Vi har haft hemtjänst i 2år det var helt fel insats och satte sina spår hos oss, efter ännu mer tjatande så fick vi boendestöd i sommras. Den jag hade kändes helt perfekt och sambons lite sådär till honom men det var bättre än inget. Sambon hade däremot svåra men från tiden med hemtjänst, så varje gång de skulle komma nu så fick han svår ångest. Men nu efter ett par månader och byte till en manlig person så fungerar det jättebra, de har varit iväg helt själva och gör saker. Min slutade så jag skulle få en ny, den personen kändes helt fel men jag fick sambons gamla som är ok men inte klockren. Saken är den att LSS-handläggaren tydligen försökt ringa oss, hon vet att vi inte vill prata i telefon om sånthär utan ha personliga möten eller ta det via mail... men ändå. Är boendestöd som sagt att jag måste kontata handläggaren annars blir vi av med stödet. Ett sånt hot stressar mig massor. Orsaken verkar vara att hin anser att vi avbokat förmycket, ja det blev endel i sommras för att sambon vägrade ta tiderna själv och jag mådde så dåligt pga. graviditeten. Sen efter förlossningen så fick de vänta innan vi okade ha någon alls här. Sambon mådde jättedåligt pga. alla komplikationer, då är städa det sista man bryr sig om. För honom är det nog rätt insats men för mig känns det inte så, jag sökte godman förra året men fick avslag, för jag behöver mer någon att träffa lite då och då som kan hjälpa till med pappersarbetet och myndighetskontakterna och sen typ hemtjänst som kan skura golven någon gång i veckn sånt jag inte fixar utan att bli helt utmattad och på det ledsagning. Idag har jag tid en dag i veckan på morgonen 2 timmar och sen städ på fredagsmornar. Funkar inte att köra ledsagning så tidigt på morgonen. Jag vill kunna bestämma att på onsdag eftermiddag skulle det vara kul att gå på stan eller så. Nu går inte det alls. Städ med boendestöd innebär att man gör det tillsammans, nu med bebis så går inte det att styra, ofta så blir jag sittande med honom i knät och tittar på, det är inte delaktighet enligt handläggaren. Ibland hinner jag vika lite tvätt men måste gå till honom sen, trösta och vika igen. Allt tar så mycket längre tid. Men städa fixar jag utan påputtning om jag kan få hjälp att ta de tunga bitarna. Kan de dra in en sånhär sak för oss och vad är då alternativet? LSS får jag inte och inte sambon heller, jag skulle vara glad för att jag fick något alls sa handläggaren för de godkände inte mina papper. De som utredde mig har slutat så hon som skrev intyget har inte utrett mig utan sambon men hon har träffat mig många gånger. Någon ny utredning får jag inte heller.
Överklaga till Förvaltningsrätten, om du är med i någon förening - ta hjälp av deras jurist, annars skriv bara som du skrivit här och beskriv vad du tycker och vill ha i framtiden. Går det inte att överklaga längre, om beslutet är för gammalt. Skicka in en ny ansökan och överklaga det beslutet, eller skriv direkt till politikerna som har hand om denna insats i din kommun. För tjänstemännen får inte göra hur som helst och det är bara bra att politikerna får veta vad som händer, hur tjänstemännen beter sig mot er. Lycka till !!
Till sidans topp
Finns det nån mer hjälp änersonlig assistent, Avlösare, boendestöd, hemtjänst som man kan söka? Sonen är 15år snart o beh hjälp på mornarna när jag åker till jobbet men han är för duktig för personlig assistent o för gammal för avlösare enl LSS-handläggaren. Antar att han är för ung för hemtjänst? LSS-handläggaren skulle fundera på om sonen kan få boendestöd o återkommer efter sem med svar på det.
Man kan aldrig vara för ung för hemtjänst. Sen kan det vara så att när man är ung att det är mer lämpligt att utforma stödet på ett annat sätt än med hemtjänst. Men jag vet personer som har hemtjänst och som är i din sons ålder och där det fungerar alldeles utmärkt.
Vi bor i Stockholm
När dan ansöker om aktivitetsersättning (heter det väl?- förr hette det pension) så ska man fylla i om man har ett ideellt arbete eller aktiv inom någon förening.. Varför? Är det ideellt så blir det ju efter ens förmåga och innebär ju inte att ett "vanligt" arbete är aktuellt kanske.. Får man inte ha det eller varför ska dom veta det? Jag har aldrig haft något arbete. Känner verkligen att jag behöver något jag kan göra- efter mig förmåga och ork.. Har mycket smärta som kan göra mig helt utslagen och då kan jag inte göra mer än livsbehoven- toalettbesök och äta. Finns det några förslag på vad jag kan göra?
