Ringde och kollade om svaret på min MR kommit men då talade sköterskan om för mig att de tar lite tid att få ett svar eftersom läkaren först ska diktera de och sen en annan skriva ut de och skicka de med brev till mig. Och då frågade jag om man även får tåliga besked via brev och de sa hon att man får och då står de oftast vad man ska göra åt de. Så är de nu så att jag har förändringar på nervtrådarna så får jag de beskedet i ett brev. Ska de vara så?? Är de bra eller dåligt att få ett besked på de sättet???
Så är det. De skickar alltid brev. De skriver kanske inte ut exakt vad det är då utan bara att de har hittat nåt fel och så blir man kallad dit. Har aldrig hört att de talar om besked via telefon....?! Men vissst vore det ju bra om de gjorde det, för då kan man ställa frågor direkt, än att man ska läsa ett brev flera gånger om utan att fatta vad som står och gå omkring att vara orolig.
Till sidans topp
Hej! Jag planerar att göra en fotouställning med rörelsehindrade modeller. Jag inspireras mycket av fotografen Elisabeth Ohlsson-Wallin, ni kan kolla in hennes bilder här: http://www.ohlson.se. Min tanke med bilderna är att rullstolar och kroppsliga "defekter" tydligt ska framgå, närbilder på fötter mm ska förekomma. Men framförallt ska det vara konstnärliga och annorkunda bilder, med kroppsmålningar och extrema sminkningar och samt dynamiska miljöer och ljussättningar. Detta är än så länge bara i planeringsstadiet och jag bhöever folk som är intresserade att vara med och att bolla med. Lättklätt och naket kommer det att bli en del, men OBS INTE PORR! Bara konstnärligt vackert. Jag var med i en fotoserie som gjordes på uppdrag av HSO, där vi höll i långa smala speglar och speglade varandra i det, blev skitsnyggt! Så lite sånt vill jag ha med också... Vi får leka oss fram men jag skulle vilja ha ihop en grupp på 10 pers, både tjejer och killar, olika åldrar och varierande rörelsehinder/sjukdomar. Enda kravet är att det ska vara väl synligt för ögat. Syftet med detta är att uppmärksamma både hur andra ser på oss och hur vi själva ser på oss och andra med funktiomshinder (därav idén med speglarna). Budskapet är att vi alla är otrligt vackra varelser för det är vi ju! Pengar har sökts och kommer att sökas från många fler ställen. Hälsningar Linda Åkesson, Lindlife http://www.lindlife.se
Får modellerna betalt?
Var ska bilderna visas? Vem kommer äga rättigheterna?
Det är meningen att det ska bli en budget (söker pengar) och då är det klart att modellerna ska ha sitt arvode, hur mycket det blir vet jag inte ännu. Som sagt, det är bara i planeringsstadiet och jag slängde ut förfrågan här för att kolla om det finns intresse. Var den ska visas är således inte heller bestämt.
För mig skulle deltagande helt bero på var, i vilka sammanhang, bilderna kommer visas.
Min vilja är att det ska bli en utställning som visas på någon offentlig plats dit många kan gå och se den.
Hur går det då? Uppdatera oss please...
Jag tycker idén verkar superbra. Mycket bra tanke bakom. Det visar på olikheter men också på likheter. Vad som gör en människa till vacker och sånt som egentligen inte spelar någon större roll (dvs man ser kanske inte rullstolen om personen som sitter i den har en fräck kroppsmålning). Det finns tusentals olika möjligheter för ditt projekt. Jag är gärna med att bolla idéer. Dock så tror jag inte att jag skulle vilja ställa upp på varken naken- eller halvnakenbilder eller kroppsmålningar. Jag är för blyg. Men det finns säkert de som vill. Jag är mer av en projektmänniska som gillar att spruta idéer. Sen vill jag ofta att andra har huvudrollen.
Nu finns det en recensionssajt där man kan lämna omdömen för hur man blir bemött inom vården: http://www.omvard.se Glöm inte att ge beröm till de där guldkornen som man ibland faktiskt(!) kan träffa inom vården... // A E
Jag har naturligtvis INTE lämnat ut de jag är Gm till här på forumet! De exempel jag använde i det inlägget var ett hopkok av människor, situationer och händelser. Allt för att ingen ska kunna känna sig utpekad eller bli igenkänd. Det var själva andemeningen jag ville ha fram och absolut ingenting annat. För min del är detta slutdisskuterat och över.
Ja, vad säger ni om positiv särbehandling - är ni för eller emot? Är det jämlikhet på ALLA plan som gäller? Eller har vi som får avstå från en hel del i livet "rätt" att bli positivt särbehandlade, just för att vi står utanför i många sammanhang? Vad tycker ni? // A E
Jag är nog för positiv särbehandling, tror jag. Det beror kanske på vad det gäller. Jag går gärna in gratis, tar gärna med mig mina assistenter gratis, gör gärna så mycket jag kan gratis. Men det kanske inte har något med särbehandling att göra, det kanske bara är smart. Ärligt talat, vi funktionshindrade blir i mångt och mycket så fisigt behandlade att vi gott och väl kan unna oss något extra när så blir aktuellt, tycker jag.
Är emot, vill bli behandlad som andra, att bli insläppt gratis känns för mig som välgörenhet, man tycker synd om mig. Ända gången det är ok är om man inte får tillgång till hela lokalen eller vad det nu är, då kan det vara ok med gratis eller lägre pris. Sen är det klart att jag ibland har tagit emot, men det känns inte bra. Om jag väljer att bli särbehandlad och inte göra rätt för mig så kan jag heller inte ställa krav på att det ska vara tillgängligt. Kan väl däremot tycka att det är ok att assistenter får gå in gratis, de är ju i princip inga som är på stället för att roa sig, dock föredrar jag att betala själv med omkostnadskontot för dem.
