Hej! Jag har ett problem, o är anonym för att inte hänga ut personer. Jag har haft en person som jobbat hos mig länge som ass. Sen förra våren hände ngt. o denna ass. kändes disträ, hörde int vad jag sa osv. Jag har haft krissamtal flera ggr. under det gågna året. Denne har saker att skylla på jämt när hon inte hör, gör konstiga saker osv. Det har blivit värre o värre. För flera mån. sen fick hon veta att hon fick en tid på sig o blev det ej förbätring skulle hon sparkas. Det har blivit bättre sen det var katastrof, o det blir ständgt missförstånd, ja kan prata på kort avstånd, ass. säger ja, o går sen o gör tvärt emot o säger att jag sa så, eller också görs det inte alls. Jag vill få ass. att jobba så att allt flyter. Att dem kan rutinerna och att jag slipper säga till om varje detalj om saker som är återommande varje dag. Jag mår inte bra av detta. Jag har pratat med ass.bolaget och nu ska ass. sparkas. Jag mår dåligt av detta för jag tycker så mycket om denna person. Men hon funkar inte så som jag vill. Jagkan inte säga lika mycket till än som arbetat jätte länge som till dem som arbetat en månad, men det är verkligen så. Jag mår dåligt av detta, o denna vecka ska det ske, och då kommer denna tjej att jobba. Jag har inte heller så gott om folk, så jag är orolig hur det ska gå, men det borde gå. Och vi har redn dragit på det så länge och det känns inte bra det heller. Ju längre jag väntar dessto svårare för personalen att få sommarjobb t.ex. Jag vet inte vad jag ska säga när vi möts. Skulle vilja krama om henne o förklara, men jag är rädd för att hon inte ska förstå o hata mig resten av livet. Men fortsätter jag och har kvar personal som inte kan sköta sitt jobb kommer jag jag att fortsätta att må dåligt. Det här är bland det värsta beslutet jag tagit. Och jag vill inte såra någon. Jag tycker verkligen om den här personen och jag vet att hon trivs och vill jobba. Hon kommer nog inte förstå, eller erkänna att hon kunde ha gjort något åt det, och att hon haft så väldigt många chanser, så det kommer ingen mer att få hos mig. Hjälp! Vad skulle ni ha gjort? Jag känner mig hemsk, och är van att sätta andra före mig själv. Men detta funkar inte. Assistansen tar all min kraft, i stället för att ha ork att träffa vänner osv.
Har ditt ass-bolag pratat med henne? Det behövsibland för att det skall gå fram.
Jättejobbigt så klart. Det är ju detta som gör det så svårt, för människorna arbetar så nära oss. Men du får tänka att: vad hade hänt om hon arbetat på ett annat ställe, inte som assistent, och hon hade misskött sitt arbete. Om chefen hade sagt åt henne att ta betalt för varorna, så hade hon gått ut på lagret. Vad hade chefen gjort då? Blivit lessen? Eller blivit förbannad och frågat vad f.n hon sysslade med. Det gäller att sköta sitt arbete och göra sina uppgifter och det gäller även för personliga assistenter. Sedan kan man ju undra varför det har blivit så här. Kanske företaget skulle fixa någon rehabåtgärd för henne - men sådana frågor är jag urusel på. För det är kanske ngn depression eller missbruk som ligger bakom eller ngn sjukdom.
1. Som Moon skriver så har ass. bolaget ansvar ibte bara för att assistansen ska flyta hos dig utan även ansvar för henne som anställd. De ska prata med henne om det inte räcker att du gör det. 2. Ev. göra en rehabutredning, om det inte handlar om hälsoproblem av något slag ska de lämpligen ge henne en skriftlig varning sAmt göra klart för henne vad arbetet innebär. 3. Om ingen bättring sker och håller i sig ska de avskeda henne av personliga skäl, vilket innebär att hon misskött sitt arbete och då kommer att ha svårt att få ett nytt om assistent. Se till att kräva stöd från din anordnare omgående, så här kan du inte ha det.
Tack alla för en kurs i hur man läser och tyder "meritförteckningen eller CV" Jag behövde den.. hoppas andra fann svaren matnyttiga... inte minst trådskaparen.
