Här kan man läsa om LSS-kommitténs utredning: http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3281&dok_id=GWB377
Till sidans topp
Vad har ni för "regler" på assistenter som är rökare? Hur ofta tycker ni det är okej att dom är ute och röker och är det okej att man säger att en assistent bara får gå ut och röka tex varannanan timma? Jag tycker det är jobbigt när assistenterna går ut och röker väldigt ofta men är osäker på om jag kan lägga mig i detta eller inte. Hur gör ni? Hoppas någon vill hjälpa mig.
Jag tycker det blir onödigt mycket spring. Funderar också på vilket annat jobb kan man gå iväg och röka typ varje halvtimma?
Hej! Jag har två assistenter som röker. De får gå ut och röka närsomhelst när jag inte behöver dem. När jag är aktiv däremot får de vänta tills jag är klar. Detta fungerar jättebra, för de frågar tex: Är det ok om jag tar paus under tiden golvet torkar (om vi skurat) eller: Kan jag gå ut efter jag ätit innan disken? Ingen har haft några klagomål på det. Så länge jag inte störs av rökpauserna (dvs att mitt hjälpbehov blir lidande) så får de ta dem som de vill. Men vissa är det helt enkelt inte lämpligt att gå ut lika ofta som det är andra. Oftare än varannan timma tycker jag är lite mycket, men jag vet inte...
Det är nog viktigt att ha med i arbetsbeskrivningen vad man vill ha för "regler". Det har jag också, och precis som för Vejron, så fick mina assistenter läsa arbetsbeskrivning och "ordningsregler" (löjligt ord, riktlinjer är kanske bättre?) redan vid andra intervjun (jag kallar alltid de som jag är extra intresserad av till ytterliggare en intervju).
Jag är rätt van med rökare sedan barnben, och ett tag hade flera rökare som assistenter. Nu har jag bara en. Det har alltid fungerat bra. Hon röker stundtals väldigt mycket, men det är oftast när vi är ute, men även om det är en lugn dag hemma. När det är full rulle så känner de inte röksuget och det blir därmed inte så många rökpauser. Jag har ju också lärt mig när en rökare känner för en cigg, så jag brukar tom säga åt dem att gå ut o röka om de vill. De vill de alltid... hellre en nöjd, glad och trevlig assistent som är ute fem minuter då och då än en sur och grinig. Kan du kanske skaffa en trådlös ringklocka de kan ta med ut? Det tar inte många sekunder att släcka en cigg, om du behöver akut hjälp.
Mina assistenter måste vara rökfria pga av min astma Men skulle jag ha ass som röker skulle jag vara strikt med när de får gå ut att röka så det inte blir ett evigt spring ut o in.
Eftersom jag rökt själv så är jag rätt tolerant, vet ju hur det känns att vara röksugen. Har f.n. ingen som röker och det är i o f skönt men jag väljer inte assistenter efter om de röker eller ej. De får gå ut och röka när de vill om de frågar först och de inte är mitt uppe i något arbete, en gång per timme tycker jag är ok, det är ju den normala 5 min/timme pausen.
samma här, astma o jag har bara rökfria assistenter. Men vill du inte ha rökare så säg till när du anställer folk, eller skriv upp regler för hur ofta ca. som du tycker är ok. Jag har flera blad i ass.pärmen där det står hur jag vill ha det hemma, vad som inte är ok, eller vad dem ska tänka på osv. Det rekomenderar jag verkligen! sen lägger man till saker som uppkommer o pratar m. assarna om det o ber dem läsa det ny. Något användbart?