Jag brukar förutsätta att jag inte har tillgång till allt som erbjuds där det t.ex. är inträdesavgift. Därför tycker jag att det är ok att få gå in gratis t.ex.
positin särbehandling? aldrig varit med om! Men har blivit särbehandlad av många som nog inte vet vad ett dolt handikapp innebär. T.o.m. av vuxna! "Su får inte för du har en sjukdom" Smittar jag eller? sånt hatar jag
Jag tycker som Offa
jag är emot viss positiv särbehandling, jag vill betala för mig som alla andra, även om jag inte kan utnyttja alla attraktioner på stället. Av 2 anledningar, det ena är att det är många vuxna som har andra osynliga problem eller helt enkelt är lite "feg" och därför inte kan göra allt. det andra är att jag tjänar lika mycket som gående människor o de får betala så varför skall jag få mer pengar över. Men jag har slutat bråka, vill de inte ha betalt så offrar jag inte min energi på att tjafsa bort en halvtimme en sen lördagskväll. Jag talar om att jag tycker det är fel, men ger de sig inte där då går jag in gratis. Däremot förstår jag vakter som inte vill att man står i kön utanför krogen och därför släpper in en före (de kan inte garantera säkerheten för varken mig eller de som kan ramla över mig, vid tex bråk) Jag kan även utnyttja det om jag är utan assisstent när det är 20 grader kallt då jag inte kan ta av mig jackan själv. Jag förväntar mig att det finns ramper och speciella platser på konserter, för det är inte kul att betala dyra pengar och sen inte se någonting. Hur vida assistenten skall betala eller inte är jag mer kluven över, jag har omkostnadspengar att betala med, men det är inte alla bolag som betalar ut så pass hög omkostnadspeng att den räcker samt att de som är beviljad ledsagare ofta inte får nästan nått för omkostnader (ex: vi har en gatufest här i stan den kostar 650 kr för tre dagar, sen tillkommer mat o dryck för assistenten, där går assistenter in gratis om de kan visa upp anställningsbevis, vet att många annars inte skulle ha råd med nästan nått annat under sommaren)
Jag tycker i allafall att assistenterna ska få gå in gratis. Omkostnad eller inte, du får lika fullt lägga ut åt assistenten och sedan visa upp kvitton och krångla vidare. Det är ju bra mycket enklare att bara låta assistenten gå in. Att Ickis tjänar lika mycket som gående gäller ju inte för alla. Jag tjänar bra mycket mindre, kan utnyttja mindre, och vill därefter betala mindre. Enkelt och logiskt tycker jag. Jag har aldrig valt frivilligt att ha ett bihang i form av en assistent med mig överallt, varför ska då jag betala dubbelt?
Tja, vad ska jag svara? Jag kanske har större svårigheter med olika attraktioner eftersom jag är förlamad från armhålorna och ner. Det finns väl olika grader av handikapp, antar jag. Jag vet inte vad jag ska svara.
Ok, du ska få ett bra svar, här kommer det. Jag är förtidspensionerad och har pissdålig inkomst. Det borde berättiga mig fri entre. Och om du ändå inte anser det, så är det fortfarande min rättighet att ha en annan åsikt. Det är egentligen skit samma om jag går in gratis, bara mina assistenter får det.
Jag viftar hellre med mitt Dolce G kort
Jag vill betala för mig. gör jag inte det måste jag acceptera att de inte anpassat stället för mig (och andra människor med funktionshinder). Om man seda ser allmänt på kvotering är jag också tveksamt till det även om män i alla tider blivit inkvoterade av varandra.
Vad är egentligen positiv särbehandling? Är det att få åka på rehab. och låta någon annan betala? Är det att få personlig assistans som staten betalar? Vad är det egentligen? Ingen annan än den funktionshindrade kan ju få personlig assistans, så det kanske också ska räknas som positiv särbehandling. Då är vi helt plötsligt rätt många som särbehandlas. Redigerat 2007-10-18 17:48
Jag var på kalas & hade betsällt en taxi hem & var trött! Men så började min mormor som vanligt skylla & klaga på mig & sa åt mig att byta tid men jag sa nej! Dås ahon att jag måste men det är väl jag som bestämmer med min färdtjänst & jag som känner hur mycket jag orkar. Det bemmötandet får jag ofta från min släkt! Ska nån annan säga hur mycket jag orkar?
nej är mitt svar på din fråga. Men jag känner igen det där, farmor blev tokig när jag hade med rullstolen till kyrkan och på morsans kalas. INGEN annan tyckte något eller i alla fall sa. Farmor sa rakt ut i kyrkan att "men du kan väl parkera den där någonstans" En annan gammal tant som hörde försvarade mig där. Själv så tyckte jag att det bara blev jättejobbigt. Om jag orkar gå och sitta på vanliga stolar så gör jag det, vill jag använda rullstolen så gör jag det. Men det kan vara jobbigt att bli ifrågasatt, speciellt av dem som borde stå en nära och stötta. Mitt råd är att göra som du vill och försöka att inte ta det negativia till åt dig.
jo men nu är jag så himla lessen på min mormor. hon vill ju inte lyssan för hon säger att det inte är nått fel på utan bara på min s.k. moster! Men jag ahr ju vissa sympton hon inte har
Hur mycket man orkar känner man själv. Ingen kan bestämma hur mycket man ska orka. Och de är ju en själv som känner om man orkar att gå eller att man känner att man behöver rullstolen. Är man trött och vill hem så tycker jag att folk ska lyssna på de man känner bäst själv. Har själv haft min rullstol i 5 veckor och redan börjar folk bestämma när jag ska använda den och inte och om jag ska köra själv eller inte. Men då brukar jag säga ifrån att nu behöver jag rullstolen eller nu vill jag köra själv. Eller som när jag var hos kompisar nu vill jag hem och de lyssna dom på. Men de gjorde tyvärr inte den som skulle hjälpa mig hem.
