Under många år lät jag bli att bry mig men nu har jag fått jävligt nog.
Jag tolererar inte längre att främmande människor tar på mig utan att be om lov.

Jag sitter på krogen, ensam.
Fram kommer en man, säger hej och som en ren reflex sträcker han ut handen och tänker ge mig en klapp på axeln/armen.
Jag säger NEJ och lutar mig åt sidan innan han nuddar mig.

Naturligtvis vill han bara väl och menar inget illa.
Jag spänner ögonen i honom och säger, trevligt men med skärpa, att det INTE är okej att ta på främmande kvinnor/flickor utan deras tillåtelse. Aldrig någonsin, vare sig de använder rullstol eller är gående.

Mannen ber förstås om ursäkt och jag säger att det är okej men att han nu förhoppningsvis har lärt sig en läxa och i fortsättningen låter bli att röra främmande kvinnor som använder rullstol.


Om det här hände en gång i månaden, en gång om året, så skulle jag förmodligen inte bry mig. Men främmande människor (oftast män och oftast alkoholpåverkade) tar sig friheten att klappa mig på huvudet/axeln/armen eller krama mig flera gånger i veckan om jag inte är på min vakt.

Jag antar att jag inte är ensam om detta fenomen.
Och det måste vara rullstolen som får idioterna att vilja klappa och krama, som om man vore en kattunge?!

Andra här som känner igen sig?
Vad gör ni? Vad säger ni?
Finns det någon som tycker att det här beteendet är okej eller till och med mysigt?

Nej, du har rätt, råkar själv ut för det här i tid och otid.

Det händer väldigt ofta, särskilt i sommartider... För det mesta hinner jag inte reagera utan plötsligt från ingenstans kommer någon fram och kramar/pussar på kinden, klappar på kinden/axeln osv

Förra sommaren blev en äldre alkohol-påverkad man förtjust i mig eller något, för när han såg mig så hoppade han upp på benen och sprang mot mig och gav mig en stooor kram. Svårt med tanke på att han var närmare 2 meter lång och vägde minst 120 kg, min rullstol höll på välta

Efter andra gången det hände så frågade jag honom "har du en son i min ålder? Jag skulle vara mer intresserad av honom"
Då blev det lugnare, han pratade fortfarande när jag mötte honom men han slutade med att krama mig

Wheelchair-biatch skrev: .... Andra här som känner igen sig? Vad gör ni? Vad säger ni? Finns det någon som tycker att det här beteendet är okej eller till och med mysigt?

Jo, jag känner igen det och jag antar att det är värre ju yngre man är. Jag antar att det är samma fenomen som att vissa människor inte drar sig för att fråga varför man sitter i rullstol eller om man kan ha sex. De anser inte att "vi" innefattas av de normala sociala koderna som man vanligtvis brukar behandla varande utifrån. Andra kanske har hört att beröring är viktigt för bäbisar och dementa gamlingar och ser likheter ..... *kräks*.

Vad jag gör? Drar mig undan, säger till dem att inte ta på mig.

Nu har jag lyckats bli en gammal kärring och slipper sådana idioter, men minns med avsmak div. äckelmän. Stå på er, tillåt inte trams. Ända trösten är att det går över.

Hahahaha sorry men jag fattar vad du menar de är precis som om man vore till allmän beskådning nån jäkla cirkusfreak hahahaha o när man är ute o rullar folk ska hälsa hela tiden o de kommer fram folk o pratar med en o man får klappa hundar . O när jag var ute sist i Sthlm på Golden Hits så var jag uppe där man dansar men jag hade ingen lust att dansa o den ena killen efter den andra kom fram o bjöd upp, mina tjejkompisar som satt bredvid mig dom blev aldrig tillfrågade.
Är man en bitch för att man gnäller att folket vill prata med en o bara vara snäll eller ?

Till sidans topp

Tjena!

Kolla här http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15018438.
ab

Ingenting är omöjligt även om man är handikappad

Men är det det där man vill göra då? Vi du klättra upp för Kilimanjaro? Eller simma över Engelska kanalen i iskallt smutsigt vatten? Är det just det som du vill åstakomma?

Eller vill man leva som de flesta människor faktiskt gör med en utbildning, ett arbete att gå till och utföra vettiga sysslor, en fritid där man kan delta i kulturella sammanhang eller shoppa i affärer man faktiskt kommer in i, bada på badplatser där man kan komma ner i vattnet utan problem. Att kunna hälsa på vänner och ta sig runt i samhället utan det är fysiska hinder i vägen.

Att göra en enstaka extrem handling "buren på mina kamraters axlar" kan nog de flesta av oss klara av om vi skulle finna lust i detta men ....

... när inte vardagen fungerar, när man blir sedd om ett UFO när man skall adoptera ett barn för att man sitter i rullstol så har vi långt att gå. Att lyfta sådana här enstaka event då blir faktiskt löjeväckande och motarbetar istället det vi istället borde anse som en självklarhet - en delaktigthet i samhället.

Om kvinnan som utsatte sin kropp för en vansinnig påfrestning för ett välgörenhetsjippo har jag skrivet här. http://ungarorelsehindrade.se/goteborg/2012/05/cir
kuskonster/

Okej, då tycker vi nog olika.

Marcusföreläsare skrev: Okej, då tycker vi nog olika.

Det gör vi helt klart.

Som föreläsare tar du på dig ett stort ansvar. Har du överhuvudtaget någon koll på detta med tillgänglighet och livssituationen för människor med funktionshinder? Tar du del av olika samhällsrapporter om psykosocial hälsa, nya lagregler och liknade? Om inte varför?

Har du riktigt klart för dig vad som är viktigt för människor med rörelsehinder. För oavsett var man står politiskt så är man enig om vikten av att kunna ta sig in i offentligta byggnader och vilket utanförskap det skapar om man inte kan det. Låg utbildningsnivå, arbetslöshet, socialt utanförskap, fattigdom.

Hallå, ni förstår mig fel. Grejen handlar inte om tillgängligheten för rörelsehindrade utan om att det är coolt för fan. Vem som helst som kan gå kan gå uppför berget men om man inte har några ben har man oddsen emot sig. Du verkar bara vilja tjafsa. Jag har föreläsningar på hög nivå, du kan fråga Linköpings universitet, vad gör du själv? Sitter och dricker kaffe och letar inlägg som du kan ifrågasätta.

Marcusföreläsare skrev: Hallå, ni förstår mig fel. Grejen handlar inte om tillgängligheten för rörelsehindrade utan om att det är coolt för fan.

