Har funderat på en sak: Jag har ju endast en sjukersättning på ca 5500 kr / mån + en HK ersättning på ca 1100 kr / mån (ca 6600 kr/ mån) Nu är jag ju gift med Roger o han jobbar ju o tjänar hyfsat, så vi klarar oss. Men ... säg att jag hade varit ensam hur skulle jag klarat mig egentligen. Hur klarar ni er ekonomisk ni som inte jobbar?
Jag har exakt 300 kr mer än du i månaden och bor själv och det är på gränsen. Jag måste prioritera (min situation står omnämnd lite tydligare under tråden "fria sexköp". Det finns dagar då jag går och lägger mig hungrig. Hade det inte varit för att jag får min studielitteratur från TPB, så hade situationen varit ännu sämre. Men vad gör man... Vad som är värre är att över 4500 av vad jag får ut i månaden måste betalas tillbaka när jag är färdigutbildad... om jag ens blir det.
Hur är det med bostadstillägg? Är det ngt som hjälper många att kunna bo i en lägenhet även när man bor som singel SJälv när jag singel bodde jag i en etta o jobbade halvtid, har inga större bekymmer med ekonomin. Men tänker nu när man har pa så vill man ju ha en stor lägenhet med ass.rum Hur klarar man det med dessa låga ersättningar?
Ok minns att jag hade kbh när jag bodde i stockhólm men det finns inte i nässjö Vad är kbh? Har glömt det, bidrar det mkt till hyra? På verkar kbh bostadstillägget fr fk Hur mkt kan man få som högst på kbh/bostadstillägg ??
Har en hyra på 10 000. Får sjukersättning 5500. Hkp-ers 1800 (ca). Hyrestillägg 4000. KBH 4000. Nåja mellan 4000 och 5000 kvar i månaden. Funkar...
Nja... BT ligger strax över 4000, men då min el ingår drar de av lite. KBH vet jag inte...
Bostadstillägg är 91 % av hyran upp till 4500 kr. Sen finns särskilt bostadstillägg och sen finns kbt. Lite klurigare regler. Men man måste ha bostadstillägg för att få särskilt bostadstillägg...
Om man inte har stora merkostnader så överlever man. Men en del får betala massor för hjälpmedel och sånt. I mitt fall 3000 kr per månad när jag äter en gång. Och jag får ingen ersättning eller extra bidrag för något av det. Jag har oxå sjukersättning. Sen har jag inte ass. utan hemhjälp och det kostar 600 kr per månad. Sen får jag köpa hemkörning 2-3 ggr per månad 500 kr per månad... Så det går inte ihop. Jag reser aldig. Äter för lite. En del anser att man måste anpassa sin utgifter om man ahr få inkomst. Men dom betalar inte 2000 varje månad för saker för att kunna tömma tarmen!?
Där jag bor betalar man inget för hemtjäns när det gäller typ dusch, påklädning etc... (typ grundl behov)
Här är det samma avgift. 582 kr är min avgift. Har sänkt avgift pga låg inkomst. Det är kommunen som har hemhjälp/hemtjänst så reglerna är lika många som antalet kommuner.
Tycker att det är bra att man inte ska bet för typ grundl behov.
Känns mer rättvist att det andra gör gratis inte ska kosta när man behöver hjälp!
För min del ska jag betala jag 500 i månaden för hemtjänst (4 h/mån), stå för alla hjälpmedelskostnader, 450 för färdtjänst till-och-från skolan, 450 för busskort till alla andra resor (även till sjukhuset mm). Busskortet behövs för att jag inte har råd med att betala 50-80 kr varje gång jag ska något annat än till/från skolan. Handikappersättning kan jag inte få eftersom jag inte lyckats få läkarintyg på att saker är som det är med min kropp. Vilka ställen i Sverige är det som har gratis hemtjänst? Det verkar ju löna sig att flytta efter studierna.
Så är det för mig med. Har alltid varit, trots att jag bytt läkare flera gånger. Men... kanske lättare med min diagnos...
Underlag finns, men inte tid att skriva några idiotiska intyg. Jag fick slåss hos läkaren för att få intyget till färdtjänsten (som endast beviljades ett halvår för att få tyst på mig tills kollektivtrafiken hunnit med fick jag veta). Jag kommer nog att få titta långt efter handikappersättningen även i framtiden om inte jag ser till att få en "allmänt accepterad skada" med tydliga symptom, det räcker inte med en förlamning från knäna och ner + kroniska smärtor i hela kroppen med mycket mera.
Intyg: För mig har det varit kaos. Varje gång. Det tog ju 5,5 år innan jag fick rätt intyg så jag ens kunde ansöka om färdtjänst... Och intyg för hjälp har jag inget än Intyg om hjälpmedel saknar jag. etc.
Till sidans topp
Tänkte vi kunde ha några av dessa forum "live" på em på träffen. Vilka forum bör vi ta med , det är ju rätt många o man bör kanske begränsa eller??
Assistans, kanske och hjälpmedel är bra att kunna diskutera.
kanonförslag alltihopa ska skriva ner allt o göra ett förslag som ni får godkänna senare
Definitivt hjälpmedel. Assistans oxå. Kanske hälsa? Och nåt från familjeliv?
Vi är ju ett 40 tal anmälda till lörd , hur många forum kan vara rimligt?
Kan man inte ha ett "barn" där allt kan ingå, både funktionshindrade barn och föräldrar, och adoption och annat. Problemen är ju oftast inte själva funktionshindret i alla fall, utan myndigheter som krånglar till det.
