Personlig assistans: Var kan man hämta en bra, gratis och neutral mall för anställningsbevis? Vissa saker måste ju stå där. Det handlar om timanställning och så länge uppdraget varar. Thanks!
Om man har tecknat kollektivavtal för sina PA så kan man genom arbetsgivarorganisationen få hjälp därifrån
Du kan ju höra med KFO om du kan få deras. Så kan du bara skriva om den för att få den neutral....
Till sidans topp
Detta är ju en ganska omtvistad fråga... Vad är personkemi isf? Jag har ett exempel på det... För ett år sen anställde jag en ny PA. Det sa "klick" redan vid intervjun. Inte för att hon svarade hundraprocentigt på mina frågor, utan för att hon hade en skön attityd. På pappret är hon liksom en ganska medelmåttig assistent.... Inget utöver det vanliga, inget som sticker ut (låter elakt men ni fattar nog). Men... Med just den här tjejen känner jag mig så otroligt bekväm, trygg och lugn. Och jag kan inte ens förklara vad det beror på. Så om jag ska ge henne feedback så finns det liksom inget att säga - förutom att hon är bra! Jag kan inte säga vad hon ska fortsätta göra, för det är inget specifikt. Jag kan heller inte säga till övriga PA hur de ska göra för att uppnå samma sak... En annan PA, som på pappret skulle vara bättre lämpad för att jobba här, behöver inte alls nödvändigtvis ha förmågan att ge mig den där avslappnade känslan. Visst är det lite skumt ändå?
Det är verkligen helskumt det där, men jag kan inte säga vad det är. Kanske kan svara när jag är klar med socialpsykologin... Det är verkligen ett intressant fenomen att man vid vissa intervjuer redan efter 2 minuter VET att en person kommer att fungera bra. Det har hänt några gånger, och känslan stämmer alltid. De gånger det inte fungerar är när det låter väldigt bra, men känslan inte infinner sig. Sen finns det undantag här med. Fast, den där avslappnande känslan. Den som får en att vara 100% sig själv. Det är det viktigaste. Men ack så svår att sätta fingret på. Det är inget som går att lära...
Personkemi finns definitivt. Jag kommer så väl ihåg när jag skulle anställa assistent som skulle börja jobba -96. Hade kallat sex sökande till intervju uppdelat på två dagar. Efter de fem första var jag så trött på det hela så jag skulle kunna spy, men då kom Hon. Innan intervjun hade jag lagt mig på soffan i rummet där vi var (kanske inte så proffsigt men....) för då behövde jag vila. När sedan den sökande kom in hälsade hon, drog fram en stol och satte sig så hon såg mig och sedan var det hon och jag som pratade. Övriga närvarande hade knappt en chans att säga något. Behöver jag säga att hon fick jobbet i princip omgående?
Håller också med om det där med personkemi! Jag intervjuade ett antal personer för min mammas räkning och en av dagarna var både jag och en blivande assistent så tidigt ute att de ännu inte hade hunnit öppna porten till kontoret där vi skulle träffas. När porten sen öppnades 5 minuter senare gick vi tillsammans in till assistentbolaget, bara för att berätta att "intervjun" redan var klar och att vi hade bestämt oss. Hon kändes bara så rätt. Denna underbara person stannade hos min mamma i drygt ett år, ända till slutet och hennes personlighet var som balsam på själen för oss alla. Ett helt underbart exempel på när magkänslan stämmer och vi håller fortfarande kontakten.
Jag har inte personlig assistans. Vid vissa tillfällen har jag dock befunnit mig i sammanhang där andra har deltagit med sina assistenter. Flera gånger har den personens assistent gjort en ansats att vilja hjälpa mig med något. Jag har aktivt markerat att jag inte behöver/vill ha hjälp. Har känt mig extremt obekväm i de här situationerna. En annan gång träffade jag på en kvinna som envisades med att "hjälpa" mig med något. Hon var inte i sällskap med någon, men sa att hon jobbade som personlig assistent. Andra varianter jag mött är såna som jobbar som vårdare på något gruppboende eller annat inom vården. Underförstått att de är extra förstående. Min personliga åsikt är att det är oprofessionellt att behandla okända människor i rullstol som om de automatiskt hade exakt samma assistans- eller hjälpbehov som deras brukare eller klienter eller patienter. Någon annan som varit med om samma sak? Ni som har assistenter, hur skulle ni reagera om er assistent gjorde så?
