Men idag blev jag nog mer mörkrädd än vanligt. Det här forumet är för och om funktionshindrade och då ska man väl som funktionshindrad kunna bli bemött på ett trevligt sätt?

Jag är fortfarande ganska ny här på sidan och "snokar mest runt" ursäkta mitt slang, men jag skriver ofta som jag talar. Det har lite med mitt yrkes val och det umgänge som kommit tillsammans med det på nätet. Jag är utbildad fritidspedagog och har ofta kommit att bli lite "morsa på nätet", bland barn och ungdomar som inte har det så lätt hemma och i skolan och ofta är självdestruktiva.

Idag råkade jag snubbla in på sex och kärlek... tror jag det heter. *ooops*

Och där är det någon som skriver anonymt, stavar lite illa. Men man kan ändå se att det handlar om kärlek och dejting och att denne saknar någon.

Givetvis måste då någon skriva, att jag förstår inte vad du skriver, vad menar du , du skriver/stavar så konstigt....

Flera nappar, på trenden... och säger samma sak, ingen försöker ens svara på det trådskaparen menar. Jag anser, att om man verkligen inte förstår vad personen skriver, då kanske man inte själv har något intresse av det.

Jag har sett detta beteende på många forum, även på ett forum, där jag själv är moderator och genast som moderator sätter ner foten om att gränsen för trevligt bemötande är nådd.

Det finns flera funktionshinder.

Somliga döva, inte alla, som någon också sa i tråden, har svårt med det skrivna ordet, eftersom talad svenska och teckenspråk inte är samma sak.

Dyslexi, är också ett språkhandikapp. Ska de också hoppas på, för att man inte förstår vad de skriver här på forumet?

Det finns säkert flera funktionshinder i samma sektor, tyvärr är jag inte så insatt i dem.

Och allra mest mörkrädd blev jag när någon skrev. Men varför vara anonym??? Vad i *Piiiiiip* har vi med det att göra. Under hjälpfunktionen finns detta:

"Fråga:
Jag vill skriva anonymt i ett forum fast jag är inloggad medlem, är det möjligt?
Svar:
Absolut! Klicka i den lilla rutan om anonymitet ovanför inlägget du skriver."

Finns det en funktion för att få vara anonym, ska man väl för i *piiiip* få vara det.

Jag för min del, är heller inte någon sådan som skryter öppet om att jag är fyrtiotvå år och singel, om jag skulle vilja diskutera sex och samlevnad. Utan jag skulle också använda anonymitetsfunktionen. Det gör jag på flera andra communities och har inte lust att bli ifrågasatt för det.

Det är dags att vi "vässar till oss". Vi är faktiskt funktionshindrade, anhöriga till funktionshindrade eller jobbar med funktionshindrade hela gänget här på sidan. Då ska vi väl för i *piiiip* kunna uppföra oss mot varandra?

Eller är jag dum, som vanligt?

IngelaH skrev: Men idag blev jag nog mer mörkrädd än vanligt. Det här forumet är för och om funktionshindrade och då ska man väl som funktionshindrad kunna bli bemött på ett trevligt sätt? Jag är fortfarande ganska ny här på sidan och "snokar mest runt" ursäkta mitt slang, men jag skriver ofta som jag talar. Det har lite med mitt yrkes val och det umgänge som kommit tillsammans med det på nätet. Jag är utbildad fritidspedagog och har ofta kommit att bli lite "morsa på nätet", bland barn och ungdomar som inte har det så lätt hemma och i skolan och ofta är självdestruktiva. Idag råkade jag snubbla in på sex och kärlek... tror jag det heter. *ooops* Och där är det någon som skriver anonymt, stavar lite illa. Men man kan ändå se att det handlar om kärlek och dejting och att denne saknar någon. Givetvis måste då någon skriva, att jag förstår inte vad du skriver, vad menar du , du skriver/stavar så konstigt.... Flera nappar, på trenden... och säger samma sak, ingen försöker ens svara på det trådskaparen menar. Jag anser, att om man verkligen inte förstår vad personen skriver, då kanske man inte själv har något intresse av det. Jag har sett detta beteende på många forum, även på ett forum, där jag själv är moderator och genast som moderator sätter ner foten om att gränsen för trevligt bemötande är nådd. Det finns flera funktionshinder. Somliga döva, inte alla, som någon också sa i tråden, har svårt med det skrivna ordet, eftersom talad svenska och teckenspråk inte är samma sak. Dyslexi, är också ett språkhandikapp. Ska de också hoppas på, för att man inte förstår vad de skriver här på forumet? Det finns säkert flera funktionshinder i samma sektor, tyvärr är jag inte så insatt i dem. Och allra mest mörkrädd blev jag när någon skrev. Men varför vara anonym??? Vad i *Piiiiiip* har vi med det att göra. Under hjälpfunktionen finns detta: "Fråga: Jag vill skriva anonymt i ett forum fast jag är inloggad medlem, är det möjligt? Svar: Absolut! Klicka i den lilla rutan om anonymitet ovanför inlägget du skriver." Finns det en funktion för att få vara anonym, ska man väl för i *piiiip* få vara det. Jag för min del, är heller inte någon sådan som skryter öppet om att jag är fyrtiotvå år och singel, om jag skulle vilja diskutera sex och samlevnad. Utan jag skulle också använda anonymitetsfunktionen. Det gör jag på flera andra communities och har inte lust att bli ifrågasatt för det. Det är dags att vi "vässar till oss". Vi är faktiskt funktionshindrade, anhöriga till funktionshindrade eller jobbar med funktionshindrade hela gänget här på sidan. Då ska vi väl för i *piiiip* kunna uppföra oss mot varandra? Eller är jag dum, som vanligt?

Nej, inte alls! Eller så är jag också dum, men så är även jag fritidspedagog och anhörig till en CP-skadad medelålders man. Funktionsnedsättningar är otroligt många och varierande även med samma medicinsk beteckning. Vi måste respektera varandra! Ingen har någon garantisedel på att för alltid ha det hälsotillstånd vi hitintills haft och det även med eller utan funktionsnedsättningar. Med andra ord en person med någon funktionsnedsättning kan alltid bli sämre.

Redigerat 2008-02-07 11:31

I princip när det gäller bemötande håller jag med dig. Det är alltid trevligare när alla är trevliga men ... du förväntar dig mer/bättre bemötande av funktionshindrade än av "andra", varför?

Jag tycker också att man skall ha förståelse för att inte alla kan uttrycka sig smidigt i skrift - vilket jag faktiskt skrev på nämnda forum men ... vet man med sig att man har svårt att uttrycka sig skriftligt så måste man nog inse att man får jobba på sin text. Forum bygger just på text, det är det enda vi har att utgå ifrån.

Om anomymiteten kan jag förstå tanken om den används föratt ställa pinsamma frågor men ... mest används denna funktion för att skriva elaka kommentarer eller dumma sig i allmänhet och att komma undan med det bakom sin anonymitet. Därför är det ifrågasatt av vissa personer ibland, jag bl a.

Om du är dum eller inte kan jag inte svara på ...

Moon skrev: I princip när det gäller bemötande håller jag med dig. Det är alltid trevligare när alla är trevliga men ... du förväntar dig mer/bättre bemötande av funktionshindrade än av "andra", varför? Jag tycker också att man skall ha förståelse för att inte alla kan uttrycka sig smidigt i skrift - vilket jag faktiskt skrev på nämnda forum men ... vet man med sig att man har svårt att uttrycka sig skriftligt så måste man nog inse att man får jobba på sin text. Forum bygger just på text, det är det enda vi har att utgå ifrån. Om anomymiteten kan jag förstå tanken om den används föratt ställa pinsamma frågor men ... mest används denna funktion för att skriva elaka kommentarer eller dumma sig i allmänhet och att komma undan med det bakom sin anonymitet. Därför är det ifrågasatt av vissa personer ibland, jag bl a. Om du är dum eller inte kan jag inte svara på ...

Människor med funktionsnedsättning är som alla andra. Har stora kunskaper om sig själv men precis som personer utan funktionsnedsättningar svårt att förstå personer med andra funktionsnedsättningar än sina egna. En av anledningarna till att vi har så många handikapporganisationer och deras svårighet till samarbete inte minst till att få ett tillgängligt samhälle.

Kjell skrev: Människor med funktionsnedsättning är som alla andra. Har stora kunskaper om sig själv men precis som personer utan funktionsnedsättningar svårt att förstå personer med andra funktionsnedsättningar än sina egna. En av anledningarna till att vi har så många handikapporganisationer och deras svårighet till samarbete inte minst till att få ett tillgängligt samhälle.

Jag vet inte om du och jag tillhör en annan generation, men jag kan inte instämma mer. Det är just detta jag menade med mitt inlägg.

Och är det då att vara dum, då är jag det hellre än att följa med strömmen.

"Det är bara döda fiskar som följer strömmen..."

Jag kan bara tala för mig själv och jag har förståelse och respekt för att de finns olika handikapp. MEN personer som skriver i ett forum bör hålla en rak linje när de förklarar för annars så fattar den som läser inget. Kan inte personen ifråga skriva så tydligt som krävs så tycker jag att det är sjystare att tala om det för denne, än att låta bli!

Ja, ironi och sarkasm hör inte hemma på några forum pga att det är svåra att läsa in i de skrivna ordet.

Däremot har jag också reagerat på den låga tolerans nivån som trådskaparen syftar på. Detta forum "ägs" (syftar på de som skriver mest) tyvärr av ett fåtal personer och det är dessa åsikter som styr vad som är ett funktioshinder och hur en funktionshindrad är. På denna sida är tyvärr toleransen större för fysiska än psykiska funktionshinder. Nåde den som försöker påtala att merparten av dem med fysiska funktionshinder även har psykiska! (Då är man nedsättande, ignorant etc... Inte insiktsfull eller synliggörare av dolda handikapp, som liksom var ens avsikt från början).

Ja, jag är inte ute för att vara petimeter. Men jag är den typen av människa som vill bli bemött utifrån mina förutsättningar, vare sig jag möter funktionsnedsatta eller icke funktionsnedsatta.

Vill vi verkligen förbättra attityderna gentemot funktionsnedsatta ute i samhället, då måste det väl gälla alla, oavsett funktionsnedsättning eller icke funktionsnedsatta.

"Ibland är det lättare att se stickor hos andra, men missa bjälken i det egna ögat." eller hur det nu är man säger igen...

Anonym skrev: .... Nåde den som försöker påtala att merparten av dem med fysiska funktionshinder även har psykiska! ....

Vill du utveckla detta och förklara hur min rms även har gett mig psykiska problem som jag och mina anhöriga inte inser att jag har.....

IngelaH skrev: Jag vet inte om du och jag tillhör en annan generation, men jag kan inte instämma mer. Det är just detta jag menade med mitt inlägg. Och är det då att vara dum, då är jag det hellre än att följa med strömmen. "Det är bara döda fiskar som följer strömmen..." Jag är förmodligen en av de äldsta, som skriver i detta forum. Jag har dessutom arbetat för människor med olika typer av funktionsnedsättningar i nära 30 års tid.

Någonstans i allt det här har vi nog tappat fokus..

Det handlar inte om vad vi har för åsikter eller fördomar om varandra utan om hur vi ser oss själva och hur vi hanterar våra funktionshinder. Om man är döv och medveten om att man har svårt att skriva, så bör man kanske läsa igenom sin text, använda de hjälpprogram som finns, ta hjälp av någon eller vad som helst som utvecklar ens förmåga att skriva. Det var ett svårbegripligt inlägg, visst såg man att det handlade om kärlek men man uppfattade inte innebörden i frågan, då är det svårt att få svar.

Nu är jag också bland de äldre här, 50+ och funktionshindrad sen födseln, har dessutom en dotter med ADHD och har jobbat mycket med barn, men aldrig att jag skulle tillåta dem att kunna mindre än andra. Det handlar om att var medveten om sina dysfynktioner och hitta andra vägar att utföra saker. Vårt samhälle ser på funktionshindrade som människor som inget kan och som måste omhändertas och som man inte ställer krav på, den synen måste vi ta bort genom att själv ställa krav på oss.

Jag släpper med iväg en massa stavfel här (av ren lathet) men skummar i alla fall igenom vad jag skrivit för att se så det är begripligt, annars är det liksom inte lönt att skicka iväg det.
Självfallet ska den här sidan vara för alla men att den företräds av fysiskt funktionshindrade är ju inte så konstigt, den är ju efterträdare till Muskelsjuk.se och har mest fysiskt funktionshindrade medlemmar.
Självfallet ska alla få ha sin åsikt, men man måste även tåla att bli emotsagd, eftersom det ett ett forum.

Sen är vi vare sig trevligare, styggare, bättre eller mer psykisk sjuka än medel Svensson.