Skulle man inte kunna ha något om samlevnad?
Vet inte om detta är rätt forum men jag drar till här iaf. Vår BRF har för ett år sedan utan förankring i stämman smällt upp bommar över hela vårt område, och de vägrar att ta bort dessa bommar, de förstår inte varför. Det enda de ser är tryggheten för barnen som leker? men de ser inte tryggheten för de barn som måste få färdtjänst. Nu var vi på årsmötet för några dagar sedan och jag som 21 åring debaterade friskt om detta problem. Jag tänker på den här lille 10 åriga oskar med RH so inte kan ta sig till skolan för att färdtjänsten inte kan låsa upp bommarna, och oskar kan inte rulla upp 300 meter till bommen. Men de köper tydligen inte att det finns funktionshidnrade och gammla människor i området som använder färdtjänst. Nu bytte vi styrelse på denna stämma och jag tänkte ge dem en tid att se vad de gör med dessa bommar, medans tänkte jag fråga er vad NI tycker om bommar överallt, och om man kan gå till kommunen och begära en order till BRF från kommunen. tyvärr så sitter ju en av kommunens tjänstemän som ordförande i strelsen kan ju tillägga att det finns endast EN hkp-anpassad bom, och vårt portsystem är inte hkp-anpassat på fem öre heller. Vad kan man göra? MVH Macco
Man kan absolut kontakta kommunen. Färdtjänsten SKA ha nyckel till alla bommar som finns, sen vet jag att så inte alltid är fallet, men det kan de hänvisa till.
men nu är det osm sådant att med nuvarande läge på färdtjänst så kan alla bilar omöjligt ha en nyckel, då det är flera hundra bilar. Skillnad var det innan 2000 då färdtjänst itne var en växel enbart, utan man kunde ringa repektive bolag.
Här istan vet jag att det på många ställen är sifferlås på bommarna och att taxikillarna har koden för att öppna, men hur det funkar i övrigt har jag ingen koll på. Vet du om de som kör ftj eller ftj-handläggare på kommunen vart i kontakt med BRF? Om inget annat hjälper så kan en svidande insändare i lokaltidningen vara en mkt bra idé. *har provat måååånga ggr*
nja men vi har funtionshidnrade osm har varit i kontakt på den vägen. Plus att vi som sagt har en kommunpolitiker i styrelsen.
Bommar är ett problem, men även dom dårer som bor eller besöker området och kör för fort, det gäller tyvärr färdtjänsten också
Du kan alltid be färdtjänstföraren hämta dig, det ska de göra om man inte kan ta sig till bilen själv.
Hur då? de kommer ju inte genom bommen utan att man själv öppnar
Karin menar nog att chauffören kommer och hämtar NN och hjälper till bilen/bussen.
Tack, det var så jag menade, uttryckte mig nog oklart. Jag menade att när man beställer resan kan man be om att bli hämtad vid dörren.
*wow* Dom har tänkt!
Det gäller samma i den delen av skåne som har Skånetrafiken som färdtjänstanordnare med, och i Malmö, resten vet jag inte. Hur fungerar det för synskadade, de åker ju aldrig med bussar utan med taxi? Här finns en massa olika saker som kan stå på beställningarna, typ - hämtas vid entré, får EJ lämnas vid entré, hämtas i bostaden, ledsagning till avlämning osv. Det gäller alla och man kan be om det vid behov, behöver alltså inte vara alltid. För övrigt fungerar färdtjänsten oftast inte alls.
I Lunds kommun (obs gäller inte själva Lunds stad eftersom det är två olika bolag) behöver det inte ens stå i papprena. Är jag lite sen (dvs inte väntar på dem 10 min innan avtalat tid) så kommer de till dörren. Detta gäller alltså vanlig liten bil. Om inte föraren har nyckel till bommen klagar taxibolaget till bostads(-rätts)bolaget och förväntar sig att de kommer och öppnar grinden inom ett par minuter.
Om vi är sena dvs 1 minut så får vi ett argt samtal, om vi inte svarar så försvinner taxin
Här diskuterar vi sömnad, tips, tekniker, ändring av kläder och att sy kläder från grunden. Min första fråga är: Mitt problem med kavajer är att om de är lagoma över stussen så är de för stora och breda över axelpartiet. Hur brukar ni lösa detta? Jag är nöjd med mina axlar o vill helst inte ha axelvaddar och det ser inte ens bra ut. Därför köper jag hellre kavajer som är lagoma över axlarna men inte går att knäppa. Någon som har något tips? Med vänlig hälsning Esmeralda
Hört talas om projektet Fashion Freaks? De sysslar just med detta... http://www.independentliving.org/om-ffreaks.html
Jag har samma problem, Esmeralda! Jag drar 34/36 över axlarna och 42/44 över stussen... // A E
Mitt klädproblem ligger i att jag behöver byxor med extra långa ben. Köper man jeans brukar det ju funka men andra brallor kan vara besvärligt. Att ha förkorta brallor är inget jag vill ha
Om tillräckligt många i Stockholm med omnejd är intresserade skulle man ju kunna dra ihop en studicirkel med hjälp av nåt av studieförbunden....
Jag är intresserad! Sy är kul!
Då är vi 2 iaf...Någon mer? Esmeralda tex? Ninnie? Becky? Vem som helst är välkommen att anmäla intresse. Ska kolla hur många man måste vara.
Huvva nej, Ninnie gillar inte att sy.