Låt inte andra ta av din/er livsenergi, de är "energi-tjuvar" och är inte värda att ta av kraft som man behöver själv!!!
Det har jag redan börjat inse sedan 2 år tillbaka. Jag engagerar mig ej i sådana som tar min energi längre. Umgås oftast i kretsar där man mår bra numera
Mormor kommer aldrig att förstå! Men många håller med mig om att jag känner själv hur mycket & länge jag klarar av olika saker
det tycker jag med, tyvärr kan man inte alltid välja bort dem. Pratade precis med farmor om att jag kommer ner till dem i helgen. Och att jag har 2 stolar med mig, dels basketstolen till tävlingen och sen standardstolen. "men måste du ha med bägge kan du inte bara ha med baskestolen och lämna den andra hemma" "jasså, är det så, jag trodde du hade kommit bort från stolen nu" "men om du bestämmer dig för att gå kan du inte det då" Om igen så försöker jag förklara... men vet inte vad jag ska säga. Har ingen diagnos att skylla på. Får väl säga att neurologen jag ska träffa på tisdag säger att jag inte får gå eller något sånt. Dem gånger jag anstränger mig så blir jag sämre sen, så jag vågar inte ta risken att åka 30 mil med bara basketstolen för att sen bli beroende av den. Med camber så går den inte på tåget mm. utan att man tar av hjulen, inte direkt så smidigt. Känns jobbigt att åka iväg, vet att det är 2 stora engergitjuvar där, pratade med bägge i telefonen och jag gick från att vara hyffsat glad till att inte orka något alls nu. Varför ska det vara så svårt att få respekt
Min moster har jag valt bort! Jag umgås inte lika mycket med mormor som förr för hon har sårat för mycket
jag har flyttat 30 mil från släkten... var nog det bästa jag kunde göra. Nu är det bara dem gånger jag är där kanske 2 om året som blir jobbiga. Men för varje gång så hinner jag ladda och "mogna". Energitjuvar är något som lätt sätter sig fast som iglar på en. Tror att dem kanske någon gång börjar inse att man har ett eget liv, tänk om vi skulle börja gnälla på dem istället, det tror jag knappast dem skulle acceptera
Dom flesta i min släkt förstår men vi brular inte prata om det emn mormor kan börja & jag får skuleden , men de tänker på att inte hugga tag i mig för hårt efter som mina muskler inte kan ta emot det
Jag vill en gång för alla bara påpeka att jag inte på något sätt och vis menar något ill med mina "Troll". Jag är född i jämtland och där brukar vi kalla våra busfrön för rackartroll... Det är ett ord fyllt med ömhet och känsla för busiga barn eller för någon som hittar på rackartyg (bus) det har absolut ingenting med något illa att göra! Att vara pyssling för mig är att att jag tar hand om, vårdar, älskar, sköter om, ser till att dom har det bra, skäller på dom när det behövs och ser till att deras liv kommer så nära deras perfekta värld som möjligt. Jag pysslar om.... På samma sätt som min man (törs inte skriva gubbe) pysslar om mig nu när jag har opererat min arm och inte kan göra särskilt mycket. Dessa ord har för absolut ingentng att göra med inelligens, nervärderande eller på något annat vis elakt för/till/på någon annan! För mig är det ord som innefattar kärlek, omtanke och hänsyn.... Allt beror på tillfälle, tonfall och till vem. Hur man uppfattar dessa ord bara skrivna på ett papper kan disskuteras men inte en enda människa som har träffat och känner mig skulle ett enda ögonblick tro att jag är elak! Att jag inte har respekt för människor... DET är faktiskt väldigt kränkande! Ni har inte en aning om vem jag är eller hur jag pratar till de mina... Jag älskar de mina och hör och häpna, de älskar mig....
Precis som du själv skriver: "Hur man uppfattar dessa ord bara skrivna på ett papper kan diskuteras......... Och det är väl just det; Det ÄR svårt att höra andemening, tonfall och syfte med sådant som bara ses i skrift. Jag reagerade enbart med stort oförstånd för jag var väldigt osäker på vad du egentligen menade. Jag hade kanske valt att uttrycka mig på ett annorlunda sätt än du hursomhelst, men jag har all respekt för ditt sätt att uttrycka sig och så länge ingen av dem du kallar "pyssling" tar illa upp så är ju allt gott och väl.
Ja, du frågade ju vad jag menade. Tack för det... Men varför tar man för givet att det är elakt, nervärderande och att jag attakerar de minas inteligens bara för att man inte förstår orden? Då är det väl bara att fråga vad jag menar och inte attakera mig? För hur kul är det för mig?? Det är på detta vis många konflikter börjar, med en förutfattad mening och en övertygelse att det är den som är rätt. Det är så lätt att ta reda på fakta.... Dessutom borde väl de flesta förstå att när man är god man och medlem på detta forum att man inte trycker ner någon? Särskilt inte pga IQ, sjukdom eller något annat... Jag tänker inte säga något mer i detta ämne utan låta det vara nu... Tänk på att det inte alltid är som ni tror...
