Ska göra en MR Skalle röngten. Jag kan ligga stilla i vanliga sängar. Men när det gäller smala sängar bnlev jag en hel annban person. Kan nästan inte ligga kvar. En kamp att ligga kvar o stilla. Jag har ofrivilluga rörelser som blir värre om jag känner mig hotad tex ligger under nåt nära. Hur brukar ni göra? Får ni narkos eller? De på röngten säge att jaag måste fixa tillståånd fr min läkare o läkaren har ej ringt tillbaka. tiden är knapp. Blir den 27 feb. Rejäl nervos nu om jag ska trvingas ligga där medveten i en timme. mvh marie
Tja...bra fråga....lugnade tabletter som man får före narkos hjälper inte mig. Jag har jättesvårt att avslappna om jag är rädd, nervös så armarna vill ej ligga stilla o jag är rätt starka zså jag kasn slå sönder utrustningar o det gör ju ont iom man smälla i nån. Jag vet ej vilken effekt lugnade merdivciner du pratade om.har..om den är tillrävckligt för mig. Har alltid fått behanglingar under narkos för de är rädda för att skada mig....senast var för 2 år då jag gjkorde en CT röäöngen av örat o därefter sugningar i örat pga vaxproppen....i normal fall är masn ju vaken men de sövade ner mig i bädde fall Har aldrig testat enbart lugnade medel tror du attv det kasn fungra? hur stark är dern? MVH Marie
Har nu talat med MR-personal...min läkare har skickit en remiss till dem nu...men de måste förståss få personal fr annan avdelning som har hand om nakos men har ej bestäämt vad det blir för nåt ev lugnade bara Tack för tipset.....kunde din pojkvän tala under tiden för atti nte bli rastlös? Ellker är hann för väckt för att kunna tala?Tar ju en timme o jag kan ju ej prata utan använder teckenspråk mvh marie
Till sidans topp
Jag för ju en ständig kamp mod kalorier som kletar sig fast på min lilla trida kropp och jag är tydligen inte ensam. Har någon läst Annica Jacibsons bok: Sitt still och njut? Det står såhär om den: "Sitt still och njut! är en kokbok skriven av Annika Jacobson, fil. dr i pedagogik som själv har ett rörelsehinder, och Annika Unnbom med bakgrund både som matskribent och personlig assistent. Annika J beskriver här sin viktminskningshistoria, men också hur hon planerar sina måltider och organiserar arbetet för sina personliga assistenter. Boken innehåller åttio recept för vardag och fest, tydliga tillagningsinstruktioner samt många helsidesfotografier i färg. Den är den enda boken i sitt slag, en ovärderlig resurs för alla som har svårt att röra sig, för dig som använder eller själv arbetar som personlig assistent, och inte minst som kokbok för alla som vill gå ner i vikt utan att röra en fena." http://www.adlibris.se/product.aspx?isbn=919754583X&s=1
Underbar titel och innehållet verkar vara mycket tilltalande! Bristen på motion är mitt stora problem. Vad hjälper det att hårdbanta när man inte rör på sig? Jag försöker äta något så när nyttigt, men som sagt - ned i vikt går jag ju inte... // A E
Det stämmer att det är nästan omöjligt att gå ner när man inte kan motionera. Jag och gubben gick på promenader och det höll mig någorlunda i form men nu har axlarna pajat . Det är sååå jäkla trist. Min livlina är ju Hälsovakten och den har koll på mig så att jag inte får i mig för många kalorier och fett. Utan den så skenar jag iväg helt men ...... det som är lessamt är ju att jag inte äter varken så fett eller en massa utan att jag gör år så få kalorier eftersom jag har så liten muskelmassa.
Jag har beställt boken, ska bli så intressant att läsa och få tips. Nu har jag dessutom hittat en urbra dietist (på Ängelholms sjukhus, hur konstigt det än kan låta) men hon ser problemet, att hjärnan jobbar och behöver näring och den fattar inte att kroppen inte jobbar lika mycket så den kräver näring. Dessutom är det så att vi som sitter still och dessutom är frusna vill ha mer mat och då blir det en ond cirkel. Fast jag har blivit mindre, har gått ner flera cm men inte mer än 2 kg i vikt. Konstigt.