Jag vill jättegärna vara med! Med vänlig hälsning Esmeralda
På tal om sy Min 18 åriga dotter hittade en sommarklänning som min mamma haft för länge sedan. Den har mamma nu sytt om lite och min dotter ska ha den på skolavslutningen. Hon tar inte studenten i år men fin vill hon va ändå. Kul när det går att återanvända och få något som ingen annan har
Legoprinsessan vill!
Rallyanna är du på gång med att starta en cirkel? Med vänlig hälsning Esmeralda
Hej svejs! Har en liten fundering angående skor som jag skulle vilja få lite tips om. Sitter i rulle sedan snart två år sedan pga en ryggmärgsskada (Th12 komplett) bilolycka. Tycker det är så svårt med skor numera när man är hjulbent. Förr var det så enkelt att göra sig fin med högklackat etc men det är svårt att ha högklackat nu. Använder nästan uteslutande gympa/tennisskor men det är ju inte så snyggt, speciellt inte om man tex skall ut och klär upp sig och så. Boots och sådana typer av skor är så svårt att få på. Fötterna är ju inte direkt lätta att få i så man vet ju inte säkert att alla tår etc kommer i rätt och ligger bra. Dessutom sväller fötterna mycket numera och har en helt annan form och utseende än förr. Nu när sommaren snart är här så vill man gärna ha snygga skor, men vet inte riktigt vad som kan tänkas funka bra, har någon några tips?
Snygga sandaler kanske?
Det är helt klart mindre kul att köpa skor efter att man hamnat i rulle. Det finns ju trotts allt snygga skor med lägre kläck. Jag har ofta jeans och då funkar det ju med snyggare gympa/fritidssko men ibland har jag annat på mig och då känns dessa skor fel. Då kör jag någon sko med lägre klack ibland åt sandalhållet till eller bara låga i mina ögon snygga skor.Ibland får jag ställa om vadbandet för att fötterna ska sitta bra på fotbågen med "finskorna". I höstas köpte jag boots, lite krångligt att få av och på men jag känner mig läcker i dem Jag sväller sällan om fötterna när det är kallt, annars hade det blivit svårare. Känner dock flera som använder stödstrumpor så att fötterna inte ska svälla.
Jag har ett annat skoproblem, mina fötter är korta och svullnar, så jag kan inte ha några sommarskor eller sandaler, ser ju inte så kul ut om det är tomt där tårna ska vara. Ser nästan bara ok ut i gympaskor och det är det enda som sitter ordentligt men det är ju inte snyggt. Så har någon köpt sandaler eller sommarskor från någon ortopedklinik och ser de i så fall bra ut?
Jag har köpt skor hemma på OTA, ja, ortopedtekniska alltså. De har ett märke som heter Klaveness och där finns mkt snyggt plus det där standardsortimentet med tantskor, sorry! Kolla in: http://www.klaveness.se/
Ja jag har funderat lite på sandaler men vill helst ha lite klack på dem i alla fall. Justerar man vadbandet så kan det nog fungera. Nästa problem är dock att hitta ett par som ser bra ut och som dessutom sitter kvar. Det kan vara lätt gjort att tappa skorna om de inte sitter ordentligt vid tex förflyttningar. Dessutom får benen och fötterna för sig att spatta till och från så det kan också göra att man tappar dem om man inte ser upp. Sandaler känns svårt ur den aspekten åtminstone sådana som jag föreställer mig. Någon form av ankelband är nog att föredra eller vad tror ni? Tillsammans med pedikyr så kan det nog bli ganska okey ändå, så man kan vara lite sommarfin Som sagt det har ju hänt en hel del med utseendet och formen av fötterna på dessa knappa två år med rms men med lite pedikyr kan det nog bli ganska bra
Ta kontakt med en bra ortopedtekniker. Det är inte som det var förr med ortopediska skor, att det på långa vägar syntes att det var "handikapp-skor" som jag brukar kalla dem. Jag har fått skitsnygga både stövlar och Peter Pan-stövlar gjorda till mig och ingen jäkel kunde se att de var ortopediska skor! Jag har samma problem som du med svällande fötter/ben, men när mina stövlar gjordes så gjorde min OT-ingenjör så att han satte en lång dragkedja på insidan av stöveln, sen dessutom jättesnygg mormors-snörning framtill så att man på så sätt kunde reglera själv hur hårt man snörde stöveln, beroende på om fötterna/benen var mycket eller lite svullna. Ingen kunde på så sätt se heller att benen faktiskt var svullna för det kamouflerades ju av själva stöveln.
Smart
Skor är kul! Jag hade turen att inte ha problem med mina fötter förren jag väntade barn och då tog det sko-roliga slut. Nu är mina fötter svullna eller mer svullna och har jätteproblem att hitta snygga sexiga skor. Men ... jag har ridit på vågen långa smala skor med låg taxklack som det finns gott om i skobutiken Bianco. Jag vet inte om den är en kedja eller om den bara finns här i Gbg. Jag har bla köpt ett par gröna skor, svarta och i metallkänsla som alla är lååååånga och spetsiga och som inte är meningen att tårna skall nå fram i. Klackarna är mkt låga men hela intrycket blir en läcker, snygg sko. De små söta slip in skorna, håller man på plats med BH-band i silikon som man syr i som en hälrem. Funkar ganska bra.
Här är en länk till en Bianco sko i ungefär den stil jag menar. http://www.bianco.com/collection/viewer.asp?section=women&page=2&style=a9 Men de jag har är såklart ännu snyggare .