Jag reagerade med, hade någon av våra assistenter sagt så om sina utvecklingsstörda vuxna brukare hade de fått en varning. En mamma/pappa/syskon/nära släkting kan säga så, även ett par till varandra så klart, men att förbarnsliga en vuxen med utvecklingsstörning eller hjärnskada känns inte ok för mig. Hos oss handlar det om att bemöta med respekt och man har som funktionshindrad rätt at få bli bemött som alla andra i samhället. Så länge man inte kallar sin läkare, tandläkare, snabbköpskassörska "mitt troll" eller "lilla pyssling" så är det ett konstigt sätt att uttrycka sig. Tyvärr gör ju omvärlden så ofta så mot oss med funktionshinder och då allra mest mot de som inte kan förstå eller förklara att de blir kränkta av det. Men är du bara god man åt små barn och tonåringar så är det ju ok att säga så. Redigerat 2007-10-11 21:12
Även om man jobbar med små barn eller äldre barn så tycker jag inte att maan ska kalla dem det så. Assistenter är ju inte deras föräldrna. Men vännerna kan ju kalla en det....Har blibvit kallad för sötnos, gullig kram o puss ov men då var det ju mellan oss två inte inför andra.....Men omn man har spec ass och brukare relation drv man kallar saker för varandra då är det ju ok om det sker melllan två....Inte genertellt inför alla
Jag sa i och för sig att jag inte skulle skriva mer i ämnet men... Min pappa blev 85 år och han var ett riktigt rackartroll hela sitt liv! Han hittade på hyss och bus så fort han kunde och orkade. Han var dessutom ett charmtroll... Om ni nu har egna erfarenheter, varför är ni så snabba att döma? Är det inte det ni vill undvika för er egen del? Visst, ord har olika betydelse beroende på värderingar men nog måste ni väl ändå ha förstått vid det här laget hur jag menar.... Gulliga ord, som någon skrev, är alltså inte tillåtna här men motsatsen går bra om man retar sig på någon. Eller? Jag har INTE hoppat på någon! Varken här eller någon annanstans... Så det är inte jag som hoppar....
_Anna_ Elisabeth skrev: Varför använda sig av "gulliga ord" när det finns neutrala?! Jag bara undrar, är fortfarande förvånad över att du inte ser skillnaden. // A E Jag håller med! Varför använda sig av dessa uttryck i en godman-situation. Där är det oerhört vilktigt att man vet hur man uttrycker sig. Amanda skriver: "Det är ett ord fyllt med ömhet och känsla för busiga barn eller för någon som hittar på rackartyg (bus) det har absolut ingenting med något illa att göra!.... Att vara pyssling för mig är att att jag tar hand om, vårdar, älskar, sköter om, ser till att dom har det bra, skäller på dom när det behövs ..." Det är inte barn du talar om - det är dina uppdragsgivare ... Jag tycker att det är ett förfärligt ordval som du måste se över.
Neutral? För mig ÄR dom inte neutrala... Dom är mina, inte vänner men nära på. Vi har ett väldigt nära förhållande till varandra. Utan förtroende mellan dom och mig skulle det inte fungera! Skillnaden tror jag är att ni (om utrycket ursäktas) ser mig som Gm som personal, men det gör varken jag eller de mina. Jag ÄR ingen personal... Jag är jag, en som hjälper dom med det dom behöver, med allt från bostadstillägg till p-piller. Jag river ifrån till myndigheter och folk som inte behandlar dom som dom människor dom är... Jag ser till att deras assar gör det dom ska, att allt går rätt till. Ibland får jag medla mellan dom och deras familj/släkt/föräldrar.. Jag går och tar en fika med dom, behandlar dom som vem som helst skulle vilja bli behandlad. Vi pratar i telefon och jag vet inte allt vad vi gör. Möjligtvis kanske jag kan vara som en gammal moster, eller nåt. Men personal är jag inte! Varför skulle jag behandla dom en som en myndighetsperson? Jag kan göra det med om det behövs men det är ytterst sällan som tur är.
Så nu är de mina fel också? Jag är jätteglad för att ni har det trygga nätverk omkring er som ni tycks ha men alla har inte det. Det finns otroligt ensamma männsikor som är glada för att dom har en Gm som bryr sig! Någon som lyssnar och faktiskt hör vad dom säger och vad dom vill. Jag vet inte allt vad ni har varit med om, men ibland verkar det som att ni drar mig igenom den kam som ni inte vill bli dragen igenom. Jag behandlar dom inte som barn! Är det fel att bry sig, att behandla dom som männsikor och att älska dom för det dom är, då är jag skyldig till mycket! Jag behandlar dom på samma sätt som alla andra, med värme, omtanke, jag lyssnar och försöker att förstå. Skulle jag bara bry mig om den närmaste familjen och tycka att alla andra ska hålla sig på avstånd skulle jag inte vara en bra Gm. Och det är jag! Hur kan ni se ner på någon som faktiskt gör så gott det går att hjälpa någon som inte kan hjälpa sig själv? Varför ska det vara så kliniskt på detta forum? Är det så galet att det, oss emellan, kommer fram att man kan bry sig? Om någon annan än sig själv... Tänk om det kommer en dag och ni upptäcker att ni inte har något nätverk omkrig er, är ni lika då? Eller skulle ni tycka att det var rätt bra att någon faktiskt lyssnade och hjälpte er med det ni behöver? Att NÅGON bryr sig.... Att ni tycker att detta är nedlåtande säger faktiskt mer om er än om mig. En Gm är ingen anställd personal som lyder under några anställningsvillkor. En Gm är en medmännsika som SKA bry sig, ta hand om och hjälpa. Om det sedan utvecklar sig till ett varmt och gott förhållande så är det bara en bonus. Vad ska en ensam människa med ytterligare en myndighetsperson till? Jag kommer även i fortsättningen att bry mig om de mina... De är inte mina människor som jag äger, de är de mina som jag bryr mig om. Men det är väl fel det med kan jag tänka? Säkert också lite nedsättande? Men då får det vara så, jag kan inte sluta att bry mig eller att älska dom. Det finns många sätt att älska och detta är ett av dom.... Att klara sig själv är bra men inte alla förunnat........ Nu loggar jag ur och tar inte upp detta igen. Tänk bara på att alla inte har lika bra som vad ni har det med ett fungerande nätverk!