Jag har boendestöd idag, hade hemtjänst förut men har bråkat massor för att få boendestöd, när handläggaren var här för 2 måander sedan så sa hon att eftersom vi har boendestöd så får vi inte ha hemtjänst också. Visst vi trodde det skulle funka men nu tvivlar jag. Grejen är att när vi sökte boendestöd så var sambon hemma pga. arbetslöshet, nu har han jobb och jobbar mellan 6:30-kvällen, meningen är att vi ska ha 2 timmar boendestöd var själva där han tex. kan få hjälp att åka och handla och jag lite annan ledsagning. Sen ska vi ha 2 timmar gemensamt där vi städar, lite som med hemtjänst fast 2 timmar istället för 45min. Nu är problemet att hans boendestöd inte komit igång än, mitt har varit inriktat på att lära känna henne och det känns bra. Men jag har bara haft 2 timmar/vecka så det har inte blivit något städande alls. Tanken är att sambon ska få stöttning i städandet medans jag ska få mer praktiskt hjälp, fast ju mer gravid jag blir desto sämre blir jag. Har haft en bra period men nu när magen börjar bli ivägen och jag får mer ont så orkar jag inget alls. Foglossningen gör sitt också. Sambon jobbar massor och kan inte säga huvida han kan gå ifrån eller inte, de hade tydligen satt tid på freda förmiddag, han kan inte bestämma sånt innan. Det går att försöka men saker kan hända och då står jag själv och ska sköta all städande. Jag är väldigt tveksam till att det kommer fungera. Ok om han gått hemma hela dagarna. Jag känner att jag gärna skulle vilja ha hemtjänst nu som kan städa någon gång/vecka som förut, ta alla tunga saker så jag och boendestöd kan koncentrera oss på "viktigare" saker som att få struktur på min dag och lite koll på alla papper etc. Bebis är beräknad att komma om 3 månader och då måste vi fått lite struktur hemma. Flyttade för en månad sedan och det är totalt kaos, lådorna står visserligen i extrarummet men få saker är uppackade, och utan diskmaskin är det ett helvete att få klart disken. Hyresvärden sa att den skulle komma nu i slutet av månaden så jag hoppas de håller vad de lovar. Om min sambo varit helt frisk så skulle han väl klarat av att ta allt extra men han är inte det och har fullt upp att komma in i jobbmiljön att då packa upp och även hjälpa mig när han kommer hem och sköta hemmet är förmycket. Jag försöker släpa runt damsugaren och diska men får sånna sammandragningar att det går inte. Ska jag behöva välja mellan boendestöd och hemtjänst? När det väl kommer igång blir det säkert jättebra, men sambon lär behöva lång tid på sig att känna sig trygg med sin boendestödjare. Assistans får jag inte som det ser ut nu, handläggaren anser att jag är för frisk och troligen att jag blir bättre när barnet är ute. Med hemtjänst som städar så tror jag att jag skulle må bättre men man får inte ha det samtidigt som boendestöd sa det till oss. Så är det någon som vet om det är sant? Jag har boendestöd för min ADHD och behöver nu hemtjänst för rörelsehindret.
Alla kommuner kör sitt eget race och har egna regler med helt klart är att man måste kunna vara berättigad till mer än ett SOL bistånd, är ju många som har ledsagare och hemtjänst. Jag tycker du ska söka, och om du får nej, kräva dels papper på avslaget, du kan då be om snabbare handläggning om du överklagar hos länsrätten genom att förklara att din graviditet är hotad pga. kommunens handlande, dels begärsa att kommunen plockar fran lagparagrafen som säger att man inte kan få dessa två biståndsformer samtidigt.
Tack, risken finns ju att behovet kvarstår även efter barnet är fött. Ska se till att få papper på det, min komun verkar vara jättedåliga på den biten, fast det är väl för att man inte ska kunna överklaga.
Min sambo har fått lönebidragsanställning på ett företag, han och chefen skulle löneförhandla men chefen har varit borta på resa så mycket så de har inte hunnit. Idag skulle de fixa det, men då visade det sig att AF skulle vara med. Först satt chefen och AF själva och då sa AF villken lön sambon ska få, och sen fick han veta det när han fick vara med på mötet. Han hade ingen chans att yttra sig och chefen sa att han och sambon gärna ville få prata själva först men AF vägrade, de skulle veta lönen NU. Sambon har funktionshinder som innebär att han har svårt i dessa pressade situationer och speciellt när det är nya mäniskor med, och den handläggare som han träffat tidigare var med i början men gick sen. Sambon känner sig ordentligt överkörd och den lön han fått känner vi oss inte nöjda med. Speciellt då han inte fått chans att prata med sin chef i lugn och ro och gå igenom villka arbetsuppgifter som ska ingå osv. AF motiverade det hela med att andra med lönebidrag ligger på samma nivå och man inte kan jämföra med andra på arbetsplatsen för de inte gör samma saker, men som sagt sambon fick aldrig prata lön och säga vad han tycker. Så han kan inte ens säga att han tackar nej till jobbet. Visserligen trivs han så mycket på sin praktik så han säger inte nej till anställning men AF får väl inte gå in och bestämma en lön så utan att sambon får yttra sig? Vet att lönebidrag kan vara en fälla men alternativet är att han går hemma och det mår han så dåligt av... fast med denna lön måste vi gå på soc ett tag till och jag är tveksam till om vi orkar det. Det som pratats om lite innan har varit en konkurenskraftig lön. Jag ringde facket men fick prata med en som inte fattade, ska se om vi kan få ett möte med dem öga mot öga... sambon orkade inte ta något samtal med chefen idag om vad han känner. Är lite det som är hans funktionshinder, han blir så lätt överkörd om det inte är lugn och ro och tydlighet.
Hej! Tycker att det låter väldigt märkligt. Det finns så klart en maxgräns för hur mycket lönebidraget kan vara på, tror att den ligger på ca 16 800/månad för en heltid. Men sedan är det upp till företaget att bestämma om de vill ge en högre lön än så. Din sambos chef borde alltså inte vara "tvingad" av AF att ge honom en låg lön, utan detta är upp till honom att göra ett pålägg ovanpå lönebidraget. Kan föreställa mig att de flesta är snåla och vill ligga så lågt som möjligt, men detta borde ändå gå att förhandla i efterhand. Låter väldigt märkligt att AF måste ha ett besked på stubinen. Det låter som att ett samtal med chefen är det enda raka?