Ja håller fullkomligt med, skor är kul, och man kan ju ALDRIG få får många Tack så jättemycket för tipset angående BH-band som hälrem för slip ins. Jag har nämligen sett flertalet väldigt snygga och sexiga slip ins men insett att jag inte kan köpa dem eftersom det inte finns en chans att de inte skulle trilla av fötterna förr eller senare. Länken till Bianco var också superbra, känns som de skulle kunna funka bra också, ser ut att vara stor öppning så det verkar ju vara relativt lätt att få i mina numera bångstyriga fötter i dem.
Apropå fötter, jag anser mig vara lite knäpp när det gäller min kropp och mina fötter. Jag har inga som helst komplex för min sneda och något deformerade kropp, skäms inte för sneda händer och armar, inte för mina kilos övervikt eller för att brösten efter tre graviditeter lyder gravitationskraften betydligt mer än när jag var 20 år, men mina fötter - jag bara vägrar att visa dem - de är för små, för knubbiga och passar inte i några skor. Varför är man så knepig med vissa saker??
Gör som jag: skaffa ventilator med näsmask....Ingen kommer glo på era fötter då, hahaha
Haha känner igen det där exakt jag också. Det är lite märkligt när man tänker på det. Innan skadan så älskade jag snygga sexiga skor och att visa fötterna gjorde ingenting, nästan tvärt om Men nu är det annorlunda. Förra sommaren tex så hade jag inte sandaler någongång trots att det var så varmt För att inte tala om barfota, no way att jag visade mig ute barfota. Hemma är jag dock barfota mycket Men nu har jag bestämt mig för att i sommar skall ja ha sandaler i alla fall. Jag menar fötterna ser ju ut som de gör javisst, men jag har bestämt mig för att försöka att inte ha koplex för dem längre. Jag kan ju ändå inte göra något åt det, så nu skall jag försöka mig på att vara lite mer som innan skadan
Men Ninnie då, jag kikade på din hemsida för någon dag sedan och såg även dina bröllopsbilder. Där har du ju jättesöta sandaler som ser urbra ut! Du har verkligen ingen anledning att ha komplex
Ok jag förstår, ja ibland skall man ha tur De ser verkligen jättefina ut. Har de någon hälrem? Hittar jag några liknande så köper jag dem garanterat eftersom de föll mig så i smaken och den typen ser även ut att kunna fungera bra även om man sväller lite. Dock måste jag ha hälrem om det skall funka för mig annars kommer jag garanterat tappa dem förr eller senare Om de inte har hälrem så kanske de går att sy dit ett BH-band som någon tipsade om tidigare. Märker man när man tappar dem är det ju en sak men skulle man inte se det just då utan upptäcka det senare att man tappat en sko är det ju inte så kul Eftersom jag inte har någon känsel alls i fötterna och dessutom spattar ibland så gäller det ju att man ser när man tappar skorna
Att du var lika knäpp som jag det visste jag ju redan, men att så många andra var det trodde jag inte. Det är kanske något speciellt med kvinnor och fötter. Fast det känns ju bra att fler reagerar likadant.
Att jag inte tänkt på det då. Ska genast använda ventilatorn på dagtid också!!
Jag är inne på din linje Emma varför skall man bry sig så mycket egentligen. Även om fötterna nu ser "konstiga" ut så varför bry sig, det går ju ändå inte att göra något åt det. Jag skall fixa pedikyr och några snygga sandaler, sedan får folk glo så mycket de vill
Jag håller absolut med om att "fot-komplex" är lite fånigt. Men ibland hakar man upp sig på saker. Jag är verkligen inte en fåfäng person - men för bara fem år sen skulle jag aldrig använt regncape t.ex. Hade hellre varit sjöblöt och stelfrusen. Tyckte det såg för "skröppelaktigt" ut, och även om jag inte är helt bekväm nu heller så skulle jag verkligen inte föredra att bli förkyld.
Gympadojor och fritidskor passar ju bra till jeans vilket är den vanligaste byxa vi har.
Förvisso, men jag tror ändå att det är mer vanligt med gympadojjor bland personer i rullstol, än övrig befolkning. Jag säger inte att det är fel på något sätt - bara att det är så. // A E
Det tror jag också
Tror också att det här med funderingar kring skor är mer en "tjej grej". Det är ju ganska vanligt bland oss tjejer att vi gillar att handla skor och sko garderoben kan ALDRIG bli för stor Vi har väl också ett lite större utbud med skor att välja bland, högklackat, pumps, slip ins osv. och vill väl känna oss lite finare ibland när man klär upp sig. Fina skor gör ju mycket åt helheten
Nej men om du tar ett sällskap där merparten är under 50 år... Fast det kanske är svårt i NHR? // A E
Är hyfsat nöjd med mina fötter. Vänsterfoten är lite sneare, men sitter man med fötterna i kors så syns det ej. För hög klack klarar jag inte... tårna viker sig... men kan nog ha rätt många olika skor. Men... köper alltid lite dyrare.
Filtar runt benen, aldrig när jag fick rullen, nu skiter jag ärligt talat i villket, föredrar att folk ser mig som den jag är, så länge de inte ser mina fötter, i och för sig.
Jag är kille i rullstol har inte haft gympaskor sen tonåren vilket är 15 år sen. Men som kille har man oftast ett par skor för varje tillfälle ett par finskor för fest, par sandaler, par kängor och vardagsskor. Vi killar kan ha vilka finskor om vi har kostym eller jeans . Fast sitter man är lika jobbigt att köpa skor. Fötter blir sneda och tårna ligger kors och tvärs. Har både ortopedskor och vanligt köpta. Ska man ha bra skor blir det oftast dyrare
Så sant, så sant
Jag lyssnade på den på din hemsida, jättefin låt!