KarinSch skrev: Sen är vi vare sig trevligare, styggare, bättre eller mer psykisk sjuka än medel Svensson.

Och just detta, gör mig lite sur.

Varför ska alla följa med strömmen och göra som Svensson gör. Varför kan inte någon våga resa sig upp och visa att alla är accepterade som de är.

Jag vet vad JAG vill ha sagt. Då ska inte jag behöva be en kurator om hjälp för att få det sagt?

En nysvensk, som börjar lära sig det nya språket, vet vad han vill ha sagt. Varför ska han behöva gå till en översättare?

En hörselskadad, eller en med dyslexi, varför ska han behöva ha en skylt hängande runt halsen med "invalidos" och gå till en svensklärare?

Bara för att en "medelsvensson", absolut måste statuera exempel?

Sverige är ett land som står på en demokratisk värdegrund, där alla är lika värda. Varför kan vi inte visa det? Utan att någon måste visa hur bra de själva är oavsett om de har någon form av funktoinsnedsättning eller inte (vilket är det jag tror att det göra att skon klämmer i detta fall - "Det är skillnad på funktionsnedsättning och funktionsnedsättning" *Blaha!!!* ) och hur "konstiga" alla, andra vare sig de har någon form av funktoinsnedsättning eller inteär?

Redigerat 2008-02-08 11:03

Redigerat 2008-02-08 11:04

IngelaH skrev: Och just detta, gör mig lite sur. Varför ska alla följa med strömmen och göra som Svensson gör. Varför kan inte någon våga resa sig upp och visa att alla är accepterade som de är. Jag vet vad JAG vill ha sagt. Då ska inte jag behöva be en kurator om hjälp för att få det sagt? En nysvensk, som börjar lära sig det nya språket, vet vad han vill ha sagt. Varför ska han behöva gå till en översättare? En hörselskadad, eller en med dyslexi, varför ska han behöva ha en skylt hängande runt halsen med "invalidos" och gå till en svensklärare? Bara för att en "medelsvensson", absolut måste statuera exempel? Sverige är ett land som står på en demokratisk värdegrund, där alla är lika värda. Varför kan vi inte visa det? Utan att någon måste visa hur bra de själva är och hur "konstiga" alla andra är?

Men nu missförstod du väl i alla fal.
Om en invandrare väljer att inte lära sig svenska så behöver han tolk.
Om han lär sig svenska kan han själv och kommer att klara sig bra mycket bättre i vårt samhälle. Självklart ska alla få vara som de vill, men göra det bästa av sin situation. Svensson var ett exempel på att vi är som alla andra, varken bättre eller sämre, det betydde inte att vi alla är likadana. Och alla är lika mycket värda, men man måste själv välja vad man kan. Inte många reker på det här forumet, troligen inte en enda som inte behärskar svenska av den enkla anledningen att de har inget utbyte av det, om de förstår att läsa svenska men inte kan skriva så kanske de läser här men de inser sin begränsning och inser att om de svarar på grekiska kommer vi alla att bli irriterade, så antingen struntar de i att skriva eller så ber de om hjälp av någon svenskkunnig.
Och om en nysvensk inte får fram sitt budskap så måste han ha hjälp, eller studera mer.
Precis samma för oss med funktionshinder, jag kan inte rida för jag kan inte sära på benen så mycket, inte fasen kan jag begära att en häst ska opereras smalare om ryggen för att jag vill rida. Att inse sina begränsningar är bra ibland.
Sen fattar jag inte varför man som dyslektiker och hörselskadad inte kan gå extrakurser för att lära sig skriva bättre, det har hjälpt många, men att de skulle ha en skylt runt halsen är väl bara tramsigt.

Jag måste erkänna att jag inte riktigt förstår dina inlägg, Ingela.

Du vill att människor med funktionshinder skall lösgöra sig från samhällets påverkan och värderingar och lyckas känna och förmedla något som inte FN har lyckats med under alla år. Det är inte lite som du begär.

De som har svårt med språket skall inte heller arbeta med sitt språk eller text för det skulle innebära att vi inte accepterar henne/honom fullt ut - har jag uppfattat dig rätt? Men det innebär också att massa missförstånd kommer att uppstå, hur väl man än vill. Och på ett forum där allt bygger på text är det ju verkligen viktigt att få fram det man vill i sin text. Tvärtom tror jag att man gör dessa personer en björntjänst genom att inte få dem att hantera språket i tal och text.

Moon skrev: Jag måste erkänna att jag inte riktigt förstår dina inlägg, Ingela. Du vill att människor med funktionshinder skall lösgöra sig från samhällets påverkan och värderingar och lyckas känna och förmedla något som inte FN har lyckats med under alla år. Det är inte lite som du begär. De som har svårt med språket skall inte heller arbeta med sitt språk eller text för det skulle innebära att vi inte accepterar henne/honom fullt ut - har jag uppfattat dig rätt? Men det innebär också att massa missförstånd kommer att uppstå, hur väl man än vill. Och på ett forum där allt bygger på text är det ju verkligen viktigt att få fram det man vill i sin text. Tvärtom tror jag att man gör dessa personer en björntjänst genom att inte få dem att hantera språket i tal och text.

Håller med dig och Karin i det här fallet, det är sjystare att säga till personer hur det faktiskt är än att förneka dem deras utvecklande, att dalta med dem är inte sjyst tycker jag! För det är viktigt att komma ihåg att de här människorna har ju också en utvecklingsnivå, även om den inte ser exakt likadan ut som för oss med fysiskt funktionshinder

Redigerat 2008-02-08 11:48

Självklart gör man en björntjänst om man inte påpekar. Men räcker det inte att EN person påpekar att det är lite svårt att förstå, måste alla andra på samma forum, skriva exakt samma sak? - det är där jag tycker att gränsen mot fel tanke om lösning kommer...

Och nej, jag kräver inte lite. Jag vill gärna att FN o gud fader någon gång ska lyssna, så alla får samma rättigheter.

Så oroa er inte, får jag bara finna min plats i hierarkin här på forumet, så ska vi nog komma mer överens om saker och ting än ni tror.

Självklart är det fel om flera personer säger till om samma sak, då kan man diskutera mobbing & förföljning och så vidare. Bara för att göra det klart så var det aldrig min mening att mobba någon eller förfölja någon, min mening var enbart att uppmärksamma personen ifråga på att det som skrivs inte förstås av omgivningen. Det gjorde jag av den enkla anledningen att jag själv hade velat få veta om att det jag skriver inte uppfattas som jag tror att det gör

På den tiden jag höll på ned news eller Usenet så skickade vi sådant med epost istället för att posta det till gruppen (forumet) och det var tämligen ohyfsat att påpeka författarens brister i gruppen utan att samtidigt försöka besvara frågan.

Detta fick till följd att även om det spårade ur ibland så brukade folk följa ämnet relativt bra även om det fanns undantag.

Sedan har jag ibland känt mig sugen på en gammal goding från den tiden:

http://jni.sdf-eu.org/trolls.html



Definition av ett troll (ursäkta Engelskan ):
The basic mindset of a troll is that they are far more interested in how others react to their edits than in the usual concerns of Wikipedians: accuracy, veracity, comprehensiveness, and overall quality. If a troll gets no response to their spurious edits, then they can hardly be considered a troll at all.

Det är lugnt Helna. Självklart måste man säga till om någon skrivit något som är oklart. Ingen som läst vad du skrivit här på forumet tror något sådant om dig.

Moon skrev: Det är lugnt Helna. Självklart måste man säga till om någon skrivit något som är oklart. Ingen som läst vad du skrivit här på forumet tror något sådant om dig.

Tack för stödet, jag värderar dessa ord högt!

Helna skrev: För det är viktigt att komma ihåg att de här människorna har ju också en utvecklingsnivå, även om den inte ser exakt likadan ut som för oss med fysiskt funktionshinder Redigerat 2008-02-08 11:48

Ursäkta mig men är du galen??
_Inser_ du inte vad du själv skriver??

Vi pratar om personer med hörselskador, dyslexi m.m. och du antyder lite diskret att de "har en annan utvecklingsnivå"!!

Varför ha små fördomar när man kan ha ENORMA?!

Ja detta stället... Ibland är ni helt otroliga.

// A E

MEN självklart förstår jag att diskussionen handlade om hörselskadade och dyslektiker! Jag referade till IngelaH;s inlägg om att vi var så anti psyskiska funktionshinder och inget annat, ursäkta att jag var otydlig

Redigerat 2008-02-08 20:13

Helna skrev: MEN självklart förstår att diskussionen handlade om hörselskadade och dyslektiker! Jag referade till IngelaH;s inlägg om att vi var så anti psyskiska funktionshinder ursäkta att jag var otydlig Redigerat 2008-02-08 20:03 Redigerat 2008-02-08 20:04

Hrm.. Nu är det väl så att personer med ett psykiskt funktionshinder inte behöver ha en utvecklingsstörning.

Generellt så kan jag tycka att vi borde generallisera lite mindre.

Sengangaren skrev: Hrm.. Nu är det väl så att personer med ett psykiskt funktionshinder inte behöver ha en utvecklingsstörning. Generellt så kan jag tycka att vi borde generallisera lite mindre.

Nej. Det är olika saker.
Psykiska funktionsnedsättningar är schizofreni, manodepresson etc.

Jag tillhör de som har både fysiska och psykiska funktionsnedsättningar.

IngelaH skrev: Självklart gör man en björntjänst om man inte påpekar. Men räcker det inte att EN person påpekar att det är lite svårt att förstå, måste alla andra på samma forum, skriva exakt samma sak? - det är där jag tycker att gränsen mot fel tanke om lösning kommer... Och nej, jag kräver inte lite. Jag vill gärna att FN o gud fader någon gång ska lyssna, så alla får samma rättigheter.

Det räcker att en påpekar! Men sen kan det vara värdefullt för att öka förståelsen för dessa grupper att diskutera lite om det.

Många tror ju t.ex. att teckenspråk och svenska har samma grammatik.

För alla ska lära sig respektera och förstå varandra måste de få veta varför vissa gör på vissa sätt.

Sen tvivlar jag på att en sån sak som en rullstol gör att man är mer tolerant mot andra... Iså fall borde andra gummi-, metall- och plastsammansättningar ha samma effekt?

Sengangaren skrev: Hrm.. Nu är det väl så att personer med ett psykiskt funktionshinder inte behöver ha en utvecklingsstörning. Generellt så kan jag tycka att vi borde generallisera lite mindre.

Som sagt, jag refererade endast.

Redigerat 2008-02-11 16:02

Bemöt andra som du vill bli bemött!

Men för att kunna hjälpa någon/svara på inlägg på Internet så måste man förstå vad det står.
Ibland måste man få diskutera omkring dessa problem.
Både de om personer med andra modersmål (grekiska, arabiska, teckenspråk) för att öka förståelsen.

Ofta går det att klura ut vad en person menar om man ger den en chans till.
Men om det är svårt/omöjligt att förstå så ser ju ofta inte avsändaren det själv. Den måste få veta det. Och få en chans att göra nytt försök.
Annars blir det onödiga missförstånd.

Sen ibland är det kört. Man förstår inte. Och då blir det inga svar/hjälp.

Så sant, så sant och jag SKA ge mig. Jag startade säkert en storm i ett vattenglas. Men med tanke på att jag har jobbat i mycket olika miljöer tillsammans, med och för många personer med flera olika typer av funktionsnedsättningar, så kände jag att det var ett väldigt generaliserande ett tag. Och jag tycker att jag lever på 2000-talet där man börjar få lite mer respekt och empati för människovärdet, och det kändes lite som att sitta i en tidskapsel tillbaka ett par årtionden, när jag läste "mellan raderna" här.

Men nu känns det, som att jag har fått några frågetecken uträtade.

Så om man har lite problem med att skriva en ren svenska som ser fin ut i andras ögon ska ej få skriva ett inlägg här på fh? Jag använder teckenspråk när det gäller komminkation och språket är det som jag förstår mig bäst på Men det skrivna språket är så klart svensskan även om jag har jättesvårt att lära mig att skriva hel ren i grammatiken. Jag är medveten om det men jag kan ju ej jaga folk som kan rättta min svenska hela tiden tex inläggar mail osv. Om jag skulle skeriva till myndigheter eller ngt som ska publicera offentligt så förslöker jagatt få nån att gå igenom min svenska. Menar ni att jag får ej askriva inläggar här pga min svenska ej är prefekt?

Atetos74 skrev: Så om man har lite problem med att skriva en ren svenska som ser fin ut i andras ögon ska ej få skriva ett inlägg här på fh? Jag använder teckenspråk när det gäller komminkation och språket är det som jag förstår mig bäst på Men det skrivna språket är så klart svensskan även om jag har jättesvårt att lära mig att skriva hel ren i grammatiken. Jag är medveten om det men jag kan ju ej jaga folk som kan rättta min svenska hela tiden tex inläggar mail osv. Om jag skulle skeriva till myndigheter eller ngt som ska publicera offentligt så förslöker jagatt få nån att gå igenom min svenska. Menar ni att jag får ej askriva inläggar här pga min svenska ej är prefekt?