Om du ska citera mig så gör det ordentligt. Jag skrev inte att jag äger mina Hm, jag skrev faktiskt precis tvärtom! Varför skrev jag så då? Jo, för att KarinSch skrev innan att hon tycker att "de mina" låter som "jag äger"
NU får du väl ändå ge dig! Hur har du mage att jämföra detta med en gynläkare?? Jag träffar de mina 1 gång i veckan i flera års tid, inte en gång vart 3:e år. Att gå under bältet måste väl ändå vara lite väl lågt?? Detta hade jag verkligen inte väntat mig och jag tycker att det är bedrövligt! Skäms! Att jag säger de mina är sånt man säger, till och med du. Min läkare, mina assar, min handläggare, mina barn, min man, min Gm, min chef, listan kan göras hur lång som helst!
Jag vet inte om du har noterat det men INGEN(!) här på funktionshinder.se har reagerat positivt på ditt ordval. Borde inte det vara en anledning så god som någon att tänka igenom ditt språkbruk? Åtminstone när du är här. Please. För övrigt tycker jag att liknelsen med gynläkaren var slående - tack Karin! // A E
Könsord tycker jag inte hör hemma här. Vill man skriva och läsa om sånt finns det andra forum......
Kära lilla Amanda, du reagerar precis som jag hoppats, dvs. på samma sätt som ev. "de dina" kan känna men inte våga säga eller ännu värre, ens kunna säga. Du blev förnedrad och förminskad, precis som du gör med de som du är god man åt, dvs. du pratar inte om dem med respekt här inne. Om du är en vuxen klok kvinna bör du istället för att fara fram och bli förorättad så fort någon säger emot dig kanske ta till dig vad människor säger och inse att du inte är ofelbar och att det finns en poäng i det som vi försöker förklara för dig. Jag vet inte hur många du är god man åt, eller hur många funktionshindrade du känner privat eller vem du är, däremot vet jag vem jag är, att jag har ett eget funktionshinder, att jag känner en hel del människor med funktionshinder privat och att jag dessutom arbetar som rådgivare och handledare åt 45 medlemmar i kooperativet jag jobbar år, ca 40 % av dem har utvecklingsstörningar och gode män som hjälper dem, en del har dåliga gode män som bara vill tjäna lite extra, en del har superbra gode män som gör allt som behövs, inga av dem förnedrar någon vuxen genom att behandla dem som barn, ingen skulle komma på idén att kalla dem knepiga saker på ett offentligt forum.
Det finns ett kanonforum som heter "kärlek och sex"! I vilket forum jag var i häromdagen minns jag inte men det var en mamma som var orolig för sin sons intima skötsel.. Också på rätt plats! Men knappast i detta forum för attityder/bemötande, i detta sammanhang. Att disskutera kroppen har jag ingenting emot och kan gärna göra det själv men då ska det vara på rätt forum i rätt sammanhang.
Jag säger de mina om alla! Det är vanlig, normal svenska för min del. Min familj är de mina, mina jobbarkompisar, mina vänner, sen jag flyttade söderut har jag många av de mina kvar i Jämtland. Alla ni här på forumet är "de mina på forumet"... Jag vet inte om det är en variant på min dialekt eller om det är något jag har lärt mig från de vuxna när jag var liten men det är vanlig svenska. I alla fall för mig.... Det skulle verkligen bli svårt om jag var tvungen att tänka på om det är rikssvenska eller en form av dialekt det jag skriver, jag skriver ju som jag pratar. Man säger ju min läkare, mina assar, mina handläggare, mina vänner.... Kan vara att det är en släng av dialekt att dra ihop det till de mina, eller di mine som det låter när jag säger det. Jag vet inte..... Är det verkligen så hemskt?
Amanda! Har försökt sätta mig in i den diskussion, eller de försök till diskussion, som förs här. Visst, ord är viktiga och kan användas för positionering. Men ibland kan ett försök att titta bakom avsändares ordval och släppa fram andra nyanser som kan modifiera bilden. Jag kan också reagera negativt på dina ordval, men dina försök att förklara dig ger mig en mer nyanserad bild av dina motiv( personliga faktorer och dialekt). Ibland blir jag väldigt kränkt av ordval, men ger jag mig utrymme att titta bakom orden kan jag finna att andra något som kan tillföra mig n i min inlärningsprocess. Jag trodde tidigare att jag alltid hade rätt men har sakteliga börjat bli nyfiken på personer som använt de för mig pejorativa, och kanske hotfulla, uttrycken och ser att jag vinner på att närmna mig istället för att gå till "attack". Ett sätt för mig att finna vägar vidare är att ställa frågor som inte motar in den jag vill ha svar av i ett hörn.
Tack för det! Det att motas in i ett hörn och bara hamna i försvarsläge är inte kul.... Till slut fastnar man i ett evigt förklarande och ingenting händer. Men det finns lite ironi i detta, jag hittade en medlem som heter Cybertroll.... Så jag är inte ensam om att förstå en del ord. Och varför ska ord som inte förstås tas emot negativt? Jag har läst ord här på andra forum som jag aldrig i mitt liv skulle använda men det är ord ni är vana med och inte bryr er om. För de orden förstår ni vad dom betyder... Jag skäller inte på er för det, gör som ni vill. Det är ju ERT sätt att prata...