COOLT ... tja man får bara hoppas att föreläsningarna blir få.

Marcusföreläsare skrev: Hallå, ni förstår mig fel. Grejen handlar inte om tillgängligheten för rörelsehindrade utan om att det är coolt för fan. Vem som helst som kan gå kan gå uppför berget men om man inte har några ben har man oddsen emot sig. Du verkar bara vilja tjafsa. Jag har föreläsningar på hög nivå, du kan fråga Linköpings universitet, vad gör du själv? Sitter och dricker kaffe och letar inlägg som du kan ifrågasätta.

OK, fortsätt du med dina coola föreläsningar på hög nivå så fortsätter jag att dricka kaffe och ifrågasätta.

Tack så mycket!

Tyvärr är det nog så att vägen till ett tillgängligt samhälle inte går via något coolt jippo på Linköpings universitet. Vägen dit går genom ihärdigt arbete och som Moon påtalar genom kunskap. EN cool invalid kan många gånger rasera det som tagit många många år att bygga upp och få förståelse för.
Så skaffa dig lite ödmjukhet och inhämta aktuella kunskaper om vardagsfrågorna.

Moon skrev: Men är det det där man vill göra då? Vi du klättra upp för Kilimanjaro? Eller simma över Engelska kanalen i iskallt smutsigt vatten? Är det just det som du vill åstakomma? Eller vill man leva som de flesta människor faktiskt gör med en utbildning, ett arbete att gå till och utföra vettiga sysslor, en fritid där man kan delta i kulturella sammanhang eller shoppa i affärer man faktiskt kommer in i, bada på badplatser där man kan komma ner i vattnet utan problem. Att kunna hälsa på vänner och ta sig runt i samhället utan det är fysiska hinder i vägen. Att göra en enstaka extrem handling "buren på mina kamraters axlar" kan nog de flesta av oss klara av om vi skulle finna lust i detta men .... ... när inte vardagen fungerar, när man blir sedd om ett UFO när man skall adoptera ett barn för att man sitter i rullstol så har vi långt att gå. Att lyfta sådana här enstaka event då blir faktiskt löjeväckande och motarbetar istället det vi istället borde anse som en självklarhet - en delaktigthet i samhället. Om kvinnan som utsatte sin kropp för en vansinnig påfrestning för ett välgörenhetsjippo har jag skrivet här. http://ungarorelsehindrade.se/goteborg/2012/05/cir kuskonster/

Skillnaden mellan mannens och kvinnans hjärna blir så slående i sånna här diskutioner, boys will be boys.

Men hur resonerar du nu?

Vanligtvis brukar människor med egen erfarenhet av rörelsehinder oavsett politiskt ställningstagande och ideologi vara ense om att tillgänglighet är bland den viktigaste frågan för att människor med rörelsehinder skall bli delaktiga i samhället på någorlunda lika villkor än andra medborgare.

Att du sänker diskussionen så lågt som du gör, gör att jag nästan tror att en av dina mer skojfriska personiga assistenter fnittrande sitter och skriver på ett lånat tangentbord.

Till sidans topp

Idag var jag i en lite jobbig situation, som jag vet inte riktig hur jag ska tänka om.
En riktig solig och varm sommarkväll bestämde jag mig för att beställa en öl. Som alltid visar jag mig legget, som man alltid gör när man är under 25 år. Jag är 20år. Kassörskan studerade min leg väldigt länge, det måste ha varit det längsta jag varit med om. Hon frågar får jag dricka. Jag sa "jag är ju 20 år". "Behöver du inte ha med dig någon som följeslagare?". Jag tänkte att varför skulle jag ha med nån bara för att dricka bärs. Så jag svarade "Nej". Hon funderade en stund och till slut gav hon mig den minsta glas öl fasst jag hade beställt en stor glas. Okej, jag tänkte inte tjafsa där nåmer så jag tackade för den jag fick.

Jag kan med gott självkänsla säga att jag vet vad som är lagomt för mig. Jag dricker inte starkare än en vanlig folköl. Jag har en CP-skada och hört att man bör vara mer försiktig med alkoholen då. Jag är inte helsäker på det. Någon som vet bättre?

Hursomhelst så försöker jag tänka i sådana här situationer att säkert vill dem helt väl. Men nog kan jag själv ta ansvar vad jag än gör. Kanske är dessa situationer inte så fruktansvärt dramatiska. Ibland de bara känns lite pinsamma och jobbiga...

Gå in på cp-dockan http://www.gil.se/om-gil/aktuellt/nyheter/cp-docka
n-gil/ det är exakt sådant de vill bekämpa. De har en FB sida där du kan lägga upp texten du skrev ovan.

Bedrövligt och fult så klart.

Jag undrar borde jag skriva mejl till de som äger platset. Ska nämna också om att den här restaurangen där denna situation uppstod i ligger i anslutning där jag utövar min hobby, dvs jag är oftast där. Så jag blir ju törstig och behöver oftast en läsk.
Det har hänt tidigare att hon har varit otrevlig mot mig, som jag upplevt det, och lämnat stället sårad. Jag vet ju inte hur hon tänker, kanske hon har inte allting rätt till. Borde jag ta upp det med henne enskilt nästa gång hon beter sig illa? (Vilket känns lite läskigt) Vill inte vara heller för snabb att ta upp det med någon som har ansvaret över hela byggnaden. Vad tycker ni?

Gå direkt till chefen för stället. Skriv ett brev eller maila eller ring. Det bästa är att ha det i skrifr om det utvecklar sig till att bli värre. Då har du allt i text och kan lättare göra en anmälan till DO om det skulle gå så långt.

Det är inte din sak att ta fighten med en otrevlig anställd. Ni kommer ju troligtvis hamna i konflikt och då kan hon ha som argument att du är en besvärlig kund.

Tack för svaren Moon.

Så jag borde vänta och se hur det utvecklar.

Skulle det här hänt i en vanlig restaurang hade jag väl låtit saken o va. Bara avstå från att besöka stället igen. Men nu är det här som sagt ett ställe jag besöker ofta.
Annan tillvägagång skulle ju kunna vara att jag tar alltid med mig egen dricka och avstår från restauranglokalen. För mig är det inte så viktigt att anmäla henne för cheferna... Eller borde det vara det?!
Världen är fullt med idioter. Det är bara en faktum..

Redigerat 2012-06-18 17:18

Jag tycker inte du skall vänta att kontakta chefen, gör det medans du är upprörd av bemötandet.