Svar på annonser är alltid lika roliga att läsa (dock stundtals frustrerande när man inte får några vettiga). Har en annons ute nu, kom för ett par timmar sedan, där det bland annat står: " ... Mina pass är vanligen ett dygn långa, dvs 24 timmar (undantag resor och sjukdom). En heltid innebär därför sex-sju pass på en månad. Du kommer att få arbeta såväl vardagar som helger och storhelger. Var vänlig sök ej om detta inte passar dig. ... Jag söker dig som: ... - Är serviceminded och inte ser detta som ett vårdyrke ..." Det första, och hittills enda, svaret jag har fått skriver bl.a. följande: "... Är vårdbiträde och söker jobb som vårdbiträde. ... Har studerat till undersköterska-mentalskötare 070816-080530 men behöver komplettera utbildningen med praktik. Teorin har jag gjort men har inte gjort praktiken för att jag inte kan jobba kvällar och helger ev ngn kväll och helg kanske. ..." VARFÖR, VARFÖR, VARFÖR lägger man ner tid på en ansökan som bara slängs i soporna direkt? Jag har alltid valt ut mina jobb jag söker med omsorg, skriver en ordentlig ansökan och har också alltid kommit på intervju. Resterande tid använder jag till något vettigare.
Det måste väl vara att de måste söka pga af och i n t e vill ha jobbet. Jag skriver liknande i min annons och får alltid sådana här svar. Eller så anser det att trots din utforming av annonsen så är det inte du som avgör vem som skall jobba för dig och då är det ju bra att ha vårderfarnhet. Men det är lika frustrerande varje gång.
AF tvingar dem att svara, de tror att vi snällt ändrar våra liv för att rädda arbetslösa, eller så tror de att vi inte har några liv. Hil ligger ju granne med AF i Helsingborg, för ett par år sedan envisades de med att skicka folk direkt upp till oss, de som inte fick jobb någon annan stans, det var en intressant hög med udda människor som ingen ville anställa, de blev lovade på AF att vi hade jobb till dem eftersom det var så ont om assistenter. Det tog oss två hela år att få dem att sluta med det...
Den var bra. Tar nästan priset. Hade en gång en som sökte ett mer socialt, utåtriktat jobb med mer kundkontakter... Nu har jag iaf tre bra ansökningar. Så jag är lite mer avslappnad...
"Kundkontakter" - det finns det alltid några också ... Det måste vara en mall som af har och de sökande ha inte förmågan att använda rätt mall till rätt jobb de söker. Men min favvo är nog tjejen som sökte jobb hos mig med ett foto där hon var iklädd (nästan) endast en tomteluva ... eller alla de mentalvårdare som vet hur man sköter handikappade och får dem lugna och fina. En sådan rapporterade jag till hennes handläggare (hon stod som referes) och anmärkte på hur de lät hennes ansökan vara så kränkande och felaktig. Jag bifogade min annons så hon kunde se vad den sökande hade svarat på. Vad hände? Gissa! AF-kärringen tyckte att j a g var dum så klart! haha....
Det hände för någon vecka sedan i stan. Jag och sambon var i stan en kväll, på konsert. Plötsligt såg jag i ögonvrån ett bekant ansikte. Det var en f d assistent som min sambo avskedade för 1 år sedan. Vi låtsades inte om henne, för jag visste inte om min sambo ville hälsa på henne eller inte, men jag påpekade för min sambo att hon stod precis bakom oss. Jag vet inte om hon hann se att det var vi som satt framför henne, eller om hon kanske inte tänkte på det. Hur gör ni i såna här situationer, särskilt om det är ni själva som har avskedat vederbörande som ni sedan ser på stan 1 år senare...? Skapar det problem för er? Själv blev jag nästan lite...generad eller vad jag nu ska säga... Jag vet inte om hon heller hade velat träffa/hälsa på oss, just p g a avskedandet året innan.
Har inte avskedat någon ännu.. men två har sagt upp sig, den ena vet om att uppsägningen h*n gjorde.. gjordes i samband med fiffel som h*n är medveten om. Skulle jag möta dessa personer så är allt historia nu. Samma sak ser jag på en uppsägning ifall jag är pappa för den.. uppsägningen dras en gång för alla.. sedan är det respekt för människan som gäller..
Jag möter regelbundet fd hemhjälp som fick sluta hos mig pga att de inte kunde jobba. I början var det jobbigt. Men nu hälsar jag som inget hänt. En del surar, andra hälsar tillbaka.