Hej! Tack för alla svar. Jag har haft många krismötened denna person i oktober tror jag, före jul sa ass.bolaget, på mitt uppdrag, att denna person fick en månad på sig att se till att bli som förrut. Det har alltså funkat bättre. sen för lite mindre än ett år sen, eller ett år sen, vet ej exakt, hände ngt. Personen har lovat att skärpa till sig, märkt själv att hon var disträ. Vi hade bra personkemi o jag tycker så mkt. om denn ass. vilket gör det så jobbigt. Men jag orkar inte med allt som blir fel o att säga till om allt. Nu orkar jag inte mer utan blir saker inte gjorda eller ngt blir lite tokigt så håller jag tyst oftast. Ass.bolaget ska ringa om avsked innan veckans slu. Jag mår dåligt av detta. En har fått sluta tidigare men den personen hade bara jobbat två mån. o vi gick inte ihop, även om hon tyckte det gick bättre än jag. Men nu är det en person jag är fäst vid. Om ngn av er fått avskeda ngn. har den personen jobbat kvar en mån. eller 2 veckor eller gått direkt? Detta om att gallra. Tycker jag blivit rätt bra på det nu. Harr själv hand om anst.intervjuer, ibkland sitter en personal med. Men denna person hade inte blivit anställd i dag. Det var samtal med henne tidigt om att saker inte funkat. Jag blev pressad av dåvarande ass.bolag att anställa henne. Sen växte det fram en bra personkemi och hon läste av mig bra. Jag har dock alltid fått påminna om rätt mkt. eller säga till o vissa saker har jag accepterat pga. att jag trivdes bra med henne o att hon kände av mig så bra. Men sen blev hon disträ, glömde rutiner osv. Många krissamtal av mig o sen av assbolag. Jag har även för en månad sagt till alla att nu blir det hårdare. Jag har sagt till alla att skriva upp rutiner, daligen återkommande saker, så att jag kan börja ha ett liv och att arbetet måste börja flyta bättre. Nu tycker jag så bra om denna person, även fast vi har en gräns, att inte prata privat, inte umgås privat osv. Jag är rädd för hur det blir när ass.bolaget sagt upp henne, om hon jobbar en månad, hur det blir att möta henne då. Jag funderar att efter uppsägningen skriva ett mail o förklara hur jag känner. Det konstiga är att det verkar inte som om denna person ser allvaret. Hon blir blek om man pratat om uppsägning om det inte blir bättre, men verkar inte förstå att det inte funkar så bra. Har ni varit med om detta? Jobbade personen kvar ett tag eller fick gå samma dag?
Hej! Ja, jag förstår. Men jag klarar det inte bara. Jag har fått ha så många krismöten, o får nästan jämt ta upp ngt. I dag fick jag upprepa allt två ggr. Men jag har däremot sagt tidiagre att det inte går så bra, o att hon inte har "råd" med att glömma saker eller inte komma ihåg rutinerna snarare, om hon vill ha jobbet kvar. Så mer förvarnad kan hon inte bli, förutom att det jag inte sagt att det blir så. Tycker ni det är dumt att jag begär en träff med henne och assistansbolaget? Hr dock upplevt att det känns som om personen inte försöker bättra sig mer än just efter tillsägning, som om hon sticker huvudet i sanden. Ja, detta kommer inte att upprepas. Men hon var ju faktiskt rätt bra ett tag, så då gick det inte att ana hur det skulle bli. Är det ingen av er som varit med om att assistentbolaget har pratat med personen och sedan kommit till jobbet en dag eller så? Jag vill i alla fall träffas och prata. Jag har ju gjort som jag talat med denna person om att det blir om det inte blir bättre. Hon lär nog inte förstå, eller vilja förstå att hon har satt sig i den här situationen själv. Se vill jag förmedla att som person tycker jag om henne. Att det inte är ngn dålig stämning eller känslor från mitt håll. Vill ni höra hur det gått efteråt? Tack för alla svar!