Jag skall också köpa den, inte minst för titelns skull. Dela gärna med dig av vad dietisten ger för råd. Hon kanske tom skulle kunna bli en av panelsvararna? För ofta har man ju viktproblem när man sitter. Antingen är man för stor eller tvärt om för tunn. Många kanske inte alls har aptit eller svårt att äta eller har svårt att tåla all mat eller har problem med magen eller ............
Visst kan det vara svårare att röra på sig om man är rörelsehindrad. Men det går att hitta sitt eget sätt att motionera på, kanske behöver man en coatch iform av en sjukgymnast eller som PUFFA vi har här i Stockholm. Och den lilla motionen är bättre än inget! Bra tips är: -Rullstolskörning (manuell alltså) -Situps. Jag tycker det är ganska svårt att göra vanliga situps, så då fick jag tipset att ligga raklång och pressa ner svanken, då jobbar även magmusklerna och DET vill jag lova, det känns i magen!!! -Spinning -Simning och vattengympa
Det är jättebra om man klarar att träna men det är inte alla som kan. Jag får muskelinflammationer så fort jag gör en felrörelse är man dessutom muskelsvag så är det inte många av dina exempel som fungerar. Jag kör förvisso rullstol, med e-motionshjul och det ger lite flås eftersom man använder armarna men det ger ingen muskelbyggnad. Spinning krävs ju att man kan röra benen och vattenträning kan de flesta bara klara i varmvatten vilket man inte brukar få göra mer än i perioder. Sit up kan jag faktiskt göra, troligen på att de enda riktigt fungerande musklerna jag har sitter i magen men då kan det hända olyckor med ryggen så det är ingen hit det heller. Får nog bli mer kostråd än träning i fortsättningen med.
och simning är också bra och skonsam träning om man kan simma eller vistas i bassäng
Ska man hålla sig i form finns det bättre anläggningar än PUFFA. Det är trevligt där men man tränar sig nog mest ur form. Sitt ups, träningscyckel och sedan godis och kakor om man vill.
En upplysning bara!.. de finns faktiskt de som är muskelsvaga och vissa skall tillochmed undvika fysiskt ansträngande saker för att inte bli ännu svagare på kortare tid än de ändå kommer bli.
bada börjar bli jobbigt för det blir tungt att andas.. ligga och flyta går bättre än att vara upprät (sittande) Skulle ju kunna uppfinna en vattentät ventilator med snorkel
Så känner jag med, lungmusklerna orkar inte trycka ut i vattnet. Skitjobbigt är det.
Vad får ni som bor i Skåne av vuxenhabs sjukgymn eller om ni har någon annan sjukgymn. Får ni välja behandlingsform? tex vattenträning eller ridning? MVH Marie
Ingenting alls (kan endast få från VC). Fick styrke- och balansträning tidigare, men efter jag blev rullstolsburen på heltid drogs det in. Man får önska vattenträning, men då måste man stå i den långa kön till den och sen får man bara vara med en säsong eftersom kön är så lång.
Ängelholm: Finns möjlighet till rehab perioder på sjukhuset, de är snälla men det är inte mycket till träning. Finns möjlighet till vattengymnastik, finns speciell tid för de som inte kan vara med i grupper, man har då individuell träning med sjukgymnast, tyvärr bara en timme i veckan och då jobbar jag. Remiss krävs inte om man redan är inskriven hos distriktssjukgymnasten. Ska till habiliteringen för första gången nästa månad och svarar hur det går efter det.
Jaha, det var precis det jag misstänkte. Fast jag ska gapa där i alla fall. Men som sagt, vi är ju andra klassens medborgare så det är väl bara bra om vi får så lite rörelseträning som möjligt, då kanske vi har vett att dö tidigare.
Det ska väl inte handla om det, borde ju vara tvärtom, om man har svårt att tala beror det troligen på att man har ett större funktionshinder än vad jag har och därmed lättare skulle få den hjälp man behöver. Konstig värld, den här..