Man skall inte "bråka" för sakens skull och jag själv - tyvärr - låter ibland saker bero. Men oftast känns det bra att stå upp för sig själv och markera när någon gått förlångt. Men visst är det jobbigt att behöva ta i sådant här, man vill ju helst slippa. Men gör ingen det så lär ju inget heller bli bättre. Jag är lite stolt varje gång jag tar tag i något sådant här. Man behöver ju inte vara otrevlig själv utan på ett korrekt vis berätta vad som hänt och att man upplevde sig illa bemött.

Moon skrev: Jag tycker inte du skall vänta att kontakta chefen, gör det medans du är upprörd av bemötandet. Man skall inte "bråka" för sakens skull och jag själv - tyvärr - låter ibland saker bero. Men oftast känns det bra att stå upp för sig själv och markera när någon gått förlångt. Men visst är det jobbigt att behöva ta i sådant här, man vill ju helst slippa. Men gör ingen det så lär ju inget heller bli bättre. Jag är lite stolt varje gång jag tar tag i något sådant här. Man behöver ju inte vara otrevlig själv utan på ett korrekt vis berätta vad som hänt och att man upplevde sig illa bemött.

Jag tycker att man alltid ska tala om att det dom gör är fel, och anmäla. Men tyvärr så vet jag av egen erfarenhet att det inte händer nått, tillgänglighets/ antidiskrimineringslagar till trotts, vi ingår inte i verkligheten.

Efter jag hade funderat ordentligt så skrev och skickade jag mejlen. Kändes faktiskt bra när jag väl hade vågat släppa den där "Skicka"-knappen.
Nu är det väl och vänta o se hur de reagerar. Så att jag eventuellt kan fortsätta med min hobby..

Tusen tack för er att jag fick bolla lite tankar med er och lära av mig för era erfarenheter!

Goodie!

Ska berätta om att jag fick svar från de som på sätt och vis äger stället.
De beklagar det som hänt , och förklarar allt för omtanken. De tackar mig mycket för att jag tog upp det med dem, och att de hoppas att jag trivas i hobbyn i fortsättningen.

Kan lugnt säga att utan era tankar hade jag aldrig vågat ta upp saken. Så jag vill uttala ER stort tack.
Hoppas att min erfarenhet kan uppmuntra andra att ta tag i situationer där man upplever orättvisa.

Till sidans topp

Bilen kom sakta körande bakom mig när jag var ute och rastade min hund. ”Res dig upp och gå, din jävel” skrek en av männen. De var tre stycken och såg arga ut....

http://ungarorelsehindrade.se/goteborg/2012/05/fun
kofobi/

Till sidans topp

Att det skall vara så provocerande att kräva att man vill behandlad som vem som helst! Läs hur Anders Westgärd blir ifrågasatt.

http://ungarorelsehindrade.se/goteborg/2012/05/sma
rt/

Moon skrev: Att det skall vara så provocerande att kräva att man vill behandlad som vem som helst! Läs hur Anders Westgärd blir ifrågasatt. http://ungarorelsehindrade.se/goteborg/2012/05/sma rt/

Jo, svårt ska det tydligen vara.

Ja det r verkligen provocerande, inom alla områden, att kräva detta. Inte minst när man söker och får jobb...
Men jag undrar om cp-dockan är rätt väg att gå, det tror inte jag. Själv tycker jag det är osmakligt med denna samt att man överkonsumerar ordet cp överallt och hela tiden. Jag vill inte spamma, har skrivit om detta i en annan tråd, men jag tror bästa verktyget för att vi ska bli bemötta som alla andra är att göra vad vi kan för att smälta in och inte låta oss bli bortknuffade, bete oss normalt, fortsätta söka utbildningar och jobb, åka kommunalt så mycket som möjligt och kräva vår rätt att komma in på restauranger och pubar. Jag är inte emot marscher som den för tillgänglighet t ex, det börjar ju tydligen ge resultat nu (efter 11 år...). CP-dockan och andra liknande "dåd" som folk får för sig att göra i syfte att få människor att "vakna" ger nog bara motsatt effekt tror jag.

Jag tror att man får arbeta på olika sätt för att nå resultat av olika slag. Tillgänglighet är ett konkret problem med tydliga lösningar. Men även här är det svårt att få resultat, precis som du skriver så har Marschen först nu efter alla år börjat få genomslag. Räkna då med alla oändliga diskussioner, samtal, skrivelser som föreningar och privatpersoner gjort till myndigheter och politiker angående dålig tillgänglighet sedan 50-75 år tillbaka. Och nu när vi börjar nå framgång kommer backlashen med många starka röster mot tillgänglighet, typ Siesjös kommentar om att kräva tillgänglighet är talibanism.

Moon skrev: Jag tror att man får arbeta på olika sätt för att nå resultat av olika slag. Tillgänglighet är ett konkret problem med tydliga lösningar. Men även här är det svårt att få resultat, precis som du skriver så har Marschen först nu efter alla år börjat få genomslag. Räkna då med alla oändliga diskussioner, samtal, skrivelser som föreningar och privatpersoner gjort till myndigheter och politiker angående dålig tillgänglighet sedan 50-75 år tillbaka. Och nu när vi börjar nå framgång kommer backlashen med många starka röster mot tillgänglighet, typ Siesjös kommentar om att kräva tillgänglighet är talibanism.

Precis, man får jobba på många olika sätt. Det ena utesluter inte det andra utan kompletterar.

Jag tycker att CP-dockan är underbar.
Hoppas att hon får ett syskon som inte heter en speciell diagnos utan bara sitter i rullstol.

Angående cp-dockan så angriper hon ju ett mer svårgripligt problem: fördomar, attityder, bemötande, rädsla. Att provocera för att lyfta frågan anser jag tvärtemot vad du tycker, är nödvändigt. "Hon" har fått folk att åtminstone diskutera detta. Får hon bara en bråkdel att tänka till och ändra sitt beteende är det ju fantastiskt. Det är nödvändigt att tränga igenom bruset i debatten och det har hon ju med sitt namn lyckats med. Cp står ju för alla funktionshinder här.

Klart att vi skall fortsätta med som du skriver att synas och verkar i samhället men det har människor med funktionshinder gjort i alla tider och se hur långt det har tagit oss i denna attitydfråga. Information räcker inte. Det gäller att skaka om för fördomar sitter så djupt inom oss människor att det inte räcker att säga att: Moon är helt normal, tala du direkt till henne. Det funkar inte.