Det är som nr 2 säger. Inget som säger att arb.giv. enbart kan ge lönebidraget.
Tack, på sambon lät det som om chefen nog hade velat ge en högre lön, de har nämligen pratat endel rent allmänt om löner eftersom han nu under praktiktiden fått ca 160kr/dag, runt 17kr/timme i lön och chefen har haft dåligt samvete över att sambon jobbat arslet av sig och gjort samma sak som andra anställda men på den låga nivån. Var skrattretande när han fick sin lön på 2800kr förra månaden och de andra får ut ca 28000kr. Men nu vet vi inte vad chefen anser för sambon fick inte vara med på det samtalet, verkar lite som om AF tror sambon är efterbliven och ska förhandla åt honom. Men sånt kan han göra själv, i alla fall om han får tid på sig och lugn. Är jättebra att ni säger att företaget får ge mer i lön, är så jag har uppfattat det. Vet ni om det är så att andra kostnader som betalas, är väl arbetsgivaravgift också och inte bara ren lön om det också är upp till 16700kr? För AF hade sagt att de måste ha hans lön på papper precis då för att de inte kan skriva in i systemet i efterhand, men han ska tjäna över den summan och om AF ändå inte betalar ut något extra så ska de ju skita i vad han får i slutet. Värst är att han blev så överkörd, då låser det sig totalt för honom och han kan tappa energin helt. Detta får inte bli ännu ett misslyckande.
Arbetsförmedlingen kan väl inte köra över fackliga avtal, eller har de den rätten? När jag har haft lönebidrag så har det hjälpt företaget med en del av lönen men jag har aldrig hamnat under den nivå som finns i de lönesteg som fack och arbetsgivare kommit överens om. Jag förstår att inte facket förstod något (det var säkert Metall) det brukar de inte göra utan att man förklarat med teckningar och visuella hjälpmedel... Ta ett nytt snack med ett fackligt ombud på arbetsplatsen om din sambo har vetskap om någon som är bra och som går att prata med i lugn och ro, det bästa är ju om din sambo är medlem i rätt fackförbund "så de kan kämpa för hans rättigheter" och i bästa fall gå till chefen och säga att så här ska det vara. Hoppas det går bra!!
Tack, är unionen den här gången faktiskt Men det var någon i sthlm som inte verkade ha koll alls utan sa att det är klart att AF måste veta idag så de kan fixa sina papper... men sambon tar nog en sovmorgon imorgon och ringer lokalklubben, är svårt för honom att göra det från jobbet eftersom han inte har någon telefon utan måste ringa från sin egna mobil. Blir nog lättare att förklara och få vettig hjälp om man träffas öga mot öga, jag tycker sånt är lättare i alla fall. Nej jag tycker inte att AF kan frångå de nivåer som facket har som lämpliga, sen att sambon inte har utbildning och det sänker ju nivån lite, men han är självlärd inom området och har mer allmäna kunskaper än en annan anställd där som jobbat ett år. Det borde väga upp lite. Så synd att han inte fått veta innan då kunde jag sett till att han spelat in mötet också, eller att han fått någon från facket med sig. Nu fick han veta att de skulle komma samtidigt som de kom. Bara en sån sak är vidrig när man har med personer med aspergers att göra. Det är så nonchalant bemötandet från AF, hans handläggare har ändå varit rätt förstående även om han är aningen rörig, jag har varit med på de mötena som stöd för sambon. Men att nu skicka in en okänd som är oanmäld och inte verkar ha koll alls på bemötande, sånt gör mig så förbannad.
Nu har jag pratat med facket, de kan inget göra, men sa lite halvt att de tycker att AF gjort fel som pratat utan att sambon fått vara med men att de kanske behövde få prata själva om vad sambon kan behöva stöd med osv. Villket jag inte riktigt tror är verkligheten men ändå. De sa också att om man har lönebidrag så får man räkna med en lägre lön än vad andra har just för att man har begränsningar, men jag trodde det var därför man fick bidrag till lönen. För att man har någon begränsning och arbetsgivaren får ersättning för att den anställde ev. behöver lite mer stöd. Inte att den anställdes lön ska vara lägre för det. Men de sa också att om chefen och sambon kommer överrens om något annat så ska AF skita i det, och att han ska se till att få inskrivet i avtalet att efter provanställningen så om det blir fortsatt anställning så vill han ha en ny diskussion. Bad honom att försöka prata med chefen nästa vecka när denne kommer, men han har så svårt att göra sånt själv. Skit att det inte finns möjligheter att få stöd i en sån sak, han är så rädd att göra fel och bli sparkad. Samtidigt som det blir jättesvårt om han inte får i alla fall dessa 14000kr som de räknade ut att det skulle bli, men när vi räknade hemma så visade det sig att det bara är 12000kr han får ut. Är ändå stor skillnad, för med 14 slipper vi soc, även om det blir tufft, utan så finns det inte en chans att klara oss just nu och då måste vi fortsätta den stressen. I våra liv är det en jätteskillnad. Blir så förbannad när de ger honom fel siffror, för han hade sagt ok till 14 000kr efter skatt och sa på mötet att då skulle vi ha så vi klarar oss precis men det är värt det, och sen så visar det sig att de räknat fel. Då har man ju skrivit på papprena med fel information. Jag ska sätta mig och räkna och skriva ner åt honom så han har alla siffror, hur det blir med olika nivåer före och efter skatt, sånt kan han inte räkna ut själv, sen får jag hoppas att han har energi och mod att ta upp det med chefen nästa vecka. Så han i alla fall kan få veta varför de satt en viss lön och känna sig delaktig. Men AF tror väl att de gjorde honom en tjänst och kör "klappa på huvudet"-stilen.