Var och röntgade ryggen ute på Karolinska i Huddinge i morse. Smart nog så tog jag med min "lätta-lyft" sele. I röntgenrummet hade de ingen taklyft så de var glada att jag hade selen med mig. Det gick relativt smidigt, men man tycker ju att de borde ha taklyft, inte minst för personalens skull. Om jag varit tyngre eller mindre rörlig hade jag kanske fått "skippa" hela undersökningen. Vad har ni andra för erfarenhet av tillgänglighet på sjukhus? Redigerat 2007-01-18 18:54 Redigerat 2007-01-18 18:54
Knappast nåt nytt... aldrig stött på det tidigare menar du? Jag ringer alltid och kollar så de kan ta fram en manuell. Annars tar jag med min egen.
i min kommun har vi en samrådsgrupp på sjukhuset som jag sitter med i, vi har gått igenom nästan hela sjukhuset, avd. för avd. mycket har fått ändrats på, lyftar fanns inte, men nu har vi fått en rullande lyft som jan flyttas till den avd, där den behövs. Nu i vår skall vi utbilda personalen i bemötande mot funktionshindrade och så skall all personal, chefer he en provapådag. Det kommer att bli intressant, dom kommer att få åka rullis och göra olika moment, dom skall ha bindel för ögonen, hörselskydd, förhoppningsvis så kommer det att bli bra eller bättre kanske man skall säga.
Även om jag är ganska rörlig och kan stå med stöd blev det problem när jag skulle magnetröntga min tumme på Södersjukhuset. Det fanns ingen höj och sänkbar brits. Hade jag inte haft min underbara ass med mig som hjälp hade jag fått skippa hela undersökningen och då hade jag aldrig fått veta att tummen måste opereras
Jo det är sjukhusets skyldighet. Måste dock säga att det bemötande som du beskriver att du fått upplevts endast en gång av mig. Det var inte här i Stockholm utan på Akademiska i Uppsala. Men förhoppningsvis berodde det på att personalen på Södersjukhuset hade en dålig dag just när jag kom dit
Inte nog att tillgängligheten är bristfällig, bemötandet är ofta minst sagt skrämmande. Ett exempel: jag hade två ass. med mig en gång och de höll sig lite i bakgrunden. Jag gick fram och började fråga i receptionen. Hon vände sig direkt till ass. A och började förklara. Ass A vände demostrativt ryggen mot henne. Då tog hon ass B istället, som gjorde samma sak. Ändå fortsatte hon prata över mitt huvud: "och när NI röntgar ER..." Öh... va?
Jag har själv inte varit med om något liknande, men en kompis till mig berättade sin story: Hon var hos tandläkaren och hade ass med sig + att hon satt i sin permobil. När undersökningen var klar vände sig vederbörande till min kompis ass för att informera om ditten och datten. Detta trots att ass:en demonstrativt vände ryggen till, tittade ner i golvet etc. Tandsköterskan gav inte upp, hon skulle verkligen ha ögonkontakt med ass:en, så de stod där ett tag och böjde sig och höll på. Min kompis höll på att garva ihjäl sig! Det är så himla tragiskt att det på 2000-talet finns människor som inte ser oss, utan i stället vänder sig till den gående som följer med oss, inom vården framför allt!
Visst är det sanslöst att personal inom vården beter sig som de gör ibland. När min mamma var inlagd för någon vecka sedan så hade personalen för vana att skrika när de kom in i hennes rum trots att assarna förklarade att mamma hörde alldeles utmärkt. Anledningen är att mamma inte kan tala själv och då tror folk naturligtvis att hon hör illa också. Givetvis så skedde det hela tiden kommunikation över mammas huvud trots att assarna gjorde allt för att få personalen att fatta att det inte var dem de skulle tala med. Dessutom försökte personalen på vårdavdelningen hela tiden att få assarna att ta över delar av vården som de inte är utbildade till. Helt otroligt!
Av någon anledning är det inte ofta jag bemöts så, kanske för att jag babblar först och oftast har jag mannen med på läkarbesök så han presenterar sig som make och inte som assistent. Så förmodligen finns det då någon uppfattning om att är man gift med en långhårig MC typ kan man svara på tilltal själv, eller någon annan konstig fördom. Troligen känns det tryggare att prata med mig än med någon som ser ut som en HA typ. Så det finns fördomar på alla håll för denna HD kille är snällare än snällast och jag är ett äkta rivjärn ibland.
För mig spelar det ingen roll om jag babblar först (och överhuvudtaget, assistenter är tyst). Man tycker ju att min piercade och tatuerade assistent är mer skräckinjagande (hon har faktiskt hört det uttalandet om sig från tre olika håll) än mig. Men då är jag kanske en stackars brukare som inte får välja mina ass själv och måste stå ut med "den där".
Skrattar* ja, det kan bli tokiga diskussioner ibland. Sjukvården är oerhört klumpig på att bemöta människor med funktionshinder. Värre än de flesta.