Det känner jag faktiskt inte igen. Mina assistenter gör absolut inte så annat än vanlig hövlighet - hålla dörren etc. Själv har jag inte råkat ut för det frånen assistents håll - men väl från andra. Någon tokig kvinna från "Jag arbetar inom vården" poppar upp i mitt minne.
Jag känner inte heller igen det. Inga av mina ass gör så. Min granne höll t ex på att tvätta häromdan med kryckor och pratandes i mobiltelefon. Det såg smått krångligt ut, men hon bad inte om hjälp och därför struntade både jag eller min ass i att fråga. Hade hon bett om hjälp så skulle nog inte min ass vägrat däremot. Från andra kan hända... men oftast väldigt sällan. Störande när man kan behöva hjälp, permon fastnar, assistenten sliter och ingen erbjuder sig. Eller jo, efter ett tag. Sånt är dock bättre på andra orter än Stockholm.
Jag hjälpte en kille som sitter i en låg permobil att få upp tidningen Metro ur lådan. "Tack ska du ha" sade han. På Dagrehab så ser jag en äldre.. mest troligt strokedrabbad med dålig balans försöka koppla dragkedjan längst ner på jackan.. såg honom försöka en sex-sju gånger.. Ingen av personalen brydde/såg, så jag hjälpte honom och fick en tacksam min tillbaka.
Känner inte heller igen frågeställningen, mina vet at de flesta vill klara sig själv, är däremot väldigt hjälpsamma om någon ber om hjälp. Men att hålla upp dörrar och sånt är ju normal artighet så det gör de till alla. Dock brukar min man blanda sig i när han ser folk som fått fel på rullstolar, mest en kort fråga, behöver du hjälp? Just för att han är en jäkel på att laga dem. Men han skulle aldrig få för sig att bara ta tag och hjälpa till, det är ohyfsat.
Det finns ingen anledning att klaga på att folk skriver anonymt eftersom detta är en rättighet på funktionshinder.se. Denna fråga går att diskutera i kategorin "Om funktionshinder.se" och detta har gjorts tidigare. Ingen är tvungen att besvara frågor, och inlägg med innehållet "jag tänker inte svara" är tämligen meningslösa då de i praktiken saknar innehåll.
Jag kan också reagera om någon tar sig för att hjälpa mig utan att fråga, speciellt om det gäller mer personliga saker som kläder eller putta på rullstol, det känns kränkande, som om ens eget ibland långsamma och ev. bakvända sätt att göra saker inte duger. Om någon däremot erbjuder sig att packa varor tycker jag det är bra och är tacksam men enbart om de frågar först. Att hjälpa någon på en rehabavd. när personalen inte ingriper kan ju vara helt fel, det ingick kanske i själva träningen att lära sig knäppa själv igen efter sjukdom eller olycka, och därför hjälpte ingen i personalen till, om de däremot sett att det aldrig skulle fungera så hade de väl ingripit innan färdtjänst kom. Sen handlar det väl om hur man själv är som människa, jag känner mig kränkt av att folk inte tror att jag fixar saker själv och om jag inte klarar det själv så har jag förmodligen någon back up på situationen, som assistent, ledsagare, anhörig eller kompis eller så ber jag om hjälp när jag behöver den, att bara ta för givet att jag inte hanterar situationen för att jag är funktionshindrad känns väldigt jobbigt. Men jag vet andra som tycker det är helt ok att alla ställer upp och hjälper till men så erkänner de också att de gör det av ren lathet och bekvämlighet eller för att de blivit uppfostrade till att tro att de inte kan klara sig själv.
Det kan ju bero på hur trött man är, t.ex. vissa dagar orkar man kämpa andra inte och då ber man om hjälp. Träning på rehab är ju inte bara under passen på gymnastik och arbetsterapi utan även under av och påklädning, fika osv. men det är ju alltid dagsformen som avgör vad man orkar och hur mycket man tränat. Nu säger jag inte att det var så just här men det är ju vanligt att det är så på rehab, allt är träning men personalen ska hjälpa till när man inte kan eller inte orkar.
