövs ändå vana personer 24 timmar om dygnet.
Jag skulle aldrig förlita mig på deras personal. Av ett antal anledningar!
bara en undran har ni utnyttjat assistans på vintersol?? jag har gjort det till viss del och dom jag haft var toppenbra. Många av dom har jobbat i många år och har stor erfarenhet. pluss att det finns sköterska och biträden där 24 timmar också
Jag var på vintersol i feb-mars i år och de 2 första veckorna hade jag assistans från vintersol och det är verkligen ingenting jag rekommenderar. Dom sprang mellan lika som skulle ha assistans hela tiden. Ville jag utanför området var det inte alls säkert jag kunde det bara för att dom var tvugna att vara kvar för att hjälpa andra. Nästa gång jag ska åka ska jag ha med mig egna assistenter hela tiden. Aldrig mer vintersols assistenter.
Förresten, var någonstans står det att kommunen har yttersta ansvaret för assistansen? I nån lag?
Du kommer inte att kunna åberopa kommunens yttersta ansvar i detta fall. Det avser inte semesterresor.
Men rehab är väl inte semster???
Nej, knappast! Jag åker dit för att träna o förbättra min hälsa på ett sätt som inte erbjuds i Sverige. Värmen är perfekt där nere och jag får mkt mer styrka. Det är nåt jag känner är nödvändigt, inget jag gör för nöjes skull.
Då måste du väl kunna åberopa kommunens yttersta ansvar???. Eftersom de inte kan erbjuda någonting som gör att du mår bra?
Okey, jag ber om ursäkt, men jag tror tyvärr fortfarande inte att det hjälper om du åberopar det, men som sagt du förlorar ju inget på att testa
Tror tyvärr inte heller på det, men det finns jättebra kommuner som verkligen gör sitt bästa, men ska man se till lagen så betyder kommunens ansvar att de ska se till att man får den hjälp man måste ha, så om den anordnare man har inte kan ordna fram vikarie så har kommunen skyldighet att skicka dit någon. Om anordnaren strular ska även då kommunen sätta in assistent på studs, det är det som är deras övergripande ansvar. Men du ska absolut ansöka Jessma, och dra det vidare om du får nej för det skulle vara intressant att höra vad rätten anser vara kommunens ansvar.
© Copyright 1999-2025 Funktionshinder.se Läs Fh:s regler | Kontakta Administratörerna för Fh | Om cookies på Fh