Men herregud, Cypertroll kallar sig själv så, hon känner sig som ett litet troll, och det har väl ingen här överhuvudtaget sagt något om, inte heller att du kallar din familj eller dina vänner för vare sig det ena eller andra. Poängen är att du kallar människor som är beroende av din välvilja för troll, och du säger att de accepterar det och gillar det, ok, möjligen helt korrekt men är du säker. De har förmodligen ett mentalt funktionshinder eftersom de har god man, så är du 100% säker på att de kan uttrycka att de gillar att du gullar med dem. Är det så, fine, är det inte så är det ett övergrepp och oavsett är det inte ok att omtala människor på det sättet på ett offentligt forum. det är väl klart att vi förstår innebörden i ordet troll, jag kallade mina barn troll när de var små, nu kallar jag mitt barnbarn Lilla Skrutt, men jag skulle aldrig någonsin kalla våra utvecklingsstörda medlemmar så. Förstår du verkligen inte skillnaden.
Den här tråden verkar ha spårat ur. Det handlar inte längre om ordval utan mer om mänskligt bemötande. Ibland kan man tycka att det intigritetsskydd som en del FH reser kring sig blir för ogenomträngligt och gör det omöjligt att mötas som mäniska till mäniska. Kanske robotisering i en framtid kan lösa problemet plåtassar och Gm som rullar omkring och "pysslar om" pling pling. Nej försök att tänka lite så ser ni nog att Amand@ har ett hjärta av kött och blod. Redigerat 2007-10-17 07:53
Nejnej. Blev orolig för dig nu men har tänkt på dig varje fggång jag läser i detta tråd. Folk på http://www.funktionshinder.se ska ju inte förstöra för dig pga det lilla ordet. Det är ju småsaker varför ällta om det här när dfet finna måmnga värre problem, Kul med sådan som dig soom verklighen bryr om en o hörtr av sig....sådana växer ju ej på trädet. Så fortsätt med det som du varit innan. AJag försvarar ingen nån här mebn de ska ju ej ge dig problem pga de otrrdval. Möjligt har vi alla lärt av det här o tänk på vasd vi gör o säger. Men trist att det har gått såm långt som det här. MVH Msrie
Mycket bra skrivet! Kan bara hålla med
OK mina små vänner! Vad ni säger är att bemötande inte är viktigt. Det spelar alltså ingen roll om vi blir nedlåtande tilltalade om bara personen har ett gott hjärta. Speciellt gäller detta tydligen personer som står i direkt beroendeställning. Amanda, gumman - läs igenom tråden en gång till och försök att ta det till dig, tösen min. Likadant Knuttan, lilla du och Ateroes, raring.
Hej, Moon Stod ditt namn i mitt förra inlägg? Det kan jag ej se.....var ju allmänt spec till syndbocken A VILKET HON ÄR EJ DET. Jag blev orolig över hennes inläggar över att hon måste ändra på sitt liv hetlt håll. Jag ville bara visa henne stt hon ej behöver det. Jag sade ju ingen om vilka som hade fel el rätt. Tycker det var löjligt att ha spårar ur över en småsak som tex pyssling o troll samriduiigt förstår vi ju allas synpyynkter o det var en bra diskussion. Förhoppling har vi allsa ju noterat att vi ska tänka på ordvalet spec inflör de som är i beroende av andra. Tycker det ej hade behövt att hänga ut en viss person här. Vi har ju yttrandeferihet här o det ska man väl kunna göra utan ayt få en person att må jättedåligt.
Nu har denna tråd urartat till rena personangrepp, så tråden är härmed stängd.
Vi har precis blivit av med våran fantastiska soc-handläggare och fått en ny. Eftersom både jag och sambon är under utredningar och har varit det sen ett år tillbaka så har handläggaren förstått att vi inte kan jobba och behandlat oss som människor som sliter och bråkar med vården och verkligen gör vårt bästa för att bli färdigutredda och kunna börja våra liv igen. Den nya handläggaren kräver att få veta exakt vad vi gör, varje läkarbesök och vi ska redogöra för vad som sägs och vad som ska göras. Jag känner att det är att passera gränsen. Hon krävde bla. att få en redogörelse för hur vårat egenskaffade ombud hjälper oss i kontakten med vården vad hon gör som ändrat situationen. Jag skrev ett 5a4-sidor långt brev till handläggaren för att förklara hur våra liv sett ut dem senaste 3åren. Där det klart framkommer att vi hafft det struligt med självmordstankar osv. men att vi repat oss och mår bra idag förutom det fysiska. Hon skrev spydigt att eftersom det var 10 dagar sedan jag skickade in ansökan så ville hon vid nästa kontakt ha en redogörelse för vad som hänt i vårdkontakterna. 10 DAGAR! Vi har kämpat i 10 månader, varför skulle allt då lösa sig på 10 dagar? Vårat ombud ringde idag till henne och hon var otrevlig tydligen och pratade mer än hon lyssnade. Vi fick som råd av ombudet att inte säga något som vi inte känner är ok, och att soc bara behöver veta att utredning pågår och om det blir ev. svar som kan påverka våran arbest och livssituation. Vad har dem rätt att veta, jag är lite rädd att hon ska börja kräva ut journaler osv. Den andra handläggare har ju dokumenterat att vi har massa läkarräkningar och recept, jag har berättat för henne när saker har hänt, för att hon har lyssnat och tom. försökt och ringa vårdcentralen och hjälpa mig att få fart på min utredning. Vart går gränsen? Om hon kräver att veta saker och vi inte vill berätta i detalj så kan hon ju se till att vi inte får bidrag så vi sitter i en väldigt utsatt situation. Blev sur över att hon pratade med vårat ombud om oss utan att vi sagt att det är ok. Jag hade inte hunnit ringa och säga att det var ok, innan ombudet ringde... Sekretess verkar hon inte ta på allvar.