Kommer ihåg för tio år sedan då min fru låg inne två månader och det låg fyra andra på samma sal. Jag formligen inredde hennes hörna med bilder och tavlor hemifrån.. samt befann mig på salen mestadelen av dagarna. (Sov i en fåtölj invid hennes sida med hennes fiska hand i min, då tröttheten kom för oss båda) Då jag nu lika var där så servade jag övriga patienter med vatten och annan hjälp. "Världens bästa make fick jag som beröm" Tror mig vid det här laget veta mycket bra hur att tas med folk som vill eller inte vill ha hjälp. Skulle någon bli sur... så tar jag den biten då jag vet att 98% blev nöjda.. Man märker snart var man befinner sig.. kroppspråket är en bra sak att gå efter.
Ja men självklart ska man kunna hjälpa personer om man ser att de behöver. Men man ska fråga först, och inte förutsätta att de ska ha hjälp. Men det gäller ju alla personer, överallt. Har faktiskt heller aldrig varit med om att en assistent till någon av mina vänner har hållit på sådär. Däremot hjälper de till med disk och undanröjning och framplockning av mat etc vid en fest, men detta är ju för att min kompis skulle gjort det om h*n kunnat. Då är det en annan sak.
Jag har varit med om flera gånger att butikspersonalen har hjälpt min brukare att stoppa tillbaka pengar i plånboken, medan jag har stått bredvid och glott. Tappat hakan faktiskt. Undrar vad de tror att jag gör där?! Brukaren kan ibland fixa pengarna själv och vill gärna göra det. Det har aldrig varit så att det finns fler kunder, så att vi måste komma ur vägen, för då går vi undan och grejar med pengarna sen.
Rör ej min kompis fixar sådant där också hi hi. Eller så är personalen f.d. PA´n som fått bättre jobb och bättre betalt..
Men om man inte vill att personalen ska hjälpa till så är det ju bara att öppna käften och säga ifrån. Finns en på icat jag går till som alltid ska hjälpa till, ibland så är det ok ibland så vill och kan jag göra det själv, och då säger jag ifrån, även om hon hunnit klättra över disken och står med varorna i handen. Kan man inte säga ifrån själv och har ass så får väl assen säga något. När jag jobbade som assistent så var det en av brukarna som heldre ville att kassapersonalen hjälpte till lite extra än att jag alltid gjorde det, hon såg det som mer naturligt än att jag alla gånger gjorde allt. Oftast var jag mest i bakgrunden på dem jobben, och innan hon hade hjälp så bad hon personalen, och ville att den biten skulle vara så. Om det nu inte var jättelång kö och dem var stressade. Jag tycker det är bättre att andra rycker in och hjälper till ibland än att det blir tvärt om, så folk tror att alla personer man har i närheten är assistenter.
självklart så menade jag att folk ska fråga om det är ok först. Det är inte lätt att fråga om hjälp alla gånger, orsaken kan vara många. Man kanske tycker det är pinsamt, jag har precis börjat acceptera att jag behöver hjälp men att fråga är svårt, jag sliter själv istället och kanske tappar varorna eller något sånt. Vet att jag får skylla mig själv, men jag har inte kommit så långt i min bearbetning av mitt funktionshinder. Men frågar personalen så har jag lättare att ta emot hjälp, jag har så svårt att läsa folk om det är ok att be om hjälp eller inte. Har fått endel kommentarer från busschafförer när jag bett om hjälp och det har gjort att jag drar mig från att fråga. Om igen det är jag som får skylla mig själv för det, men jag är knappast ensam om att tycka att det är jobbigt att be om hjälp och vara ivägen. Men att rycka in och hjälpa utan att fråga och bli sur över ett nej accepterar jag inte alls, många gånger när personalen gör så då säger jag till att jag kan själv och önksar att dem frågar om jag behöver hjälp. Hur ska dem annars veta hur vi vill ha det? Troligen så lär dem flesta sig att man ska vara servicminded, och folk i allmänhet är ju övertygade om att vi inte klarar oss själva, och är vi ute ensamma så har vi rymt från vår vårdare. Att dem då gör saker utan att fråga kan man ju förstå, men det betyder inte att man ska acceptera. Om inte andra hjälper till så skulle jag aldrig klara av att handla eller gå på stan, jag har ingen som kan följa med och kanske ge knuff i någon uppförsbacke, hålla dörren och sånt jag itne klarar själv. Då är allmänhetens hjälp oumbärlig. Men jag hatar när folk stoppar saker i väskan utan att fråga, eller tar en påse och stoppar sakerna i den med kommentaren "du glömde påsen", trots att jag inte vill ha påse. Handlar jag med min vän och behöver hjälp så kanske jag ber personalen istället för vännen, för mig känns det naturligare om jag inte är ute med en väldigt nära vän.