Moon skrev: Angående cp-dockan så angriper hon ju ett mer svårgripligt problem: fördomar, attityder, bemötande, rädsla. Att provocera för att lyfta frågan anser jag tvärtemot vad du tycker, är nödvändigt. "Hon" har fått folk att åtminstone diskutera detta. Får hon bara en bråkdel att tänka till och ändra sitt beteende är det ju fantastiskt. Det är nödvändigt att tränga igenom bruset i debatten och det har hon ju med sitt namn lyckats med. Cp står ju för alla funktionshinder här. Klart att vi skall fortsätta med som du skriver att synas och verkar i samhället men det har människor med funktionshinder gjort i alla tider och se hur långt det har tagit oss i denna attitydfråga. Information räcker inte. Det gäller att skaka om för fördomar sitter så djupt inom oss människor att det inte räcker att säga att: Moon är helt normal, tala du direkt till henne. Det funkar inte.

Jag vill inte skriva under eget namn detta:
Men jag blev funktionshindrad i vuxen ålder och jag skäms för att erkänna att det är bara för några månader sedan som jag fått veta/tagit reda på att en cp-skada inte innebär att man är mentalt funktionshindrad!

Jag har frågat flera personer i min närhet, däribland några undersköterskor och ingen av dem har heller vetat att cp-skada bara är ett rörelsehinder!

Jag minns min barndom då "CP" eller "mongolid" var ett skällsord bland oss barn på skolgården, eller i tonåren när vi tittade äcklat på personer med mentala funktionshinder

Jag minns när jag som 18-åring var på krogen med väninnor och en kille i rullstol frågade om han fick sitta vid vårat bord. Jag kände mig "tvungen" att vara trevlig (och fördomsfri) och var den enda av oss som pratade med honom och när det var dags att gå hem så hånskrattade mina väninnor åt mig=för att jag hade pratat med en "invalid"
Det dröjde inte länge innan en i kompisgänget blev "invalid"

Tänk att det krävdes att jag själv blev funktionshindrad innan jag började intressera mig för rättigheter och tillgänglighet i samhället...

Till sidans topp

Min knapra ekonomi tillåter mig inte att köpa en egen bil utan jag är hänvisad att åka färdtjänst och under fyra års tid har jag fått påpeka/kritisera/kommentera hela Norrbottens taxichaufförer. Jag har fortfarande inte träffat en endaste som kunnat spänna rullstolen på ett säkert sätt och nu har jag fått nog!!

När jag påpekar om att rullstolen rör sig, då svarar samtliga att den kommer inte att välta i alla fall -Ja, det förstår jag också men varje gång rullstolen 'hoppar' när chauffören gasar/bromsar så måste jag försöka parera med kroppen, alltså bröstkorgen och uppåt

När jag påpekar om att bältet inte gör någon nytta när den är placerad 50 cm framför mig i luften istället för bakom mig, förstår ingen chaufför vad jag ens menar!

Jag har inte lust att min pisksnärtsskada förvärras, jag är trött på att sitta och spänna mig i två timmar när jag åker till länssjukhuset

Är det någon annan som har problem med färdtjänst eller är det bara Norrbottens chaufförer som är inkompetenta?!?

I dag åkte jag faktiskt färdtjänst och jag undrar var chauffören hade fått sin legitimation, postorder kanske?
Hon spände samtliga fyra remmar BAKÅT! Bältet hade visserligen spännet bakom mig men hon satte fast den i en hållare som var minst 50 cm framför, bältet hade ingen spärrmekaninsm ens utan var som en jojo!
Min assistent fick sitta i 45 min och hålla i min rullstol eftersom den tippade hela tiden
Jag ifrågasatte detta men hon klagade då på att jag borde ha tippskydden lägre ner istället!

ÅÅÅÅHHHH!!!!

Jag funderar på kontakta media, är det någon idé? Vad tycker ni?

Ja, det tycker jag att du ska göra, och be din assistent filma med en mobiltelefon om du har en sån.

Aline skrevKlippt) Jag funderar på kontakta media, är det någon idé? Vad tycker ni?

Hej Aline!
Du kanske skulle nämna för din Assistent att väl surrad rullstol så kan man ta bort tippskydden.

Jag tycker du ska ta regnummer och tiden då du använder taxi.
Sedan ringer du chefen för taxi och klagar.

Chefen bör veta hur rullstolar ska spännas fast.
Du kan också ringa kommunen och prata med dom som anlitar taxi för färdtjänsten. Dom på kommunen ska sedan prata med taxi om problemet.

Har detta problemet också tycker det är oproffsigt att dem kör så jag bor i Skåne så det är inte bara där du bor men gå till media vet jag alla är ju rädda för dem

Aline skrev: Jag ifrågasatte detta men hon klagade då på att jag borde ha tippskydden lägre ner istället!

Det var alltså taxichauffören som tyckte att jag skulle ha tippskydden längre ner, inte min assistent!
Sorry, för missförstånd, jag var väldigt trött när jag skrev detta i går

Jag sa till taxichauffören att om jag sänker tippskydd mer, då kommer jag inte över en enda trottoarkant istället, det problemet hade hon inte tänkt på ??

Aline skrev: Det var alltså taxichauffören som tyckte att jag skulle ha tippskydden längre ner, inte min assistent! Sorry, för missförstånd, jag var väldigt trött när jag skrev detta i går Jag sa till taxichauffören att om jag sänker tippskydd mer, då kommer jag inte över en enda trottoarkant istället, det problemet hade hon inte tänkt på ??

Innan du kopplar in media så ge taxi en möjlighet att ta sig i örat.
Men lyssnar dom inte på dig då kan du koppla in media.
Rätt surrad rullstol så ska den inte tippa bakåt eller framåt.
Den ska uppföra sig som en vanlig stol som t.ex. din Pa sitter i vid färd.

Foa skrev: Innan du kopplar in media så ge taxi en möjlighet att ta sig i örat. Men lyssnar dom inte på dig då kan du koppla in media. Rätt surrad rullstol så ska den inte tippa bakåt eller framåt. Den ska uppföra sig som en vanlig stol som t.ex. din Pa sitter i vid färd.

Chaufförerna är skyldiga att ombesörja säkerheten i sina bilar och bussar.

Jag har alltså i FYRA år försökt "lära" taxichaufförerna! Det är inte bara en enda, dessa "rötägg" finns i samtliga bolag jag har åkt med så vad lönar det sig att skriva upp reg.nr?

För några månader sedan sa jag till en chaufför som jag åker med ofta, hur jag ville sitta i taxin osv Han blev förbannad och jag sa till honom att han får tycka att jag är en "jävla kärring" men jag tänker på min säkerhet, jag frågade dessutom om han föredrar att jag säger till honom, eller om han vill att jag går till hans chef
Det enda som detta gav var att nästa resa frågade hans kollegor om jag var "på bättre humör", chauffören hade berättat i fikarummet hur sur och otrevlig jag hade varit, och så fortsatte det som vanligt...