Denna tråd har fått mig att tänka en del... På mitt val. Att alltid ha kängor! Jag har konstiga fötter. Nästan samma form som vanliga gående har. Men på ytan av fötterna, huden, krälar dom blå-lila ormar/maskar blodkärlen. Det ser verkligen ut som dom är utanpå fötterna. Att ta på sandaler utan täta strumpor är inte kul. Av två skäl, jag bränner mig för jag inte tål solljus och så syns mina fötter. Det är inte formen som är problemet. Vanliga skor passar. Har testat. Men det är hur fötterna ser ut som stoppar mig. Fobi? Komplex? Eller bara trivs jag bäst i svarta höga kängor?
Och jag som tycker det är sååååååå vackert med fötter och händer där blodådrerna slingrar sig fram. Kom hit så ska jag berätta vilka vackra fötter du har Morticia.....
jag har i någon form nästan alltid ridkängor på mig,omjag öht har skor.jag skall alltid till eller från stallet o de är sköna så det blir så. jag har eg rätt snygga ben,men de sväller helt groteskt o jag har alltid blåmärken o konstiga ärr pga min EDS och dessutom hyperkänslig för solljus pga pigmentet,jag är rödhårig,vithyad o grönögd. det jag använder när jag skall vara snygg är sandaler på sommaren,med snyggt nagellack,har eg inga skor helst. nu har jag fått en specialbeställd rullstoll med nästane xakt samma färg som mina ögon,spiderwheels lackde isamma färg,så skal jag vara snygg så tar jag den. jag km också på en sommar at har man fräna tåringar så är det betydligt fler som tittar till på tåringarna än på rullstolen. jag tillhörockså de bekväma som lätt kan gå ut med hundar eller handla i fårskinnstofflor.jag har nämligen snygga filtar som matchar jackorna som jag lägger över.döljer skitiga kläder o fåniga tofflor om man behöver se seriös ut
Tåringar ja det är ju riktigt snyggt och coolt speciellt tillsammans med snyggt lackade tånaglar. Förut hade jag det ofta men nu tror jag tyvärr det är svårt. Anledningen är ju att man sväller så dant ibland om fötterna och även tårna. Dessutom så när man är förlamad och utan känsel "där nere" så känns det inget bra eftersom man då inte vet om tåringarna kniper åt. Man blir ju bara såååååå besviken på alla dessa "småsaker" Det vore ju så skönt om man bara kunde vara barfota eller ha ett par snygga sandaler i rullen med fint nagellack och tåringar nu när det är så fint och varmt ute. Mina fötter är så himla slappa numera så de bara hänger ner från fotbågen när jag sitter barfota, allt annat än snyggt.......
Jag gjode ett klipp på Bianco idag. Reaskor med liten taxklack, hel hälkappa och lååång tå med breda på mitten så mina svullna fötter kan svullna bäst de vill. Blankt brunt tyg med små remmar - lite bondage- känsla såsär ......
Jag kör med kinaskor när det är varmväder.. Lite kruxigt att få på själv men ändå bra. Okej även om fötterna blir lite rundare utöver dagen. Och finns i små storlekar i vissa affärer.
Åh, kinaskor ......... De är ju jättefina men jag har inte sett dem ute i affärerna på länge. Var köper du dem?
Moon - Jag såg att du också bor i Göteborg så där finns det kinaskor i en affär i Haga - Indigo. Där har jag köpt mitt senaste par. Sen finns det en affär i Stockholm också nånstans på Drottninggatan, fast har inte varit där på länge. Där däremot är det ett litet trappsteg in.
Jag såg kinaskor på Din sko idag.
jag såg kinaskor på carlings i uppsala...
Om du har tex långa byxor eller kjol där man bara ser "tårna" kan det funka med skor som bara har en tå kappa i en stor stolek och sedan kan man fästa ett resår band som går runt hälen för att inte tappa skon.
Är inte helt säker på vad du menar....är det typ "slip in" skor utan hälkappa du menar?
Nu har jag varit inne på ganska många personers sidor på den här sajten, och de flesta verkar ha någon form av muskelsjukdom med något konstigt namn. Jag är nyfiken, skulle vilja veta skillnaden på SMA I, II och III och facioscapulo...nånting och limbgirdle...nånting o s v . Jag kunde inte hitta något bättre ställe på forumen här på sajten, så förlåt om jag har skrivit och frågat på fel ställe!
Alldeles ypperligt ställe. Du kan söka i Socialstyrelsens databas för små och mindre kända diagnosgruppen. *pekar på länkarkivet högst upp* Om SMA finns info på min privata hemsida, och även på en del andra medlemmars. *pekar på länkarkivet igen*
Länkarkivet?? Jaså, _där_ uppe! Oki, tack!
Jag valde att lägga in länken om min konstighet direkt i presentationen. Det är rätt lätt att göra. http://och sen resten...