Hej! Jag kan faktiskt inte alls förstå fackets resonemang om att man skall räkna med lägre lön pga funktionshindret. Det är förbjudet att diskriminera någon idag pga ett funktionshinder och tanken är därför att lönebidraget som arbetsgivaren får skall kompensera för just detta, dvs att man inte kan prestera lika mycket som de andra. Däremot så skall man ändå ha rätt till en avtalsenlig lön. I t ex ideella organisationer är lönerna generellt väldigt låga, men det är inte pga personernas funktionshinder utan pga att de helt enkelt för det mesta inte har råd att betala mer. Hoppas att det löser sig för er!
Påminner lite om Handisam's ena info-film http://www.youtube.com/watch?v=B5hdeIisAGo
Är i rehabåret. Ska separera och har extremt låg inkomst,blir därför i behov av socialbidrag. Jag vet att man inte får äga något,men var går gränsen? NÅgon som vet? OM man har mycket böcker,måste man sälja av dem då?Lösöre alltså. varje enskild pryl kommer inte ens i närheten av detta-500 kr alltså. Någon som vet?kanske fel forum.... Jag har rekommenderats LSS,att söka detta,men hamnar då under autismspektratillstånd om det beviljas...Något som dessutom verkar vara feldiagnosticerat.Vill för allt i världen inte hamna på daglig verksamhet också ovanpå allt. SOS
kolla på din kommuns hemsida. Där har de information om försörjningsstöd. Se till att skaffa intyg på varför du inte är arbetsför. Är du delvis arbetsför men är delvis arbetslös så ska du vara inskriven på arbetsförmedlingen. Och kopior på senaste deklarationen. De tre senaste månadernas inkomster. Har du merkostnader pga funktionsnedsättning så kan dessa ibland ersättas Men då krävs intyg på att du måste ha detta, eller delta i detta. http://www.socialstyrelsen.se/ekonomisktbistand/forsorjningsstod/riksnormen Normen + godkänd hyra (har man en för hög hyra så räknas inte hela delen in) = din norm. Din norm - dina inkomster (alla inkomster, lön, barnbidrag, bostadsbidrag, a-kassa, ersättningar från FK) = ditt ev försörjningsstöd. Man söker varje månad.
Nej du behöver inte sälja av böcker etc. Exakt vad de kan tycka är något att sälja beror lite på handläggaren som vanligt. Men man får ha TV tex om det inte är en sprillans ny platttv för 25 000kr eller liknande. Vi fick aldrig hembesök utan hade dator och sånt. Det var för oss nödvändigt för att kunna skriva ansökningar och allt annat som myndigheterna behöver. Det är sällan man får extrakostnader för sitt funktionshinder ersatta även med intyg, men det kan också variera från komun till komun och handläggare till handläggare. Om du vill ha mer tips mer privat så får du gärna maila, jag har gått på soc i 3.5år nu och jobbar lite ideelt med en förening som försöker informera om vad man har för rättigheter och skyldigheter när man söker soc-bidrag, tyvärr är det många som får höra en massa lögner och felaktigheter. Som Morticia skriver se till att få intyg på om du inte är arbetsför, endel läkare vill inte skriva det om man går på soc-bidrag men soc ställer det kravet så stå på dig. De kan ställa krav på att du ska delta i diverse aktiviteter, speciellt om du är ung, under 25år, då är det bra att ha intyg om du inte kan jobba/delta i detta. Dessa saker är sällan anpassade för personer med funktionshinder, utan skapar mer problem än det hjälper.
Det sistnämnda har jag stor erfarenhet av och det är också vad som just har hänt.Att en af coh försäkringskasseåtgärd har stjälpt hela min tillvaro fullständigt,knappast gjort mig mer arbetsför. Jag rehabiliteras upp till halvtid eftersom jag inte kunnat få arbete på mer än detta innan jag sjukskrevs. Har haft tidsbegränsd sjukersättning på halvtid under tre år för en annan funktionsnedsättning ett antal år sedan men valde att studera och inte söka om detta när det gick ut.Nu har jag för hög utbildning och har därför nekats ersättning.Måste också utredas mer för att få söka om den ersättningen. Rörigt värre alltså. men soc vet jag kommer kräva det här. Sen detta med åtgärder-jag vill mer än gärna praktisera så om de kräver detta e det inga problem.Jag vill prova mer men har inte psykisk ork just nu att göra det med tanke på privata omständigheter.
Det är precis som jag skrev,att jag i förhandsbesked (där måste jag alltså korrigera mig något) fick beskedet att jag har för hög utbildning och därför inte kan komma i fråga. Arbetsförmåga bedöms mot på arbetsmarknaden alla förekommande arbeten,även anpassade och lönedbidragsanställningar. Eftersom jag har hög utbildning resoneras det som att då har jag större möjligheter att få ett arbete som passar så pass att jag kan arbeta heltid. Visst är det sjuka lagar och riktlinjer,men så är det. Kan nämna att det var på gränsen att jag fick sjukersättning beviljad då jag fick det. Men skillnaden mellan då och nu är en akademisk nivå i utbildning,det hade jag inte tidigare. Dessutom är jag mer utredd nu,och det har framkommit vissa konsekvenser av en hjärnskada,dessa var inte kända tidigare. Kan väl tillägga att det är en svängning på gång med tanke på det jag skrev ovan något i allafall. Nu börjar det sägas att det är kanske är fastställt att jag har nedsatt arbetsförmåga med 25%. Men det måste utredas ytterligare innan jag kan ansöka om det och kanske få ersättning för dessa 25%. jag kan inte gå in på detta mer så här. Men håll med om att reglerna är knepiga. Min kapacitet blir ju inte bättre för att jag har högre utbildning. Om det vore så väl!!