Reg nummer är bra att ha då du ringer taxi och klagar för chefen.
Men vet du namnet på den som kör så är det ju bättre att nämna för chefen.
Samt klockslag.

Själv har jag aldrig haft dessa problem med surrning av rullstol.. funkar bra där vi bor.

Däremot så rapporterade jag en taxi som körde i 120 och vi var livrädda.
Jag sade åt chefen för taxi att den killen får aldrig köra oss igen... hände för tre år sedan. Och vi har inte sett röken av killen mer.

Foa skrev: Reg nummer är bra att ha då du ringer taxi och klagar för chefen. Men vet du namnet på den som kör så är det ju bättre att nämna för chefen. Samt klockslag. Själv har jag aldrig haft dessa problem med surrning av rullstol.. funkar bra där vi bor. Däremot så rapporterade jag en taxi som körde i 120 och vi var livrädda. Jag sade åt chefen för taxi att den killen får aldrig köra oss igen... hände för tre år sedan. Och vi har inte sett röken av killen mer.

I min stad finns det bara två (!) färdtjänst-bussar, men det är uppemot 15 chaufförer som kör dem
Och om det är samtliga som gör fel då, varför behöver jag reg.nr och tid/datum då?
Jag har sagt till samtliga chaufförer i min stad att jag vill sitta "säkert" men de förstår inte ens vad jag klagar på

Ok, om jag åker med någon annan stads färdtjänst (sjukresa) då kanske jag kan skriva upp reg.nr men vad hjälper det egentligen?

Aline skrev: I min stad finns det bara två (!) färdtjänst-bussar, men det är uppemot 15 chaufförer som kör dem Och om det är samtliga som gör fel då, varför behöver jag reg.nr och tid/datum då? Jag har sagt till samtliga chaufförer i min stad att jag vill sitta "säkert" men de förstår inte ens vad jag klagar på Ok, om jag åker med någon annan stads färdtjänst (sjukresa) då kanske jag kan skriva upp reg.nr men vad hjälper det egentligen?

Fråga om dom vill ha en rullstol i nacken? För det är det som händer om det blir en kraftig inbromsning.

Taxi är ju nödvändigt för att kunna röra sig från a till b, nog måste det ändå väl kunna ske med största säkerhet.

Ja man kan ju ibland undra hur de tänker i taxibolagen...

Hejhej,

Jag tycker du borde säga till dem, kanske ringa bolaget och säga att det är väldigt viktigt att det blir rätt när man spänns fast.

Lycka till!

Hej!

Jag åker färdtjänst ibland även om jag nuförtiden har egen bil. De spänner inte fast mig hårt precis och jag tror att de oftast saknar utbildning i hur en rullstol ska spännas fast. Jag tror att de nonchalerar det och tänker att det kommer lösa sig, det kan ju dock sluta illa. Det finns en facebook-sida som tar upp problemet om ni är intresserade, den heter "för en rättvis färdtjänst".

Till sidans topp

Så mycket bättre än en ett vanligt CP ....

GIL tagit fram en cp-docka. Hon varken svär, har sex, dricker sprit eller bajsar. Så mycket bättre en ett vanligt CP.
http://ungarorelsehindrade.se/goteborg/2012/05/ett
-vanligt-cp/#more-2716

Vad jag förstår så är nog den framtagna dockan mer tänkt som ett inlägg i debatten än en docka att leka med. I texten om dockan kan man läsa:

Med CP-dockan vill vi sätta fokus på hur din ”omtanke” och ”snällhet” bara är ytterligare en form av kränkande särbehandling. Genom att väcka debatt (och i vissa fall anstöt) med en CP-docka ville vi locka fram alla er ”snälla människor” och ge er en tankeställare. För med stor sannolikhet är det just du som blir upprörd av tilltaget. Och nu är du här för att fördöma, eller försvara oss mot, denna styggelse till docka.
....
Vi tycker det är hög tid att nuvarande normer ifrågasätts. Varför får inte en docka ha en CP-skada? Varför kan inte människor med ett funktionshinder kräva att bli behandlad som alla andra? Vi blir inte upprörda över att en docka ser ut som vi. Varför är det då så besvärande för dig?

Vad tycker ni? Är det najs eller bajs?

Ingen här som tycker ngt om cp-dockan?

Moon skrev: Ingen här som tycker ngt om cp-dockan?

Jo, den e la gullig, men vad ska det bli av henne

Cp-dockan har ju verkligen valsat runt i medierna. Lustigt att just begreppet CP kan locka så många att uppröras och debattera. Här är ett radioinslag:
http://ungarorelsehindrade.se/goteborg/2012/06/cp-
dockan/

Jag orkar inte göra två utläggningar om vad jag tycker, det får räcka med inlägget i min blogg. Läs det och kommentera gärna I bloggen:
http://lindlife.blogspot.se/2012/06/osmakligt.html
/Linda

MissIndependent skrev: Jag orkar inte göra två utläggningar om vad jag tycker

Njae, nu är det ju inte såå svårt att kopiera en text.
Om man inte är angelägen om att få trafik till sin egen blogg förstås.



// A E

Bra Linda!! Håller fullständigt med din blogginlägg...

Jag tolkar dockan som en objekt som talar om att Cp-skadade är en grupp som skiljer sig från andra människor. Bara tanken får mig att kvälja mig.

Redigerat 2012-06-17 13:10

Om den här dockan tycker jag INTE! CP-dockor och CP-komiker och CP-bra liv - när kommer det kammar för rödhåriga?
Det här är att surfa med på fördomsvågorna, och man ska inte komma och begära att man ska integreras om man sjäv vill ha någon form av freak-identitet! Jag som är född 1945 tycker att det är tragiskt att unga funktionshindrade ska känna att någon behöver en sån här docka att avreagera sig på. Det bevisar att samhället har tagit många steg tillbaka. När jag var nio år och skulle börja i en sk vanlig skola, presenterade rektorn mig som "den lilla CP-flickan", varvid jag svarade att så hette jag inte. Över huvud taget blir jag förbannad när jag hör hur ungar i dagens läge dumpas i särskolan fast de inte hör hemma där och hur man kan lämna skolan - i vissa fall till och med gymnasiet - utan att kunna läsa och skriva! Skäms, Sverige!

