Hej, jag har ett problem att jag ska snart ta moppe körkort och ett problem för mig är att ha svårt att hålla balansen på två hjul som alla moppeder har. Men så har jag nog kommit på en lösning det finns ju typ moppedbil men... här finns ett problem till nämligen att det är gas, broms med fötterna men kan man lämmna in en moppebil till ett ställe där dem handikapps anpassar bilar. Kan dem ta imot detta, isåfall hur mycket kotar det ?, och kan någon isåfall hjälpa till med kosnaden t.ex fond m.m.
okej tack så mycket
Det finns även 4-hjuliga eu moppar. Min dotter hade en och det var super. /Z
Ja, jag vet men är rullstolsburen och måste ha tillgång till rullstol nästan jämt och då måste man ha typ någon krok bak så jag kan ha med den
Jag hittade http://www.spinalistips.se/tips-trehjulig-el-moppe-247.html http://www.trident.se/produkter/eldrivna_fordon/index.html
asså det var jätte snällt men alla mina andra vänner kommer ju köra vanliga moppeder och jag ska lixom ha eu mopped
Jag har vänner som kör ATV i skogen och inte kan gå alls och de får med sig rullen bakom så det borde gå om man är enveten och bygger om lite ingenting är omöjligt om man vill. Lycka till.
Bead som du testat har jag sett på en annons i Blocket att den kostar 69 000 kr. Pendeln som köps via Trident tror jag ligger på omkr 150 000 kr. Det är stor skillnad dem emellan penningamässigt. Känns dock inte som kapaciteten/kvaliten mellan dem skulle vara så stor, fast jag har inte testat Bead'en. Jag äger en Pendel, som jag köpt begagnat från Holland där de tillverkas. Tycker den är jättebra, använder den dock mest på sommaren.
Jag googlade faktisk och hittade en privatannons på Holländska. Eftersom jag inte förstod allt skrev jag på engelska och frågade om han hade den kvar till salu och det hade han. Fick köpa den för 2600 euro. Frakten kostade med Schenker ca 5000 kr. Det finns en hollänsk sida som heter http://www.marktplaats.nl/ , den är liknande vår Blocket. Söker man idag på Pendel i gruppen Diversen finns det 3 pendel till salu. Dessa kostar mellan 2500-3000 euro.
Allt är ju relativt. Säg att det då motsvarade ca 26000 kr och med frakt = 31000 kr i jämförelse med en ny för 150000kr. Det är 1/5 av nypriset.
Det måste väl finnas en trehjulig moppe år 2011 när min dåvarande pojkvän hade en på 60-talet!
Till sidans topp
Jag skulle behöva lite hjälp att kolla av tillgängligheten på leva och fungera-mässan. Någon som ska dit på tisdagen och kan se ifall det är en väldigt mjuk matta på golvet. Brukar ju vara det på dessa mässor, och i år jobbar min sambo så jag måste åka själv och troligen ska sonen följa med. Är det för mjukt så blir det tungt att rulla rullstolen och honom i vagnen och jag tror inte han fixar att sitta i sele/sjal en längre tid. Hade varit smidigt ifall det gick att parkera vagnen någonstans tills den behövs men det är väl ett önsketänkande. Det är aningen för långt att gå också.
Mattorna på Leva Fungera kan vara tunga, det är mycket yta som man ska rulla över, så ja, det blir tungt. Ett annat tips också, är att ta med dej fika, fikat inne på mässan är hutlöst dyrt.
tack, har du eller kanske någon annan koll på ifall det går att parkera nära. För ett alternativ vore att ställa bilen nära och ha vagnen där när det sen är dax för sovstund så kan jag ta mig dit och hämta vagnen och fika undertiden han sover. Brukar ändå bara vara någon timme. Har för mig att vi har stått på taket i ett garage och kunnat gå via en bro, dvs. inga gator eller sånt. Eller är det kanske på något helt annat ställe jag varit då?