Klart alla ska få skriva.

Men de som har svårt att skriva kanske behöver få förklarar sig. Skriva nytt inlägg, ändra lite så det blir lättare att förstå.
Och för att de ska få veta att få förstår det de skrivit måste någon påtala det. Och få en chans att skriva om så andra kan förstå.

Visst kan man låta att påtala det och låta de inläggen vara som de är, obegripliga, och obesvarade.
Men om jag vore den som skrev, skulle jag uppskatta att få en möjlighet att förklara vad jag menar.

Det enda sättet att lära sig ett språk är att använda det!

Atetos74 skrev: Så om man har lite problem med att skriva en ren svenska som ser fin ut i andras ögon ska ej få skriva ett inlägg här på fh? .... Menar ni att jag får ej askriva inläggar här pga min svenska ej är prefekt?

Nej, självklart inte. Men om ett inlägg är så otydligt att man väljer bort det för att man inte ens kan gissa sig till vad frågeställningen är så blir det ett problem. Det är lätt nog att bara missförstå ett inlägg.

Jag har skrivit här ganska länge nu och det är mycket mycket sällan någon har kommenterat ett inläggs ... utförande. Däremot blir ju många vilda av innehållet.

Moon skrev: Nej, självklart inte. Men om ett inlägg är så otydligt att man väljer bort det för att man inte ens kan gissa sig till vad frågeställningen är så blir det ett problem. Det är lätt nog att bara missförstå ett inlägg. Jag har skrivit här ganska länge nu och det är mycket mycket sällan någon har kommenterat ett inläggs ... utförande. Däremot blir ju många vilda av innehållet.

Men läs nu, vad du själv har skrivit... "Men om ett inlägg är så otydligt att man väljer bort det för att man inte ens kan gissa sig till vad frågeställningen är så blir det ett problem."

Det var just det, trådsvararna inte gjorde. Hade trådsvararna valt bort att över huvud taget svara rakt ut i forumet, på trådskaparens ursprungsinlägg, för att de inte förstod innebörden, då hade jag inte reagerat så aggressivt, som jag nu tydligen gjorde och gjorde ett helt forum upprörda.

Men om man ändå var intresserad, av vad trådskaparen hade önskat att få fram med sitt inlägg, hade man kunnat mejla denne i stället för att svara på forumet.

Med vänliga hälsningar

IngelaH, som vet att hon brukar ha en stor käft. Men innerst inne har hon ett stort hjärta.

Redigerat 2008-02-09 09:39

IngelaH skrev: ...., då hade jag inte reagerat så aggressivt, som jag nu tydligen gjorde och gjorde ett helt forum upprörda. Men om man ändå var intresserad, av vad trådskaparen hade önskat att få fram med sitt inlägg, hade man kunnat mejla denne i stället för att svara på forumet. .... Redigerat 2008-02-09 09:39

Lugn och fin nu Ingela. Om all kontakt på forumen istället skulle skötas via mejl så blir ju forumen överflödiga.

har läst tråden ett tag nu men känner att jag måste kommentera... jag svarade i tråden som avses, men inte med någon avsikt att nedvärdera personen som ställde frågan. Jag läste frågan många gånger men lyckades inte förstå vad personen ville få fram. Att det handlade om kärlek fattade jag men inte vad innebörden var. När någon annan då påpekade att språksvårigheterna frågeställaren hade kunde bero på tex. att man använder teckenspråk så ramlade femöreingen ner för mig. Helt plötsligt kunde jag förstå mer vad denne ville säga. Har pluggat teckenspråk 3 år i skolan så jag har hyffsat koll på hur det fungerar.

För mig så kommenterade jag för att andra skulle få samma insikt och inte gå på frågeställaren med "elaka" kommentarer. Kan ärligt säga att jag först misstänkte att frågan var översatt direkt från något annat språk via babbelfish eller liknande. Dvs. att det var någon som bara var ute efter att ställa till oreda som postat. Villket vi nu alla vet att så inte är fallet.

Hade jag mailat så skulle ju inte dem andra sett det jag kommit fram till, och om nu frågeställaren har så svårt att skriva så vet jag inte om jag hade uppfattat ett ev. svar från denne.

Visst förekommer det mobbing och påpekande om småsaker även här men jag har inte uppfattat något av detta i den tråd som pratas om nu.

Atetos74 skrev: Så om man har lite problem med att skriva en ren svenska som ser fin ut i andras ögon ska ej få skriva ett inlägg här på fh? Jag använder teckenspråk när det gäller komminkation och språket är det som jag förstår mig bäst på Men det skrivna språket är så klart svensskan även om jag har jättesvårt att lära mig att skriva hel ren i grammatiken. Jag är medveten om det men jag kan ju ej jaga folk som kan rättta min svenska hela tiden tex inläggar mail osv. Om jag skulle skeriva till myndigheter eller ngt som ska publicera offentligt så förslöker jagatt få nån att gå igenom min svenska. Menar ni att jag får ej askriva inläggar här pga min svenska ej är prefekt?

Men så klart att du och alla andra ska skriva här, men att ta sig tiden att läsa igenom och försöka se hur man skrivit är väl inget fel, om man vet att man har svårt att skriva så att andra förstår så kan man ju göra det framförallt för sin egen skull, måste ju kännas knepigt att skriva en massa inte andra förstår, ungefär som om någon skrev på grekiska här. De flesta av oss kan inte teckenspråk. Sen behöver det absolut inte vara perfekt svenska, de flesta här skriver som man pratar, med allt vad det innebär av grammatiska fel, och det är det ingen som bryr sig om, men om ens talade språk är teckenspråk så vet man väl att det skrivna språket är annorlunda och försöker göra sig förstådd så gott man kan. Du skriver fullt förståligt och det gör många hörselskadade, jag förmodar att ni läser samma vanliga böcker som vi och där ser meningsuppbyggnaden när man skriver text.

Till sidans topp

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1765999.a
b

Är du invandrare, homosexuell eller handikappad?

"Då stängs du ute från krogen – för att du inte passar in. Synskadade Karl, 28, vet. På nyårsafton 2006 kom läraren Karl Thegerström och hans vänner till klubben Nivå i Göteborg."

"Richard Tellström är doktor i måltidskunskap på Örebro universitet och presenterade i går sin studie ”Tyvärr det är fullt!” om diskriminering på krogen.

– Man kan tycka att krogägare skulle vilja släppa in så många som möjligt. Men det finns ekonomiska vinster med att utestänga vissa grupper, säger han."

Usch ...

Till sidans topp

Jag har blivit mer eller mindre anklagad för det ett par ggr nu.

En mailade privat (men han kommer från fh.se) "Jag är så kåt.Vill ha en tjej.rullstolen är inte fel"
Mitt svar: "Nej tack. Jag är inte intresserad.
PS jag tror du får svårt att hitta en tjej med den metoden. Men lycka till"
Ett par dagar senare: "Jag ska anmäla dig för att mobba mig.Det är kremiell.Du kåpplas bort"
Mitt svar: "Visst gör du det"

En annan skrev att jag diskriminerar män...
För att jag inte vill ha någon...
*heja*

------
Jag anser inte jag kränkte eller mobbade denna man. Jag har inte blir bortkopplad från "något" (även om det var segt att föra över en bild från mobilen igår men...)

Nu har jag inte kollat fh.se, men om det du skriver här stämmer, så ser i alla fall inte jag det som mobbing. Kommentarerna från den andre säger nog mer om den personen än vad de säger om dig. Förmodligen någon med ett rätt patetiskt liv, så var lugn du. Det är nog inget personligt mot dig. Förmodligen är den personen så mot flera andra också.

Ha det bra!

Mizhou skrev: Nu har jag inte kollat fh.se, men om det du skriver här stämmer, så ser i alla fall inte jag det som mobbing. Kommentarerna från den andre säger nog mer om den personen än vad de säger om dig. Förmodligen någon med ett rätt patetiskt liv, så var lugn du. Det är nog inget personligt mot dig. Förmodligen är den personen så mot flera andra också. Ha det bra!

Jag är inte orolig. Blir mer irritera.

Morticia skrev: Jag har blivit mer eller mindre anklagad för det ett par ggr nu. En mailade privat (men han kommer från fh.se) "Jag är så kåt.Vill ha en tjej.rullstolen är inte fel" Mitt svar: "Nej tack. Jag är inte intresserad. PS jag tror du får svårt att hitta en tjej med den metoden. Men lycka till" Ett par dagar senare: "Jag ska anmäla dig för att mobba mig.Det är kremiell.Du kåpplas bort" Mitt svar: "Visst gör du det" En annan skrev att jag diskriminerar män... För att jag inte vill ha någon... *heja* ------ Jag anser inte jag kränkte eller mobbade denna man. Jag har inte blir bortkopplad från "något" (även om det var segt att föra över en bild från mobilen igår men...)

Det är tröttsamt när sånt händer

*skrattar* Inte åt dig, M, såklart utan åt hur man kan missbruka ordet/begreppet mobbing och diskriminering så grundligt.

Nog kan ensamhet och törst efter kärlek och närhet skapa en känsla av desperation men, precis som du svarade den kåte mannen: det blir svårt att komma någon vart med kvinnorna med ett sådant sätt.

Blockera den där killen från att kontakta dig så blir du av med honom! Är man inte intresserad så är man inte!

Rosetta skrev: Blockera den där killen från att kontakta dig så blir du av med honom! Är man inte intresserad så är man inte!

Man kan inte blockera sin vanliga E-mail.
Så man får tyvärr stå ut med patetiska människor.

Ja men stackars dig liksom...! Höh...
Klart man kan blockera en avsändare, är ju bara att skicka mail kommandes från en viss adress direkt till papperskorgen. Antingen genom att radera meddelandet manuellt, eller genom att använda ett filter.
Jag håller med om att det är fel att trakassera, via e-post eller på annat sätt. Men just via metoder som e-post och meddelanden är det ju hyfsat harmlöst och jag måste faktiskt erkänna att jag har föga förståelse för ditt inlägg. Stå ut? Vaddå, stå ut? Läser du all din skräppost också, och tar den på allvar? Spam som spam liksom, är bara att radera post man får från folk man varken känner eller bryr sig om. Om det nu i detta fall ska vara synd om någon lär det ju inte vara den som får något extra skäppostmeddelande i sin inkorg.

Thomas skrev: Ja men stackars dig liksom...! Höh... Klart man kan blockera en avsändare, är ju bara att skicka mail kommandes från en viss adress direkt till papperskorgen. Antingen genom att radera meddelandet manuellt, eller genom att använda ett filter. Jag håller med om att det är fel att trakassera, via e-post eller på annat sätt. Men just via metoder som e-post och meddelanden är det ju hyfsat harmlöst och jag måste faktiskt erkänna att jag har föga förståelse för ditt inlägg. Stå ut? Vaddå, stå ut? Läser du all din skräppost också, och tar den på allvar? Spam som spam liksom, är bara att radera post man får från folk man varken känner eller bryr sig om. Om det nu i detta fall ska vara synd om någon lär det ju inte vara den som får något extra skäppostmeddelande i sin inkorg.

Om du tolkade det som jag tycker synd om mig så tolkade du lite snett. (Alla inlägg som handlar om något behöver inte handla om att man söker medlidande)

Jag tycker det är tragiskt att personer ser det som lämplig kommunikation att terrorisera andra personer.
Om det är med sexinviter eller annat.

Jag filtrerar bort allt skit. Om det är kedjebrev från mailvänner eller reklam spelar ingen.

Man kan i sin mail klassa vissa avsändare som spam och på så sätt blockera dem.

CHBL skrev: Man kan i sin mail klassa vissa avsändare som spam och på så sätt blockera dem.

Och det fungerar bra.

Ja det fungerar.

Thomas skrev: Ja men stackars dig liksom...! Höh... ....

Problemet är inte tekniskt utan att en/flera personer tar sig rätten att skriva/spamma till mejlen. De accepterar inte ett nej utan fortsätter ...

... det är som att säga till en kvinna som passerar en man (eller tvärt om) som vrålar "skall vi knulla" varje gång hon7han passerar. Lösningen kan ju vara att hon/han tar på hörlurarna och vänder bort blicken - då slipper hon/han se och höra personen. Men puckot tar ju ändå sig rätten att klampa in på hennes/hans privata område och störa och förolämpa.

Men visst är det en bra idé att se till at mejlen hamnar i papperskorgen så att man slipper se dem, förhoppningsvis så tröttnar de.