Jag är med högskoleutbildad och har heller aldrig hört liknande kommentarer. Är det inte så att de menar att som högskoleutbildad har man mer att välja på inom olika arbeten, oftast är det ju lättare att få ett fysiskt mindre ansträngande jobb om man har en akademisk utbildning än om man t.ex. varit byggjobbare eller fabriksarbetare.
Sjukersättningen har väl med arbetsförmågan att göra? Inte vilken utbildning man har. TS måste få skriftligt på vad FK babblar om.
JO det är så de menar, det skulle alltså påverka genom att man nu ser på alla på arbetsmarknaden förekommande arbeten och att jag då genom min högre utbildning har större och bredare möjligheter till ett arbete. Men samtidigt: jag får inte bättre ork och det jag maximalt klarat är 75% arbete,inte mer. Några fysiskt tunga jobb har det inte varit heller.Allt jag begär är att få möjlighet att arbeta på 75% som jag då anser vara min arbetsförmåga på sikt,och få sjukersättning på 25%. Idag är den mellan 25-50%....tyvärr får jag lägga så mycket ork på allt annat tjafs med myndigheter att jag knappast kan öka arbetsförmågan i dagsläget. Det finns andra faktorer också i dagsläget,som drar energi.
http://www.stockholm.se/FamiljOmsorg/Stod-och-radgivning/Ekonomiskt-stod-och-radgivning/Forsorjningsstod/Fragor--svar-om-forsorjningsstod/ Finns skräckfall där personer tvingats sälja anpassad bostadsrätt i väntan på sjukersättning. En del kommunen har en gräns på 3 mån. Behöver man försörjningsstöd längre än så utreder de om ens bostads kan behöva säljas. Intyg om att man måste bo just där etc kan få biståndshandläggare att hålla med att man bör bo kvar. Om socialtjänsten kräver att man säljer för att få försörjningsstöd så kan man överklaga. "Bostadsrätt Socialnämnden bör vid beräkningen av den faktiska boendekostnaden för en bostadsrättslägenhet beakta månadsavgiften, uppvärmningskostnaden och räntekostnaden för lån som tagits för inköp och underhåll eller liknande av lägenheten. Nämnden bör även beakta om den enskilde har rätt till skattejämkning för räntekostnaden." http://www.socialstyrelsen.se/sosfs/2003-5
Vet att det finns massa trådar om detta och jag har läst men har några frågor ändå. För nu har jag fått intyget från min läkare till färdtjänst och han skriver gärna fler intyg. Eftersom situationen är som den är just nu, med barn pågång och jag måste klara mig själv mer och sambon har förhoppningsvis jobb nu, vi väntar på besked men allt pekar på det. Så funderar jag på att söka bilstöd, läste igenom FK riktlinjer om det och hittade att om man inte kunde garantera 9års varaktighet så kan de pröva om man gått länge och inte blivit bättre. Är på den punkten saker har fallit tidigare, men nu har min läkare skrivit till färdtjänst att det jag har är bestående. Han gick på psykdiagnosen som jag fick för 1.5årsedan, den jag inte tror på men den beskriver i alla fall mitt rörelsehinder och någon omfattande utredning blir det inte förrens bebis är ute. Om jag söker med denna diagnos, där han i papprena till färdtjänst bla. skrivit "gång och balansrubbning, nedsatt kraft i armar och ben" Är endel mer som kan skrivas men det beskriver ändå i stort vad rörelsehindret handlar om. Ifall jag söker på det och får avslag och säg om 1år får rätt diagnos kan jag söka igen eller är det kört då? Idag så har jag ingen anpassad bil utan kan köra på bra dagar, och kortare sträckor, smärtan är inte lika stort problem nu i sig efter att jag fått medicin, men jag har inte ork i benen att sköta pedalerna en längre resa eller alls en dålig dag. De dagarna avstår jag från att köra. Har bla. problem med min vänsterfot som verkar hoppa lite ur led emellanåt, så idag får jag tejpa eller linda den om vi ska ut och åka mer än bara till ica 5min bort. Får inte heller in stolen i bilen själv mer än med livsfarliga manövrar... stackars stol som har misshandlats, rullar den mer eller mindre rakt ut från bagageutrymmet och ner på marken, så får den flyga den biten om ingen är med. Så det börjar bli dax att försöka få till något lite mer anpassat, så jag kan fixa att köra oavsett dagsform, till en viss gräns då. Är det många som får avslag på bilstöd eller brukar det gå igenom om man har läkarintyg? Mina planer är att börja plugga om ca. 1.5år om allt går bra med bebis och utan bil går det inte, försökte men färdtjänst till grannstaden skulle ta mig drygt 2 timmar/resa, tar 40min med bil och buss går inte längre. Min rygg och nacke tar förmycket stryk. Pratade med färdtjänst som inte gärna vill ha med spädbarn i färdtjänsten, speciellt inte om jag ska åka själv, då måste jag ha ledsagare och vagn och babyskydd räknas som bagage så det går inte att åka och handla med bebis för då får jag inte ha några påsar med mig. Så det börjar kännas aningen isolerande om bilsituationen inte kan lösas, min sambo har inte körkort och får inte ta på något år pga. sin epilepsi som förhoppningsvis är under kontroll nu. Ledsagning kan jag få någon gång/vecka men återigen då måste transporten lösas. Så vad tror ni, är det läge att försöka söka och hoppas på det bästa eller är det dumt när jag inte har en diagnos jag själv tror på? Vet att det finns de som fått permo, bilstöd osv. som har den diagnos jag fått, som tror att den är rätt också. Känns lite som om det börjar bli läge att försöka, nu när jag gått över 3.5år utan att man hittat något som förklarar mina symtom, orsaken bla. till att jag inte tror på den diagnos som satts är att man där förnekade min adhd som är välutredd, och den diagnosen får man inte om man har smärta villket jag har gott om Men som sagt så beskriver den lite av symtomen jag har och det borde väl vara det viktigaste.