Därför måste fler av oss med funktionshinder in som personal i vården... Det tog några år innan jag själv fattade det och tog steget in i den världen. Men nu är jag där och ångrar mig absolut inte
Så dåligt att man inte har "en skena i taket" på en röntgenavdelning. Jag brukar alltid ta med egen mobil lyft, det kan bli bekymmer då det oftast är "sockel" på röntgenbritsar men löser det så här: de får lägga mig på en vanlig brits med hjälp av lyften, sen dra mig över i ett lakan eller lik till röntgen britsen. Jag går på folktandvården i ekjsö, där har de ett rum med taklyft!!*kors i taket*
Jag var och röntgade mig i Värnamo i tisdags. Där hade de minsann en lift, dock ingen taklift. Så det gick gättesmidigt att komma upp/ner på britsen.
Hos tandlälkaren funkar det smidigare. Jag vinklar bara ner ryggstödet på permon rejält och sitter kvar i den bredvid tandläkarstolen.
När jag opererade magen för några år sedan fick vi det enda rummet som det gick in en elrulle i och det kallades handikapprummet men på tillhörande toalett kom man inte ens in med manuell rulle. Underförstått måste det betyda att vi funkisar aldrig får några sjukdomar förutom våra funktionshinder, eller hur? På Ängelholms djukhus är det rätt ok med dörröppnare och kh-toaletter men man kan inte komma in på psykmottagningen eller till rehabs dagrum så som funkis får man inte må psykiskt dåligt eller gå på rehab. Man kan ju undra hur de tänker när de planerar.
Sjukhusen i hela landet börjar väl i de flesta fall bli gamla och slitna vid det här laget, särskilt vad gäller inredning och hur rum och mottagningar är byggda etc. Och eftersom landstingen gör allt för att spara pengar, så prioriteras kanske inte ombyggnader direkt....
En högst personlig studie visar att man på universitetssjukhusen bemöter funktionshindrade bättre och att det är lättare att få den vård man behöver. Från att vara lite "knepig" blir man ju som funkis "superintressant" om man flyttar från en mindre stad till en större med universitetssjukhuset...
Jag som bor i Ängelholm har samma inställning till Lund. Vi tillhör ju Ängelholm/Helsingborgs sjukhusområde men efter att blivit hemskickad med 2 panodil när de senare efter våldsam biltur till Lund med arg make vid ratten konstaterats att jag hade blödande magsår pga. ett fiskben som stuckit hål på matstrupen blev jag akutopererad och de berättade att det inte varit många timmar till jag dött. Åker numera omgående till Lund när vi är sjuka. De är duktiga, noggranna och ser till helheten, dvs. de inser att funktionshindrade kan fungera annorlunda än andra människor. All personal är trevlig och förstående och viktigast av allt, man känner sig trygg där. Personalen kommer in med jämna mellanrum och kollar så allt är ok, i Ängelholm fick man leta efter någon som jobbade där, ringde man kunde det ta en kvart innan någon kom.
Kan berätta en rätt typisk bemötande av akuten på huddinge sjukhus detta va ca 4 år sen nu. Kom me flyget från Östersund hade varit 1 vecka i Åre men blivit dunderförskyld sista dagarna så på flyget hemmåt så hade jag svårt att andas och mådde dåligt "kan vart en bidragande orsak att man va en aning bakis " så jag begärde hjälp att få akut transport till sjukan vilket även arlanda läkaren höll me om och fixade de åt mig de va enormt trevliga och hjälpsamma men när jag lämmnades över på akuten i huddinge så fick ja ett rum mitt i mot deras disk så jag kunde se va de höll på me, först efter 30 min utan de ens kollat mitt rum eller gett hjälp som jag bad om så hojtade ja till att någon måste jobba och hjälpa mig eftersom jag kom ju in med ambulans så de va ju akut och jag såg att de bara stog och snackade me varandra och drack många koppar kaffe utan att kolla till någon och jag frågade varför så skyllde de på att läkaren va sen blabla, men när ja pratade med läkaren så sa han att jag skulle haft högre prioritet just för att jag kom in akut, andnings svårigheter, har astma och sitter i rulle och de kunde gett mig de piller och syrgas mm som jag behövde, så istället för att åka in och få snabbt de jag behövde så att jag klarade åka sista biten hem där jag har allt jag behövde så satt jag på akuten 2-3 timmar helt i onödan och tog upp ett rum när jag kunde vart där 10-15 min sen åkt hem med min taxi som väntade 10 + min utanför akuten... kan säga att jag fick jätte bra hjälp av Stefan ägaren av Stefans Taxi "som jag känner sen många år " han kollade upp fixade sjuk transport innom knappa 20 min hade jag en taxi till Östersunds sjukhus där är de jätte trevliga fick hjälp där innan jag åkte hem och en avd personal stannade efter arbetstid för att se att jag kom iväg och fick den hjälp jag behövde för mina PA va sena att hämta mig från sjukan men de berodde på att vår vän hade lagt undan bil nyckeln som ej hittades men när de hade den så tar de lite tid att åka från Åre till Östersund.