garaget är samma som förut och mattan är säkert en sådan mjukare och så kommer jag ihåg att det lutar åt alla håll och kanter så man får parera med stolen hela tiden. Jag tyckte det var jobbigt att rulla där utan son och barnvagn. kanske ses vi, åker den 7:e //Zanna
Hittade en mailadress på deras hemsida och frågade. Det blir samma som sist. Men nu har vi provat lite på ica och han kan sitta i mitt knä och äta från nappflaskan och fixar att sitta rätt skapligt med vanlig vagnsele. Ska fundera lite till. Men det blir nog att prova och se, annars får jag väl gå tillbaka och hämta vagnen så får vi ta det långsamt. Blir ju trångt också med vagn och allt. Nu verkar han ha insett att det är kul att sitta i knä också, för idag när vi var och handlade och pappan körde vagnen så försökte sonen klättra över till mig. Zanna: ser du någon tok i stol med galen knatte i knät så får du heja
Jag ska dit, är utställare alla dagarna.
Nu har vi varit där både igår och idag, det tar lång tid att titta på allt, speciellt med en liten i knät. Får se ifall vi tar en tur imogon också när vi ändå ska åt det hållet. I hallen där leva och fungerabitarna finns så är det mest matta i montrarna men gångarna är fria på många ställen så det fungerade med vagnen. Hade honom i knät först men igår vägrade han somna så det blev att hämta vagn sista timmarna, idag somnade han i knät så det har gått kanonbra. Stort plus är lekhörnan, där har vi varit många stunder och vilat, helt perfekt att ha en del där barnen kan få leka av sig. Var där jag hittade Ninni med familj också, så det verkar inte bara vara vi som uppskattade den delen. Fast jag hade en tanke om att vi inte skulle bli lika uttittade som när vi är ute i vanliga fall... så fel jag hade. Blev tvärt om, så många som tittat, pekat och kommit fram och pratat med oss och tyckt theo är jättesöt och kollat hur han sitter fast. Men det är ju positiva stirrningar så det är kul. Bodypointbandet han sitter fast med har fungerat perfekt, en från Hea stoppade mig och frågade om det för han hade fått ett samtal dagarna innan ifall det var något som kunde fungera för att ha barn i knät.
ja det känns verkligen så. Fast när det är positiva tankar folk har så glo på. Värre de där "kärringarna" på stan som tror man snott ungen. Idag provade han pantheras ministol, micro, så söt han var i den. Var nästan så jag lånade ut honom som maskot, det var många som stannade till och kommenterade. Även om det nog inte är aktuellt med stol till honom så är det ju kul att han kan testa också. Fast jag tror han har glott minst lika mycket på folk som de glott på honom. Vi fick lite tips på hur vi ska lösa sängsituationen också, förutom att byta landsting. Så vi ska hem och bygga grind på hans säng. Tror detta har varit den mest givande mässan jag varit på hittils.
Hejsan Jag har sjukdom som heter ME/CFS, klassas som en neurologisk sjukdom. Den ger en funktionsnedsättning som gör att jag är heltidssjuskrive sedan ett par år tillbaka med ett väldigt omfattande symtomkomplex. Med en sjukskrivning kommer många ansökningar och olika behov av kontakt med såväl hälso och sjukvården som men kommune och försäkringskassan. Pga min funktionsnedsätting så klarar jag inte av detta själv utan behöver hjälp. I dagsläget är det min mamma som hjälper mig med allt detta, men hon håller på att drunkna i allt detta. Hon har ju sitt eget liv med jobb och studier osv så hon har egenligen inte tid för detta, men eftersom jag inte får hjälp någon annan stans ifrån så blir hon tvungen. Vi har pratat med min läkare på vårdcentralen för att höra om han visste. Om man via kuratorerna där kunde få hjälp, men fick till svar att deras kuratorer enbart är i samtals/behandlingssyfte numera. Inom kommunen finns det någon som heter Personlig Ombud som har den funkion jag hade behövt, men problemet där är att detta enbart är en hjälp för