Moon skrev: Problemet är inte tekniskt utan att en/flera personer tar sig rätten att skriva/spamma till mejlen. De accepterar inte ett nej utan fortsätter ... ... det är som att säga till en kvinna som passerar en man (eller tvärt om) som vrålar "skall vi knulla" varje gång hon7han passerar. Lösningen kan ju vara att hon/han tar på hörlurarna och vänder bort blicken - då slipper hon/han se och höra personen. Men puckot tar ju ändå sig rätten att klampa in på hennes/hans privata område och störa och förolämpa. Men visst är det en bra idé att se till at mejlen hamnar i papperskorgen så att man slipper se dem, förhoppningsvis så tröttnar de.

Din liknelse stämmer ingenstans...
Och motivet till mitt förra inlägg var att jag tyckte att trådstartaren gjorde höna av fjäder - och det försöker ju du också. Jag menade på att det inte var så mycket att tycka synd om sig själv för och försökte förklara hur man enkelt löste problemet i detta fall. Det fanns ju ett problem då hon påstod att det inte gick att 'blockera sin vanliga E-mail'...
Men enligt svaret på det meddelandet visste hon att man kan ta bort e-post utan att läsa den och försökte inte vinna medömkan - något som får mig att undra vad syftet med utsagor som 'Så man får tyvärr stå ut med patetiska människor.' var i så fall - att söka bekräftelse kanske? Vill man inte ha med någon _på Internet_ att göra ignorerar man den, i riktiga livet funkar det väl en aning annorlunda. Finns ju för övrigt ohyggligt många puckon på nätet, och visst, det är tillåtet att hänga upp sig på varenda en. Jag försökte bara ge en alternativ vy till entuella läsare samt alltså upplysa alla om att man kan blockera skräppostmeddelanden.

Jag har fullt förtroende för att Morticia kan hantera sin e-post och spärra oönskad post.

Vad du gör är att försöka förlöjliga och osynliggöra ett problem som inte Morticia är ensam om.

Tyvärr har de flesta svaren till dig hittills handlat om tekniska lösningar om att det går att radera en person från sin kontaktlista. Men jag tycker inte att det handlar om det. Kommentarerna du fick var kränkande. Man kan inte bortse från kränkningar bara för att man själv har en möjlighet att stänga av dem. Han har ju tagit sig rätten att göra ett sexuellt närmande mot dig på nätet. Det ska du inte behöva stå ut med eller känna att det är ditt eget fel.

Till sidans topp

Den som sitter i rullstol eller går med rollator får ofta kommentarer av andra personer, ofta äldre damer, i samma situation:
"Ja, det är så besvärligt" "Det är så svårt att gå" "Jag har brutit mitt lårben och det gör så ont" "Jag förstår hur du har det din stackare, för jag har själv legat i gipsvagga ett halvår..." etc etc.
Hur bemöter man sådant? Jag har inte ont och det är inte synd om mig, och jag vill gärna prata med andra människor, men inte på lunchen och inte bara om sjukdomar...

Jag vet hur du menar
sitter i rulle sen födseln, & det är ibland många som "känner medlidande" eller vad man kan kalla det, och jämför typ, då flest gamla tanter...

Jag brukar oftast bara säga att det inte alls är så jobbigt för mig, och att jag klarar mig, men det är lite irriterande i längden ibland.

Journalist skrev: sitter i rulle sen födseln

Gör du?! Stackars din mamma, vad det måste ha varit jobbigt att få ut den OCH dig!!!

Neeeej, jag bara skojar, Journalist! Kunde inte låta bli.

Men som kommentar till trådstartaren så beror det för mig på vilket humör jag själv är på. Om jag är lack för nåt annat så kan jag ofta fräsa till på såna kommentarer, men jag försöker ta det med en blinkning, ett leende och säga, typ: "Ja det kan väl vara besvärligt ibland, men just idag är det bara fint" Ibland, men inte ofta, ser man då att tanten ifråga hajar till lite och kanske börjar hon tänka på att livet inte är så pestigt trots allt.

Jaja :P

vemvet, jag kommer inte ihåg min födelse så noga såå... kom säkert ut med rullen oxå ;P

Jo, jag brukar oftast svara så, men blir ändå sur på tanterna som tror man är likadan bara för rullstolen :P

Jag har mkt sällan tålamod med dessa människor som ger sig rätten att kommentera mitt liv. Visst kan man komma med taskiga och ironiska kommetarer men de är ofta bortkastade eftersom dessa typer oftast är dumma som spån. Ett enkelt "Vem tror du att du är - dra åt helvete" är aldrig fel.

Rosetta skrev: Den som sitter i rullstol eller går med rollator får ofta kommentarer av andra personer, ofta äldre damer, i samma situation: "Ja, det är så besvärligt" "Det är så svårt att gå" "Jag har brutit mitt lårben och det gör så ont" "Jag förstår hur du har det din stackare, för jag har själv legat i gipsvagga ett halvår..." etc etc. Hur bemöter man sådant? Jag har inte ont och det är inte synd om mig, och jag vill gärna prata med andra människor, men inte på lunchen och inte bara om sjukdomar...

Ja det bemötandet får jag ofta när jag går(rullar) ensam utan min man till eller i en affär både här i byn eller om jag träffar äldre damer, dom tycker först att man är sååååå duktig som klarar sig som man gör med allt men sedan kommer det en massa jämförelser om hur dom har det och har haft det i sina dar med värk eller andra krämpor av olika slag.

Rosetta skrev: Den som sitter i rullstol eller går med rollator får ofta kommentarer av andra personer, ofta äldre damer, i samma situation: "Ja, det är så besvärligt" "Det är så svårt att gå" "Jag har brutit mitt lårben och det gör så ont" "Jag förstår hur du har det din stackare, för jag har själv legat i gipsvagga ett halvår..." etc etc. Hur bemöter man sådant? Jag har inte ont och det är inte synd om mig, och jag vill gärna prata med andra människor, men inte på lunchen och inte bara om sjukdomar...

Jag har hört mycket sen jag hamnade i rullstol,
men just det här fenomenet kände jag inte till.

Fan vad jobbigt jag skulle tycka det var om folk började diskutera sina krämpor med mig.

De gamla tanter som jag mött brukar säga "Oj, vilken snits du har, vad snabb du är i den där [rullstolen]."
Det kan vara tröttsamt också ibland, men hellre det än att de börjar beklaga sig.
Jag skulle verkligen bli irriterad.

Shit, alla dessa okända människors kommentarer man får höra bara för att man sitter i rullstol. Ibland vill man verkligen säga något i stil med "Du, jag har fobier för främmande människor, så jag vore tacksam om du lämnade mig ifred."

Anonym skrev: Jag har hört mycket sen jag hamnade i rullstol, men just det här fenomenet kände jag inte till. Fan vad jobbigt jag skulle tycka det var om folk började diskutera sina krämpor med mig. De gamla tanter som jag mött brukar säga "Oj, vilken snits du har, vad snabb du är i den där [rullstolen]." Det kan vara tröttsamt också ibland, men hellre det än att de börjar beklaga sig. Jag skulle verkligen bli irriterad. Shit, alla dessa okända människors kommentarer man får höra bara för att man sitter i rullstol. Ibland vill man verkligen säga något i stil med "Du, jag har fobier för främmande människor, så jag vore tacksam om du lämnade mig ifred."

Man är offentlig egendom... Med det menar jag att en del (inte alla) tycker det är helt okej att ta på en, prata med en om allt möjligt...
Lite jobbigt... Mötte en på t-banan i lördags som tog på mina ben så där "gulligt"...
Och rättade till snusen så där äckligt med tungan och personen stirrade förvirrat och gick!

Morticia skrev: Lite jobbigt... Mötte en på t-banan i lördags som tog på mina ben så där "gulligt"... Och rättade till snusen så där äckligt med tungan och personen stirrade förvirrat och gick!

t-banan lördagar kryllar av förvirrat stirrande människor...men det är kanske en heeeelt annan diskussion

Vejron skrev: t-banan lördagar kryllar av förvirrat stirrande människor...men det är kanske en heeeelt annan diskussion

Kunde nog varit vilken dag som helst.
innan när jag åkte ofta på kvällar så mötte jag en hel del intressanta "varelser".

ja men visst
värst är det med de som frågar hur man betersig åt för att få en elrulle.. eller desom måste skämta att få åka i knät.

att gå på vårdcentralen är hemskt för visst måste jag som sitter i rullstol tycka det e trevligt att folk kommer fram o pratar lite med mej, så har de gjort en god gärning, speciellt deras krämpor måste jag ha stort intresse för eller hur. sedan att man blir nerhostad mm e ju inte såå kul.

men det händer oxå att olika funkisar ska ta kontakt med en när de ser en, vad är det för fel på dej, mej är det jadijadi... skitintressant, konmstigt sådant hände inte när jag var oskadd

Det jag har jobbigast för är alla som ska snacka när man åker taxi, jag hatar sjukresorna. För där sitter dem och jämför krämpor och man ska tydligen vara med och prata för pratar man inte börjar det ställas frågor. Jag har aldrig gillat när okända börjar prata med mig, är endel av mina ADHD-symtom. Nu när jag har rulle så verkar det som om man måste prata hela tiden. Tog upp det med min psykolog som inte kunde förklara varför folk håller på så.

Jag sätter mig alltid längst bak när vi åker, och stoppar i hörlurarna. Inte för att det hjälper men då kan jag skita i att svara så får dem tro att jag är dum istället.

Ja, det är jävligt jobbigt att vara sjuk och åka runt överallt på undersökningar och inte kunna göra allt man gjort innan eller inte komma in i affär X för att dem har höga trösklar. Ja, det är kanske synd om tanten oxå, men inte har vi en skyldighet att berätta om det för alla.

Ibland känns det som om man är en kändis när folk kommer fram och börjar prata om allt så fort dem ser en.

Morticia skrev: Man är offentlig egendom... Med det menar jag att en del (inte alla) tycker det är helt okej att ta på en, prata med en om allt möjligt... Lite jobbigt... Mötte en på t-banan i lördags som tog på mina ben så där "gulligt"... Och rättade till snusen så där äckligt med tungan och personen stirrade förvirrat och gick!

*skrattar* DET är ju en bra anledning till att börja snusa ...

Offentlig egendom, det stämmer och som någon skrev här i tråden, när man är ensam ute - då - kommer dårarna fram och tar kontakt. När jag var yngre (det blir mindre intressant att komma fram när man blir äldre) vägrade jag att vistas på offentliga platser ensam. Det var som en magnet för alla .... människor som ville fråga, prata, jämföra, bjuda på glass ....

Nu när jag har flllt 32 *visslar och tittar mig omkring och skrapar med foten* är det inte fullt så vanligt. Inte så kul att prata med en bister, hårt målad, överviktig tant men visst händer det fortfarande och det enda som jag tycker att de är värda är att bli avsnästa.

Sedan finns det ju människor som är gulliga och tar kontakt på ett jysst sätt. Kommenterar ditten eller datten utan att utgå från att man sitter i rullstol men det är ju en helt annan sak - ett mänskligt möte som sker på vamma våglängd.

Det jag tycker är konstigast är när folk som tidigare inte ens en gång hälsade på mig, plötsligt tar sig rätten att klappa mig på huvudet och tycksyndom-pratar. Jag fattar inte varför dom beter sig på det sättet?
Att man tydligen är allmän egendom är någon slags oskriven regel. Jag gjorde aldrig så mot andra funkisar innan jag satt i rulle. Man skall dessutom se glad ut och hejda sig från att köra på dom med permon.

Om jag träffar på någon som tycker synd om mig så brukar jag svara: Hörre du det är inte mer synd om mig än någon annan. Då brukar folk bli tyst *s*

Woman_73 skrev: Om jag träffar på någon som tycker synd om mig så brukar jag svara: Hörre du det är inte mer synd om mig än någon annan. Då brukar folk bli tyst *s*

Jag brukar också ofta lägga den kommentaren om någon kommer och tycker synd om mig p g a att jag sitter i stol

Woman_73 skrev: Om jag träffar på någon som tycker synd om mig så brukar jag svara: Hörre du det är inte mer synd om mig än någon annan. Då brukar folk bli tyst *s*

Det är en väldigt vänlig kommentar - så blir de tysta av den ... så undrar jag vilken reaktion de förväntat sig.

Jag har varit med om det massor av gånger - att någon kommer fram och frågar vad jag har gjort, om jag har ont, ja de var faktiskt en som t o m förföljde mig en lång bit när jag var ute och gick en kväll och var ledsen för en grej och bara ville vara ifred. Jag grät och då tog denne person för givet att jag grät för att jag hade ont.