Tillhör oxå Ängelholm/Helsingborg o har många skräckhistorier liknande era. Även om MAS i Malmö. "kan han ställa sig här", "du måste sträcka ut benen"(har kraftiga kontrakturer o vid tillfället brutit benet)- på röntgen, hmm. Sitter m lunginflammation o kan knappt andas i flera timmar när, tillslut efter hotelser, de kommer o hjälper till. Ursäkten var att jag hade ass med mig o de trodde det inte var så akut. -hmmm Hade det inte varit för mina anhöriga som stridit för mig hade jag varit död flera gånger om. Nonchalans av stor skala minst sagt. Eller egentligen en oerhörd okunskap på ett ställe där man väntar sig mer. Man måste vara ordentligt frisk för av klara av att va sjuk.
Jobbar nu på sjukhus med min brukare och ganska många misstag begås ständigt. De flesta är mindre allvarliga, men det är nog mest tur det. Att man ska vara frisk för att våga vara sjuk, det håller jag med om! Jag kan ju säga ifrån om jag märker ett fel, men h*n har inte pa med sig hela tiden. De anmäler ingenting, vad jag vet heller. Vi är tvugna att anmäla om vi gör medicinska misstag, glömmer en tablett om vi har delegation o.s.v. Det höll på att gå riktigt illa en gång, min brukare lämnades ensam och hann bli blå i ansiktet, innan någon upptäckte vad som hänt! Det är nog inte heller rapporterat. Däremot är de väldigt bra på akut hjälp. När det är allvar, då händer det grejer. Jag tycker också att dr och ssk visar väldigt bra bemötande - så har det inte alltid varit. Även om brukaren är bara halvt medveten och förmodligen inte kommer ihåg vad de har sagt sedan, så vänder de sig till henne / honom och säger allt som ska sägas. Jag hör ju ändå och kan återge det för honom / henne vid ett bättre tillfälle och även återge det för annan personal och anhöriga, vilket inte brukaren kan. Så det har funkat jättebra denna vistelsen! Liftar finns inte alltid, nej. Men ber vi om hjälp, så kan det komma 5 biffar om det behövs. Det brukar alltid ordna sig, även om liften är att föredra.
Jag har just påbörjat en konduktiv pedagogiksperiod på 4 veckor på en Gå På Rörelseskola i Malmö. Ni får kolla på internet om ni vill veta vad konduktiv pedagogik är för något. Jag tyvker om denna metyod och känner som den rätta träningsfgormen för mig. Har lärt myvket hur man rör sig på ett rätt sätt på 4 dagar. Det är mycjket tuff att lära sig från grunden gen...Grunden som de flesta lär sig automntisdkt. Saken är att jag är inte nöjd med Habiliterigen dvs vuxenhabs sjukgymnaster. Har man rätt att få välja vilken behandling som passar en. Jag tyvkerf stt konduktiv pedagogik ger mig mycvket mer och det är verkligen en stor skillnad. MVH Marie
jag är född 1945 och jag hade en polsk sjukgymnast när jag var barn och jag tror att hon redan då var inne på konduktiv pedagogik, mrn sen har den ju utvecklats mer. Vem har läst Lars Mullbachs bok om träning för vuxna med CP? Jag tror den hette "Anklagelser" och den var bra. Skulle vara roligt att få veta vad Lars M. sysslar med i dag....skriver eller filmar?
Gå in på http://www.mullback.se. Om jag inte missuppfattade saken så åker Lars runt och föreläser i skolor mm
Den e sååå bra! Mullback äger! Lånade ut den till en vän i hopp om att kanske kunna inspiera henne.... har ej fått veta om jag lyckats?