Hon får inte prata med någon utan ditt tillstånd, inte ens din sambo fast ni söker gemensamt och definitivt inte ert ombud. Hon får begära ett läkarutlåtande där era svårigheter står men inte ringa och fråga era läkare något. Hon får inte läsa journaler eller andra papper som inte du sagt är ok, problemet är att hon kan vägra att betala ut bistånd om ni inte samarbetar. Så anmäl henne omgående för brott mot sekretesslagen och hoppas på att hon blir förflyttad från er. Vid en anmälan har ni rätt till annan biståndshandläggare tills anmälan är behandlad och eftersom det är ert ombud bör denna människa ju stå på er sida och kunna säga att hon kontaktat henne.
Var anmäler man? Länsstyrelsen? Kommunen? ...?
Länsrätten
Ett råd: Säg minsta möjliga de har inte rätt att titta i några papper utan ditt tillstånd, uppge bara de tillgångar du vill redovisa. Faktiskt ett råd från min mamma som jobbade på soc i många år.
Tack för att du rättade mig Karin! Man lär sig nåt nytt dagligen!
tackar för alla tips, jag ska köra på den hårda stilen och inte berätta något mer än vad jag anser behövs. Skönt att veta att vi inte behöver ha denna människa under en ev. anmälan. Jag tänker skicka ett anonymt mail till soc-kontoret i stan och fråga vad som gäller, vad dem har rätt att hämta ut, bara för att ha svar om vi måste anmäla. Jag och sambon pratade inatt och ingen av oss känner sig bekväma med denna handläggare. Fick reda på från ombudet att handläggaren visserligen inte sagt så mycket om oss utan mer tjatat om dem regler som finns och att ombudet sagt att vi skulle ha ringt och sagt att det var ok, men kanske inte hunnit. Det var vårat ombud som lämnade massa uppgifter som hon skulle. Men ändå, dem ska ju inte ens säga att vi går där utan att vi har sagt att det är ok att lämna ut uppgifter om man ska hårddra det. Handläggaren hade också ringt våran hyresvärd, jag hade skrivit ut och skickat med fel månads kvitto på hyran, så vi fick ett meddelande om att hon sett det samma dag som hon skulle ta beslutet och ringde då hyresvärden för att kolla att hyran var betald. Det gör min förbannad, vet inte om hon har rätt till det, men ändå. Hon kunde ju ringt oss och frågat först. Nu har vi en trevlig och bra hyresvärd, men om tanten nu har pratat med ombudet och hyresvärden vad gör hon inte sen, och vad har hon mer sagt till hyresvärden? Börjar hon ringa vården så lämnar dem ut uppgifter utan att ifrågasätta, det har vi varit med om innan. Tur att vårat ombud hjälper oss med detta också, en grej till som handläggaren gör fel så blir det nog anmälan eller i alla fall samtal med dennes chef.
Som spin off på en annan tråd gällande icke-funktionshindrades "regler" gentemot rullstolsburna, ställer jag mig frågan: Vad borde rullstolsburna ha för "regler" gentemot andra människor? Själv tycker jag: 1. Blockera aldrig andras framkomlighet med din rullstol -- om det inte är absolut nödvändigt. Eller du medvetet vill utföra en politisk aktion. Lägg dig vinn om att alltid lämna så mycket plats som möjligt för andra; fotgångare, cyklister, barnvagnar, andra rullstolar etc.
Ja, jag sitter redan i ett hörn för att aldrig vara ivägen - jag uttalar samtidigt en ramsa: ursäkta att jag finns till och tar plats för er andra - förlåt, förlåt, förlåt, förlåååååt!
Och jag tänker alltid på hur jobbiga sånna som jag är, så jag gör så lite väsen av mej som möjligt. Jag lovar att inte besvära er förren det är absolut nödvändigt att koppla upp mej till en respirator
Men sånt är väl självklart för vanligt folk, såvida man inte är en supersjälvisk person som skiter i andra och då kvittar det väl om man sitter i rullstol, går eller framför andra fordon, de ställer sig i vägen i alla fall. Är väl inte funltionshinder relaterat, är inte mindre irriterande med barnvagnar och kndvagnar som står i vägen, ska det finnas speciella regler för dem med då.
Man ska inte acceptera att folk anser att man är ivägen om man gjort sitt bästa, då blir jag förbannad, likaså blir jag sur om det är ställets fel, har man trängt in 5 bord extra bara för att få fler kunder men med det tagit bort normala gångar får de faktiskt skylla sig själv. Jag menar att alla ska ta normal hänsyn till andra människor och det oavsett om man sitter i rull, är överviktig, kör barnvagn eller är alldeles vanlig. Och jag anser mig aldrig vara i vägen, med min kropp medföljer en styck permo, om jag ska kunna vara där måste även permon vara där, alltså tar jag som person upp så mycket plats, men jag ställer mig inte framför dörröppningar, eller gångar, jag kollar bakom mig så det finns plats att komma fram. Tycker inte det är något problem, anser någon att jag är ivägen får de snällt förklara varför, på vilket sätt och hitta en bra lösning. Har jag gjort mitt bästa behöver jag inte skämmas för då handlar det om dålig tillgänglighet och det är inte mitt problem.