En klassiker är ju när jag går i trappor och någon vänlig själ ska upplysa mig om att det faktiskt finns hiss. Men jag VILL gå i trappor. Jag har ofta ont i ryggen och en gång tappade jag mitt ftj-kort och hade svårt att böja mig ner p g a smärtan. Jag frågade en person om hjälp, och sedan gick jag upp för rulltrappan. Är säker på att denne blev lång i ansiktet av förvåning! Sanningen är den, att jumer jag rör på mig desto bättre blir jag ju i kroppen, en sak som är helt självklar för ickefunkisar. Och när jag går i rulltrapporna blir det stora kliv och jag sträcker ut i ryggen då, det känns jätteskönt för mig. Men detta har nog många svårt att förstå.

Nu har säkert också tänkt på att merparten av de som tycker synd om en är äldre människor som själva har svårt att gå, har rullator mm. Så om jag är på humör så händer det att jag svarar dem typ "men ta hissen då så slipper du gå det där ser jobbigt ut för dig" eller på tunnelbanan när de erbjjder mig sin plats, trots att de knappt kan resa sig "men det är klart att du ska sitta, man ska lämna sittplatser åt de som behöver dem bättre, och jag har friska ben att stå på".

Redigerat 2008-01-27 18:35

Är högst medveten om att jag kanske trampar på en del ömma tår, men i en värld där väldigt många människor vare sig bryr sig eller känner sympati för andra, så tycker jag faktiskt att det är ganska skönt att det finns undantag från detta. Det är faktiskt upp till oss själva om vi skall känna oss illa bemötta eller inte. Tycker inte att det finns någon anledning att vara otrevlig mot någon som faktiskt bara vill väl.

Lise skrev: Är högst medveten om att jag kanske trampar på en del ömma tår, men i en värld där väldigt många människor vare sig bryr sig eller känner sympati för andra, så tycker jag faktiskt att det är ganska skönt att det finns undantag från detta. Det är faktiskt upp till oss själva om vi skall känna oss illa bemötta eller inte. Tycker inte att det finns någon anledning att vara otrevlig mot någon som faktiskt bara vill väl.

Jag kan hålla med dig! Dessutom är det sannolikt så att man själv inte mår helt bra om man hela tiden känner ett behov av att snäsa av folk och tro det värsta om andras avsikter. En aspekt till är att om man tjurar vid en liknande fråga som trådstartaren tar upp, så tar det förmodligen längre tid att ta sig ur den diskussionen, än om man ler, säger nåt vänligt och drar vidare. Ibland måste man sätta sig under för att vara över.....något att tänka på.

Lise skrev: Är högst medveten om att jag kanske trampar på en del ömma tår, men i en värld där väldigt många människor vare sig bryr sig eller känner sympati för andra, så tycker jag faktiskt att det är ganska skönt att det finns undantag från detta. Det är faktiskt upp till oss själva om vi skall känna oss illa bemötta eller inte. Tycker inte att det finns någon anledning att vara otrevlig mot någon som faktiskt bara vill väl.

Men är det sympati och seriös omtanke som de känner - om en person kommer fram och är nedlåtande, klappar på huvudet ... ? Jag anser att det är ett klart respektlöst förfarande.

Som du skriver så kan man ju resonera att det är jag själv som "bestämmer" om jag tar illa upp om någon talar om för mig hur synd det är om mig. Men jag är av den enkla åsikten att är någon nedlåtande mot mig så bestämmer jag att jag tar illa upp. Jag tar det inte till mig utan tycker att de är klumpiga, dumma och oförskämda och det skall de få höra genom bägge öronen. Det finns ingen anledning att lägga det på mig, att det är mitt fel om jag väljer att känna mig illa bemött. Det är att ta bort den andra personens ansvar och lägga det på mig istället och varför skulle jag göra det?

Vejron skrev: Jag kan hålla med dig! Dessutom är det sannolikt så att man själv inte mår helt bra om man hela tiden känner ett behov av att snäsa av folk och tro det värsta om andras avsikter. En aspekt till är att om man tjurar vid en liknande fråga som trådstartaren tar upp, så tar det förmodligen längre tid att ta sig ur den diskussionen, än om man ler, säger nåt vänligt och drar vidare. Ibland måste man sätta sig under för att vara över.....något att tänka på.

Men är det inte enskilda händelser som vi diskuterar, ente en global sammansvärjning? Och hur man väljer att hantera dessa i de fall där personen riktigt har gått över gränsen till vad som skall anses .... vara acceptabelt. Självfallet bemöter man olika människor olika och vid olika situationer. Ibland gör man som du brukar göra - ler och drar vidare. Ibland känner man att man måste markera kraftigare.

Visst är det enskilda händelser vi diskuterar, och visst väljer vi själva hur vi skall hantera dessa. Tror också att det är väldigt individuellt, hur stort behov man har av att markera. Själv gör jag alltid som Vejron föreslår, ler och drar vidare, helt enkelt för att mitt liv är alldeles för värdefullt för att jag skall ödsla tid på att reta upp mig på okunniga människor. Men som sagt, var och en måste följa sina egna känslor.

Lise skrev: Är högst medveten om att jag kanske trampar på en del ömma tår, men i en värld där väldigt många människor vare sig bryr sig eller känner sympati för andra, så tycker jag faktiskt att det är ganska skönt att det finns undantag från detta. Det är faktiskt upp till oss själva om vi skall känna oss illa bemötta eller inte. Tycker inte att det finns någon anledning att vara otrevlig mot någon som faktiskt bara vill väl.

Gränsen mellan kränkning och vad som är okej är hårfin och individuell.

Men jag känner mig sällan kränk eller får "synd om stackars mig"kommentarer. Eller så råkar jag lyssna på någon annan.

Man blir bemött som man bemöter andra...?

Moon skrev: Men är det inte enskilda händelser som vi diskuterar, ente en global sammansvärjning? Och hur man väljer att hantera dessa i de fall där personen riktigt har gått över gränsen till vad som skall anses .... vara acceptabelt. Självfallet bemöter man olika människor olika och vid olika situationer. Ibland gör man som du brukar göra - ler och drar vidare. Ibland känner man att man måste markera kraftigare.

Vilket samhälle vill vi ha? Vi går emot ett mer och mer kontaktlöst samhälle där var och en går i sin lilla värld och skulle någon drista sig till att försöka vara social så ses det som något onormalt. Varför skall vi uppfatta allt kontaktsökande som något negativt. Även tafatta och mindre intellektuella kontaktförsök skall kunna bemötas med vänlighet. Var går ”gränsen” det varierar naturligtvis men efter att ha följt den här tråden så verkar det som en värld i tystnad och avståndstagande är vad som eftersträvas.

Vilket samhälle vill vi ha. Vänlighet kostar så lite och som funktionshindrad så representerar man inte bara sig själv utan kollektivet funktionshindrade.

CHBL skrev: Vilket samhälle vill vi ha? Vi går emot ett mer och mer kontaktlöst samhälle där var och en går i sin lilla värld och skulle någon drista sig till att försöka vara social så ses det som något onormalt. Varför skall vi uppfatta allt kontaktsökande som något negativt. Även tafatta och mindre intellektuella kontaktförsök skall kunna bemötas med vänlighet. Var går ”gränsen” det varierar naturligtvis men efter att ha följt den här tråden så verkar det som en värld i tystnad och avståndstagande är vad som eftersträvas. Vilket samhälle vill vi ha. Vänlighet kostar så lite och som funktionshindrad så representerar man inte bara sig själv utan kollektivet funktionshindrade.

Jag citerar mig själv från ett ovan inlägg:
"Sedan finns det ju människor som är gulliga och tar kontakt på ett jysst sätt. Kommenterar ditten eller datten utan att utgå från att man sitter i rullstol men det är ju en helt annan sak - ett mänskligt möte som sker på vamma våglängd."

Vad jag iallafall skriver om, är påhopp av främmande människor som är kränknde och oförskämda. Ingenting annant. De personerna ser jag ingen anledning att le och spela på läppen mot. Andra möten med människor - mer eller mindre tafatta men trevliga - är ju bara trevliga och intressanta. Men man läser ju som man vill.

Moon skrev: Vad jag iallafall skriver om, är påhopp av främmande människor som är kränknde och oförskämda. Ingenting annant.

Jag lägger mej i lite.

Jag tror ni är helt överens på den punkten. Vad ni uppfattar som kränkande och oförskämt skiljer sej nog. Jag är nog ganska tolerant och tror människor om gott tills de bevisar motsatsen. Man får liksom lov att vara närgången/lite korkad utan att jag tar illa upp. Andra människor reagerar annorlunda.

Tur att vi inte är likadana.

Till sidans topp

haha, jaa.... Det hela började med att jag var på stan med min kompis! När vi gick till Ica, å skulle stå i kön, så sa hon att jag skulle stå kvar på min plats, men jag som alltid "missförstår" det, sa för glatta livet
"Nej tack, men jag sitter gärna kvar om det går bra!" bara för att retas

Hur som helst, två sekunder senare ungefär så hör jag ett asgarv från en äldre man som stod framför mig.
Han sa "Haha, fan vilken jäkla bra kommentar, haha!"
Jag bara tänkte; Jaha, okej? Sen när blev du medlem i min och Johannas disskussion?
Undrade bara :P

Själva händelsen var ganska rolig i sig, men det lät väldigt mysko det hela :P
Nån som är van?

Journalist skrev: haha, jaa.... Det hela började med att jag var på stan med min kompis! När vi gick till Ica, å skulle stå i kön, så sa hon att jag skulle stå kvar på min plats, men jag som alltid "missförstår" det, sa för glatta livet "Nej tack, men jag sitter gärna kvar om det går bra!" bara för att retas Hur som helst, två sekunder senare ungefär så hör jag ett asgarv från en äldre man som stod framför mig. Han sa "Haha, fan vilken jäkla bra kommentar, haha!" Jag bara tänkte; Jaha, okej? Sen när blev du medlem i min och Johannas disskussion? Undrade bara :P Själva händelsen var ganska rolig i sig, men det lät väldigt mysko det hela :P Nån som är van?

Jag tycker inte alls att du ska ta det så allvarligt. Det vittnar ju om att mannen inser att det finns funkisar med självdistans och jag tolkar hans kommentar enbart positivt.

Jag tog det inte så allvarligt, jag tyckte bara att det var kul att någon fattar att "vi" kan skämta om oss själva :P

Journalist skrev: Jag tog det inte så allvarligt, jag tyckte bara att det var kul att någon fattar att "vi" kan skämta om oss själva :P

Ibland kan man säga att "nästa gäng kostar det pengar"...
Eller pratar inte med dig utan om dig...

Skojar man/ säger man något roligt på stan så har väl folk rätt att kommentera det. Det har hänt mig flera gånger, men jag tar inte illa upp, jag vet ju (eftersom jag sett och hört) att detta gäller mina gående vänner också...

Jag tycker det är underbart när folk tar kontakt på stan. När människor pratar med varandra och visar att man ser andra människor. Det brukar kallas för "härligt osvenskt" men jag tycker det ska bli "härligt svenskt".

Till sidans topp

Jag visste inte riktigt var jag skulle lägga detta inlägg, men det hamnade här till slut. I alla fall; jag gick in på http://www.gratisistockholm.nu alldeles nyss. Det är en site som visar en massa saker i Stockholm som är gratis(logiskt va *L*). Denna länk fann jag då: http://gratisistockholm.nu/viewObject.aspx?objectI
d=13859

ska man vara glad för att det är gratis eller ska man vara upprörd över segregeringen?

nu verkar det ju vara något center som riktar sig till pensionärer och funktionshindrade som har visningen, och i sina lokaler. Det är nog inget att bli uprörd över. Är väl som om en fritidsgård skulle ha visning till barn och ungdomar.

Eller har jag fattat allt fel?

DodeN skrev: nu verkar det ju vara något center som riktar sig till pensionärer och funktionshindrade som har visningen, och i sina lokaler.

Precis. Tellus är en fritidsverksamhet som vänder sig till äldre och funktionshindrade (hmmm typiskt att man buntar ihop äldre och funkisar men...) T ex föreningar som unga rörelsehindrade får vara där till rabatterade priser me. All verksamhet, förutom filmvisningarna, verkar dock vända sig till äldre...

http://www.tellusfritidscenter.se/

Intressant...
Funktionshindrade förresten - räknas närsynthet med hjälpmedel dvs glasögon?

Tror att de kan få en hel del innovativa tonåringar som gratisbesökare, för hur ska man kunna bevisa osynliga funktionshinder? Tror knappast att de kan kräva läkarintyg för att man ska gå på bio...

Jag som ofta faller mellan (bio )stolarna tycker det är intressant att de skriver "funktionshindrade" och inte "rörelsehindrade" eller "rullstolsburna" eller "personer med sjukersättning"... Personer med funktionshinder är ju en sån stor grupp att det gäller i princip vem som helst!

Jag skulle kunna bli irriterad för något sånt här ...men nej. Vill man inte bli särbehandlad kan man gå till en "riktig" biograf och betala för sig som alla andra. Som bonus slipper man en stor del av pensionärerna!