Hur får kassapersonalen ens tag på plånboken? När jag ska betala, tar aningen jag upp pengar eller kort och räcker till assistenten, eller om jag inte kan, så tar assistenten upp det och räcker vidare till affärspersonalen, skulle aldrig räcka dem hela min plånbok. Kan ni inte prata igenom hur din arbetsledare vill ha det och sen göra så, då slipper du känna dig osäker.
Konstigt folk, det har då aldrig hänt mig, skulle nog bli skogstokig, man rör inte andras plånböcker.
Blir det typ nån aktion i Stockholm? Tänkte i samband med överlämnandet av namninsamlingen? Känns ju som att handikapprörelsen äntligen skulle kunna göra nåt vettigt..? Nästan så lite civil olydnad vore på sin plats! http://www.namninsamling.com/site/get.asp?riva
Det är ytterst tyst från organisationernas sida... skumt. Namninsamligen startade jag, tillsammans med Becky, Errkki, KarinSch och Vejron. Vi kämpar på... Vill du hjälpa till så maila!
Jag har tipsat Erik Marander, (reporter på Nerikes Allehanda och en av de två journalister som skrev en artikelserie om "mindre seriösa" assistansföretag för något år sedan) om propositionen för att han kanske kunde göra en uppföljning av artikelserien. Men det var han inte ett dugg intresserad av. Det var kanske naivt i överkant att tro att han skulle skriva något som kunde uppfattas som kritik av alliansregeringen. NA är ju en liberal tidning. Så det var ett skott i luften. Det enda stället där jag hittat någon som helst kommentar till lagförslaget (utöver Funktionshinder.se förstås) är tidningen Föräldrakraft: http://www.foraldrakraft.se/assistans/protest-mot-ny-assistansersattning-nu-blir-det-omojligt-att-resa-och-jobba.html
Tyvärr är det mest folk som redan är insatta som läser på FH och på Föräldrakraft. Man skulle behöva nå ut större, till allmänheten. Bra försök iaf, Gurra!
Jag har haft ett reportage inne i Xtra, en av gratistidningarna i Helsingborg, har mailat alla riksdagsledamöter för skåne och fått en del standardsvar, svarat dem alla och förklarat igen. Pratat med alla jag känner som kan påverka, tyvärr är DHR åtminstonde här i Ängelholm fullt av 80 åringar som skiter i assistans.
Unga Rörelsehindrade på förbundsnivå kommer att agera och DHR förbundet har gemensamt med RTP reagerat på förslaget.
Information jag fått är att HSO ger klartecken till förändring. Och dom ska gå Handikapporganisationernas ärenden? Gratulerar!
Jessma och Becky uttalar sig klokt i Stockholms- och Göteborgs Fria Tidning: http://www.goteborgsfria.nu/artikel/21100 http://www.stockholmsfria.nu/artikel/21100 Grymt! Nu går vi på de stora drakarna! - Erik
Jag har hittills missat/sluppit läsa ansökningar då jag kunnat handplocka in från tiden då jag hade hemhjälp. Ingen har valt att jobba med stackars handikappade för att ge "oss" fina liv. De jobbar med människor för de gillar det. De tre jobbar för pengar. Den inställningen passar mig.