personer med psykiska funktionshinder. Det har nämnts något anhörigstöd, men mamma har inte tiden att hjälpa mig så jag behöver något som kan hjälpa mig med det. Har övervägt godman, men tror inte att det är rätt heller utifrån att de inte besitter den vanan med myndighetskontakt som tex kuratorer och personligt ombud har. Jag har en neurologisk sjukdom som gör att jag inte klarar detta eftersom de finns kognitiva symtom. Så min fråga, finns det någon hjälp för mig som sjuk/funktionshindrad att få när det gäller hjälp med ansökningar och kontakter med myndigheter för att avlasta min mamma? Eller finns den hjälpen bara om man har psykiska sjukdomar? Börjar bli desperat nu eftersom jag ser att min mamma mår allt sämre och inte har tid. Måste finnas någon hjälp att få?! Är det någon här som har någon hjälp med "pappersbitarna" och i så fall hur och av vem!? Tacksam för svar
Fairytale, var bor Du?? Det ser tyvärr olika ut på olika ställen vad man kan få hjälp med
Bor i Skåne, Trelleborgs kommun
Suck säger jag bara Pratade igår med personliga ombudet som sa att det inte går att få hjälp via dem eftersom jag inte har ett psykiskt funktionshinder (rätt väntat, men var tvungen att kolla eftersom vissa tydligen hjälper även utanför gränserna så att säga) Har idag pratat med sjukhuset, neurologmottagnigen som säger att man bara kan få hjälp av deras kuratorer om man är patient hos dom och det kan man inte bli för att man har behov av kuratorn (trots att jag är en neurologpatient bara det att det inte finns någon direkt vård för mig) Dom hänvisade mig då till vårdcentralen. Ringde vårdcentralen som sa (vilket jag ju redan visste) att deras kurator inte har den funktionen och de visste inte vart jag skulle vända mig, men sa att jag kanske kunde höra med kommunen. Ringde kommunens biståndshandläggare som verkade helt förbluffad över min fråga och hade inte en susning om vart jag kanske skulle kunna få hjälp. Hon nämnde godman och då påpekade jag bara lite det här med att de ju inte har den vanan i myndighetskontakt osv som tex ett PO har, vilket hon höll med om men hon visste inte. Hon rekommenderade mig att prata med LSShandläggaren. Så vidare till LSS-andläggaren som var lika förbluffad hon. Hon sa att hon förstod vad det var jag var ute efter men hon visste inte om det fanns och i så fall vart och hur. Hon bad att få ringa upp efter hon hört sig för, viket hon gjorde ett par minuter senare. De som hon med kollegor kom fram till var antingen godman eller kontaktperson (som förövrigt bara är till för sociala bitar och så) Har dessutom fått veta att det ju kostar en slant med godman. 500-1000.-/månad Kanske är det en självklarhet att det kostar, men jag har inte tänkt på det. Utifrån att personligt ombud för psykiskt funktionshindrade är helt gratis för individen så har jag tänkt att detta nog också var det. Känns ju lite orättvist att jag ska behöva betala 500-1000.- i månaden för något som är hälften så bra som ett personligt ombud som är gratis. Jag har redan massor av merkostnader pga mitt funktionshinder och att tvingas lägga ännu mer pengar på det känns ju rätt surt. I alla fall så har jag nu slösat hela dagens energi på att likförbannat stå och stampa och inte ett dugg närmare den hjälp jag behöver. Eller jo, om jag väljer godman även om det inte är det jag vill och och även om jag är LIVRÄDD att få in någon som ska styra och ställa i min tillvaro. Min mamma har väldigt dålig erfarenhet av godman vilket gör mig orolig eftersom jag inte vill ha någon som bestämmer över mig utan någon som hjälper mig liksom. Känner mig bitter och frustrerad just nu måste jag säga
I Västra Götaland har vi Lasse Brukarstödscentrum http://www.lassekoop.se/ och i Stockholm Bosse. Kan det finnas ngt liknande där du bor? De har ju bra koll på detta med ansöknigar.
http://web.comhem.se/~u42128307/ Brukarstöd i Helsingborg.