Jag är över sextio. När min mamma var ett år yngre än vad jag är nu, fick hon gå i pension eftersom hennes jobb omorganiserades. Det betydde att pappa och hon fick nio år tillsammans innan han dog. Egentligen är jag frisk och stark för att vara jag. Tar mig visserligen fram med rollator men klarar mig helt själv och använder sällan färdtjänsten. Jag har fyra år kvar till vanlig pension om inte borgarna försämrar systemet ännu mer, vilket det är risk för. Jag har alltid lidit av vinterdepression, men i är har det varit värre än vanligt. Var till läkare förra månaden och fick Cipramil (dundermedicin, usch!) Jag blev så trött att jag bara ville sova, Var ledig under helgerna, stoppar i mig en massa vitaminer, men det hjälpte inte, Nu har jag varit hemma från jobbet en vecka och bara sovit och levt på flytande föda. Jag vet att det sägs att det tar tid innan Cipramil verkar och att man kan bli sämre till att börja med, Nu tar jag en halv per dag och om ett par dagar ska jag till min husläkare igen.På jobbet har jag sagt att jag har influensa, för ordet "depression" kanns inte som en riktig sjukdom. Alla är väl nere och trötta på vintern! och enligt försäkringskassan är så många sjuka bara illamående av inbillning. Eftersom jag vet att jag brukar drabbas av det här jobbade jag hela sommaren och hade tagit semester sent på hösten. Under den tiden hade jag sökt till en rehabiliteringsperiod för att "ta hand om mig" lite grann, men jag fick inte ens något svar på den. Jag har ett vanligt arbete inom den sociala sektorn och 25% förtidspension pga mitt funktionshinder. Mitt arbete är inte så krävande i sig - jag har haft mycket större ansvar tidigare. Av organisationstekniska skäl fick jag byta jobb för ett par år sedan. Nu handlar det inte längre om att ta ansvar och initiativ utan att spela spelet och hålla god min och jaga stämpeluret så att man får sin lön.Jag borde vara jättetacksam som har ett arbete, och jag skäms för att jag inte kan uppskatta hur bra jag har det. Många av mina jämnåriga kamrater har allvarliga sjukdomar. andningsbesvär, spinalstenos, rukllstol och assistenter, galopperande ms, cancer och Alzheimer och jag känner mig TRÖTT. Jag borde skämmas! Är det någon som kan skicka mig en bildlig spark i arschlet och ett förslag på annan medicin än Cipramil!? Jag tror nämligen inte att den är bra och jag vill inte fastna i psykträsket...Jag får inte någon som tar hand om mig, eftersom jag alltid har varit den som har tagit hand om...
Jag har känt mig risig och hängig en längre tid pga en massa förkylningar. Nog är det konstigt men ett besök hos frissan och lite smink gjorde susen. Att vårda ytan gör susen även om det inte tar bort själva förkylningen
Ja visst ä det konstigt, men så känner jag också. Har man varit hängig i några dagar, håret är en rishög man ser blek o glåmig ut, då beställer man tid hos frissan, får lite massage i hårbotten man sitter där och blir ompysslad, kanske köper man lite nytt smink, tar en fika med en kompis och vips så är man jättepigg.
nu vet jag inte om jag tar detta under rätt kategori men jag gör ändå ett försök. jag tror jag blir tokig för jag kan inte sova. Började med Efexor 18 dec och första veckorna sov jag massor, nu är det tvärtemot och jag är fullständigt apatisk när jag inte får sova. det blir korta sömnperioder under hela dygnet,,, detta är skitjobbigt, jag har stilnoct till natten men den hjälper inte alls, jag har prövat andra sorter men fått olika biverkningar som gjort att jag fått gå tillbaka tii stilnoct. Detta är också ångestframkallande och det känns som jag fastnat i vaket tillstånd som en zoombie. Undrar om detta blev lite rörigt. hoppas ni förstår vad jag menar hur har ni det med eran sömn
Hej jag sover inte heller bra ca 4 timma natten vaknar alltid vid 3 tiden på morgonen och kan inte sova sen , jag har också stilnoct den hjälper bara precis så att man kan somna in inget annat håller med dig det är skitjobbigt
Jag har med sömnsvårigheter, fick det i samband med att jag hamnade helt i rullstol. Tror till viss del att det beror på smärta men även på andningsproblem, har blivit lite bättre sen jag fått ventilatorn. Min läkare sa att man ju trycker ihop lungorna när man sitter hela tiden och att det gör det jobbigare att andas när man lägger sig, vilket leder till att kroppen blir orolig för att inte få nog med syre och då kommer man inte ner i djupsömn. Ett annat skäl är att kroppen inte blir trött på samma sätt som hos en gående, har jag hört. Jag somnar oftast inte före 2-3 på natten och vaknar vid 7 igen, alltid trött. Har haft Stilnoct och Immovane men de hjälper inte så jag struntar i dem, man blir bara segare i huvudet. Däremot är det nog viktigt med ordentlig smärtlindring om det är därför man har svårt att sova.