Gissar att du inte vill skriva vilken diagnos du inte tror på eftersom du inte nämner den, men söka bilstöd kan man alltid göra. Som med så mycket annat, så är det många som söker, men inte alla som får. Mycket hänger så klart på läkarintyget. Ett krux är också att man måste köpa en bil som skall hålla i minst 9 år och det innebär att det stöd man kan få dvs 60000 plus ev anskaffningsbidrag inte räcker så långt. Om bilen ska anpassas så skall dessutom vägverket ha sin åsikt om den bilmodell man väljer. Bilen måste stå på dig, du kan inte äga den tillsammans med sambon. Mycket att tänka på mao, men det är det ju alltid. Lycka till!
tackar, jo jag kan skriva det. Det är samma diagnos som de apatiska flyktingbarnen har. Dvs. man har utsatts för ett extremt trauma där kroppens signaler slutar fungera som de ska. Tror mycket av att det inte känns rätt är för att det på remissen stod att jag hade en förlamning och inget om mina smärtor. Sen ansåg man tydligen att jag levde i en förnekelsevärld eftersom jag var "glad och oberörd", dvs. jag la mig inte på golvet och storskrek och bad alla dra åt helvete när jag pressades att gå på gångbandet, utan jag gick tills benen inte bar längre och jag föll ihop. Sen sa man att koncentrationssvårigheterna och minnesproblemen osv. hör till detta, att jag varken varit utsatt för ett sådant stort trauma och jag har en adhd-diagnos som utreddes i början av sjukdomen det sket rehabteamet i. De tror inte adhd existerar. Den diagnosen är jag övertygad om eftersom man haft många djupa tester och även gått tillbaka och intervjuat min mor. Men en kurator kunde avfärda det efter någon timmes samtal där han mest pratade om hur depression påverkar kroppen... men någon depression hade jag inte heller, och en djup utredning hurvida något är psykiskt orsak får jag inte heller. Så jag tror mer på att de slog tärning för att pressa fram en diagnos när mina anhöriga började ställa krav och ifrågasätta seriositeten i utredningen. Jag och min läkare tror mer på en bindvävssjukdom men den utreder man inte förrens efter bebis födelse. Vi måste ändå köpa bil snart om sambon får jobb, den vi har är en liten rosthög, och även om det är sambon som tjänar pengarna så köper han den åt mig och skriver på mig. Så den biten blir inga problem, vi hoppas att den vi har håller i alla fall året ut, så det är inte panik med att köpa ny om våran inte rasar. För vad jag har förstått så kan det dra ut på tiden. Tänkte åka på hjälpmedelsmässan i juni och titta lite mer, fick tips om att några som anpassar skulle vara där.
Nu har jag varit på mässan och fått massa tips om både anpassningar och bilar som kan fungera. Pratade med FK också. Men jag glömde fråga hur det är med giltlighetstiden på ett beslut. Om man får det beviljat hur fort måste man skaffa bilen då? Vi måste ju kolla lån/avbetalning osv. före ett köp. När man köper betalar man hela bilen själv och sen får bidraget för inköp eller hur går den biten till?
Tackar, då har jag lite mer koll på läget. Tänkte ta och läsa igenom ordentligt den informationen jag fick igår från FK, men jag kom och tänka på det just nu och hittade inte svaret. Tror ändå inte att jag kan få tid till läkaren innan sommarens slut ändå och vi vill se att bebis kommer ut ordenligt samt om jag blir mycket sämre när gravidhormonerna slutar flöda. Men då har vi tid på oss att hinna fixa med sånt. Den bilen vi funderar på blir troligen nyköp på, har en pappa som jobbar på ett företag som säljer det märket och kan få familjerabatt i så fall. Tänkte ta och provköra innan också, har en vän som har just den modellen så jag kan provköra med handreglage och se så vagnen får plats ordentligt osv. Vi planerar att köpa ny bil i vinter, så om jag skickar in ansökan efter sommaren så ska vi hinna.
Läs här: http://www.forsakringskassan.se/irj/go/km/docs/fk_publishing/Dokument/Publikationer/Faktablad/fn_4060_bilstod.pdf Och beakta särskilt noga detta: Beslutet före bilen! Du kan inte få grund- eller anskaffningsbidrag för en bil som du köpt innan du fått beslut om bilstöd.
jättetack, där stod 6månader också. Vi har tänkt att vänta med att köpa något nytt tills vi ser om FK beviljar bilstöd eller inte. Hoppas att de gör det så jag kan få något anpassat så jag kan köra även på sämre dagar och längre. Problemet i mitt fall är att jag inte har en färdig utredning och diagnos men min nya läkare tyckte nu att jag skulle söka ändå eftersom jag bara blivit sämre under snart 4år. Han räknar med att det jag har är bestående. Annars får det bli något begagnat och redan anpassat.