Tack Moon Har mailat till de två du skrev i första inlägget och frågat om de har någon aning om det finns något motsvarande i Skåne eller om de vet vart man ska leta efter det. Den i Helsingborg där är ingen av mailadresserna fungerande längre. Ska se om jag kan ringa imorgon.
Fick svar att det inte finns någon sån verksamhet i Skåne. De hänvisade till habilitering, men eftersom jag inte blev dålig förrän jag var 23 så kan jag inte få hjälp därigenom. Är bara om man blev sjuk innan 18 år
Rehab har jag varit i kontakt med, men tror bara de har sjukgymnaster och arbetsterapeuter. Kanske kan kolla närmare på det. (Har mest varit för bassängtänings skull men det var 1 termin som gäller. Mer än så får man inte) Har ansökan om handikappersättning igång. Har ansökt om PA, men fått avslag så överklagat och ska kontakta biståndshandläggaren på måndag. Har färdtjänst.
Ahh okej. Har svårt att tro att dom ens skulle ta emot mig faktiskt. Min diagnos är en diagnos som folk inte vet mycket om och det finns inte heller någon rehab eller så som kan hjälpa en. (Har testat allt) Det är ju klassat som en neurologisk sjukdom, men enligt många neurologer så "finns den inte" vilket e märkligt eftersom WHO och socialstyrelsen menar att den finns. Men läkare vill väl helst slippa ta i det dom inte förstår. Och problemet är väl även att jag troligen aldrig klarat av att vara på något sånt ställe. 90% av mitt dygn är enbart vila rakt upp och ner och gör jag med så blir jag skitdålig. Mamma har hört av sig till kuratorn på neurologen här i Trelleborg i hopp om att hon kan få något vettigt svar. Så frustrerande att man inte ska kunna lägga den lilla förmåga man har på att leva utan den ska läggas på sjukdomen den också. Men förr eller senare måste det ju bli bättre
Brukarstöd i Helsingborg är nerlagt av kommunen, kostade för mycket. Eftersom du bor i skåne kan du via landstinget få rehab på Sommarsol i Vejbystrand. Du hämtar en ansökan på deras hemsida och fyller i, sen kontaktar du din läkare på vårdcentralen och så får de fylla i på baksidan. Om de sen godkänner din ansökan så finns alla resurser där, kurator, läkare, sköterskor, arbetsterapeuter och sjukgymnaster. Godkänns inte Sommarsol så har sjukhusen rehabavdelningar, de är inte lika välutrustade eller helhetsinriktade men de har kuratorer.
Hoppas du får hjälp, jag var i liknande stuation för ett år sedan. Har ingen diagnos men det påminner om ME/CFS. Jag sökte godman med hjälp av personligt ombud, fick det efter ett års tjatande eftersom jag har adhd också. Blev lovad godman, de gav förslag på en person men sen vet jag inte vad komunen gjorde men vårat ärende kom till rätten där de lovade att vi inte skulle falla mellan stolarna. Men det gjorde vi igen. De ansåg att eftersom jag kunde prata så hade jag inte behov av godman, jag överklagade men fick avslag ändå. Så där stod jag själv igen. Nu har jag tur att jag blev mycket bättre för ett halvår sedan så det är inte lika kaotiskt men det är sjukt att man inte kan få hjälp med sånthär. Personligt ombud hjälpte oss bara att skicka in en ansökan om godman, så fort komunen fått den så släppte de mig igen och jag stod utan stöd. Som sagt hoppas jag att du får hjälp med alla ansökningar så du slipper slösa energi på det.