Stilnoct och Imovane är sk "insomningtabletter", d.v.s man somnar av dem... men, har man problem med att sova länge (här menar jag sova minst 6 timmar, alltså normalt) kan det vara bra att kombinera med Propavan. Den tabletten gör dig trött länge - den är långtidsverkande. Du tar den ca kl 20 (om du lägger dig ca 22.00) och så hjälper den dig att sova HELA natten. Till skillnad från insomningstabletter, som utgår ifrån att bara du har somnat, så sover du...
Den fick jag prova allra först, inte sov jag, däremot hade jag tuggummi i hjärnan hela dagen efter. Aldrig mer Propavan, det var som när man fått morfin, hjärnan hängde inte med. Jag provade dom i två veckor, och skulle enl. läkaren kunna höja dosen till 3 tabletter per kväll, så det gjorde jag, men inte sov jag bättre för det. När jag sen blev arg och sa ifrån ordentligt så svarade läkaren att de visste att de flesta människor blev så av Propavan men att de var tvugna att skriva ut dem som förstahandsval eftersom de inte är beroendeframkallande.
jag fick också propavan för mina sömnproblem, men blev jättespeedad av dem istället. Sprang runt halva natten som en galning. Fick testa Atarax istället, som inte heller är beroendeframkallande, dem är lugnande och gjorde att jag kunde somna och sen sova ordentligt hela natten utan att vakna flera gånger klarvaken. Vissa dagar om jag tog 2 så blv jag lite groggy, men det gick över efter någon vecka, när jag åt dem regelbundet. På endel funkar dem bra, men andra tycker det är som sockerpiller. Värt att prova i alla fall, då dem inte är beroendeframkallande
Atarax tar min man för sin allargi, till det är de superbra men tyvärr fungerar de inte för mig att sova på, men det är det inte mycket som gör. När jag lår inlags och skulle opereras en gång och hade skit ont fick jag två sömnpiller, 2 lugnande och morfin, inte fasen sov jag.
Jag har satans ont i högra benet! Det går från höften typ och så ner i benet, kan inte på rak arm säga exakt var det gör ont heller för det känns som att det sitter långt inne i benet... Har haft denna smärtan i några veckor nu. Iaf. så var jag hos naprapaten veckan innan jul och då var det mest undersökning av rörelseförmågan osv. Ska dit på måndag igen. Jag massserar benet med muskelsalva, det känns väldigt skönt för stunden. Tänker att det kanske har samband med att jag rört dåligt på mig senaste tiden, p g a olika anledningar. Ska ta kontakt med reagerakliniken också så får vi se. Lite orolig och nojig blir man ju, har aldrig vart med om detta tidigare, förutom när jag hade växtvärk när jag va 11 men det är det ju knappast nu Kan ju tillägga att jag har en lätt cpskada och är rörlig men blir stel när jag är still mycket. Misstänker att det även hänger ihop med ryggen på nåt sätt, för där har jag ju också ont och mest på höger sida. Någon med cp eller nåt annat liknande som råkat ut för detta?
Ryggproblem ställer till massor i benen! Men även tvärtom, har man skadat ett ben så belastar man ryggen fel som sen i sin tur får ont och.... Om du brukar röra sig mer och slippa ont så kan det ju vara mer rörelse som behövs.
En av mina kompisar som har Cp fick ont i ena benet och höften för några år sedan. Smärtan gick hela vägen i benet och hon kunde inte lägga någon tyngd alls på det. Det visade sig bero på att hon hela livet hade suttit snett i sin rullstol och belastat fel. Så mitt tips är att om du sitter i permo/stol att röra dig ofta och byta ställning och kanske kontrollera att du sitter rätt. Det behöver ju inte vara lika allvarligt för dig. Men kroppen mår ju bra av att röra sig.