// A E

Såvitt jag kunde se på siten, så var detta det enda inlägget där man uttalat skiljer ut två grupper.....därav min fundering.

I det här fallet verkar det vara någon slags organisation som vill hålla en privat filmföreställning utan kostnad. Det ser jag inget fel med.

Jag tycker att det är fel att erbjuda gratis inträde till sånt som andra måste betala för. Dock så tycker jag att det är ännu värre när funktionshindrade faktiskt tar emot gåvan. Det är fel av flera skäl. Dels nedvärderar man sig själv. Man säger "Jag är har inget värde som kund". Du har inte heller rätten att klaga om du gått in gratis. En annan sak är att man då kanske blir mer ursäktande för de hinder som finns i tillgängligheten. Då ser jag hellre att man åtgärdar detta.
Men allra värst är det också för att man stöttar det diskriminerande system som man själv är förlorare på i det långa loppet. Man kan inte resonera så att man blir diskriminerad så många gånger att det är OK ibland att utnyttja sitt funktionshinder. För varje fördel man får för att man sitter i rullstol innebär det ett diskriminerande av någon annan. Detta måste vara lika fel oavsett om den som diskrimineras har det bättre ställt eller är fattig.

Till sidans topp

SVT1 sänder dokumentären "The Crippendales" ikväll kl 22.45.

Lee Kemp vill bli en manlig strippare. Enda problemet är att han är rullstolsbunden. Men varför skulle inte handikappade vara sexiga? Lee startar en grupp av handikappade män som strippar.

Vad anser ni?
Är det devotéernas julafton eller är det helt okej? (diskussioner om huruvida man "ska sälja sin kropp bla bla bla" undanbedes - detta handlar om ATT man strippar, oavsett hur man ser ut)

// A E

troligen blir det devoteernas julafton... men så är det ju med vanlig stripp också. Finns ju folk som tänder på stora bröst, små bröst osv. på samma sätt som endel tänder på personer med diverse funktionshinder.

Personligen tycker jag det låter intressant, en kille med söta ögon kan jag tända på varesig han har ett ben, tre ben, sitter i stol eller är helt "normal".

Instämmer - förutom att jag inte är gay

_Anna_ Elisabeth skrev: SVT1 sänder dokumentären "The Crippendales" ikväll kl 22.45. Lee Kemp vill bli en manlig strippare. Enda problemet är att han är rullstolsbunden. Men varför skulle inte handikappade vara sexiga? Lee startar en grupp av handikappade män som strippar. Vad anser ni? Är det devotéernas julafton eller är det helt okej? (diskussioner om huruvida man "ska sälja sin kropp bla bla bla" undanbedes - detta handlar om ATT man strippar, oavsett hur man ser ut) // A E

Svårt att skilja på de två diskussionerna. Kan man tycka att generell stripp är fel men att detta är helt rätt? Intressan kanske om man tycker att generell stripp är OK men att detta är fel.

Jag tycker ju att stripp öht att fel och att detta inte är mer fel men jag tror att många tittar på det av en anledning som inte är att bli upphetsad utan bli förundrad, sensation och lite äcklad - men det kan säger mer om mina fördomar än om den tilltänka publiken.

Moon skrev: Svårt att skilja på de två diskussionerna. Kan man tycka att generell stripp är fel men att detta är helt rätt?

Givetvis så är det inte så - tycker man att striptease är fel så gör man det. Punkt slut. Anledningen till att jag skrev som jag gjorde var att jag inte ville ha fokus på själva strippandet som företeelse, utan det faktum att det (i detta fall) är personer med funktionshinder som strippar.

Du skriver om dina fördomar om publiken Moon... Vad har du för fördomar om stripparen då? Låt höra!

// A E

Fördomarna kanske både gäller publiken och stripparen ...

... jag kan mkt väl tänka mig att man gör det i ett "gott syfte" - att man vill visa att funktionshindrade kroppar är lika vackra och upphetsande som .... "friska" dito. Men jag tror att detta är att balansera på en knivsegg; det kan lika gärna bli en tankeställare och aha-upplevelse hos publiken som ett mottagande som man minst av allt vill ha. sånt här är svårt att säga att det är rätt eller fel.

Jag har nyss sett programmet. Jag tror att man får se det med glimten i ögonen. Det var roligt att dom vågade exponera sina skröppligheter trots att dom egentligen hade vissa svårigheter att se sina kroppar som vackra.
Jag är inte någon strippidol i sig, men jag och min man uppskattade deras mod. Jag tror dessutom att det var bra för deras självförtroende. Dessutom jublade publiken!

Loulou skrev: Jag har nyss sett programmet. Jag tror att man får se det med glimten i ögonen. Det var roligt att dom vågade exponera sina skröppligheter trots att dom egentligen hade vissa svårigheter att se sina kroppar som vackra. Jag är inte någon strippidol i sig, men jag och min man uppskattade deras mod. Jag tror dessutom att det var bra för deras självförtroende. Dessutom jublade publiken!

om jag hade valt att strippa, hade jag inte velat att det var mitt mod publiken skulle beundra ,,,, Inte heller anse att strippen var en terapi för mig.

Det är detta jag menar att det kan gå så fel.

Nej, det är ju möjligt att det inte är huvudmotivet. Kanske till och med troligt! Jag bara menar att jag aldrig skulle våga eller vilja sätta mig framför en stor publik och strippa!(skulle antagligen bli häktad för förargelseväckande beteende!!!)
Jag gillar bara att man gör det man gillar att göra oavsett vad folk tycker. Alltså, vad folk tycker att funkisar skall och skall inte göra.

Jag var inte hemma då, kom för en stund sen och de har inte lagt ut det på internet. Kanske de gör det senare. Hoppas, för den vore kul att se!

Jag tycker det är coolt och, ja jag tycker det är modigt. Inte trots att de är rörelsehindrade, utan just för att folk har mycket fördomar, tankar och att det säkert väcker debatt. Why not, liksom? Om ett gäng tjejer skulle göra samma sak, tror ni det då skulle bli skillnad på debatten då?
Vi kan ju testa, någon som är på?

Och varför skulle stripp vara fel, i någon form? Det är underhållning, folk gillar olika saker. Man kan tycka att fakirer är helt sjuka i huvudet som utsätter sig för såna fruktansvärda plågor och risker, och att de som betalar för att titta på förödmjukelsen är sadister. Men det får inte den uppmärksamheten som stripp och annat sexuellt får. Varför egentligen? Vad är skillnaden? Man väljer ju det, det är inte värre än magdans?
Funktionshindrade ÄR lika snygga och sexiga som alla andra och det är dags att vi kliver fram och visar det nu. Devotiesen må stå i milslånga köer till föreställningarna, men är det värre än om extremt feta människor, svarta eller extremt långa människor ger strippshower? Det finns enb marknad för allting och alla tänder på olika saker. Det är inget fel, så länge man inte skadar någon annan och sålänge stripporna gör det frivilligt så är det alltså inget att förakta, enligt min mening.

Redigerat 2008-01-13 01:18

Jag har sett programmet och tycker det är intressant, inte killarna i sin stripp, de var som sagt killar som ville det, jag lägger inga moraliska aspekter på det.
Skillnaden var väl att för att bli antagen som riktig strippkille måste man ha fin muskulös kropp så de här tre hade aldrig blivit antagna. Av något konstig felvrängs moral har jag inget emot manlig stripp (kan förvisso bero på att jag är kvinna) men det är oftast mindre sex och mer upphetsande dans, och de brukar behålla minikallsingar på.
Men likafullt blev det både kul och sexigt, finns väl ingen som sagt att det inte får vara kul med upphetsning, eller.
Publiken hade kul, de hade glimten i ögat, de såg killarna, inte att de var synd om dem, utan att det istället blev en parodi på det normal extremt vackra männen. Sen fanns det säker en och annan som tänder just på funktionshindret, men så länge de är ärliga med det och inte utnyttjar någon så är väl det ok, folk tänder ju på konstiga saker så det skulle ju vara konstigt om ingen tände på just funktionshinder.

Till sidans topp

Jag var glad idag....
glad för att jag äntligen skulle fått komma till min pojkvän..

Men icke, hans mor satte stopp för den idén.
Orsak?; Jo, det var att jag är funktionshindrad, "kan inte klara mig själv", att han borde göra slut med mig, pga de ovanstående anledningarna.

Är så ledsen att jag inte vet var jag ska ta vägen...

Journalist skrev: Jag var glad idag.... glad för att jag äntligen skulle fått komma till min pojkvän.. Men icke, hans mor satte stopp för den idén. Orsak?; Jo, det var att jag är funktionshindrad, "kan inte klara mig själv", att han borde göra slut med mig, pga de ovanstående anledningarna. Är så ledsen att jag inte vet var jag ska ta vägen...

Jag förstår dig och jag är både ledsen och förbannad för din skull! En dum fråga kanske, men kan inte han komma till dig då?

Jo, han är hos mig ofta, men... Ändå
Kände mig verkligen så handikappad!....

Journalist skrev: Jo, han är hos mig ofta, men... Ändå Kände mig verkligen så handikappad!....

Ja, det förstår jag ju såklart! Jag tycker att du ska tala om det för din kille och om hur det kändes för dig och att han tar det med sin mamma.

Det har han gjort, men hon vägrar be om ursäkt...:'/

Kanske du och dina föräldrar kan prata med honom och hans?
Eller så kanske du kan skriva ett brev till hans mamma?
Fattar att det svider!

(Jag har bytt till mer tydlig rubrik.)

Jo, Sebbe föreslog det.
Men det enda jag vill är att ha en ursäkt eller något...

Journalist skrev: Jo, Sebbe föreslog det. Men det enda jag vill är att ha en ursäkt eller något...

För att kunna få en uppriktig ursäkt måste hon förstå. Och ingen kan ju förklara så bra som du, eftersom det är dig och din kropp det handlar om.
Dessutom tycker jag att hon bör få veta att du blir sårad!

Ja, det är det främsta jag vill. Att hon ska veta att det gör ont!
Bara för att hon jobbar natt på ålderdomshem...

Hon har ett stort problem, det heter okunskap--
Du sa att hon jobbar på ett ålderdomshem, då har hon en bild av funktionshindrade som gamla och skröppliga människor som måste vårdas och som inte klarar något alls själv. Många, många människor inom vården har den inställningen och eftersom hon dessutom är mamma ser hon 50 år framåt för sin son där han får ta hand om dig.
Mitt råd är som Ninnies, skriv ett brev, du är duktig på att uttrycka dig, visa mamman att du är en tjej som alla andra, fast på hjul.
Fast jag förstår hur sårad du känner dig så tänk på mamman som en som inte förstår.
Hoppas din kille och du klarar er igenom det här.

Jag ser inte direkt äldre ut än 18 i spegeln, så jag förstår nästan inte varifrån hon får intrycket 70+-åldern?
Enligt min spegel är jag 15 iallafall..
Jag vet att han älskar mig mest utav allt i världen, och han försökte övertala henne att jag visst kan klara mig själv!

Jag tänker mig henne som en av alla andra, för det är många som tycker att han får sin framtid förstörd pga mig, och inte bara hon...
Suck!

Tack för tipsen förresten ska försöka göra så att jag tar kontakt med henne på nåt sätt, och förklarar att jag minsann är så självständig man kan bli i min situation, och att om hon inte förstår det kan hon dra!

Har du träffat hans mamma mycket?

Sjukt trist situation men du kommer lösa den! Ilska leder sällan till konfliktlösning... Men jag fattar att du blir arg!

Hela grejen är oxå att jag aldrig ens träffat henne, för hon vill inte pga rullstolen!

DirtyDiaana skrev: Har du träffat hans mamma mycket? Sjukt trist situation men du kommer lösa den! Ilska leder sällan till konfliktlösning... Men jag fattar att du blir arg!

Hela grejen är oxå att jag aldrig ens träffat henne, för hon vill inte pga rullstolen!

Journalist skrev: Hela grejen är oxå att jag aldrig ens träffat henne, för hon vill inte pga rullstolen!

Då kanske min idé med ett brev vore bra...

Har fullföljt den idén
tack Ninnie

Bästa vän!
STÅ PÅ DIG!!!! Jag tycker det är mycket starkt gjort av dig om du "tar tag i detta" och INTE ger upp, DU fixar detta..i mina tankar så ska jag skicka dig "lite jäklar anamma detta SKA jag fixa". Som Karin skrev, så handlar detta om oförtående och ett konstig inställning, ändrar du den hos din pojkväns mamma så har du gjort nåt STORT. Jag tror på dig!!
Ha det bra!!!!

Journalist skrev: Har fullföljt den idén tack Ninnie

Du ska se att det reder sig med tiden. Kärleken sitter i inte i kroppen men vissa människor har svårt att förstå det, stå på er tillsammans så ska ni se att ni löser det mesta!