Men... så bara för att man kan prata så skulle man inte behöva hjälp då. Låter ju sinnessjukt ju. Det som är lite extra svårt i min situation känner jag är att min mamma har så dåliga erfarenheter från det här med godman. Jag hoppas att jag ska kunna komma in på neurologen på något sätt men annars känns det nästan som att det får vara så länge. För en ansökan om godman tar ju ett tag också så innan man har klara besked från kuratorn så avvaktar jag. Nästa vecka kommer biståndshandläggaren hit också så förhoppningsvis ska det bli lite mer ordning på hjälpbiten snart och då kanske det blir lite ork och möjlighet både för mig och min mamma att lägga på allt administrativt. Drar mig verkligen för det där med att lägga över ansvaret så mycket som det innebär med godman. Hade ju varit väldigt skönt å andra sidan att få leva med den lilla energi jag har
Några förslag: * Vänd dig till olika assistansbolag tex Särnmark, Assistansia eller JAG och hör vad du kan få för hjälp av deras jurister. * Vänd dig till olika handikappföreningar tex DHR, NHR samt RBU och hör vad de har för tips till dig som handikappad och till din mamma. * Vänd dig till http://www.sallsyntadiagnoser.se/ Såhär kan du inte ha det, lycka till med kontakterna! Redigerat 2011-04-23 21:02
Min sambo är i en liknande situation. Till följd av en trafikolycka har han bestående minnesproblem och koncentrationssvårigheter. Det leder till att han har svårt att förstå och fylla i alla olika ansökningar, vilket gör att jag som anhörig får göra det mesta - ibland druknar i jag papper. Han har dessutom blivit deprimerad till följd av att han inte längre kan kllara det som han gjorde innan olyckan. Vi bor i östergötland. Han har ansökt om god man men det tar minst 2 månader innan det är avgjort om han får det eller inte. Efter att ha läst om personligt ombud på kommunens hemsida tycker jag att det skulle passa honom bäst men Lss-handläggaren avslog det eftersom han inte har någon psykisk sjukdom. Räknas inte depression som det? Jobbigt att falla mellan stolarna! Hoppas att det ordnar sig för dig Fairytale!
Förstår att det är otroligt frustrerande för både dig och honom. Och i ert fall är ju risken att det blir avslag pga att ni är sambos och att det ska gå under äktenskapsbalken, men behöver kanske inte alls bli avslag. När det gäller personligt ombud ska man ha ett långvarigt psykiskt funktionshinder och därtill räknas inte depression. Är långt från alla psykiska sjukdomar/tillstånd som räknas som långvariga tyvärr. Mamma är fortfarande otroligt negativ till godman och vill absolut absolut inte att jag ska ha det. Och i ärlighetens namn så vet jag inte om jag har råd med det också. Har redan skitmycket utgifter till följd av mitt tillstånd så vet inte om jag har råd att betala 500-1000kr i månaden för en godman Så jag ligger fortfarande här mellan stolarna utan svar på mina frågor Men mamma gör så gott hon kan. Hoppas det ordnar sig för er också. Och kanske framförallt att din sambo får hjälp med depressionen så han kan njuta av livet trots sina problem
Hejsan! Jag är en tjej på 20 år som har planer på att åka och träna på Move and walk nu till hösten 2011. Jag har en Cp skada och träningen har under många år visat sig vara väldigt bra för mig på många sätt. Nu undrar jag om någon vet om nån bra fond eller stiftelse man kan söka pengar ur för att kunna finansiera träningen? Landstinget där jag bor bekostar den nämligen inte som det ser ut i dagsläget.
Googla på stiftelser och fonder då hittar du. Majblomman, solstickan norrbacka eugenia. Lions. Lycka till!
Hur fungerar systemet med fritt val av hjälpmedel för er som använt det? Här i Västmanland har man inte infört det ännu, men det är nog på gång, och nu skulle jag vilja ha lite åsikter om hur ni tycker att det fungerar. Jag tycker att det verkar vara en bra sak, men har ingen egen erfarenhet av det.
Har en bekant som bor i Nynäshamn, sitter i rullstol o beh färdtjänstbuss med trappklättrare. Men trots att han ringer i mycket god tid o bokar så finns det ALDRIG en buss med trappklättrare. Alla bolag tackar alltid nej till dessa resor, de säger att det inte kan köra lokalt i Nynäshamn. De kan ordna buss men utan trappklättrare. Sen färdtjänsten försvann o man får ringa varje bolag var för sig får min bekant ALDRIG en buss med trappklättrare i Nynäshamn. Detta är helt sjukt!!! Var kan man klaga o få hjälp???
Har samma problem fast jag inte ens behöver trappklättrare. Oattraktiva körningar...