Japp, jag har tänkt att få till ett möte med FK så allt blir rätt, tror att boendestöd får följa med och hjälpa till att lyssna. Är så mycket konstiga regler så jag blir knasig. När du skriver att de tar hänsyn till barn, är det att man kanske behöver större bil eller så, eller det som står om villken grupp man tillhör. Läste att man kunde få det beviljat om man hade egna barn under 18år och skulle köra själv och transportera dessa. Vi har tidigare pratat om en liten kombi men nu får det bli något större så alla får plats och det går in både vagn och rullstol utan att jag ska behöva plocka isär allt i småbitar. Den bil vi har nu är en vanlig kombi och vi kommer få fälla 2 säten så går nog allt förhoppningsvis in. Men vi känner att vi nog vill hinna få barnet först så kanske vi ser lite mer exakt vad som inte funkar med den bilen vi har idag, utrymmesmässigt och så då.
Idag var det äntligen dags för möte med boendestöd, var snart 2 år sedan vi drog igång att få det beviljat men fick hemtjänst istället... Vid nyår så fick vi veta att det blev ja denna gång, och man drar igång det för mig först. Sambons blir i mitten av maj. I alla fall, det får vi eftersom vi bägge har adhd och han även aspergerdrag då får man mer påputtning än att någon gör allt åt en, som det är med hemtjänst. Villket är precis vad sambon behöver. Jag som fysiskt inte klarar av alla bitar ska få hjälp med det också är det sagt. Idag fick vi dock veta att har jag boendestöd så kan jag inte ha hemtjänst också, utan det är antingen eller. Så om jag blir sämre och behöver mer fysisk hjälp med skötsel av hemmet och då behöver hemtjänst så dras boendestödet in, som jag ska ha för att få struktur i livet och få stöd med sånt som min adhd ställer till med. Helt sjukt ju. Sen så får vi 4 timmar var, som vi ska testa att ha 2 timmar var med varsin boendestödjare och sen 4 timmar ihop när det är mer städ och sådana praktiska saker. De 2 timmarna själva kan vi åka och handla mm, lite mer ledsagning. Då kommer nästa problem, jag som har körkort och bil och använder den för att ta mig någonstans måste åka själv. För de får inte åka med i bilen. De har egna bilar som kan användas i nödfall men då får inte vi åka med där. Alltså blir det antingen att vi åker varsin bil, eller att de får försöka möta upp oss och ta bussen om det inte finns någon bil ledig. Färdtjänst visste de inte för ingen hade det tidigare som det verkade, men jag har det beviljat. Fattar inte hur komunen tänker, ok att de inte ska köra våran bil men hur kan det påverka försäkring om de åker med mig och jag kör? För den biten kommer säkert bli aningen problematisk, speciellt senare när bebis kommer för ledsagning för min del innebär att stoppa in bebis i bilen, få in barnvagn och ev. rullstol om jag inte fixar det själv. Ska de då få in allt i min bil sen ta bussen dit vi ska och möta upp och få ut allt... jösses... Hur gör ni andra som har ledsagning? För sen antar jag att det blir svårt att ta med bebis i färdtjänst, de har ju inte några bilbarnsstolar och släpa med den och vagn på färdtjänsten tror jag inte man kommer bevilja. Buss kan ju bli intressant också...
Hur gör ni andra som har ledsagning? För sen antar jag att det blir svårt att ta med bebis i färdtjänst, de har ju inte några bilbarnsstolar och släpa med den och vagn på färdtjänsten tror jag inte man kommer bevilja. Buss kan ju bli intressant också... Jag har färdtjänst och åker i vissa fall (inte ofta, men ändå....) med min baby och rullstol och barnvagn i färdtjänst. Färdtjänsten HAR i allfall här i GBG barnbilstolar för stora barn. Själv har jag alltid med mig bilskyddet/barnstolen för spädbarn och den spänns fast i taxin/taxibussen. Inga problem. Sedan jag, rullen plus barnvagnen. Inget att orda om, och inga speciella tillstånd för att få ta med sig sitt barn. Dock mitt ansvar att jag har bilstol för en baby. // A.
tackar, fick veta från en annan att även om det finns stolar för barn så är det inget man får tillgång till i färdtjänsten, ibland så har de bilkuddar för skolskjutsarna. Jag har ju bråkat länge och gick till kammarrätten för att få med en extra rullstol men fick nej på det, så en barnvagn tror jag inte man kommer acceptera. För den går att fälla ihop och bli lika stor, eller säkert lite större än min tennisrullstol. Ska ta och börja gräva i detta och se vad som gäller här. Går det att spänna fast ett babyskydd på ett vettigt sätt i en storbuss? Har försökt undvika att åka färdtjänst nu efter att de inte spänt fast mig ordentligt. Känns tveksamt om de lägger tid på att sätta fast ett barn. När du åker sätter de fast vagnen också eller ställs den löst?
Tackar, det låter ju jättebra att det funkar så. Jag får väl ta och torröva lite bara med babyskyddet och en docka och se vad de gör. Ska se vad komunen säger, vem vet de kanske är så trötta på mig och alla mina överklaganden att detta går smidigt, jag har ändå förhoppningsvis ett par månader på mig. Men det behövs när man har med min komun att göra.