Just precis så! Jag kan nästan inte ligga på höger sida när jag sover för då gör det skitont. Jag sitter inte i stol utan jag är gående. Har p g a depression (tror jag är den främsta anledningen) inte rört på mig nånting knappt. Men jag SKAAAAAAAAAAAAA....
Ishias är nått jag tänker på att det kan vara. Men precis som dom andra säger så skall du röra på dej, gärna i vatten så blir inte belastningen för stor.
Hej Ja som du vet har jag tidigare varit helt gående...blevv fri frånn gåstöd-hjälpmedel när jag var typ 1o år..... Så min kropp har fått myviket stryk Fick problem med att gå utan stöd utomhus några år sedan och använder idag rollator och el-moped På grund av all felställningar och att jag har fått kämpa att ha kontrollet. Kropparna är ju ej anpassade för sådana. Så det kanaske är inga konstigheter att en del får problem med benen senare i livvet. Jag har ständig värkar ii vadmusklerna o i hälen. Så hade jag ej haft tidigare tills för några år sedan. Sjukgymn säger att jag belastar på dessa. Har försökt att få hjälp men kom ej vidare för ingen kan svara. Jag har bra leder o rörelser men varför gör det så ontt i vadmusklerna när jag väl har börjat att gå. Har nån av er gjort gå-maskintest...vad den nu heter där man ser hur man gå o rör sig.
ja det känner jag igen. Kör lite simning och vattenympa med efterföljande bastu så brukar spänningen lossa.
Jag fick jätteont i min höft när jag vaknade i söndags. Jag har haft ont i någon vecka innan dess, men bara just då jag vaknat. Det har gått över när jag satt mig i innestolen. Åkte till sjukhuset för att hämta ut en starkare medicin som jag fått recept på på smärtmottagningen, och tog den. Åkte sedan till IKEA som planerat. Hade jätteont hela dagen och sov i princip 4 timmar den natten. I måndags åkte vi in till barnakuten där dom tog ultraljud och röntgen, men det visade inget. Jag fick en större dos av medicinen (som innehåller morfin) plus alvedon. Har nu tagit det så ofta jag fått sedan dess, men det har inte blivit märkbart bättre. Muskeln som är på insidan av låret är jättespänd och öm, och jag tror det är därifrån jag har ont, eftersom den troligtvis fäster vid höften. Ungefär i ljumsken är det jag har ont. Kan inte förstå varför, ingenting var brutet och jag hade inte vätska i höften. Någon som har någon idé? Eller vad man kan göra åt det? *ont*
Hmm... vad jobbigt... Du kan inte prova o ligga på ett annat sätt, med kuddar och grejer, som gör att det avlastas mer? Jag vet faktiskt inte...
Jo.. Men det är ju det att nu gör det ont hur jag än sitter och hur jag än ligger.. Kanske ska testa med TNS?
Och det kan inte vara nån muskelinflammation? Typ att fästet är inflammerat eller överansträngt? Då kanske ultraljud skulle hjälpa?
Ingen aning.. Men alltså. Dom tog ju ultraljud, men vad jag förstod kollade dom bara efter vätska.. Och dom kollade inte så mycket på insidan av höften eller vad man ska säga utan mer ute på sidan...
Jag har en inflammation i höften, fast på utsidan. Då hjälper det med värme, har vetekuddar som jag värmer och lägger på, eller badar ett tag. Sen så stretchar jag den muskeln lätt 3 gånger/dag och smärtan har blivit mindre då. Vet inte hur mycket du kan röra just den muskeln, men du kan ju alltid prova att låta någon hjälpa dig att stretcha, men ta det väldigt försiktigt, så det inte gör ont. Speciellt om muskeln är kall. Jag gör det ca 20 sek 3 gånger. Om du har kontakt med sjukgymnast så kanske dem kan hjälpa dig. Med mer tips.
Dom har röntgat, inget fel...
Har haft liknande problem. Oftast är det inflammation i musklen el fästet som varit orsaken. Det som har hjälpt mig är värme, liniment av olika slag, lätt massage, vissa rörelser o akupunktur. Antingen var för sig el i kombination men bäst av allt har varit akupunktur. Den har även hjälpt då det har varit nervsmärta. hoppas du lyckas hitta en lösning som passar dig, helst utan tunga mediciner, för de e inte roligt att ha ont .
© Copyright 1999-2025 Funktionshinder.se Läs Fh:s regler | Kontakta Administratörerna för Fh | Om cookies på Fh