Jag blev otrevligt ombedd att flytta på mej, när jag stod i en kö i ICA-butiken här, det var liksom omöjligt för mej att flytta på mej för kön gick genom hela affären Vid ett annat tillfälle så var det lammgrillning på torget, då kom det en kvinna som tvunget skulle fram bakom mej för att sätta sej bredvid sin väninna, hon behöve inte gå bakom mej hon hade kunnat gå runt från andra hållet, det var lika nära. Men ändå skulle hon bakom mej, och istället för att säganått, så tar hon tag i min ståstol och LYFTER undan mej, jag höll på att tappa balansen, jäklar vad förbannad jkag blev, men hon låtsades som ingenting
Ja, här gäller respekt åt båda hållen. Jag har en vän som blev anmäld för att ha kört på en kvinna i en ICA butik (jag vet att han gjorde det med flit, för att han tycker att alla gående ska flytta sig för honom, vaddå, han sitter ju i permo, klart han ska få förtur, tycker han liksom), åtalet las ju självklart ner, för vilken åklagare vill lägga skulden på "en stackars handikappad"? Det slår åt båda hållen! Men, för att åberopa ovan nämnda skrivare, alla skall respektera alla! Det funkar inte att tro att man ska få förtur bara för man har permo/rulle/what-ever, lika lite som det funkar att tro att alla som inte innehar permo/rulle/what-ever ska tro att dem kan dra undan/gå ivägen/snäsa åt andra ska tro att det ger dem förtur! Slutplädering: Stå i kö som alla andra! Inget av exempelna är ok.
Någonstans på nätet hittade jag en lista kallad Wheelchair Etiquette / Wheelchair Rules. Jag tyckte att en del "regler" var klockrena, men vissa andra håller jag inte alls med om. Vilka punkter skulle du vilja ändra och hur? Vilka punkter tycker du saknas? Har ni sett liknande listor på internet, posta gärna en länk eller nåt. (Det vore trevligt om inläggen håller sig till var och ens personliga åsikter. Istället för kritik eller invändningar mot andras svar.) 1. Don"t ever push people in wheelchairs. If they weren"t able to push themselves, then they would have a motorized chair. 2. Look them in the eyes, not in the legs. 3. "Gimp" or "crip" are totally unacceptable for walking people to say. 4. But it is perfectly okay for a paralytic to call themselves and each other that. 5. Offending terms that should never be said to describe paralytics include: suffers from, victim, strickened, confined, struggling with, unfortunate, deformed, defective, poor, or lame. 6. When you are blocking their way in a restaurant, try to get out of the way calmly and not mutter "I"m sorry; I"m so sorry; I"m so very very sorry," as if you"ve just stepped on the neck of someone"s kitten. 7. Don"t shout in their ears. They"re not deaf, they just can"t walk. 8. If you must shout, please never shout, "How"s the weather down there?" 9. Never say to a wheelchair user as he or she pulls into parking spots reserved for the handicapped, "Man, you"re lucky! I had to park seven spots away and walk!" They won"t feel sorry for you. 10. Don"t ask how it happened. If they want you to know, they"ll tell you. 11. Watch your toes at all times. Open-toed shoes are not recommended around wheelchairs. 12. Don"t ever pat a person in a wheelchair on the head and say, "You are doing a super job of dealing with this!" You might end up getting your very own handicapped parking placard. 13. Don"t ever say, "Slow down or I"ll have to give you a speeding ticket!" I believe with everything else we"ve had to deal with, we can go as fast as we want to. 14. Don"t ever say, "You need a beeper on that thing--you could hurt somebody!" It"s like they"re reminding you that you"re in a wheelchair just in case you"ve forgotten. 15. Don"t feel sorry for them. I don"t believe they need any more sympathy than they"ve gotten already. 16. Electric wheelchairs may NOT pull manual chairs
Jag utgår ifrån att det är menat som sarkastiskt skämt. Förvisso bitvis roligt men väldigt amerikanskt samtidigt.
Haha, förlåt, men det var faktiskt roligt, men inte menat som allvar iallafall, det är ju bra
hahaha nr 12 rules!
1. Don"t ever push people in wheelchairs. If they weren"t able to push themselves, then they would have a motorized chair. Eller vara i sällskap med någon som kunde putta på. Om du absolut vill hjälpa en rullstolsåkare: Fråga först! Bli inte förvånad om rullstolsåkaren tackar nej. Om så är fallet, knuffa inte på ändå! Fråga heller inte 4 gånger till. Ett nej är ett nej. Ta inte illa upp, ta det inte som en personlig förolämpning. Förmodligen står du bara i vägen för hjulen när du kommer fram och erbjuder din hjälp. Förmodligen är den bästa hjälpen att du flyttar dig bort från rullstolen. Stå absolut inte i dess omedelbara svängradie. Det är som att sätta handbojor och fotbojor och kedja fast fast en gående person. Men ibland finns det faktiskt undantag, när en rullstolsåkare faktiskt behöver hjälp (utan att ha någon med sig). Chockerande nog kan de flesta rullstolsåkare isåfall själva be om hjälp. Kanske finns det ett antal rullstolsåkare som är 100% stumma, men de är nog ganska få. Och är man oförmögen att såväl be om hjälp eller på något annat sätt signalera med kroppen att man behöver hjälp, ja då har man nog med sig någon som stöd. Redigerat 2007-09-24 22:56
Helt underbart skrivet! Håller med till fullo om det mesta och den kommer att skickas till en hel del som borde behöva den.
Jag fastnade för nummer 6. Känner igen SÅ väl, det där med att folk ber om ursäkt så väldigt för att man inte sett att en rullstolburen person vill komma fram. Däremot är det inte så viktigt med en gående person. Nu förstår jag visserligen att det är av vänlighet och ovana vid personer i rullstol man säger så, men jag har svårt för det ändå.
© Copyright 1999-2025 Funktionshinder.se Läs Fh:s regler | Kontakta Administratörerna för Fh | Om cookies på Fh