Tack för det! Kanske bra att tänka så. Men så jobbigt när man lärt känna dem. Gillar inte att stöta mig med människor. Lättare innan man känner dem. Men vad gör man när jag o ass.bolaget frågat o allting är bra. Kanske lite privata problem, men det verkade bättre. Tror inte personen riktigt förstått hur jobbigt det är för mig när saker inte blir gjorda Det inte lyssnas på vad jag säger, o när jag får påminna om självklara saker. När man får ett litet ursäktande skratt så verkar det inte tas så allvarligt. Eller också är handlar det om nervositet. Har tänkt på detta med betyg. Det får ass.bolaget stå för. Jag tänker inte ljuga om ngn. ringer, men det finns ju bra sidor med. Redigerat 2009-03-04 23:46
Ofta väljer de som får avsluta sin anställning att sjukskriva sig den resterande tiden som de skulle ha arbetat. När det gäller betyg, så skall det ju faktiskt beskriva hur en person har fungerat på sin arbetsplats likaså om man blir tillfrågad att vara referent. Inte skall man ljuga ihop något positivt. Så det är ganska långsökt att tänka att personen i fråga kommer att anlita dig som refterent, när du har sparkat henne. Det gäller också att se till att ass-företaget inte ljuger ihop ngt om tjänsten hos dig.
I morgon (snart i dag) är det snart tre fredagar (2 veckor) sen som ass. blev uppsagd. Hon valde dock att jobba en månad. Jag pratade med henne den dagen hon skulle jobba efter, på mån.. Jag hade ju sagt så många ggr. att hon skulle bli utan hjälp om det inte skulle bli ngn. skärpning osv. Det blev ingen dålig stämning. Det betonades väldigt att jag tycker om henne som person, o att det därför varit extra svårt. Det tyckte hon var bra hade hon sagt. Men när vi pratade så hade hon tyckt att det gått jätte bra att jobba, att det blivit bättre. Jag lade öppet fram problemen (som hon hört många ggr.) Men hon sa bara att där har vi olika uppfattningar, och att vi tycker olika. Men jag vet väl bäst om det funkar i mitt hem, o det är mitt liv. Jag hakade upp mig väldigt på det. Hon lovade att jobba bra o göra sitt bästa. Men hon har varit mer disträ, inte kommit i håg saker och glömt hur vi gör vissa förflyttningar och så, vilket är pinsamt när man har inskolning och den personen vet att hon jobbat i två år. Hon följde med mig på träning, där hon följde med för ca. 3-4 v. sen, men mindes ingenting. Hon verkar ha gett upp redan. Och vad ska jag göra annat än att hålla ut. Jag har inget att motivera med, eller hota med. Men samtalet vi hade gör mig bara mer säker på att jag tagit rätt beslut. Om man inte insér sin brister och svagheter, så kan man heller inte göra något åt det.
Jag vet hur det känns och jag har varit där själv. Det är pest, men inte så mycket att göra åt. Du kommer antagligen att lära dig känna igen symptomen så du tar tag i det fortare nästa gång. Det är nog inte så troligt att assen jobbar sin uppsägningstid. Bara så att du är medveten och har back-up. Håller med att du bör prata med assen själv. Skitjobbigt jag vet, men du mår antagligen bättre efteråt.
nu är vi där......måste får bort en ass, som vi trodde mycket bra om och verkade väkdigt bra. Jag menar ny plats och allt, vi ville ge det tid.... Så assistenten får möjlighet att lära sig. Men tiden går och medicin uteblir (brukaren i familjen är ej talför eller kan på nåt sätt komma ihåg själv). Vi har gjort vad vi kan.....Skrivit STORA arbetsbeskrivningar som vi satt upp där de syns tydligt (ass fått ycka till där!)...men ändå skiter sig det mesta. Och det rä ju knappast nån hjälp om vi ska avlöna en assistent samtidigt som jag inte kan lämna hemmet för då klarar sig inte brukaren...... Gränsen är nådd. Jag är inte arbetsledaren, en anhörig som tagit på sig den rollen. Och vi har inte skrivit mer än 3 månader som prov...det blir inte mer. Inte heller skrivit procentsats så den har avsiktigt blivit väldigt låg nu....vet inte vad assen tycker om det men..... Kan hon göra en stor grej av det här tror ni?