*Lycka till*

Redigerat 2008-01-17 11:20

Det är fixat nu!! Ska få komma till min pojkvän om två veckor!!!! Åh, jag är såååå glad!

Puss på er alla som skrivit i denna tråd !

Redigerat 2008-04-13 11:16

Så glad jag blir för din skull, lycka till med kärleken.

Jo lycka till med kärleken säger jag också 66 år som jag är..
Jag har alltid haft den förutfattade meningen att svärmor inte direkt gillat mig.. men nu då hon närmar sig 90-strecket så hör jag varje dag hur tur det är att min fru har en som jag...

Jobba vidare.. saker löser sig med tiden... lycka till!

tack

Till sidans topp

Ibland undrar jag om det finns en såkallad hierarki, bland handikappade??

isåfall har jag nog hamnat långt ner, jag är en icke duktig rullstolsburen!

För ett tag sedan var jag på ett möte om min situation, det var helt fruktansvärt.

Att sitta och lämna ut sig är aldrig lätt, speciellt inte utan gehör.

de jag hade möte med var 2 "intervjuvare" den ena gående och den andre rullstolsburen, samt en i rullstol som var i periferin.

Jag har varit på många utredningar och möten i och med mitt handikapp, försäkringskassan var en mild bris i jämnförelse.

den gående var väl långt ifrån hjärtlig, men ändå saklig, dock väldigt ifrågasättande, den rullstolsburne var öppet oförskämd emot mej. satt o gäspade mej rakt i ansiktet kom och gick under tiden, ifrågasatte min läkare då denne aldrig hört om denne. min diagnos tyckte X knappt var en diagnos, efter att X himlat med ögonen 3 gången försökte jag att låta bli att titta.

Kontrasten mellan oss var enorm, X den duktiga handikappade ( som titt som tätt användes som exempel) och jag den där som lider av trauma, inte tagit tag i situationen, jag fick dessutom många inlägg om allt jag faktiskt kunde bara de studerade mej.

Jag har märkt att det funnits en viss delning mellan rörelsehindrade och funktionshindrade, och jag har alltid tyckt det är beklagligt, men att någon i sin proffesionella roll kan bete sig så här är för mej helt oförstående, om X kommit så långt varför inte inspirera, försöka lyssna och kanske bolla ideer.

Tack vare personen som rörde sig runt oms inblandning fick jag ändå ut något av mötet.

men mest känner jag mej värdelös, med en påhittad diagnos, med en kvacksalvare till läkare

Det du beskriver är ju inget annat än ... oförskämda människor som beter sig på ett mycket oförskämt sätt. Det kan omöjligt ha att göra med hur man är med en typ av fh eller med ett annat fh.

Sedan finns det en tanke med att människor med egna funktionshinder skall vara mild och snälla. Och man reagerar kraftigare på när en sådan person ger ett negativt besked eller ifågasätter. Kan det vara så att du förväntade dig något annat?

Moon skrev: Det du beskriver är ju inget annat än ... oförskämda människor som beter sig på ett mycket oförskämt sätt. Det kan omöjligt ha att göra med hur man är med en typ av fh eller med ett annat fh. Sedan finns det en tanke med att människor med egna funktionshinder skall vara mild och snälla. Och man reagerar kraftigare på när en sådan person ger ett negativt besked eller ifågasätter. Kan det vara så att du förväntade dig något annat?

Precis som Moon säger, så kan ju knappast alla funkisar förväntas ha nån som helst insikt i hur en anna person har det i sin situation. Finns ju ganska många exempel på personer med funktionshinder som inte har en tillstymmelse till empati och inlevelse förmåga, precis som den övriga befolkningen, tyvärr så är det så.

Var vad det nånstans?
(om du vile berätta)
Jorm

Jorm skrev: Var vad det nånstans? (om du vile berätta) Jorm

Runt omkring och lite varstans, typ där man möter folk av alla de slag. Kom också ihåg att många har flera funktionshinder, dom som innebär empatiförståelse är inte helt sällan underdiagnostiserade.

Jag tänkte mest på situationen som nämndes, en funktionshindrad och en friskis som "bedömmer". Det låter inte bra, om de inte hade utbildning för det de gör och det låter inte så i mina öron.
Bedömningar skall göras av kvalificerad personal och inga andra (rullstolsbundna eller inte)
Jorm

Jorm skrev: Jag tänkte mest på situationen som nämndes, en funktionshindrad och en friskis som "bedömmer". Det låter inte bra, om de inte hade utbildning för det de gör och det låter inte så i mina öron. Bedömningar skall göras av kvalificerad personal och inga andra (rullstolsbundna eller inte) Jorm

Det har du rätt i, men det är sällan så kvalifiserade personer är inblandade, förutom du själv förståss.

Jag tror det handlar om deras behov av att hävda sig. Att de innerst inne mår dåligt över sina egna situationer och att de känner sig sig små och dåliga och troligtvis har eller har haft det jobbigt i livet, med mobbning etc. Och så möter de någon som är mer handikappad än de och känner sig bättre och måse trycka ner för att höja sig själva.

Sorgligt... för dom.

MissIndependent skrev: Jag tror det handlar om deras behov av att hävda sig. Att de innerst inne mår dåligt över sina egna situationer och att de känner sig sig små och dåliga och troligtvis har eller har haft det jobbigt i livet, med mobbning etc. Och så möter de någon som är mer handikappad än de och känner sig bättre och måse trycka ner för att höja sig själva. Sorgligt... för dom.

Så himla klockrent!!!

Det är ju också tyvärr sån stil, man även kan finna spår av på detta forum.

Tycker det låter fruktansvärt. Hade den funktionshindrade ett arbete som h-n var ensam om eler kan du få byta den här människan.

Jag har nyss skrivit en bok som jag tror handlar lite om det du skriver om. Jag själv har ett medfött funktionshinder och jag har märkt att man blir bemött olika beroende på om man har ett medfött eller förvärvat funktionshindret senare i livet.
Dessutom så kan jag också gå litegrann vilket påverkar min egen självkänsla om var jag hör hemma. Sitter man i rullstol "ska" man ju inte kunna gå. Och går man väldigt dåligt så känner jag mig heller inte riktigt "normal".

Det här påverkar hur vi bemöter andra och hur man själv blir bemött. Tyvärr så finns det en pennalism mot medfödda funktionshinder. Man anses också litegrann av en "lyxinvalid" (bagatellisering) om man kan gå. Det finns absolut en hierarki. Jag skulle faktiskt våga påstå att de gånger jag blivit mest kränkt av ett bemötande har varit av andra funktionshindrade. Det är väldigt svårt för mig att kunna vara öppen och våga säga det jag vill om jag hela tiden måste försvara mig och blir misstrodd.

Sen är det svårt att kommentera ditt inlägg ytterligare eftersom vi inte vet vad det handlade om eller vem du pratade med (vilken yrkesgrupp eller organisation).

Hej Lilleman.

Jag känner igen detta och håller med att det finns en hierarki inom funktionshinder, och detta med att ha ett medfött gör att du omedelbart hamnar i underläge i andras ögon. Det är i varje fall min erfarenhet. HIerarkin finns som sagt både inom funktionshindersvärlden och utifrån. Att ha ett dolt funktionshinder ses åter enligt min erfarenhet, som att syns det inte så finns det inte, med andra ord är man hypokondrisk i andras ögon-ända till man faller sönder och samman för alla försök jag gjort att "vara som alla andra" .

Om vi människor kunde stötta varann istället,fråga om det är något vi inte förstår....

Som sagt känner jag igen mig.

Mvh'
Nilla

I alla grupper skapas herakier
i familjer
på arbete osv
De som inte passar in i gruppen ställs åt sidan på något sätt.
Att ha en plats medfött som sista barn i gruppen eller funktionshindrad fungerar mer eller mindre efter samma mall.
Bland "färdiga grupper" som här på funktionshinder.se finns samma problem "vi som gör, modererar eller så". Det är en helt naturlig process. Ibland blir den litet besvärande därför att de som är "vi" inte håller gruppens uppställda mått.
Det vi får göra hela tiden är att förändra måtten och utseendet på gruppen.
Jag håller med om att det är besvärande och fruktansvärt arbetsamt att hela tiden vara på sin vakt mot dumheter som översitteri nedlåtanden med mera. (eller att behöva svälja att andra begår dem)
Glöm inte att det bland de ledande i världen finns ett antal handikappade. Somliga med medfödda sjukdommar som Steven Hawkins eller (betydligt vanligare) ledare som drabbats av något (sjukdomar, depresioner osv)
Vi är och förblir inte ensamma. Att hela tiden slå ur underläge sade en bekant till mig, en gång för länge sedan, blir som en livsuppgift, och man blir så förvånad när man slår i bara luften att man blir generad.

Det enda sättet att visa att man räknas (ta sin plats i gruppen) med är att visa sig som man är hela tiden, dvs normal och ofta.
När jag rest runt och undervisat så har jag märkt tydliga skillnader i synen på handikappade. De länder som deltog i kriget har lungnast syn på oss som grupp i andra är det sämre.
Dolda funktionshinder (som jag har levt med i 25 år) tar folk på sängen så att säga och gör dem generade eller i bästa fall osäkra. Ytterst få gånger har det ställt till något inrangerinsproblem i någon grupp.(utom i handikappgrupper som påstod att deras problem var stärre än min och därför borde jag hålla käft)!( NHRHR)

Sedan jag blev"öppet"handikappad är problemen med handikappgrupperna mindre och med övriga samhället fortfarande lika dant förutom i en sak: mobilitet.
Jag tror att problemet bottnar i att många handikappade sluter sig och gör egna grupper utifrån sina egna privata erfarenheter, utan att se på sin granne fördömmer de.
(och håller sig helst utom synhåll, av rädsla för fördömmanden))

Precis som många personer gör ute i det vanliga samhället, nynasister, svergiedemokrater, en del moderater och föralldel en del socialdemokrater också formar man en samhällsbild där det friska är normativ. Jag tror inte att det är så. Efter ett liv bland "friska" tror jag att det friska är det onormala. Tänk bara på bruket av antidepresiva tabletter, narkotika, sprit. Ju längre listan görs desto färre blir kvar.

Jag tror inte att det finns ett "botemedel" men däremot en insikt och förståelse. Jag presenterar den (i yttersta nödfall) och får gensvar direkt.

Man måste vara medveten om att personer som ser ned på andra (tror, vet, har reda på)är så helsikes korkade att man oftast i alla fall inte skulle vilja kommunicera med dem, så att man gör det, betyder att man utlyser ett undantag inför ett mål som man själv ställt upp.

Så på frågeställningen
Ja problemet finns
Ja det finns speciellt bland handikappade
Ja det finns en lösning

ha det gott
J

Nilla skrev: Hej Lilleman. Jag känner igen detta och håller med att det finns en hierarki inom funktionshinder, och detta med att ha ett medfött gör att du omedelbart hamnar i underläge i andras ögon. Det är i varje fall min erfarenhet. HIerarkin finns som sagt både inom funktionshindersvärlden och utifrån. Att ha ett dolt funktionshinder ses åter enligt min erfarenhet, som att syns det inte så finns det inte, med andra ord är man hypokondrisk i andras ögon-ända till man faller sönder och samman för alla försök jag gjort att "vara som alla andra" . Om vi människor kunde stötta varann istället,fråga om det är något vi inte förstår.... Som sagt känner jag igen mig. Mvh' Nilla

Tack för ditt svar. Jag har dock en liten invändning mot det du säger om "osynliga funktionshinder". Jag förstår de negativa konsekvenserna av det dvs att man kanske bagatelliserar kring dina problem eller att man bara ses som konstig utan att man förstår att det finns en förklaring bakom. Men jag tror ändå att det finns fördelar med "osynliga funktionshinder" jämfört med synliga. Det osynliga går att maskera, försköna och i många situationer helt undvika. Människan går väldigt mycket på utseende och beteende och är det en person som ser "normal" ut så behandlas hon som vem som helst tills dess att beteendet blir för avvikande. Och dit tror jag att det blir svårare och svårare att nå idag för jag tycker att folk inte reagerar över något alls längre. Jag brukar säga att jag föredrar en person som stirrar än en som inte ser en alls. Med ett synligt funktionshinder utgår omgivningen ofta direkt från ditt funktionshinder medan man gärna utgår från det "normala" när man träffar en person med ett dolt funktionshinder. Det tycker jag är en ganska stor skillnad. Så jag kan väl säga att jag utmanar dina erfarenheter av medfödda funktionshinder litegrann. Jag ifrågasätter dem inte utan utmanar. I många fall blir kanske konsekvenserna bättre av att låtsas som att funktionshindret inte finns än att det syns hela tiden. Men givetvis händer det också att man hamnar i ombytta roller.