Har bara behövt säga upp en tjej, det var drastiskt och lite jobbigt, men vi hälsar på varandra och pratar med barandra. Båda har vi konstaterat att det var synd att det blev så hårda ord när det egentligen handlade om att hon helt enkelt inte passade som assistent just i mitt liv. Man måste nog bara gå vidare och bor man där man riskerar att stöta på varandra är det bättre att bara säga ett enkelt hej än att vända sig bort.
hörru du det finns många vuxna människor som inte "klarar av" alla sociala situationer
Personligen är jag fasligt dålig att känna igen folk... kanske beror det på att jag har begränsat synfält och sitter långt ner. Jag koncentrerar mig på folks fötter när jag kör... Men visst har jag gått förbi ngn jag har sagt upp, men personen har vänt sig bort.
Hörde på TV två gånger idag att LSS-kommittén har sitt sista sammanträde idag och kommer att föreslå en återgång till begränsad PA innebärande att Du som är över 65 år (eller fyller det)kommer att förlora Din PA och bli hänvisad till kommunens hemtjänst. PRO protesterar, men vad säger handikappfolket VAD ÄR NU DETTA!!!
Detta är ju totalt vansinnigt och givetvis måste det bli rejäla protester från båda allmänhet och handikappsrörelsen. Det finns ju faktiskt skäl till att man ändrade den här lagen en gång i tiden! Detta innebär att många av oss kommer att tvingas att vistas på vårdhem istället för hemma. Gissar att denna lagändring föreslås för att folk blir allt äldre och att fler omfattas av LSS än tidigare. Hemtjänsten är nog bra för den som bara behöver hjälp med lite städning och leverans av mat, men många har ju betydligt större behov än så.
Blev mkt orolig när jag hörde detta Kommiten ska väl visa upp sitt förslag först i slutet av aug om jag inte har fel, vi får kolla då o sen.. protestera Jag tänker inte sluta leva bara för jag fyller 65 (om 25 år typ)
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=22620&a=1211632&lid=puff_1211633&lpos=lasmer Nu så... ska man bli orolig även om man har LASS tror ni?
Vi får väl ta saken i egen hand o bilda en kommitte avsett denna fråga...det kanslke locka flera unga o intresserade. Jag blir riktig orolig nu när jag alldeles har fått assistans. Tror ej att våra röster bia media hjälper så mycket det visade ju den namninsamlingen.....ror vi måste bråka på rikrig typ gå till regeringen o satt oss utanför...
uppgiften om en åldersgräns i LSS som en besparing berör inte den personliga assistansen. Där har vi redan en åldersgräns för nybeviljande vid 65 och man behåller den assistans man har fått dessförinnan även sedan man blivit äldre. Nyheten som läckt ut är helt enkelt att även övriga LSS-insatser föreslås få en sådan 65-årsgräns för nybeviljande. Har fått denna uppgift fr en mkt säker källa!
Aha låter ju bättre ju men enligt tidningen tänker de dra ner på antal timmar personlig assistans via LSS....
Här är en blogg med en intressant vinkling: http://holtter.wordpress.com/
Personlig assistans är till för den som inte kan klara sina grundläggande behov -äta, tvätta sigl klä sig, gå på toa etc. De politiker som anser att man kan spara på assistans till dessa personer för att frigöra några spänn i skattelättnader åt friska och relativt välbeställda visar tydligt sin människosyn, och frågan är om samhället har råd med dem. Vi som har lättare handikapp får ju handikappersättning i stället för assistans, och vi ska inte ha personliga assistenter - av solidaritetsskäl.
Har ni nåt bra mall av en schema som är lätt att få överblick av. Jag har en ass per dag. Har 4 st assar.
Jag har tre assistenter och jag har en "assistentbok" som jag skriver in alla deras tider i. Sedan får dom ansvaret att titta när dom ska jobba. Dom har fått välja schema själv så det går bra. Jag har en nattpersonal som kommer må, ti, torsdag natt. Sedan får de andra jobba fredagar och på dagarna.
Rätt logiskt... Ändå blir personen förvånad varje gång lönen kommer att den är så låg... Tröttsamt... Personen skulle kunna jobba minst tio timmar helg mer, om personen inte alltid vill vara ledig fall i fall något roligare händer. De andra tjänar mer... jo de andra jobbar kväll, helg... vilket ger ganska mycket mer i lön. Jag blir frustrerad när personen sen vill ha företräde till alla pass personen vill jobba... Nej så går det inte till.