Jag håller med dig, M. Det är svårt att klara av att leva upp till människor som vill betyda allt för en och som vill ge stöd och hjälp när man inte är i behov av det. Jag håller på att anställa en ny ass i dagarna och det är alltid sorgligt att läsa vissa av svaren man får och vilken iställning de har till sitt arbete.
Haft PA i ett dygn... Ska göra ett "vanlig vecka" schema med tre pass per dag, fått för lite timmar för att kunna ha ett pass. Så det får bli så här. När det gäller de längre mer aktiva passen vill jag ha med "säkra kort" personer som inte kräver underhållning eller sällskap. Ska fixa schema för en vecka. A ville inte jobba sena kvällar. Alltså SMS-ade jag S som gärna tar 16-22:30 på måndag. Och jag sa till A som jobbar nu att hon inte ska jobba sent måndag... Men nu vill hon... Men jag vill ha S som känner mig. A kommer att jobba här till T är tillbaka. Fått tag på F som slutade för ett år sen. Vi ska prata på tisdag över en fika. Ska till banken och öppna ett konto för omkostnader. Och sen maila företaget om hur många pengar jag vill ha in för att fixa en bra grund för än så längre deras personal. Och beställa handskar, sprit Ska ha möte med hemhjälpsföretaget på måndag. De är kvar mars månad ut av praktiska skäl. Ska de jag vill jobba här så vill de ha bättre villkor. Så jag ska troligtvis byta fr.o.m. 1/4 Dags att uppdatera min infopärm. Ska ha nyintro med S och F. Det blir ju en del nya saker. Och framförallt så får de en arbetsledare! S, F, T klarar av naturliga variationer i livet, och fattar att det kanske jämnar ut sig på längre sikt. Att man en vecka får städa mer än andra ingår. A och några till vill ha kul! Men jag är en tråkig typ. Och de behöver andra brukare!
PA? Har du fått igenom det??
Pratat en del med två av tjejerna och de pratade med varandra lite (mest om fd chefen). Det känns bra. De kommer att klara skillnader i arbetsuppgifter, i tider mm. Hon som tjurade över att inte få följa med på mötet är borta. Och med hårda kompromisser kommer hon inte att behövas de kommande 2 veckorna innan T är tillbaka. Jag får ändra lite jag skulle göra men det tar jag.
Nu har jag en kanongrupp av assistenter, tänkte ha ngn kick off i vår, typ ett sätt att umgås lite utanför jobbet Ngn som har några bra förslag vad man kan göra +vilka regler gäller ang pengar till detta, dvs vad får man betala för fr omk kontot
Jag var på SPA- helg med mina... Mycket bra och uppskattat!
Vi var på trekamp - golfsimulator, jaktsimulator o bowling. Avslutade kvällen med att gå ut o festa lite. Aktivitet o mat stod ass-samordn för. Ev alkohol betalades ur egen ficka
Ja tog med mina på musikal vilket blev mkt uppskattat.
Jag anordnade en picnic för oss alla, det var jättemysigt. Fast det var ett knytkalas, så jag behövde inte ta något från asseomkostnadskontot
Vi träffade en handikapphandläggare förra veckan för diskussion om villken hjälp vi kan få. Nu ringde hon och sa att vi inte kan få LSS förrens alla våra utrednigar är klara. Och när det händer vet ingen... min pågår, sambons kramputredning pågår och hans Asperger ska starta när som hellst... fast det har dem sagt i 6 månader. Handläggaren sa att vi kan få hjälp via SOL istället för LSS, och att vi kan få samma hjälp. Det vi pratat om är kontaktperson som kan hjälpa oss med alla myndighetskontakter och den ekonomiska biten, inte betala räkningar utan mer vara stöd och påminna att dem ska betalas. Och sen ledsagning så vi kan ta oss ut på dem saker vi vill. Just nu får jag agera ledsagare åt sambon så han kan aldrig gå ut själv. Handläggaren hävdade att vi kan få detta via SOL men att det då kan kosta, men hon visste inte för hon kunde inte SOL-reglerna. Kan någon på ett enkelt sätt förklara vad som skiljer, har vi mindre chans att påverka vem som kommer och sådant eller hur funkar det?? Känns så snurrigt när dem inte själva kan informera om vad som är vad.