vi tog upp det med kooperativet igår, vi vill ju göra rätt liksom...eftersom hon va provanställd så va det bara 14 dagar som gällde. Vi har gjort schemat lite toftigt för henne kommande 2 veckorna och på måndag ska vi tillsammans berätta här i hemmet och det inte funkgerar. Så får vi se hur hon tar det. Dels går det inte bra med vårt barn, hjälpen uteblir trots reviderade arbestbeskrivningar (allt för att klargöra saker ÄNNU MER tydligt), vi har påpekat det vi tycker är viktigt många gånger som är glömt.....och kooperativet höll på att svälja tungan när vi berättade att ofta är det ju medicin som inteär given och det är verkligen nödvändigt i det här fallet...konsekvenserna uteblir inte utan kommer dagen efter..... Så, 14 dagar...vi räknade att det va 5 kvällspass på dom 14 dagarna på hennes schema, antingen väljer hon att gå själv och då behöver vi inte ge lön, väljer vi att låta henne gå får vi ge garantilön (vet inte exakt vad det innebär i peng) och jobba själva alternativt leva utan ass dessa kvällar. Kan tänka mig att det inte blir så bra stämning så det ska bli lite intressant att se hur det utvecklar sig faktiskt...men vi väljer att ta det öga för öga, inte på nåt dumt vis per telefon eller så...... Men visst känns det som.....ja en klump i halsen..... Men vi har ju rätt till hjölp, vi kan inte avlöna nån som inte gör det som är bestämt. (vi har verkligen försökt och frågat hur vi ska ändra med mera för att hon ska fatta vad jobbet går ut på)....det handlarinte om några skåpsluckor eller nåt som inte är stängda eller ...ja sånna grejer utan NÖDVÄNDIGHETER och....ja det går inte...
Till sidans topp
En bekant meddelade att den fått svar från FKs omprövning. Och från 24 tim dygnet till 0 tim. fökrsäkringskassan kom fram till 19 tim 50 min (innan 45 tim) grundläggande behov. FK tog bort toabesöket på natten och ett mellanmål så de. Hur många kommer att bli av med sin LASS? Redigerat 2009-02-02 13:22
för att få LASS krävs 20 tim grundlägg behov. De kom fram till 19 tim o 50 min alltså blir det inte LASS. Utan kommunen ska betala och då blev det 6 tim per dygn Personen har väldigt bra intyg. Med så lite hjälp är det svårt att kunna överklara. Personen behöver assistent för att kunna skriva.
En dag hamnade jag i en diskussion om ordet vårdtagare och brukare. Själv använder jag ordet brukare, då jag tycker att ordet vårdtager låter så "otroligt sjukt" när man har personlig assistans. O. B. S! Detta är vad jag tycker och jag hoppas att ingen tar illa opp för det. Var och en får ju tycka vad man vill eller hur och säga vad man vill. Men vad heter det igentligen?
Vårdtagare är vi i varje fall inte! Och de flesta av oss skulle bli förnärmade om någon kallade oss det i fel sammanhang.
Känner att jag lika gärna kan börja ta reda på vad som är bäst nu, innan Fks beslut om assistentersättning till "farmor" är klart, så man hinner fixa så mkt som möjligt i tid. Såg i nån tråd om semestertips, om att kommunerna "snor" pengar av brukarna osv, vilket låter himla tråkigt Jag vill ju att farmor ska få bästa tänkvärda assistenter osv. Vi försöker se till att jag får vara en av assistenterna, men det är ju ett virrvarr med allt som har med funktionshinder, hjälpmedel, bidrag osv att göra. Hur väljer man & vad är viktigast att tänka på
Finns massor att ta med i beräkningen. Väldigt många (mig själv inkluderad) anser att kommunen är otroligt dålig på att se till individens behov, och enbart räknar kronor och ören. Ska man välja en privat anordnare får man tänka igenom vad som är viktigt för en själv, och försöka ställa frågor till några utvalda företag/kooperativ. Spåna gärna vidare här!
Hehe, det har jag märkt, med tanke på att vår kommun verkar ha egna lagar & regler Man märker ju vilken koll de har & hur man blir bemött vid klagomål... Jag är så glad att denna sajt finns! Tack vare den & alla som finns här, så känns det som farmor kommer få det bättre än bäst (med tanke på alla tips & så)
Undrar om det är någon som kan svara på hur det är att ha sin mamma som assistent?
Ingen erfarenhet av det själv, men för endel funkar det, för andra är gör det det inte.
Tror det går utmärkt till väldigt små barn och till vuxna som har blivit självständiga. Däremot tror jag inte att det är så lämpligt under de år som självständighetsprocessen är viktig för barnets utveckling. Sen handlar det om hur den assberättigade mår av att ha förälder som assistent och om hur föräldern kan "plocka" bort föräldrakänslan.