Jag har en stor lucka den dagen. Och den nya som ska intervjuas kan inte heller den dagen. Har du en PA att låna ut? Eller är du PA och har en lucka? En som är rökfri och doftfri! 6 timmar jag bor inom Tunnelbanenätet
Jag kan erbjuda några andra mindre pass samma vecka och veckan efter. Har plockat bort en som skulle jobba. Men som fått förhinder. Tider efter överenskommelse.
Det har löst sig. *pust*
PGA jag redan hade träffat assen över en fika på egen hand så anställs företaget assen direkt pga det e semedtertider nu och att jag o assen kunde själc komma över om tider i juli o aug. Jag hade bara mailat företaget assens namn och telnr o sagt att jag gillade denna tjej. Mötet med oss alla tre blir i aug. Kanon att det gick s snabbt o smidigt Assebnn vae mkt nöjd med timlönen. Jag vågade ej fråga hue mycket. Brukar dwet gå till så här att maan hopar över anställningsinterjuv?Vi ska givetvis ha ett möte för att dskutera detaljerna senare. Redigerat 2008-07-15 01:07
Jag brukar skriva en annons som företaget sätter in på afs sida. Jag får svaren och går igenom dem. Kontaktar via telefon de jag är intresserade av och kallar till intervju. Jag har två färdiga intervjumallar - en för den första kontakten och en grundligare när man träffas. Sedan meddelar jag företaget vem jag vill anställa. Jag hade inte anställt någon utan jag fått intervua personen ordentligt. De gånger som det blivit "fel" ass anställd har varit de gånger jag stressat på allt för mkt. Så det är viktigt att låta det få ta tid och ha is i magen. Det är också viktigt att du är informerad om avtalet, lönen etc så att du inte kommer i underläge och vet mindre än den anställde.
Håller med Moon i allt. Jag kör ordentliga intervjuer med alla, och inte bara en fika. Jag ser också till att träffas på en neutral plats och inte hemma hos mig. Det finns en risk med att assen inte tar det så seriöst annars. Undantag görs ibland och det är ifall någon tipsat mig om en lämplig inhoppare. Då gör jag en light-version.
Svarar i detta inlägg på både Moon o Jessma. Lät på er att jag har gjort ngt galet. Jag träffade denne på en fikaplats pga jag ville det skulle vara på en neutrral plats. Denne betalade sin fika själv! NBu var vi på en plats så vi kunde prata o lära känna varabndra lite i lugn o ro vi var där i 1,5 timme. Jag aställde en massa frågor till denne. Företaget kunde ej den dag o denne skulle iväg p semester så det var en nödlösning att jag fivk ts i saken själv. Det gick hjättebra kände direkt rätt för mig o attpersonkemi skulle fungera så jag var kall i magen o valde denne direkt. Med de andra blir det ju när smestertider är slyt så det bli nofg p en mer normal sätt. Denne ass sk börja hos mig den 22 juli som timanställd s tar vi det riktriga mötet i aug o gå igenom allt rdentlift o komma verens om hur nmkt hon ska jobba. Jag yuvkte att det fick bra o ä glad över det att jag kunde hhjälpa företaget. Företaget var iaf nöjd. Eller tycker ni att detta låter sumt att jag hadfe träffat denne p egen hand. jag har alltid djort så med de ledsagare....o litar på min känsla haft 6 st bvbsra en blev fel...så jag hr mina erfarenheter
Inget fel att träffa assistenten själv. Det brukar jag också göra. Haft med mig företaget en gång, mycket för att testa hur det är. Vad jag aldrig skulle göra är att låta företaget intervjua ensam. Ifall ni inte enbart pratade privata saker utan även hennes syn på jobbet etc. så funkar ditt sätt finfint. Känslan man får av en person är det viktigaste.