Jag kan absolut inte SoL men jag tror att kommunerna själva sätter avgifterna, vilka därför kan variera beroende på var man bor. Kolla på din kommuns hemsida! De flesta kommuner har nog ett kostnadstak - summan av de insatser man behöver får inte kosta mer än X antal kronor per månad. LSS-insatser däremot kostar ingenting, vad jag vet? Konstigt egentligen, de påstår att det är "samma" insats med EN liten skillnad; det ena innebär en avgift, men inte det andra. // A E
Vad jag vet så är inte ledsagning och kontaktperson via SoL avgiftsbelagt, däremot är ju hemtjänst det. Som Morticia sa så har man inte inom t ex kommunal ledsagning så stort inflytande om vilka som kan komma. Men det är inte hela sanningen heller, för om ni har någon ni känner som skulle vilja ha det uppdraget så kan ni mycket väl säga detta till kommunen och de ger i så fall uppdraget till denne. Så har det funkat för mig de gånger jag haft ledsagning.
ok, då är det lite klarare. Men om man inte har någon man känner som får uppdraget kan det komma en ny person varje gång om man tex. har ledsaging. Eller går det att även om man kanske inte kan välja jättemycket att man har 1 eller 2 personer som kommer varje gång? Vi har ju bägge skitsvårt för nya människor och det har vi papper på Men situationen där det kan vara vem som hellst som kommer funkar inte. Sen måste den som är med sambon vara inskolad i hans kramper, annars vägrar jag lämna honom ensam. Tom. hans polare har jag fått utbilda för vi vågar inte ha folk som inte vet vad som gäller hos honom då.
Läste någon annan stans här att man ska få skriftligt belut. Vi fick bara ett över telefon, sambon tog det. Känns lite som om vi inte har papper på avslaget så kan vissa andra myndigheter ifrågasätta om vi verkligen sökt. Har man rätt att kräva ett skriftligt beslut?
var ca 3-4 veckor sedan, får avvakta lite. Jag har ändå tagit kontakt med LSS handläggaren och bett om att hon ska hjäpa oss ordna ett möte med tanten som har hand om hemtjänst och sådant. LSS-handläggaren lovade att hon kunde vara med på det mötet så vi slapp ta om allt igen. Är ju så lätt att man missar något viktigt då.
I fredags hade vi besök av den nya LSS-handläggaren och SOL-handläggaren. Var väldigt trevligt och intressant samtal. Skönt med människor som är lugna och förstående. Vi tog hembesök trots att det är jobbigt att ha folk här, men dem lät så trevliga på telefon, och det stämde. Anledningen till att vi inte fått något papper på avslaget var att den förra handläggaren som nu är mammaledig inte tagit något beslut, hon hade inte ens fört in papprena och ansökan där dem ska vara. Så ärendet var inte officiellt öppnat än. Vi fick tillbaka dem papprena och så tar hemtjänsten över. Vi pratade länge och dem förstod våra problem. Det som kom upp var att vi skulle behöva boendestöd, som går under SOL, men för att få det måste man vara LSS utredd... villken soppa det är. Men hon skulle fundera och höra av sig på måndag. Vi la fram ett önskemål om att få hjälp med städning, dels organiseringen av det, eftersom sambon har asperger så kan han inte klara av att städa utan stöd, och när jag väl sätter igång så slutar jag nästan aldrig. Sen ska jag få hjälp med det fysiska i städning och diskning, så att någon hjälper till att ta upp saker från golvet som jag inte når. Handläggarna tyckte i alla fall att vi hade vettiga förslag, sen får vi se hur det blir och hur mycket. Får jag hjälpmedel så behöver vi mindre hjälp, får jag inte det så blir det ett större hjälpbehov. Men än så länge verkar det positivt.