Nackdelarna är om man fortfarande är kvar i barn-föräldrarrollen så blir det ju väldigt hämmande öht i alla situationer. Hur får man t ex mamma att göra som man själv vill i köket om hon är av den bestämda tant-sorten. Känns det bra att säga till mamma att plocka fram vinflaskan och hälla upp två-tre (fyra,fem) glas? Dessutom är man är ju ganska körd om man går på party party med mamma med sig. En stor fälla kan också vara om anhöriga blir ekonomiskt beroende av att arbeta som assistent. "Brukaren" vill bli av med sin mamma som assistent men vet att hon har svårt att få ett annan jobb och att hennes ekonom går i putten och låter en inte fungerande situation fortgå av dåligt samvete (eller hot). Fördelarna är att det kan vara rena semestern att ha sina anhöriga som assar. Man kan slappna av på ett annat sätt och bara vara.
Min son är bara 3år. Så min tanke är att bara vara tills han börjar skolan.....
Vid tre års ålder är man i betydligt mycket större behov av en mamma och pappa än en assistent. Jag har snarare svårt att finna fördelar för barnet med "externa" assistenter i den åldern.
I den åldern är det nog helt lungt med att ha förälder som assistent. Jag har själv haft mamma som assistent, eller jag har faktiskt fortfarande. Men hon är på väg "bort". Det jag tror du ska tänka på är att överlåta det till en utomstående när han börjar skolan. Okej tillfälligt någon gång i bland. Men sen som i min ålder är det jätte svårt för båda att säga att man ska avsluta det. Jag hade själv det samtalet med min mor här om dagen och det var inte lätt.
Jag slösurfade idag, förkyld och trött som jag är och läste på sidan: http://www.tjuvlyssnat.se som jag tycker är himla kul. Där läste jag ett inlägg som jag tycker är oerhört träffande på hur en assistent inte skall vara. Det är så oerhört viktigt att man som assistent inser vad ens arbete egentligen går ut och och det är inte att breda ut sig som en stor blöt filt och bara ta plats och kraft ... och det är inte heller fel om iq:t är större än ens skostorlek ... men lite kul är den också: Café på Kungsgatan, Göteborg Två män ~45 sitter och fikar. Den ene verkar vara den andres assistent och pratar oavbrutet. Den andra mannen sitter mest tyst. Helt plötsligt säger den tyste mannen något. Tyste mannen: Vet du vad man ska göra när buss 19 kommer? Assistenten: Nej? Tyste mannen: Man ska ta några steg tillbaka. Tystnad. Assistenten: Aha, varför då? Tyste mannen: Det står "Backa" på den bussen. Det blir tyst. Tyste mannen: Det kanske inte var så roligt. Assistenten fortsätter att prata.
Åh vad rolig du är!
Fascinerande att du lyckats dra denna slutsats om personernas relation efter att ha läst ett inlägg på ett chatforum som skrivits av någon som råkat höra vad några andra, för denne skribent okända, individer samtalat om...
Skulle någon höra mig och en del av mina assar prata skulle det nog låta bra mycket mer tragiskt än så där...
Ja vad har detta med assistans att göra? Jag gav Tea en ros, hon gav detta tillbaka till min fru och mig. Min fru och jag har assisterat varandra ett helt liv snart. http://www.youtube.com/watch?v=LOj2owkg7S0 Texten lyder:
vem ä tea?
När man talar om trollen, så dyker de upp. Tea här i egen hög person högst levande och sann. Jag bara kände att jag skulle klicka på den här tråden av någon underlig anledning. Jag sänder sången i en annan tolkning med en kvinnlig sångerska. Foa, våra inlägg togs bort på pa.com. Det var underligt men väntat. Nu läser G-man det här-you are most welcome!. http://www.youtube.com/watch?v=NHDOBO-4vK4
*host* Spåra inte ut nu...
Foa, du märker väl att de två admin är bundisar. Host. Väl bekomme!
Men Foa. Jessma har mera erfarenhet av personlig assistans, är civilekonom och har personlig erfarenhet av utestängning från pa.com, så jag anser absolut att hon är mer välmeriterad än Ge-man. På den här sajten är det också ett plus att ha blivit utsparkad från pa.com. Även de radikalaste LASS brukare brukar med årens lopp bli rätt fogliga, som lejon utan tänder. Foa du blir inte utestängd. Du är snäll och foglig som ett lamm. Tar livet med en klackspark, klarar säkert en utspark ...också.