Hur ställer ni er till att bli inlyft utan rullstol på t ex en privat fest? Att då sitta i en soffa och inte kunna förflytta sig och att man måste be en vän om hjälp för att komma till en toalett (vännerna tycker inte det är jobbigt, utan bara jag) Jag har egentligen en princip om att jag inte vill bli inlyft på ställen med/ utan rullstolen överhuvudtaget, eftersom jag känner att min frihet och självständighet inskränks. Jag kan inte fly när jag vill och så mycket fokus på mig. Men ibland är det så svårt att jag gör så ändå, om det allra bästa finns där liksom... vad tänker ni? Redigerat 2006-05-30 18:24
Mm. Det är svårt att spela spelet från det där underläget. Och att man måste kämpa så innerligt för att behålla nån sorts stolthet. En del fattar det där medan jag från andra som inte helt känner mig kan känna nåt sorts ifrågasättande som att de skulle klarat av det där bättre än jag liksom. Redigerat 2006-05-30 19:50
Jag tycker att det är ganska ok om jag vet att jag blir nerburen sen. Det att vänner vill hjälpa med att lyfta mig ser jag som ett tecken på att de verkligen vill ha just mig med, hade de inte erbjudit sig hade jag ju fattat att jag inte var välkommen som den jag är. Jag har redan en sådan fest i nästa vecka. Men eftersom det är så få gånger det händer, så accepterar jag det. Vad gäller vardagslivet vill jag gärna vara så självständig som möjligt.
Jag totalvägrar att bli inlyft nånstans utan min rullstol. Då skippar jag hellre kalaset/partyt eller vad det nu kan vara. Min faster bor på fjärde våning och allt som oftast är vi där på lite kuligheter. Min pojkvän och fasters sambo bär mig upp i rullen utan att klaga.
Men det kan ju då vara lite mer problems med att lyfta in en permobil... fast i det sista har jag faktiskt blivit inburen med permobil på två uteställen med relativt lång trappa. Alltså med mig och permobil separat. Det är ju väldigt emot principerna mina det också, men med lite alkohol i blodet verkar jag kunna omvärdera det där. Hm. Det är ändå en fara i det där att acceptera att bli inburen för det kan ju bidra till att folk tror att det är okej att bli lyft in hur som helst, att man inte behöver skaffa hiss/ ramp osv. och då har de ju missat hela poängen. Tänker på tillgänglighetsdebatten.
det var jag som skrev det där ovan..
Hmm... ja, alkohol kan göra konstiga saker med en... Jag undviker ställen där jag ej kommer in med permon, men går det inte så går det inte. Oftast gäller detta kompisar. Mig lyfter man INTE utan rullstolen.
Jag har inga problem med att bli lyft men stolen ska med! Det känns tryggare att bli lyft i famnen (om lyftaren har lite muskler) än i stolen. Inte stannar jag hemma för att det krävs ett lyft för att komma in på en fest. Jag kan ju inte kräva att alla människor bor på bottenplan eller med hiss. Jag är nog begränsad ändå för att låta mig begränsas ändå mera av någon slags stolthet. Alla människor behöver hjälp ibland och jag behöver det när det är trappor. Att bli inlyft utan stol vill jag däremot inte. Jag vill ju kunna röra på mig så mycket jag kan.
Naturligtvis ska du vägra bli inlyft utan stolen! Du måste ju kunna förflytta dig själv, när du väl är inne!
Jag har inga större problem med att bli inlyft sålänge jag sitter kvar i rullstolen under tiden. Jag håller med om att entren kan kännas lite väl storslagen annars om man kommer in i "två delar". Hoppas ni inte tycker jag går för mycket off topic nu men hur tycker ni med permobil det är att flytta över till en manuell rullstol bara för att komma in någonstans? Jag kan tycka det är väldigt drygt då jag inte alls kan förflytta mig själv i den manuella. Samtidigt vill jag inte låta mig hindras av att inte komma in där jag vill så jag gör det ändå. Är det nångång jag känner mig handikappad så är det utan min permo.
Jag med!! Dels för att jag får ont av att sitta i den mabuella. Hoppas det blir bra med den nya, men även för att jag faktiskt känner mig "handikappad", inte funktionshindrad, det är jag alltid men handikappad av att sitta långt ner, av att inte kunna köra själv. Sen sitter jag ju i den när vi åker till folk där det är nödvändigt men det är otroligt jobbigt.
Fluff, och alla andra - det här är en mycket intressant fråga! Det här är min reaktion...: Enkelt uttryckt tycker jag inte om att bli lyft över huvud taget. Det är ingen upplyftande känsla, direkt - haha! Men det beror på situationen om jag "totalvägrar" eller inte. Och på vem som lyfter, förstås. Det här är intressant, med tanke på mina reaktioner vid klassfotograferingen i skolan. Under de första åren - upp till årskurs fyra, tror jag - valde jag att kliva ur rullstolen och klämma in mig på den "vanliga" bänken bland alla andra medan fotot togs. Fotografen frågade helt enkelt hur jag ville göra, och jag valde. Från årskurs fyra och uppåt har jag aldrig lämnat rullstolen utanför ett klassfoto. Den hör liksom ihop med mig, känner jag nu, som om den är en del av mitt jag. Det låter kanske flummigt, men ändå... När man i skolan föreslagit att lyfta mig för att komma in i icke tillgängliga lokaler har jag vägrat - efter att ha prövat någon enstaka gång. Dels tycker jag att det är en principsak - det är skolan som ska se till att välja lokaler som är tillgängliga för mig - och dels gillade jag inte tanken på att mina jämnåriga klasskamrater ska kånka omkring på mig, även om de erbjöd sig självmant och aldrig någonsin klagade. SÅ lite väger jag inte, och det KAN ju hända olyckor, både för deras och min del, tänkte jag. Jag gick tre år på gymnasiet, och när jag kom dit var aulan inte tillgänglig för mig. Efter ungefär två och ett halvt års "bråkande" från min sida hade de satt dit två ramper och gjort en plats för rullstol, EN rullstol, bland åskådarna - men jag blev tvungen att gå ut ur skolan och ta mig in i aulan genom brandutgången utifrån... Om det är någonting jag verkligen vill kan jag acceptera att bli buren/lyft. Men jag föredrar i så fall att bli buren/lyft i rullstolen i stället för att bli buren utan rullstol. På den tiden jag kunde krypa kändes hela den här problematiken mindre laddad. Då kunde jag tänka mig att "lämna" rullstolen, men det gör jag inte nu, annat än i undantagsfall. Jag vill absolut inte "lämna" den i officiella sammanhang, men i mindre och "familjära" sammanhang kan jag göra det, om det känns OK i det aktuella sällskapet.