Nu har jag fått mer info och även pratat med några assistansbolag på hjälpmedelsmässan igår. Så jag funderar på lite saker och hoppas någon här kan svara. Komunen verkar inte veta vad dem gör för där får jag så konstiga svar. Som det ser ut nu så kommer sambon troligen få sin aspergerdiagnos inom kort, den omprövas nu och specialistteamet säger till oss att den första utredaren har dragit fel slutsatser och hans fall är solklart. Vad händer om han får LSS och endel timmar. Han behöver dels ledsagning, städhjälp och lite sådana praktiska saker. Hur löser man det i en relation där jag också har hjälp fast från hemtjänst. Delar man upp vad som är hans del i hushållet och vad som är min, så tex. hemtjänst städar 2 rum och han och hans hjälp gör ett rum? Eller kan hemtjänst ändå ta hela lägenheten och se att sambon gör andra saker för att bidra i hushållet. Så som det var innan jag blev sjuk? Sen funderade jag även på om han får stöd med ekonomi, villket vi efterfrågar men inte får hjälp med nu, kan man göra så att jag är delaktig i det men han och hans stöd gör den stora biten? Känns bara så rörigt när vi ska ha olika beslut och ha massa människor springandes som ska göra samma sak men ändå inte. Nu gör jag det mesta i hushållet, för han klarar inte av så mycket, men får han rätt stöd så vill vi föra över endel saker till hans ansvar. Tycker att allt verkar så jättesnurrigt, som nu när hemtjänsten var här så visste dem inte ens om vem som hade beslutet om städhjälp, om det var en av oss eller bägge. För oss är det viktigt att vara delaktiga i det som sker, men att det sker på rätt nivå.
Fortsätter i tråden... Vi har nu fått 2 timmar städ varannan vecka och sen plock den andra veckan, då dem oftat bara ställer upp saker från diskmaskinen och tar ut återvinningen. Nu är det så att det inte känns tillräckligt. Sambon har en period när han får anfall varje dag. Igår natt så hade han ett, och imorses ytterligare ett, så han sover mest hela dagarna och när han är vaken är han nästan drogad. Han orkar inget och bara att ta sig upp är jobbigt. Villket gör att jag får sköta allt, handla, städa osv, förutom att gå upp mitt i natten och vaka när han får anfall. Jag har precis slutat med en av mina mediciner som gjorde att jag sov dåligt, men det gör att jag är annu mer ofokuserad än innan. Har även ett skov nu, när jag har superont, tappar saker och skadar mig själv hela tiden. Finns ingen ork över till något vettigt. Villket gör att ingen av oss klarar eller orkar städa, hans perioder med många anfall brukar vara några månader under vintern och sommaren, för att sen till hösten lugna ner sig. Vet ni hur det är om man ska få utökade timmar, ska dem göra mer utredning kräver massa papper osv? Han kan vi få papper på, vad dem nu kan tänkas behöva för det är ju ändå bara jag som kan intyga hur många anfall han får. Men jag lär knappast få ett enda intyg så länge jag inte kommer till neurorehab, villket jag väntar på. Eftersom jag har astma som blivit värre så är jag känslig för damm och man behöver dammsuga minst en gång i veckan, oftast mer, men nu när det är som det är så klarar jag det inte. Har svårt att klara min personliga hygien, laga mat och fixa disken. Har inte ätit vettig mat på 2 dygn, blir smörgåsar för något annat går inte när vi måste prioritera. Kan tillägga att jag ofta kryper på golvet med så det är ofta jag kommer nära allt damm. Tror ni det är värt att ens ta upp frågan med handläggaren eller är dem svåra när det gäller att utöka hjälp? Finns det kanske någon regel om att man bara får städat varannan vecka? Hoppas jag får kallelse till rehab snart...
Jag tycker absolut att ni ska ansöka om utökat hjjälp men i ert fall gttycker jag att det låter bättre med PA pga din sambo som får anfall så ofta tycker ej att hemtjänst är tillräckligt i ert fall.
Både astma och att du ofta kryper på golvet är sådant som är skäl för att få beviljat städ oftare. Att din sambo har kramper så ofta som han har är grund för att få LSS. Ett intyg på epelepsin borde räcka för att söka LSS-insatser.