Man måste försöka rå på fördomar med humor. Det fungerar inte att informera, vädja och gnälla bort tråkiga attityder. Cp-dockan har just detta - humor och uppmärksamhet. Hon är ett litet genidrag helt enkelt. Men det gäller att lyfta tanken ett snäpp och inte bara fokusera på själva dockan utan på vad hon står för.

På Cp-dockans egen sida på Facebook kan man läsa:

""Hon varken svär, har sex, dricker sprit eller bajsar. Så mycket bättre en ett vanligt CP."


bakgrund

Är du förbannad nu?

Bra. CP-dockan GIL är ämnad för dig som lever i tron att du är fördomsfri. Du som med mild, artikulerad röst och överdriven välvilja bemöter funktionsnedsatta personer som vore vi små barn, eller bara allmänt dumma i huvudet.

Med CP-dockan vill vi sätta fokus på hur din ”omtanke” och ”snällhet” bara är ytterligare en form av kränkande särbehandling. Genom att väcka debatt (och i vissa fall anstöt) med en CP-docka ville vi locka fram alla er "snälla människor" och ge er en tankeställare. För med stor sannolikhet är det just du som blir upprörd av tilltaget. Och nu är du här för att fördöma, eller försvara oss mot, denna styggelse till docka.

Fråga nu dig själv: Vad är det med dockan som gör dig arg? Är det kanske så enkelt att den är ful? Eller är det för att den enligt dig driver med CP-skadade personer? Kanske blir du upprörd över att den inte liknar "normala" dockor?

Vi tycker det är hög tid att nuvarande normer ifrågasätts. Varför får inte en docka ha en CP-skada? Varför kan inte människor med ett funktionshinder kräva att bli behandlad som alla andra? Vi blir inte upprörda över att en docka ser ut som vi. Varför är det då så besvärande för dig?

Kan CP-dockan hjälpa oss nå fram till dig så är mycket vunnet. Vi är nämligen dödligt trötta på dig och andra ”omtänksamma” personer i vår omgivning. Servitrisen som i tron att din kille eller tjej är din assistent (bara för att han/hon ser ut som du, eller kanske t.o.m ser riktigt bra ut) och frågar honom/henne om du får dricka drinken du just beställt. Eller tanten i matbutiken som ”TYCKER DU ÄR DUKTIG” bara för att du handlar din mat ”alldeles själv”. Faktum är att alla främlingar som överdrivet artikulerat undrar om vi ”MÅR BRA IDAG?” bidrar till att man känner sig otroligt dumförklarad.

Att du försöker dölja hur besvärad du är av situationen genom att behandla oss som ett barn, eller i värsta fall som en fullständiga idioter är faktiskt ett bevis på motsatsen. Det är helt enkelt dags att säga ifrån på skarpen. För vi är inga barn. Och vi är absolut inga idioter.

CP-dockan finns till för dig. Har du ett uppdämt behov att gulla med ett CP kan du köpa henne av oss".

CP-dockan var definitivt en PR-framgång.

Som jag nyss skrev i en annan tråd så väntar jag på ett syskon som är diagnosneutralt och använder rullstol.

Jag vill, flera gånger om dagen, ge dockan till främlingar som särbehandlar mig.

Till sidans topp

Hej alla ni på Funktionshinder.se!!!

Marcus heter jag o jag är en egen företagare som sysslar med föreläsningar. Med mina föreläsningar vill jag ge alla en möjligt att förstå hur det är att leva som funktionshindrad och att gränserna mellan funktionshindrade o icke funktionshinder inte ska vara lika tydliga som de är idag. Jag hoppas att vi alla kan vara på samma nivå o inte hålla på att göra skillnad på olika människor.I hela mitt liv har jag kämpat mot andra människors attityd o fördomar eftersom jag har en cp-skada o sitter i rullstol.Lilla gubben det är lika bra att du ger upp och börjar på ett dagcenter det är så viktigt att du träffar andra funktionshindrade. Men problemet var att det inte gav mig någonting alls och de fortsatte att snacka med mig på en låg nivå ungefär som om jag inte förstod. Det är som om man hade skrivit i min panna att jag har en CP-skada . För ungefär fem år sedan så började jag fundera mera över min situation. Det märks verkligen att jag inte alls hör hemma på ett dagcenter. Jag vet att det är många fler än jag som sitter eller har suttit i samma situation och att krävs både mod o kraft för att ta sig ur, vad gör man när inte längre tror på sig själv?

Vill nå ut till så många som möjligt o hjälpa andra personer som har dåligt självförtroende precis som jag hade till en början. Ingen ska behöva känna sig mindre värd eller bli undan skuffad av samhället. Det är ingen överdrift, jag brinner verkligen för mitt jobb. Jag har bland annat föreläst på campus linköping, frösundas utbildningar för personliga assistenter, politiker i Västerås.

Kika gärna in på http://www.marcusbrogren.se

Redigerat 2012-01-22 16:11

Redigerat 2012-01-22 16:13

Redigerat 2012-01-22 20:15

Hej Marcus!

Jag vet inte vad du ville med ditt inlägg - bara säga hej kanske, eller möjligtvis sälja in dig som föreläsare?

Oavsett, du verkar ju pigg och trevlig och är säkert en bra föreläsare ...men du ska nog inte ha ett nickname likt "Casanova" om du vill framstå som en seriös företagare.

Ett tips bara.
Grundkurs i marknadsföring, steg 1: Hur vill du framstå?
Gör om, gör rätt.

Lycka till!

// A E

Tack så mycket för tipsen. Jag har inte tänkt på det så tack för hjälpen. Det är sant.

Marcus, tycker visst ditt nick är bra! Gäller att ha glimten i ögat. Du verkar driven och ambitiös. Lycka till med dina föreläsningar!

Tack så mycket
Jag önskar att det skulle vara fler som hade samma vilja bara.

Marcusföreläsare skrev: Tack så mycket Jag önskar att det skulle vara fler som hade samma vilja bara.

Tror det finns många som vill men är låsta utav anledningar man inte vill prata om.
Alla med idéer hur det skulle vara om deras idéer blev kända.

Redigerat 2012-03-08 13:33

De vågar nog bara inte älskling. Puss

LYCKA TILL!

Jag ska tipsa min chef om din föreläsning!

okej. nice.

Hej elenor Karlsson heter jag jobbar som coach och assistent . Jag blev så glad över de du skrev för ingenting är omöjligt och jag har jobbat med en cp skadad tjej som tyckte presic som du .Skulle vara mycket intressant att få höra på dig när du föreläser ..vart bor du ??? reser du och föreläser . Jag finns i Göteborg .