Jag accepterar att bli buren om mina kollegor och jag vill gå och ta en dricka på kvällen efter jobbet eller jag är på en fest jag verkligen vill vara med på, men jag accepterar inte att bli buren mot min vilja som ex.vis hem till mamma (hon har ju sin idiotiska idé om att det bästa för mig är att flytta hem till henne) eller upp på bussen om liften är trasig. Anledningen till att jag går med på det är för att Lund är så fruktansvärt otillgängligt så att det ibland är det enda sättet att ta sig nånstans. Även om jag har oerhörda smärtor av att bli buren, så föredrar jag att bli buren utan stolen, det har hållit på att hända allt för många olyckor då de som ville bära trott att armstöden eller fotplattan satt fast. Det kanske blir annorlunda den dag jag får en fastramsstol, men tills dess blir det ett delat ekipage.
Jag är van att klara mig själv och vill vara så självständig som möjligt. Jag tycker att det är mer okej att ha med mig permobilen in än en vanlig rullstol som jag ändå inte kan köra. Det blir nästan samma sak som att jag skulle sitta i en soffa och inte heller kunna förflytta mig. Jag tänker mer att man ska kräva att t ex krogar och restauranger ska vara anpassade. Det är min rätt och det är något som går att förändra, till skillnad från att min kropp ska kunna börja gå igen. För att det någon gång ska bli så, så tror jag att man måste vara rätt hård på det där. Vad det gäller privata hem så kan det ju vara lite klurigare. Men jag kan erkänna att jag som oftast undviker att hälsa på människor som bor flera trappor upp just av den anledningen att jag tycker det är så jobbigt att vara "halva" jag.
Bjuder man mig bjuder man mig som jag är dvs inkl rullstol. Nu har jag manuell = lättare att bära. Men jag ska ha den med in. Åkt trappklättrare på gräsliga ställe (til min bror. 7 hemska trappdelar i trä!) För en kaffe och pizzaslice! Ingen sprit ens... Nu orkar tyvärr nacke inte sånt längre. Behöver ett bra stöd som håller fast huvudet. Alltid. Ska tjata vidare...
Jag hanterar inte alls att vara utan min rullstol. Känner mig helt utlämnad om jag inte har möjlighet att röra mig - så nej, jag hade inte gått med på att festa utan att ha min stol med mig.
Jag får panik. Räcker med några minuter medan någon fixar något med stolen... På hmc lånar jag alltid en annan att ha den stunden. Svårare hemma. Har en stol till allt liv. Redigerat 2006-06-01 15:54
Jag kan inte heller tänka mig att vara utan stolen under en hel fest tex. Dock sitter jag gärna på ändra ställen än i rullen hemma eller på fest, typ soffan, en vanlig stol, fåtölj etc men vill då ha rullen bredvid så man kan komma därifrån själv om man vill någonstans. Angående lyft så vill jag alltid bli lyft utan stolen tycker det funkar bäst för mig, dessutom är det ju smidigare för den som skall lyfta
Hej alla ni som har anmält er till muskelträffen på Sommarsol! Jag ser fram emot att få träffa alla den 17:e juni, men det var nära att det hade blivit problem för min del. När jag i helgen frågade Lotta om jag kunde få deltagarlistan så fanns jag inte med på den trots att jag anmälde mig till Sommarsol i tid. Jag hoppas att det bara är mig de har missat, men man vet aldrig, så ni som har anmält er kan väl lämna ett litet avtryck här så vi kan kolla mot listan från Sommarsol. Vi ses den 17:e juni med glatt humör och fint väder!
Karin Schlyter med 1 ass, endast den 17de, inte sova över.
Jag kommer ensam, det var också strul med min anmälan men det löste sig. kommer bara under dan d 17.
Kommer m 3 pers i släptåg men endast på lördagen Redigerat 2006-05-22 13:20
Kommer på fredagen, med 2 ass, och vi stannar till söndagen.
Hej är ni osäkra på att allt är ok så mejla mig så mejlar jag er den senaste delt listan!
Inga problem, alla som vill ha delt listan hör av er så får ni den via mejl!
Avtryck! 2 pers
Har ni läst dom första utredningarna efter det att ni föddes? Hur reagerade ni på att det ibland jämför oss/dej med ett djur? Hon/han går på alla fyra eller kryper som ett djur? Det står det i mina papper, men va faan hade jag för val? Inget jag hade ingen rullstol för morsan var rädd för att jag skulle förstöra dörrkarmarna, plus att hon ville inte ha några besvär med hjälpmedel inomhus.
Jag har läst lite av det. Om mitt sena bäcken. "flickan undviket att belasta på benet utan kryper hellre" Och sen om smärtorna. Det var ju långt före jag fick veta varför jag har ont. Så dom pappren var svåra att läsa.