Tackar för allt stöd. När vi pratade med LSS-handläggaren så sa dem att trots att han har aspergerdrag, blir diagnos snart förhoppnigsvis den kompletteras nu, men trots det, att han har svår epilepsi och ett rörelsehinder så räcker inte det för LSS, enda chansen är att han får en aspergerdiagnos då kan han få det. Men det pappret väntar vi på. Ska ta och skriva ner lite och maila vår sol-handläggare och fråga, hon är ny men jättetrevlig och har gärna möten med oss. Så med era kommentarer så ska jag lägga energi på det.
Om ni orkar kan det kanske vara värt att göra en LSS-ansökan utifrån epelepsin o rörelsehindret, man har ALLTID rätt att få sin sak prövad. Och om ni får avslag att göra en överklagan. Behöver du lagparagrafer för att de ska behandla ansökan så säg till, har dem inte i huvudet, men kan få fram dom relativt enkelt.
Vi gjorde en ansökan men den handläggaren gick på barnledighet så sen blev det en ny som inte kunde läsa den förste handläggarens anteckningar så när vi träffade henne och Sol-handläggaren så beslutade dem på plats att det inte var LSS som gällde, vi fick tillbaka våra papper för hon sa att det var onödigt att ens göra en utredning. I dagsläget hade vi nog stått på oss. Den första LSS-handläggaren vi träffade ville att dem skulle ha papprena om oss och göra en utredning så vi fick reda på villka mer intyg som krävdes osv. Vi hade bara intyg om hans AS-problematik och min ADHD. Men vi har ansökningspapprena hemma, kanske ska fylla i dem också och skicka in.
sen 1 jan 2008 är det som bekant Försäkringskassan som fattar beslut i alla de ärenden som Socialförsäkringsnämnden tidigare fattade beslut om (bl.a assistans ersättnig). Numera är det EN person som skall vara juridisk och ämnesmässig kunning som skall besluta. överklaganden går i första hand till FK och därefter till länsrätten. Personligen är jag lite skeptiskt till denna reform. Kan det vara ett sätt att skärpa upp reformen eller är det faktiskt ett sätt att förbättra?? Personligen är jag av mottot att ju fler, desto bättre...SFN gömde sig inte 100% bakom lagen utan kunde tack vare fritidspolitikerna och andra också sätta sig in i individens situation (den mänskliga aspekten).. Ni som varit med ett tag, vad tror ni??
En av anledningarna till att SFN tas bort är att det var inte så ofta de ändrade beslutet utan de följde handläggaren beslut. Och de hade sällan tid att läsa igenom ärenden etc. En vän satt i en SFN och de hade så där 100-180 ärende att förbereda och besluta om under några timmar. Och alla ville hem istället. Hade SFN fungerat som tänkt hade det varit bra. Men tyvärr hittade de inte ens stora fel i handläggaren underlag. Som att intyg inte ens använts, fel person i akten, etc. Saker de sett om de bläddrat igenom, läst.
jag fick idag reda på att FK stramat upp sina regler kring ansökan om assistans timmar. Tydligen så har det stramas upp en del kring bla matsituationer mm och bedömningen är snävare nu. detta hörde jag från en medarbetare på Bosse, ode borde ju veta. hur är det är det någon som kännt av detta, jag menar man får ju inte direkt överdrivet mycket tidbara för att man ber snällt utan det räknas ju i rimlig tid, ska man kunna äta snabbare eller ska man inte kunna tugga själv heller?? Ibland har man svårt att hinna med allt som man bör hinna på de timmar man har, jag har ass alla vakna timmar. ändå tänker jag varje kväll, neeej jag hann inte göra det idag, för allt tar ju sådan tid, det tar ju tid ibland att förklara vad man behöver ibland både 2 och 3 gånger, bantar man ner tiderna så är väl risken att mer kommer bli att man får göra saker på assars vis i stället för ens eget för o hinna med. Frågan jag som redan har assistans kan det påverka mina timmar kan de dras ner iomed detta nya lag, eller är det bara för de som söker assistans nu? Jag ska på möte i mars o lära mej mera, men jag är ganska vetgirig o vill lära mej, så tankar, kunskaper , insikt vore roligt att få ta del av.. Troll
© Copyright 1999-2025 Funktionshinder.se Läs Fh:s regler | Kontakta Administratörerna för Fh | Om cookies på Fh