Det du skrev var bra att tänka på. Jag frågade de frågor såsom hur denne ser på assistensjobb osv hn svarade korrekt och känns korrekt att det ej var nån omvårdnadyrke och att det är jag som styr o att hon ska underlätta mitt vardagsliv. Talade också o hur jag vill ha det....hon verjkade ha de rätta värderingar.....Talade om att jag reser bort då o då så hon får räkna med det osv. Pratade om våra intressen ox. Jag gjorde detta också på grund att jag pratar ju teckenspråk och ville kolla att ghon kan avläsa mig så bra o det xser man ju efter ett tag när man hat snackat. På en anställningsintrjuv blir man ju stressigt. Jag får fundera hur jag ska göra i fortsättning men denne ass känns så rätt.
Det är jätteviktigt att man klargör alla rent arbetsrättsliga detaljer inför en anställning. Allt ifrån schema och löner till ersättning för omkostnader och anställningsform. Man slipper mycket tjafs då, men det är sådant man lär sig med tiden.
Eftersom jag inte får några vettiga svar från komunen så testar jag och ser om ni kan hjälpa mig vidare. Sambon har som endel vet krampanfall, sk. grandmal där han är helt medvetslös, ibland faller handlöst ner på golvet osv. Vi sökte larm som kan larma även utanför lägenheten fick nej. Vi kan få larm som registrerar anfall i sängen och larmar när jag eller någon annan är i lägenheten. Larm som registrerar fall kan han få men då ska det utredas hurvida han inte behöver någon person närvarande istället. Nu har jag pratat med komunen, och LSS får han inte förrens hans Aspergerdiagnos blir klar, sker förhoppningsvis innan jul. Komunen säger att de inte har några resurser, förutom avlösning för mig. 10 timmar/månad max 4 timmar åt gången. Men det ska planeras i förväg och då vet vi inte vem som kommer. Så det är kört. Jag vet inte hur jag mår från dag till dag och en okänd funkar inte att ha här. Om nu landstinget ska utreda hurvida han ska ha en person här och de tycker att det alternativet är bäst. Villket det ju är om allt funkar. Men om man ser så verkligheten ser ut, finns det någon möjlighet alls att han kan få assistans/övervakning dygnet runt? Vet ju att många här kämpar för att få fler timmar, och ska vi ha en person här så måste det nästan vara dygnet runt. De tillfällen jag är hemma och vaken så är det lungt, men eftersom jag själv är sjuk så kan det vara dagar som jag tillbringar i sängen hela tiden. Har hänt att han fått anfall då och jag har vaknat och sen hittat honom. Eftersom han inte har någon "normal" dyngsrytm så är han ofta uppe sena kvällar/nätter eller väldigt tidigt på morgonen. Nu med dem nya reglerna så verkar det bli ännu svårare, men landstinget och komunen verkar leva i en bubbla där dem tror att det bara är att skaffa fram personal. Börjar bara bli så trött på att vakna mitt i natten, och hitta honom liggandes någonstans utan att kunna larma eller ta sig därifrån om han vaknat. Nu hade han jätteont i huvudet men jag såg inget så jag hoppas skallen klarade sig. Så hur ser verkligehten ut egentligen? Ska jag ligga på stenhårt om larm ändå eller kan det finnas chans att han kan få LSS och personal?
Hej! Förstår att er situation är svår. Dock tror jag att det är omöjligt att få assistans dygnet runt bara för övervakning. När min mamma var svårt sjuk, fick vi veta av FK att det var ytterst få personer i Sverige som var beviljade vaken dygnetruntassistans. Min mamma fick det, men det var som sagt extremt svårt att få. Enl FK måste man nästan vara totalt hjälplös för att kunna få den hjälpen. Bemanningen var också ett problem, man måste ha många olika personer anställda med ett dygnetruntschema. Har ni någon kontakt med andra med EP? Hur löser i så fall de problematiken?
Nog är det konstigt att vi har en sjukvård och personal där som inte kan ta ett bra beslut i denna fråga.. om än det kanske gäller ett larm som inte finns inom sjukvården.. men den finns! Dom måste ju se att DodeN kan ta på sig anhörigbiten ifall det larm DodeN själv begär... beviljas. Och framför allt.. dessa 5.000:- eller vad det rör sig om... hur många gånger om tjänar inte samhället på att använda DodeN till denna uppgift.. hon jobbar ju ideellt.. som många anhöriga gör och till förtjänst (vinst) för samhället. Nää.. dessa ideelt arbetande människor ska känna utanförskap och fördrivas från den de sköter om.. blir det billigare?