Det stämmer att de flesta trappklättrare är ganska svåra att köra. De skulle kunna använda Tryggve Flex ifrån Tunbjers Hjälpmedel (http://www.tunbjer.se). Den är ganska enkel att använda.
Jag har bokat färdtjänstbuss när jag vill ha med permon och där har det flertal gånger funnits trappklättrare i bilen. Inget jag har bett om någon gång. verkar alltid finnas i vissa bussar kanske. Tänk vad olika det är i delar av landet.
Hej! Jag söker tips på dvd-filmer där man kan välja syntolkning. Tack på förhand!
Vet inte under vilket ämne den här frågan hör hemma, men försöker här. Jag har permanent sjukersättning och arbetar således inte och har svårt att strukturera upp dagarna. När jag jobbade så hade jag mycket gratis: kliva upp tidigt på mornarna, mat på regelbundna tider, social samvaro, kontrast mellan arbete och fritid, vardag och helg, arbete och semester samt lön som var en bekräftelse på att jag behövdes någonstans. Jag är inte ensam om att vara funktionshindrad och inte jobba, så jag undrar hur ni andra tacklar situationen. Hur behåller ni motivationen? Längtar ni efter att jobba och få lön? Vill så gärna höra andras funderingar på dessa frågor.
Innan jag arbetade löste jag detta med att studera och lägga upp dagen efter det.
Nu svårt för mi del att ha fokus på jobb.men Haft sjukersättning sen 2001 . orkar vara social på fm,det är då jag handlar,går promenader,slänger skräp, Hyffsat bra att ha bestämda mat tider. Men visst ett jobb,studier hjälper ju en att ha bättre struktur. Längtar inte efter att jobba, Efter en aktiv förmiddag på stan är jag rätt slut,å drar jag mig gärna tillbaka då. Är inte så social idag. Nackdelen med att inte jobba är ju en ökad isolering dom jag är bekant med har fullt upp med jobb,familje,arbeta politusk,uppdrag i kyrkan.. Känner mig isolerad. Tyvärr ligger en del aktiviteter på sen em tid,tidig kväll, då är jag så trött Saknar den sociala biten ta en fika på stan odyl. Dagligverksamhet finns ju men tycker att det blir för pratigt där .Går i perioder en av stans kyrkor,men ibland klarar jag av att fika efter en kyrka,men mycket folk,en massa prata,slamer av porslin,jösses vad örigt det blir i skallen.Jag loggar ut o går hem
Jag är politiskt aktiv, så då går ju tiden väldigt fort. Eftersom jag sitter i några nämnder så har jag förmånen att träffa många trevliga människor i spännande diskussioner! Studieförbunden startar upp en hel del trevliga cirklar nu. det kanske vore något för dig? Biblioteken har på en del ställen läseciklar som träffas och pratar om böcker dom läst. Jag var med i en sådan cirkel i många år. Det passade mig bra, men nu tycker jag inte att tiden räcker till det längre Jag tycker att jag känner att jag gör nytta i det jag engagerat mig i, och det är nog väldigt viktigt.
Jag kan inte jobba så mycket längre men skulle bli galen om jag inte jobbade alls. Arbetar 1-2 dagar på jobbet i veckan och har sen jour en hel vecka i månaden. Tar dessutom arbeten som föreläsare, utbildare och handledare lite då och då, dels för att det är kul men självklart även för ekonomins skull. Resten av tiden går åt till hem, familj och ideelt arbete. För skälet till att man inte längre kan jobba heltid är ju att man inte orkar pga. funktionshinder eller sjukdom, så tiden hemma behövs ju till vila och för att kunna göra saker i sin egen takt.