Lilleman skrev: Tack för ditt svar. Jag har dock en liten invändning mot det du säger om "osynliga funktionshinder". Jag förstår de negativa konsekvenserna av det dvs att man kanske bagatelliserar kring dina problem eller att man bara ses som konstig utan att man förstår att det finns en förklaring bakom. Men jag tror ändå att det finns fördelar med "osynliga funktionshinder" jämfört med synliga. Det osynliga går att maskera, försköna och i många situationer helt undvika. Människan går väldigt mycket på utseende och beteende och är det en person som ser "normal" ut så behandlas hon som vem som helst tills dess att beteendet blir för avvikande. Och dit tror jag att det blir svårare och svårare att nå idag för jag tycker att folk inte reagerar över något alls längre. Jag brukar säga att jag föredrar en person som stirrar än en som inte ser en alls. Med ett synligt funktionshinder utgår omgivningen ofta direkt från ditt funktionshinder medan man gärna utgår från det "normala" när man träffar en person med ett dolt funktionshinder. Det tycker jag är en ganska stor skillnad. Så jag kan väl säga att jag utmanar dina erfarenheter av medfödda funktionshinder litegrann. Jag ifrågasätter dem inte utan utmanar. I många fall blir kanske konsekvenserna bättre av att låtsas som att funktionshindret inte finns än att det syns hela tiden. Men givetvis händer det också att man hamnar i ombytta roller.

Hej Lilleman!
Jag har viss förståelse för dina synpunkter på mitt inlägg om dolda funktionshinder,jag måste dock nämna en sak i sammanhanget-något mycket viktigt. Du skriver att det kan vara bäst att låtsas som att funktionshindret inte finns om det är osynligt. Kan säga att det kanske funkar i vissa fall,men det beror helt på vilket funktionshindret är. Jag gjorde just detta i ett antal år-med rent katastrofal följd tyvärr. Att vara utbränd fysiskt och psykiskt vid 25 på grund av detta sätt att resonera är inte kul- det var just det konsekvenserna blev för min del. Sviterna har jag dragits med nu i 10 år-nedsatt arbetsförmåga-ork- och ljudkänslighet i kombination med stresskänslighet.

Som sagt i vissa fall går det att "nonchalera" funktionshindret om det inte syns- i andra kan det bli rent förödande.

Sen har jag full respekt för de upplevelser människor med synliga handikapp har. Inte tu tal om något annat!!
Hur folk kan stirra, tala över huvudet på någon som sitter i permo eller rullstol eller använder rullator osv.osv.E för mig obegripligt.

tack för ordet. Ha en bra dag!
Hälsningar

Nilla

Nilla skrev: Hej Lilleman! Jag har viss förståelse för dina synpunkter på mitt inlägg om dolda funktionshinder,jag måste dock nämna en sak i sammanhanget-något mycket viktigt. Du skriver att det kan vara bäst att låtsas som att funktionshindret inte finns om det är osynligt. Kan säga att det kanske funkar i vissa fall,men det beror helt på vilket funktionshindret är. Jag gjorde just detta i ett antal år-med rent katastrofal följd tyvärr. Att vara utbränd fysiskt och psykiskt vid 25 på grund av detta sätt att resonera är inte kul- det var just det konsekvenserna blev för min del. Sviterna har jag dragits med nu i 10 år-nedsatt arbetsförmåga-ork- och ljudkänslighet i kombination med stresskänslighet. Som sagt i vissa fall går det att "nonchalera" funktionshindret om det inte syns- i andra kan det bli rent förödande. Sen har jag full respekt för de upplevelser människor med synliga handikapp har. Inte tu tal om något annat!! Hur folk kan stirra, tala över huvudet på någon som sitter i permo eller rullstol eller använder rullator osv.osv.E för mig obegripligt. tack för ordet. Ha en bra dag! Hälsningar Nilla

Jag kanske ska förtydliga vad jag menade. Naturligtvis är det inte i alla lägen till ens fördel att nonchalera eller "mörka" sitt funktionshinder. Men valmöjligheten finns där i många situationer. På så sätt kan man också styra andra människors bemötande. Att det är osynligt behöver inte alltid vara negativt. I det scenariot du beskriver så har det ju snarare varit du som "mörkat" ditt funktionshinder för dig själv och därför kanske tagit på dig mer än du orkade med. Det är skillnad på att vilja vara andra människor till lags och att försöka få andra människor att bemöta en som du själv vill. I det senare är det du själv som har makten.

Jag tror bara att man kan konstatera att det finns nackdelar och fördelar med det mesta.

Lilleman skrev: Jag kanske ska förtydliga vad jag menade. Naturligtvis är det inte i alla lägen till ens fördel att nonchalera eller "mörka" sitt funktionshinder. Men valmöjligheten finns där i många situationer. På så sätt kan man också styra andra människors bemötande. Att det är osynligt behöver inte alltid vara negativt. I det scenariot du beskriver så har det ju snarare varit du som "mörkat" ditt funktionshinder för dig själv och därför kanske tagit på dig mer än du orkade med. Det är skillnad på att vilja vara andra människor till lags och att försöka få andra människor att bemöta en som du själv vill. I det senare är det du själv som har makten. Jag tror bara att man kan konstatera att det finns nackdelar och fördelar med det mesta.

Du har helt rätt där Lilleman.
Ville bara tillägga att det när ett funktionshinder är dolt ofta blir "allt" eller inget- antingen bortser/nonchaleras det som finns och behöver åtgärdas eller så dras det till extremen och personen med dolda funktionshindret ,speciellt om det är neurologiskt, "idiotförklaras" eller ska skyddas in absurdum. Det är min erfarenhet.

Angående bemötande så kan jag styra till viss del-genom att välja tala om eller ej. Men jag kan inte styra de fördomar som den jag möter har i bagaget och de påverkar också i viss mån hur mötet/bemötandet blir. Fördomar tar mer än ett möte att arbeta bort.Vid dolt funktionshinder är det vanligt att bli bemött med "syns det inte finns det inte" attityden.Är det då en situation där funktionshindret behöver belysas men sen inte tas på allvar-då fungerar det helt enkelt inte.om du förstår hur jag menar.


Mvh
Nilla

Nilla skrev: Du har helt rätt där Lilleman. Ville bara tillägga att det när ett funktionshinder är dolt ofta blir "allt" eller inget- antingen bortser/nonchaleras det som finns och behöver åtgärdas eller så dras det till extremen och personen med dolda funktionshindret ,speciellt om det är neurologiskt, "idiotförklaras" eller ska skyddas in absurdum. Det är min erfarenhet. Angående bemötande så kan jag styra till viss del-genom att välja tala om eller ej. Men jag kan inte styra de fördomar som den jag möter har i bagaget och de påverkar också i viss mån hur mötet/bemötandet blir. Fördomar tar mer än ett möte att arbeta bort.Vid dolt funktionshinder är det vanligt att bli bemött med "syns det inte finns det inte" attityden.Är det då en situation där funktionshindret behöver belysas men sen inte tas på allvar-då fungerar det helt enkelt inte.om du förstår hur jag menar. Mvh Nilla

Jag förstår men jag tror att det vid dolda funktionshinder ofta glöms bort alla dessa situationer man med fördel anses "normal". De situationer där man föredrar att uppfattas normal borde vara långt fler än de speciella situationer där man behöver visa extra hänsyn till funktionshindret. Jag generaliserar nu men så tror jag att det är för det flesta. Ett undantag som jag kommer att tänka på dock är Torettes syndrom som för mig uppfattas som ett rejält socialt handikapp i de flesta situationer. Den uppfattningen har jag trots att jag själv inte lider av torettes.

Lilleman skrev: Jag förstår men jag tror att det vid dolda funktionshinder ofta glöms bort alla dessa situationer man med fördel anses "normal". De situationer där man föredrar att uppfattas normal borde vara långt fler än de speciella situationer där man behöver visa extra hänsyn till funktionshindret. Jag generaliserar nu men så tror jag att det är för det flesta. Ett undantag som jag kommer att tänka på dock är Torettes syndrom som för mig uppfattas som ett rejält socialt handikapp i de flesta situationer. Den uppfattningen har jag trots att jag själv inte lider av torettes.

Lilleman-jag glömmer definitvt inte bort alla de tillfällen man kan ses som normal, men det är just detta som gör att man missar att ta hänsyn när det faktiskt är befogat. Och ingen skulle väl drömma om att kräva av en person som sitter i rullstol att hon ska gå i trappor uppför, för att ta en hårddragen liknelse, när det kan vara minst lika jobbigt vid dolt funktionshinder att inte få förståelsen för det i de situationer det väl krävs?Det är också oftast för att dessa är rätt specifika som man inte får åtgärd/stöd /förståelse/tidsåtgång som behövs för att klara situationen tillfredställande.

Tourettes syndrom skulle jag dock inte kalla dolt förövrigt då ticks är ett synligt symptom,men det är väl snarast en definitionsfråga.Men visst är många NP-funktionshinder sociala handikapp,klart! Då är dock ADHD mer dolt än Tourettes.....

Mvh
Nilla

Nilla skrev: Lilleman-jag glömmer definitvt inte bort alla de tillfällen man kan ses som normal, men det är just detta som gör att man missar att ta hänsyn när det faktiskt är befogat. Och ingen skulle väl drömma om att kräva av en person som sitter i rullstol att hon ska gå i trappor uppför, för att ta en hårddragen liknelse, när det kan vara minst lika jobbigt vid dolt funktionshinder att inte få förståelsen för det i de situationer det väl krävs?Det är också oftast för att dessa är rätt specifika som man inte får åtgärd/stöd /förståelse/tidsåtgång som behövs för att klara situationen tillfredställande. Tourettes syndrom skulle jag dock inte kalla dolt förövrigt då ticks är ett synligt symptom,men det är väl snarast en definitionsfråga.Men visst är många NP-funktionshinder sociala handikapp,klart! Då är dock ADHD mer dolt än Tourettes..... Mvh Nilla

Nej, vi pratar nog inte om samma sak. Jag pratar om behovet av att ibland ses som alla andra, du pratar om behovet att ibland få förståelse för att du inte riktigt är som alla andra. Det handlar således inte om att begära av mig som sitter i rullstol att kunna gå i trappor utan om att inse att jag kan göra andra saker t.ex. köra bil, vara duktig i mitt jobb eller liknande. Då folk ser att jag sitter i rullstol så förstår de flesta att de inte kan begära av mig att gå i trappor. Problemet är att de inte heller begär eller tror att jag klarar av ens de enklaste saker som att gå på toa själv, laga mat, diska, äta själv, osv. Nu generaliserar jag men jag vill tydligt visa att vi inte pratar om samma sak. I mitt fall kan denna oförståelse för vad jag KAN bli precis lika handikappande som det är för dig när folk inte förstår att du har en osynlig diagnos.

Jag kallar absolut Tourettes för ett osynligt funktionshinder då man behöver veta vad diagnosen verkligen innebär och hur den ser ut för att kunna förstå att det är det en person lider av. I annat fall ses personen bara som konstig. Det är ju precis det som är ett dolt funktionshinder. Att man inte förstår att det ligger ett funktionshinder bakom som kräver olika behov och kanske orsakar ett annorlunda beteende.

Hej.
Någon skrev bl.a. (tror det var Nilla)

"Tourettes syndrom skulle jag dock inte kalla dolt förövrigt då ticks är ett synligt symptom,men det är väl snarast en definitionsfråga.Men visst är många NP-funktionshinder sociala handikapp,klart! Då är dock ADHD mer dolt än Tourettes....."

Jag har grav ADHD. Jag känner många med TS och deras TS är definitivt mer "osynliga"/iöginfallande än min ADHD.

Das war alles... for now

MVH /Philip

DAMP-ohoj skrev: Hej. Någon skrev bl.a. (tror det var Nilla) "Tourettes syndrom skulle jag dock inte kalla dolt förövrigt då ticks är ett synligt symptom,men det är väl snarast en definitionsfråga.Men visst är många NP-funktionshinder sociala handikapp,klart! Då är dock ADHD mer dolt än Tourettes....." Jag har grav ADHD. Jag känner många med TS och deras TS är definitivt mer "osynliga"/iöginfallande än min ADHD. Das war alles... for now MVH /Philip

nilla här.
Philip-jag har haft klasskamrater med TS,utgick från dem när jag skrev min kommentar. Det var mer synligt än de problem släkt med ADHD har.Grav ADHD för övrigt. Bara så det blir tydligare vad jag utgick från.

Ha en bra dag/kväll
Nilla

Nilla skrev: nilla här. Philip-jag har haft klasskamrater med TS,utgick från dem när jag skrev min kommentar. Det var mer synligt än de problem släkt med ADHD har.Grav ADHD för övrigt. Bara så det blir tydligare vad jag utgick från. Ha en bra dag/kväll Nilla

Men tyckte du bara att de klasskamrater med TS var konstiga eller visste du om deras diagnoser?