Jo, det tycker jag också att det var, trotts att jag var beredd på uråldriga formuleringar.
Men man kan väl också ringa till den aktuella kliniken/centralarkivet och be att få komma dit? Jag har för mig att man mycket väl kan göra så, och att sjukhuspersonalen oftast anser att det är _bra_ om man har en medicinskt utbildad person i sällskap medan man läser journalen.
Det är bästa sättet. Om man har nära dit... Man får liksom inte sjukresor 75 mil för att läsa journalen...
Ja, det är väl klart att dom tycker det, för du fattar väl inte vad som står i journalerna? *ironi* Om det är nått man inte förstår när man först läser dom, så får man ju och kan man ta reda på det ganska lätt i dagens informationssamhälle.
Oj! Det hade varit himla intressant att få läsa! Hur får man tag på sånt??
Ok...men för att få hem dessa papper (i mitt fall flera pärmar från ortopedklinik, barnhab, neuro m m, m m) så måste man betala kopiorna...kan bli liiite dyrt!
Precis, du har rätt att läsa allt som berör din egen person. Jag fick tag på dokument som gick tillbaka till Stenbocksgårdens barnhem i Halmstad. Men sjukhuset där jag var född var inte speciellt villiga att släppa till dom papper som berörde min födelse osv. Men det som berörde min morsa fick jag ju naturligtvis inte, men det var ju inte dom jag var ute efter heller.
Ja jag vet mycket väl att jag har rätt att läsa min journal (om inte läkaren tycker annat). Däremot kostar det ofta några kronor per kopia man får hem, och som jag skrev ovan så har jag pärmvis på en hel del olika kliniker. Så det kan bli rätt så dyrt. Och så tillkommer ofta kostnad för att de skickar rekommenderat, d v s att du får en talong hem i brevlådan för att sedan gå till "posten" och hämta ut kuvertet mot uppvisande av leg....
Verkar vara besvärligt att få läsa sin journal..
Jag valde bort det mesta pga kostnaden. 3 kr per sida tog ett ställe... plus frakt. Jag har bott på flera ställe, gått på många mottagningar
Jo, men det kan det vara värt. Dokumenten från spädbarnshemmet åkte jag faktiskt och hämtade själv.
För min del blir det nog svårt. Föddes i Canada och fick även min diagnos där nåt år senare. Lite långt att åka... även om det vore intressant.
Har en undring. .. Min 13-åring fick i höstas veta att han har CMT och han har nu börjat få lite hjälpmedel för detta bl.a AlphaSmart, specialpennor (kommer även att få en annan stol). Jag tillhör dem som tycker att det är bättre att alla vet varför och att vi ska informera klassen om orsaken. Det gör ju att de även får mer förståelse för detta med tröttheten, orken på idrottslektionerna m.m. Men han vill inte. Han bryr sig inte om att alla vet men han vill inte att ngn (jag eller ngn annan) kommer till klassen och informerar (det är pinsamt) Han säger att han vill berätta det själv, problemet är att han när det kommer till kritan inte VILL säga det själv inför alla och att det därför aldrig blir gjort. (Kan väl säga att vi har en lärare som inte underlättar det hela) Hur ska jag göra? Ska jag gå dit och berätta fast P. tycker att det är pinsamt eller ska jag låta bli - då blir följden mycket snack och funderingar bland andra elever. Varför får han sån??? osv … Hans närmaste kompisar vet ju, men mun till munmetoden brukar ju förvanskas när det har gått några varv. Vad tycker ni?
Hade en upplevelse när jag gick i 4an då det kom folk till klassen och berättade om min muskelsjukdom. Det var extremt jobbigt kommer jag ihåg. Det vart som om man var ett objekt. Om han inte vill så tror jag nog det är bättre att skita i det och låta honom berätta så mycket han vill.
Jag tyckte inte heller om när det kom folk till klassen o skulle berätta om mitt funktionshinder, jag gjorde det bäst själv enligt min mening.
Jag tycker att barnet själv, eller anhöriga får berätta om funktionshindret. Det ska inte lärare göra. Ett antal lärare har frågat mig om mitt funktionshinder. Vissa har frågat på ett trevligt sätt medan andra inte tänkt på sitt bemötande. Kommer ihåg första psykolgi-lektionen på gymnasiet. Inför hela klassen får jag frågan "hur kommer det sig att du sitter i rullstol, har du någon cp-skada eller?"
Vill han inte så ska du inte göra det. Jag ville inte heller m tvingades av läraren. Inte blev det bättre kan ja säga, varken från övriga elever el lärare. Samma attityder bara lite mer viskningar o blickar. Huvudsaken är att vännerna vet o resten kommer av sig själv tror ja.
Om han inte vill att du gör det, blir det nog väldigt väldigt fel om du gör det ändå. Jag tror bara att det fungerar med föräldrainformation när barnen är mkt små, sedan blir det bara pinsamt. Många gånger kan överinformation skapa problem och utanförskap även om man vill så väl.
Han är 13 år, det är en känslig ålder. Då vill man inte ytterligare känna på utanförskapet genom att en förälder eller lärare pratar med klassen om en sjäv och vad som har hänt en. Han berättar nog själv allt eftersom tiden går för dom som frågar. Att berätta för barn som egentligen inte lyssnar för att dom förväntas att lyssna när fröken pratar, dom lär sej inget iaf.
© Copyright 1999-2025 Funktionshinder.se Läs Fh:s regler | Kontakta Administratörerna för Fh | Om cookies på Fh