Försäkringskassan vill ha intyg från både läkare och arbetsterapeut gällande uppföljning av assistans. Är det någon annan som råkat ut för samma? Jag trodde det räckte med läkarintyg?!
Nej, det har jag inte hört talas om, men det är väl bara en tidsfråga tills dom kräver intyg från ens grannar och fastighetsägare också, för att inte tala om far och mor föräldrar.
I många år har jag fått lämna intyg från at och läkare. Både till FK och kommunen. Läkaren intygar vilka diagnoser man har Arbetsterapeuten intygar om vilka svårighet Så de kompletterar varandra. Redigerat 2010-04-05 23:17
Jag har också fått lämna intyg från både läkare och arbetsterapeut. Då har det inte ens gällt personlig assistans, utan ledsagning. Läkaren har precis som Morticia skriver, intygat om diagnos och symptom och Arbetsterapeuten har gjort en sk ADL-utredning, dvs vilka praktiska svårigheter som finns att göra olika saker. Personligen tycker jag att det känns tryggt med dessa intyg. Tror att det är lätt att bli mer ifrågasatt utan dem.
Jag har också fått höra att jag behöver intyg från AT när det gäller assistans men även boendestöd och ledsagning. Tyvärr så är min AT inte villig att skriva några intyg så det har inte gått så bra för mig. Så det hade varit trevligt om det bara hade gått med läkarintyg men FK säger nej.
hur kan man leva ett normalt och rikt liv om man är beronde av färdtjänst? hur hanterar man att man typ bara kan åka 1.5 resor (tur och retur) per vecka? vad f*n är det för löjlig tilldelning? hur ska det räcka till kanske frisören, inköp av kläder, körsång, barnhämtning och sociala tillställningar i övrigt m.m. jag har hittills kört egen bil, väntar nu på anpassning, har använt färdtjänst endast kompliment men nu ryker resorna... hur klarar sig människor som långvarit måste nyttja färdtjänst? hur lever ni/dom?
Bra fråga... innan jag hade bil så lånade vi svärmors bil för att åka och handla. Hos oss har vi fria antal resor, men det tar ju ändå en fruktansvärd tid. Åka och handla var helt hopplöst, så jag hade bara färdtjänst till träningarna och det var mer än tillräckligt. Jag och tränaren tröttnade totalt efter att jag blev bortglömd en kväll och fick stå ute i kylan när de stängde, och sen kom en chafför in i hallen och stod och skrek att han hade kommit. Trots att jag hade bokat resan 30min senare, det var bekräftat från beställningscentralen också. Så jag förstår inte hur man kan klara av att ha ett bra liv om man ska planera så och speciellt om man bara har x-antal resor.
Jag undrar också varför du har fått dina resor helt indragna (som jag förstår det)? Jag bor i Stockholm, har egen bil men även tillgång till färdtjänst. Jag menar, vad händer när din bil ska på service?? Ska du vara i husarrest då? Dessutom har, vad jag har läst, tilldelningen av antalet resor per år fått påökt, men om det inte räcker för dig ändå, ska du ju ha rätt att ringa till färdtjänsten och be om fler resor.
jag var otydlig... jag menar att nu är jag för närvarande hänvisad till endast färdtjänsten och eftersom jag har så mycket att göra så försvinner resorna, i ett nafs - jag utnyttjar alltså för många resor på för kort tid! senare i år har jag väl inga resor kvar, trots att jag försöker spara och inte åka mer än nödvändigt. ska man inte få ha något intresse när man är funktionshindrad? eller träffa kompisar eller gå på apoteket? igår bestämde jag mig för att börja träna på ett ställe (för funktionshindrade) men som man inte kan ta sjukresor till, eftersom det mer är att kalla friskvård. möjligheten finns att träna 3 gånger/vecka men jag ska vara glad om jag med färdtjänstens "omsorg" kan träna 1 gång/vecka... sen kan jag typ inte göra något mer - inte besöka en vän, inte göra något med mina barn... det här är sjukt! har skrivit till regeringen, får väl se om jag någonsin får något svar!
I Stockholm gäller följande: http://www.fardtjansten.sll.se/sv/Vara-resealternativ/Fardtjanstresor1/Antal-resor/
japp, precis det totala antalet resor man kan få om man inte uppfyller dom andra kriterierna, är 190 eller var det 198 (enkel resor)? antalet resor kanske låter ok, men oftast vill man ju komma hem också... slår man ut antalet resor per vecka blir det inte mycket man kan göra. det är otroligt att man ska behöva stå med mössan i hand och tigga för att kunna resa... men det är ju klart jag kan ju åka med sl - vilket hån säger jag - kunde jag det hade jag föredragit det framför en färdtjänst som i mitt tycke inte fungerar!
jag visste inte till vem jag skulle skicka mailet så jag valde att skicka det till socialdepartementet och bad dem vidarebefodra om det var till fel departement. nej jag har inte fått något svar, det brukar ta låååååång tid om man överhuvudtaget får något svar, men jag tror att de är skyldiga att svara... japp, jag kan nog lägga upp ett eventuellt svar här.
aha, kopia på mitt mail, nää, det går inte... har det inte kvar och dessutom var det nog inte så välformulerat, mest skrivet av frustration, men ändock ganska tydligt - tror jag...
Det är nog olika i olika kommuner. Jag använder färdtjänst och får åka obegränsat så för mig fungerar färdtjänst bra men som sagt alla kommuner har väl olika regler.
© Copyright 1999-2025 Funktionshinder.se Läs Fh:s regler | Kontakta Administratörerna för Fh | Om cookies på Fh