Ja precis. Vi får innerligt hoppas att vi inte retar någon björn som just vaknat. Haha! Det jag skrev var inte allvarligt menat. Det var mest ett skämt, så bli inte arg för all del. Jag gillar radikala människor som är pionjärer och gör livet till ett äventyr. Som söker efter kunskap om livet och kärleken. Redigerat 2009-01-10 17:16
Jag har ingen aning om vad denna tråd handlar om egentligen. Att brukare, och ev. andra, har stängts av pa.com har diskuterats ett otal gånger här. Det är i mitt tycke dumma besluts som har tagits, och oförstårliga, men så är det. Jag skulle önska att en del fick komma tillbaka dit för de kan tillföra mycket, jag känner ju de flesta personligen. Klimatet på den sidan är också trevligare nu för tiden. Men... jag ser inte vitsen med att älta detta om och om igen här. Resultatet är bara att vi alla framstår som bittra kärringar. Det är knappast något positivt. Förutom G-man tror jag inte någon admin på pa.com läser här. Vänd er direkt till honom alltså. Vill någon diskutera detta inlägg så maila mig. Återgå till vad tråden egentligen handlade om från början, om nu någon vet... Annars, lämna tråden därhän.
För att återgå till ämnet: Här kommer någonting farande genom luften. http://www.youtube.com/watch?v=ChvOSSi6kO8
Ursäkta besserwissern men jag tycker allt att denna länk har mer med ämnet att göra ... http://www.johannabillingskog.se/wp-content/2008/04/heart.jpg
My heart will go on http://www.youtube.com/watch?v=RUHM5ChFng8&feature=related Redigerat 2009-01-10 23:33
Från och med nu stänger vi denna tråd.
När jag åker med mini idrottsförening för att spela match. Vem ska då stå för kostnaden för de PA som följer med? Är det jag eller assistansbolaget som jag tillhör? (Det är övernattningskostnader och matkostnader.)
det tycker jag också om det fins pengar i en sånt konto
Du ska aldrig betala för dina PA, detta ska ass pengen gå till.
Hej, Jag surfade bland svenska bloggar i Canada(!) och efter att ha klickat runt ett tag hamnade jag i Sverige igen, hos en assistent som visar sig ha förmågan att förstå brukarens situation: http://tureson.blogg.se/2008/december/dagens-guldkorn-att-jobba-som-personlig-assi.html Ett inlägg som gjorde mig glad!! (en skitdag för övrigt...) Tänk om alla assistenter hade lika mycket brains och inlevelseförmåga som denna! Hopp om mänskligheten! // A E Redigerat 2008-12-19 21:27
En bra arbetsbeskrivning som skulle spridas i kåren. Jag var hemma hos en bekant för ett tag sedan och kikade över axeln när hon surfade in på ass.com och den sidan var sig lik sedan jag läste den för något år sedan. Vad jag tyckte var underhållande just då var en tråd där en assistent ondgjorde sig över att "brukaren" var med på personalmöten "det var ju som om eleverna ville vara med på lärarnas möten" skrev han/hon. Någon annan tyckte att det var fel att "brukaren" bara sådär kunde skaffa ett djur - utan att assistenterna skulle ha veto. "Tänk om han/hon skulle köpa en häst ...."
Tyvärr är det nog så att det finns oärliga personer i båda läger. Assistenter som inte borde vara assistenter, och brukare som inte borde vara brukare.
Jag håller med dig fullt ut om att ärlighet är det bästa för alla parter. Min kommentar var riktad till att det lät som om det alltid var PA som felade. Jag menar bara att det finns brukare/ass.sam som inte heller är helt ärliga när det väl kommer till kritan. Det kan lovas guld o gröna skogar och det visar sig bli tvärtom.
Tråden hamnade i den här diskussionen innan Theresia gjorde den kommentaren. Bara för att hon att facklig assistent ska inte hon få skit. Nu återgår vi till blogginlägget, och den som vill fortsätta med att diskutera ljugande brukare och assistenter startar en ny tråd.
misstänker att handläggaren på fk ser 20 timmar som max. Och gör sen allt för att hjälptiden ska komma under det. toa: 5 minuter (o då ska kläder av o på) 4 såna per dag (trots intyg på flera och längre) mat: 10-15 minuter (trots intyg på sväljproblem) dusch: 25 minuter kläder: 20 min morgon o kväll, samt ytterkläder personen är spastisk med smärta
© Copyright 1999-2025 Funktionshinder.se Läs Fh:s regler | Kontakta Administratörerna för Fh | Om cookies på Fh