Jag saknar mitt jobb otroligt mycket. Jag älskade verkligen mitt jobb, och pratar vi vilja så skulle jag börja jobba på stört, men nu går det inte. Helt omöjligt, så då får man helt enkelt försöka göra det man kan av det. Och eftersom ingenting i min vardag fungerar så är det bara att acceptera att möjligheten att jobba inte finns oavsett hur mycket jag hade velat. Min tillvaro styrs mycket av mat faktiskt. För att få någon regelbundehet så har jag mina mattiden, äter varannan timme, så det är min "grund" i vardagen. Resten blir som det blir beroende på mående, måsten och ork. Jag kan ha flera dagar där jag varken lämnar lägenheten eller ens pratar med någon för att orken inte finns. Jag har fått omvärdera mitt liv totalt och telefon får många gånger ersätta den sociala samvaron. Jag som person är en helt sprudlande drivande och energisk tjej som när jag var frisk ständigt sökte nya utmaningar och ville utvecklas vidare. Älskade att vara ute i naturen och umgås med vänner och träna och inte minst mitt jobb inom psykiatrin. (där jag dessutom var mitt under en vidareutbildning när jag tvingades sjukskriva mig) Mitt liv som jag lever nu ser allt annat ut än det jag skulle vilja. MEN nu är det som det är och set spelar ingen roll hur mycket jag vill leva "mitt" liv så har jag inte förutsättningarna att göra det längre. Och jag vill och vill och vill så mycket för mitt inre driv har ju inte försvunnit bara för att jag fått en sjukdom som är otroligt funktionsnedsättande Jag försöker acceptera att leva mitt liv så som det är idag. Jag försöker lägga värde i de gånger som jag orkar göra saker eller träffa någon eller läsa en bok. Men jag försöker även omvärdera så att jag njuter av att ligga och filosofera och ta det lugnt under en filt istället för att se det som att jag tvingas vila för att jag inte klarar något annat. Jag hoppas och drömmer om att jag en vacker dag kommer kunna bli bättre. Kanske till och med kunna börja jobba igen, men tills dess så får jag leva så gott jag kan med de förutsättningar jag har. Men visst finns det en stor saknas. Inte bara till jobbet utan till livet
Jag är också hemma på heltid. vill börja jobba lite grann precis av den anledningen som du känner. jag blir helt galen av att vara hemma hela tiden även om man har vänner och är rätt social. Lite lön är ingenting som är helt fel heller. Hoppas att du finner ngt som du kan göra i den takten du orkar, har tyvärr inte så mycket att komma med. /Z
Jag nä förresten inte jag uten mitt ex har problem med sin diabetes, verkar ju lätt att finna utvägar om man söker men hon är utförsäkrad trots att hon borde få hjälop av f- kassan, nåja honorkar inte kämpa längre så jag försöker hjälpa henne nu te x har hon fått kallelse till tandläkaren men hon har inte råd, finns det hjälp att få nånstans om man har duabetes? Jag är orolig så vore tacksam för hjälp
Men frågan är väl den om en tandläkare gör det, är nog snarare läkaren om jjag själv får gissa lte
Antagligen, det beror ju på vilka ytterligare medicinska problem som finns, diabetiker tror jag har rätt till ekonomiska lättnader just pga den problematiken diabetiker har med tandhälsan.
Jag har för mig att jag läst att det ska finnas ett samhälle i USA för funktionshindrade, liknande det i martha's vineyard för döva. Vet nån om det stämmer? Redigerat 2011-01-21 21:05
Nä, men det finns väl några platser med gated communitys för äldre och välbeställda.
Du kanske tänker på staden Berkley där det bor många med funktionshinder. Jag tror att det beror på att där uppstod det första universitet som var tillgängligt för personer med rörelsehinder på 60-talet.
http://translate.google.se/translate?hl=sv&sl=en&u=http://www.disabledsinglesonline.co.uk/Somerset/Berkley.asp&ei=Kfc6TZDoIsaYOtHcpfYK&sa=X&oi=translate&ct=result&resnum=5&sqi=2&ved=0CEYQ7gEwBA&prev=/search%3Fq%3DBerkley%2Bdisabled%26hl%3Dsv%26prmd%3Divns Här kan man hitta glada datingsökande i Berkly.
Det där är väl England?
© Copyright 1999-2025 Funktionshinder.se Läs Fh:s regler | Kontakta Administratörerna för Fh | Om cookies på Fh