Tjena. Jag bor i Norrköping o föreläser på många olika ställen o städer. Jag har haft flest föreläsningar på universitetet. Finns även öppna föreläsningar emellanåt.

Marcus, du låter precis som mig! Jag är också föreläsare nämnligen och är helt inne på din linje att man inte ska göra så stor skillnad. Däremot kör jag inte så stenhårt med "ingenting är omöjligt" och "du kan allt du vill" och det där, inte för att det egentligen är fel utan för att det känns så klämmkäckt och klyschigt, vi har hört det till leda nu liksom. Istället berättar jag om hur mitt liv har varit och är och vill utbillda anhöriga och personal, men även coacha funkisar att må bra och vara trygga i sig själva, våga testa saker och gränser ordentligt innan de ger upp. Många är alltför påverkade av vad omgivningen tycker och hur de blivit behandlade. Jag me. Det tog jättelång tid för mig och jag kämpar än idag med att inte påverkas negativt av omgivningens syn på mig i genskap av "handikappad".

Jag vill få människor att förstå att vi kan vara lika bra som dem även fast vissa funktioner i våra kropar inte fungerar korrekt. Det skulle vara kul att samla ihop funkisföreläsare och bilda nån slag nätverk. Det har jag skrivit om förut här men då inte fått så mycket gensvar.

Jag har haft svårt att köra själv, dels på grund av att jag inte har mått så bra själv alla gånger men också att det är svårt att veta hur jag ska lyckas nå ut. De funkisföreläsare som verkligen har lyckts har ju figurerat i andra sammanhang som inom idrott, media mm. Jag blir glad varje gång jag läser om någon funkis som lyckas som föreläsare, för vi behövs!

Redigerat 2012-06-10 23:18

Marcus, när föreläser du i stockholm nästa gång??

Hej, tyvärr alltså . Men du kanske har några kontakter. Jag är öppen för förslag.

Tjena miss Independendent! Vad roligt att du hörde av dig. Jag har inte tänkt så långt på den där frasen att ingenting är omöjligt nu när du säger det tar jag emot det positivt din ide man ser inte att det är felaktigt själv mmm låter intressant att öppna ett nätverk. Jag har gått med i http://www.unginspiration.se kolla gärna där.Jag byter gärna tankar.

Marcusföreläsare skrev: Tjena miss Independendent! Vad roligt att du hörde av dig. Jag har inte tänkt så långt på den där frasen att ingenting är omöjligt nu när du säger det tar jag emot det positivt din ide man ser inte att det är felaktigt själv mmm låter intressant att öppna ett nätverk. Jag har gått med i http://www.unginspiration.se kolla gärna där.Jag byter gärna tankar.

Naturligtvis är vissa saker omöjliga.
Det gäller för icke-funkisar och funkisar.

Varför skulle allt vara möjligt för personer med funktionsnedsättningar när det inte är det för personer utan några diagnoser?

Mycket är möjligt men om man inbillar sig att ingenting är omöjligt så kommer man förr eller senare bli besviken.

Redigerat 2012-07-06 01:41

Jag tror att han menar att han inte ser något hinder med sin funktionsnedsättning och att han är som vem som helst trots sitt funktionshinder..

Wheelchair-biatch skrev: Naturligtvis är vissa saker omöjliga. Det gäller för icke-funkisar och funkisar. Varför skulle allt vara möjligt för personer med funktionsnedsättningar när det inte är det för personer utan några diagnoser? ...

Håller med helt! Just detta falska peppande är knäckande.

Det är något jag har hört från före detta riksgymnasieelever. Det mantrat + att de blivit rådda att gå mediaprogrammet eller någon annan mer eller mindre värdelös gymnasieutbildning med ofullständiga betyg. "Inget är omöjligt för dig". Så kommer de ut i verkligheten och har ingen yresutbildning, ingen utbildning att bygga vidare på, ingen möjlighet till okvalificerat jobb .....

Det är som att klappa på huvudet och säga "dutti idiot".

Jag måste nog kommentera detta! Det är klart att det är mycket som är omöjligt när man sitter i rulle. Tillgängligheten är inte 100%. Du vet trappor m, m
Och det där med att man är som vem som helst, det är väl självklart. Alla är vi vem som helst oavsett om vi sitter, ligger, står eller går!
Jag är jättepositiv, men ibland verkar det som om man måste vara extra positiv om man tar sig fram med hjul Det gillar inte jag!

Loulou skrev: Jag måste nog kommentera detta! Det är klart att det är mycket som är omöjligt när man sitter i rulle. Tillgängligheten är inte 100%. Du vet trappor m, m Och det där med att man är som vem som helst, det är väl självklart. Alla är vi vem som helst oavsett om vi sitter, ligger, står eller går! Jag är jättepositiv, men ibland verkar det som om man måste vara extra positiv om man tar sig fram med hjul Det gillar inte jag!

Att man ibland känner att man behöver vara extra positiv är nog eftersom att de människor som inte har ett handikapp, och är lite väl trångsynta inte ska tycka "åh det där kan ju inte du göra, du som sitter i rullstol."

När det händer mej, så blir iallafall jag tvärtemot och gör "det där" bara för att visa att visst jag sitter i rulle men visst fan kan jag, det tar bara lite extra tid och lite mer tanke bakom..

Loulou skrev: Jag måste nog kommentera detta! Det är klart att det är mycket som är omöjligt när man sitter i rulle. Tillgängligheten är inte 100%. Du vet trappor m, m Och det där med att man är som vem som helst, det är väl självklart. Alla är vi vem som helst oavsett om vi sitter, ligger, står eller går! Jag är jättepositiv, men ibland verkar det som om man måste vara extra positiv om man tar sig fram med hjul Det gillar inte jag!

Jag håller med. Att resonera som "alla kan visst allt trots allt" är en risk att man istället för att peppa människor, knäcker dem. Bara att fixa sig ett vardagsliv kan i vissa fall kräva enorma satsningar, planering, organisation, kraft om man har omfattande rörelsehinder och lite tilläggsfunktionsnedsättningar till det + en omfattande assistansgrupp att hålla reda på. Att då även underförstått kräva att man skall utföra stordåd av ngt slag som får vilken medelsvensson att bli matt - är knäckande.

Och sedan detta, att behöva bevisa att man är positiv och glad t r o t s allt. Det är ju bara löjligt.

Becca skrev: Att man ibland känner att man behöver vara extra positiv är nog eftersom att de människor som inte har ett handikapp, och är lite väl trångsynta inte ska tycka "åh det där kan ju inte du göra, du som sitter i rullstol." När det händer mej, så blir iallafall jag tvärtemot och gör "det där" bara för att visa att visst jag sitter i rulle men visst fan kan jag, det tar bara lite extra tid och lite mer tanke bakom..