Andra som har epilepsi som vi har pratat med har ofta en frisk partner som tar över och sköter det mesta. De personer som får anfall som min sambo och faller ofta blir begränsade. Många vågar inte gå ut, endel gör det ändå och vaknar upp i diken, hästhagar osv. Men de flesta har medicinering och får inte så många anfall som min sambo får, mer än korta perioder när medicinen ska ställas in. Jag har upplyst på epilepsiforumet om hjälpmedel och nästan ingen har fått info om larm och de möjligheter som finns. Någon PA dygnet runt tror jag inte vi skulle stå ut med egentligen, utan när sambons AS-utredning kompletteras så han får sin diagnos och hamnar i LSS så kan han få ledsagning för de tillfällen han behöver komma ut själv, blir en avlastning för mig också, och sen kanske ordna att han kan få längre tider med ledsagning/assistans om jag ska iväg någon helg eller liknande. Problemet i den biten är att så länge han inte har en klar AS-diagnos så vägrar LSS-handläggaren se att hans kramper är ett sådant stort hinder för honom. De ser bara en bit i taget och inte att han dels har stora problem pga. sina kramper, och dels pga. sin AS-problematik. Sm2aye: Du verkar förstå frustrationen vi lever med, det är skönt. Jag driver den ekonomiska biten stenhårt när jag pratar med myndigheterna och alla, för den väger tungt för dessa personer. Även om ett larm inte hindrar honom från att falla och skada sig så ger det trygghet som i sin tur ger lugn och färre anfall. Speciellt nu när jag ändå är hemma och är sjuk så behöver vi ingen som sitter här 24/7 och glor. Bäst för alla är att vi själva får sköta det så långt vi kan, i sig är det inte så ansträngande för mig, sitta brevid och vänta på ett anfall kan jag göra trots att jag knappt tar mig ur sängen själv, men det är ju allt annat runt. Tycker bara det är så sjukt att ingen tar tag i mig som anhörigvårdare och stöttar. Landstinget säger att det är mitt ansvar att jaga folk och ta reda på villka regler som gäller överallt. Bara det är ett heltidsjobb. Nu har jag massa gratis med att jag har påbörjat att plugga till AT, men när de inte ens själva vet vad som gäller hur ska en anhörig då veta det? Hittade en "kurs" som landstinget ordnar "att leva med ep", är tydligen som kurserna "att leva med MS", har gjort en intresseanmälan så om inte sambon orkar följa med så åker jag dit själv. Är så trött på att bli stoppad av massa regler. Om 2 veckor kommer hans AT tillbaka då ska vi beställa ena larmet och sen ska jag se till att de börjar "utredningen" på om han ska ha en person här eller ett fall-larm. Hur nu landstinget ska kunna besluta om han ska ha övervakare eller inte förstår jag inte riktigt. Fick brev om att vi har en telefontid med hans läkare om en vecka, så då ska jag se till att de skriver dem intyg som behövs och att läkaren hakar på vår linje om ett larm istället för övervakning. Ska skicka iväg papper om fonder när vi kommer hem från semestern, men fonderna tar sin tid att få svar på, endel är nästan ett år kvar. Tycker bara det är så fel också att söka fonder när det borde vara lanstingets ansvar, vågar inte ens räkna på hur mycket det skulle kosta ett år om han hade övervakning eller föll och skadade sig allvarligt och behövde sjukhusvård men blir liggandes så allt förvärras. Men det är bra att höra att det är så svårt att få dygnetrunt-övervakning, själv tycker jag det är helt fel insats för honom. Synd bara att inte samhället ser hela situationen. Om en månad ska han börja skolan och då får jag vara ledsagare helt gratis dem dagar han behöver hjälp att ta sig till skolan. Tack för det samhället.
© Copyright 1999-2025 Funktionshinder.se Läs Fh:s regler | Kontakta Administratörerna för Fh | Om cookies på Fh