Men då låter du ju de andra personernas fördomar styra dig. Varför liksom?

jag menar bara att ibland så känner man bara för att bevisa att man visst kan. är det fel?

Becca skrev: jag menar bara att ibland så känner man bara för att bevisa att man visst kan. är det fel?

Nej, men man behöver inte dra på så att "alla" andra känner sig nertryckta för att dom kanske inte orkar nå alla dom målen. Lite ödmjukhet måste man visa i sitt peppande också.

Ingen människa kan allt och bara för att vi är funktionsnedsatta på något vis ska vi inte behöva vara extra duktiga, vi är väl som folk i allmänhet, vissa gör allt med blod, svett och tårar sprutande runt dem. Vi andra gör det vi känner för. Jag känner inte för att glorifieras för hur duktig jag är utan för den jag är som människa, kvinna och mamma. Duger inte det utan att jag måste bestiga berg med permo på ryggen för att duga så är det inte mitt problem.

Tänk en kirurg som får parkinssons, ska man verkligen säga att visst kan du fortfarande operera, bara du kämpar på.

Till sidans topp

Läs och kommentera gärna på DNs debattsida om Hyfs och stil eller vad det heter: http://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2012/01/06/ru
llstolsstil/

Det handlar om en kreativ lösning när folk tränger sig i köer.

Effektivt!
Åh, vad jag gillar kreativa människor!

// A E

Moon skrev: Läs och kommentera gärna på DNs debattsida om Hyfs och stil eller vad det heter: http://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2012/01/06/ru llstolsstil/ Det handlar om en kreativ lösning när folk tränger sig i köer.

Händer detta ofta för dom som sitter i rullstol? Att folk tränger sig före eller enbart denna person på DNs debattsida.

Va skulle jag ha gjort?
Normalt utan rullstol så skulle jag själv tränga ut mannen så att han inte kunde komma förbi. Det känns som en rättighet jag har.
Men sitter jag i rullstol vilka rättigheter har jag då? Kan jag tränga undan mannen med rullstolen?
Skillnaden är att rullstolen är låg och risk att mannen snubblar.. men den risken finns knappt om jag står upprätt.

Varför ska inte jag som sitter i rullstol få trängas som alla andra..
Ja vem försvarar mig ifall jag trängs med rullstol? Ifall mannen faller och gör sig illa?

Ok låt oss säga att jag blir en förlorare.. ja då kan jag ge upp tanken att trängas med rullstol.
Då köper jag ut en megaphone och skriker GÅ FÖR FAN INTE FÖRE MIG!
Men vad händer om kassörskan dör?
Kön bara växer...

Det finns olika sätt att ta dö på folk.. män klarar sig alltid.

Foa skrev: Händer detta ofta för dom som sitter i rullstol? Att folk tränger sig före eller enbart denna person på DNs debattsida. ....

Självklart händer det endast personen som skrev frågan i DNs frågespalt.

Moon skrev: Självklart händer det endast personen som skrev frågan i DNs frågespalt.

Ja, eller hur

på din fråga på omd et händer ofta för dem som sitter i rullstol, så skulle jag nog vilja svara det är nog olika för olika personer. Personligen har det inte hänt mig så ofta att någon trängt sig före i kön. Hänt en gång under alla år jag användt rullstol och då gav jag en kommentar till personen som trängde sig före. Hände lite oftare när jag var i Moskva, men där har man en helt annan syn på personer i rullstol och funktionshindrade över huvudtaget. Där var jag också en turist och inte så välkommen pga det....iallfall inte när jag var i centrala Moskva. när jag kom ut till förorterna så var alla väldigt vänliga och hjälpsamma - nog oxå för de likt mig inte var så välkomna....mkt invandrare i Moskvas förorter.

Jag skulle personligen aldrig tränga undan någon med min rullstol, utan skulle istället öppna min mun och säga något.

Till sidans topp

http://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2011/10/14/ru
llstolshalsande/

Skall man hälsa huksittande eller stå upp - en fråga att fundera på.

Moon skrev: http://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2011/10/14/ru llstolshalsande/ Skall man hälsa huksittande eller stå upp - en fråga att fundera på.

Ska man prata, så uppskattar jag att man hukar sig, jag får int i nacken annars, samt blir bländad om det är stark sol.

Jag skulle vilja påstå att det är lättare att samtala för båda parter om man är på samma nivå. Men så är jag över 190 cm lång och kan ibland ha svårt att höra någon som är 150-160 cm om man står/går och pratar. Dvs, det handlar både om respekt men också för den som står så blir det lättare att höra om man sätter sig ner.

Sunshine skrev: Ska man prata, så uppskattar jag att man hukar sig, jag får int i nacken annars, samt blir bländad om det är stark sol.

Så kände jag också när jag satt i stol, jag hade svårt att böja huvudet bakåt när folk pratade med mig. Men helst så såg jag att personen satte sig på en stol eller liknande istället för att sitta på huk och vingla eller bli stel i knäna.

Men är det bara att hälsa så var det lite skit samma, men längre samtal höll jag gärna på samma nivå.

Nu när jag har svårt att ta mig ner själv så går jag ogärna ner på huk men ofta så finns det någonstans att sätta sig om man ska prata längre.

Så en bestämd åsikt om vad som är rätt eller fel tycker jag inte finns.

"Svar: Det är egentligen en fråga för de funktionshindrade själva att ta beslut om – många människor känner det som en oartighet att hälsa neråt, så att säga, men samtidigt är det lite konstigt att huka sig för att hälsa. Som du skriver, det finns skilda uppfattningar. Kan den som sitter i rullstol själv ta initiativet och räcka upp sin hand för att markera att det inte behövs något hukande? Eller tvärtom, hålla handen så att det blir nödvändigt för den andra personen att sjunka ner för att hälsa om man hellre vill ha det så?

Jag kan inte säga vad som är rätt eller fel i detta ämne, bara att ju mer naturligt man beter sig i förhållande till den som har ett funktionshinder desto bättre, enligt min uppfattning. Och jag skulle inte spontant huka mig för att ta den som sitter i rullstol i hand. Inte heller tala till den som eventuellt kör rullstolen istället för direkt med den rullstolsburna, vilket jag har sett ibland."

Jag tycker faktiskt att Magdalena Ribbing gav ett utmärkt svar, så är hon ju också expert på den typen av frågor. Finns inte så mycket mer att tillägga från mig iallafall...

Till sidans topp